- nytt - SWEA International

Rimini nr 1 2010
- nytt
1

Ordförandes rader.
Askmolnet ställde till stora problem för resenärer i hela världen, så ock för Sweorna. Internationella
styrelsen höll årsmöte i Stockholm och bara 9 av ca 20 Sweor kunde komma. Men inget kan väl
stoppa tjejerna med vikingablod i sig! Mötet genomfördes med hjälp av telefoner och datorer.
Kanske skulle man kunna hålla vissa möten som telefonmöten och på så sätt spara in pengar på
resor? Hellre satsa på att resa till de möten där alla har yttrandefrihet och man kan utbyta
erfarenheter.
Det finns ett tydligt behov inom hela organisationen (8000 medlemmar) på mer transparens och
samarbete mellan ”international” och regionerna å ena sidan och mellan regionerna och
avdelningarna å andra sidan. Ska bli roligt att följa utvecklingen.
På hemmafronten intet nytt. Vi knallar på med Semlor, Våfflor, Valborg, Psykkväll och
bokklubbar. Det viktigaste är ju att vi träffas och får prata och skratta lite ihop. Det har varit en
lång vinter, våren har lyst med sin frånvaro så nu hoppas vi på sommar med sol och värme! Lena
LITE FAKTA OM SWEA
SWEA är en global ideell förening för svenskor och svensktalande kvinnor med grundläggande syfte att
stödja, bevara, främja och utveckla kunskap i svensk historia, svenska språket, svensk kultur och tradition
i världen.I målsättningens genomförande ingår att:
- Främja vänskap och personlig utveckling bland svenskor och svensktalande kvinnor i världen.
- Stödja utbildning genom SWEA Internationals stipendiefonder och annan stipendieverksamhet inom
ramen för SWEAs grund- läggande syfte.
- Stödja projekt av svenskt intresse och som särskilt angår svenska kvinnor.
- Bistå vid flyttning till nytt land eller hemflyttning till Sverige.
SWEA (Swedish Women’s Educational Association) bildades 1979 i Los Angeles, Kalifornien, USA. Grundare:
Agneta Nilsson.
1982 bildades moderföreningen ”Swedish Women’s Educational Association, International, Inc”, en
kalifornisk “non profit public benefit corporation”, och uppbyggnaden av tillhörande individuella
2

lokalavdelningar påbörjades. För 2008, registrerar SWEA International 80 lokala SWEA föreningar, med
drygt 8000 medlemmar, i 40 lànder, etlablerade på fyra världskontinenter. SWEA är den största
sverigefrämjande organisationen utanför Sverige och utdelar 2 milj kronor/år i stipendier.
Intervju med Anna Eriksson
Beskriv dina första intryck från Italien.
Mitt första intryck av Italien var som 13 åring. Jag var mäkta imponerad av alla
spelhallar och glassen.
Berätta om första gången du träffade din nuvarande man.
Jag är singel.
Ge en kort beskrivning på din familj:
Min familj i Sverige består av mor, bror och syster med familjer och min far. I Italien har
jag några mycket nära vänner som jag anser som min familj här.
Är det något du uträttat som du känner dig speciellt stolt över?
Tolkutbildningen jag gick i Bologna och mina journaliststudier i Stockholm.
Likaså, är det något du skulle vilja få ogjort?
Nej –men vissa saker skulle jag kanske gjort lite annorlunda –eller lite snabbare.
En dröm som ännu inte gått i uppfyllelse...
Jag skulle vilja resa mer
En istället som förverkligats...
Allt postivt jag åstadkommit i mitt liv.
Vilken eller vilka egenskaper beundrar du mest hos en människa?
Att våga stå för den man är.
Tala om en person som du ser upp till och varför.
Min mamma. Hon är stark, respekterad och står upp för sig –allt med en stor dos humor.
Räkna upp sånt du helst tar avstånd från.
Trångsynthet. Folk som dömer andra människor. Fördomar
Vilka är pärlorna, lyckostunderna i tillvaron?
När jag äter gott eller dricker ett gott glas rött åtföljt av trevlig konversation i glada
vänners sällskap.
Försök se objektivt på dig själv och tala om dina positiva och negativa sidor.
Positivt- Jag är nästan alltid glad, försöker ha tålamod och är en god vän. Jag försöker
att respektera alla, även när jag inte alltid håller med.
Negativt –Jag kan brusa upp snabbt, men det lägger sig snabbt. Eftersom jag ibland kan
leverera mina åsikter med inlevelse kan folk som inte känner mig nog uppfatta mig som
en kall och ganska hård person, men det är jag egentligen inte -tvärtom
En klassisk fråga: du är hänvisad till en öde ö och får endast ta med dig en person, en
bok och en videofilm. Vilka?
Svår fråga: Jag skulle nog ta med mig min kompis Alexandra, På spaning efter den tid
som flytt av Proust. Har alltid velat läsa den men aldrig riktigt haft tålamodet att ta mig
igenom den. Samlade DVD boxen med Six feet under säsong 1 till 6. Kanske.
Vilken SWEA tycker du vi ska intervjua härnäst?
Oj det vet jag inte.
3

Brev från Luisa Ceccarelli
10 maggio 2010
Oggi ho acquistato online un biglietto aereo low cost. Rimini-Stockholm Skavsta, con partenza
sabato, 31 luglio prossimo venturo. Dall’aeroporto svedese, ancora un centinaio di chilometri,
in treno e autobus, verso ovest, fino a Ödeshög. Di lì ancora qualche miglia in direzione nord:
la meta è Strand, sul lago Vättern, dove avrà inizio il mio soggiorno di studio e di riposo: due
settimane, fino a ferragosto, nella casa-museo di Ellen Key.
L’incontro con la Key, insegnante e giornalista, scrittrice femminista e pacifista, pedagogista
riformista (collega svedese di Maria Montessori), è stato fortuito e fortunato. Mi è stata
presentata quindici mesi fa da Tiziana Pironi, docente di storia della pedagogia presso
l’Università degli Studi di Bologna e relatrice della mia futura tesi di laurea.
Un bell’incontro fra Tiziana e me che, nell’inaugurare un fattivo itinerario di ricerca, ha
delineato, in breve tempo, solide basi per costruire una collaborazione caratterizzata da
entusiasmo e reciproca stima.
Nel corso dei mesi la ricerca di materiale bibliografico sulla nostra autrice ha accresciuto a
tal punto la mia curiosità nei confronti della scrittrice svedese, tanto da presentare la mia
candidatura per trascorrere un periodo di due settimane nella sua casa-museo.
Questo desiderio si è potuto realizzare grazie alla “scoperta” dell’esistenza dello SWEA.
Navigando in internet sono venuta a conoscenza dell’esistenza di una rete di gruppi di donne
svedesi a pochi passi da casa mia. La mia richiesta di contatto e di aiuto a decifrare il modulo
di domanda scritto rigorosamente in svedese, è stata immediatamente accolta e nell’arco di
pochi giorni ho ricevuto mail da parte di molte associate. Grazie alla disponibilità di tutte ho
potuto inviare la domanda in tempo utile, prima della scadenza del bando. Un particolare
ringraziamento voglio esprimerlo ad Elizabeth che ha tradotto in modo preciso e puntuale il
modulo per la candidatura. Ci tengo a sottolineare che tutto questo è avvenuto mediante un
fitto scambio di e-mail (mi rendo conto che ancora non ci siamo conosciute di persona e
nemmeno parlate al telefono!) che ha rappresentato la prova tangibile di solidarietà e di
affidamento fra donne.
La mattina del 9 aprile ho ricevuto una telefonata dalla Svezia. Hedda Jansson, l’attuale
direttrice della Fondazione Ellen Key, mi comunicava che la mia candidatura era stata accolta
positivamente. A questo punto non nascondo la soddisfazione mista alle preoccupazioni
nell’immaginare la separazione da mio figlio. Finora, in nove anni, non siamo rimasti divisi per
più di due giorni…In effetti dalla sua nascita ho giocato un ruolo centrale nell’accudirlo ed
educarlo e ciò, non tanto per motivi culturali, ma per gli impegni di lavoro del mio compagno.
La scelta di prendermi una vacanza anche dal mio ruolo di mamma rappresenterà così un scatto
di crescita significativa per entrambi (o meglio…per tutti e tre!)
4

Quest’anno la mia famiglia risentirà della mia decisione: invece di trascorrere il ferragosto
sulle spiagge dell’Adriatico, compagno e figlio saranno piacevolmente “costretti” a puntare
verso nord. Alla fine del mio soggiorno di studio infatti mi raggiungeranno in Svezia e insieme
trascorreremo le vacanze estive, vagando dall’arcipelago di Västervik alle spiagge delle isole di
Olsund e di Gotland…fra castelli e villaggi di pescatori, nella brezza che spira dal mare del
Golfo della Botnia.
Dopo aver raccontato di me, vorrei fornire una breve presentazione di colei che ha fatto da
ponte fra di noi.
Ellen Karolina Sofia Key, nacque il 9 dicembre 1849 nella
regione dello Småland. I suoi genitori discendevano da una
famiglia scozzese trasferitasi in Svezia all’inizio del
XXVIII secolo. Primogenita di sei figli, trascorse
un’infanzia felice in campagna, nella tenuta di Sundsholm.
Ricevette un’istruzione privata multilingue da parte di tre
insegnanti: una
maestra svedese, una tedesca ed una francese. Avendo
accesso alla ben fornita biblioteca di famiglia, divenne
precocemente un’avida lettrice di autori classici e
contemporanei.
Nel 1868 si trasferì a Stoccolma con la famiglia e nel ruolo
di segretaria del padre – che era stato eletto membro del
governo svedese, iniziò a svolgere un’intensa attività
politica. Dal 1874, contemporaneamente alla sua professione di insegnante (fondò in seguito,
insieme ad Anne Whitlock, una scuola privata), iniziò a pubblicare articoli su giornali. Per
vent’anni, dal 1883 al 1903) tenne conferenze presso l’Arbeterinstitut, una scuola popolare
per adulti, sulla cultura e la letteratura svedese. Pubblicò oltre quaranta saggi, spaziando fra
argomenti di carattere etico, estetico e pedagogico. Degna di menzione è anche la sua attività
di biografa e l’amicizia (rappresentata da un voluminoso carteggio) con famosi esponenti del
mondo letterario tedesco: Rainer Maria Rilke, Lou Andreas Salomé, Stefan Zweig, Robert
Musil.
Nel 1900 fu pubblicato "Barnets århundrade", (Il secolo del fanciullo), un saggio
sull’educazione dei bambini e sul ruolo della scuola del futuro che, nonostante la critica sagace
dei suoi connazionali, la rese famosa in tutta Europa, tanto da essere tradotto in molte lingue.
Fu una fra le prime scrittrici donne a potersi mantenere coi proventi della vendita dei libri. Su
invito di molte associazioni di donne, dal 1905 al 1909, tenne una fitta serie di conferenze sui
diritti delle donne, in particolar modo in Germania, Italia e Francia. Ellen Key fu una grande
viaggiatrice. Dal 1873 compì numerosi viaggi in Inghilterra, Francia, Norvegia, Danimarca e
Finlandia. Nel 1890 intraprese il suo primo viaggio in Europa, cui seguirono altri lunghi viaggi
fino al 1913, anno del suo viaggio oltreoceano.
Nel 1910 si fece costruire la villa sul Lago di Vättern e qui trascorse il resto della sua vita.
Durante la prima guerra mondiale pubblicò articoli e saggi con l’intento di promuovere una
cultura di pace. Essendo famosa in tutta Europa grazie ai suoi libri, ricevette visite di
continuo da parte di illustri scrittori europei.
5

Ellen morì a Strand, a causa di un’emorragia cerebrale, pochi minuti dopo la mezzanotte del 25
aprile 1926. Nel suo testamento espresse le sue volontà di lasciare la sua villa sul lago alle
donne lavoratrici, al fine di trascorrere un periodo estivo di studio e di riposo.
Con piacere e gratitudine ho accettato l’invito di Tiina Ventelä di scrivere per la vostra
rivista. Un mega-abbraccio, nell’attesa di conoscervi tutte, di persona.
Luisa Ceccarelli
MMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMM
MARGERITA ZÖBELI OCH CEIS
Det andra världskriget slutade 1945 och Italien hade befriats från fascismen, men
landet var krigshärjat och många människor hade förlorat såväl sina hem som sina
nära och kära. I denna efterkrigsmiljö framträdde några mycket viljestarka
pedagoger. En av dessa var Loris Malaguzzi som verkade i Reggio Emilia, en annan
var Margerita Zöbeli som verkade i Rimini.
Margerita Zöbeli kom till Rimini efter krigets slut. Hon var då 33 år och utskickad av
en schweizisk hjälporganisation. Staden hon mötte var totalt sönderbombad. Många
av dess invånare hade flytt till släkt och vänner på landsbygden, men de som inte
hade haft någonstans att ta vägen hade blivit kvar i Rimini, bland spillrorna av sina
liv. Bland dem fanns många föräldralösa barn!
Den schweiziska hjälporganissationen byggde upp ett socialt centrum i staden med
Margerita som ansvarig. Från Schweiz kom moduler av nedmonterade träbaracker
med tåg till Riminis station. Dessa monterades upp på platsen för den gamla
romerska amfiteatern och bildade en liten by för sig, bland ruinerna, mitt inne i
staden. Här tog en förskola för barn från tre till sex år form samt en grundskola för
de fem första skolåren, för barn från sex till tio år.
6

Den fascistiska regimen hade fallit och med den det fascistiska skolsystemet. Nu
gällde det att bygga upp en ny pedagogik, vilken dessutom måste anpassas till
barnen i Rimini, varav en del var föräldralösa och alla märkta av kriget och dess
plågor. För att möta dessa barns särskilda behov sökte Margerita inspiration i i den
alternativa, moderna pedagogiken som vuxit fram i Europa. ” (de Bartolis).
Hos den tyske pedagogen Fröbel finner hon tankegångar om vikten av att sätta
barnets lek i centrum, som utgångspunkt för inlärande genom agerande. Detta
kopplar hon samman med intresset för rytmik och musik som vuxit fram i hennes
hemland och hon hämtar såväl inspiration som personal från Schweiz i detta fall. I
övrigt kommer personalen huvudsakligen från Rimini. Alla hjälps åt och man
inspireras vidare av den franske pedagogen Freinet, förespråkare för den ”öppna”
skolan och vikten av respekt mellan lärare och elever och elever sinsemellan. Även i
Italien växer ideér fram om att ta tillvara på barnens kreativitet och deras
individuella uttryckssätt, genom en ”frihetens pedagogik” (Borgi) och en ”aktiv skola
Detta mycket dynamiska utbidningscentrum går under beteckningen CEIS (Centro
Educativo Italo-Svizzero). Traditionen att möta barnen på deras utvecklingsnivå och
se till deras särskilda behov lever kvar än idag och genom åren har många barn med
handikapp, även grava, integrerats i denna stimulerande utbildningsmiljö där
självförtroende, respekt och gemenskap råder.
Marianne Olehn Prati
ώώώώώώώώώώώώώώώώώώώώώώώώώώώώώώώώώώώώώώώώώώώώώώώώώ
SWEA-Riminis styrelse 2009
7

Ordförande
Sekreterare
Program
Program
Redaktör
Lena Djuplin Brolli
Tel: 0541-772439
lenabrolli@alice.it
Sophie Malmstem-
Gentili
Tel: 0541-27370
Jag Jag kan kan prata prata italienska...
italienska...
s.malmsten@virgilio.it
Elizabeth Pezzi
Cederholm
Tel:0541-22373
Elizabeth@luveria.it
Monica Hillberg Sanese
Tel: 0541-751327
monicahillberg@libero.it
Åsa Järnehall Belpani
Tel: o541-778493
asajarnehall@virgilio.it
SPRÅ PRÅ PRÅKFÖRBISTRINGAR
PRÅKFÖRBISTRINGAR
KFÖRBISTRINGAR
….riktigt bra ibland tycker jag men jag är även en hejare på felsägningar! För det mesta beror
det nog på att jag har lite bråttom när jag pratar, att jag inte tänker på vad jag säger, som
t.e.x. när jag inte hade hört något ifrån en vännina under en längre tid då sa jag “ lei è proprio
sparita dalla circonvallazione” eller när jag av bara farten sa “questo vino montepulcino fa
proprio schifo” eller “lui è un tipo enigmistico”. I alla dessa fall pratade jag för fort och så
snart jag hade sagt det förstod jag själv att jag hade sagt något fel. Min dotter Elena, höll på
att smälla av en dag när hon visade att hon hade något i ena ögat och jag, störtsäker på min
sak sa "mi sa che hai un vaiolo nell'occhio".
För det mesta skrattar jag åt mina felsägningar men ibland blir jag riktigt generad och ibland
skäms jag, som den gången när jag hade tandvärk och tandläkaren sa att jag hade en
varbildning under en tand.När jag kom till kontoret dagen efter mitt tandläkarbesök och mina
kollegor frågade hur det hade gått dagen innan så svarade jag (…lite försiktigt för jag tyckte
att det var bra konstigt att det jag hade kallades så på italienska...) "ho un cesso in bocca".
Alla började gapskratta och jag blev illröd i ansiktet. Jag hade inte hört a:et i början på ordet
när tandläkaren sa vad jag hade. Detta är nog min värsta tabbe hittills! Många av mina fel
Vice
ordförande
Kassör
Program
Program
Tiina Ventelä
Tel: 0541-793168
tiina,ventela@fontanot.it
Eva Carlsson Mirto
Tel: 0541-374585
ecarlss@tin.it
Marinne Olèhn Prati
Tel: 0541-374869
pratima@tele2.it
Desirèe Forni
Tel: 0541-736289
desireef@live.it
8

kommer sig av att jag tror att det heter si eller så på italienska, eller rättare sagt, i mina öron
låter det som om det heter som jag säger det.T.e.x. jag hade varit i Ravenna och sett alla de
vackra mosaikerna och de vackra målningarna i Basilikan di San Vitale, och jag berättade
entusiastiskt om hur vackra "rinfreschi" det fanns målade i taket. Antagligen har jag inget bra
språköra eller så hör jag dåligt, det är en ganska så stor skillnad på "affreschi" och
“rinfreschi". Ett annan ganska sött dubbelfel var när en vännina visade mig att hon hade en
liten böld på ena benet och jag lugnt sa "ah, ma hai un pelo incarnato". Min vännina började
gapskratta och jag kunde för allt i världen inte förstå vad som var fel så jag gjorde ett nytt
försök “hai un pelo incastrato” inte blev det bättre av det!!! Men, som tur är så är det inte
bara jag som pratar lite fel ibland, det gör även italienare. På jobbet har vi skapat en file som
vi kallar "Våra Greatest hits". Här kommer några smakprov ifrån den:
- La varicella deve stare 40 giorni in incubatrice
- la commozione celebrale
- Ha ricevuto un infarto ed è morto per decesso
- J come Genova
- Lei è proprio una con la testa tra i piedi
- Sai, quelle offerte del tipo "prendi 3 e paghi 3"
- Dovrete passare sotto al mio corpo!
Som ni ser så är jag i bra sällskap!! Jag vet inte hur det är med er andra svenskor här i Rimini
när det gäller grammatik, jag erkänner att det är absolut inte min starka sida. Jag har endast
1 regel på italienska, alla ord som slutar på o är maskulina och de som slutar på a är
feminina, men ganska snabbt upptäckte jag att det stämmer inte alltid men ändå envisas jag
med denna regel. Jag minns att jag alltid rättade mina döttrars kusin Andrea när han sa "la
mano", "ma Andrea, si dice il mano" jag var bergsäker, jag tyckte till och med att lät bättre
med "il mano". Det dröjde ganska länge innan jag fick in det i mitt huvud att det faktsiskt är
"la mano". Samma problem hade jag med "trauma cranica", det slutar ju på a så det måste
vara “una trauma cranica”. Sjutton vad dessa artiklar ställer till det. “La promemoria, i forbici,
la cavalcavia”mm… är artiklar som jag ständigt säger fel.
Jag har ett svagt minne från en episod när jag var liten. Mina föräldrar som ju är ifrån Finland
pratade inte perfekt svenska då och jag minns speciellt en gång när jag rättade min
mamma. Hon stod vi spisen och hon blev irriterad över att hennes glasögon immade igen
hela tiden av ångan ifrån
matlagningen, då sa jag jag med en riktig besserwisser ton "mamma, det heter inte imma
utan det heter dimma". Där ser ni, redan som liten var jag en höjdare på att rätta fel!! En
annan kul episod som jag minns ifrån min barndom är när min mamma löste korsord, hon
älskar att lösa korsord men med vissa stavningsproblem ibland. Hon satt och muttrade över
att hon inte kunde lösa färdigt ett korsord, "det måste vara något fel på detta korsordet" sa
hon tillräckligt högt för att jag skulle höra så jag erbjöd mig att kolla vad som inte stämde.
Mamma hade skrivit kran istället för gran, i finskan så låter g och k väldigt lika...tror jag det
att det inte gick att lösa det korsordet, det är en stor skillnad mellan en kran och en gran!
Trots alla mina brister i språket så älskar jag att skriva, i alla former. En stor passion som
jag har är poesi, jag tänker ofta i poesi , det bara “kommer” till mig, ibland bara ett ord som
jag spinner vidare på tills det blir som ett broderi. Jag vet att inte alla tycker om poesi men jag
tänkte att i och med att jag har delat med mig av mina klumpiga fel så vill jag gärna dela
med mig av mina poesier. Jag skriver på italienska för tycker att det är ett vackert och
mycket ordrikt språk.
Un giorno, Toccare con un dito
9

all’improvviso
La sorpresa
La bella notizia
Una nuova vita
Lacrime negli occhi
voglia di piangere e ridere
dalla felicità
per una cara Amica
Un regalo dal cielo
Va oltre tutte le gioie
La curiosità, l’attesa,
la paura, la dolcezza,
lui o lei, grande amore
tutto si fonde
in un unico sentimento
diventi mamma
Tiina Ventelä (även fotot)
e tutto può svanire…
Fare cerchi nell’aria,
farla muovere, soffiare,
creare il vento, rischiare,
non avere paura di cambiare.
Sfidare il tempo.
Ascoltare il grido che hai dentro,
tirarla fuori,
liberarti, vivere, amare.
Sognare, sperare,
abbandonarsi con gli occhi chiusi,
essere travolta, sorridere
dentro e fuori.
Volere…
toccare con un dito
senza avere paura
Det kanske verkar lite bakvänt att visa foton från julmiddagen nu i
sommarnumret men när ska vi annars kunna visa dem? I viket fall så hade vi det
enormt trevligt med mycket god mat, inget fattades som bör vara med på julbordet!
Eva Holmqust och Madeleine
Gustafsson hade gjort ett
Enormt jobb och lyckats såååå
bra! Vi hade ett mycket fint
lotteri med massor med fina
vinster (mest mat) Längst ner
ser ni den lycklige
vinnaren till julkorgen! (1:a
pris)
10

Valborg på Roxy
Enligt traditionen hölls Valborgsmässoaftonens middag hos Elaine på Roxy bar.
Vi var tretton Sweor som slog oss ned vid det svenskprydda långbordet med blågula
flaggor.
Maten var som vanligt utsökt och stämningen mycket god. Det blev inget
sjungande av men ett kul lotteri med vinster på temat ”stranden”. Sandra och Eva
11

hade med sig sina små, jättesöta, döttrar som assisterade Marianne vid
lottdragningen.
ÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ
Femministen Bella Abzug säger att jämställdhet, det är inte när en kvinnlig
Einstein får ett jobb. Det är när en kvinnlig tönt har lika stor chans att göra
karriär som en manlig tönt.
Och när en man som gör bort sig råkar lika illa ut som en kvinna som gör bort
sig.
Den Den blomstertid blomstertid nu nu kommer…
kommer…
12

Häromdagen gick jag till fots hem från sjukhuset, efter att ha gjort min sedvanliga
melanomkontroll. Ovanför mig lyste himlen klart blå och solen gjorde den ganska kyliga luften
ljummare. Men det som slog mig var dofterna. Häggen stod i full blom och blomklasarna doftade
starkt. Det rörde sig om en speciell doft som fick det att liksom hugga till inom mig och en slags
högtidlig känsla spred sig inombords. Det luktade examen!!! Ja, det var precis den här doften man
inandades när man nyklädd från topp till tå och med blombukett tågade iväg till skolans sista dag
inför det oändligt långa skollovet. Vet ni att jag t.o.m. haft små vita genomskinliga nylonvantar på
mig till examen? Herregud, så gammal jag måste vara!
Minns en examen som var extra fantastisk. Jag hade länge drömt om ett par nya skor med
klack, men mamma skakade alltid bestämt på huvudet när dessa kom på tal. Denna strid oss emellan
var nästan lika hård som när det gällde läppstift. Den gången hade färgen på detsamma absolut
ingen betydelse, bara det att vara stor nog att få stå på skolgården och sätta på sig läppstift. Kommer
aldrig att glömma den julen hemma hos farfar och farmor i Hallstahammar när jag fick mitt första
alldeles egna läppstift i ett fint guldfärgat etui!!! Få senare gåvor minns jag med samma klarhet!!!
Men nu rörde det sig alltså om skorna. En e.m. cyklade jag och mamma till Högdalens
centrum och jag började ana att nåt stort var på väg att hända då mamma tog mig till en skoaffär. En
halvtimme senare när vi lämnade denna butik nådde mina fötter inte längre marken...jag svävade
fram några cm ovanför! Vilken obeskrivlig lycka! Dessa
azaleafärgade skor med liten klack har etsat sig fast i mitt minne. Är
helt övertygad om att det inte är en fördel här i livet att få allt man
önskar och på direkten. Undrar om flertalet av dagens ungdomar
kommer att bevara liknande minnen när de kommer upp i min ålder...
Men nu har jag ”tappat bort mig” återigen. Återgår lydigt till
examen, alltså. Medan jag promenerade hem häromdagen med
examensdoften i näsborrarna började jag nästan automatiskt nynna på
”Den blomstertid nu kommer”. Och upptäckte förfärat att inte precis
alla orden fanns där i minnet längre. Ju längre jag närmade mig Via
Donatello (där jag bor) ju fler strofer öppnade sig i mitt minne. Väl
hemma satte jag på datorn och kollade in mer om denna vackra
sommarpsalm.
Den trycktes första gången år 1695 i svensk psalmbok med
titeln ”En Sommarwisa” och man tillskriver texten Israel Kolmodin,
även om också den mer berömde Johan Olof Wallin har bearbetat texten på 1800-talet. Jag visste
inte att denna psalm även finns i både finska och norska psalmböcker och lär vara den mest kända
psalmen i just Finland.
Sången sjöngs bland annat på Sveriges f.d. statsminister Tage Erlanders begravning i
Ransäter i Sverige den 1 juli 1985. Eftersom denna psalm sjungs på skolavslutningar tänkte man då
på att skolan i Sverige förändrades mycket när Tage Erlander var Sveriges statsminister (1946-
1969).
Texten har dessutom givit upphov till filmtitlar. Alf Sjöberg gjorde en film år 1940 just med
titeln ”Den blomstertid nu kommer” och 1995 fortsatte Bo Widerberg med en film som hette ”Lust
och fägring stor”.
Jag lämnar er med texten till denna vackra psalm som jag är övertygad om har en speciell
plats i allas våra hjärtan.
”Den blomstertid nu kommer, med lust och fägring stor.
Du nalkas ljuva sommar, då gräs och gröda gror,
13

Med blid och livlig värma, till allt som varit dött
Sig solens strålar närma och allt blir återfött.
De fagra blomsterängar och åkerns ädla säd
De rika örtesängar och lundens gröna träd.
De skola oss påminna Guds godhets rikedom,
Att vi dess nåd besinna som räcker året om.”
KVINNLIGHET OCH EROTIK
Anne Katrine Wallin in Zucchi
Swea Milano har i present gett oss boken ”Kvinnlighet och erotik”.
Hoppas att ni alla får lust att läsa den, vi låter den gå runt.
”Kvinnlighet och erotik”
En bok om en svenskas dygd och en italienares passion.
Boken är förtjusande men också spännande. Språket är gammalsvenska men lättläst,
med rara dialoger. I huvudrollerna finns en ung svensk kvinna Alie och en svensk man
Rickard men i andra delen kommer en passionerad italiensk adlig man Andrea Serra in
i bilden. Boken utspelar sig i Stockholm och sedan på en kurort i Genua och Nervi
(Ligurien). Handlingen är för 120 år sedan men kan ha utspelat sig även i nutid.
Huvudpersonernas karaktärer är så genuint svenska och italienska.
Kvinnan Alie håller på sin dygd och svensken Rickard är tråkig och hederlig men för
dem gäller att heder och ära går före allt. Medan italienaren är flirtig, uppvaktar
ivrigt alla och har massor av passion. Livet är till för att leva. (Känner vi igen det.) Det
var en stor emotionell spänning att läsa om Alie och Andrea fick varandra? Mycket
bra läsning. Man skulle kunna göra en bra film på boken.
SWEA Milano har köpt in 10 böcker för att sälja till er till en kostnad av 15 euro. Det
kan kanske bli en bra Julklapp.
Eva Brandel
14

”Kvinnlighet och erotik”, är skriven av Anne Charlotte Leffler och kom ut 1890.
Det var för tiderna en mycket vågad bok då den tar upp ämnet erotik, kvinnlig erotik.
Författarinnan är danska och hennes bok blev oerhört kritiserad både i Danmark
och Sverige. Anne Charlotte Leffler lämnade i 40-års åldern sitt barnlösa äktenskap i
Sverige för att gifta sig med en italiensk hertig. Paret hann få en son innan Leffler
hastigt dog 43 år gammal. Hon hävdar dock med bestämdhet att boken inte är en
självbiografi.
Hon skriver att karaktärsskildringarna i boken är gjorda med opartiskhet och att hon
tydligt har påpekat sådana svagheter som hon visste skulle skada publikens sympati
för dem. Hon har velat skildra en man som är svag och viljelös, en kvinna som glömmer
sin stolthet och sin värdighet för att haka sig fast vid denne man, vilken icke älskar
henne tillräckligt för att göra ett enda offer för hennes skull.
Författarinnan menar vidare att hon velat förklara människan, att det är och har
alltid varit den äkta konstens uppgift. Leffler menar att när den erotiska lidelsen
skildrats tidigare så har den mynnat ut i ett tragiskt slut, varigenom läsarens
moraliska känsla blivit tillfredsställd.
Lena Djuplin Brolli
Lite gossip…
Ann Zucchi ska bli mormor, till hennes o hennes familjs oerhörda glädje!
Åsa’s dotters tvillingar har nu äntligen kommit till världen till allas enorma glädje, de är jättefina
(mormors kommentar) de heter Greta och Emily.
Även Eva Cartucetis lilla barnbarn har kommit till världen och är naturligtvis världens finaste,
hon heter Emma.
TUSEN TUSEN OCH OCH EN EN NATT
NATT
En ganska behaglig sysselsättning den jag blivit ombedd att företa mig. Skriva en artikel om vår
kryssning i Mellersta Östern, som hette just ”Tusen och en Natt”. Och magiskare än så kunde den knappt
blivit.
Redan efter en kort kryssning med Costa Crociere i Medelhavet i maj 2009 fick vi ( Manuela, jag och
Mirkon) mersmak och när katalogen en dag damp ner i brevlådan och vi fick syn på denna kryssning
bestämde vi oss på direkten. Dit vill vi!
Den 19 februari for vi i bil till Rom, sov en natt i Fiumicino och dan därpå flög en bevingad
AirItalyfågel oss till undrens stad Dubai, i de Arabiska Emiraterna.. Vi svävade in över denna spännande
15

megastad sent på kvällen och fick uppleva hur upplysta moskèer och rader av enorma skyskrapor närmade
sig alltmer. Redan mötet med den otroligt lyxiga flygplatsen gav oss lite försmak på vad som väntade oss.
Från bil och plan till båt som väntade oss i hamnen Port Rashid. Kalla den båt är en lätt
underdrift...Costa Luminosa är en av Costaflottans nyaste fartyg
(tvillingfartyget Deliziosa korsade vi förresten ute på havet en av de
första kvällarna ombord, då det var på väg mot Dubai för sin
invigningsfest och detta rendez-vous kändes extra högtidligt, då båda
fartygen lyste upp varann med laserstrålar och hälsade varann för full
hals med sina sirener) och i katalogen står att den är som ”en diamant
som slipats för att skimra på havet”... Lite snabbinfo om båten: 1.130
hytter, 2.800 passagerare, 12 däck, 4 restauranger, 11 barer, Samsara
Spa, 2 pooler, 4 jacuzzi, jogging- och rollerskatebanor, cinema 4D,
teater på 3 plan ( med fantastiska föresställningar varje kväll, var och
en med sin ensemble), casinò, diskotek, GranPrix simulator (en dröm för alla karlar!), golf simulator samt en
riktig liten golf putting green dessutom, Internet point, bibliotek, kapell, shopping centre samt allt som tänkas
kan vad gäller barnaktiviteter.
Inte en stund ombord kan man tänkas ha problem med ”what to do”... Jag talar mig gärna varm om
just en kryssning, för jag har svårt att tänka mig ett smartare sätt att resa på, för den som vill uppleva fler
platser under samma resa. Under en vanlig tour kan det ofta kännas stressigt med tidiga morgnar, ständiga
hotellbyten med medförande upp-och nedpackning osv. Under denna ”cruise” färdades vi under natten och
varje morgon klev vi ut på vår balkong och möttes av åsynen av en ny kust i fjärran som vi nyfiket sög i oss.
Vår bekväma och ombonade hytt färdades med oss, utan att vi behövde bekymra oss om något. Vår cabin
assistent skötte allt på ypperligt sätt och fick oss att känna oss bortskämda. För att inte tala om övrig service
ombord! Maten var superlativ och vällagad och man hade stor valfrihet till frukost och lunch, medan
middagen serverades i den stora, men samtidigt utsökt intima restaurangen Taurus. Under kryssningen
organiserades fester med magnifika bufféer, som man måste se för att inse hur magnifika de var!!!
Överhuvudtaget var det en fröjd för ögat att iaktta alla väl genomtänkta detaljer i båtens inredning, som
aldrig upphörde att förvåna oss.
Första etappen på vår kryss var Oman och dess huvudstad Muscat, dit vi alltså färdats i Persiska viken
runt Hormuzsundet under natten. Redan från vår balkong frapperades vi av den ockergula kusten med dess
spetsiga bergstoppar som stod i skarp kontrast till det kobaltblå havet. Till skillnad från de flesta andra
passagerarna gjorde vi denna dag ingen utflykt med Costa, utan organiserade
oss på egen hand: tog en taxi på slingrande bergsvägar till en underbar strand,
där vi till fullo kunde njuta av sol, bad och de gulröda klippformationerna runt
omkring sandstranden. Vår taxidriver hämtade oss på utsatt tid på e.m. och
guidade oss runt i och omkring huvudstaden. Bl.a. fick vi se sultanen Qabooshs
storslagna palats samt en jättelik, bländande vit rökelsebrännare mot den
klarblå himlen. Innan vi gick ombord igen strövade vi omkring längs
strandpromenaden ”La Corniche” och njöt av dess dofter, mättade färger och
särpräglade atmosfär med alla sirligt formade minareter. Kunde inte låta bli att jämföra de utsökta bänkar i
blänkande granit här med de nerklottrade bänkar som ”pryder” vår strandgata långt borta i hemstaden
Rimini.
Jag måste påpeka hur otroligt rena och prydliga alla dessa små länder på andra sidan om den arabiska
halvön tedde sig, till skillnad från andra arabländer vi besökt, som Egypten och Tunisien.
Naturligtvis kan jag inte i detalj berätta om allt som hände under dagarna ombord, får begränsa mig
till det absolut viktigaste. Andra dagen var vi tillbaka i Emiraterna igen för en safari i öknen –denna gång
Costaorganiserad- med utgång från staden Fujairah. Ett fyrtiotal nya stora landcruisers for i karavan in mot
öknen som väntade oss, vacker som ett vykort, med sina orangeröda sanddynor. Man tappade nästan andan,
så storslaget var det! Våra chaufförer tappade luft ur däcken
innan själva safarin över dynorna startade. Vilken upplevelse!
Upp, upp, uppför de höga sanddynorna för att sen i all hast
glida ner på andra sidan. Man fick en känsla av att alla inre
organ bytte plats inombords medan vi skuttade fram, men
roligt hade vi! Mitt på dagen, när temperaturen nått dryga 40°,
fick vi våra lunchkorgar serverade under beduintält, bekvämt
(kanske ej för de mer korpulenta passagerarna...) sittande på
16

låga kuddar. Tror ej jag behöver tillägga att vår kamera och filmdito fick göra skäl för sig under dessa dagar.
Camel Rock i öknen blev ett mycket välplåtat motiv.
Tredje etappen var Abu Dhabi, Emiraternas huvudstad. Staden låg framför oss i all sin prakt och
påminde om Manhattan, sett från bron över Brooklyn ,när vi slog oss ner på däck för att avnjuta vår frukost.
Även denna dag kostade vi på oss en organiserad tour, under vilken de tog oss runt för att få ta del av allt en
storstad som denna har att erbjuda. Svårt att i ord beskriva alla olika skyskrapor vi sett under denna semester,
den ena mer fantasifull än den andra. Inga tråkiga monotona byggnader här inte! Vackraste panoramavyn
över stadens skyline fick vi vid Marina med det turkosblå havet i förgrunden. Intressant var besöket på
Heritage Village som gav oss tillfälle att lära känna stadens förflutna. Vi lämnade bussen vid Marina Mall,
ett enormt shopping center (Emiraterna är ett paradis för alla
shopping victims!) och skrattade till när vi upptäckte att alldeles
brevid låg Carrefour och Ikea, som vi aldrig skulle ha känt igen
om skylten bara funnits på arabiska. Lustigt att tänka sig alla dessa
arabiska män och kvinnor slå sig ner i sina Vaxholm- eller
Tylösandsoffor, hänga in sina svarta eller vita tunikor i sina
svenska Paxgarderober eller sätta en exotisk ökenblomma i en
svensk Snärtig blomvas...
Vi passade på att friska upp oss i köpcentrats yogurtbar,
efter att ha valt mellan ett otal toppings och spännande bär, medan
vi beskådade de barn som gjorde sina akrobatiska turer på
rullskridskor i den stora skaterinken.
Ombord igen, efter att ha sett Starlight Dancers’ häpnadsväckande show i teater Phoenix, vankades
en god middag i tricolorens färger, för denna kväll var det Festa Italiana och senare fick vi beundra
isskulptörer som inom loppet av några minuter ur enorma isblock trollade fram kristalliknande svanar
,indianer och änglar.
Morgonen därpå närmade vi oss kusten till resans tredje nation: Bahrain, vars huvudstad Manama
visade sig vara en modern storstad med många vackra byggnader, till skillnad från vad vi föreställt oss.
Bahrain är arabländernas enda nation som utgörs av en ö! Tillsammans med ett par från Palermo hyrde vi en
stor taxi som tog oss runt dit vi ville: först ett besök i stadens vackraste moské, nåt jag definitivt ej skulle ha
velat missa. Efter att vi kvinnor blivit klädda på arabiskt vis, visade en vänlig och tillmötesgående imam oss
omkring och svarade tålmodigt på alla våra funderingar. Han visade
stolt hur många länder som deltagit i att göra denna moské med dess
rena linjer så vacker: all granit och marmor kom från Carrara i
Italien; alla tusentals lampor i den storslagna ljuskronan från
Frankrike; trät till den enorma porten från Libanon; de mjuka
heltäckningsmattorna från Skottland osv. Vi fick också veta de fem
regler en god muslim måste rätta sig efter: anse Allah som sin ende
Gud, respektera fastaperioden vid Ramadam, hjälpa dem som har de
svårt eller är fattiga, en gång i livet vallfärda till Mecca samt be 5
gånger per dag.
Med en betydligt positivare inställning till islam fortsatte vi
till en uppfödning av löpningskameler (400 kameler fanns här). Längs vägen for vi över den bron, 25 km
lång , som gick direkt till Saudiarabien. Och tänka sig att här har vi inte hunnit längre än till diskussioner vad
gäller byggandet av en bro över Messinasundet... Vi avslutade vår dag i Manama med att ströva omkring i de
färgrika soukerna. Det var ej möjligt att besöka den berömda autodromen medan vi var där, då Grand Prix
tävlingarna snart skulle gå av stapeln...
Somnade den kvällen med vetskapen om att Dubai väntade oss för våra sista dagar i Emiraterna. Detta
land, som alltså består av 7 emiratland som enats, har genomgått en otroligt snabb förvandling. Från ett
ökenområde med pärlfiskebyar utspridda längs kusten har det omvandlats till ett av världens rikaste och mest
attraktiva länder. Upptäckten av ”det svarta guldet” var naturligtvis avgörande för denna förvandling. Fram
till år 1894 var landets ekonomi helt baserat på pärlkommersen och i början av 1900-talet blev återexport av
guld landets främsta resurs. År 1966 upptäcktes oljetillgångarna, som gav upphov till en ekonomisk
högkonjunktur med åtföljande uppblomstring av byggnadsindustrin, som inte hejdats sen dess. Eller rättare
sagt som börjat avta först under det senaste året.
17

Idag är Emiraterna en permanent byggnadsplats där projekt som tidigare ansetts som rena utopier
förverkligas. Låt oss kalla det överdriftspolitiken. I Dubai tar överdriften konkreta former och allt är
överväldigande. I vårt postmoderna samhälle är det endast ”the biggest” som som drar uppmärksamheten till
sig. Jag erkänner att vi blev mycket imponerade av allt vi fick se här. Och trots att Dubai är en kaotisk
jättestad känner man sig trygg, kriminaliteten är nästan obefintlig. Efter vår hemkomst mailade jag en för
mig okänd Swea i Dubai för att få mer info om denna spännande stad och hon berättade att hon bott där i
femton år och alltså upplevt den verkliga förändringen. I våra öron låter det otroligt men hon skrev att de
lämnar ofta bilen med startnycklarna i (vissa lämnar t.o.m. handväskan på sätet i olåst bil!) och hon påpekade
dessutom att de där aldrig har några nöjes- eller fritidsproblem. En behaglig tillvaro, alltså.
Några exempel på det jag ovan kallat överdrifter:
Burj Al Arab, vår planets enda 7-stjärniga hotell, i form av ett
enormt segel, som ligger på en liten ö alldeles utanför den breda
sandstranden.. Vi såg det endast utifrån, men andra kryssningsgäster, som
kostade på sig ett besök där, berättade hänfört om inredningen. Undrar just
hur många som har råd att ta en viss cocktail högst uppe i den panoramiska
baren på 300m:s höjd, den dyraste kostar 1600 $!!!!
The Palm, som kommer att bestå av tre palmformade konstgjorda
öformationer.
Vi besökte den enda, Palm Jumeirah, som redan är helt färdigbyggd,
men ännu en av dessa är på väg att kompletteras och om man tittar på
Google Earth kan man se dem båda ovanifrån. Liksom ”The World” som
är ännu en övärld , uppbyggd precis som en världskarta och där ni, om ni
har lust, för en spottstyver (circa 5 miljoner dollar ungefär...) kan köpa en
av de 250 atollnationerna, typ ön Italien eller Sverige el dyl.
Vi förstummades av megahotellet Atlantis, längst ut på palmön
Jumerirah. Ni skulle sett hotellets akvarium med hajar, småvalar och 65.000 andra fiskarter! Nåt i stil med
Oceanografiska Musèet i Montecarlo, alltså... En monorailbana förenade Dubais centrum med denna palmö
som i omkrets är 11 km. Hade aldrig drömt om att allt skulle vara så oerhört storslaget, även om jag kollat in
allt innan på Internet.
Ännu en upplevelse blev Burj
Kalifa, världens (of course!) högsta torn,
828m, med hela 160 våningar, vars
arkitekter blivit inspirerade av en
ökenblomma.
Otroligt smäcker i
sin form, trots dimensionerna! Hade planerat ett besök högst uppe i tornet, men
medan vi var där var det tyvärr inte möjligt att nå utsiktsplanet. Däremot fick vi
njuta av de dansande fontänerna i den konstgjorda sjön nedanför och behöver jag
tillägga att vi aldrig sett nåt liknande förr? Fick gåshud när fontänerna svävade och
sprutade i takt med tonerna till Andrea Boccellis ”Con te partirò”...Centrum i
Dubai kallas för världens exklusivaste km2 och jag läste nånstans att idag skapas
här rikedom mer per tegelsten än per oljefat!
Ett trettiotal shopping centers hittar man och bli inte förvånade om jag talar
om att det på Emirates Mall, ett av de största vi besökte, är möjligt att passera från
40°:ig hetta till en alpvärld med några grader under nollstrecket, där man kan åka
slalom i en halv km lång skidbacke. Fullt utrustad med skilifts för ca 1.500
personer och där 6.000 ton konstgjord snö skjuts ut varje dag över pisterna. Utifrån
ter sig denna skidome som ett enormt rymdskepp!
Till alla barns glädje är snart Dubailand en verklighet, och det kommer
naturligtvis att bli dubbelt så stort som Disneyland och i omgivningrna finns ett
tiotal enorma golfbanor. Golf är nationalsporten här och vi såg ett otal skyskrapor
som pryddes av jättelika golfbollar högst upp.
Måste bara snabbt nämna ett par projekt som ännu inte realiserats, men den
som lever får se...
18

Hydropolis som bör bli ett undervattenshotell i lyxklass, 20 m under havsytan, med 220 sviter, vars
glasväggar får hotellgästerna att känna sig som i ett akvarium. En tunnel från kusten ska sammanbinda
hotellet med fastlandet.
Golden Dome är framtidsdrömmen för dem som vill nå sina lägenheter, kontor eller affärer direkt
med bilen, tack vare en spiralformad ramp. Denna oerhört gigantiska byggnad bör nå en höjd av 455 m.
Vår sista dag i Dubai tog vi en tur på The Creek, en 11 km lång vik, som från havet slingrar sig inåt
staden och fungerar som ”trait d’union” mellan nytt och gammalt, en naturlig bro mellan ett förflutet av
glödheta sanddynor och en framtid där så gott som allt är möjligt. Här kryllar av abras (vattentaxibåtar)och
dhows som används för transport av all slags varor. Att köpa och sälja är Emiraternas vitala väsen och att
konsumera är dess invånares huvudsakliga uppgift!
Innan det var dags att återvända ombord för packning hann vi shoppa lite i soukerna. Manuela köpte
rökelse och myrra i kryddsouken och för att komplettera gåvan de vise männen bar till Jesu födelse (guld,
rökelse och myrra) fick hon välja en guldring i guldsouken. som tidig födelsedagspresent .
Samma natt lämnade vi en stad, med ett stolt förflutet och en nutid som mest liknar en framtidsvision
och där olika kulturer smärtfritt möts och lever samman, i förhoppningen att en dag få återvända för nya
intryck och upplevelser.
Anne Katrine Wallin in Zucchi
ÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖ
KUNGLIGT
Ni vet väl alla kungatrogna att vår kronprinsessa Viktoria gifter sig i sommar... med en
helt vanlig gymnastiklärare!
I stället så har hennes lillasyster slagit upp sin förlovning med ..... pga otrohet.
Apropå Philip, deras söta lillebror, så har vi inget skvaller överhuvudtaget för utom
att även han har lämnat sin tjej.
BRICIOLA…
heter en lokal i Pietracuta som öppnade för cirka ett år sedan, det är en “merenderia” - “ett
mellanmålställe”. Ägarna är Mattea och Marino tillsammans med deras döttrar Bianca och
Serena. Mattea är en före detta arbetskollega och en god vän till mig. Vi hade arbetat
tillsammans i 5 år när hon för cirka 2 år sedan började prata om att säga upp sig och
öppna en egen aktivitet men då tog jag det inte så mycket på allvar, antagligen för att jag
inte ville lyssna på det örat. Mattea var hon jag samarbetade med varje dag och som jag
19

trivdes mest med och jag kunde inte tänka mig kontoret utan henne. Men till slut var jag
tvungen att börja lyssna och tro på det hon berättade för efter ett tag blev det verklighet.
Hon och hennes man Marino hade bestämt sig för vad det ville öppna och det hade redan
hittat den rätta lokalen.
I juni förra året hade de invigning av deras “merenderia” som ligger i centrum av lilla
Pietracuta och då började Mattea och hennes familj ett nytt liv. Lokalen är väldigt
hemtrevlig och jättemysig med möblemanget i flera olika färger. Det finns ett litet
minibibliotek med böcker i flera olika språk som man gärna får låna med sig hem och en
lekhörna. På menyn finns det pizza, pizzette, spianata genovese, crostini och olika
hembakade bakverk, allt är jättegott och billigt!! Jag ville gärna tipsa er alla om detta lilla
matställe för det är värt ett besök. Mattea och Marino är två jättetrevliga värdar och de tar
verkligen hand om deras gäster. Om ni åker till San Leo, Novafeltria eller Pennabilli och ni
blir sugna på något på vägen dit eller på vägen hem så stanna gärna till hos Mattea och
Marino och ät ett mellanmål eller varför inte, en tidig middag. Just det, lokalen heter
Briciola….
Tiina Ventelä
20

Kvinnorörelsen
Är en sammanfattande benämning på allt strävande att göra kvinnorna jämnställda
med männen politiskt, ekonomiskt, socialt och juridiskt.
”Kvinnan tige i församlingen” (uttryck hämtat från bibeln) Detta uttryck hoppas jag
är feltolkat vid översättningen till svenska och att det ej används längre men det var
ju egentligen inte så länge sedan som det var nästan som en lag mot kvinnans
uttrycksfrihet.
Vi har ju alltid hört talas om ”kvinnosakskvinnorna” och kanske dessutom rynkat lite
på näsan åt det hela.... Men måste säga att det är ju tack vare deras otroligt modiga o
illa sedda kamp som vi idag har i stort sett samma rättigheter som männen!
Det hela började på artonhundratalet med de sk suffragetterna i Storbrittanien
(suffragett betyder stenskärva fr latinet, de fick detta öknamn pga av deras ofta
våldsamma kamper för att uppnå sina mål), deras första mål var att även kvinnor
skulle ha rösträtt. En rättighet som vi idag ofta är alldeles för lata och bekväma för
att utöva, vi tar den så för given! Men så var det ej på artonhundratalet, alltså bara
ca 140 år sedan! I Storbrittaniens kölvatten följde Danmark, Finland och Norge som
fick kvinnlig rösträtt innan andra världskriget medan vi i Sverige inte fick det förrän
1921 men med förbehållet att de som levde på fattigvården ej fick vara med och
rösta! Demokratiskt! Men detta odemokratiska aber avskaffades 1945. Den lagliga
åldern för rösträtt var 21 år vilket gällde båda könen.
1965 sänktes den till 20 år, 1970 till 19 år, 1974 till 18 år. Efter oss följde Belgien,
Frankrike och Italien och sist i Europa kom schweisiskorna som fick rösträtt först
1971!
Men det är inte bara rösträtt som vi kan tacka dessa modiga kvinnor för! För nog har
det alltid varit Kvinnor som kämpat blint för sin övertygelse, ibland hade de otroligt
nog andra kvinnor mot sig! Även den ekonomiska sidan är väldigt viktig! Kvinnorna hade
21

ingen rätt att arbeta utanför hemmet om de var gifta, deras män tog hand om deras
kapital om de hade ett sådant och bestämmde över det. De hade inte rätt till att ärva
osv. Ogifta kvinnor som arbetade utanför hemmet var tvungna att ge sin lön till sina
förmyndare vilket oftast var fadern, och han kunde även tvinga henne att gifta sig
med den som passade honom.
Den juridiska jämställdheten med mannen uppnåddes genom en lång, lång process. I
Sverige t.ex fom 1846 (lika arvsrätt) fram till 1949 då nya föräldrarbalken kom som
bla inbegrep förmyndarskap (innan var det alltid mannen som var förmyndare)
underhållsskyldighet osv.
Vi får heller inte glömma att det är tack vare Kvinnors kamp som vi idag har tex fri
abort, skilsmässa som inte bara gangnar mannen, pessaret som gjorde att kvinnan inte
var tvungen att föda fler barn än hon orkade med! Allt detta tar vi kvinnor för givet
idag, men vi borde kanske stanna upp ibland och tänka efter... och tacka Ellen Key och
Emiline Pankhurst och deras medsystrar för att vi har sådan stor frihet idag!
Åsa Järnehall Belpani
Under första världskriget, då behovet av kvinnlig arbetskraft blev stort, ändrades
synen på kvinnorna och rättigheten till rösträtt vann. Men först 1928 fick kvinnorna i
storbrittanien rösträtt på samma villkor som männen.
”Vi måste frige halva mänskligheten, kvinnorna, så att de kan hjälpa oss att befria den
andra hälften”. Emiline Parkhurst. (saxat från Wikipedia)
Emililine Pankhurst
22

KYLSKÅPET
Jag har fått nytt kylskåp!!! Ja fått o fått har minsann varit tvungen att betala för
det! Och det är skitdåligt!!! För ett tag sen kunda man ju köpa kylskåp och få det
mycket billigare bara man köpte ett som var energisnålt och gick under beteckningen
A¨+... Vilken betyder just att det är energisnålt. Helt plötsligt har det här med
energisnåla grejer fullkomligt exploderat här i gamla Italien. Allt ska var ekologiskt,
biologiskt, grönt, giftfritt och alla hus ska byggas ekologiska och antisismiska numera!
Kommer ihåg när jag först kom hit till Italien och pratade om ekologiska tvätt-
o diskmedel så skakade italienarna bara på huvudet,de visste ej vad jag pratade om!
Och då hade funnits en hel del år i Sverige! Så då gav jag upp och använde det som
marknaden erbjöd. Men nu... nu är helst plötsligt varenda italienare ecolog! Vadå, klart
man måste hjälpa till och rädda jorden! Men med sopsorteringen är det lite si och så,
pratar man med dem som har det som yrke så är de chockade hur ignoranta en del är,
de slänger glas bland plasten vanliga sopor bland glaset osv... Och många säger att de
inte har plats hemma för sopsorteringen, så de slänger allt i soporna och där har de
plats konstigt nog, underligt hur folk tänker.
I varje fall så var det ju kylskåp jag skulle snacka om. Jag, som alla andra tror jag,
har alltså bara en liten plats som kylen ska klämmas in på. Alltså började vi leta efter
en kyl som hade samma dimensioner som den gamla. Men det var minsann ingen lätt
sak, vi var hos Chiaris, Mediaworld, Trony, Euronågonting osv, osv. Till slut hittade vi
ett av amerikanskt märke (shit, kan man inte få köpa italienskt när man bor här,
tänker på alla långa och onödiga transporter, apropå ecologiskt!) De yttre dimensionerna
stämmer nog men de innre är bara hälften så stora som det gamla, och det
var också ekologiskt om det nu har någon betydelse. Dessutom i den lilla frysen upptill
fanns det bara en hylla som sitter 5 cm ovanför botten! Inte vet jag vad amrisarna
har för konstiga dimensioner på sin djupfrysta mat, men för mig var det helt galet
varpå jag gav mig av till återförsäljaren för att köpa ytterligare en hylla både till
kylen o frysen. De var grisdyra tror jag betalade 170 € för dessa små ynkliga hyllor!
Fräckt va? Då där gick hela förtjänsten med lägre moms! Åsa Järnehall Belpani
TIPS
Rostiga skruvar som fastnat, häll lite vinäger på dem så lossnar de lättare.
Är du besvärad av myror – strö ut grovt salt, myrorna avskyr saltet och försvinner.
Vinglas utan fläckar... När du diskar vinglasen häll några droppar vinäger i sköljvattnet
då kan de självtorka utan att bli fläckiga.
Lägg en fuktig wettexduk uner skärbrädan så ligger den stilla
23

Redaktörens rader
Äntligen får ni ett nytt nummer av SWEA-nytt Rimini och som vanligt så hoppas jag
att ni ska tycka att det är läsvärt och intressant!
I detta nummer har vi som tema Kvinnor och kvinnosakskvinnor! Och bla vår stipendiat
har varit vänlig att skriva en artikel om Ellen Key som hon gjort en avhandling på.
Denna gång har jag haft hjälp av Tiina som nu blivit fast anställd på tidningen
(oavlönad) och hon har ju även bidragit med en del material. Visste ni att hon är en
jätteduktig fotograf, vilket ni kan se prov på inne i tidningen på sid 9 och har även
tagit fotot på nyckelpigan på baksidan! Ja som ni ser så är ju vår tidning och hela
SWEA-organisationen ett mega-resultat av oss Kvinnor!
Eftersom jag har problem med hälsan och inte kommer ut speciellt ofta just nu så har
jag dåligt med skvaller och nyheter inom vår lilla koloni, så vore mycket tacksam om ni
alla kunde ställa upp och tala om för mig när det händer något! Gärna något riktigt
smaskigt....
Vi på redaktionen önskar er alla en riktigt fin sommar också ses vi på playa Svedese av
och till! Chefredaktören Åsa Järnehall Belpani
Till sist lite onödiga upplysningar
Myten om åtta glas!
1. Du bör dricka minst åtta glas vatten om dagen.Sanning: Det finns inga
medicinska bevis för att kroppen behöver så mycket vatten.
2. Vi använder bara 10 % av våra hjärnor. Sanning: Detfinns inga inaktiva
”vilande” områden i hjärnan.
3. Naglar och hår fortsätter att växa efter döden. Sanning: Det är omöjligt
för hår och naglar att växa på en död person.
4. Efter rakning växer håret till baka snabbare, grövre och mörkare. Sanning:
Hårstråna växer i samma takt och ser likadana ut som innan.
5. Läsning i svagt ljus kan skada din syn. Sanning: Läsning i dåligt ljus orsakar
inga permanenta ögonskador.
6. Att äta kalkon gör dig dåsig. Sanning: Kalkonkött göt dig inte tröttare än
annan mat.
7. Mobiltelefoner är farliga att använda på sjukhus. Sanning: Det finns inga
studier som visar att mobiler skulle påverka sjukhusutrustning på något
allvarligt sätt.
24

Foto: Tiina Ventilä
SWEA-RIMINI
rimini@swea.org
25