Den abstrakta tråkigheten - Södertörns högskola

en inloggning. Kameror kan riktas om och filma publiken vilket till exempel skulle kunna innebära att
personskyddet för personer med skyddad identitet upphör. Detta är några få exempel att beakta, listan kan
säkert göras lång.
4.2.5 Avsaknad av meningsskapande
En utgångspunkt inom det designteoretiska perspektivet är att meningsskapande är ett villkor för att
lärande ska ske. Selander & Rostvall (2008) menar att vi lär oss i förhållande till det som vi tycker är
meningsfullt och legitimt. Det vi inte förstår blir meningslöst. Vi lär oss också i förhållande till den miljö
som vi verkar i, dess kultur, normer, värderingar och regler. Inom det designteoretiska perspektivet kallas
detta för inramning. Skolan är ett exempel på en institutionell inramning (Selander & Kress (2010),
Selander & Rostvall (2008), Kjällander (2011)).
För att lärande ska ske behöver alltså eleverna kunna sätta ämnet i relation till något som gör ämnet
relevant och meningsfullt för att de ska förstå. Hur någonting presenteras är av stor vikt för hur
mottagaren förstår och tolkar budskapet (Selander & Rostvall, 2008). Designen av lärmiljön och valet av
lärresurser är därför också viktiga för vilken mening som lärarens budskap får för eleverna.
En annan viktig utgångspunkt inom didaktisk design är att läraren ska ses om en designer av lärandet.
Läraren iscensätter, med grund i läroplanen och de normativa ramar som skolans inramning innebär, ett
ämne och ett arbetssätt. Det är också läraren som avgör vilka lärresurserer som används i undervisningen
exempelvis läroboken, powerpoint-presentationer, dator, papper och penna etc.. Lärarens förutsättningar
styrs av skolans institutionella inramning, vilket begränsar eller ger läraren olika möjligheter (Selander &
Kress, 2010).
Enligt ovanstående resonemang är det lärarens arbete att relevansgöra lärande, dvs. att göra ämnen och
uppgifter relevanta på ett sådant sätt att eleverna förstår hur de ska använda kunskapen och på så sätt
skapa mening. Det är också lärarens roll att relevansgöra digitala medier som lärresurser.
Våra elever upplever ämnena på gymnasiet som abstrakta. Dels eftersom de är mycket teoretiska, dels
eftersom eleverna är unga och inte har någon större erfarenhet av vuxenvärlden. De har inga eller få
erfarenheter av arbetslivet, samhällets krav eller möjligheter, ekonomiskt och fysiskt ansvar etc.. och
därför har svårt att översätta teorin till verkliga erfarenheter. Under en av lektionerna som vi observerar
ställs frågan: "Måste vi kunna det här?" upprepade gånger av eleverna och de flesta gångerna svarar
läraren "Ja, det kommer på provet". Vi upplevde också att läraren inte uppmärksammade när eleverna
försökte starta en diskussion, vilket vi anser är en viktigt för att kunna tydliggöra och skapa reflektion
över ett begrepp, eller fenomen. Vi menar att detta är två viktiga tecken på hur läraren inte lyckas
relevansgöra lärande, i alla fall inte den kunskap som hen avser lära ut. Det handlar om att skapa en
förståelse, en mening, för att eleverna ska förstå innebörden av det som är läraren avser lära ut. Med detta
menar vi inte att eleverna under denna observation inte alls lärde sig någonting under lektionen. Frågan är
dock om de verkligen lärde sig det som läraren avsåg att lära ut och inte bara vad som ska komma på
provet.
Relevansgöra faktakunskap
Även efter att ha analyserat intervjun förstår vi att eleverna generellt sett inte kan relevansgöra den
kunskap som lärarna undervisar. Visst förstår eleverna att det är bra att lära sig faktakunskaper, men de
förstår oftast inte vad det ska använda kunskapen till senare. De går på gymnasiet bara för att få ett jobb
och det som de inte kan se att de har nytta av i framtiden förefaller vara tråkigt och meningslöst, en
abstrakt tråkighet.
30/41