Den abstrakta tråkigheten - Södertörns högskola

Vi inleder intervjun med att förklara för eleverna våra intentioner med uppsatsen samt ramarna för
intervjun. Vi tydliggör att vi vill att eleverna ska tänka fritt och utanför skolans befintliga strukturer. Vi
ger dem fria ramar att bygga upp en helt ny skola där de har fri tillgång till digitala medier och IT-struktur.
Skolan kan vara fysisk eller virtuell. Ingenting är konstigt eller omöjligt, inte ens autonoma robotar eller
rymdfarkoster. Vi visar eleverna det material som vi har tagit med och ger de fritt spelrum att kreativt rita,
klippa och klistra sin nya skola.
Våra elever går ett medieprogram på gymnasiet, de är digital natives med hög digital kompetens och vana
av kreativa processer och gestaltningar med flera teckensystem samtidigt som bild, ljud och text. Vi har
därför stora förväntningar att våra elever ska ge oss en fantastisk resa där vi tillsammans bygger upp en
digital skola. En stund in i intervjun förstår vi att vi har för höga förväntningar. Eleverna har svårt att
tänka utanför den föråldrade designen av skolan. Intervjun hamnar istället på den nivån att vi talar om vad
som är "roligt" respektive "tråkigt" i skolan.
Flera gånger intervjun säger eleverna att "det är tråkigt bara". Det är inte alltid som de kan specificera vad
som är tråkigt, om det till exempel handlar om ämnena, undervisningens uppbyggnad, uppgifternas art
eller innehåll. Det förefaller handla om en abstrakt känsla av att det är tråkigt "för att det är skola".
Intervjuare: Varför känns uppgiften tråkig?
Flicka: För att det är skola.
Flicka2: Som "flicka"sa innan. Ämnena är ju inge kul. Som samhälle.. det känns så tråkigt
bara.
Det är också tydligt att de inte förstår varför de ska kunna faktakunskaper som joner, judiska högtider
eller gångertabellen eftersom det inte är något som de ser att de har nytta av i framtiden. De vill bli
radiopratare, inte professorer och "det finns ju miniräknare".
Allt eftersom intervjun fortgår kommer de på mer och mer som skulle kunna förbättras i skolan med hjälp
av digitala medier. Under båda intervjuerna tar det nästan 30 minuter innan det lossnar riktigt och
eleverna kan tänka mer kreativt. De har idéer, men dessa är fortfarande anpassade till den rådande
designen med föreläsningar, skriftliga prov och inlämningsuppgifter. Det är också tydligt att eleverna är
färgade av vuxnas attityder när det handlar om att använda digitala medier i skolan. När lösningarna som
de kommer på tenderar att gå utanför skolmallen, dvs bli tekniskt avancerade och digitala eller för
"roliga" som spel, blir eleverna osäkra och avfärdar sina egna idéer. Det finns en tydlig bild av vad som är
akademiskt, och det är inte att "ha roligt" eller fördjupa sig inom de ämnen som engagerar eleverna, till
exempel musik eller film.
Även idéerna om hur digitala medier skulle kunna användas som en resurs begränsas av att eleverna ofta
har svårt att förstå hur bedömningen skulle kunna se ut om den inte såg ut som i dag. Hur skulle
bedömningen gå till om de spelar ett spel? Eller lämnar in två bilder?
23/41