Den abstrakta tråkigheten - Södertörns högskola

tydliga ramar, mallar som de kan gå efter. Det kan exempelvis handla om en skriftlig uppgift där tre texter
ska jämföras och analyseras efter mallen. Kärnämneslärarna samarbetar ibland genom
ämnesgemensamma projekt, dvs ett gemensamt projekt i svenska, religion och samhällskunskap inom
ramen för någonting aktuellt samhällsfenomen exempelvis Afghanistan. När vi frågar våra informanter
om projekten menar de att projektet egentligen är tre olika projekt inom ramen för samma rubrik och med
en gemensam redovisning eftersom alla ämnen ska ta lika stor plats.
Det vi tittar på i första hand är hur digitala medel används under undervisningen. Vi blir positivt
överraskade av de bärbara datorerna som läraren plockar fram under en av observationerna. Men i nästa
sekund förvånas vi över elevernas indirekta protester i form av högljudda suckar. Det visar sig ganska
snart att datorerna ska användas istället för läroboken som ett verktyg för att informationssöka. Resultatet
av deras sökande ska sedan skrivas ned på ett pappersark i syfte att svara på de frågor som läraren skrivit
på papperet. När lektionen är slut ska pappersarken med samtliga svar lämnas till läraren.
Eleverna signalerar ett tydligt ointresse. Flera elever har ytterkläderna på sig och nästan alla har
mobiltelefonen på bänken eller i handen. Under hela lektionerna används mobiltelefonerna flitigt.
Eleverna skickar SMS utan att bli tillsagda, först när en elev ringer blir hon ombedd att avsluta och lägga
ifrån sig mobilen. Några elever hänger eller ligger över bänken och en blundar eller sover. Eleverna viskar
och småpratar med varandra under lektionen. De elever som får informationssöka använder Facebook
under merparten av lektionen.
Under lektionen i svenska har eleverna inte tillgång till datorer, de använder papper och penna för att
anteckna det som läraren talar om. En elev har tillgång till en dator, eftersom hen har dyslexi. Eleven
besöker Facebook under hela lektionen och gör ibland anteckningar.
Vår första reaktion som digital immigrants och gårdagens elev är att lärarna inte lyckas med disciplin och
att eleverna inte har någon respekt. Vi frågar vår kontaktperson, en av lärarna som vi precis observerat,
om elevernas tydliga signaler av ointresse.
Läraren menar att det är ett svårt problem att hantera. I början försökte hen få eleverna att ha
mobiltelefonerna avstängda. Att eleverna använder Facebook om de har en dator tillgänglig under
lektionerna är lärarna också fullt medvetna om. De vet bara inte hur de ska hindra det eftersom att strida
tar för mycket lektionstid. Vi tolkar det till att lärarna känner sig maktlösa och därför har gett upp, med
motivationen: "att strida själ tiden från de som lyssnar". Samtidigt berättar hen om egna erfarenheter av
elever som inte upplevts lyssna, men som kunnat återberätta vad som sagts vid fråga. Hen menar att
dagens unga har en förmåga att använda flera media samtidigt. Därför är det svårt att påstå att de inte
lyssnar även om de ligger ner på bänken och blundar, eller om de använder sina mobiltelefoner under
lektionen. Dessa erfarenheter stämmer väl överens med Prenskys (2001) resonemang om att en digital
native har en mycket bra simultankapacitet.
Våra observationer stämmer väl överens med den uppfattning som lärarna förmedlar under mötet.
Eleverna förefaller tycka att skolan är tråkig och vi upplever dem som studietrötta och omotiverade.
4.2.3 "För det är skolan"- intervju med våra elever
Eftersom den andra intervjun tog vid där den första intervjun avslutades och majoriteten av
informanterna deltog vid båda intervjutillfällena, har vi valt att se båda tillfällena tillsammans som en
intervju. Därför görs ingen uppdelning i texten utan intervjuerna benämns som "intervjun". Våra
informanter kommer under denna del att benämnas som "eleverna" då vi tycker att det ger en ökad
förståelse av analysen.
22/41