Den abstrakta tråkigheten - Södertörns högskola

Detta är en kritik mot att skolans ofta statiska bedömningsmallar, som Selander & Kress (2010) menar,
missar lärande som skulle kunna ses som värdefull utanför skolmiljön. De jämför vad som premieras i
skolan med vad som premieras inom konstens värld. Där värdesätts och bedöms istället hur väl man
lyckas bryta mot normen och skapa något banbrytande.
2.4 Digitala medier som resurs för lärande
I avsnittet ges exempel på hur olika digitala medier kan användas som en resurs för lärande i skolan
utifrån ett designteoretiskt, multimodalt perspektiv. Den första delen består av en teoretisk genomgång,
den andra delen bygger främst på artiklar från tidigare forskning. Här belyser vi också problematiken i
lärarens roll som designer: Vad är tecken på lärande och vilka tecken på lärande missar läraren som
enbart fokuserar bedömningen efter skolans bedömningssystem och uppsatta mål?
2.4.1 Digitala medier utmanar läroboken
Den digitala revolutionen medför kraftigt förändrade villkor för lärande. Idag kan vi hitta vilken
information som vi vill på internet via sökmotorer som hjälper oss att navigera genom en oändlig massa
av information. Uppkomsten av intressebaserade communities som exempelvis Myspace, Facebook,
LinkedIn ger oss dessutom möjlighet att dela våra erfarenheter med andra. Internet ger oss också
möjlighet att kommunicera via chatt, mail och bloggar.
Vi vill på intet sätt förringa läroboken som en resurs för lärande, men vi menar, liksom Selander & Kress
(2010, s. 60) att dagens läs och surfplattor besitter samma starka sidor som läroboken och så mycket mer.
Båda kan förmedla längre och läsbara berättelser i form av text. Läsplattor och digitala böcker går också
att "bläddra" fram och tillbaka, precis som i en fysisk bok. Vissa pdf-reader program har funktioner som
gör det enkelt att stryka under ord och meningar (http://itunes.apple.com/us/app/goodreader-foripad/id363448914?mt=8),
precis som i en lärobok. Den största skillnaden mellan en lärobok och en
läsplatta är att man i en läsplatta kan bära med sig så gott som ett helt bibliotek.
Mobila digitala medier som mobiltelefoner och bärbara datorer som kan kopplas upp mot internet medför
dessutom stora möjligheter. Vi kan söka information och kommunicera med andra via chatta eller maila
och vi kan spela var vi vill så länge vi har uppkoppling. Digitala medier gör det också möjligt att på ett
relativt enkelt sätt själv producera olika slags representationer som filmklipp, bilder, ljudklipp och texter.
(Selander & Kress, 2010, s. 60).
2.4.2 Lärande med digitala medier som lärresurser
Selander & Kress (2010, s. 90) anser att "spel för med sig dramatiskt vidgade lärresurserer", vilket är en
åsikt som vi delar. Tillskillnad från den traditionella undervisningen där läraren förmedlar kunskap till
eleverna är iscensättningen när eleverna använder spel behovsstyrd och kopplat till en fråga som eleven
har kommit på. Transformeringen innebär att läsaren prövar sig fram genom att göra det som föreslås i
text eller bild/film. Representation efterfrågas inte. Erkännandekulturen blir individuell och relateras till
det situerade behovet. Det skapar individuella lärvägar som utmanar undervisningen som är tillfälligt
intressebaserad.
Kjällander har sin doktorsavhandling "Design for learning in an extended digital environment" (2011)
tittat på tidigare forskning om hur unga använder digitala medier som lärresurser;
● Hon menar att resultat visar att elevers interaktion när de använder digitala lärresurser i ett SOämne
karaktäriseras av impulsivitet, samarbete och instruktivt språk. Med detta menar Kjällander
14/41