Den abstrakta tråkigheten - Södertörns högskola

Flicka 2: Det man,asså, nån annan kanske vill bli elektriker men jag vill bli radiopratare, då
behöver vi ju inte lära oss samma sak, asså han kanske behöver matte och så, behöver ju inte jag
om jag ska sitta och prata i radio hela dagarna. Man lär sig så onödigt mycket, som atomer i
nian liksom, vad skulle man ha det till? Joner och allt vad det hette. Det har man ju inte nån
nytta av om man inte ska bli astronaut typ.
Det som anses vara roligt i undervisningen är det som engagerar eller motiverar eleverna. Det som kan
sättas i perspektiv till verkligheten de lever i och som är aktuellt just nu. Tiden för när man ska kunna
använda sig av en kunskap förefaller spela en viktig roll. Ett exempel på detta är när eleverna hade
lektioner om statsskick, demokrati och val under valet 2010:
Flicka: jag tycker att det var bra att vi hade sånt om politik och så eftersom jag röstade. Det var
ju givande för mig. Men jag tänkte att alla andra kanske inte tycker att det är så kul för de tänker
att de inte ska rösta nu. För om man har grejer som ligger för långt ifrån så är det inte så
intressant.
Intervjuare: Att det inte känns som det är aktuellt för en nu?
Flicka: Ja. så skulle jag ha känt tror jag. Att de tänker att de får ju ändå inte rösta och så pratar
vi bara om det.
Eleven menar att hon tyckte att det var intressant eftersom hon kunde se vad hon skulle använda
kunskapen till inom en snar framtid. För andra räcker det med att kunna konkretisera ämnet, att det är
aktuellt utifrån ett samhällsperspektiv.
Flicka 2: jag har alltid varit så ointresserad av politik, men jag tyckte att det här var rätt kul
ändå för jag blev insatt i, eller jag hängde liksom med i valet och kollade på valvakan. Så då
tyckte jag att det var rätt bra. Men vi brukar ju ha sådär långa föreläsningar typ hela lektioner
och det blir lite för mycket.
Faktakunskaper måste vara aktuella för att våra elever ska finna de intressanta. Vi tror att denna tidsaspekt
delvis kan förklaras med att våra elever är uppvuxna med digitala medier och på vilket sätt dessa bjuder in
användaren till interaktivitet och meningsskapande. Iscensättningen när elever exempelvis använder
digitala medier på fritiden, så som internet och spel, är behovsstyrd och kopplad till en fråga som eleven
själv har kommit på, till skillnad från skolans undervisning. Transformeringen innebär då att läsaren
prövar sig fram. Erkännandekulturen blir individuell och relateras till det av situationen uppkomna
intresset och inte till skolans krav på bedömning. Det skapar också individuella lärovägar som utmanar
undervisningen i skolan som är tillfälligt intressebaserad, dvs att eleverna lär sig till proven (Selander &
Kress, 2010).
Kjällander (2011) ser också fördelar med internet som lärresurser. Internet ger en ökad förståelse eftersom
flera teckensystem parallellt hjälper eleverna att förstå informationen, exempelvis informationsökningar
med hjälp av Google där eleverna kan välja att få ett begrepp beskrivet både i text och bild.
Internet erbjuder en oändlig mängd information och enligt rapporten "Unga svenskar och
internet"(Findahl, 2009) använder 88% av de unga mellan 16-25 år internet varje dag. Enligt rapporten
använder också tre av fyra 16 - 19-åringar redan internet för att skaffa information som är relaterat till ett
skolämne. Dagens elever vet att de kan söka svaret på sina frågor när som helst och var som helst, så
länge det finns uppkoppling, det vill säga. Det finns även fler digitala medier som har svar på rena
faktakunskaper, exempelvis miniräknaren. De tycker därför att lektioner om fakta är onödiga och tråkiga:
Intervjuare: När ska man behöva gångertabellen 13x13? Eller när ska man kunna de judiska
högtiderna?
Flicka: Asså det finns ju miniräknare.
31/41