HöGT OCH VACKERT KHAN TENGRI - Svenska Klätterförbundet

högt och vackert 

khan 

tengri 

SvenSka klätterförbundet 

#150 maj 2011 Pris: 50 sek. 

malin sveriges 

hårdaste tjej 

trivs bäst 

med kaffe och 

dunjacka 

sPorttraddare 

heyman 

teknik 

klipp rätt 

Patagonien 

fitz roy

innehåll 

maj 2011 

xx xxxxxxxxxxx 

xx xxxxxxxxx 

xx xxxxxxxxx 

xx xxxxxxxxxxx 

xx xxxxxxxxx 

xx xxxxxxxxx 

xxxxxxxxxx 

4 Bergsport #150 · maj 2011

snaBBa klipp 

Jag har ett lyxigt jobb, där 

det ingår att finkamma blogosfären 

efter nyheter om 

klättring och äventyr. Det 

kan handla om filosofiska 

debatter (Carlos Cabrera 

och Robin Dahlberg), poetiska 

utsvävningar (Hanna 

Mellin), cross-fit (Maja 

Fresk), grader (8a) eller 

skruvad internhumor (The Bruno Show). 

Men hur klätternördig jag än kan vara så är inte det perfekta 

trepunktsankaret eller kettlebell-övningar det som är mest relevant 

för min klättring. 

Det jag skulle vilja veta är hur jag skall hinna med att 

klättra. Hur skall jag nånsin onsajta drömgraden (oftast 

nuvarande grad följt av ett plus), när jag har två små barn, 

nyinköpt villa, 25 mördarförkylningar om året (tack, dagis), 

en sambo som också vill träna, ett heltidsjobb och långt till 

barnpassande mormor. Hur gör folk? 

Ett trick är att klättra fort. En kalifornisk klätterkompis 

berättade en gång att den verkligt ultrasnabba bigwallstilen 

utvecklades av klättrare som blivit föräldrar. Skulle 

man bränna av en klassiker i Yosemite och vara hemma till 

söndagmiddagen så fick det fan i mig gå fort. För mig betyder 

detta i praktiken att klättra med andra som liksom jag 

värderar sällskap och natur, men som en aprilkväll inser att 

skall det klättras mer än en led innan det blir kolsvart så får 

man racka på snabbt och spara på snacket. 

En annan väg är att skaffa årskort på gymet och lära sig 

bouldra. Klämma in korta intensiva pass när man är frisk, 

sambon har vilodag och planeterna ligger i rätt läge. 

Sedan gäller det att mota undan helg-dammsugaren när det 

är säsong. Gå inte med på släktträffar, bröllop, flytthelger 

och annat onödigt, annat än oktober-januari. Spontansocialisera 

om det regnar, men planera för sol. Ta med barnen ut 

till klippan. Visst, det kan bli misär av det också, men varje 

klättrad meter är bra. Familjeresa till Ton Sai med spons 

från Försäkringskassan är annars en klassiker. 

Till slut handlar det kanske om att lite slokörat krypa till 

korset och inse att man inte kommer att kunna klättra på 

riktigt samma premisser som förr. Och trösta sig med att bli 

ett forumtroll med åsikter om allt. 

Bergsport utges av svenska klätterförBundet 

redaktionsadress Bergsport, Amalia Jönssons g 16, 

421 31 Frölunda 

telefon Tel. 031-743 21 71 

e-post bergsport@brant.se 

redaktör John Liungman 

layout Lotta Bernhed, Zetterqvist Tryckeri 

prepress Zetterqvist tryckeri 

annonsBokning Jonas Svanström, 

Tel. 031-743 20 85, jonas@brant.se 

produceras av ZetterQvist Förlag AB, 

Tel. 031-743 20 80, fax 031-743 20 90 

tryck Zetterqvist Tryckeri, Göteborg 

ansvarig utgivare Pontus Axelsson, Svenska Klätterförbundet 

BERGSPORT kommer ut med fyra nummer per år. Redaktionen ansvarar ej för icke 

beställt material. Texter redigeras och kortas efter behov. Bilder kan komma att beskäras. 

Åsikter i artiklar och debatt inlägg är författarens och inte redaktionens. 

omslagsBild 

Omslagsbild: 

Ulorna är antagligen ett av Sveriges mest natursköna klätter- 

Malin Holmberg är kanske Sveriges mest kompletta klättrare på damsidan. Här poserar 

områden. Peter Schön lapar sol pÂ 7a+ intill strandkanten. 

hon en kylslagen majhelg i Utby. Foto: Per-Ola Andersson, poaphotography.com 

Foto: POA www.poaphotography.com 

John Liungman 

Vildmarksboende 

i toppklass 

Hilleberg har i över 35 år utvecklat fjälltält 

av högsta kvalitet. I sortimentet fi nns en- 

till åttamanstält, utvecklade i Jämtland och 

använda av entusiaster över hela världen. 

Alla Hillebergtält har: 

Marknadsledande material 

Konstruktion för högsta säkerhet 

Maximalt utrymme till lägsta vikt 

Snabb och enkel uppsättning 

Peter Schoen/www.mountain.ru/schoen 

Läs mer och få Tälthandboken 

gratis på www.hilleberg.com 

WWW.HILLEBERG.SE 

Box 25 • 832 21 Frösön • 063 57 15 50

nyheter 

ny policy för bult och 

utveckling i bohuslän 

för nästan tjugo år sedan skrev Bohusläns klätterklubb sin 

första bultpolicy. den har utkommit i flera versioner, där 

syftet alltid har varit att främja tradklättringen. de olika versionerna 

har dock varit tvetydiga, vilket har lett till ett ökat antal 

mer eller mindre befogade bultar i Bohuslän. 

för att skapa samsyn och förutsättningar för en hållbar 

utveckling av klättringen i området hölls ett medlemsmöte 

hösten 2009. ramarna för en ny policy sattes upp – inte totalt 

bultförbud, inte ohämmad bultning, men en tydligare och 

fortsatt restriktiv bultpolicy. där började resan. efter ytterligare 

två bultmöten och lika många årsmöten har klubben nått 

målet - Bohusläns klätterklubbs bult- och bergsutvecklingspolicy 

2011. 

det unika med området är framförallt dess höga koncentration 

av naturligt säkrade linjer, som håller absolut världsklass. 

för att stärka tradklättringens existens och möjlighet till fortsatt 

utveckling, är utgångspunkten i den nya policyn att de 

naturligt säkrade linjerna - deras karaktär och potential - ska 

styra utvecklingen av berg och leder i Bohuslän. 

nytt i denna policy är att länsstyrelsen i västra götaland har 

rådfrågats, och de har förtydligat de riktlinjer vi har att förhålla 

oss till vad det gäller utveckling av nya berg och boulderområden. 

policyn tillåter placering av bultar, förutsatt att naturliga 

säkringar inte kan placeras. detta medför att sport-, mix- och 

tradleder kan komma att samsas på samma klippa. men i 

Bohuslän, till skillnad från många andra områden, kommer 

tradlederna alltid i första hand. och på följande berg gäller 

förbud mot vidare bultning: Buråsen, galgberget, Hallinden, 

Häller, ulorna, vetteberget, vinternbergets huvudvägg och 

välseröd. 

om klättrare idag inte har den kompetens som krävs för att 

säkra en linje, eller inte vill ta den risk friklättring av en naturligt 

säkrad linje medför, kan det komma klättrare som söker 

den utmaningen imorgon. lämna hellre en linje ren för dem, 

än att placera bultar i förtid. 

Svenskar på toppen 

ett par medialt uppmärksammade klättrare nådde toppen på 

everest under våren. robin trygg besteg berget under parollen 

"yngste svensk på everest" (även om redaktionen anser 

att 24 år är ganska fullvuxet). trygg nådde toppen den 13 maj 

som del i en kommersiell expedition utrustad med syrgas. 

annelie pompe nådde toppen några dagar senare, också hon 

som deltagare i en kommersiell expedition. pompe hade som 

ambition att klättra berget utan att andas extra syrgas, men 

tvingades ta hjälp av medhavd o2 under toppdagen då hon 

hade svårt att hålla tår och fingrar varma. därmed är fridykaren 

pompe den kvinna som varit djupast och högst i världen, 

medan projektet ”första svenska kvinna på everest utan o2” 

kvarstår. 

ytterligare svenskar lär också ha nått toppen av everest 

som del av kommersiella expeditioner, däribland 47-årige 

raul Helander från stockholm, som kom upp den 20 maj och 

klättrade från sydsidan med extra syrgas. 

Hanna mellin på gå på pumpen (8), Hallinden. Bild: jonas paulsson 

klättrar du i Bohuslän? gå då in på klubbens hemsida; 

Bohuskk.se och klicka på info och sedan dokument. 

läs policyn i sin helhet. Begrunda och respektera. 

Simone Moro angående 

Ueli Stecks rekord på Eiger: 

"In three hours you just prepare 

your pack, put your shoes on, you 

talk with your friends, make a last 

phone call - and when you start he 

is already on the top!" 

en omkommen 

vid firningsolycka 

Bohusläns Klätterklubb, 

genom Josephine Sköldstam 

en man född 1943 omkom vid en firning i granvik utanför 

karlsborg den 28 maj. mannen sysslade med sk geocaching, 

och enligt polisen saknade han klättringserfarenhet. orsaken 

till olyckan är inte fastställd. 


SCIROCCO ZERO JACKET 

Endorfinjägare bär den långt under nollan, andra 

gör jackan till en värmande följeslagare i gränslandet 

mellan avklingande vinter och sommarsvalka. 

När du inte låter fleecefodrade Scirocco Zero 

Jacket omfamna dig, packa den smidigt i dess 

egen ficka. En hängögla ger dig sedan möjligheten 

att kroka fast byltet, i en klättersele till exempel. 

Rek. pris:1 698 sek

nyheter 

MISSa Inte... 

25-28 auguStI 

International bouldermeeting 

ett möte för de som älskar bouldering , klättring och 

vår fantastiska natur. vi har många boulders i superb 

granit och många utmaningar finns i de övre graderna. 

10-11 SepteMber 

tunabergsträff 

som vanligt räknar vi med väder, mycket klättring, god 

mat o dryck samt trevlig samvaro. välkomna! 

15 SepteMber 

deadline för bidrag till Crimper 

skicka in ditt bidrag till crimper klätterfilmfestival. 

17-18 SepteMber 

Climb-out i Häggsta 

stockholms klätterklubb bjuder in medlemmar och 

andra klättrare till climb-out vid Häggstaklippan 17-18 

september. på lördagskvällen kommer det att anordnas 

en middag i en närliggande lokal. för mer info besök 

oss på vår hemsida www.klatterklubben.com eller 

besök oss på facebook. 

18-23 oktober 2011 

Säkerhetskongress Åre 

”preventive safety in the mountains”. möjligt för alla 

intresserade att anmäla sig. läs mer på www.ikarcisa2011.org. 

Hela SoMMaren 

bohusstugan öppen 

ska du besöka Bohuslän i sommar? Bohusläns klätterklubb 

välkomnar alla klättrare att komma och bo i 

klubbstugan eller tälta på tomten utanför. alla som är 

medlemmar i en klätterklubb får rabatterat pris! 

Söderin sänder vidare 

geir söderin fortsätter jobba på hög nivå. i april visade han 

framfötterna ordentligt i göteborg genom att sätta två stenhårda 

leder. du och jag ska gå på bio är ett 18 år gammalt 

projekt i Hylteberget. leden är signerad lokala hårdmannen 

Henrik sennelöv och återfinns en bit till höger om den välkända 

abstrakt. något överhängande i 25 meter och mycket 

teknisk. geir sätter graden till 8c. geir forsatte något senare 

med att sätta pirayaklubben (8b) tillika på Hylteberget. 

räddningskongress i Åre 

18-23 oktober 2011 arrangeras i Åre en ikar/cisa- kongress 

under temat "preventive safety in the mountains". ikar/ 

cisa är den internationella organisationen för bergsräddning. 

det är decennier sedan en liknande kongress genomfördes i 

sverige och det är öppet för alla intresserade att anmäla sig. 

det kommer bli bl.a. workshops, föreläsningar m.m. uiaa 

medcom och ikar/cisa medcom möts. från uiaa medcom 

har bland annat dr Basnyat (Himalayan rescue association, 

nepal) och dr Hillebrandt, uk, annonserat att de kommer. 

titta in på hemsidan www.ikar-cisa2011.org för program 

och anmälan. 

Johan Holmgren , SKF medicinska kommitté 

Svenskar tickar hårt på 

tradklipporna 

sveriges vassaste tradklättrare har inte legat på latsidan 

under våren. den alltid heta erik grandelius gjorde viss sensation 

då han onsajtade rätt lätt (numera oftast graderat 8+) 

på Häller. 

under sin resa till indian creek gav sig petter restorp på 

no Way josé (5.13c), en tur som inte fått mer än ett par repetitioner 

tidigare. restorp säkrade sin partner först, fick lite 

säkringsbeta och flashade sedan leden. ”en perfekt fingerspricka. 

Brant. få repititioner. Har alltid låtit väldigt lockande i 

mina öron,” skriver petter på sin blogg. 

Bohusfrälsta hårdingen stefan Wulf avslutade torkel røislis 

decenniegamla projekt på Hallinden, och i sann ödmjukhet 

fick den heta Wulferine. mixat, vertikalt och en grad som 

troligen landar på 8a. ”allt ifrån vassa crimps till layback på 

slopiga kanter a la ”electric” till kroppstungt crux med balans 

och fingerstyrka som krav för den som söker lyckan” skriver 

maja fresk på sin blogg efter att ha provat leden. 

robin dahlberg och oscar alexandersson satte båda den 

svettigt seriösa gaia (e8 6c, ca svensk 9-) på Black rocks i 

england, en led som spottat av en del världsklättrare genom 

åren, och som även bjudit på en del brutna ben. 

numera doktorerade erik Heyman satte dr snuggles, 

ett gammalt ekehed-projekt på Häller i Bohuslän. graden 

föreslås till svensk 9 (8b), den tredje traditionellt säkrade 

turen i sverige av den graden. turen kan väntas attrahera en 

del repetitioner då den trots långa run-outs inte beskrivs som 

särskilt seriös. 

ladda kameran, det är 

dags för Crimper! 

planeringen av nästa klätterfilmfestival är i full gång, så sätt 

igång och börja filma sommarens klätteräventyr! du behöver 

inte vara proffs på vare sig film eller klättring, se bara till 

att filmen handlar om klättring i någon form och är max tre 

minuter lång :) 

en jury bedömer filmerna utifrån kategorierna Bästa idé, 

snyggast foto & mest inspirerande, och åskådarna utser 

publikens val. 

det kommer hända lite andra grejer också under kvällen, 

men det är för tidigt att berätta om det än. 

filmerna vill vi ha senast den 15 september. mer information 

kommer på hemsidan www.crimper.se och facebook. 

ny supergrotta i norge 

en grupp norrmän med bland annat magnus midtbö håller på 

att utveckla en nyfunnen, enorm grotta i flatanger norr om 

trondheim, kallad Hanshelleren. enligt midtbös blogg (www. 

magnusmidtboe.com) handlar det om en enorm grottformation, 

och man har redan bultat leder på uppåt 65 meter med 

svårigheter upp till ca 9a. de hårdare linjerna är ännu bara 

projekt och planen är att arrangera ett evenemang där ett 

antal klättrare ur världseliten bjuds in för att sätta dessa projekt. 

Bilderna visar på en fantastisk regnskyddad miljö med 

skärgård och hav i bakgrunden. detta kommer säkert kunna 

bli en populär destination för klättrare från mellansverige, inte 

minst då det finns ytterligare intressanta grottor i området. 


VASTERVIKCLIMBING.SE 

LYSINGSBADET 

ÖVERUMS VANDRARHEM 

TOFVEHULT 

LIVE IN NATURE 

RISEBO FRITID 

Västervik är ett Mekka för sportklättrare och bouldrare med sitt varierade 

utbud av klippor runt om i kommunen. För mer information om klätter- 

paket, boende och nedladdning av topo besök vastervikclimbing.se. 

Du kan även träffa klättrare på facebook.com/vastervikclimbing. 

Europeiska jordbruksfonden för 

landsbygdsutveckling: Europa 

investerar i landsbygdsområden.

nyheter 

tankar om friluftsliv 

och tillgänglighet 

23-24 mars deltog svenska klätterförbundet i den stora tankesmedjan 

om friluftsliv, som anordnas årligen av naturvårdsverket. 

i år var det sjunde gången tankesmedjan hölls och temat 

den här gången var tillgänglighet. klätterförbundets representanter 

vid konferensen var accesskommitténs ordförande 

christofer urby och accesskommitténs samordnare på kansliet 

jonas paulsson. 

- det var en väldigt intressant tankesmedja där vi fick 

tillfälle att diskutera viktiga frågor som rör vår tillgänglighet till 

friluftsliv. de båda dagarna bjöd på en mängd workshops där 

vårt fokus var på frågorna som rör allemansrätten. det finns 

ju krafter i samhället som vill lyfta ut kommersiella, organiserade 

arrangemang ur allemansrätten. diskussionen har hittills 

handlat mycket om större arrangemang med stora kommersiella 

intressen, som till exempel bärplockning och hästridning, 

men utvecklingen i den här frågan kommer ju också att 

påverka alla de som till exempel arrangerar klätterkurser eller 

klätterläger, säger jonas paulsson. 

andra frågor som diskuterades på temat tillgänglighet var 

till exempel anläggningar i naturen. även där handlar diskussionerna 

ofta om större anläggningar, men den diskussionen 

påverkar även klättringen, till exempel vad gäller bultning. 

- det känns otroligt angeläget att delta i de här diskussionerna, 

då konsekvenserna kan bli avgörande för klättringens 

ny period, nya 

pengar, nya projekt 

riksidrottsförbundets satsning på barn- och ungdomsidrott 

– idrottslyftet – går nu in i en ny period, år 5. tidigare har 

idrottslyftsåren varit så kallade brutna år, det vill säga, de har 

sträckt sig från 1 juli till 30 juni. nu kommer detta att ändras 

till kalenderår, vilket innebär att idrottslyftets år 5 kommer att 

sträcka sig 18 månader, till och med 31 december 2012. 

däremot är förbundsanslagen för 2012 ännu inte fastslagna, 

vilket betyder att vi än så länge har fått en pott tilldelat för 

andra halvåret 2011. 

för denna period har svenska klätterförbundet tilldelats 

205 000:-. vi kommer som tidigare att ha ett antal datum 

som deadlines för ansökningar. för den kommande höstperioden 

så är deadline för ansökningar 30 september. 

ansökan om idrottslyftsbidrag görs via klubbarna. mer information 

om idrottslyftet hittar du på klatterforbundet.se. 

vi återkommer med mer information om idrottslyftet 2012 

i ett senare nummer av Bergsport. om du har några frågor eller 

funderingar kring idrottslyftet så är du välkommen att höra 

av dig till kansliet. 

accesskyltar 

accesskommittén påminner om att det fortfarande finns accesskyltar 

kvar att beställa från kansliet. och det finns bidrag 

att söka till material för att sätta upp skyltarna. västerviks 

klätterklubb beställde alldeles nyligen 20 skyltar som ska 

sättas upp ute vid de lokala klipporna. följ deras exempel så 

att vi når ut med information till besökande klättrare. för mer 

information, kontakta kansliet. 

utveckling. det finns en hel del frågor och tänkbara utvecklingsscenarior 

som vi inom klättersverige behöver analysera 

och bedöma, säger jonas paulsson och fortsätter: 

- naturreservat och friluftsliv var också en fråga som togs 

upp, där vi påpekade att för klättringen upplevs bildande av 

naturreservat ofta som ett hot mot vår aktivitet. det är uppenbart 

att en del av de föreskrifter som normalt skrivs in i 

reservaten är standardiserade och nästintill slentrianmässiga, 

utan att man analyserat vilka konsekvenser det får för vissa 

former av friluftsliv. 

naturvårdsverket ska nu gå igenom och sammanställa alla 

de synpunkter man fick in under konferensen och vi ser med 

spänning fram emot utvecklingen för friluftsfrågorna i allmänhet 

och klätterfrågorna i synnerhet framöver. 

västervik bjuder 

på boulderpartaj 

eldsjälarna i västervik arrangerar ett möte för de som älskar 

bouldering , klättring och vår fantastiska natur. området 

hyser många boulders i superb granit och många utmaningar 

finns i de övre graderna. arrangörerna har bjudit in flera 

världskända bouldrare från europa som kommer att delta. alla 

bouldrare är välkomna till mötet som äger rum 25-28 augusti. 

västervik är klättring, men också partys, presentationer, 

utställningar, testningar av utrustning, möten, aperitifer, och 

flera överraskningar. det bjuds också på spännande musikunderhållning. 

västervik är en känd turiststad som på sommaren har många 

besökare till naturen och den fantastiska skärgården. alla 

gästande klättrare får gratis topo till de olika boulderområdena. 

fri transport till och från klipporna efter tillgång på våra 

inhyrda minibussar. eventet äger rum vid västerviks klättercenter. 

efter klättringen på dagen kan man tillbringa kvällen 

på eventområdet vid klättercentret som är inhägnat. vi har 

god mat och drycker till bra pris och man kan mingla, besöka 

utställare och njuta av underhållningen. 

vi erbjuder rabatterat pris på camping, vandrarhem och 

stugor. se www.vastervikclimbing.se för mer info och www. 

baboonmaster.com för en del inspirerande filmmaterial. 

vill du synas i 

kontakta jonas svanström 031-743 20 85 


helsida addnature 

ny

access 

Samarbete över sundet för access på kullaberg 

efter sommarmötena i juni har den lokala arbetsgruppen 

access kullaberg under hösten 2010 och gångna vintern haft 

ytterligare tre arbetsmöten (101210, 110127 och 110312). 

alla involverade klubbar har haft representanter på plats och 

diskussionerna har gått vidare om hur indikationerna på kommande 

accessproblem ska hanteras. 

ytterligare sporadiska kontakter har tagits med länsstyrelsens 

representant daniel Åberg ute på kullaberg och i nuläget 

väntar vi på besked om att den förestående lav- och mossinventeringen 

är igång. enligt tidigare uppgifter ska denna inventering 

på kullabergs nordsida göras under maj/juni av en känd 

expert från lunds Zoologiska museum. enligt andra experter 

som access kullaberg har konsulterat är det mycket troligt att 

skyddsvärda arter kommer att identifieras, vilket naturligtvis 

kan komma att påverka klättermöjligheterna i hela området 

öster om ablahamn. i nuläget diskuteras möjligheterna för en 

egen kompletterande inventering av lavar och mossor inom 

det aktuella området på kullabergs nordsida. 

parallellt med lav- och mossfrågan har länsstyrelsens representant 

bett lokalklubbarna att själva inventera alla kullabergs 

borrbultar. på denna front har dock ännu inget nytt hänt. 

möten har också ägt rum med representanter för länsstyrelsen 

i malmö för att säkra klättermöjligheterna i soffabacken 

väsaberget, dalarna 

under perioden 1/4 till och med 31/5 

ska ingen klättring förekomma på någon 

av väggarna vid väsa i dalarna. restriktionen 

syftar till att säkra känsliga 

naturvärden och framtida klättring vid 

väsaberget. 

som inom snar framtid kommer att avsättas som naturreservat, 

med allt vad detta innebär av förändrade förhållningsregler 

för besökare. 

access kullaberg deltog i mars i skype-möte med förbundets 

accesskommitté. förutom stödet från lokalklubbar och 

dansk Bjerg- og klatreklub har svenska klätterförbundets 

styrelse uttalat sitt fulla stöd för accessarbetet som nu bedrivs 

aktivt. förbundet har även förmedlat kontakter med riksidrottsförbundet 

och skåneidrotten som skulle se över sina 

möjligheter att stödja oss i ärendet. 

kontakter med juridisk expertis har också tagits för att utröna 

vilka möjligheter som finns för att rättsligt driva frågan om 

klätteraccessen på kullaberg. i första hand har vi fått rådet att 

utverka status som officiell remissinstans hos länsstyrelsen 

skåne. 

framöver har access kullaberg planerat att arrangera lokala 

diskussionskvällar som är tänkta att vara öppna för klubbmedlemmar 

som vill veta mer om vad som händer på accessfronten 

och kanske har egna idéer att bidra med som kan föra 

processen framåt. 

Stuguberget 

av hänsyn till häckande fågel råder 

klätterförbud på gömda och glömda 

väggen på stuguberget fram till 15 juli. 

även parkering har varit ett bekymmer. 

se accessdatabasen för mer information 

om parkering. 

bohuslän 

För Access Kullaberg 

Magnus Nilsson, SKK 

Ha koll på accessläget i sommar! 

det är ditt ansvar som klättrare att veta vad som gäller på din klippa, både enligt lag och enligt 

avtal mellan klubb och markägare. gör till en vana att gå in på accessdatabasen och läsa vad 

som gäller just nu. saker ändras! Här följer ett axplock av viktiga uppdateringar från klubbar 

runt om i landet. det finns mycket mer att läsa, på access.klatterforbundet.se. 

Järnklätt, göteborg 

totalt klätterförbud råder. området 

beskrivs i ”klättring i göteborg med 

omnejd” med vag information om klätterförbudet. 

norsesund, alingsås 

mycket känslig parkeringssituation. 

påträffade felparkeringar kommer att 

polisanmälas. finns det inte parkeringsplatser 

lediga får man ställa sitt fordom 

längre ner mot norsesund och sedan gå 

till klippan. resa ej sly och såga ej ner 

träd på eget initiativ, kontakta alingsås 

klätterklubb. 

aspen, lerum 

mycket populärt berg som besöks av 

stora kvantiteter klättrare under sommarhalvåret. 

detta gör tältning olämpligt 

och ett sanitärt problem. tälta inte i 

aspen och absolut inte på närboendes 

tomter. närmaste campingplats är 

aspen camping. parkering är känsligt, 

är det fullt på parkeringen får man åka 

tillbaka långt för att finna lämplig alternativ 

parkering. uppehåll er ej på vägen då 

det är störande för de förbipasserande 

bilarna. Håll låg ljudprofil. 

Hakered, göteborg 

det är numera ok att klättra i Hakered. 

tänk på att klippans historia är känslig 

samt att det är en fornborg ovanpå klippan. 

var ytterst varsamma med toppen. 

det är förbjudet (enligt lag) att sätta upp 

fler bultar. parkera på parkeringsplatsen 

nere vid vägen. 

Hylteberget, göteborg 

Håll strikt ljuddisciplin vid parkeringen. 

de boende lever med skrän och svordomar. 

enligt överenskommelse med 

närboende ska ingen mer bultning ske 

från plockepinn till Hylteberget Höger. 

klättrare ombes att inte retrobulta 

etablerade kilturer. parkera inte på de 

boendes parkering/vändplan nedanför 

Hylteberget eller toppen av Hålegårdsvägen. 

Ålgårda, kungsbacka 

klätterförbud (enligt lag) 15/3 2011 till 

15/7 2011 pga häckande störningskänslig 

fågel. resten av året gäller fortsatt 

klätterstopp tills ny kontakt tagits med 

markägaren. accessansvarig sökes av 

göteborgs kk 

Bohusläns kk har på eget initiativ infört 

klätterstopp några etablerade berg där 

det finns risk för störning av fågellivet. 

det är inget formellt beträdnadsförbud, 

men uppmärksammas det att 

klättrare stör fågelhäckningar riskerar 

vi ett sådant. Hjälp klubben att visa att 

vi är kompetenta att sköta detta utan 

länsstyrelsens inblandning. klätterstoppet 

råder fram till den 15/7 och gäller 

ulorna, vinternberget och Holländaröd. 


VÄSTERVIK 

INTERNATIONAL 

BOULDER MEET 

2011 

AUGUST 25-28 

VASTERVIKCLIMBING.SE 

A part of destination Västervik 

Europeiska jordbruksfonden för 

landsbygdsutveckling: Europa 

investerar i landsbygdsområden.

ordförande 

xxxxxx 

xxxxx 

xxxxxx 

Kommunikation och rekrytering fortsätter 

att vara våra viktigaste utvecklingsområden. 

Det råder ingen brist på idéer för att 

utveckla verksamheten, men att knyta till 

oss alla dem som är intresserade att jobba 

i förbundet är ingen lätt match. Vi har rekryteringsannonser 

i det här numret också 

och hoppas att du fastnar för något av de 

spännande uppdrag som finns. 

En av de mest positiva sakerna just nu 

för oss som redan arbetar inom förbundet 

är den rundringning som genomförs till 

samtliga klubbar. Gensvaret är fantastiskt 

– framförallt från våra yngre klubbar – och 

det är inspirerande att prata med alla engagerade 

personer som arbetar för svensk 

klättring. Det är tydligt att det finns mycket 

glädje och mycket ambitioner ute i landet 

och att många av er gör ett fantastiskt bra 

jobb. 

Flera klubbar har en mycket aktiv barn- 

och ungdomsverksamhet och fina samarbeten 

med kommunen och med Riksidrottsförbundets 

distriktsorganisation. Många 

har också fått lovande utfall av samarbetet 

med SISU:s distriktsorganisation där det 

finns mycket pengar att hämta för lokala 

och regionala utbildningsarrangemang. 

Vårt kansli har det senaste året arbetat hårt 

med att koppla ihop klubbarna med SISU 

och det verkar ge resultat. Under 2010 har 

vi gått från 130 SISU-finansierade arrangemang 

till 266, en mer än fördubbling av 

aktiviteter. 

Några klubbar har också berättat att 

man har haft svårt med införandet av IdrottOnline 

och som vi skrev i förra numret av 

Bergsport fortsätter vi att utvärdera hur väl 

lämpat det är för våra behov. Vi har träffat 

systemägaren för IdrottOnline och framfört 

de kommentarer som inkommit från 

våra klubbar och fått en redogörelse för 

hur förbättringsarbetet ser ut. Vi vill även 

i fortsättningen uppmana alla klubbar att 

höra av sig med kommentarer så att vi kan 

förmedla dem till RF. 

Det är tydligt att RF har bestämt sig 

för att standardisera kring IdrottOnline. 

På den nyligen avslutade RF-stämman i 

Uppsala i slutet av maj bestämdes att alla 

bidrag skall sökas genom IdrottOnline och 

att vi som specialidrottsförbund från och 

med nästa år skall få vår del av statsbidraget 

storleksbestämd bland annat på hur många 

medlemmar våra klubbar rapporterat in i 

IdrottOnline. Detta gör oss naturligtvis 

angelägna om att alla klubbar skall känna 

att systemet går att använda. 

En av de mindre positiva saker som vi 

fått höra i rundringningen är att många 

klubbar har problem med rekryteringen av 

ledare och förtroendevalda. Ofta är det en 

fråga om generationsskifte, men det handlar 

även om att föreningsliv inte har samma 

dragningskraft som det hade en gång i tiden. 

Det märker vi även av på förbundsnivå 

där bland annat arbetet med ny organisation 

för tävlingsverksamheten tar längre tid 

än vi väntat oss. Intresset har varit stort för 

de öppna möten som arrangerats i anslutning 

till kansliet i Idrottens Hus i Stockholm, 

men den grupp som arbetar med 

projektet har tyvärr inte kommit så snabbt 

framåt som vi hoppats. Vi ser ändå positivt 

på framtiden och tror att det finns många 

personer som både är intresserade av tävling 

och har möjlighet att arbeta med det i förbundets 

regi. Fortsättning följer! 

Avslutningsvis vill vi önska alla en härlig 

sommarsäsong med många fina dagar. Och 

glöm inte att en regnig dag ringa och berätta 

vad just du kan och vill göra för svensk 

klättring – mitt telefonnummer står längst 

bak i tidningen. 

Pontus Axelsson 

(medlem Bohusläns kk och Stockholms kk) 

För att läsa mer om styrelsens arbete, gå in 

på http://bit.ly/bergsport 


lyckad kamraträddning 

i tunaberg 

instruktören christofer urby och hjälpinstruktören calle 

spång fick tillfälle att praktisera kamraträddning skarpt i 

tunaberg i maj. urby och spång befann sig tillsammans med 

friluftsläraren arvid sundblad ovanför Himlastegen med en 

grupp elever från spånga gymnasium. sundblad klättrade ner 

till hyllan och hoppade den sista biten, men landade fel och 

drabbades av kraftiga smärtor i knät. 

det var inte möjligt för sundblad att ta sig uppåt, och 

lösningen blev därför firning med skadad. spång och urby 

stabiliserade knät på sundblad med en sk samsplint som 

veks dubbel och drogs fast med en dauerbinda under knävecket. 

urby kunde sedan fira ner till marken med sundblad i 

y-slinga, med benet upphängt i slingor och prusikar. 

på marken väntade sundblads elever som byggde en bår av 

jackor och slanor. 

- det hela gick mycket snabbt alla inblandade sammarbetade 

väl. på lite mindre än en halvtimme var arvid utburen till 

bilen, säger christofer urby. 

sundblad har troligen dragit av korsbandet och har en fraktur 

på underbenet, men mår efter omständigheterna bra. 

det är ovanligt att i sverige tillämpa kamraträddning, varför 

det är glädjande att se att teknikerna i det här fallet har fungerat 

bra. urby rekommenderar alla att ha en samsplint i sitt 

förstahjälpen-kit. 

alpina framgångar 

ett brittiskt team bestående av av matt Helliker och jon 

Bracey har etablerat en ny rutt uppför mount Hunter i alaska. 

leden, som fick namnet the cartwright connection går på 

bergets nordvägg till vänster om moonflower Buttress. klättringen 

tog fyra dagar och involverade en storm i portaledge 

och 38 firningar. 

steve House, marko prezelj och ytterligare ett par unga 

slovener har gjort ett försök på makalus västvägg i alpin stil. 

expeditionen är sammansatt för att vara oberoende av yttre 

krav, en ovanlig ambition idag. den finansieras genom det 

slovenska klätterförbundet och egna medel. man undviker 

också att vara "online". skriver house: 

"We will invest a lot of ourselves, in many ways, and in return 

we will retain full ownership of the process and the outcome. 

a fair trade for certain. (...) We will carry a sat-phone 

to Bc to stay in touch with loved ones, use for emergencies, 

and access weather forecasts. outside of that we’ll stay 

completely focused on our surroundings, our objectives, and 

the important, immediate relationships between us." 

i skrivande stund har vi inte fått veta hur det gick på västväggen, 

mer än att teamet är på nerväg och att de försökte 

bistå den omkomna schweiziskan joëlle Brupbacher. 

ultrasnabbe ueli steck fick se sitt tre år gamla rekord på 

eigers nordvägg (2 timmar 47 minuter) slaget av landsmannen 

dani arnold. arnold kapade tjugo minuter på tiden. steck 

gick inte och surade för det, utan rev av shisha pangma 

(8027 m) på 20 timmar från tält till tält. räknat från bergschrund 

till toppen handlade det om två tusen höjdmeter på tio 

och en halv timma. steck skulle egentligen bara reka leden 

inför en gemensam klättring med partnern don Bowie, men 

förhållandena var perfekta och han fortsatte helt enkelt till 

toppen. tre veckor senare besteg han cho oyo, och kort 

därefter gjorde han ett försök på everest utan syrgas, men 

tvingades vända på 8700 meter på grund av kalla tår och 

fingrar. 

Bergsport #150 · maj 2011 

nyheter 

I RENATAS FOTSPÅR 

I ett helt unikt samarbete med äventyrerskan Renata 

Chlumska har Tour Africa tagit fram en resa till 

Tanzania för den mer äventyrlige som vi kallar 

I Renatas fotspår. Renata Chlumska är en fantastisk 

källa för inspiration och är första svenska att bestiga 

Mount Everest och hon har bland mycket annat 

paddlat kajak och cyklat runt hela USA. 

Renata Chlumska kommer att inför resorna hålla i ett 

seminarie och då berätta om sina egna expeditioner 

och ge deltagarna tips inför bestigningarna. 

Under ca. 2 veckors tid i Tanzania kommer vi att göra 

expeditioner uppför landets 2 högsta bergstoppar, 

Mount Meru och Afrikas högsta topp - Kilimanjaro. 

Utöver medlemskap i SRF, IATA och statlig resegaranti, 

är vi ett företag med högsta kreditvärdighet för 

18:e året i rad. 

www.tourafrica.se 

info@tourafrica.se 

0140-37 50 50 

Tour Africa ägs av Tranås Resebyrå AB 

15

malin holmberg 

16 

MalIn 

Holmberg 

få klättrare kan visa upp en bredd på samma nivå som malin 

Holmberg. 5 sm-guld, 1 nm-guld, 8a+ onsight, 8b redpoint 

samt flera 8a på trad – resultat som inte bara placerar henne 

i sverigetoppen utan även högt bland den internationella 

eliten. Här berättar hon om hur hon förändrats de senaste 

åren, och varför det just nu är den bohuslänska graniten hon 

gillar allra mest. 

Text: Filip Arvidsson 

Foto: David Pickford 

malin känner på razors 

edge på skälefjäll (9-/9). 

Bergsport #150 · maj 2011

Dagen innan vi bestämt träff för en intervju ringer telefonen. 

– Hej det är Malin. Klättrare som man är...det ska bli fint väder 

imorgon och dåligt idag. Kan vi ta intervjun ikväll istället? Skulle 

vilja klättra ute imorgon, säger hon. 

Några timmar senare möts vi på ett kafé på Vasagatan i centrala 

Göteborg. Lokalen är välfylld med gäster och bredvid oss sitter ett 

större sällskap som snackar spanska. Malin Holmberg beställer in 

en cola och ett glas vatten. 

– Ser du nåt konstigt? frågar hon plötsligt. 

Jag tittar och försöker förstå vad hon menar. 

– Ser du ingenting? Att kinden är jättesvullen? Har en visdomstand 

som krånglar. Känns som hela sidan är hur uppsvälld som 

helst. 

Och visst, nu när hon säger det ser jag det. Det ser ut lite som att 

hon har stoppat upp en matbit i ena kinden. 

För tillfället jobbar hon som dietist inom primärvården i Borås. 

Ett vikariat som tar slut till sommaren. Då byts jobbet mot klättring, 

i grannlandet Norge. Hon berättar att det finns två saker hon 

inte kan klara sig utan när han ska iväg på resa: tjockjackan och 

moccabryggaren. 

– Senaste resan till Kalymnos glömde jag båda, men som tur var 

kom min pojkvän ner i efterhand och kunde ta med en moccabryggare. 

Annars vet jag inte hur det skulle gått, säger hon. 

När vi börjar prata om Kalymnos märks det att hon blir entusiastisk, 

att det är ett ställe hon gillar. 

– Det var otroligt fint. Väldigt goa människor. Kan nog åka tillbaka 

dit hur många gånger som helst känns det som. Bland de 

finaste ställena jag varit på. Men tyvärr inget gott kaffe. 

Klättrade i dagbrott 

För 30 år sen föddes Malin Holmberg i Kiruna. Hennes första 

kontakt med klättring skedde på en idrottslektion på högstadiet. 

– Det var jättekul, men såg det inte som en idrott då. Det fanns 

liksom inte i huvudet, säger hon. 

Det kom att dröja ytterligare några år innan hon skulle börja 

klättra mer regelbundet. Efter att under gymnasietiden fått syn på 

en artikel om klättring började hon tänka mer och mer på det. 

– Tillslut tog jag kontakt med ordföranden i klätterklubben som 

sa att jag skulle ta med mig dom sakerna jag hade och komma dit 

och testa. Men jag hade ju inga grejer, så jag vågade inte då. 

Men tankarna på klättringen släppte inte. Ett tag senare tog hon 

kontakt på nytt och sen dess har hon varit fast. 2002 började hon 

sportigt på mad rock, granitgrottan. 



klättra mer seriöst och drog iväg på sin första klätterresa till Frankrike 

och Spanien. Sen var det kört. Hon var fast. 

Klätterscenen hemma i Kiruna utgjordes av en ganska liten men 

entusiastisk klubb. Hemmaklippan är ett dagbrott i den välkända 

gruvan. 

– Men det är hemskt där, fult, inte alls fin klättring egentligen. 

Däremot berättar hon att det börjat komma en hel del bouldering 

i området som är betydligt bättre och finare än dagbrottet i 

gruvan. 

Kulturkrock 

2003 packades väskorna för studier längre söderut. Kiruna skulle 

bytas mot Göteborg. Glesbygd mot storstad. En omställning som 

inte var helt okomplicerad. När hon ska berätta om sitt första möte 

med Göteborg blir hon först tyst en stund och tänker efter. 

– Shit vad mycket folk det var, kändes väldigt stort och folk överallt. 

Hon gör en kort tankepaus och funderar vidare. 

– ...pratsamma människor, tillägger hon och berättar att det inte 

sällan uppstod kulturkrockar. 

– I början av utbildningen skulle vi läsa en del i, som dom sa, 

grannkommunen Mölndal. Oj tänkte jag, grannkommunen...för 

mig låg en grannkommun flera timmar bort med bil, typ Gällivare. 

Frågade klasskompisarna hur dom skulle ta sig dit, och fick nästan 

en chock när dom berättade att dom skulle cykla till grannkommunen. 

Frågade hur lång tid det skulle ta, 20 minuter svarade dom.... 

oj, då fattade jag att det var lite annorlunda här. 

Malin Holmberg har rest runt flitigt i Europa och klättrat på de 

flesta ställen. Trots favoritställen som Kalymnos, Margalef, Tres 

Ponts och Oliana är det graniten på hemmaplan i Bohuslän som 

just nu inspirerar och motiverar henne mest. 

– Kalksten kan bli lite tråkigt i längden. Ofta handlar det bara 

om att vara tillräckligt uthållig och kanske lyckas med nån korsning 

här och där. Den tekniska utmaningen blir så mycket större 

här, man måste verkligen göra rätt, och det inspirerar. 

Har du några projekt på gång här hemma? 

Hon ser lite tveksam ut först, ser ut som att hon överväger hur 

hon ska svara. 

– Jo det har jag, men du får inte berätta vilket det är, säger hon 

misstänksamt. 

– Det är inte så svårt egentligen, det är bara jag som är så himla 

kass och svag, säger hon med ett leende. 

Namn: Malin Holmberg 

Jobbar: Dietist 

Född: 6 februari 1981 

Bor: Göteborg 

Meriter (urval): 

4 SM-guld (led) 

1 SM-guld (boulder) 

1 NM-guld (led) 

8a+ onsight 

8b redpoint 

8a trad 

17


på en okänd led 

i pembroke, england. 

Hanwag-kängor finns att köpa hos Naturkompaniet 

och andra välsorterade outdoorbutiker För info ring 0660 – 21 10 40 

Nåväl, att hon skulle vara svag får nog tas med en nypa salt när 

man ser till vilka turer hon klättrat. 8a+ onsight, flera 8b redpoint 

samt flera 8a på trad. Lägg därtill även 5 SM-guld, och ett NMguld. 

Men själva tävlandet verkar det bli lugnt med framöver. 

– Jag gillar egentligen inte tävlingar, jag är ingen tävlingsmänniska. 

Det var mycket tack vare Magnus Lindstedt och de andra 

tävlingsklättrarna här i Göteborg som jag ställde upp på tävlingar. 

Hon berättar även att det varit ganska rörigt inom förbundets 

tävlingsverksamhet på sista tiden vilket inte direkt ökat hennes 

tävlingsambitioner. De pengarna hon sparar ihop nu vill hon hellre 

lägga på resor än tävlingar. 

Kommer du ställa upp och försvara SM-guldet från förra 

året? 

– Det är möjligt, men jag har inget bestämt än. 

Har du haft några svackor där du funderat på att lägga av 

med klättringen? 

– Jo men det har jag. Kanske inte att sluta helt och hållet med 

klättring, det skulle jag aldrig klara, men kanske sluta att försöka 

bli bättre. Jag börjar nog bli snällare mot mig själv. 

I början när hon klättrade var graderna viktigt. Hon ville klara 

hårda leder. Men allt eftersom har hon börjat byta fokus. 

– Jag har förändrats jättemycket. Nu är känslan viktigare än vad 

det är för grad. 

Vilken känsla är det du vill uppnå? 

– Känslan när allt stämmer, att jag klättrar på min gräns och får 

ut alla mina färdigheter. Men tyvärr händer det inte så ofta. 

Stöter du på några fördomar om dig? 

– Många tror att jag är duktig och stark, men det är helt fel. 

Så vad är hemligheten? 

– Tur...och vilja, säger hon och skrattar. 

Det spanska sällskapet i bakgrunden har packat ihop och lämnat 

caféet. Malin Holmberg gillar verkligen klättringen i Spanien, men 

– få platser rår nu på den svenska graniten. Nu är det Bohuslän som 

gäller – ute, med goda vänner, på jakt efter den sköna känslan. ■ 

“FJÄdeRLÄTTA STeG” 

dRIFTeR MId GTX ® 

• Välventilerad 

• Lätt 

• Komfortabel 

www.HANwAG.de 


ett bättre 

Sätt att klIppa 

Många klättrare har nog liksom jag stått och fumlat 

med att klippa i repet i en express, antingen för att 

man är stressad och rädd eller för att man helt enkelt 

inte är så duktig på att just klippa i repet i expressen. 

Kanske båda. När man väl lyckas få i repet så är pekfingret 

på väg in i karbinen och fastnar för att repet 

och fingret tillsammans är för tjocka för att karbingrinden 

ska kunna stängas. Vad händer om jag faller 

nu? kanske man tänker, vilket ytterligare bidrar till 

klippets stressiga situation. 

Räddningen heter tumklippet och är oerhört 

vanligt bland elitklättrare men relativt okänt för oss 

andra. Klippet går helt enkelt till så att vi låter repet 

vila mellan tummen och pekfingret när vi greppar om 

karbinen. Därefter trycker vi in repet med tummen, 

utan att tummen följer med in i karbinen. Eftersom 

handrörelsen är identisk för både höger- och vänsterklipp 

är klippet enkelt och intuitivt för nybörjare att 

lära sig. Vi som är vana vid andra klipp kommer nog 

tycka att tumklippen är klurigare än de vi redan kan, 

vilket inte är så konstigt eftersom vi provar någonting 

nytt, men även om vi är experter på våra gamla vanliga 

klipp är det värt att ge tumklippen en ärlig chans, 

de har sina fördelar. 

Största skillnaden mot de vedertagna långfingerklippet 

(långfingret i botten av karbinen) och 

pekfingerklippet (tummen på karbinryggen) är hur 

vi tar repet. Alla klipp startar med ett tag om repet 

från knuten (för att undvika z-klipp), men de gamla 

klippen tar alltid repet med handflatan uppåt, för att 

sedan vända handen beroende på pek- eller långfingerklipp. 

Vid tumklippen tar vi repet olika, beroende 

på vart grinden pekar. Detta är en nackdel, men för 

att undvika detta så använder vi oss av en tumregel 

som vi kallar Tumregeln. När du tar repet från selen 

så tar du repet med handen så att din tumme pekar åt 

grindens sida av karbinen. Följer du denna tumregel 

till en början så kommer allting att gå galant. Efter ett 

tag så kommer du inte behöva tänka utan ”känner” 

vad som är rätt. 

En fördel med tumklippen för tävlingsklättrare är 

att de nästintill eliminerar risken för diskvalificering 

p.g.a. att man tar hjälp av karbinen i klippet för att 

dra sig uppåt. Det låter kanske uppenbart fuskigt 

men faktum är att det är mycket lätt hänt vid snabba 

långfingerklipp då man klipper i en rörelse på väg 

till ett grepp. Jag har själv sett det på Europacupen 

och det är domarnas bedömning som gäller oavsett 

om du anser att du fick hjälp av karbinen eller inte. 

Det är dessutom väldigt mycket enklare att fånga en 

gungande express i ett överhäng med hela handen 

än med långfingret, sånt man inte tänker på förrän 

man står där fastklamrad på den där tufan på Krabi 

i Thailand. 

Vill ni se tumklippen i praktiken? Ta en titt på 

världens just nu bästa klättrare Adam Ondra. En riktig 

fröjd för ögat. 


Text och bild: Robin Dahlberg, instruktör Klättercentret Solna 

Klättrare: Sara Engqvist 

19

khan tengri 

namnet betyder andarnas herre. en sjutusen meter hög pyramid av marmor, snö och is 

som konkurrerar med matterhorn och ama dablam om titeln som det vackraste berget. 

denna världens nordligaste 7000-meterstopp är en värdig utmaning, men också en relativt 

lättillgänglig topp. lars svens tog sig an 

Text & bild: Lars Svens 

KHAN 

TENGRI 

stilla kväll i c2. kvällssol på khan tengris topp. 


Den stora tunga helikoptern lyfter med ett dån, trycket från rotorn 

är enormt. Allt vi inte håller fast blåser iväg och jag lyckas precis 

rädda min kamera från att blåsas ner i en vattenfylld sänka i glaciären. 

Helikoptern åker iväg och lugnet återvänder. Jag kan börja ta 

in omgivningarna. 

Jag befinner mig på Norra Inylchek-glaciären på gränsen mellan 

Kazakstan och Kirgizistan, Khan Tengris nordvägg tornar upp 

sig framför mig, Tre tusen meter av sten snö och is. Ska verkligen 

jag kunna ta mig hela vägen upp till toppen? Den ser så hög ut och 

vägen dit brant och lång. 

En stor skillnad mot Nepal är att där vandrar man in bland 

bergen och kan sakta vänja sig både mentalt och även fysiskt vid 

allt högre höjder och berg. 

Här släpps man av på 4000 meters höjd oförberedd på både den 

tunna luften och de höga bergen. Nå, nu väntar några dagar av 

acklimatisering av både kropp och själ, sen kommer det nog att 

kännas bättre. 

Här finns ett välutrustat basläger med kock så jag behöver i 

alla fall inte tänka på någon matlagning så länge jag stannar nere 

i BC. Träffar en hel del intressanta människor, här finns klättrare 

från jordens alla hörn även om de flesta kommer från östeuropa. Vi 

har alla ett gemensamt mål, och det att försöka nå toppen på Khan 

Tengri. En viss språkförbistring kan inträffa ibland men det brukar 

lösa sig med ett leende och lite teckenspråk, om inte annat lär 

man sig snabbt vilka som kan hjälpa till med tolkning. Efter några 

dagars vila känner jag mig tillräckligt pigg för att göra en första tur 

upp på berget. 

Vackrast i världen 

C1 ligger på en avsats 600 m upp på kammen jag ska följa. Startar 

vid sextiden tillsammans med ett par från Ecuador, vi är de enda 

som startar tidigt, alla andra väntar till efter frukost. Jag föredrar 

den frusna snön framför en grötfrukost eftersom den innebär att 

solen hinner värma upp snön till en blöt sörja. Lutningen är inte så 

brant som jag först trodde, runt 30-35 grader, det är bara att traska 

på med stavar i händerna. Uppe i lägret är utsikten fantastisk, när 

man ser glaciären så här från ovan är det lätt att inse att den sakta 

rinner nedåt, som en långsam flod av is, med de mindre glaciärerna 

som tillflöden som lämnar sina spår i form av moränränder som 

slingrar sig som ormar på ytan efter att de smält samman med huvudfåran. 

Den tveksamhet jag först kände när jag kom hit är borta, nu 

känns det som att det här inte alls är omöjligt så länge vädret inte 

hindrar. Just vädret är en viktig faktor här, det är sällan mer än två 

dagar med bra väder efter varandra, så jag har redan bestämt mig 

för att inte vänta på bra väder i BC. Bättre klättra de lägre delarna 

av berget i sämre väder och sen hoppas på bra väder än att vänta 

nere i BC. Nå än är det långt kvar innan jag är redo för ett toppförsök, 

Kroppen behöver tid att vänja sig vid de här höjderna. 

Khan tengri beskrivs ofta som ett av de vackraste bergen i världen, 

och jag kan bara hålla med även om berget nog är vackrast 

från den södra sidan. I solnedgången glöder toppen mörkt rött på 

grund av den röda marmor som toppyramiden till stor del består 

av. 

En dryg vecka senare befinner jag mig i C2, Det har varit en 

ganska jobbig dag, eftersom jag bara har ett tält och inte har någon 

lust att släpa det upp och ner, gick jag direkt från BC upp hit, en 

höjdskillnad på 1600m. Men jag känner mig stark nu, klättringen 

tog inte ner än dryga 6 timmar och jag spar också in mat för en dag, 

vilket kan vara betydelsefullt om det blir dåligt väder. Jag har redan 

burit mat för 4 dar upp till Chapejievs nordrygg, så min packning 

i morgon blir inte så tung. 

Vädret har varit omväxlande under dagen, en hel del snöbyar, 


sanningens ögonblick. 

urlastning av Helikoptern 

i Bc på 4000m. 

khan tengris nordvägg 

i bakgrunden. 

khan tengri 

men nu har det klarnat upp och man kan njuta av utsikten, jag 

är nu så högt att man kan se låga bruna kullar i norr bortom de 

snöklädda bergen.. När mörkret fallit ser man ljusen från baslägret 

långt därnere. Kan inte säga att jag saknar livet därnere, en god vän 

till mig brukar säga att livet börjar ovanför 6000m, och jag kan 

nog bara instämma. Kanske inte just den höjden men det är väldigt 

okomplicerat att vistas i bergen. Tält, sovsäck och varm mat och 

dryck - det är inte så mycket mera man egentligen behöver. 

Snögrotta 

Vaknar av att det blåser, det har precis börjat ljusna, kikar ut ur 

tältet. Det är tydligt att det ligger ett linsmoln över toppen, ett 

säkert tecken på att det blåser hårt däruppe, det blåser ganska bra 

här nere också, tältet skakar och slår i vinden, jag kryper ner i sovsäcken 

igen och hoppas vinden ska mojna. Vaknar några timmar 

senare, vinden har inte avtagit men heller inte ökat så jag bestämmer 

mig för att fortsätta. Klättringen härifrån är riktigt kul. Efter 

en snösluttning blir det en kort luftig snökam innan man kommer 

upp till mixad klättring som aldrig är särskilt svår men tillräckligt 

brant för att man ska hålla sig koncentrerad och inte fundera på om 

det är jobbigt. Vinden blir allt starkare ju högre man kommer. Den 

sista biten upp sliter vinden med sig isbitar som piskar i ansiktet 

trots att jag täckt ansiktet med halsduk och glasögon. Kryper ihop 

i de värsta byarna och väntar. Kommer äntligen upp på nordryggen 

och kan gräva fram min lilla depå med mat och bränsle, nu ska jag 

bara NER 300 m till läger 3 som ligger i sadeln mellan Chapeyev 

och Khan tengri. Det går ju lätt att ta sig ner dit men det svider en 

del vid tanken på att det är höjd som jag måste upp igen. 

Väl nere i passet letar jag rätt på den snögrotta två belgare grävt 

ut en vecka tidigare. Det är skönt att komma i lä från vinden, inne i 

grottan är det tyst och stilla. Jag plockar fram köket och börjar den 

21

xxxxxx 

ryska klättrare under cruxet på 6700 m. 

vanliga tidsödande proceduren med att smälta snö och dricka. Det 

gäller att fylla upp depåerna ordentligt. Jag har i alla fall gott om 

bränsle med mig. Räknar med att kunna stanna här uppe minst 4 

dagar om det behövs. 

Kikar ut efter några timmar och blir glatt överraskad, vinden 

har mojnat och det börjar klarna upp. Håller det här i sig kan jag 

gå mot toppen imorgon! Vid den tanken börjar det pirra i magen, 

hittills har allt gått som planerat, kommer det att göra det också 

i morgon.? Kommer vädret att hålla ? Kommer jag att orka? Så 

här långt har jag känt mig riktigt stark och har gått snabbt mellan 

de olika lägren, men på den här höjden kan allt förändras fort. 

Frågorna snurrar runt i huvudet, tills jag inser att jag kommer att 

få alla svar i morgon, lika bra att släppa det nu. Frampå kvällen får 

jag sällskap av två kazaker, men de väljer att sätta upp sitt tält, lika 

bra det, grottan är inte så stor. 50 meter under oss står ytterligare 

ett antal tält så vi blir nog inte ensamma i morgon. Vaknar av ljudet 

från knarrande stegjärn som tränger ner genom snön. Tittar på 

klockan. 3. Kan sova ännu en dryg timme. Ljudet tyder i alla fall 

på att vädret fortfarande är bra. 

Perfekt toppdag 

Somnar om och drömmer som så ofta i bergen om sedan länge 

försvunna nära och kära. Är det frånvaron av civilisationens alla 

intryck som gör att gamla minnen tränger upp till ytan eller något 

annat? Även en ateist som jag kan förvandlas till en agnostiker 

bland bergen. Är det varför berg så ofta betraktas som heliga och 

bebodda av andar? Khan Tengri lär ju betyda andarnas herre. 

Min klocka piper ilsket och det är dags att krypa ut ur den sköna 

värmen i sovsäcken. Ute möter en fantastisk syn, toppen på Chapeyiev 

ser ut att sväva fritt i luften i ett svagt blåaktigt ljus, medan 

resten av världen fortfarande vilar i mörker. 

Uppe på Khan tengris västkam kan jag se skenet av pannlampor 

från de klättrare som startat tidigare. Får igång köket och äter frukost, 

tvingar mig att dricka massor av vatten, bär det hellre i magen 

än på ryggen. Kommer i väg vid sex, nu har solen färgat topparna i 

varmt orange, det är knappt någon vind alls och bortsett från några 

låga moln nere i dalen helt klart. En perfekt toppdag! 

Första biten går längs en flack snöklädd rygg innan man kommer 

upp till de första klippartierna. Möter en tysk klättrare som vänt, 

han säger att de fasta repen är för dåliga och att han har familj som 

väntar hemma. Han vill visa bilder på repen men jag avböjer, jag 

kommer ju ändå att se dem snart, dessutom har jag inte tänkt använda 

dem annat än på nedvägen och då kan man inspektera dem 

innan. Vi har alla olika bedömningar av de risker man är beredd att 

ta, och det är allmänt känt att de fasta repen på berget är dåliga. 

Svenskmöte 

Klättringen är underbar, flacka men lösa partier där man går blandas 

med brantare delar med fast klippa och stora grepp. Utsikten är 

fantastisk även om det kommer in låga moln som skymmer slättlandet 

i norr. Passerar en del andra klättrare, varav många tycks 

lita helt på repen och nästan drar sig upp i stället för att klättra 

vilket jag tycker verkar mycket mera ansträngande. 

Kommer upp till ett brant parti där jag får vänta en stund medan 

två andra klättrare tar sig upp, tror att det här är cruxet men när jag 

börjar klättra känns det inte så svårt som jag trott det skulle vara, 


det kanske är högre upp? Fortsätter upp i en snöränna och kommer 

efter en stund ifatt en annan klättrare som erbjuder mig att passera, 

vi pratar lite och jag ser att han har en Tierra-jacka men innan 

jag hinner fråga varifrån han kommer frågar han mig detsamma. 

När jag svarar Sverige säger han på göteborgska: jag heter Anders 

(Ödman, reds anm) vad heter du?! 

Det visar sig att han tillsammans med en österrikare klättrat den 

södra sidan av berget. Ganska fantastiskt att berget som vad jag 

vet tidigare bara bestigits av två svenskar nu verkar få två till på 

samma dag! 

Klättrar vidare och kommer upp på en kort snökam och är äntligen 

uppe i solskenet. Nu ser jag också toppen även om det är en bit 

kvar än. Ett långt snöfält sträcker sig uppåt och jag stretar vidare. 

Kommer in i ett närmast tranceliknande tillstånd där jag flyttar 

en fot i taget medan huvudet är långt borta. Så ser jag ett träkors 

och ett metallstativ med några flaggor fastbundna. Toppen! Som 

alltid när man når en topp omvälvs jag av en massa känslor. Glädje 

över att lyckats men också en känsla av tomhet efter att ha uppfyllt 

en dröm. Vad ska jag nu längta efter? Vart ska jag ta vägen? En 

nackdel med att klättra själv är också att man inte har någon att 

dela glädjen med. 

Utsikten är fantastisk, alla andra berg ligger långt under mig, det 

är bara Pobeda i söder som är högre, man får nästan en känsla av att 

flyga. Vilda snötäckta berg sträcker sig åt alla håll och man inser att 

bara här finns mer berg än man hinner klättra under en livstid. Jag 

vänder neråt igen och nya drömmar har redan börjat födas. ■ 

Fakta khan tengri 

Höjd ca 7010 m (snö och is på toppen). kazakstans högsta och kirgizistans 

tredje högsta berg. Beläget i bergskedjan tien shan. världens 

nordligaste 7000-meterstopp. Bestegs för första gången 1931 av ett 

ukrainskt team. 

rutt 

normalvägen går via västkammen. denna kan nås både från bergets 

norra (kazakstan) och södra (kirgizistan) sida. den södra sidan är 

tekniskt något lättare men mer exponerad för objektiva faror. texten 

härintill handlar om normalvägen norrifrån, kallad solamatov route. 

den går upp på skuldran på peak chapaev, och sedan ner till sadeln 

där västkammen börjar. 

Svårighet 

rysk 5b, alpin td+. svåraste passage är ca svensk 5-. 

Stil 

författaren klättade ensam och utan support i ”någon sorts expeditionsstil”, 

dvs han bar all packning uppför berget själv i flera vändor. 

SäSong 

mitten av juli till slutet av augusti 

koStnader 

flyg till almaty (kazakstan) från 4500 kr. transport från almaty, 

helikopter till Bc samt mat och tält i Bc - 1350 euro. man kan ta egen 

mat och tält till Bc och spara några hundra euro, men riskerar då 

övervikt på helikoptern (max 30 kg, sedan 6 euro/kg). 

BränSle 

köp gas i almaty, 5 euro per flaska. 

guidning 

ett flertal arrangörer ordnar logistik och guidning på berget. expeditionerna 

är på upp till 25 dagar, vilket ger 13-17 dagar på berget. det 

är ganska kort tid och helikopterlyftet till 4000 meter kan försvåra 

acklimatisering. därför rekommenderas att man tillbringar lite tid på 

andra berg dessförinnan, tex i alperna, för att bättra klara höjden. 


peak pobeda i morgonsol från c3 

okänd klättrare på brant parti strax efter c2. 

livet leker. klättring på fina steg strax under c2. 

polsk klättrare på isparti mellan c2 och c3. 

23

erhard loretan 

En återblick på en bortgången världklättrares 

banbrytande klättringar 

Erhard Loretan föddes 28 april 1959 i Bulle (den schweiziska kantonen 

Freiburg) och levde i landsbyn Cresuz tills han på 52 -åsdagen 

föll till sin död under guidning. 

Vid 11 års ålder klättrade han ett riktigt berg, vid 13 den första 

nordväggen och 15 år gammal klättrade han östväggen på Doldenhorn 

(3645 meters). 

I slutet av 70-talet hade han klättrat merparten av de klassiska 

lederna i Mont Blanc-massivet och efter en vinter i Cervinia, drog 

han 1980 till Anderna och gjorde tre nyturer tillsammans med bestigning 

av Pallcaraju, Ranrapalca, Caras, Artesonraju och Huascaran. 

1981 fullgjorde han sin schweiziska bergsguidesutbildning. 

Han ansågs vid utgången av 90-talet vara en av 80-talets visionärer, 

som fortfarande klättrade. Bland andra storheter inom Himalayaklättringen 

var han erkänd för att gå snabbt på hög höjd. 

Gediget CV 

Han största genomförda prestationer anses nog vara dessa: 

1982: Bestigning i alpin stil av Nanga Parbat via Kinschoferleden, 

en markant stilförbättring jämte 1962, när tyskarna etablerade 

leden med bl.a. ett spel strax under läger 2. 

1983: Världens andra ”trippel” av 8 000 metersberg; Gasherbrum 

I och II samt Broad Peak via normalvägarna på 13 dagar 

tillsammans med andra schweizare. 

1984: Travers av Annapurnas tre huvudtoppar (7 km över 7 500 

höjdmeter) med insteg från sydsidan upp Roc Noir och nerstigning 

av ”Dutch Rib” på nordsidan i alpin stil, tillsammans med Norbert 

Joss. Otroligt krävande att klättra upp. Än mer sattes den klättertekniska 

förmågan och uthålligheten på prov vid nerstigningen. 

1985: ”Vinterbestigning” av Dhaulagiris östvägg i alpin stil tillsammans 

med Jean Troillet och Pierre-Alain Steiner, utan ryggsäckar 

och med ett litet kök samt mat/dryck i fickorna, 36 timmar 

till toppen, därefter 10 timmar ner. (De var på toppen 8 december, 

vilket tidsmässigt är utanför vinterdefinitionen.) 

1986: Tillsammans med en av de stora innovatörerna – Pierre 

Beghin – samt replagskamraten Jean Troillet, inleddes den snabba 

bestigningen av Japanska couloiren och Hornbein couloir från 

bergschrund på Rongbuk-glaciären. Beghin vände vid ca 8 300 m, 

de andra två nådde toppen av Everest efter 39 timmars aktivitet på 

berget och glisserade ner på 3 timmar (en radikal stilförbättring 

jämte den japanska expeditionen, som etablerade leden 1980). De 

verkar tidsmässigt haft tajt marginal till en stor lavin, som rensade 

bergssidan dagen efter deras återvändande till Rongbukglaciären. 

Det ska tilläggas, att t.ex. bergschrund ovan Rongbukglaciären i 

senare hälften av monsunen troligen är lättare än utanför monsunperioden, 

pga stora mängder ackumulerad snö. 

I Schweiz klättrade han samma år 38 toppar på 19 dagar med 

André Georges (en källa säger 41 toppar varav 33 var över 4 000 

moh). Det var denna kombination av hög klätterteknisk kapacitet 

och gedigen fysisk uthållighet, som var basen för hans fantastiska 

höghöjdsprestationer! 

1988: Nytur på Nameless Tower med Kurtyka (Polish/Swiss 

route). 

1989: 13 nordväggar i alperna (Bernese Oberland) inklusiva Eigers 

nordvägg på 13 dagar med André Georges 

1990: Extrem snabb (22 timmar!) nytur på Shisha Pangmas sydvägg 

och på samma resa en nytur på Cho Oyus sydvästvägg. Båda 

nyturerna klättrades tillsammans med W. Kurtyka och J. Troillet i 

suverän ”non-stop” alpin stil. 

Andra imponerande bedrifter inkluderar en nytur solo på Mont 

Epperly (4700 meters) Antarktis, 1994, och förstabestigningen av 

Mount Loretan, Antarktis, 1995. 

1995 hade han med bestigningen av Kangchenjungas normalvägg 

klättrat alla 14 huvudberg över 8 000 meter utan syrgas, den 

andra att göra så och knappast ”second” i fråga om stil vara sig till 

Reinhold Messner eller Jerzy Kukuczka. 

Få misslycklanden 

Normalvägsklättringarna gjordes generellt innan de blev handikappanpassade 

med stora mängder fasta rep. Han ogillade att 

använda replagsteknik och föredrog snabba bestigningar, vilket 

minimerade riskerna med höghöjdsklättring. 

Det han misslyckats med är internationellt stora projekt, varav 

två fortfarande är ofullbordade (!) och den tredje – västväggen på 

K2 - enbart är gjort i tung belägringsstil. 

1992: Försök på K2:s västvägg med Wojciech Kurtyka (klättrat 

i belägringsstil av ryssar 2008). 

1994: Traversen från Lhotses topp över mittoppen till Lhotse 

Shar med en fruktad lavinexponerat nerstigning vid Island Peak. 

Han bedömde förhållandena olämpliga efter några hundra meters 

travers från huvudtoppen och nöjde sig med bestigningen av Lhotse 

via normalvägen. 

1997: Nanga Parbat via Mazenoryggen (som leder till högt upp 

på Diamirväggen) med Wojciech Kurtyka. 

Stilen fick dock tragiska konsekvenser, när han 1986 med vännen 

Pierre-Alain Steiner försökte sig på nytur på Cho Oyu. Dåligt 

väder tvang dem vända och Steiner föll 200 meter och dog 

som följd av skadorna, efter att Loretan fyra dagar senare fått fram 

hjälppersonal. (Vi som klättrade i Chamonix på 80-talet minns 

nog Steiner även som klätterkamrat till Michel Piola.) 

Efter den fruktansvärda tragedin, då han skakade sin 7 månader 

gamle son till döds valde han att sedan gå ut i offentligheten och 

informera om den sårbarhet, som småbarn har i nackmuskulaturerna. 

Med Jean Ammann författade han boken Den Bergen verfallen 

(In love with the mountains) med fotografier på och från de högsta 

topparna på jorden, i vilken han inledningsvis skrev: "What can 

provoke more enthusiasm in a young man, than discovering a passion 

which will fulfill his whole existence? As for climbing, is it not 

the best way of reaching heaven, as much physically as spiritually. 

I have taken the decision to live intensely, flirting with risk. I am 

always asked why I climb - the answer is found in the pictures I 

have taken - they open a window onto my experiences". 

Jag utväxlade några e-postmeddelande med honom under 2010 

med förhoppning att få honom hit som föredragshållare. 10 år tillbaka 

sa Torbjörn Winter, att han talade schweizer-engelska, men 

hade fantastiska bilder. 

Om vi idag kan förstå hans syn på klättring, kan det inspirera till 

framgång. Han var en stor klättrare och saknas av många. 

A. Rafael Jensen 


skarpladdat 

med inspiration från en kompis som aldrig lämnar klippan innan det 

blivit mörkt trollade christoffer Westin fram en pannlampa för ett 

sista försök på Hog farm (7a+) i gåseborg. en utmärkt led med ett 

acceptabelt namn om man bortser från kontext. 1/100s, f/2.8, iso 

6400, 35 mm. Bild: shawn Boye 

25

skarpladdat 

per Holm har knutit in i skarpa änden på snöret och är på väg upp 

i cruxpartiet på anaconda 7c. en av de många, långa och ståtliga 

linjerna som sektor trebenna i geyikbayiri, turkiet, har att bjuda på. 

Bild: martin arvidsson 



skarpladdat 

27

skarpladdat 

chris sharma onsajtar klättercentrets hårdaste led, 8b+. utan uppvärmning och med hela gymmet som åskådare. Bild: kelly palmqvist 



skarpladdat 

olof Häggström kom trea i herrklassen 

vid keb classic. Han körde i par med 

anders Burman. Bilden är tagen på 

kammen mellan nord- och sydtoppen. 

fotograf: anders Burman 

xxxxxxxxxxxxx 

29

skulderkontroll 

SKULDER 

KONTROLL 

nyCkeln tIll HÅllbar klättrIng 

du som är klättrare har förmodligen aldrig reflekterat över om du har en bra skulderkontroll 

eller inte. du har säkert aldrig heller reflekterat över om dina skulderblad rör sig symmetriskt 

eller asymmetriskt, om de rör sig följsamt mot bröstkorgen eller om de ”vingar” ut vid dina 

armrörelser. däremot känner du säkert någon klättrare som haft ont i axeln. kanske till och 

med du själv? vad du kanske inte vet är att just axelsmärtan kan vara relaterat till din skulderkontroll. 

Text: Sofi Åkerlindh, 

I en studie har jag undersökt skulderkontrollen hos 15 elitklättrare och 

15 rekreationsklättrare i Sverige. Resultaten är oroväckande då de visar 

på nedsatt skulderkontroll hos 70 procent av försökspersonerna. Det 

var ingen skillnad mellan elit- och rekreationsklättrare eller mellan 

manliga och kvinnliga klättrare. Försökspersonernas skulderkontroll 

testades även efter ett klätterpass. Majoriteten av försökspersoner hade 

nedsatt skulderkontroll redan från början. Därför märktes heller ingen 

skillnad vid jämförelse före och efter klätterpasset. 

En golfboll på en golfpegg 

Axelleden kan liknas vid en golfboll placerad på en golfpegg. Golfpeggen 

symboliserar ena delen av axelleden, den vi kallar för ledpanna. 

Golfbollen beskriver den andra delen av axelleden, det vill säga överarmsbenets 

ledhuvud. Golfbollen är relativt stor jämfört med den lilla 

golfpeggen som håller upp den. Golfpeggen är också väldigt ytlig och 

låter inte golfbollen sjunka ner särskilt djupt. Detta stämmer in även 

på axelleden där ledhuvudet sitter väldigt ytligt på en liten ledpanna. 

Ledpannan, det vill säga din golfpegg, är en del av ditt skulderblad. För 

att behålla ledpannan i en normal position krävs en normal placering 

av skulderbladet. 

Att hålla skulderbladet på plats är inte alltid så lätt. Axelledens utseende 

gör att du kan röra armen i ett nästan obegränsat antal rörelser. 

Priset du får betala är att din axelled inte är så stabil. Den instabila 

axelleden kräver därför att dina omkringliggande muskler som håller 

skulderbladet på plats fungerar optimalt. Dessa muskler kallar jag för 

skulderbladsstabiliserande muskler. Musklerna behöver vara uthålliga 

och arbeta i symmetri med varandra för att du ska kunna bibehålla en 

normal skulderbladspositionering och en optimal armfunktion. 

Inklämning av muskelsenor 

Dessa skulderstabiliserande muskler riskerar att bli trötta vid träning 

om de inte är uthålliga nog. Om dessa muskler blir uttröttade kan 

styrkeförhållandet mellan dem ändras och skulderbladet riskerar att 

börja röra sig asymmetriskt. Asymmetrin leder till att skulderbladets 

position rubbas och därmed även axelledens position. Förändrat rörelsemönster 

hos skulderbladet kallar jag här för nedsatt skulderkontroll. 

Nedsatt skulderkontroll kan observeras bakifrån. Skulderbladen blir 

då framträdande under huden vid armrörelser. Det kan vara den nedre 

30 

spetsen av skulderbladet som träder fram under huden eller hela inre 

kanten mot ryggraden av skulderbladet som synliggörs. Om den inre 

kanten av skulderbladet är tydligt framträdande brukar skulderbladet 

liknas vid en vinge. En nedsatt skulderkontroll riskerar att leda till ett 

minskat utrymme i axelleden. I det här ledutrymmet passerar flera 

muskelsenor. När utrymmet i axelleden minskar kläms därför våra 

emellanliggande muskelsenor. De klämda muskelsenorna orkar kanske 

stå ut ett tag. Men så småningom, kanske under en intensiv klätterperiod, 

gör den nedsatta skulderkontrollen sig påmind och klättraren 

får ont i axeln. 

Orsaker till nedsatt skulderkontroll 

Det finns olika anledningar till att klättrarna i min studie visade 

på så hög prevalens av nedsatt skulderkontroll. För det första så utsätts 

dina axlar som klättrare för en stor belastning så fort du befinner dig 

på klätterväggen. Belastningen är särskilt hög på överhängande väggar. 

Om du inte har tillräckligt med styrka och uthållighet in dina skulderbladsstabiliserande 

muskler kommer de inte orka hålla ditt skulderblad 

i en optimal position. 

Vidare så har din hållning en stor betydelse för hur dina skulderblad 

är positionerade. Klättrare har en förmåga att gå med framåtdragna axlar 

och ibland även lite kutryggigt. Detta beror på att en av dina bröstmuskler 

lätt blir för kort vid armarbete ovanför och framför kroppen. 

Risken är att din bröstmuskel blir förkortad även när du inte klättrar. 

Muskeln drar skulderbladet ur sin normala position och du får svårt 

för att dra tillbaka dina axlar till en normal hållning. Muskler som 

drar skulderbladet ur position blir gärna starkare än de som drar skulderbladet 

bakåt i rätt position. En kort bröstmuskel och ett förändrat 

styrkeförhållande bland de skulderstabiliserande musklerna sätter därför 

skulderbladet i obalans. 

Lågt BMI värde och skulderskador 

Två kvinnliga försökspersoner i min studie visade sig ha ett BMI värde 

under 18 kg/m2. Personer med så lågt BMI-värde definieras som underviktiga. 

Dessa försökspersoner var två av tre som förändrade sin 

skulderkontroll efter klätterpasset. Förändringen var till en sämre skulderkontroll 

jämfört med deras skulderkontroll innan klätterpasset. 

Upptäckten väcker frågan om klättrare som är underviktiga har 


större risk att utveckla nedsatt skulderkontroll? Enbart resultatet från 

den här studien kan inte svara på frågan, men frågan kvarstår ändå 

som intressant. Klättring är en sport där låg kroppsvikt anses förbättra 

deltagarens prestation. Därför har klättrare större risk att utveckla ätstörningar. 

Om en klättrare går ner i vikt samtidigt om han eller hon höjer 

sin klätternivå, relaterar klättraren förmodligen prestationsökningen 

till viktminskningen. Nästa gång klättraren vill öka i prestation är 

viktminskning den metod som ligger närmast att använda. Den här 

gången kanske viktminskningen inte ger den förväntade prestationsökningen 

vilket resulterar i ännu mer viktminskning. Det blir en ond 

cirkel och klättraren riskerar att lägga mycket fokus på sin vikt. 

En underviktig klättrare kanske vinner till en början på sin låga 

kroppsvikt i förhållande till sin muskelstyrka. Men vid undervikt 

försämras många av kroppens funktioner vilket kan leda till skador 

på sikt. I längden kommer prestationen inte heller kunna förbättras 

eftersom muskelmassan minskar. För att relatera till diskussionen om 

skulderkontroll så är det möjligt att de skulderkontrollerade musklernas 

funktion avtar och den underviktiga klättraren får nedsatt skulderkontroll. 

Förbättra skulderkontrollen 

Hur gör du då om du vill förbättra din skulderkontroll? Orsaker till 

nedsatt skulderkontroll är som sagt ofta dålig hållning, förkortade 

muskler, eller förändrat styrkeförhållande bland skulderbladsmusklerna. 

Detta är träningsbara faktorer. Med rätt kunskap så kan du därför 

träna dig till en bättre skulderkontroll. Ett bra tips för en god hållning 

är att tänka dig att du har ett snöre som sitter fast i ryggraden. Snöret 

går genom nacken och sedan upp ur bakhuvudet. När du drar i snöret 

uppifrån så ska känslan vara att din haka dras in, skulderbladen dras 

bakåt nedåt, magen sjunker in, sätesmusklerna aktiveras och knäna 

slappnar av något. 

Om du lyckas med detta i ett avslappnat tillstånd har du uppnått 

en normal hållning. Utan en normal hållning spelar det ingen roll hur 

mycket tid du lägger ned på stabiliserande skulderbladsträning. En normal 

hållning garanterar dig en normal skulderbladsposition alla vakna 

timmar om dygnet. Trots att hållningen hjälper dig på många sätt så 

behöver du också träna de skulderstabiliserande musklerna. Detta för 

att dessa muskler inte bara ska hjälpa dig under dagen, de ska också 

hjälpa dig under varje förflyttning på väggen och under hela klätterpasset. 

Vill du fortsätta klättra utan att riskera framtida axelsmärtor? 

Börja då reflektera över din hållning och träna de skulderstabiliserande 

musklerna. Detta ger dig en god skulderkontroll vilket är nyckeln till 

en hållbar klättring. 

teSta din Skulderkontroll 

StartpoSition 

stå upp med ryggen mot din kompis och med dina skulderblad 

synliga. 

redSkap 

Håll i en vikt ca 1-2 kg i vardera handen. 

rörelSe 

lyft nu armarna framåt upp över huvudet med raka armbågar och 

tummen uppåt. 

kompiSen oBServerar 

Be din kompis observera dina skulderblad. kompisen jämför skulderbladens 

rörelse med varandra. de ska ligga fint mot ryggen och 

röra sig symmetriskt. 

tecken på nedSatt Skulderkontroll 

om dina skulderblads nedre del träder fram eller om hela inre 

delen mot ryggraden träder fram och bildar en ”vinge”. 


god skulderkontroll 

nedsatt skulderkontroll främst vänster skulderblad 

Sofi Åkerlindh är klättrare 

och legitimerad sjukgymnast 

med mastersexamen inom 

idrottsmedicin. 

skulderkontroll 

31

fitz roy 

Tillbaka på 

fItz 

roy 

Det är semesterns sista tur och vi lyfts upp eller trycks ner. Vi 

bad om äventyr och Patagonien fortsätter att ge. I storm är det bäst 

att göra korta rappeller och vi smyckar Cerro Standhart med vårt 

rack. En pannlampa ger upp och vi måste stanna till morgonen 

gryr. Om femton timmar kommer jag vara tillbaka i El Chalten. 

Väldigt, mycket, trött. 

Men den här historien börjar långt tidigare. Det är ett år sedan 

jag kom hit första gången och jag visste då att jag skulle komma tillbaka. 

Bergen här är så råa som berg kan bli. För fem veckor sedan 

rullade jag och min parter Thomas Meling över pampas och in i 

byn. Thomas är ett norskt badass. Vi delade ett mål som överskug- 

nordpelaren på fitz roy. den solbelysta pyramiden mitt i bild. 

i fjol gjorde magnus eriksson och martin jakobsson 

ett försök på fitz roys nordpelare, 

men rasande snö och is stoppade replaget 

efter två tredjedelar av leden. i vintras var 

magnus tillbaka med ny replagskamrat. 

Text: Magnus Eriksson 

Bild: Magnus Eriksson & Thomas Meling 

gade allt annat. Att klättra nordpelaren på Fitz Roy. 

Och det klarade vi. 

Andra isförhållanden på berget detta år gjorde att vi prövade 

till höger om den linje jag och Martin Jakobsson redan försökt. 

Från vår bivack tog det sex timmar att gå runt till insteget. Av de 

trettioplus replängder vi klättrade var tjugofem mellan 6b och 7a. 

Ingen av dessa var gratis. Egentligen ingen av de övriga heller för 

det blåste hårt för det mesta. Kruxet var isigt och Thomas fick göra 

några tekniska flytt. På andra dagen hade jag en yxa i selen och 

ibland stod den rätt upp. Utan den erfarenhet av vinden som vi 

skaffade oss året innan hade vi nog försökt ge upp. Men klättringen 


var suverän. Vi bivackerade två gånger. En gång bekvämt och en gång sittandes strax 

under toppen. Vi träffade några bekanta på toppen och tog oss ner tillsammans men 

åt inte så mycket för maten var slut. Det tog en dag till att komma ned. Det var en helt 

fantastisk tur. Antagligen den bästa vi klättrat. 

Fem dagar senare trampar vi in i lägret Niponino. Det är tredje besöket för mig. Det 

tar åtta timmar att gå hit och ryggsäcken är oftast tyngre än du önskar. Det är runt 

tjugo klättrare på plats och det är inte bara vi som sliter med motivationen efter en 

intensiv vecka. Vi klättrar en kort tur och väntar på att bergen ska tina upp. 

I princip alla ska på Cerro Torre. Vissa utan bultar och andra med sittstart. Två 

replag nöjer sig med den vanliga kompressorleden. Det är flera år sedan någon toppade 

ut på någon av de övriga lederna. Klättringen på Torre-tornen är mer allvarsam 

än Fitz Roy då stormarna träffar hårdare här och topparna pryds av issvampar. Vi får 

Standhart och nordpelaren själva. Anmarschen är en god alpintur som tar oss fem timmar 

nu på sensäsongen. 

Det blåser hela dagen men uppe på förtoppen persar vi med god marginal. Egentligen 

skulle vi härifrån göra en rappell och sedan klättra det mentala cruxet, en replängd 

5.10R rätt upp från sadeln där all luft tävlar om att bli först igenom. Därifrån kan vi nå 

Exocet och fira ner i skydd från vinden. Men vi vill leva och räknar med att ha större 

chans om vi tar samma väg ner som vi kom upp. Vid varje firning som repet kommer 

ner som det ska jublar vi inombords. Jag är lättast och går alltid sist. På en överhängande 

diagonalrappell kan jag efter att ha tagit bort back-up'en välja mellan att lägga 

repet i en spricka eller över en vass kant. I sprickan kommer det att fastna och vi ligger 

ganska dåligt till. Över kanten kan det gå av och då ligger jag ännu sämre till. Jag lägger 

det över kanten och lyckas, fast jag önskar mig allt annat i världen, att ordna en 

rejäl sving när jag rensar den sista säkringen. Repet höll men blev skuret in till kärnan. 

Istället för att bryta ihop där och då vägrar jag efter det att fira på en punkt eller repknutar 

mer. I'm a sensitive guy. 

Inräknat insomnia innan vi drog från Niponino summerar vi närmare två vakna 

dygn när vi kommer tillbaka till tältet. Alla andra är också nere igen. Efter en powernap 

är all adrenalin borta och det är inte alls kul att ta sig hem till El Chalten. För min 

del är all energi slut. Thomas har en gnutta i reserv och klättrar Guillamet med Erik 

Massih innan vi åter rullar över pampas. På väg hemåt för denna gång. 

På plats i El Chalten var denna säsong var inte bara Erik Massih och David Fält utan 

vi hade även gott sällskap av Olli Aleksi Koiso-kanttila och Sampa Jyrkynen. De levde, 

precis som oss alla, sina äventyr och upplevelser som finns återberättade i den virtuella 

världen för den som söker. ■ 


summering 

Bestigningar och försök (f) På följande Berg och leder. 

Innominata-Anglo American Route, 600 meter 5.11- 

(Magnus Eriksson och Thomas Meling) 

Fitz Roy – North Pillar, Mate, Porro y …, 1300 meter 5.11/C1 

(Magnus och Thomas) 

Guillamet – Brenner Route, 400 meter 5.10+ 

(Erik och Thomas) 

Guillamet – Fonrouge, 400 meter 5.10+ ej topp firade av Amy 

(Magnus, Erik Massih och Thomas) 

(F) Mermoz – Red Pillar, 600 meter 5.12 (Erik och David Fält) 

(F) Fitz Roy - North Pillar (Erik och David) 

(F) Media Luna - Rubio y Azul, 350 meter 5.11 

(Magnus, Thomas och Andreas Bergström) 

(F) Cerro Standhart – North Pillar, 700 meter 5.11/AI3/5.10R 

(Magnus och Thomas till förtoppen) 

Tack till 

Himalayafonden till Daniel Bidners minne, Alpinkommittén SKF, 

Highport, Black Diamond, Scarpa 

fitz roy 

thomas leder replängd åtta på nordpelaren. 

Bild: magnus eriksson 

magnus på stand på standhart. Bild: thomas 

33

klättra 

HeMMa 

oCH pÅ Jobbet 

tanken sägs kunna flytta berg. men inte nog med det, den 

kan även ta oss upp för berget. visualisering är nyckeln, och 

det går utmärkt att träna utan en vägg. 

Ibland föreställer vi oss hängandes på kruxet på den där leden som 

vi verkligen vill klara men inte riktigt lyckas med. Kruxet lyckas 

vi kanske bara med ett av tio försök och även i vår fantasi. När vi 

sitter på jobbet och funderar och drömmer, så faller vi på kruxet 

fler gånger än vi lyckas. Men det går att ändra på, både i fantasin 

och i verkligheten. 

Visualisering – fantasin är verklighet 

Framgångsrika idrottare använder sig av visualisering och faktum 

är att vi alla nog gör det, vi vet bara inte om att vi gör det 

och att det har ett namn. Något som skiljer elitidrottarna från oss 

andra är att de är oerhört duktiga på att visualisera sig som vinnare, 

om och om igen, där vi istället har lättare att fastna i bilderna av 

att vi misslyckas med den där svåra rörelsen som nästa hela tiden 

stoppar oss. Som tur är kan vi påverka det till det bättre och trots 

Text och bild: Robin Dahlberg 

Klättrare: Sara Engqvist och Johanna Sörbom 

vår komplexa hjärna så har den ändå svårt att skilja på våra fantasier 

om just den där klättringen och den verkliga klättringen. Lär vi oss 

utnyttja detta bättre kan vi helt plötsligt bli bättre klättrare under 

tiden vi är på jobbet, i skolan eller kanske på bussen i morgonrusningen. 

Ledläsning och memorering – visualiseringens stomme 

För att visualiseringen ska bli kvalitativ och effektiv så bör du ha 

klart för dig hur leden ska klättras, dvs vart greppen sitter och hur 

de ser ut (memorering) och vilken ordning du ska ta dem (ledläsning). 

Har du inte koll på din led så är det här du ska börja. Att läsa 

och memorera leder är en konst och kan vara busenkelt, men också 

väldigt svårt. Många klättrare skulle tjäna på att lägga två minuter 

på ledläsning från marken istället för frustrerat stångande uppe på 

väggen och det finns många knep man kan använda sig av för att 

göra ledläsning och memorering lättare men dessa metoder kräver 

en egen artikel, så vi lämnar det och går vidare med visualiseringen. 

Målet med visualiseringen är att skapa en tydlig inre bild av oss 

själva på leden. Ju tydligare bild, desto lättare är det att skapa en 

övertygande fantasi. Här kan en videokamera vara användbar. Inte 

så mycket för att visa vad du gör tekniskt och taktiskt ”rätt” eller 

”fel” utan för att hjälpa dig att bygga en bild huvudet över hur det 

ser ut när du klättrar. 

Fyra steg som leder dig in i det mentala landskapet 

1. Slappna av 

Börja med att slappna av, andas lugnt och andas med magen. Se 

till att du blir avslappnad i musklerna. Spänn gärna kroppen för att 

sedan verkligen kunna känna avslappningen. Blunda för att skärma 

av dig från saker som kan distrahera dig. Ha gärna ett par hörlurar 

på dig, antingen med lugn musik eller bara som ljuddämpare. 

2. Se dig själv utifrån 

Försök att se dig själv utifrån, som om du ser dig själv på film. Se 

dig själv klättra leden i ett tempo som överensstämmer med verkligheten 

och gör rörelserna i luften såsom de ska göras på leden. 

Försök att inte hoppa över delar av leden, om det går (om du minns 

rörelserna). Det är lätt hänt att man faller efter kruxet eller på slutet 

för att man inte ägnat någon tanke åt denna del av leden. Om 


leden tar fem minuter att klättra så försök att få denna del att ta 

fem minuter. 

3. Se dig själv inifrån 

Nu är det dags att gå in i dig själv och se leden/kruxet som du kommer 

att göra det sen när du klättrar, dvs från dina egna ögon. Det 

enda du ser är dina händer framför dig och dina fötter nedanför 

dig. Ju fler detaljer du kan föreställa dig desto trovärdigare blir din 

fantasi och desto svårare är det för vår hjärna att skilja fantasin från 

verkligheten. Gör rörelserna i luften såsom de ska göras på leden. 

(Är det pinsamt att sitta och gestikulera på bussen så gör minirörelser 

med händerna). Lägg in saker som hur repet känns i handen 

när du ska klippa, hur du enkelt och effektivt du klipper i repet i 

expressen och hur du självsäkert rör dig till nästa grepp, hur du 

hör dig själv andas och hur greppet känns mot din hud i handen. 

Se dig själv lyckas med leden eller med den delen av leden som du 

har svårt för, men tänk på att om du isolerar visualiseringen till en 

enda rörelse så kan det vara svårare för dig att minnas försöket som 

ett lyckat försök. För att du ska minnas försöket på leden (även om 

det bara är i fantastin) så underlättar det om du visualiserar leden 

i en helhet, eftersom det är så du kommer att försöka klättra så 

småningom. 

4. Mental trigger 

Föreställ dig att du stannar upp strax innan kruxet och andas upp 

dig och kritar ordentligt. Låt andningen och kritningen bli din 

mentala trigger för att bli extra stark på kruxet. Kan du höra dig 

själv andas är det lättare för dig att triggas och för varje gång du 

kritar känner du hur din styrka växer och hur dina händer förbereds 

för deras enda uppgift – att hålla i greppen. Den här triggern 

är ett sätt för din hjärna och din kropp att förstärka känslan av ”det 

här har jag gjort förr och nu ska jag bara göra det igen” när du väl 

är där på leden innan kruxet. 


HIttIllS InkoMna 

InCIdentrapporter 

för År 2011 

Säkerhetskommittén kommer från och med nu att ha som 

ambition att presentera en kort notis om de senast inkomna 

incidentrapporterna i varje nummer av Bergsport. 

Hittills i år har klätterförbundets säkerhetskommitté fått 

in 19 incidentrapporter (både olyckor och tillbud), vilket får 

anses vara en normal skörd. På ett år brukar det komma in 

40-50 rapporter. Av de 19 rapporterna avser 11 inomhus och 

8 utomhus. 

7 av 11 olyckor och tillbud inomhus handlar om de två vanligaste 

rapporthändelserna i denna miljö, nämligen olyckliga 

landningar efter nedhopp/fall vid bouldering resp. hanteringsfel 

av säkraren vid repsäkring. Det är analogt med innehållet i 

hela incidentdatabasen, dvs. 11 års rapporter. 

Eftersom utomhussäsongen på klippa är i blomning fokuserar 

detta nummers notis på klippklättring. 

Vi har alltså 8 rapporter för 2011 om klättring utomhus. 3 

av dessa är ledklättring , 1 är nedsäkning efter ledklättring, 1 

bouldering, 1 nedstigning (korsbandsskada vid hopp nerför 

terränghinder), 1 isklättertillbud (smålaviner) samt slutligen 1 

alpinolycka (höjdsjuka). 

Boulderolyckan (fotledsbrott) och nedsänkningsolycka 

(bäckenfraktur) gav de allvarligaste skadorna. 

Ett urval av händelseförlopp 

Nedsänkningsolyckan gick till så att repet var kortare än 

dubbla avståndet från marken till toppankaret. Säkraren var 

inte inknuten och det fanns ingen stoppknut i repänden. Denna 

löpte till slut genom och ur repbromsen och klättraren föll 

oförberett fem meter ner i backen. 

I två av förstemansfallen rippade en respektive två säkringar 

med långa fall som följd. I det ena fallet slog fötterna i backen 

och klättraren stukade foten. Den rippade säkringen tog en 

del energi och den säkring som satt kvar bromsade fallet ytterligare 

så det blev inte handlöst. I det andra fallet rippade 

två säkringar och fallet blev 10-12 m långt, men klättraren 

hamnade ett par meter över backen och skadades inte. 

I ett tredje fall föll klättraren med fötterna 1 m ovanför 

översta mellansäkringen, vilket inte på något sätt är vårdslöst. 

Det gav ett 6-7 m långt fall som medförde stukad fot. 

Några tankar med avseende på ledklättring: 

Marken eller en hylla är i allmänhet närmare än man tror. 

Fallets längd blir åtminstone 3 gånger så långt (och inte 

dubbelt som det ibland antyds lite hurtigt) som avståndet till 

senaste mellansäkring. 

Andra och tredje lägget ovanför en plan yta är de mest 

kritiska. 

Det kan vara en bra taktik att lägga dubbla mellansäkringar 

om man står vilsamt. I synnerhet om man har en ihållande 

sekvens framför sig. Då slipper man det där malande tvivlet 

mitt i sekvensen: Låg den där lila Alien bra egentligen... 

Gaaaakkkk !! 

Det var det hele för denna gång. 

Klättra hårt och säkert. Var glad. Fika ofta. 

Ingemar Gråsjö, 

Säkerhetskommitten 

35

sylarna 

VARANNAN- 

DAGSVÄDER 

alpIn tJeJträff 

Med Sol oCH 

blÅSt 

Text: Anna Malou Petersson 

djävulskammen i fantastiskt väder. 

foto: marre Ågerstrand 


förra året var det så dåligt väder att vi inte såg 

syltoppen en enda gång. nu står jag, erika 

ranbrandt och Helena Bjurberg och spanar 

ner på martins åk från djävulspinacklarna i 

strålande solsken. medan erika och Helena 

diskuterar snöförhållandena passar jag på att 

fotografera alla delar av stora syltraversen och 

djävulskammen så vi ska ha något att visa 

tjejerna på kvällen. 

Erika och Helena gör klartecken och Erika lägger de första svängarna 

utför. När hon fortsätter i stora svängar nerför istället för att 

stanna efter första passagen som avtalat förstår jag och Helena att 

vi har en riktig godbit som väntar. Snart står vi nere i Tempeldalen 

och bara skrattar av lycka efter det fantastiska puderåket. Det är 

inte utan att vi är sugna att knata upp en vända till men vi får 

börja staka oss tillbaks mot fjällstationen istället för att hinna till 

kvällsamlingen. 

Den första alpina tjejträffen förlagd till Sylarna gick av stapeln 

för två år sedan. Innan dess arrangerades två alpina tjejträffar med 

deltagare från både Sverige och Norge i Romsdalen. Detta på initiativ 

av den enda kvinnliga deltagaren på en alpin träff i Romsdalen 

år 2006. Den första Sylträffen arrangerades på initiativ av Svenska 

Klätterförbundet. Information om träffen kom ut lite sent och det 

blev sju tjejer som såg sig om i Sylmassivet tillsammans med Erika 

och Sabina Jaktlund under ganska dåligt väder. 

En av dem var Helena Brogren. Som en av initiativtagarna till 

Girls get higher (ett rikstäckande nätverk för klättrande tjejer) så 

såg hon möjligheten att fortsätta arrangera en alpin tjejträff inom 

nätverket. Jag hade själv blivit medlem i nätverket men som bosatt 

i Narvik hade jag inte haft möjlighet att komma på någon av de 

evenemang som arrangerats på olika håll i Sverige. När jag läste informationsmailet 

som Helena sände ut inför den andra Sylträffen 

blev jag direkt eld och lågor. Dels för att det handlade om en alpin 

träff och dels för att jag såg en schysst anledning att återvända till 

ett område där jag tidigare jobbat och som utgjort min introduktion 

till fjällen. 

Århundradets snöstorm 

Kanske jag själv kunde bidra med något för att få fler tjejer på fjället? 

Jag tog helt enkelt och skickade iväg ett mail till Helena och på 

den vägen blev jag engagerad i Sylträffen 2010. Trots att vi lyckades 

med konststycket att pricka in fem dagar med riktigt dåligt väder 

var det en härlig och inspirerande stämning bland de 30-talet tjejer 

som deltog. Mer om denna träff gick att läsa i Bergsport nr 146 

juni 2010. 

Inför Sylträffen 2011 hade den logistiska stafettpinnen lämnats 

över till Helena Bjurberg med mig själv och Erika som sidekicks. 

Sylarnas fjällstation kunde erbjuda oss att flytta träffen till slutet 

av mars, då vi räknade med att få bättre väder. Trots detta var 

vi tveksamma om det faktiskt var möjligt att få ihop tillräckligt 

många deltagare för tredje året i rad, skulle det verkligen finnas 


tanja, marre och maria på väg upp mot 

sylarna. foto: marre Ågerstrand 

sylarna 

tillräckligt många alpint intresserade tjejer? När det närmade sig 

visade det sig att vi oroat oss i onödan, vi fick fler anmälningar 

än vad max antal deltagare var satt till. En blandning av ”gamla” 

och ”nya” deltagare kändes som ett härligt kvitto på att inte bara vi 

uppskattat förra årets träff. Några dagar innan träffen fick jag och 

Helena mail från Erika som satt inblåst på Storulvåns fjällstation i 

”århundradets snöstorm i Västjämtland” och med hänvisning till 

YRs väderprognos skrev att vi skulle förbereda oss på extra dåligtväder-aktiviteter. 

Inte kunde det väl bli en Sylträff till i blåst, dimma 

och snöande? 

Snövessla 

Inte undra på att vi njöt nedanför Martins åk. Inte bara vi utan alla 

deltagarna skulle få se Sylmassivet i strålande sol. Om det skulle bli 

dåligt väder resten av dagarna skulle vi åtminstone ha med oss den 

här turen. Tillbaks på stationen hade tjejerna redan börjat droppa 

in. En del hade, liksom oss, tagit vesslan upp och hunnit ta sig 

några svängar i den fina snön. Andra hade fått en fin skidtur upp 

från Storulvån. En 16 km lång sträcka där man kan njuta av utsikten 

över Sylmassivet under större delen av vägen. Efter samling och 

middag höll Helena ett bilspel med titeln ”Mot nya verkligheter”. 

Sedan visade vi bilder och berättade om vad vi kunnat observera 

om snöförhållandena inne i massivet från dagens rektur. Därpå 

följde en del diskuterande och planerande om vad som skulle hittas 

37

sylarna 

på dagen därpå, och sedan var det dags att 

krypa till kojs. 

Dagen efter vaknade vi upp till ett rejält 

blåsande. Det var bara att sorgset se på hur 

all den fina pudersnön blåste iväg över fjället. 

Flera gäng gav sig ändå iväg upp mot 

Sylmassivet medan jag och några andra 

tog oss en tur upp på Herrklumpen. Efter 

lunch var de flesta tillbaks inne på stationen 

igen då blåsten tilltagit. Då passade 

det bra att dra igång med olika workshops. 

Eftermiddagen ägnades åt lavinteori, snöankare, 

steg- och isyxsteknik, bivackbygge 

och transceiversök. Till slut höll vi på att 

blåsa bort allihopa och fick gå in och sätta 

oss i bastun istället. På kvällen var det min 

tur att hålla bildspel och det handlade om 

turplanering och om besöksvärda klätterplatser 

uppe i norr. 

Djävulskammen 

Till vår glädje såg väderprognosen för fredagen 

riktigt bra ut. Åter vidtog planerandet. 

Själv hade jag en önskan om att få 

klättra Djävulskammen under träffen. Den 

kanske mest kända turen i Sylmassivet är 

”Stora Syltraversen” som börjar på Templet, 

går över Storsola och följer kammen hela 

vägen bort mot Storsylen för att sedan av- 

överst: anna malou sätter en säkring på väg upp för 

djävulskammen. foto: marre Ågerstrand 

underst: spanar ut mot syltraversen och djävulskammen 

från storsylen. foto: anna malou petersson 

slutas med Lillsylen. En fin men lång tur 

där klättringen är koncentrerad till de första 

pinacklarna och den korta hammaren 

upp mot Storsylen. Däremellan får man sig 

en rejäl marsch med flott utsikt in i både 

Norge och Sverige om man har vädret på 

sin sida. 

Djävulskammen förbinder Slottet med 

samma kam som man kommer på under 

Syltraversen innan man når hammaren upp 

mot Storsylen. Turen är närmare stationen 

och bjuder nog på hacket svårare klättring. 

Efter att ha insett att allt puder ändå blåst 

bort anmälde sig Erika som frivillig till replaget. 

Med oss fick vi även Marre. På det 

viset kunde Erika ändå för säkerhetsskull 

planlägga ett skidåk ner till Tempeldalen 

efter att ha toppat ut Djävulskammen – om 

det nu ändå skulle finnas lite puder kvar - 

medan jag och Marre skulle fortsätta mot 

Storsylen. Marre hade fått ont i knäna så det 

fick bli snöskor för hennes del. Jag bestämde 

mig för att sympatigå på snöskor, det är 

ju dessutom så mycket roligare att klättra 

när man inte känner av skidorna hela tiden. 

Med planen klar och väskan packad kröp 

jag förväntansfull ned i sängen. 

På morgonen var det åter strålande sol! 

Frukosten slank ner och vi spände på oss ut- 

rustningen och började knata upp mot Djävulspinacklarna. 

Östersunds klätterklubb 

anordnade Sylträff under samma helg och 

två replag hade gått iväg före oss. Trots goda 

föresatser slutade det med att vi stod under 

kammen nästan samtidigt allihopa. Första 

replaget kom igång. När jag ska klättra något 

som jag har laddat lite för så vill jag helst 

sätta igång så fort som möjligt så jag stod 

och hoppade upp och ner medan Erika och 

Marre lugnt fikade i väntan på vår tur. Karin 

och Mattias hade väl egentligen förtur 

men var vänliga nog att låta mig sätta igång 

med en alternativ linje upp på kammen. 

Sockersnö 

Ända tills jag stod framme vid insteget hade 

snön sett väldigt bra ut och jag trodde att 

det bara skulle vara att knalla upp lite fort. 

När jag satte i första yxan insåg jag att det 

mer var sockersnö. Det blev ett försiktig 

balanserande upp till kammen när jag försökte 

få fast yxorna och stegjärnen på den 

osynliga klippan under snön. Väl uppe på 

kammen hade solen legat på ett tag och det 

var mysig klättring i snön upp till Kaj och 

Ulf som kommit upp från sidan. 

Eftersom vi skulle samma väg byggde 

jag standplats bredvid och fick upp tjejerna 

överst: från djävulskammen syns tjejerna som bestigit storsylen. 


underst: dags att testa vad snöankarna håller för! 

foto: anna malou petersson

erika följer sist i replaget på väg uppför djävulskammen. 


I det strålande vädret kunde 

vi vinka till tjejerna som 

tagit sig upp på Storsylen 

antingen via Pyramiden 

eller Lillsylen. Snart kunde 

vi fortsätta uppåt på vad som 

visade sig bli rolig klättring 

mestadels på klippa med lite 

snöinslag här och var. 

medan Kaj fortsatte uppför kammen. Här gick det dock ingen nöd 

på oss att vänta. I det strålande vädret kunde vi vinka till tjejerna 

som tagit sig upp på Storsylen antingen via Pyramiden eller Lillsylen. 

Snart kunde vi fortsätta uppåt på vad som visade sig bli rolig 

klättring mestadels på klippa med lite snöinslag här och var. När 

jag kom upp till Kaj och Ulf stod de och funderade på vilken väg 

som skulle väljas på den avslutande delen. Det var egentligen inget 

alternativ som såg oerhört lockande ut och Ulf valde att stiga ut 

på den skuggiga sockersnösidan igen. Det blev lite av en pärs på 

slutet av repan med sockersnö på svaklippa och Ulf gjorde ett fint 

jobb med att bereda vägen för oss andra. Väl uppe tog vi oss en 

välförtjänt paus och såg när Karin kom upp. Erika fick med sig 

Kaj och Ulf på åket ned i Tempeldalen och jag och Marre fortsatte 

mot toppen. 

Det enda hindret mellan oss och Storsylen var nu den avslutande 

hammaren som var helt täckt med snö. Turligt nog visade den sig 

snökvaliteten vara hyfsad och en stund senare kom vi upp på toppen 

där ett helt gäng människor satt och njöt i solen. Efter de obligatoriska 

toppbilderna satte vi fart utför. På slutet var det inte utan att 

man önskade sig sina skidor tillbaka när skidåkarna fort försvann 

ned mot stationen medan vi knatade utför med snöskorna. Men det 

var inget som kunde få oss på dåligt humör efter denna fantastiska 

dag. Nöjda kom vi tillbaks till stationen som nu var smockfull med 

folk. Det blev en sen middag efter att Erika hållit ett bildspel om 

skidmöjligheterna runt Sylmassivet, som hon känner som insidan 

av sin egen handske. 

Sol igen 

Lördagen bjöd på ännu en blåsig dag som fylldes med olika workshops. 

Under Herrklumpen bankade vi pitonger medan ett annat 

gäng körde lavinscenarion. Taket på fjällstationen fick fungera som 

self-arrest övningsplats och några drivor som glaciärspricka. Det är 

oerhört inspirerande med detta gäng som inte bara är intresserade 

av vad jag har att visa utan också delar med sig av sina egna erfarenheter 

och taggar varandra att testa nya saker. Dagen avslutades med 

gemensam middag och ett bildspel av Jennie Knutsson som gjort 

en på alla vis spännande resa till Himalaya. 

På söndagen var det dags att ta farväl, åter i strålande sol. Denna 

gång bjöd Sylarna verkligen på varannandagsväder och det var vi 

helt nöjda med. De flesta valde att skida ner till Storulvån medans 

några passade på att njuta en stund extra uppe vid Sylarna innan de 

åkte ned med vesslan. 

Å mina, Erikas och Helenas vägnar vill jag passa på att tacka 

alla deltagarna på träffen för en härlig insats. Vi vill också tacka 

SKF för bidrag till träffen. Studiefrämjandet bidrog inte bara ekonomiskt 

till träffen utan hjälpte oss också med det administrativa 

vilket vi prisar dom för. Dessutom sände de upp en spejare som 

tyckte det var så trevligt att hon lovade komma tillbaks på nästa 

träff som ordinarie deltagare vilket vi ser fram emot. Slutligen ett 

stort tack till Sylarnas fjällstation som ställde upp med lokaler och 

fördelaktiga priser och dess personal som hjälpte oss med både 

datorkablar och kopiering. 

■ 

Bergsport #150 · maj 2011 39

orco 

foto (och photoshoppande): john liungman 


När Erik i höstas gjorde sitt första leadförsök på det som skulle 

bli Sveriges tredje naturligt säkrade nia, skulle han ta en ordentlig 

flygare från kruxsekvensen. Det var långt, långt ner till sista 

säkringen, en Alien. Säkringsmannen Mikael Olaussen hade fått 

order om att hoppa för att minska fångrycket. När det var dags 

hoppade Mikael. Han landade utan att han känt något ryck i repet. 

Han hoppade igen. Först på vägen ner i andra hoppet kom rycket 

i repet. 

Knappast särskilt dynamiskt, men hur tajmar man sitt hopp när 

klättraren faller femton meter? 

Erik skrattar gott åt sin egen historia där vi sitter i Botaniska i 

Göteborg och avslutar en lunch. Detta är hemma för Erik. Som 

doktorand i tillämpad miljövetenskap har han sin arbetsplats mitt i 

parkens fantastiska grönska. 

- Det blev lite tomt efter Dr Snuggles. Inom 24 timmar hade jag 

blivit färdig både med leden och med avhandlingen. 

Tekniskt och tungt 

Namnet Dr Snuggles gavs av den avantgardisktiskt lagda Richard 

Ekehed när han jobbade på leden i slutet av nittiotalet. Det 

lär hänga ihop med en rad ur titelspåret till barnprogrammet: "Dr 

Snuggles flyger till stjärnornas land". Flyga får man göra på leden. 

Den inleds som Dr Feg och Dr Jäkel och magister Grankvist. Tjugo 

meter av 7b-klättring följs av en vila och några bra placeringar. 

Därefter ett utdraget krux som består av tolv tekniska och tunga 

flytt. För den som klarar det är belöningen en hylla och sedan tio 

meter lättare klättring. Den som inte håller ihop det får uppleva en 

stunds viktlöshet och många meter i luften. 

Erik började jobba på leden i höstas och klämde in ett par ledförsök 

innan vintern. I Eriks taktik ingår att ge sig på första leadförsöket 

redan innan han länkat leden på topp. 

- Det går att kräma ur sig lite mer på lead, menar Erik. 

Nu fick han ta upp tråden i mars i år. På skärtorsdagen, vid tionde 

ledförsöket och efter oräkneliga meter i luften gick leden. Eriks 

förslag på grad är 9. 

Trivs med livet 

När den här tidningen går i tryck är disputationen klar och Erik 

kan titulera sig Doktor Heyman. Han tycks gilla sitt jobb. På frågan 

vad han skulle behöva göra för att bli heltids klätterproffs (Erik 


observation 

DOKTOR 

HEYMAN 

flyger tIll StJärnornaS land 

Text: John Liungman 

är idag utrustningssponsrad från HighSport) slingrar han sig lite 

och snart framkommer det att det där inte lockar så mycket. 

- Jag har ju gjort två 8b på trad, det är det inte många i världen 

som gjort. Och, visst, jag skulle kunna bli liiiite bättre om jag fick 

klättra på heltid. Särskilt om jag kunde bo i Spanien där alla klättrar 

8c... Men jag vill inte ha det så, jag trivs med det här livet! 

När Erik pratar om doktorandjobbet låter det som om han hittat 

en riktig guldhöna, vilket är lite kul eftersom en icke-disputerad 

biolog anställd av universitetet inte precis badar i cash. Å andra 

sidan kan han jobba deltid och dessutom bestämma mycket själv 

över hur han disponerar sin arbetstid. 

Hur är det med träningscheman, kost och allt sånt? Erik tycks 

röra sig mer åt lajfstajl-hållet. Visst kan det bli inomhusgymmet 

en eller ett par gånger i veckan, men tyngdpunkten ligger i långa 

helger med massvis av klättring. 

- Bäst fungerar det att vara utomhus med en gott gäng där man 

pushar varandra. Jag hade nog kunnat hinna med att träna ännu 

mer än jag gör, om jag bara kunde motivera mig. Men man ska ju 

orka med allt annat i livet också! 

Erik beskriver sig som "sporttraddare". Med det menar han dels 

att han är bred, med både bouldering, sport och trad i portföljen. 

Han har ju satt trad svensk grad 9 (Dr Snuggles och Crassostrea 

gigas) , sport 8b+ (Black Bean, Ceuse), och hårda boul ders. Men 

det han också menar är att hans starkaste kort på trad är att han 

Fakta erik heyman 

kommer Från vänersborg 

Född 1977 

klättrat Sedan kurs 1994, klättrat mycket sedan 2004 

BäSta trad 9 

BäSta Sport 8b+ 

JoBBar med tillämpad miljövetenskap 

41

kan crimpa och göra flytten bort från sprickorna. Sportigare moves som 

kräver mer fingerstyrka än universitetspoäng i jamteknik. 

Unik och fin 

Med sporttraddare menar han däremot inte att han söker sig till 

trygga linjer. Denna kolugna man har till exempel R/X-märkta Minaret 

under bältet. 

- Farliga leder i lagom dos är okej, tycker Erik. 

Dr Snuggles är inte en av dem. De långa fallen han fick utstå under 

arbetet med att sätta projektet var ofarliga. Han fixerade tre bombers 

innan kruxsekvensen och ”kunde lätt lagt fem”. Dessutom är klippan 

något överhängande och det är långt till däck. Det faktum att man 

kanske har fem meter ner till sin säkring när man når ledens hårdaste 

move är snarare något som gör leden riktigt, riktigt unik och fin. Här 

gäller det helt enkelt att hålla nerverna i styr och lita på grejerna. 

En vecka senare gick Erik Electric Avenue (9-) utan att klippa 

bultarna, och sällar sig till skaran av klättrare som ifrågasätter om 

det var rätt att bulta leden. Med karaktäristisk försiktighet skriver 

han på High sports blogg: 

”Jag tycker det är lite synd att leden bultades från början, men 

det är ju upp till förstabestigaren i sådana här gråzoner.” 

På frågan vad som är hans favoritområde säger han Bohuslän 

utan att tveka. Men det visar sig att han inte klättrat utanför 

Europa, vilket kan framstå som ovanligt idag, inte minst för en 

trettiotreåring med klättring som livsstil. Men han menar att 

totalupplevelsen - klippan, naturen, omgivningarna, livsstilen 

- det är oslagbart i Bohuslän. Slutsats: Erik Heyman är just nu 

rätt man på rätt plats. 

Erik placerar sig idag bland Sveriges absolut främsta klättrare 

inom trad. Men han är inte den som gör så mycket väsen 

av sig. En förnöjsam och ödmjuk snubbe som tycks bära på 

ett inre lugn. 

Varför klättrar du? (har du ngt att bevisa) 

ovan: kruxsekvensen 

på dr snuggles. 

nedan: en bit kvar till 

första placeringen på 

crassotrea gigas (9). 

foto: per-ola andersson 


Bult, stil och 

etik över en pint 

Varje år bjuder The British Mountaineering Council in klättrare 

från hela världen för att de under en veckas tid ska få smaka på det 

som är brittisk klättring och brittisk klätterkultur. 

Vartannat år hålls träffen på sommaren, vartannat år på vintern. 

En av förra årets sommarvärdar tyckte så mycket om tillställningen, 

att han övertygade BMC om att hålla sommarträffen två år i 

rad. Och glad är jag för det! 

Andra helgen i maj sitter jag på Manchester flygplats, vid mötespunkten 

för International Arrivals. Den ena klättraren efter den 

andra dyker upp. Ordlöst ger de sig tillkänna. Breda axlar, grova 

händer och smala ben. Kläder och väskor broderade med tecken i 

sanskrit, nordansikten, svarta diamanter och reptilfossil. 

Jag sitter civilklädd på min duffel. Iakttar utan att iakttas. Jag 

spanar efter Jonas, skulle ha mött honom här. För länge sedan. Var 

är han? 

Klockan slår och gästerna räknas in. Då ser jag honom. I baren 

tvärs över rummet med ett stop i handen. Såklart. Vi tar igen 

det missade samtalet på bussresan till Llanberris Pass - en sagolikt 

vacker, men evigt regnig dalgång i norra Wales. 

En kväll ägnades åt temat för denna träff, ”Bolts, Style & Ethics 

in World Climbing”. Moderator var Pat Littlejohn, en klätterlegend 

som varit aktiv sedan tidigt sextiotal. Han har sett kilar introduceras, 

friklättringens intåg och sportklättringens födelse. 

Idag är begreppet klättring stort - det är tävlingssport och friluftsliv, 

livsstil och bisyssla. Det utförs på stora berg, klippväggar, 

boulders och inomhus. Det kan säkras naturligt, med bultar eller 

inte alls. Denna kväll diskuteras just bultarna och olika nationers 

bultpolicys beskrevs och dissekerades. 

Holland till exempel, har ingen bultpolicy alls. De bygger inomhusväggar. 

I Sydeuropa hamnade introduktionen av kilar i periferin - pitong 

byttes mot bult, och bultningen i Alperna har styrts av kommersiella 

intressen. I Storbritannien är hela områden märkta antingen 

sport eller trad. Samexistens mellan säkringstekniker anses inte 

vara möjligt. 

I det lilla landet Lagom föreskriver den Nationella Bultpolicyn 

att naturligt säkrade linjer ska säkras naturligt, i övrigt får bultar 

placeras. Men att hänsyn ska tas till regionala klubbars särskilda 

policys. Liknande förhållningssätt råder i Finland och Tyskland. 

Tjeckien är ett land där bultar är starkt reglerade, där kilar är 

förbjudet och endast mjuka repknutar hyllas. Kazakstans bultpolicy 

kan sammanfattas i en mening: Tradklättring utförs utomhus, 

sportklättring inomhus. 

Vad innebär då klättring i Wales? I min okunskap tänkte jag mig 

en blandning av nedlagda skifferbrott och grit - kort, krimpigt och 

svårsäkrat. Så fel jag hade. Där finns allt. Skiffer, basalt, kalksten, 

sandsten och granit. Bland annat. Klättring i bergspass och vid 

Atlantkust. Korta äventyr, långa äventyr. Bultat, naturligt säkrat, 

osäkrat. Vad du vill. 

Min tveksamhet blev till förälskelse. Inte vid första ögonkastet, 

som landade i tjock dimma. Inte efter första leden, som klättrades 


jonas paulsson klättrar pull my 

daisy (e2 5c, ca svensk 6+) på 

rainbow slab, slate quarries. 

i regn. Men SEN. Ett vackert landskap med mäktiga leder, fantastiska 

människor och mat serverat tre gånger om dagen. 

Ovädren bevakade inlandet och vi förpassades till kusten. I 

kapplöpning med tidvatten och stormbyar gick färden uppför saltstänkta 

klippor, genom tak, över sprickor och flak. Måsars skrin 

och lunnefåglars tysta rop höjde atmosfären. I horisonten flög den 

Nygifta Prinsen sin helikopter i RAF-Rescues tjänst. Aldrig har det 

känts tryggare att klättra långa turer över vredgat hav. 

Myterna som omspann lederna var okända för oss främlingar, 

och inte heller kunde vi tolka det komplexa graderingssystemet. 

Nyförlösta och oförstörda gav vi oss i kast med hyllade klassiker 

och fruktade eldprov. Så småningom lärde man sig att ”a bold route” 

och ”a lonely lead” var sådant man skulle akta sig för då Psyket 

tagit sovmorgon. 

Psyket var mig ändå tacksamt för de välkända säkringar jag tagit 

med mig från Sverige. Jag decimerade kilset och eliminerade hexor 

till förmån för mina kammar, och min värd muttrade förnärmat 

”That’s just what the Swedish guy did to my rack last year…” 

Ja, sa jag och pekade på leden jag skulle klättra. Det finns en 

anledning. 

43

prylar 

sommarfiNt 

sommarfint 

Nya brillor fråN bliz 

Bliz altitude har mörk lins och 

passar bra på glaciär, vare sig du 

klättrar eller skidar, och då den är 

polariserande funkar den förstås 

även på sjön. löstagbara skydd i 

gummi hindrar ljus att komma in från 

sidan. pris: 599 kr 

attackdojor by sharma 

jag är evolv-användare sedan några år. gummit slits snabbt, 

men oj vilken friktion... men nu är det kanske dags att byta 

mina Bandits mot nåt mer aggressivt, för evolve har tagit 

hjälp av chris sharma med modellen shaman - hårt 

profilerade dojor för brant sport och bouldering. 

tårna böjs ner i en "knuckle box" och stöttas av 

en liten knöl framför fotsulan. Hälen hålls på 

plats av ett elastiskt hälband. 

pris ca: usd 145 

smidig klättersäck 

man kan aldrig ha för många ryggsäckar. varje storlek och 

design fyller sitt syfte. men det finns en storlek som klättrare 

tenderar att använda mer än andra, och det är ”trettian”. 

den brukar helt enkelt fungera på dagsturen, vare sig 

det rör sig om en dag på cragget, eller en långtur på berget. 

Black diamonds speed-serie har länge varit populär, och 

när den nu kommer i en helt ny version var det förstås 

30-litersmodellen vi ville testa. nytt är att den stängs som 

en kanotsäck genom att den rullas ihop i toppen. det är 

extra bra eftersom topplocket (ej på bild) är helt avtagbart 

för lägen då man vill klättra lätt. Bärsystemet är också en 

nyhet, med sammankopplade axelremmar vilket gör att du 

kan röra axlarna obehindrat. det bästa med säcken är nog 

ändå materialet som är väldigt lätt och smidigt, men som 

ändå känns som att den ska tåla en del slitage mot knoppiga 

bergväggar. det här är en enkel, lätt och robust säck som vi 

kan rekommendera varmt. 

den finns även i 40 och 55 liter. 

pris: 1400 kr 


Klatreboka 

i glappet mellan den hittills rådande 

klätterbibeln stora klippklätterboken, 

och den engelskspråkiga 

världens olika tegelstenar, så 

har det kommit ut en norsk 

instruktionsbok. fördelen är 

att den norska miljön alltid är 

aktuell för svenska klättrare, 

och att teknikerna ofta är 

ungefär desamma hos oss 

som i grannlandet. 

Boken är skriven av 

ragnar Bell i samarbete 

med Hans petter Håkonsen, 

båda med gedigen 

erfarenhet från utbildning 

av klättrare i norge. det 

norska sättet att göra 

saker inom klättring 

skiljer sig minimalt från vad 

som rekommenderas i sverige. Har du gått 

en av svenska klätterförbundets kurser så kommer du visserligen 

inte att känna igen allt i klatreboka. men det är som vanligt 

i klättring - det finns många sätt att göra saker på, och det gäller 

att klura ut vad som är bäst just i en given situation. 

områden som täcks in föredömligt väl är bland annat ett 

kapitel om hur man bultar. man kan ha åsikter om huruvida 

borrbultning hör hemma i en generell klätterbok, men det är utan 

tvekan bra att god bultningsteknik sprids bland de som sätter 

upp nya sportturer. Bell tar upp både val av material och själva 

monteringen. dessutom skriver han utförligt om planering av 

bultplacering - något som inte kan understrykas nog. att bulta 

en led och göra det dåligt är den värsta synden, eftersom det 

kanske innebär att någon måste borra ytterligare hål, eller att 

en till synes säker led leder till markfall. ett kapitel som skulle 

kunna läggas till i kommande utgåvor är hur man bedömer och 

underhåller gamla bultar. 

att boken är på norska kanske skall nämnas. tills den eventuellt 

får en översättning får vi leva med det. trösten är att man 

lär sig ganska snabbt det vokabulär man behöver, och denna 

kunskap är förstås en bonus när du i sommar står på standplats 

med några trevliga norrmän! 

klatreboka har ungefär samma ambitionsnivå som callebergs 

bok. den är en utmärkt startpunkt för var och en som 

tänkt börja klättra eller redan hunnit med nybörjarkursen. den är 

också en utmärkt referens för den som hållit på ett tag. däremot 

är den inte riktigt lika omfattande och detaljerad som en del 

engelskspråkiga verk. om du är blivande instruktör 

eller allmänt nördig finns det bättre 

val på marknaden. detta är 

en bok för dig som vill lära 

dig klättra säkert, varken 

mer eller mindre. 


K L A T R E B O K A 

Ragnar Bell 

i samarbeid med 

Hans Petter Håkonsen 

Våra fackmän 

utför inspektion, 

underhåll och 

montage på hög höjd 

Vi erbjuder även kurser 

som leder till internationellt 

gångbara auktorisationer 

inom Rope Access. 

Society of Professional Rope Access Tecnicians 

Nytänkande lösningar för arbete på hög höjd 

Läs mer på 

www.klatterservice.se 

45

klubbadresser 

kluBB kontaktPerson www mejl se hemsidor för info om medlemskaP 

alingsås kk www.akk.nu info@akk.nu 

Billingens kk www.billingensklatterklubb.se info@billingensklatterklubb.se 

Bohusläns kk www.bohuskk.se info@bohuskk.se 

Borås kfuk kfum www1.idrottonline.se/Boraskk-klattring johan.schollin@bredband.net 

Bromma kfuk-kfum www.kfuk-kfum.se/bromma johanna.lofvenius@bromma.kfuk-kfum.se 

dalarnas kk www.dalaklatter.org ordforande@dalaklatter.org 

edsbruks if - robinn_johannaw@hotmail.com 

enköpings kk www.enkopingsklatterklubb.se inger.strid.andersson@gmail.com 

eskilstuna kk www.klattring.net info@klattring.net 

expedition altitud kf www.expidition-altitude.com info@expedition-altitud.com 

fagersta kk www.fagerstaklatterklubb.se david@fagerstaklatterklubb.se 

fjällframfart (skidalpint) www.fjallframfart.se info@fjallframfart.se 

gällivare kk - 

gästrike kk Patrick olander www.gkk.nu putteo@hotmail.nu 

göteborgs kk www.gbgkk.nu info@gbgkk.nu 

göteborg sports academy Peter sjöberg www.gbgsportsacademy.se peter@gbgsportsacademy.se 

halmstads kk www.hkk.nu info@hkk.nu 

helsingborgs kk www.helsingborgsk2.se ordforande@helsingborgsk2.se 

härjedalens kk - martin@finnmarken.info 

hexans kk - hexansklatterklubb@hotmail.com 

höga kusten kk www3.utsidan.se/hkk erik.pott@bredband.net 

höglandsklättrarna www.hoglandsklattrarna.se kenny.carlsson@dkbutiken.se 

jokkmokk kk - fagerstrom.b@gmail.com 

jönköpings kk www.jonkopingsklatterklubb.nu info@jonkopingsklatterklubb.nu 

jösse klättersällskap www.josseklatter.se d.alfredzon@gmail.com 

kalmar kk www.kalmarklatterklubb.se info@kalmarklatterklubb.se 

karbin kk richard eklind www4.idrottonline.se/default.aspx?id=546191 richard@eklind.me 

karlskrona Bersportförening www.karlskronabergsport.se andreas.kraft@hotmail.com 

karlstads kk www.karlstadklatterklubb.se ordforande@karlstadklatterklubb.se 

kiruna kk www.kirunaklatterklubb.se ordforande@kirunaklatterklubb.se 

kk granit - ursulas.aventyr@telia.com 

kvibergs kk www.kvibergsklatterklubb.se j.hogstrom2@spray.se 

linköpings kk www.linkopingsklatterklubb.se ordf@linkopingsklatterklubb.se 

luleklättrarna www.luleklattrarna.se isajantzer@gmail.com 

malmö kk www.climbing.nu mkk.svar@gmail.com 

malungs kk susanne.hedh@snf.scout.se 

nordingrå kk - swante@aventyrsmobilen.se 

norrköpings kk www.klatterhallen.com norrkopingsklatterklubb@hotmail.com 

norrtälje kk www.norrtaljekf.dinstudio.se nkf@norrtaljekf.dinstudio.se 

rådmansö kk klattring.wordpress.com johan.westerholm@norrtalje.se 

skellefteå kk kfum www.kfumskelleftea.se kfumskelleftea@telia.com 

skånes kk www.skaneskk.se info@skaneskk.se 

slagörnbergets kk home.swipnet.se/slagornberget munsen1188@hotmail.com 

slottskolans kk - stina.nilsson@skola.borgholm.se 

solna kk www.standplats.se info@standplats.se 

stockholms kk anna lindam www.klatterklubben.se info@klatterklubben.com 

stockholms kss www.skss.eu info@skss.eu 

stråssa gf klättersektion www.strassagf.se klattersektionen@hotmail.se 

sundsvalls kk www.sundsvallsklatterklubb.se styrelse@sundsvallsklatterklubb.se 

söderköpings kk - bjorn_holst@hotmail.com 

tunabergs kk tunaberg.wordpress.com t.schultz@telia.com 

umeå kfum www.kfum.nu info@kfum.nu 

umeå khk www.ukhk.se ordforande@ukhk.se 

uppsala kk www.ukk.nu styrelsen.ukk@gmail.com 

varbergs kk - marcus.gustafsson@gmail.com 

visby kk www.visbyklatterklubb.se visbyklatterklubb@gmail.com 

värnamo kk www.vk2.se dan@vk2.se 

västerviks kk www.vastervikclimbing.se jim@vkcenter.se 

västerås kk www.vkkclimbing.se tobbekack@gmail.com 

åredalens kk www.arekk.se surfarn73@hotmail.com 

ölands kk home.swipnet.se/olandsklatterklubb stefanoland@hotmail.com 

örebro kk www.orebroklatterklubb.com info@orebroklatterklubb.com 

östersunds kk www.ostersundskk.se daniel.jacobs@ostersund.se 

östersunds skidalpina förening jocke.halvar@gmail.com 

hjälP oss göra 

listan komPlett 

genom att meddela 

kansliet er kluBBs 

weBBadress och/ 

eller mejladress! 

från och med detta nummer har vi tagit bort detaljerad adressinformation och medlemsavgifter. istället hänvisar vi till klubbarnas hemsidor!


skf:s kansli: karin Persson, generalsekreterare, karin.persson@klatterforbundet.se 

idrottens hus tel: 08-699 65 20 e-post: kansliet@klatterforbundet.se Pg: 67 32 65-5 

114 73 stockholm webbsida: www.klatterforbundet.se org nr: 889202-3063 

att köPa från kansliet att köPa från författare 

Gör på följande sätt: Betala in på Plusgiro 673265-5, skriv ditt namn och adress tydligt samt klubbtillhörighet. Skriv på 

inbetalningen vad du beställer. Om det inte får plats så skicka gärna uppgifterna med e-post till kansliet@klatterforbundet.se. 

OBS! På alla priser tillkommer frakt enligt nedan (gäller ej tygmärken). 

För beställning mot faktura tillkommer 50 kr i expeditionsavgift. 

Alla priser inkluderar moms. 

fraktpriser: 

1 st bok 55 kr, 2 st 60 kr, 3-4 st 150 kr, 5-10 st 250 kr 1 st kompendium 10 kr, 2 st 20 kr, 3-4 st 30 kr, 5-10 st 60 kr 

1 st loggbok 10 kr, 2 st 20 kr, 3-4 st 20 kr, 5-10 st 40 kr Topprep/ledkort >100 st=10 kr, 100-200=20 kr, 200-500=40 kr 

fler ex än 10 eller andra frågor? Kontaka gärna kansliet så hjälper vi dig med beställningen. Tel: 08-699 65 20 

BöcKer & KompenDier 

Svensk klättring 

pionjärerna 

av Ewa Hellström. 

Klättringens historia. 

medlemspris 150 kr 

Ordinarie pris 200 kr 

topprepsklättring inomhus 

Kurskompendium av 

Rasmus Jansson. 



märKen 

SKf:s tygmärke 

ca 7,5×7,5 cm. 


firning och Klättring 

Försvarsmaktens bok om firning, 

kamraträddning, laviner mm. 


ej medlem 750 kr 

Kebnekaiseförare del 1 

Kompendium, kopia av Rossipals. 



instruktörsmärke 

ca 5×8,5 cm. 

Pris 50 kr inkl ett 

kategori märke. 

fler kategorimärken 

(Klippa, Is, Inomhus) 

Pris 10 kr 

Klätterförbundets loggbok 

Skriv in dina klätterturer, kurser m.m. 



Kebnekaiseförare del 2 

Kompendium, leder 

efter 1952. 



SKf:s pins 

Liten pin att ha på jackan 

eller kavajen. 

Pris 15 kr 

oBS! 

Glöm inte att 

betala för frakten. 

topprep och ledkort 

Gröna kort för topprep 

Röda kort för ledklättring 

1-100 ex: 10 kr styck 

> 100 ex: 6 kr styck 

förbundsadresser 

fUnKtion namn aDreSS/BoX poStaDreSS e-poSt telefon 

SKF:s kansli, generalsekreterare Karin Persson Idrottens Hus 114 73 Stockholm karin.persson@klatterforbundet.se 08-699 65 20 

SKF:s kansli, idrottskonsulent Jonas Paulsson Idrottens Hus 114 73 Stockholm jonas.paulsson@klatterforbundet.se 08-699 65 21 

Styrelse ordförande Pontus Axelsson Västmannagatan 47 113 25 Stockholm ordforande@klatterforbundet.se 0705-45 42 33 

Styrelse kassör Arne Kanth Letstigen 38 128 48 Bagarmossen kassor@klatterforbundet.se 070-690 26 48 

Styrelseledamot Peter Hermanson Hemmansvägen 18 302 52 Halmstad peter.hermanson@klatterforbundet.se 0708-81 05 12 

Styrelseledamot Johan Larsson Tobaksspinnarg 1 117 36 Stockholm johan.larsson@klatterforbundet.se 08-698 67 12 

Styrelseledamot, vice ordförande Madelene Lidmalm Landsvägen 11 172 63 Sundbyberg madelene.lidmalm@klatterforbundet.se 0703-86 77 71 

Styrelseledamot Erik Massih Handelsvägen 28 122 32 Enskede erik.massih@klatterforbundet.se 0733-97 35 41 

Styrelseledamot Mikaela Rydberg Johannesbäcksgatan 56B 754 33 Uppsala mikaela.rydberg@klatterforbundet.se 0704-17 57 92 

Valberedning Disa Hansson Söndagsgatan 3 415 12 Göteborg disakatinka@hotmail.com 0706-02 39 63 

Redaktör Bergsport John Liungman Amalia Jönssons gata 16 421 31 Göteborg bergsport@brant.se 031-788 71 31 

Accesskommitté, ordf Christofer Urby Bollungen 109 747 91 Alunda christoferu@yahoo.se 070-329 11 61 

Alpinkommitté, ordf Björn Kihlström Folkungagatan 86a 2tr 116 22 Stockholm bjornkihlstrom@yahoo.se 073-651 08 20 

Förbundskapten Seniorlandslag Lars Högström Pl 3386 437 34 Lindome larshogstrom@hem.utfors.se 031-795 27 25 

Förbundskapten Juniorlandslag Reino ”Nicki” Horak Bergsvägen 38 333 60 Sävedalen jfk@klatterforbundet.se 0705-22 61 22 

Förbundskapten Skidalpin Martin Persson Pumpmakargränd 18 83151 Östersund Martin_persa@hotmail.com 070-607 50 98 

Säkerhetskommitté, ordf Ingemar Gråsjö Stureplan 1 582 21 Linköping ingemargrasjo@gmail.com 073-418 11 71 

Tävling, tf ordf Björn Höft Östervägen 33 169 55 Solna bjorn@norrortspartyservice.se 0704-29 43 72 

Utbildning Trad Martin Urby Koltrastvägen 8 41507 Göteborg instruktor@mail.com 073-021 79 18 

Utbildning Tränare Jim Wasmuth Bergs backe 3 59396 Västervik jim@vkcenter.se 070-373 74 66 

Utbildning Sport/Inomhus Nikki Hammarström Friluftsvägen 1, lgh 1201 172 40 Sundbyberg nikki.hammarstrom@hotmail.com 073-685 50 58 

Anläggningskommittén Per Forsberg Lefflersgatan 19, 2tr 416 71 Göteborg anlaggning@klatterforbundet.se 0733-76 55 19 

Medicin Johan Holmgren johanholmgren@hotmail.com 073-679 02 54 

Förbundsläkare Anders Söderlund Lillskogsvägen 13A 133 34 Saltsjöbaden anders.soderlund@proxima.se 070-491 70 43 

Expeditionsläkare Johan Holmgren Paradisvägen 10 19443 Upplands Väsby johanholmgren@hotmail.com 073-679 02 54 

UIAA anti-dopingkommission (ledamot) Anders Söderlund Lillskogsvägen 13A 133 34 Saltsjöbaden anders.soderlund@proxima.se 070-491 70 43 

UIAA medicinkommission (ledamot) Johan Holmgren Paradisvägen 10 19443 Upplands Väsby johanholmgren@hotmail.com 073-679 02 54 

IFSC regelkommission (ledamot) Åke Nilsson Krukmakargatan 118 51 Stockholm geoscope@gmail.com 070-730 28 32 

Klätterförare 

Bohusförare 2002. Beställes på www.bohusguide.tk, 

350 kr + frakt. SlUtSÅlD! 

fyrkantenområdet, 1997, älvsbyn-Boden-niemisel-Piteå, 

120 kr. Pg 629 41 10-9, luleklättrarna 

Klättring i Göteborg, göteborgs klätter klubb, 350 kr, 

beställes via www.gbg-guiden.info 

Jämtland, östersunds kk 

Klättring i Sverige 1996, 37 klippor – 450 leder! 

290:- Pg 168 34 23-6, Patrik leje. SlUtSÅlD! 

Sportklättring i Västervik, linköping och Höglandet, 1999, 150:- 

Pg 479 51 96-7 

Stegeborg och Söderköping 2001, Björn holst, 

tel 0121-400 54 

Uppsala, uppsala klätterklubb 

Umeå, umeå klätterklubb 

Ågelsjön, 1995, 198:- Pg 476 11 16-5, fredrik schlyter 

Klättring i Kilsbergen med omnejd, örebro klätter klubb 2007. 

240 kr. Pg 49 11 39-2. www.orebroklatterklubb.com 

Klättring i Södermanland, 2007. 329 kr (inkl frakt). 

Pg 100 14 83-5. mer info på www.dangerzone.se 

KompenDier 

att klättra på väggarna – en handledning 

för inomhusklättring 

60 kr + porto, Pg 467 96 58-7, johan lindström, 

godhems gatan 13, 414 68 göteborg. e-post: johanuk@ 

spray.se 

Höghöjdsmedicinskt kompendium 

95 kr + porto, Pg 133 58 97-3, johan holmgren. meddela 

per epost: johanholmgren@hotmail.com. 

Daniel Bidnerfondens brevkort. tio olika brevkort med kuvert. 

unika fotomotiv. 140 kr (inkl porto 40 kr) Pg 97 05 64-1. 

47

engans hågkomster 

benganS 

HÅgkoMSter 

mitt tidigaste klätterminne är från när jag var kanske 

tolv-tretton år och jag bodde på söder i stockholm. vi 

var ett litet löst gäng killar. av någon anledning kom 

någon på att jag skulle få bli ledare för gänget om jag 

klättrade ned från andra eller tredje våningen på stuprännan, 

på utsidan (de brukar sitta där). 

Jag gick upp i trapphuset och klängde mig ut, efter viss tvekan tror jag, genom 

fönstret och klättrade ner. Det hela gick bra, men inte blev jag ledare – bragden föll 

snart i glömska. 

Jag flyttade 1950 till Ludvika, och där började jag att glidflyga (inte segelflyga, 

om ni vet skillnaden). Sen blev det motorcykel i form av Trial. Åter till Stockholm 

1960. Jag hade tydligen en äventyrlig ådra och hade läst om Nansen, Shackleton 

och de andra. När jag så en dag läste att STF och Svenska Fjällklubben arrangerade 

högfjällskurser i Kebnekaise, blev jag intresserad. Jag hade också hört talas om Sten 

Brander som tillsammans med Gillis Billing var bland de mest kända svenska klättrarna 

då. 

Med lite bävan ringde jag upp STF och ville veta lite om kursen, men kanske inte 

direkt anmäla mig. Jag blev då kopplad vidare, och en röst svarade ”Sten Brander”. 

Jag hoppade till (tänk, Sten Brander!) och stammade fram någon fråga. Men Sten 

var vänlig och frågade, om jag hade någon fjällvana. Hur det nu gick till så svarade 

jag ja. Jag hade varit i Norge, jag vet inte om jag sa att jag varit i fjällen. Jag frågade 

sedan, vad man skulle ha för utrustning. ”Bara vanlig fjällutrustning” svarade Sten. 

”Ja ha, tack så mycket” sa jag. Jag fick nu ringa STF en gång till och fråga, vad vanlig 

fjällutrustning var för något. Jag fick hem en utrustningslista. 

Fjällvana? 1959 (tror jag) hade jag kört i Norge med min trialbåge (James Commando. 

Villers 197 cc). Jag passerade då Rjukan med kraftstationen - ni vet den 

där som sprängdes under 2:a världskriget av norska motståndsmän. Nyfiken som 

jag var klängde jag ner i klyftan till älvbotten och klättrade runt bland de stora 

blocken i älvbotten. Nu vet jag, att det är mycket fin isklättring där vintertid. Men 

inte där och då! 

Det finns, jag antar att den finns kvar, en linbana upp på fjället för att de boende 

där skulle få komma upp ur den branta dalen för att ibland få se solen. Jag tror att 

invånarna fick åka gratis. Under linbanan finns också en slingrande stig hela vägen 

upp på fjället. Det var inga problem för mig och min James Commando att tuffa 

upp. Jag kom alltså upp på Hardangervidda och tog mig oskadd ner igen. Det var 

sanningen om min norska fjällvana. 

Hur gick det sen med Högfjällskursen? Jo, jag satte gummisulor på mina gamla 

skidpjäxor, lånade min brors gamla tunna (mycket tunna) dunsovsäck och skaffade 

div andra prylar. Jag lyckades genomföra kursen utan att bli avskräckt trots 

dålig kondis (jag var ju motorcyklist) trots skavsår, utslitna pjäxor - ja hela köret. 

Me det hade sått ett frö till en fortsättning. Jag fick också reda på att i Svenska 

Fjällklubben fanns Alpina sektionen och de höll till i Häggsta. När jag kom hem 

åkte jag till Häggsta och där träffade jag Jürgen Rauscher, Pinschas Moses och 

Tomas Carlström. ”Resten är historia”. Jag kanske återkommer med berättelser om 

vinterbestigningen, tillika förstabestigningen (?), av Bengts bultspricka i Häggsta 

och ett försök till en första vinterbestigning av Stetind. 

Bengt Hansson 

jag firar på kaipak träningberget ovanför fjällstationen. 

man använde inte hjälm då, det kom några år senare. 

liksom klätterselen. 

jag och min trialmotorcykel james commando med 

villers 197 cc. jag hade hjälm när jag körde mc. det var 

samma mc som jag hade när jag "besteg" rjukandalen på 

Hardangervidda. 


ergsguiden 

nästa nummer 

ute 15 juni. 

manusstopp 25 maj. 


Klätterprylar 

till bra priser! 

tel 0970-251 83 

e-post: bergsport@brant.se 

Kurser i: 

klättring, fors, 

havspaddling 

samt 

överlevnad 

leder dig till den bästa utrustningen 

och skönaste arrangemangen. 

KlätterbutiKen i uddevalla 

telefon 0522-101 50 www.uteguiderna.se 

Klättra i fina 

Bohuslän! 

lena.skovde@telia.com 

Fin stuga 

uthyres. 

Vänligen 

kontakta 

Lena. 

49

omSlagS- 

FotograFen 

Namn: per-ola andersson, men lyssnar oftast och mest till namnet 

poa. eller schtumpen som mina klätterkompisar kallar mig när jag 

inte når greppen i ett krux. 

ålder: 38. men jag har hört att man blir som starkast efter 40...? 

bor: örgryte, göteborg 

familj: sambo med “bulle i ugnen”. Bomben slår ner i slutet på juni. 

jag har redan en lista med boulderproblem som ska brännas av när 

jag är pappaledig! 

jobbar med: systemutveckling och fotografering. jag jobbar deltid 

på ett konsultföretag som heter altran och har för tillfället uppdrag 

på volvo för att utveckla system för eftermarknaden. samtidigt 

driver jag eget företag som frilansfotograf. 

fotar helst: egentligen gillar jag allt som rör sig; klättring, skateboard, 

skidor, löpning, dans... men om jag ska vara lite mer specifik 

så är det nog porträtt, med för mig nya utmanande ljussättningar. 

gärna situationsporträtt, dvs med on-location studio. när det gäller 

klätterbilder så gillar jag att ta på repklättring bäst. för egen del går 

jag inte igång lika mycket på en boulderbild som en repbild. Å andra 

sidan är det lättare att testa nya ljussättning med en eller flera blixtar 

på boulderbilder... nästa nya utmaning blir att få fram fartkänsla i cykelbilder, 

där jag kommer att sitta/ligga i bagaget på en öppen kombi 

med blixt monterad på taket. 

klättrar helst? ja tack, jag klättrar helst. gärna mycket. och hårt. 

jag är en typisk periodare; mycket bouldering under senhösten, 

vinter och vår, och mest sportklättring på sommaren och tidig höst. 

Hänger gärna i trärummet på fabben vintertid för att försöka jobba 

bort mitt tre-fingers-open-hand-komplex. ibland blir jag även lurad 

till att klättra lite is på vintern, men då helst på topprep. is gör sig 

bättre i en kall, nyttig smoothie än att säkra sig i. favoritställen finns 

så klart men de håller jag för mig själv... skämt å sido, några måste 

man kanske nämna: fontan då så klart, jag var där första gången för 

ca 1½ år sen och är fortfarande nykär i det stället. kjugekull åker jag 

gärna till när jag ändå ska hem och hälsa på familjen nere i Blekinge. 

sen måste man ju bara nämna viks kile. väldigt många bra leder, 

och helt fantastisk omgivning. man blir alltid glad när man åker dit. 

ibland är man dock lite ledsen i ögat när man lämnar stället efter att 

ha fått smisk av någon hård, brant led. 

bästa klätterfototipset? om man ska fotografera repklättring är 

nog bästa tipset att prioritera din egen tid, dvs bestäm dig redan 

innan ifall du ska ägna dagen åt klättring eller fotografering. ofta är 

det både tidskrävande och slitsamt att rigga rep, jumarera upp och 

ner, byta position etc. risken är att det varken blir bra egen klättring 

eller bra bilder ifall man försöker sig på att göra både och under 

samma dag. diagonala linjer är väldigt viktiga när det gäller klätterbilder. 

en bild där klippan följer bildens raka kant blir ofta väldigt platt 

och tråkig. sen är det väldigt viktigt att åtminstone en del av ansiktet 

på personen som klättrar syns, ifall bilden inte är tagen på för långt 

avstånd så klart... ska man fotografera repklättring är det väldigt bra 

att investera i någon form av sits man kan ha när man hänger i ett 

fast rep. även på vertikala väggar blir det lätt otroligt jobbigt för hela 

kroppen om man bara hänger direkt i selen. man kan enkelt bygga 

en egen sits av en rejäl bit planka, lite liggunderlag och ett par meter 

rep. 

Utrustning: nikon rakt över; kamera, objektiv och blixtar. Batteridriven 

blixt från elinchrom. diverse blixttillbehör från elinchrom och 

lastolite. 

ambitioner: göra fler katalog- och redaktionella jobb. jag gillar 

tanken på att kombinera skrivande och fotograferande med seriösa 

ämnen. samhällsaktualiteter och miljö. spännande livshistorier. 

bilder & info: www.poaphotography.com 

var med och 

Bygg klätter- 

FörBundet! 

Var med och utveckla svensk 

klättring – bli en av skf:s medarbetare 

svenska klätterförbundet har en stor skara engagerade, entusiastiska 

och inspirerande medarbetare som varje år lägger ner ett 

stort arbete för att hjälpa till att utveckla svensk klättring. nu söker 

vi fler drivna medarbetare som kan komma med nya idéer och ny 

energi till svensk klättring. 

Sökes 1: Drivna ledare med ett brinnande hjärta för 

svensk sportklättring 

svenska klätterförbundet håller på att omorganisera den del av förbundet 

som arbetar med tävling, landslag och träning. vi söker nu personer till 

nyckelpositioner inom detta område. känner du att du har drivet, kunskapen 

och viljan att vara med och utveckla svensk tävlingsklättring så är det 

kanske dig vi söker. vi söker nu i första hand efter två personer: 

1. förbundskapten för seniorlandslaget 

2. sportchef för den svenska tävlings- och träningsorganisationen 

för dig som känner att det här är en chans att kunna bidra med dina 

kunskaper och erfarenheter för att utveckla svensk klättring så är det läge 

att höra av sig till styrelsen så snart som möjligt. 

observera att detta inte är några avlönade tjänster i dagsläget, men vår 

strävan är att det ska kunna bli det i framtiden. 

vi ser fram emot att få prata med dig som är intresserad av detta arbete. 

om du känner att du själv inte har möjlighet att engagera dig så kanske du 

har tips på personer som du tror skulle kunna passa in i vår organisation. 

tillsammans utvecklar vi svensk klättring! 

Hör av dig till ordförande johan larsson på 08-698 67 12 eller 

johan.larsson@klatterforbundet.se, alternativt till kansliet. 

Sökes 2: Barn- och ungdomsintresserade till kommittéarbetet 

svenska klätterförbundets Barn- och ungdomskommitté har legat i dvala 

en tid nu, men vi vill sparka igång verksamheten där igen. du som brinner 

för att arbeta med barn och ungdomar och som vill utveckla verksamheten 

för unga klättrare, nu är det dags att ta tag i saken och engagera dig! 

vi söker en grupp människor som vill arbeta för ungs svenska klättrare, 

att ge dem inspiration och möjligheter att utvecklas i sin klättring. du som 

är intresserad, hör av dig till styrelsen på styrelsen@klatterforbundet.se, 

eller till kansliet på 08-699 65 20 eller kansliet@klatterforbundet.se. 

Sökes 3: Ordförande till Utbildningskommittén tränare 

vår utbildningskommitté för tränare arbetar med – just det - våra tränarutbildningar. 

det är en grupp klättrare med stor erfarenhet från träning för 

klättring som arbetar med att både utbilda tränare och ta fram riktlinjer för 

utbildningarna, för att på så sätt främja svensk klättersport för både unga 

och vuxna. kommittén består idag av fyra personer men posten som ordförande 

är vakant. om du är intresserad av att arbeta med de här frågorna 

inom förbundet så hör av dig till styrelsen på styrelsen@klatterforbundet. 

se, alternativt till kansliet på kansliet@klatterforbundet.se. 

Sökes 4: Medarbetare till Anläggningskommittén 

svenska klätterförbundets anläggningskommitté arbetar med frågor 

som rör klätterväggar. det handlar bland annat om certifiering av 

klätterväggar och att ge råd och stöd till de som vill bygga och/eller 

utveckla klätterväggar. det vi i första hand söker är personer med 

gedigen erfarenhet från klätterväggar, gärna i form av kunskaper kring 

drift av klätteranläggningar. ta kontakt med per forsberg i anläggningskommittén 

på anlaggning@klatterforbundet.se. 


omslag 3 

patagonia

STRETCH MAN JACkET 

This waTerproof marvel wins by a mile 

in The elasTiciTy caTegory and keeps you 

bone dry and comforTable in The weTTesT 

condiTions. 

Great for high-output activities, thanks to core zonal venting and our patented Angel 

Wing Movement – the Stretch Man is a highly evolved tool for athletic pursuits in 

shifty weather. 

waterproofness: 

40+ PSI 

20.000 mm 

strata pRoTECTS 

THE wATERpRoof 

MEMBRAIN® lAyER 

MARMoT® MEMBRAIN® 

lIgHTwEIgHT ouTER fABRIC 

water Repellency: 

Spray test 

80/20 

kolla om den ska vara kvar eller om det finns en 

ny! 

M EMBRAIN ® 

 

strata 

Marmot’s proprietary 2.5 layer lamination uses very 

small non-organic particles layered on top of Marmot 

MEMBRAIN® that prevents the membrane from direct 

abrasion and creates a very dry touch. The back print 

pattern is carefully designed to achieve the maximum 

durability and breathability. Abrasion tests rate 4-5 times 

better than regular MEMBRAIN® (which is why regular 

MEMBRAIN®, as well as all 2-layer laminates require a 

separate lining). 

Breathability: 

Hohenstein Ret: 2.5 Layer – 6-6.5 

JIS L-1099 B1: 2 layer - > 20,000 g/m2/24 hours 

svenska klätterförbundet, idrottens hus, 114 73 stockholm 

Posttidning B 

Porto Betalt 

www.marmot.eu 

www.granitbiten.com 

Photo: KLAUS KRANEBIttER • Agency: Arts of sAles gmbH 

KLAUS KRANEBITTER • AGENcy: Arts of sAlEs GmbH

HöGT OCH VACKERT KHAN TENGRI - Svenska Klätterförbundet

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?