bilaga a duvbackens reningsverk - Gästrike Vatten AB

4.2 AEROB 1
Omrörarna i den anaeroba delen går kontinuerligt för att hålla vattnet i rörelse då det
sedimenterar mycket fort om det blir stillastående. Dessa tre omrörare är relativt gamla och
när oljan i dem byttes i slutet av juli 2007, gick en av omrörarna sönder. Den byttes då ut,
men den nya omröraren utnyttjas bara till 57 % av maximal effekt [16]. Det beror på att den
storlek som skulle passa för detta hade utgått ur sortimentet och storleken under den
installerade omröraren skulle inte räcka till. Den nyinstallerade omröraren drar alltså mer
energi än vad de gamla omrörarna gjorde.
Blåsmaskinerna luftar aerob 1 och sandfånget i grovrensen. Luftningen sker genom att den
inkommande luften komprimeras av tre frekvensstyrda blåsmaskiner, två större på 132 kW
och en mindre på 75 kW. Via membran på bassängbotten trycks den komprimerade luften ut i
vattnet. En av de större blåsmaskinerna är på medan den mindre startar om den större inte
klarar av att upprätthålla syrehalten. Lufttillförseln till varje bassäng regleras med automatiska
ventiler. Ventilerna i sin tur styrs efter syrehalten i bassängerna. Syrehaltsmätare finns vid
utloppet av bassängerna och lufttillförseln styrs mot en syrehalt på 2 mg/l. Men det är halten
vid utloppet, så syrehalten vid inloppet till aerob 1 är mycket lägre.
4.2.1 Sparpotential
En sänkning av lufttillförseln i aerob 1 leder till en minskning av energiförbrukningen.
Förutsättningen för detta är troligtvis en ombyggnation av luftningssteget, som medger en
större aerob del i förhållande till den anaeroba delen [5]. Ett byte till nyare och effektivare
blåsmaskiner kan bli en möjlig besparingsåtgärd.
4.2.1.1 Minskad syretillförsel
En minskning av lufttillförseln till aerob 1 är inte möjlig i dagsläget [5]. Det beror på att det
ibland är problem med att upprätthålla syrehalten i aerob 1. Blåsmaskinerna klarar att lufta
mer men då finns risk att vattnet följer med luften upp vid det ökade lufttrycket underifrån.
Orsaken är troligtvis att de anaeroba bassängerna är för stora i förhållande till de efterföljande
aeroba bassängerna. Det skapar problem med att upprätthålla syrehalten i vissa situationer, då
det t ex är höga flöden in till aerob 1. Om det blir syrebrist finns det risk att det bildas
anaeroba zoner i den aeroba delen av bassängen, vilket leder till fosforsläpp. Tidigare försök
med ett lägre syrebörvärde, ända ner till 0,5 mg/l, gav inte bra resultat och därför har det inte
tillämpats i processen [5]. Vilken syrehalt som krävs för ett bra fosforupptag varierar, bl a
beroende på avloppsvattnets sammansättning.
Den anaeroba delen håller dock på att byggas om och då finns det en möjlighet att sänka
syrebörvärdet. Ombyggnationen innebär att göra den anaeroba zonen 25 % kortare och den
aeroba zonen 25 % längre [5]. Med ombyggnationen erhålls en längre uppehållstid i den
aeroba delen medan uppehållstiden i den anaeroba delen minskar. Det innebär att det blir
lättare att minska syrehalten, och därmed lufttillförseln i aerob 1. Om lufttillförseln minskas
med mellan 1 % -10 % ger det en kostnadsbesparing på mellan 6 156 kr/år och 61 565 kr/år,
se tabell 12. En sänkning av syrebörvärdet från 2 mg/l till 1,5 mg/l skulle innebära en
minskning av lufttillförseln på 25 % och en kostnadsbesparing på 153 913 kr/år.
23