EN DÖRR ATT STÄNGA OM SIG” - Frälsningsarmén

”EN DÖRR ATT STÄNGA OM SIG” 

En kvalitativ studie om hemlösa mäns upplevelse av 

Värtahemmet 

Félicia Adlersfeld & Katayun Rezania 

Socionomprogrammet, allmän inriktning 

Vårterminen 2011 

Handledare: Torbjörn Bildtgård

Félicia Adlersfeld & Katayun Rezania VT, 2011 

Handledare: Torbjörn Bildtgård 

Tack till… 

Författandet av denna rapport har varit lång och intensiv. Att få uppsatsen färdigskriven har 

för oss varit en stor milstolpe. Självklart har detta tagit upp de flesta av dygnets timmar, och 

mycket support och tålamod har krävts av omgivningen… 

Så, först och främst vill vi tacka vår inspirerande och intelligenta handledare Torbjörn 

Bildtgård som väglett och uppmuntrat oss arbetet igenom. 

Även ett stort tack till de fina boende på Värtahemmet som öppet och fritt delat med sig av 

sina kunskaper och erfarenheter, utan Er hade det inte denna uppsats varit möjlig! 

Tack till Stig ”Stisse” Göransson för ett gott samarbete. 

Johan Holmdahl, tack för att du gav oss förtroendet att författa detta skrivuppdrag! Hoppas 

att du uppskattar vår personliga inriktning på studien. 

Ett hjärtligt tack till bådas våra familjer som ständigt funnits med i bakgrunden med 

stödjande ord och support i vårt skrivande. Tack för ert tålamod, trots att vi två inte varit så 

tillgängliga under denna tid då rapporten skrivits. 

Sist men inte minst, vill vi även tacka alla våra fina vänner och övrig omgivning som visat 

intresse, tålamod och support arbetet igenom. 

2



Abstract 

Titel: ”En dörr att stänga om sig” – En kvalitativ studie om hemlösa mäns upplevelse av 

Värtahemmet. 

Författare: Félicia Adlersfeld & Katayun Rezania. 

Värtahemmet is one of Stockholms many homes for homeless men with substance abuse 

problems. The home is run by The Salvation Army which has a religious approach to 

their work. The aim for this study is to examine how the residents of Värtahemmet 

experience the accommodation and also how they compare their current living with 

their subjective apprehension of what a home should be. The research problems are: 

How do the residents of Värtahemmet experience the social, emotional and the 

practical support they are given by the staff? 

What does the residents of Värtahemmet experience as positive respective 

negative qualities of Värtahemmet? 

What characterizes a good home to the residents in this study? 

This study has been carried out through qualitative interviews. The results show that 

the majority are pleased with their living conditions as they are, but the do not 

necessarily see it as a home. 

Keywords: Homeless, homelessnes, homeless men, Värtahemmet, supported housing, 

housing, the good home, home, Greimas semiotic square. 

Nyckelord: Hemlös, hemlöshet, hemlösa män, Värtahemmet, stödboende, boende, det 

goda hemmet, hem, Greimas semiotiska kvadrat. 

Antal ord: 15.179 

3



Innehållsförteckning 

1. Inledning ..................................................................................................................................................... 6 

1.1. Problemformulering .................................................................................................................................................... 7 

1.2. Syfte och frågeställningar ......................................................................................................................................... 7 

1.3. Relevans för socialt arbete ....................................................................................................................................... 7 

1.4. Bakgrund .......................................................................................................................................................................... 8 

2. Om Värtahemmet .................................................................................................................................... 9 

2.1. Generell organisering .................................................................................................................................................. 9 

2.2. Morgonsamling ........................................................................................................................................................... 10 

2.3. Fritidsaktiviteter ........................................................................................................................................................ 11 

2.4. Regler ............................................................................................................................................................................... 11 

2.5. Målsättning ................................................................................................................................................................... 11 

3. Tidigare forskning ............................................................................................................................... 12 

3.1. Sökprocess ..................................................................................................................................................................... 12 

3.2. Historik ........................................................................................................................................................................... 12 

3.3. Kunskapsområdet ...................................................................................................................................................... 13 

3.4. Hemlöshet ...................................................................................................................................................................... 14 

3.5. Vad kännetecknar ett hem? .................................................................................................................................. 15 

3.6. Forskning om stödboenden ................................................................................................................................... 16 

3.7. Sammanfattande slutsatser .................................................................................................................................. 17 

4. Teorier och perspektiv ....................................................................................................................... 17 

4.1. Socialkonstruktionism ............................................................................................................................................. 18 

4.2. Den semiotiska kvadraten ..................................................................................................................................... 20 

4.3. Begreppet hem ............................................................................................................................................................ 22 

5. Forskningsmetod .................................................................................................................................. 24 

5.1. Kvalitativa intervjuer ............................................................................................................................................... 24 

5.2. Etiska aspekter ............................................................................................................................................................ 25 

5.3. Urval och avgränsning ............................................................................................................................................ 26 

5.4. Urvasgruppens bakgrund ...................................................................................................................................... 26 

5.5. Bearbetning av data ................................................................................................................................................. 27 

5.6. Validitet .......................................................................................................................................................................... 27 

5.7. Reliabilitet ..................................................................................................................................................................... 30 

4



5.8. Generaliserbarhet ...................................................................................................................................................... 31 

6. Resultat .................................................................................................................................................... 31 

6.1. Hur upplever de boende det sociala, emotionella och praktiska stöd de får på Värtahemmet?32 

6.2. Vad upplever de boende på Värtahemmet som positivt respektive negativt? ............................... 35 

6.3. Vad kännetecknar det goda hemmet enligt de boende? .......................................................................... 40 

7. Analys och diskussion ......................................................................................................................... 43 

8. Författarnas avslutande reflektioner ........................................................................................... 51 

9. Referenser ............................................................................................................................................... 53 

10. Elektroniska källor .............................................................................................................................. 55 

11. Bildreferenser ....................................................................................................................................... 57 

12. Bilaga 1 ..................................................................................................................................................... 58 

13. Bilaga 2 ..................................................................................................................................................... 60 

5



1. Inledning 

Orsakerna till hemlöshet i dagens samhälle är många. Vissa anser att problematiken 

grundar sig i personliga förhållanden medan andra lägger tonvikten på samhälleliga 

brister. Förmodligen är båda antagandena sanningsenliga (Socialstyrelsen, 2011). 

Enligt Stadsmissionens och professor Hans Swärds rapport ”Hemlös 2010” har 

hemlösheten ökat sedan slutet av 1980-talet. Man räknar med att den ökat med hela 35- 

40 % sedan 1999 (Stockholms Stadsmission & Swärd, 2010). Exakta siffror på antalet 

hemlösa är svårt att ge. I en rapport från Socialtjänst- och arbetsmarknadsförvaltningen 

i Stockholms stad år 2010 uppmättes dock antalet hemlösa i Stockholm till 2982 

personer (Jurdell, 2010). Stadsmissionen refererar till samma siffra (Stadsmissionen, 

2009). Totalt i Sverige uppräknas antalet hemlösa till omkring 17.800 personer och 

utav dessa utgör männen den största andelen, uppskattningsvis 74%, medan kvinnor 

utgör cirka 26%. (Socialdepartementet, 2006). 

Ordet hemlös genererar kanske för många bilden av ”den utslagne mannen på gatan 

liggandes på marken täckt med tidningspapper”. Dock inbegriper begreppet hemlös 

mycket mer än så. Enligt Socialstyrelsen finns olika kategoriseringar som definierar 

hemlöshet. En person ses som hemlös om denne är hänvisad till 

härbärge/akutboende/jourboende eller är uteliggare. Utöver detta inberäknas personer 

som är intagna eller inskrivna på t.ex. kriminalvårdsanstalt/behandlingsenhet och inte 

planeras att skrivas ut inom tre månader. Även personer som tillfälligt bor hos andra 

personer i omgivningen/är inneboende/bor i andra hand utan kontrakt samt sökt hjälp 

hos eller varit i kontakt med den uppgiftslämnande organisationen/myndigheten på 

grund av boendesituationen (Socialstyrelsen, 2005). 

Värtahemmet som denna studie grundas på är ett av många boenden som finns till för 

hemlösa personer i Stockholm, hemlösa män närmare bestämt. 

6



1.1. Problemformulering 

Under våren 2010 författade Johan Holmdahl en beskrivande och utvärderande studie 

om Värtahemmets verksamhet, sett ur personalens och de boendes perspektiv. Ett år 

senare önskades från organisationen Frälsningsarmén två uppföljande studier – ur de 

boendes perspektiv respektive personalens perspektiv. Denna studie syftar till att 

undersöka de boendes upplevelser om hur verksamheten fungerar, vad det finns för 

styrkor och svagheter i denna. Vi vill belysa de boendes uppfattning om boendet i 

jämförelse med begreppet ”hem”. 

1.2. Syfte och frågeställningar 

Denna studie syftar till att undersöka de boendes upplevelser av verksamheten på 

Värtahemmet samt hur de upplever boendet i jämförelse med deras subjektiva 

uppfattning av vad det goda hemmet är. 

Hur upplever de boende det sociala, emotionella och praktiska stöd de får på 

Värtahemmet? 

Vad upplever de boende på Värtahemmet som positivt respektive negativt? 

Vad kännetecknar det goda hemmet enligt de boende? 

1.3. Relevans för socialt arbete 

Socialt arbete är ett omstritt ämne och en helt samstämd definition går inte att finna. 

Socialt arbete är ett begrepp som förändras över tid. Även mellan olika länder är 

villkoren för socialt arbete olika. Den definition av som i nuläget kanske är den mest 

vedertagna runt om i världen antogs år 2000 av organisationen International Federation 

of Social Workers. Definitionen av socialt arbete är översatt till flera av 

medlemsländernas språk då villkoren för socialt arbete är olika länderna emellan. 

Definitionen lyder: ”Socialt arbete verkar för social förändring, problemlösning i 

mänskliga relationer, för empowerment och frigörelse med syfte att främja människors 

välfärd. Med utgångspunkt i teorier om mänskligt beteende och sociala system verkar 

socialt arbete i de områden där människor samspelar med sin omgivning. Principer om 

mänskliga rättigheter och social rättvisa är grundläggande för socialt arbete.” (IFSW, 

2005). 

7



Värtahemmet bedriver, liksom omnämns i tidigare nämnda definition, en form av 

förändringsarbete. Man strävar efter att förbättra tillvaron för människor i utsatta 

situationer. Denna studie syftar till att främja utvecklingen av Värtahemmets 

verksamhet till de boendes fördel. Vi efterfrågar de boendes upplevelser och önskemål 

om vad som eventuellt skulle kunna förändras i boendet och dess verksamhet. För att 

undersöka detta valde vi att använda oss av en kvalitativ forskningsmetod och valde 

bort exempelvis en kvantitativ forskningsmetod därför att vi inte ville att våra 

respondenter enbart skulle bli ”en siffra i statistiken”. Vi ville alltså ge plats åt deras 

personliga åsikter. Vi föreställer oss att denna studie även kan vara till något slags nytta 

för andra verksamheter som bedriver liknande arbete, som en indikation för vad deras 

klientel kan tänkas behöva, värdesätta och uppskatta. För att få en bild av detta har vi 

ovan formulerat ett syfte och frågeställningar som kan täcka in forskningsproblemet. 

1.4. Bakgrund 

Frälsningsarmén är en internationell rörelse och ett evangeliskt trossamfund som 

grundades 1865 av paret William och Catherine Booth. Organisationen finns i 122 

länder runtom i världen och har över 100.000 anställda samt tusentals frivilligarbetare. 

(The Salvation Army, 2008). Frälsningsarmén är en kristen kyrka som bedriver socialt 

arbete på olika vis. Generellt arbetar organisationen för att stödja människor i utsatta 

situationer. Man strävar efter att vara ett extra komplement för människor i olika 

situationer där socialtjänstens resurser inte räcker till. Frälsningsarméns verksamheter 

finansieras bland annat av Sveriges äldsta butikskedja för second hand-varor – Myrorna 

– som drivs av Frälsningsarmén. En central del av Frälsningsarméns arbete runtom i 

världen går ut på att motarbeta hemlöshetens destruktiva spiral (Frälsningsarmén, 

2011). I bland annat Sverige finns således ett antal boenden såsom stödboenden, 

härbärgen och behandlingshem. Värtahemmet är ett stödboende med en historia som 

sträcker sig så långt bak som till 1800-talet. Verksamheten på Värtahemmet har 

varierat, från att ha varit en vedgård där personer utan arbete och frigivna fångar fått 

möjlighet att arbeta ihop pengar för husrum och mat har det sedan 90-talets början 

utformats till ett HVB-hem för män i hemlöshet med ett missbruk och/eller psykiska 

funktionshinder (Holmdahl, 2010). 

8



2. Om Värtahemmet 

Värtahemmet är ett hem för vård och boende, ett så kallat HVB-hem, med 

helinackordering och är ett stödboende. Boendet är beläget i Hjorthagen i Stockholm. 

Boendet har 42 platser och finns till för hemlösa män med missbruksproblematik 

och/eller psykiska funktionshinder. Värtahemmets verksamhet finansieras via 

placeringar genom socialtjänsten och man har avtal med Stockholms stad och ett antal 

av stadens kranskommuner. Sammantaget kan sägas att socialtjänsten från olika 

stadsdelsförvaltningar i Stockholms stad med vissa kranskommuner köper 

boendeplatser för hemlösa män på stödboendet. Värtahemmet utgörs av fyra 

våningsplan samt en källare där varje våning har ett dagrum med TV och tvättmaskiner 

och torktumlare. På Värtahemmet finns även en sjuksköterska till för de boende. 

2.1. Generell organisering 

Boendet på Värtahemmet är organiserat som ett trappstegsboende. Inom denna 

boendelösning fokuserar man på att normalisera individens beteende och inte 

personens boendesituation. Tanken bakom detta är att personer i hemlöshet ska lära sig 

bo genom att i etapper avancera till högre boendenivåer, exempelvis från härbärge till 

stödboende vidare till träningslägenhet och slutligen till ett eget hyreskontrakt 

(Socialstyrelsen, 2009). På Värtahemmet anträffas dessa avancemang och tre nivåer på 

ett konkret sätt – de tar sig i uttryck på rummens olika standard. 

Nivå ett: Den första nivån utgörs av ett stödboende med 35 enkelrum utan kök, dusch 

och toalett. Stödboendet finns på plan ett, två och fyra. På alla dessa våningsplan finns 

ett gemensamt utrymme som utgörs av ett dagrum med TV där de boende för röka. På 

våningsplanen finns gemensamma hygienutrymmen som utgörs av dusch och toalett. På 

dessa våningar bor personer som får missbruka alkohol och droger, det vill säga att här 

ställs inga krav på drogfrihet. Dock får personer som är påverkade av alkohol eller 

droger ej vistas i de allmänna utrymmena, utan dessa skall då hålla sig på sina rum. 

Nycklarna till rummen lämnas in och hämtas ut i receptionen vid in- och utgång. 

9



Nivå två: Den andra nivån utgörs av sju rymligare enkelrum med integrerad dusch och 

toalett men utan kök. Rummen finns på våning tre. Avdelningen har krav på absolut 

nykterhet. För att få ett rum på avdelningen måste en person kvalificera sig dit då det 

ställs krav på att personen antingen kommer från ett behandlingshem eller att personen 

varit drogfri under minst en månad. För personer som bor på denna avdelning är 

morgonsamlingarna och de så kallade här och nu-samtalen en gång i veckan 

obligatoriska. Våningen är låst och bara personer som bor på avdelningen samt 

personalen har tillgång till nyckel. Nyckeln lämnas in i receptionen vid in- och utgång. 

Nivå tre: Den tredje nivån utgörs av tre träningslägenheter. Detta innebär för de boende 

en högre grad av ett självständigt boende där den boende får stöd och tillsyn. Den 

boende har dock ett eget ansvar för att sköta städning, tvätt och matlagning. För att bli 

aktuell för denna form av boende krävs att man under minst åtta till tolv månader haft 

ett väl fungerande boende på den drogfria sektionen. De personer som bor i 

träningslägenheterna har egen ingång och behöver således inte gå igenom 

Värtahemmets reception för att nå sin bostad och inte heller lämna in sin nyckel vid 

utgång. Steget vidare från träningslägenheten är att flytta vidare till en så kallad 

försökslägenhet via socialtjänsten där personen så småningom kan ges chansen att ta 

över hyreskontraktet i form av ett förstahandskontrakt (Holmdahl, 2010). 

2.2. Morgonsamling 

En morgonsamling äger rum varje morgon kvart över åtta på byggnadens bottenvåning i 

det gemensamma dagrummet. Bland annat här kommer boendets kristna livsåskådning 

till uttryck under denna femton minuter långa stund. Mötet är till för alla boende på 

samtliga våningar men obligatoriskt för de personer som bor på den drogfria 

avdelningen samt för de som bor i träningslägenheterna. Syftet med mötet är dels att 

börja morgonen på ett lugnt och harmoniskt sätt, dels för att personalen skall se att de 

personer som har obligatorisk närvaro skall komma upp och att de mår bra. Under 

mötena läser personalen en dikt, delar med sig av en betraktelse ur bibeln eller spelar 

ett stycke från en CD med ett kristet budskap. Man avslutar mötet med en kort bön och 

genom att önska övriga boende en bra dag. 

10



2.3. Fritidsaktiviteter 

På Värtahemmet anordnas ibland med fritidsaktiviteter för de boende. På boendet finns 

en grupp om två personal och en boende som har i uppgift att planera kommande 

aktiviteter. Detta kan röra sig om att de boende som är intresserade åker iväg på olika 

idrottsevenemang, såsom hockeymatcher och friidrottsgalor. Man anordnar även olika 

turneringar på boendet såsom för biljard eller dart och åker ibland iväg och bowlar och 

besöker olika gudstjänster. 

2.4. Regler 

Då en person flyttar in på Värtahemmet finns ett antal regler den boende måste 

godkänna och skriva under för att få flytta in, en så kallad överenskommelseblankett (se 

bilaga två). Bryter en person mot dessa regler kan denne person bli utskriven från 

boendet. Beslut om utskrivning tas av personal eller socialtjänst i samråd med 

verksamhetschefen. Omedelbar utskrivning sker endast då en boende hotat eller utfört 

våld mot en person och detta uppfattas som allvarligt menat. Reglerna kan förändras 

över tid. 

2.5. Målsättning 

Frälsningsarméns grundläggande målsättning är att skapa förutsättningar för 

förändring och anpassning till ett normalt liv med ökad livskvalitet. Verksamhetschefen 

för boendet berättar att man arbetar för att göra de boende motiverade och ge dem 

verktyg samt möjligheter att förändra sin livssituation. Man strävar mot att de boendes 

vistelse på Värtahemmet ska öppna upp intresset för livsfrågor och man ger profil åt den 

kristna tron som en väg ut från ett destruktivt levnadssätt. 

En ytterligare målsättning är att personalen ska hjälpa samtliga boende med själslig, 

andlig, social och fysisk rehabilitering samt finnas tillgängliga för att ge stöd. För 

personer som bor på den drogfria avdelningen eller i träningslägenheterna skall de 

anställda inte bara finnas tillgängliga för stöd utan även vara mer aktiva i att ge stöd. 

Tanken med boendet på Värtahemmet är att hemlösa personer ska lära sig bo igenom 

att steg för steg avancera till högre boendenivåer, detta utefter att boendet är 

11



organiserat som ett trappstegsboende. Generellt är målsättningen med detta att boendet 

slutligen ska leda till drogfrihet samt att de boende i slutändan ska nå ett eget boende. I 

detta arbete är dock utgångspunkten att arbetet ska ske utifrån varje individs 

individuella förutsättningar och behov. Detta för att man ser de boende som en 

heterogen grupp. 

3. Tidigare forskning 

I det här inledande avsnittet ämnar vi redogöra för och beskriva för oss relevanta delar 

av den tidigare forskningen inom området. Vi har därför valt att inte inkludera någon 

internationell forskning då den för denna studie känns mindre relevant. De 

internationella studierna vi tagit del av har inte varit helt ointressanta, dock har dessa i 

högre grad än vad vi önskat ”breddat” vårt forskningsområde. Hade vi inkluderat 

internationella forskningen i denna studie hade vårt insamlade bakgrundsmaterial blivit 

alltför omfattande. Vi resonerar även kring att det hade blivit svårt att fördjupa vår 

inblick i materialet på grund av kvantiteten. Vi är intresserade av att undersöka en 

svensk stödverksamhet för hemlösa män och har därför satsat enbart på forskning på 

nationell nivå. 

3.1. Sökprocess 

Informationssökningen till detta arbete påbörjades genom sökningar på olika databaser 

samt Internet. Vi använde oss av olika sökmotorer och sökord. Den primära sökmotorn 

var Google och de primära databaserna var Libris och EBSCO. Vi följde relevanta 

referenser vidare. Alltigenom hela sökprocessen har sökorden varit de samma. 

Sökord: Hemlös, hemlöshet, hemlösa män, Värtahemmet, stödboende, boende, 

boendeforskning, unga hemlösa, äldre hemlösa, etnicitet i hemlöshet, hem, det goda 

hemmet. 

3.2. Historik om hemlöshet 

Forskning om hemlöshet i Sverige har bedrivits sedan 1900-talets början, på den tiden i 

form av fältstudier som endast berörde hemlösa män. Cirka 60 år senare utfördes 

12



forskning på en mer vetenskaplig nivå där man även inkluderade hemlösa kvinnor i 

studierna. Därifrån har forskningen utvecklats och den första avhandlingen om 

hemlöshet författades av psykiatrikern Stefan Borg under 70-talet. Majoriteten av 

forskningen om hemlöshet i Sverige har bedrivits i Stockholm. 

År 1993/1994 genomförde Socialstyrelsen den första nationella kartläggningen av 

hemlösa personer i Sverige. Där fann man att 10.000 personer levde i hemlöshet. Den 

definition som användes vid kartläggningen skiljer sig inte nämnvärt från den tidigare 

nämnda definition Socialstyrelsen använder idag (Beijer, 2007). Definitionen som 

användes år 1993/1994 löd: 

”Som hemlös räknas personer som saknar egen eller förhyrd bostad och som inte bor i 

något stadigvarande inneboendeförhållande samt är hänvisade till tillfälliga 

boendealternativ eller är uteliggare. Till de hemlösa räknas således personer som bor på 

institutioner eller härbärgen och som inte har någon bostad ordnad vid eventuell 

utskrivning. Till de hemlösa räknas också personer som tillfälligt bor hos kompisar eller 

bekanta. Däremot räknas inte personer som hyr i andra hand, eller som bor inneboende 

hos någon anhörig eller nära släkting.” (Socialstyrelsen, 1993). 

Nationella kartläggningar av antalet hemlösa har gjorts vid hittills tre tillfällen, år 1993, 

1999 och 2005. Under 2011 kommer en ny nationell kartläggning av hemlöshet att 

genomföras (Socialdepartementet, 2006). De lokala kartläggningarna av Stockholms 

hemlösa utförs varierande frekvent (Beijer, 2007). Lokala kartläggningar kan även vara 

svåra att jämföra sinsemellan då varje kommuns definition av hemlöshet varierar. 

3.3. Kunskapsområdet 

Hemlöshet är ett forskningsområde som är väl beforskat. Många studier rörande ämnet 

har publicerats bland annat med inriktning på omfattning. Vidare har man även försökt 

kartlägga skillnader i kvinnors och mäns levnadsförhållanden i hemlöshet. Unga och 

äldre hemlösas situation har också studerats och man har även försökt kartlägga den 

etniska bakgrunden hos hemlösa. Det har även forskats kring stödboenden för hemlösa 

13



och deras upplevelser av dessa. Forskning har dessutom bedrivits kring begreppen 

”hem” och ”boende” samt den eventuella skillnaden mellan dessa. Slutligen finns en 

tidigare studie om Värtahemmet specifikt. 

3.4. Hemlöshet 

Största delen av Sveriges hemlösa representeras av personer i åldrarna 46 och 64 år, 9% 

av de hemlösa är mellan 20 och 25 år och hemlösa personer över 65 år utgör en andel på 

5 % (Stockholms Fria, nätupplaga, 2011-03-09). 

Yvonne Sjöblom vid Stockholms Universitet menar att det finns stora brister i systemet 

då personer under 20 år allt för ofta faller mellan stolarna om de av ett eller annat skäl 

hamnat i hemlöshet. Exempelvis gäller ”tak över huvudet garantin”, som de flesta 

kommuner tillämpar, endast personer över 20 år och de har heller ingen rätt till 

försörjningsstöd innan 20 år fyllda, eftersom föräldrarna har ekonomiskt ansvar för sina 

barn fram tills att de nått 20 års ålder i de fall de ännu studerar. De ungdomar som 

hamnar i situationer som dessa lever alltså på sätt och viss i störst utsatthet av de 

personer som befinner sig i hemlöshet. En bidragande faktor till ökningen av unga 

personer som saknar bostad är den tilltagande bostadsbristen visar en undersökning 

som gjorts på beställning av Hyresgästföreningen, detta är även orsaken till att allt fler 

väljer att bo kvar hemma långt upp i åldrarna (Hyresgästföreningen, 2009). Givetvis har 

inte alla ungdomar möjlighet att bo i sitt föräldrahem och det är då de kan hamna i den 

prekära situation som hemlöshet innebär. 

Hemlöshet finns i alla åldersgenerationer i samhället. Har man under en längre tid levt 

som hemlös kan det vara svårt att anpassa sig till den traditionella äldreomsorgen. Detta 

då det tidigare, fysiskt och psykiskt, slitsamma levernet kan ha lett till bestående skador 

som kräver medicinsk specialbehandling. Andelen personer med invandrarbakgrund 

har ökat bland hemlösa visar Statens Offentliga Utredning (Nordfeldt & Olsson, 2006). 

Studien visar även att de personer som lever i hemlöshet och har invandrarbakgrund är 

hemlösa en kortare tid än övriga, i mindre utsträckning lever på gatan och allt mer 

sällan har en missbruksproblematik, allt oftare är trångbodda och utgör en större risk 

14



för att hamna i hemlöshet, samt förlitar sig på försörjningsstöd från Socialtjänsten för 

sitt uppehälle i högre grad än de som inte har invandrarbakgrund (Nordfeldt & Olsson, 

2006). 

Av dessa fakta kan slutsatsen dras att som nyanländ i ett land är man genast i en mer 

utsatt situation än övriga befolkningen, exempelvis kan brister i språkkunskaper vara 

ett hinder för anställning vilket i sin tur skapar problem på bostadsmarknaden. Ett svagt 

och relativt tunt socialt nätverk kan även det utgöra en riskfaktor eftersom personerna 

man förlitar sig på är få och möjligtvis inte så resursstarka heller. Även bristande 

kunskaper i rättigheter och skyldigheter i samhället kan försvåra individens navigering 

till ett tryggt liv. Lyckligtvis tyder det mesta dock på att för denna grupp är livet som 

hemlös ofta inget bestående. 

3.5. Vad kännetecknar ett hem? 

Marika Holmberg och Anna Olbers har i FoU-rapporten ”Ett offentligt liv” (2006) genom 

kvalitativa intervjuer försökt belysa hemlösa kvinnors och mäns syn på vad begreppen 

”hemlöshet” och ”hem” kan betyda. De har undersökt om det är möjligt att finna olikheter 

respektive likheter i sättet kvinnorna och männen relaterar till hemlösheten. Kvinnorna i 

rapporten beskriver en maktlöshet som följer av att definieras som hemlös. De beskriver hur 

de känner att de kan bibehålla känslan av egenbestämmande över sitt liv genom att inte ta 

emot samhällets hjälp i form av sekundärboenden där de istället känner sig inlåsta och 

kontrollerade. I rapporten anges på sidan 51 ett exempel på en definition av vad ett hem är, 

uttalat av en respondent i en intervju: ”Hemmet kan man sköta om och där kan man stänga 

om sig och bestämma själv när man vill äta, sova och vara ensam” - tillskillnad från det 

tidigare nämnda kring ett sekundärboende. Teman som är återkommande i intervjuerna för 

kvinnorna är bland annat betydelsen av kontroll och självbestämmande och behov av trygghet 

i utsattheten. 

Marika Holmberg har i samma rapport, genom kvalitativa intervjuer kopplat till den 

amerikanska professorn Erwing Goffmans teorier kring sociala roller, fokuserat sitt arbete på 

mäns bild av vad ett hem/boende är. Hon finner återkommande i sin undersökning att begrepp 

15



som trygghet, rutiner, lugn, en dörr att låsa om sig, självkänsla, värdighet och omtanke är 

centrala i männens berättelser. 

3.6. Forskning om stödboenden 

År 2011 författade Johan Holmdahl en studie om härbärget och stödboendet Gnistan. Gnistan 

består av två typer av verksamheter: ett stödboende och ett härbärge. Syftet med studien var 

att utvärdera och stimulera verksamhetens utveckling samt att bedöma kvaliteten i 

verksamheten. Kvalitativa studier har genomförts med sju anställda och sex personer som 

bodde på stödboendet. Detta för att analysera de anställdas och de boendes perspektiv. 

Vägledande frågor att besvara är vad de anställda menar att de gör på Gnistan, hur de 

uppfattar verksamheten samt det arbete de utför. Holmdahl har undersökt hur de boende 

upplever sin vistelse, det stöd de får där samt vilken betydelse de tillskriver boendet. Centrala 

resultat utifrån de boendes perspektiv är att de tillräknar stödboendet en stor betydelse för 

deras livskvalitet och livssituation. Generellt är de nöjda med personalen och det stöd och den 

hjälp de erbjuds och får av personalen. Personalgruppen beskrivs i termer som ”snälla”, 

”hjälpsamma”, ”tillgängliga”, ”bra bemötande” och ”inger förtroende”. En del av personerna 

uppger att de är tacksamma att de har ett boende. Hälften av respondenterna menar att de inte 

vill ha någon form av stöd eller hjälp annat än vad som ges i form av boende och mat. De är 

även överlag nöjda med den sociala samvaro som utmärker verksamheten. Ett centralt resultat 

är att de anställda menar att det upplevs problematiskt att bedriva två verksamheter under 

samma tak samt att de har ett begränsat handlingsutrymme för att besluta om vem som får 

flytta in på stödboendet. De anställda menar även att det råder olika åsikter om verksamheten 

samt det arbete som där utförs inom personalgruppen. Personalgruppen menar även att det 

existerar vissa oklarheter kring verksamhetens regler. 

Johan Holmdahl författade våren 2010 en rapport om Värtahemmet, Frälsningsarméns 

stödboende för män i hemlöshet och missbruk. Syftet med studien var att utvärdera och 

stimulera verksamhetens utveckling samt att mäta verksamhetens kvalitet. Detta gjordes 

genom att analysera samt beskriva både boendes och anställdas perspektiv. Detta har 

undersökts genom kvalitativa intervjuer, sju stycken intervjuer har genomförts med boende 

och åtta stycken intervjuer har genomförts med anställda. Övergripande frågor har i 

undersökningens gång varit vad de anställda menar att de gör på Värtahemmet och hur de 

16



uppfattar verksamheten samt det arbete de utför. Gällande de boende har övergripande frågor 

som varit vägledande för studien varit hur de upplever sin vistelse, det stöd de får där samt 

vilken betydelse de tillskriver boendet. Ett viktigt resultat författaren funnit genom 

undersökningen är att Värtahemmet uppfyller ett viktigt och grundläggande behov för de 

boende. På Värtahemmet erbjuds de boende någonstans att bo samt mat för dagen. Detta 

uttrycker respondenterna tacksamhet för. De menar på att detta bidrar till känslan av ökad 

trygghet och stabilitet. Ett ytterligare centralt resultat är att det finns ett flertal svagheter med 

verksamheten som bland annat rör verksamhetens struktur, organisering avseende regler, stöd, 

mål och metoder till aspekter som har att göra med personalen, de boende samt socialtjänsten. 

3.7. Slutsatser och positionering 

Som föregående genomgångar återspeglar är kunskapsområdet beforskat med både 

bredd och djup, men då det finns ett flertal olika aspekter att undersöka är området 

långt ifrån uttömt. Där hoppas vi kunna vara en del i utvecklingen av kunskapsfältet. 

Tidigare forskning som är särskilt intressant för vår studie är givetvis föregångaren till 

vår studie, det vill säga Johan Holmdals utvärderande studie om Värtahemmet. Av den 

tidigare forskning vi funnit är även de resultat som framställts i Marika Holmberg och 

Anna Olbers studie (2006) av intresse, då de berört snarlika ämnen som även vi syftar 

till att undersöka i vårt arbete. Detta eftersom att vi avser tillföra ett perspektiv på våran 

studie som Holmdals studie inte innefattat, det vill säga de boendes uppfattning av vad 

som upplevs som kvalitet i relation till begreppen hem och boende. Vi undrar vad som 

definierar ett hem och vad som definierar ett boende, är de två begreppen olika ord för 

samma sak? Om inte, så var i ligger skillnaden? Att vara hemlös kan innebära många 

saker, men bristen på boende kanske inte nödvändigtvis är en av de saker som 

begreppet hemlöshet innefattar. Vår förhoppning är således att denna studie skall kunna 

tjäna som ett tillskott för fältet då vi utvecklat studien med en ny inriktning. 

4. Teorier och perspektiv 

Teori som begrepp brukar beskrivas som en hypotes eller någon annan form av 

tankekonstruktion som är av vikt då man ämnar tolka och förklara olika fenomen för 

undersökningen. Teorier kan även bidra till att ge mening och betydelse till erfarenheter 

17



och fenomen av olika slag (Larsson, 2005). 

4.1. Socialkonstruktionism 

Generellt om socialkonstruktionismens grundtanke kan sägas att teorin bygger på ett 

ifrågasättande av de konventioner som finns i samhället, man menar att det är 

människan som konstruerar sin egen bild av verkligheten. Socialkonstruktionismen 

trycker på att vi intar en kritisk ställning gentemot våra förgivet tagna resonemang 

kring hur vi uppfattar världen och även oss själva. Socialkonstruktionismen öppnar upp 

våra tankesätt för möjligheten att vi på ett icke problematiserande vis accepterar 

omvärlden såsom den presenteras för oss, i motsats till att kritiskt granska allt vi ser i 

vår omgivning. Perspektivet står således i motsättning till positivismen och empirismen 

där man menar att det vi ser är det som existerar. Synsättet för socialkonstruktionismen 

uppmanar människan att vidhålla ett konstant kritiskt perspektiv av våra antaganden 

om omvärlden. Med detta menas att de kategoriseringar vi delar in världen i inte är 

absoluta, utan en samhällelig konstruktion uppfunnen av människan (Burr, 1995). 

Författaren Vivien Burr (1995) exemplifierar med kategoriseringar av musikgenrer. Hon 

menar att man tenderar att dela upp exempelvis pop och klassisk musik i olika grupper, 

men ingenting i musiken som sådan gör att denna, eller någon annan uppdelning på 

något sätt är riktig och nödvändig. 

Ett ytterligare konkret exempel på en social konstruktion skapad av människan är den 

om pengar. Pengar har en stor påverkan på människans liv och det är allmänt känt att 

olika valörer har ett visst värde. Exempelvis är en hundralapp ingenting värt om det 

bakom denna inte finns ett motsvarande värde. Gemene man vet inte vad 

motsvarigheten för till exempel en hundrakronorssedel är i exempelvis guld, däremot 

har vi fått berättat för oss att sedeln har ett bytesvärde. Detta är vad som gör en sedel 

mer eftertraktad än till exempel en vanlig papperslapp. Tidigare hade mynt ett värde i 

sig självt då de var gjorda i exempelvis guld och silver. Alltså, trots bristen på synlig 

koppling mellan sedlar och dess värde har konstruktionen av pengar accepterats av 

samhällsmedlemmarna. 

18



För att föra detta resonemang kring pengar vidare skulle man kunna inte bara 

ifrågasätta värdet av sedlar eller de digitala siffror vilka representerar pengar, utan även 

värdet av det som anses ligga till grund för dessa. Vad är värdet av guld eller silver som 

bytesmedel? Ingenting i sig skulle man kunna säga, däremot representerar dessa två 

ädelmetaller andra resurser som exempelvis tid, ett ägande av produktionsmedel som 

maskiner och liknande, investeringar i form av utbildningar, fysiskt utrymme som 

fastigheter eller till och med oexploaterad mark. Resonemanget skulle även kunna föras 

än djupare då man skulle kunna ifrågasätta värdet av vart och ett av dessa eftersom de 

inte har ett eget inbyggt värde – värdet skapas beroende av samhället runt om som 

värderar dessa (jmf. Burr, 1995). 

Jämför man ett samhälle där det är ont om tid men gott om mat med ett där motsatsen 

är sann ser man lätt att de värderar dessa två faktorer helt olika beroende på vad de har 

gott om. 

Ännu ett fenomen som man kan se ur ett socialkonstruktionistiskt perspektiv är 

exempelvis prostitution. Detta då prostitution i länder som Sverige ses som ett socialt 

problem i samhället samtidigt som det i ett land som inte ligger långt ifrån vårat eget, till 

exempel Tyskland, är både lagligt och accepterat. Alltså kan man slutligen ställa sig 

frågan – är då exempelvis prostitution ett problem eller ses det bara som ett socialt 

problem för att vi konstruerat det på detta vis? 

Samhällets sociala uppbyggnad påverkar huruvida en person finner sin plats i samhället 

och i olika sociala grupper. Med samma resonemang uppstår även sociala problem då 

tillräckligt många, framförallt genom massmedia, resultatrikt påstår fenomenet i fråga 

vara ett problem (Payne, 2005). 

Varför är då hemlöshet ett problem? Vem eller vilka anser att det är ett problem? Är det 

de hemlösa själva – eller är det samhället i övrigt som definierat hur man ”bör” leva? 

Dessa frågor är sådana man kan diskutera om man åskådliggör hemlöshet ur ett 

socialkonstruktionistiskt perspektiv. Samhället ser hemlöshet som ett socialt problem. 

19



Här kan man då ställa sig frågan, vad är egentligen ett ”hem”? Om en person för egen del 

bygger en koja i en förövrigt outnyttjad skog, men tillser att den har allt den behöver, 

inklusive produktion av värme, mat, tjänligt vatten och annat, kan detta då accepteras 

som ett hem? 

Det kan ju vara så att samhället faktiskt inte enbart eftersträvar att en person primärt 

ska ha någonstans att bo när man talar om ett boende, utan att den även helst ska bli en 

del av det nuvarande socioekonomiska systemet som råder i samhället. Alltså att denne 

ska bo någonstans där man måste betala hyra, vilket leder till att man även måste skaffa 

försörjning så som jobb, vilket i sin tur leder till att man måste konsumera sådant som 

man annars skulle kunna producera för sitt eget bruk eftersom personen då saknar tid 

till detta. Allt detta håller då igång konsumtionssamhället, vilket både leder till en högre 

bruttonationalprodukt, vilket i de flesta samhällen anses vara bra, men gör individen 

också beroende av det existerande samhällssystemet med poliser, representativ 

demokrati och minskad tid till exempelvis direkt kontakt med grannar och vänner. Alltså 

en samhällskonsververande effekt, vilket gynnar de som just nu innehar de resurser 

eller samhälleliga positioner som anses ha makt. 

Med dessa resonemang kan således även begreppet ”hem” vara en konstruktion. I vår 

studie vill vi därför undersöka vad respondenterna ser som ett ”hem” och om detta 

boende, alltså Värtahemmet, utgör ett hem, boende eller möjligtvis både och. 

4.2. Den semiotiska kvadraten 

Lingvisten Ferdinand de Saussure hävdade att det inte finns en verkligen skild från 

språkliga lagar, att verkligheten är den som underkastar sig de språkliga lagar och inte 

vice versa. Alla tecken i ett språk kopplas samman till andra tecken menade han, och 

tecken är inte enbart skilt från realiteten – utan även från sig självt. Flera tecken skapar 

tillsammans skillnader och olikheter som dessa tecken kan förstås med. Alltså, ett hus är 

just ett hus på grund av att det inte är en koja eller ett slott. Således kan ett tecken ej ses 

vara fullständigt i sig självt. Detta tar sig uttryck i att vi i varje försök att beskriva något 

är tvungna att nyttja andra tecken och differenser. Saussure hävdade 

sammanfattningsvis att språket utgörs av ett system av skillnader (Carlshamre, 2011). 

20



Senare grundade teoretikern Algirdas Julien Greimas teorin kring den semiotiska 

kvadraten, även kallad Greimas Square. Teorins grundtanke baserar sig på Saussures 

resonemang kring semiotik. Greimas teori utvecklade tanken kring att tecken får sin 

mening i differensen och förde detta vidare från lingvistiken. Kvadraten baseras på en 

binär opposition som representeras i hörnen (se figur nedan). 

S1 = Kvadratens ena opposition. 

”Den semiotiska kvadraten” 

~S1 = Den binära oppositionen S1:s motsats. 

S2 = Kvadratens andra opposition. 

~S2 = Den binära oppositionen S2:s motsats. 

Bilden visar en binär opposition samt deras två motsatser. S1 förhåller sig till ~S1 som 

S2 förhåller sig till ~S2. Greimas har givit denna modell en mer precis tolkning utifrån 

Saussures resonemang. Enligt Greimas har den grundläggande binära oppositionen sina 

egna ”kontradiktioner”, där S1 förhåller sig till ~S1, och alltså inte till S2. Varje led i de 

grundläggande oppositionerna är ”konträrt” motsatt motsvarande led i den andra 

oppositionen (Carlshamre, 2011). För att ytterligare tydliggöra kvadratens funktion kan 

exemplet om färg ges. Många skulle troligtvis kunna hävda att färgerna svart och vit är 

varandras motsatser, men är de verkligen det? För att åskådliggöra frågan kan då de två 

färgerna svart (S1) och vit (S2) ställas upp som varandras binära oppositioner. I nästa 

21



led fylls dessas båda motsatser i. Som tidigare nämnts är det av vikt för att kvadraten 

skall fungera att de kontradiktioner som anges och skall förhålla sig till S1 respektive S2 

är dessas exakta motsatser. I detta fall blir således icke-vit motsatsen till vit, och icke- 

svart är i sin tur motsatsen till färgen svart. Av denna uppställning kan alltså slutsatsen 

dras att svart och vit är inte varandras motsatser mer än vad exempelvis vit och rosa 

eller svart och grön är. Hade så varit fallet skulle vi funnit att svart, inte bara som binär 

opposition, utan även i fältet för motsatsen till vit. En fråga som annars kunde vara 

föremål för diskussion och delade åsikter som exempelvis huruvida svart och vit är 

varandras motsatser eller ej träder nu, med hjälp av kvadraten som verktyg, som allt 

tydligare och är inte längre i lika hög grad upp till var och ens personliga tolkningar. 

Greimas menade att den semiotiska kvadraten visade på en grundläggande struktur av 

mening, inget har en mening utan en motsats. Teorin baseras på idén om att tanken är 

strukturerad med binära oppositioner. Greimas menade att allt får sin mening i 

kontexten. Det kan förklaras som att allt får sin betydelse i motsatsen (Signo, 2011). 

Ännu ett exempel på hur teorin skulle kunna appliceras är tanken om att betydelsen av 

ett hem inte skulle vara den samma om inte även möjlighet fanns att vara utan ett hem. 

Mer om hur vi knutit samman empiri, teori och analys ses under analys- och 

diskussionsavsnittet. 

4.3. Begreppet hem 

Den första personen som utformade en omfattande lista över betydelserna av ett hem 

var Hayward. Listan är som följer: Hemmet som en fysisk struktur, hemmet som ett 

territorium, hemmet som den enskildes plats på jorden, hemmet som uttryck för den 

enskildes identitet och hemmet som en social och kulturell enhet. Vi tolkar ”hemmet 

som en fysisk struktur” som det tak och de fyra väggar som är dina egna. Haywards 

”hemmet som territorium” tolkar vi som ett uttryck för självbestämmande, som den 

plats du själv är herre över och bestämmer över vem som släpps in i territoriet eller ej. I 

ditt territorium är det du själv som fastställer de rådande reglerna för platsen och du 

kommer till och lämnar platsen vid den tidpunkt du själv behagar. Komponenten 

22



”hemmet som den enskildes plats på jorden” förstår vi som den plats du kallar för ditt 

hem, din tillflyktsort på jorden och din plats för rekreation. ”Hemmet som uttryck för 

den enskildes identitet” tolkar vi som den miljö där man är fri att välja inredning i form 

av möbler och andra attiraljer och via detta uttrycka din personlighet. Haywards 

beskrivna komponent ”hemmet som en social och kulturell enhet” förstår vi som en 

miljö där man efter egen lust och eget tycke kan ha ett socialt liv i form av att exempelvis 

ha vänner och familj över på besök. I vårt analys- och diskussionsavsnitt ämnar vi 

tillämpa listans begrepp i analysen av vår empiri. 

En ytterligare teoretiker, Tognoli, med snarlik uppfattning som Hayward presenterade 

år 1987 i en studie fem olika attribut för ett hem. Han menade att dessa attribut 

differentierade ett hem från ett hus. Tognoli menade på att ett hem utgörs av: central 

karaktär, kontinuitet, privatliv, utrymme att uttrycka sin personlighet fritt, personlig 

identitet och sociala relationer. Då denna studie särskilt inriktar sig på att undersöka 

den eventuella skillnaden mellan ett hem och ett boende fann vi dessa attribut 

intressanta att diskutera och analysera vår empiri med (Moore, 2000). 

Det första attributet, som Tognoli menar, är att hemmet ska ha en central karaktär. Detta 

förstår vi som att hemmet ska utgöra en slags trygg bas, utgöra en samlingspunkt för 

sociala utbyten samt fungera som en kontinuerlig central punkt i människans liv. 

Attributet kontinuitet tolkar vi som att människan ska känna en trygghet i vissheten om 

att ”där jag bodde i natt bor jag även imorgon”, att hemmet således utgör ett 

återkommande inslag i vardagen. Tognoli omnämner attributet privatliv, detta tolkar vi 

som att en person ska kunna ha en atmosfär utan insyn från omvärlden, att ha en privat 

livssfär. Gällande attributet att få ha utrymme att uttrycka sin personlighet fritt tolkar vi 

som att en person i sin egna miljö ska kunna få uttrycka sin personlighet fritt genom att 

exempelvis inreda utefter eget tyckte och smak inreda och ombona. Attributet personlig 

identitet tänker vi kan avspeglas i valet av boplats och boendeform, såsom att en person 

kan välja att bo i en särskild stadsdel eller ha en särskild boendeform exempelvis 

lägenhet, kollektiv eller villa. Liksom i Haywards komponent ”hemmet som en social och 

kulturell enhet” tolkar vi Tognolis attribut sociala relationer som en miljö där man efter 

23



egen lust och eget tycke kan ha ett socialt liv i form av att exempelvis ha vänner och 

familj över på besök. 

5. Forskningsmetod 

I detta avsnitt följer en redogörelse av våra datainsamlingsmetoder samt metodernas 

eventuella begränsningar samt etiska överväganden. Vi för här även en diskussion kring 

validitet, reliabilitet och generaliserbarhet. 

5.1. Kvalitativa intervjuer 

Vi har i vår studie valt använda oss av kvalitativa intervjuer. Denna datainsamlingsform 

är lämplig då man vill få reda på individers personliga perspektiv och helhetssyn av ett 

fenomen (Jacobsen, 2007). Detta för att de boende ska ha möjlighet att med egna ord 

formulera sin upplevelse av sin situation. Vi vill ha en personlig kontakt med var och en 

,av intervjupersonerna samt ge dem en möjlighet att utveckla sina svar. Att bli hörd är av 

vikt för alla människor, oavsett situation. 

För att besvara vårt syfte och våra frågeställningar samt att få ett så jämförbart resultat 

som möjligt har vi valt att använda oss av tidigare studies frågeformulär för 

intervjuerna. I frågeformuläret har vi kompletterat med ett antal frågor för att se till att 

inkludera det särskilda tema vi valt att rikta in oss på – boende kontra hem. Dessa frågor 

är semistrukturerade. Detta innebär att frågorna har en låg grad av strukturering och 

standardisering, för respondenterna innebär detta att de inte ges färdiga svarsalternativ. 

Intervjuerna blir således möjliga att individualisera genom att utrymme ges för att ställa 

eventuella följdfrågor och ger dessutom plats för personliga reflektioner. Frågorna i 

intervjumallen behöver heller inte ställas i en specifik ordning (Kvale, 2009). 

Den kvalitativa forskningsmetoden resonerade vi lämpade sig bäst för vår studie och 

dess syfte. Varje forskningsmetod har förstås dock både sina för- och nackdelar. En 

negativ aspekt med denna metod kan vara att då respondenterna får fritt svarsutrymme 

kan resultaten variera i högre grad än då man använder sig av enkäter. Detta kan 

medföra att det blir svårare med sammanställning och jämförelser av den insamlade 

empirin. Med dessa semistrukturerade frågor kan det även finnas risk för att 

24



respondenten kommer bort från ämnet och kommer av sig från ämnet. Vår upplevelse är 

dock att de positiva sidorna av denna datainsamlingsmetod väger över nackdelarna, 

såsom resoneras i avsnittets första stycke. Kvale menar dessutom att denna metod kan 

ha sina fördelar i och med att intervjuer kan spegla en språklig känslighet och 

mångtydighet som inte på annat vis än genom tal kan komma i uttryck (Kvale, 2009). 

5.2. Etiska aspekter 

För att på lämpligt vis förhålla oss till etiska aspekter använde vi oss av Vetenskapliga 

Rådets fyra forskningsprinciper för human-samhällsvetenskaplig forskning som 

innefattar informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och 

nyttjandekravet (Vetenskapsrådet, 2002). 

Basalt för de etiska övervägandena är samtycke samt anonymitet för respondenten. Vi 

informerade respondenterna om att de uppgifter som lämnas kommer att behandlas på 

så sätt att dessa förblir anonyma. 

Kvale (2009) menar att informerat samtycke är en central etisk aspekt. Enligt Kvale 

innebär detta att medverkande respondenter informerats om studiens syfte och 

tillvägagångssätt, att deltagandet är frivilligt och att deltagarna kan dra sig ur om de så 

önskar. 

Vi informerade respondenterna om att rapporten är ämnad att läsas av lärare samt 

medstudenter och uppdragsgivarna för uppsatsen. 

Vår studie rör till stor del ämnet hemlöshet. Hemlöshet kan ses som ett känsligt ämne, 

varför det för oss är av vikt att behandla ämnet varsamt. Fler av de personer som 

intervjuats är beviljade ekonomiskt stöd via socialtjänsten och befinner sig således i vad 

som kan ses som en beroendeställning i förhållande till myndigheten. Vi påpekade vid 

återkommande tillfällen att en medverkan i vår intervju inte på något vis kommer att 

påverka beslutet om ekonomiskt stöd (jfr. Gren, 1996). 

Genom att ha dessa nämnda etiska aspekter i åtanke under hela arbetet försöker vi 

motverka de etiska riskerna. Vi upplever även att det är av vikt att belysa de vinster vi 

kan få genom denna studie. 

25



Under den här rubriken beskriver vi hur vi utformat vårt urval, vilka etiska aspekter vi 

överväger och även reflektioner kring arbetets validitet, reliabilitet och 

generaliserbarhet. 

5.3. Urval och avgränsning 

Urvalet till denna studie styrdes av den tidsperiod empirin skulle insamlas, alltså 

vårterminen 2011. För att få ett så pass slumpmässigt urval som möjligt för studien 

valde vi att använda oss av ett så kallat snöbollsurval, det vill säga att respondenterna 

rekommenderat varandra att delta i intervju studien (Larsson, 2005). Den första studien 

vilken denna är en uppföljare till hade man låtit urvalet utgöras av ett antal 

respondenter som handplockats av verksamhetschefen. Vi valde att inte följa den 

föregående urvalsmetoden då vi ansåg att det fanns en överhängande risk för att 

resultatet kunde bli nyanserade. Skall man ändock ställa sig kritisk till vår typ av urval, 

kan tänkas att de olika respondenterna tillfrågat de personer på boendet som de även 

annars umgås med och kan således tänkas vara en grupp människor med snarlik 

uppfattning. Det kan således även tänkas att dessa personer inte speglar den mångfald i 

åsikter som eventuellt finns på Värtahemmet. En övervägande positiv aspekt med 

urvalsmetoden trots ovan tidigare nämnda motargument är den att vi som forskare inte 

haft någon direkt påverkan på urvalet. 

Då detta skrivuppdrag rör de boende på Värtahemmet har vi begränsat vårt urval till de 

boende på hemmet. Vi använde oss av ett snöbollsurval som avgränsar urvalet till då 

den sista respondenten inte finner någon ytterligare att rekommendera, eller i vårt fall, 

som mest sex personer och minst tre, för att materialet inte skulle bli för oss 

övermäktigt. 

Snöbollsurvalet resulterade i fyra respondenter vid det första tillfället. Vi återvände till 

boendet ett par dagar senare och intervjuade samma fyra personer återigen samt en 

ytterligare frivillig då det efter att vi transkriberat de första intervjuerna uppkommit 

nya frågor. 

26



5.4. Urvalsgruppens bakgrund 

De personer som ingick i studien var alla etniskt svenska män i åldrarna 48-71 år. Alla 

intervjupersoner hade en utbildningsbakgrund på minst gymnasienivå eller 

motsvarande, men flertalet hade även en akademisk bakgrund eller yrkesutbildning. 

Samtliga respondenter har mångårig arbetslivserfarenhet bakom sig. Ett fåtal hade ett 

kriminellt förflutet med ett antal avtjänade straff bakom sig. Bland respondenterna 

fanns en spridning i vilken typ av boendeform de hade på Värtahemmet som 

inkluderade alla boendenivåer utom träningslägenheterna. 

5.5. Bearbetning av data 

Efter att intervjuerna transkriberats så kategoriserade vi resultaten utefter våra 

frågeställningar. Därefter besvarades frågeställningarna i turordning. En djupare analys 

utfördes på vår sista frågeställning, ”Vad kännetecknar det goda hemmet enligt de 

boende?” på ett hermeneutiskt vis, det vill säga att vi tolkade respondenternas svar för 

att på ett djupare plan få en bild av och förstå innebörden. Vi grupperade samt 

sammanfattade den data vi samlat in i vårt resultatavsnitt och lyfte därefter i analysen 

fram fenomenets centrala egenskaper (jfr. Glaser & Strauss, 1967). 

Transkribering av intervjuer 

Sortering av empiri utefter frågeställningarna 

Resultatredovisning av empiri samt besvarande av frågeställningar 

Hermaneutisk analys av vår analysfråga 

Jämförelse med teorier och tidigare forskning 

5.6. Validitet 

I Kvale & Brinkmanns bok ”Den kvalitativa forskningsintervjun” (2009) beskriver de 

begreppet validitet som huruvida man mätt det man avsett att mäta. Vad gäller validitet 

i intervjusammanhang kan det vara svårt att mäta ”den faktiska sanningen”. Det man 

27



egentligen har möjlighet att undersöka är en persons uppfattning om den upplevda 

sanningen. 

Vår ansats till god validitet uttrycker sig bland annat i att intervjufrågorna är utformade 

efter frågeställningarna och syftet. För att dessutom efterlikna Holmdahls studie i ett 

jämförbart syfte nyttjade vi under våra intervjuer den av Holmdahl själv tidigare 

utformade intervjuguiden. För att även få vår egna inriktning i studien belyst och 

besvarad utformade vi ett antal kompletterande frågor som byggde på vår sista 

frågeställning. 

En ytterligare aspekt vi funderade kring var valet av rummet, vilket var ett mötesrum på 

Värtahemmet, där intervjuerna hölls. Det som var viktigt för oss då var att det för 

respondenterna skulle kännas bekvämt, smidigt och avskilt då vi tänkte oss att man 

eventuellt skulle komma att beröra känsliga frågor. Å andra sidan kände vi inte till vad 

rummet används i för syfte i vanliga fall och då således inte heller vad respondenterna 

associerar platsen med. Något vi funderade över som skulle kunna vara en betryggande 

faktor för intervjupersonerna var att vi kom till Värtahemmet och personerna vi 

intervjuade befann sig i en bekant miljö, ”på hemmaplan”. I och med att intervjuerna 

ägde rum på boendet fanns även en överhängande risk att andra på Värtahemmet, 

såsom boende och personal, observerat vilka personer som kommit in i och lämnat det 

rum där vi satt. Vi tror dock inte att detta påverkar validiteten, däremot spekulerar vi 

kring den eventuella påverkan av individernas upplevelse av anonymiteten. 

I intervjusituationerna såg vi till att fördela jämvikten i våra egna sittplaceringar under 

intervjun i förhållande till intervjupersonerna. Detta för att inte skapa en känsla av en 

förhörsliknande situation där två frågeställare sitter mittemot personen som blir 

utfrågad. Vi placerade oss därför i en triangel kring bordet i mitten. 

I Holmdahls tidigare studie intervjuade han på egen hand sina respondenter. Trots att 

detta är en uppföljande studie är förutsättningarna ändock inte de samma då vi som 

intervjuare är två kvinnor i motsats till Holmdahl som intervjuare. Vi spekulerar ej kring 

28



om denna faktor är positiv eller negativ, men vi är medvetna om att detta är en faktor 

som kan göra skillnad för validiteten. 

Vi hade även i åtanke att yttre attribut såsom kläder och utsmyckningar kan påverka 

intervjupersonernas uppfattning om oss och således även förutsättningarna för vår 

intervjurelation med respondenterna. Med detta i åtanke sökte vi klä oss så neutralt som 

möjligt, alltså inte bära för uppseendeväckande klädsel och inte heller i form av mycket 

utsmyckningar, varumärkesloggor och synliga tatueringar. 

Vi resonerar kring hur tudelningen av intervjuerna kan ha påverkat validiteten av den 

insamlade empirin. Vi kan se både positiva och negativa aspekter av detta. Positivt 

skulle kunna vara att då vi återkom till platsen mottogs vi med värme och uttryck för 

glädje över att vi besökte respondenterna återigen. Vår upplevelse av situationen var att 

respondenterna uppfattade sin egen närvaro som betydelsefull och viktig för vår studie 

då vi åter efterfrågade deras medverkan. En negativ aspekt spekulerar vi skulle kunna 

vara att respondenternas dagsform såsom humör och mående kan påverka de svar vi 

fick vid de två intervjutillfällena, vilket i och för sig även skulle kunna vara fallet om vi 

enbart insamlat information under ett tillfälle. Med detta resonemang ser vi tudelningen 

som en positiv aspekt då den skulle kunna ge en mer rättvis bild av respondenternas 

uppfattningar, detta då intervjupersonerna vid första tillfället kanske skulle kunna 

tänkas ha varit på bra eller mindre bra humör och vice versa vid det andra tillfället. 

Vår respondentgrupp är inte en homogen grupp vad gäller boendeformerna och kan 

således representera olika nivåer av Värtahemmets boendeformer. Det bör nämnas att 

vi inte intervjuat någon person med boendeformen träningslägenhet, detta dock 

medvetet då de inte är en lika integrerad del av Värtahemmet utan mer ett självständigt 

boende. 

Angående respondenternas tillförlitlighet tänker vi oss att det är en aspekt som är inte 

är relevant då detta är en kvalitativ studie med subjektiva sanningar och upplevelser. 

29



Däremot hoppas vi och tror att respondenterna har känt sig bekväma nog att ge oss 

ärliga och uppriktiga svar under intervjuerna. 

5.7. Reliabilitet 

I Kvale & Brinkmann (2009) förklaras hur man lämpligen kan anpassa det traditionella 

begreppet reliabilitet för att tillämpa det på en kvalitativ studie, alltså för att lämpa sig 

för produktionen av kunskap i form av intervjuer. I boken beskriver man begreppet 

reliabilitet utefter i vilken grad studien är möjlig att reproducera vid andra tillfällen av 

andra forskare. 

I vårt arbete har vi strävat efter att få ett så jämförbart resultat som möjligt i förhållande 

till den första studien som gjordes. Därför hoppas vi att faktumet att vi nu var två 

kvinnor istället för en man som intervjuat inte inverkat på respondenternas svar. 

Intervjumallens frågor är de samma som i Holmdahls uppsats, alltså semistrukturerade. 

Detta tänker vi kan vara ett led i att öka vår reliabilitet för studien då vi nyttjar samma 

metod. Vi kan dock även tänka oss att då intervjuerna blev relativt fritt utformade kan 

hända att vi satt vår egen prägel på intervjun i exempelvis form av olika tidsramar, 

personkemi och även kanske personliga attribut såsom kroppsspråk, tonfall och fysiska 

attribut. Då vi valt att ge denna studie ytterligare en inriktning utöver vad Holmdals 

studie innehöll så kompletterade vi med ytterligare ett antal intervjufrågor som tidigare 

nämnts. Intervjuerna utfördes vid två separata tillfällen, detta då vi efter att ha sett över 

och transkriberat de insamlade svaren från den ursprungliga intervjumallen känt att nya 

frågor väcktes. I efterhand utformade vi då de kompletterande frågorna och återvände 

till Värtahemmet för att fortsätta intervjua de fyra personer som vi tidigare träffat. Vid 

detta tillfälle bad vi en person på Värtahemmet att hjälpa oss kontakta respondenterna 

igen, men på grund av ett missförstånd oss emellan blev ytterligare en person tillfrågad 

att delta. Då situationen där en ytterligare person tillfrågades att medverka utan vår 

vetskap var det svårt att avböja personens medverkan. Detta ledde till ytterligare en 

respondent för studien, dock enbart för de kompletterande frågorna. Slutligen är vår 

30



förhoppning att reliabiliteten förblir hög arbetet igenom då vi ansträngt oss för att 

detaljerat utforma våra arbetstekniker. 

5.8. Generaliserbarhet 

En fråga som är av intresse vid intervjustudier är om de resultat som redovisas är 

generaliserbara. Då varje situation är unik kan man ställa sig frågan, ”varför ska man 

generalisera?”. Ett synsätt på detta är att kunskap är socialt och historiskt 

kontextualiserade sätt av att förstå sin omgivning och dess agerande i den sociala 

världen. En fråga att ställa vad gäller generaliserbarhet för intervjustudier är huruvida 

resultaten kan appliceras i en större kontext eller enbart i det undersökta området 

(Kvale & Brinkmann, 2009). 

Gällande respondenternas uppfattning om Värtahemmet går detta givetvis inte att 

generalisera i någon vidare bemärkelse. Då detta inte är en kvantitativ studie går det 

heller inte att mäta resultaten i några kvantiteter att tala om, vi strävade dock efter att få 

varje intervjupersons unika bild, vilket vi tror oss ha fått. Däremot kan deras upplevelser 

kring vad det goda boendet är och bilden vad man sätter värde på då man befinner sig i 

hemlöshet tänker vi oss kan appliceras på gruppen hemlösa i Sverige som helhet, vilket 

är vad vi strävar efter. Vi tänker även att resultaten till viss del kan vara representativa 

för andra boende på Värtahemmet. Om dessa tankar och åsikter finns hos våra 

respondenter kan vi då tänka oss att sannolikheten är stor att de även finns 

representerade hos övriga boende på Värtahemmet. 

6. Resultat 

I följande avsnitt presenteras svaren på studiens frågeställningar som vi med hjälp av 

den insamlade empirin kommit fram till. Då vi vill förmedla en mångfasetterad bild av de 

svar vi erhållit så återges resultaten både i form av illustrerande citat och även 

sammanfattande text. Detta görs fenomenologiskt, det vill säga att vi strävar efter att 

enbart presentera de insamlade resultaten utan att inkludera våra egna värderingar och 

tolkningar. Givetvis är det svårt att till hundra procent undvika att inte göra någon form 

31



av tolkning, däremot tycker vi att detta är det lämpligaste viset att redovisa ett så 

omfattande material som kvalitativa studier utgör. 

6.1. Hur upplever de boende det sociala, emotionella och praktiska stöd de får på 

Värtahemmet? 

Vårt samlade intryck efter bearbetningen av empirin är att respondenterna 

sammanfattningsvis varken förväntade sig eller upplever att det får någon särskild form 

av stöd, utom det faktiska boendet med mat och logi. Däremot uttrycker de en visshet i 

att stöd och hjälp, både med praktiska göromål och med emotionellt stöd såsom 

stöttning och peppning finns att få om man uttrycker behovet av sådant. Stöd kan 

komma i många olika former. Ett exempel på ett socialt stöd som de boende upplever sig 

få är då personalen är tillgänglig och tillmötesgående, att de visar att de tar sig tid för de 

boende om dessa känner sig nedstämda eller bara vill samtala en stund. Detta 

demonstreras i citaten nedan, respondenten berättar följande om personalen: 

”Mycket bra. Det är MVG på allihop.” 

Mannen hänvisar här till den kristna tron, att människan kommer i första rummet. 

Vidare berättar han med ett leende följande: 

”Dom skämtar med en och man skämtar tillbaks. Bra med ett stort B”. 

Det generella intrycket som förmedlades av respondenterna kring den kristna tron i 

verksamheten var att den upplevdes inte som dominerande på något vis det enda 

egentliga exemplet de gav på hur religiositeten kommer till uttryck är de 

morgonsamlingar som äger rum dagligen. Många menade att dessa samlingar var en 

trevlig start på dagen och en bra rutin. Respondenterna uttryckte inte heller att 

religionsutövning upplevdes som det huvudsakliga syftet med dessa morgonsamlingar, 

snarare ett uppskattat tillfälle för gemenskap. 

32



”Jag är nere varje morgon, inte för att jag har någon gudstro eller något sånt där, utan för 

jag kan tycka det kan vara skönt att sitta och lyssna i alla fall, på lite musik och sånt där 

jag menar kan den lilla..men ja..nej.. jag går ner mest för gemenskapens skull.” 

Samtliga boende vi intervjuat uttrycker att de inte betvivlar att emotionellt, socialt och 

praktiskt stöd finns tillgängligt att få om så behövs. De menar dock att de själva inte har 

känt ett behov av någon specifik form av stöd. Så här berättar två boende om det 

emotionella och praktiska stödet: 

”Men i övrigt så tycker jag att på omsorgssidan så, det finns faktiskt mycket omsorg i 

personalen. Vi har en sjuksyster här […], hon är jävligt omsorgsfull faktiskt, för att om man 

är sjuk sådär någon vanlig influensa eller förkylning... Men ibland när man är sjuk, hon är 

väldigt mån liksom, och ser hur man mår, vill du ha något, behöver du något. Och hela 

tiden, som jag upplever det, har hon stenkoll på dom människor som blir sjuka. Så 

personalen kommer upp liksom, knackar på och kollar, hur är det? Så va… så där måste jag 

säga att det är en enorm omsorg alltså.” 

”Dom har alltid folk på natten, dygnet runt, och jag menar skulle det vara så att jag vill 

snacka med någon så är det bara att gå ner, eller ringa, du har ju telefon på varje rum. 

Stöd får man alla gånger om man nu ber om det. Jag menar om man ber om något på rätt 

sätt så får man ju det, det gäller även här.” 

Våra respondenter menar att de får det stöd de behöver, i huvudsak praktiskt, i form av 

själva boendet med mat i magen och en säng att sova i. De personer vi träffat ger 

genomgående ett intryck av en viss självständighet och uttrycker ett behov av 

bibehållen integritet, det praktiska stödet är den mest påtagliga formen av stöd och det 

är just den formen som de alla kan hålla med om att de erhållit på ett eller annat sätt, i 

synnerhet med hänvisning till att de faktiskt får husrum och mat. Alla har de givetvis 

olika bakgrund till hur och varför de hamnat där de är idag, för flertalet kan så vara att 

just faktumet att de är boenden på Värtahemmet också är den enda gemensamma 

beröringspunkten. Således faller det sig naturligt att det praktiska stödet kommer mer 

33



eller mindre i första hand och de boende kan uppleva behov av socialt och emotionellt 

stöd i olika hög grad. Nedan följer hur respondenterna uttrycker sig kring den typ av 

stöd de önskade och förväntade sig då de flyttade in på Värtahemmet. 

”Bra är ju att det finns måltider och det finns värme och att du har ett visst socialt nät även 

här va.” 

”Jag var ju liksom nöjd om jag bara fick tak över huvudet va, och kanske lite mat om 

dagen.” 

Socialt stöd kan komma från personalen på boendet i olika former, allt från hjälp med 

myndighetskontakter till hjälp att engagera sig i ett socialt liv. Nedan berättar 

respondenterna om några olika situationer: 

”Så det är lite aktiviteter här ibland, […] som XL Galan i Globen.” 

”Det var ju en tjej som var här och praoade eller pryade eller vad hon nu gjorde, hon skulle 

läsa på någon socionomskola i Eskilstuna. Hon försökte starta en pingisturnering, många 

var ju med va och anmälde sig, men följden var att det var fyra som spelade.” 

Vi får höra fler exempel på hur det brister i engagemang från de boendes sida vid de 

tillfällen då olika aktiviteter arrangerats av personalen. Genomgående uppskattas 

anordnandet av aktiviteter och man välkomnar fler, samtidigt upplevs det som tråkigt 

att inte fler av de boende på hemmet deltar i dessa, någon föreslog att en ökad tydlighet 

och en kontinuitet av arrangerandet och informerandet av kommande aktiviteter kanske 

skulle göra en skillnad. 

”Det tycker jag också satt dom gör väldigt bra, att dom anstränger sig för att hitta på 

saker, och det är inte omöjligt om man har egna idéer, utan det är bara att lägga fram 

dom så kämpar dom för det, känns det som.” 

34



Slutligen kan alltså stödet som förmedlas till de boende på Värtahemmet komma i 

många olika skepnader och de respondenter vi träffat uppvisar en trygghet i vissheten 

om att stöd finns att tillgå när och om de så önskar. 

6.2. Vad upplever de boende på Värtahemmet som positivt respektive negativt? 

Vårt allmänna intryck efter bearbetningen av den insamlade empirin är att 

respondenterna är övervägande positivt ställda inför Värtahemmet som helhet. Som 

positivt framhävs framförallt den vänliga, hjälpsamma och tillmötesgående personalen. 

Med detta sagt har de boende dock förslag på förbättringar såsom rutiner gällande 

matsalsmiljön, det vill säga både matsedelns sammansättning och även 

matsalsgästernas uppförande i miljön, samt även gymmets rutiner gällande exempelvis 

trasiga träningsmaskiner. Gällande boendets regler uttryckte fler respondenter en 

önskan av en uppstramning av de regler som finns, alltså att reglerna och dess 

konsekvenser ska följas noggrannare av både boende och personal. Åsikter framfördes 

även gällande sammansättningen av de boende, då respondenterna ifrågasatte ifall en 

del av Värtahemmets hyresgäster bättre skulle passa in på någon form av 

vårdinstitution. 

Vid tillfället för intervjuerna inledde en av respondenterna samtalet med att presentera 

en tidningsinsändare denne fått publicerad. Insändaren gällde personens synpunkter på 

boendet Värtahemmet. Insändaren löd: 

”Värtahemmet – en social sophög 

Stödboendet Värtahemmet (som drivs av Frälsningsarmén) är om jag förstått intentionen rätt, 

meningen att fungera som ett träningsbonde för att i slutändan i bästa fall ge möjlighet till ett 

eget boende. Jag kan inte frigöra mig från tanken att socialförvaltningarna i Stockholm, när en 

människa av olika anledningar blivit ”oplacerbar”, vänder sig till Värtahemmet! Och då hamnar 

Värtahemmet i något som kan beskrivas som en social ”sophög”! Så får det naturligtvis inte 

vara, men verkligheten säger något helt annat. Undertecknad är själv boende på Värtahemmet 

och vill i sammanhanget verkligen buga mej för personalen som arbetar här, då de är både 

vänliga, förstående och den ”problematik” dessa hårt arbetande människor dagligen ställs inför 

låter sig icke beskrivas. Många av de härstädes boende saknar de ”uppförande-koder” som i 

normala relationer gäller oss människor! Det måste ske en uppryckning på alla nivåer. Det 

35



måste ligga i samtliga inblandades intresse att göra nån form av gallring beträffande droger 

och alkohol. Inte minst för att föra en dialog med remitterande myndigheter så att de som 

anvisas till Värtahemmet får klart för sig vilka regler som gäller där. Boendeformen är för 

många på Värtahemmet starkt passiviserande, då ingen sysselsättning eller eget 

ansvarstagande krävs. En del blir kvar i åratal i denna boendeform och då infinner sig osökt 

frågan; är det pengen det som styr? Att verksamheten måste gå runt är inte svårt att fatta, men 

utifrån det faktum att socialförvaltningarna, när ingen annan ”placerings-möjlighet” finns, 

vänder sig till Värtahemmet är inte acceptabelt! Att psykiatrin måste ta ett större ansvar för 

människorna i de nu nämnda situationerna torde stå fullständigt klart.” 

(Anonymiserad insändare) 

Stockholm City, 2011-03-03 

Då vi i detta avsnitt redovisar resultaten fenomenologiskt värderar vi inte 

sanningshalten i ovanstående artikel. Däremot vill vi inkludera denna i resultatet då den 

avspeglar en av uppfattningarna som finns kring Värtahemmets verksamhet. 

En respondent uttryckte följande: ”William Booth visste inte vad han startade när han 

drog igång det här”. Med detta uttryck resonerade han på samma sätt som författaren till 

insändaren ovan. Han menar att ”hälften av det här gänget som bor här skulle vara hos 

psykiatrin, på mentalvården”. Detta med referens bland annat till de skador som droger 

och alkohol ger. En ytterligare respondent tog i sin intervju upp hur han och enligt 

honom även fler boende upprörs och störs av personer med ålders- och drogrelaterade 

psykiska funktionshinders uppförande, de anser därför att dem skulle behöva en annan 

vårdform än den Värtahemmet erbjuder. En respondent berättar: 

”Det är ju för många som är senildementa här som inte ska vara här va. Så därför blir det 

ju inget trivsamt att vara kvar här på dagarna.” 

Ett återkommande inslag under intervjuernas gång var önskemålet om en uppstramning 

av de befintliga reglerna på boendet samt även mer principfasta konsekvenser som följd 

då en person ej respekterat boendets regler. De intervjuade boende uttrycker att 

hemmets flexibilitet av boendereglerna är så pass rörliga att det upplevs som störande 

36



för andra då personer kan verka komma undan med beteenden som vanligtvis inte är 

acceptabla. Respondenterna uttrycker att de tror att uppförandenivån på de övriga 

boendena blir låg till följd av detta. I intervjuerna framkom således att boendena, genom 

att inte till fullo följa alla regler, påverkar varandra de som vill följa reglerna i negativ 

riktning. Ett exempel på hur detta såg ut enligt respondenterna var att om exempelvis en 

person anlände till boende och var påverkad fick denne som påföljd gå upp på sitt rum – 

vilket samtliga respondenter uppfattade som en bra sak. Detta upplevdes som bra för att 

de personer som på egen hand kämpade med sin nykterhet skulle slippa vistas 

tillsammans med påverkade personer och även att en person på grund av ett snedsteg 

inte blir utkastad ur boendet med huvudet före. Vad som däremot sågs som negativt 

med detta scenario var att respondenterna ansåg att personalen inte hade tillräcklig koll 

på att personen verkligen uppehöll sig på sitt rum. I somliga fall kunde hända att 

personerna visserligen inte vistades i de gemensamma utrymmena, men däremot rörde 

sig fritt mellan de olika våningarna och i korridorerna. Detta upplevdes som ett störande 

moment för andra som exempelvis ville sova för att dagen efter ha kraft och ork att 

vidhålla egna, dagliga rutiner. Ett exempel på hur en respondent menar att reglerna på 

boendet är för löst hållna och att det sällan görs provtagningar för alkohol och/eller 

droger: 

”Ja, det som jag tycker absolut är under all kritik det är det här att man stramar inte upp 

det, så här och så här och så här, ett två tre, inte tre två ett. Och är det så att man inte 

kirrar dom där reglerna, ut i kylan och frys en stund så uppskattar du att komma in i 

värmen. Ja, bokstavligt talat. Ja, man har ja, jag tycker dom har alldeles för lösa. Beroende 

på vem det är som jobbar, vi har några stycken såna här systerdiser här men det är... som 

får gå upp på rummet... […] som att det är återigen, som att den här människan vill vi ha 

koll på så då verkställer dom blåsningen och provtagningen då, men jag har aldrig råkat 

ut för det någonsin.” 

Vidare fortsätter samma respondent med ett förslag till hur en uppstramning skulle gå 

till: 

37



”Man skulle kunna göra det så att när du får en varning då får du gult kort, två gula kort, 

rött kort precis som i fotboll, javisst. Du kan ju inte få fem sex varningar bara för att man, 

det är synd om en och man är sjuk och... man måste ju ha lite sjukdomsinsikt.” 

Utefter respondenternas svar kan vi avläsa att samtliga är nöjda med personalens 

bemötande och omsorg. Intervjupersonerna uttrycker att en stor trygghet ligger i 

personalens förmåga att se varje individ, både rent närvaromässigt men även individens 

dagsform och mående. Ett exempel som ges av respondenterna är hur personalen agerar 

då man som boende exempelvis inte kommer ner från sitt rum. Då följs detta av 

knackningar på dörren och erbjudanden om mat och annan form av hjälp eller eventuell 

vård, i fall att personen i fråga är sjuk. Respondenterna uppskattar att personalen är 

uppmärksam på de boendes sinnesstämningar och tar sig tid och samtalar och skämtar 

en stund. Respondenterna uttrycker även att personalen alltid har tid att sitta ner och 

prata om detta efterfrågas. Två boende vi intervjuat berättar: 

”Jag tycker väl framförallt att personalen är väldigt tillmötesgående och snäll och lyhörd 

och så där va. Dom känns, jag tycker de känns trygga och bra och de har alltid någon 

minut extra över och sådära... så jag måste säga att jag har absolut inga problem med 

personalen alltså.” 

”Det är en underbar personal.” 

Respondenterna uttalade sig enbart i positiva termer kring personalgruppen. Vi emottog 

däremot ett förslag till en förbättring. Till exempel svarar en respondent på frågan om 

denne tycker att personalen är kompetent på följande vis: 

”Nej. Man skulle ha lärt sig någonting om hur folk är om de är påverkade och liknande.” 

Respondenten utvecklar detta påstående med att ge matsalsmiljön som exempel där 

påverkade personer inte klär sig lämpligt vid matbordet. 

”Däremot kan man ju ha åsikter om att folk inte kan klä sig när det är mat och måste 

lägga ut både magar och liknande vid måltider… och halva rumpan man ser ju... vad 

38



hemskt alltså. Men de kanske har det i uppväxten, jag vet inte. Men det är ju någonting som 

de egentligen ska kolla va.” 

En respondent berättar att han tycker att det är positivt med de boendemöten som hålls, 

att vettiga saker tas upp. Däremot menar han att de punkter man diskuterar inte följs 

upp vilket leder till att saker och ting rinner ut i sanden. 

”Ja, det skulle ju vara att de här boendemötena, dem är ju i och för sig vettiga och vi har en 

massa förslag, men det är ju aldrig någon som följer upp någonting va, utan allt rinner 

bara ut i sanden.” 

Vidare berättar en annan respondent om att det är positivt att boendet har ett gym, men 

negativt att flera maskiner är ur funktion och ej repareras. Han har även ett förslag till 

förbättring: 

”Ja, ni vet hur dom där funkar, och den där crosstrainern, jag tycker det är väldigt, väldigt 

kul att träna på crosstrainer, och sen när jag såg wow, vad roligt att det finns en sån! Den 

var trasig då, och alltså jag vet inte hur många gånger jag har sagt till dom om det där, 

och den är fortfarande trasig och det tycker jag är en jävla brist alltså, jag tycker det är så 

dåligt. Dom där grejerna är ju som sagt, dom är ju elektroniska, så man måste ha en 

laddare i för att dom ska fungera, i motionscykeln eller i crosstrainern för att 

överhuvudtaget kunna använda den. Då tycker jag liksom att om laddaren finns i 

receptionens, så att när jag kommer och vill träna så säger jag att kan jag få låna 

laddaren? Får jag låna laddaren, och om den går sönder när jag håller på med den, då gör 

jag en felanmälan direkt när jag lämnar tillbaks laddaren va, att nu har tyvärr cykeln gått 

sönder igen, då liksom uppdaterar dom sig om att grejerna funkar, och vem som har haft 

sönder den så att det inte blir någon som är på fyllan, eller någonting sånt.” 

Något en intervjuperson tar upp som negativt är bristen på variation i matsedeln på 

boendet. Han menar att maten inte är varierad: 

”Dom skulle behöva en ny köksmästare. Därför variationen på maten är ju lika med noll på 

det här viset. Jag menar, man måste ju ha schema att gå efter, man kan ju inte ha kyckling 

tre dagar i veckan, det verkar ju inte klokt tycker jag.” 

39



En annan boende berättar att han uppskattar att det serveras många mål mat om dagen 

och att detta gör att man aldrig behöver vara hungrig. 

”Det finns alltid tillgång och man behöver aldrig vara hungrig eller så där liksom. Tycker 

att det är relativt bra mat också. Och det tycker jag är bra med väldigt mycket måltider.” 

Ett förslag till en förbättring från en intervjuperson för att slippa störande spring i 

korridorer på våningar där man själv inte bor lyder så här: 

”Men dom här andra våningarna där kan man ju springa hur mycket man vill och banka 

på dörrar och hålla på och tigga cigg och sprit och fan vad det är liksom... ett jävla stå hej 

alltså just på nätterna. Ja… alltså jag har sagt till personalen om det dära, du vet att jag 

kan ju förstå att inte personalen kan springa i korridorerna jämt och ständigt med 

pekpinnar och så där va, men mitt förslag var att man sätter in låskolvar i varje 

våningsplan, så att dom som bor på tvåan, det är bara vi som kommer in där.” 

Slutligtvis berättar en intervjuad boende om hur han uppfattar boendet rent generellt: 

”Nä det är lugnt och fridfullt, jag tycker det är skönt faktiskt. Nä jag hittar inget fel.” 

Sammanfattningsvis skulle kunna sägas att respondenterna uttrycker sig överlag i 

positiva termer kring personalen, den relation de har med dem och bemötandet från 

personalen. Den negativa kritik som framkommer handlar i huvudsak om 

organiseringen av Värtahemmet och även om hur man resonerar och arbetar på övriga 

relaterade instanser, så som exempelvis olika myndigheter, vilka kan ha en direkt 

påverkan på boendesituationen på Värtahemmet. 

6.3. Vad kännetecknar det goda hemmet enligt de boende? 

Den generella bilden som respondenterna har givit oss angående vad det goda hemmet 

innebär behandlar alltifrån en egen dörr att stänga om sig, att kunna umgås fritt med 

vem man vill, egna rutiner till att få hänga upp vilken tavla man vill. Majoriteten av 

respondenterna ser inte Värtahemmet som ett hem, utan som en tillfällig boendelösning 

som de är tacksamma att ha. 

40



Då vi ställde den direkta frågan om vad som kännetecknar det goda boendet fick vi av en 

av respondenterna ett mycket målande svar som vi genom ett citat återger nedan: 

”Ja, det ultimata boendet det är väl att du har ett hem där du kan sova och laga mat, tvätta 

dig, gå på toaletten och liknande. Och kunna ta hem vänner och bekanta och släktingar. 

Och det kan du ju inte om du inte har något hem”. 

Utefter den insamlade empirin kan vi konstatera att de svar respondenterna givit 

gällande frågan vad som kännetecknar det goda hemmet är mycket samstämmiga. 

Respondenternas svar kretsar kring meningarna och begreppen ”en dörr att stänga om 

sig”, ”möjlighet till ett socialt umgänge”, ”trygghet”, ”självbestämmande” och ”egna 

rutiner”. Ett hem, menar respondenterna, utmärks bland annat av att man efter egen 

smak och tycke får inreda och införskaffa möblemang man trivs med vilket på så vis gör 

att man sätter sin egen prägel på hemmet. Ett citat från en respondent som ger uttryck 

för ovanstående resultatsammanställning följer nedan: 

”Det goda boendet är när man har en egen dörr att stänga, där det står ditt namn på 

dörren, på brevlådan och där man gör de dagliga rutinerna, dina rutiner. Ja, det är ett hem 

för mig, där jag bor där jag kan möblera, där jag kan sätta upp min tavla där, min bild där 

och ja, och så vidare… det är ett hem. Värtahemmet är ett ställe att vara på, att sova på, 

att bo.” 

En annan respondent uttrycker sig på följande vis: 

”Ja men då har man ju ett ställe som man kan sätta sin egen prägel på och känna att man 

kan bjuda hem folk till… och ha en liksom privat tillvaro. Ja, tryggheten att kunna göra 

såna här saker som att... liksom laga mat och sånt där... själv liksom, och har lite egna tider 

man käkar.” 

Den brist på självbestämmande som respondenterna uttryckte speglas genom citat från 

två av studiens respondenter: 

41



”Det här boendet det är, ja, det är så mycket annat vet du, det finns vissa regler och du har 

ju regler i ditt eget hem också men det är ju dina regler.” 

”Dom har sina bestämmelser och regler va och jag som är en vanlig människa, det är 

enkelt, bara lite grann och tänka med, men följ deras faktorer. Håll dig till det på den 

platsen, du är ju inte fången på något sätt. Dom har sina bestämmelser och regler som är 

på platsen va och det är hur bra som helst förövrigt, mat och allting”. 

Citaten visar på att inte alla respondenter är helt samstämmiga. Majoriteten är ense om 

att förhålla sig till regler uppsatta av andra hindrar känslan av självbestämmande, vilket 

de menar att man har i ett eget hem. En väsentlig skillnad mellan att ha ett hem och ett 

boende som en av respondenterna beskriver är att man inte är fri att komma och gå som 

man vill samt att man till viss del även är övervakad: 

”Ett hem måste du kunna gå in och ut genom din dörr som du vill, och det kan du inte här, 

bara om du går in där, alltså genom den biten (pekar mot receptionen i entrén)” 

Trots att intervjupersonerna inte upplever sitt nuvarande boende som ett ”hem” 

resonerar de olika kring svaret på frågan om de upplever sig själva som hemlösa. Fem 

personer berättar: 

”Det här är ju inte, ser ju inte jag som ett hem i den bemärkelsen.” 

”Ja, tyvärr, det gör jag. Ja, det här är ju då ett övernattningsboende för mig, det är ju inget 

hem, kan jag ju inte påstå. Även om jag nu är skriven här, men det är fortfarande inte vad 

jag kallar hem.” 

”Bostad... alltså egen bostad har jag ju ingen, men jag hyr ju här ett rum så att jag har ju 

jag har ju ett boende så att... tills vidare. Det är jag glad för, för det hade jag ju inte då när 

jag kom hit. Och då var jag ju glad naturligtvis… och så önskar jag ju hela tiden något 

annat, ja.” 

”Nä, jag gör inte riktigt det på något sätt alltså. Ja... jag har inte förlikat mig med den 

tanken riktigt, även om jag i praktiken är det. Nä, jag har ju tak över huvudet liksom så att, 

jag är ju inte hemlös på det viset. Men jag har ju ingen fast egen adress alltså.” 

42



”Nej, inte när jag bor här inte. Då finns det ingen anledning att påstå saken alls. Du har ju 

ett hem, du har ju dit du går där du får mat och allting.” 

Avslutningsvis mötte vi samstämmighet hos majoriteten av respondenterna kring synen 

på det framtida boendet: 

”Jag har en väldigt ljus tro på framtiden i alla fall alltså, jag känner alltså fan jag kommer 

tillbaka alltså, ni vet jag kommer tillbaka.” 

”Jag har två liner ute en till socialtjänsten och där är jag godkänd som försökslägenhet och 

här har jag också en lina ute, för det är så här att man kvalificerar sig till våning tre till, 

dom har, man har lägenheter här i huset. […] Jag menar jag har ju skött mig själv i hela 

mitt liv.” 

Viss avvikelse fann vi dock i respondentgruppen då en person uttryckte sig så här kring 

synen på det framtida boendet: 

”Framtiden? Den är ju så bra som den är.” 

Gemensamt för våra respondenter var att de alla uttryckte uppskattning för det boende 

som de faktiskt hade i dagens läge. När diskussionen om hem i jämförelse med boende 

kom upp tyckte majoriteten dock inte att den boendeform de befann sig i idag var att 

likställas med ett hem. Majoriteten uttryckte även en stark önskan om att åter ha vad de 

kallar hem och arbetade, i de flesta fall, aktivt på ett eller annat sätt för att uppnå detta. 

Enkelt uttryckt skulle kunna sägas att de uppskattade sin nuvarande situation men var 

därmed inte förnöjsamma med den. 

7. Analys och diskussion 

Vi ämnar analysera den sista frågeställningen då den utgör vår unika inriktning på 

studien i förhållande till Holmdahls tidigare studie. Frågeställningen lyder, vad 

kännetecknar det goda hemmet enligt de boende? Svaret på frågan är inte helt enkel då 

den insamlade empirin vi fått ger oss komplexa svar som vid första anblick kan verka 

motsägelsefulla. 

43



Ett perspektiv som kan illustrera hur ett hem är en konstruerat av människan och dess 

normer är socialkonstruktionismen. Ett exempel på hur perspektivet skulle kunna 

tillämpas i denna studies kontext är att respondenterna vi intervjuat generellt inte 

upplever sig ha ett hem trots att de har alla de basala nödvändigheter som gemene man 

kan tycka är fullgott för ett drägligt liv och en fungerande vardag i form av mat för 

dagen, en säng att sova i, tak över huvudet, hygienutrymmen, värme, kläder samt även 

rekreationsutrymmen såsom gym och TV-rum. Samtidigt finns det människor som lever 

under långt mer simpla förhållanden än våra respondenter och ändå upplever sig ha ett 

hem. Vi drar då slutsatserna att olika personer i olika kontexter på egen hand samt 

gemensamt med sin omgivning konstruerar en annorlunda bild av vad ett hem bör och 

kan vara. Vi reflekterar över att personer som lever på ett självvalt mer spartanskt sätt 

och ändå upplever sig vara nöjda med sin boendesituation kan uppleva sig ha de attribut 

som exempelvis Tognoli omnämner som essentiella för känslan av att ha ett hem 

uppfyllda (se Tognoli, 1987). Sett ur ett vidare perspektiv vill vi återkoppla till vårt 

teoriavsnitt där vi exemplifierar med att beskriva att så som samhället är uppbyggt idag 

krävs det av medborgarna att de lever på ett visst sätt och interagerar med varandra för 

att det rådande socioekonomiska system som är dagens samhälle ska fortsätta fungera. 

Ett hem ur ett socialkonstruktionistiskt perspektiv är således inte oberoende av resten 

av samhället, utan ”bara” en kugge i maskineriet. Exempelvis nämnde en respondent att 

denne störs av andra boende då dessa ränner i korridorerna nattetid då han själv 

behöver sova för att dagen efter ha orken att söka arbete för att så småningom komma 

ut i arbetslivet, skaffa ett eget hem och således bli en del av vad vi omnämnde som 

maskineriet igen. Personen som uttalade detta uttryckte alltså en önskan om att få en 

annan position i samhället än vad den på Värtahemmet utgör. Positionen på 

Värtahemmet har vi förstått kan upplevas som ett led i att komma vidare till något 

annat, således tolkar vi att positionen på Värtahemmet kan upplevas som något ostabil 

och osäker. Detta då boendet inte utgör en permanent lösning på individernas 

problematik. Då ställer vi oss frågan, varför kan inte exempelvis Värtahemmet utgöra en 

permanent lösning? Vi tänker oss att samhället har konstruerat vad som anses vara ett 

”normalt accepterat” hem, stödboenden och liknande tror vi oss veta vanligtvis inte är 

inkluderade i dessa normativa regler för hur en person ”ska” bo. Även om en person 

44



skulle vara totalt nöjd med denna typ av boende tror vi att denne skulle kunna stöta på 

problem i samhällets system och ”maskineri”, exempelvis i situationer med arbetsgivare, 

livspartners, vänner, familj och eventuell framtida hyresvärd. Personens vänner och 

familj skulle kunna uppfatta detta boende som ett tecken på att man är en ”avvikare” och 

inte riktigt passar in i övriga samhället. Framtida livspartners skulle för det första kunna 

resonera som tidigare nämnda vänner och familj, och det vore dessutom svårt att ha en 

intim relation med någon och näst intill en omöjlighet att bygga en familj. Vi tänker oss 

att eventuella arbetsgivare kan lägga i värderingar i den arbetssökandes adress och i 

denna adress även tillskriva personen egenskaper som denne nödvändigtvis inte 

besitter, men att fördomar finns om hur en person är som inte har ett ”normalt hem”. Vi 

tänker oss att även personen skulle kunna stöta på problem i sökandet att finna ett eget 

hem, då framtida hyresvärdar även de skulle kunna ha fördomar om hur den här 

personen är då den tidigare inte kunnat behålla ”ett vanligt hem”. 

Samtliga intervjupersoner har erfarenheter av vad ett hem kan vara. Respondenterna 

beskriver att viktiga komponenter för vad som kan utgöra ett hem är bland annat 

trygghet, självbestämmande, en dörr att stänga om sig, möjlighet till socialt umgänge 

samt egna rutiner. Dessa komponenter tas även upp i Haywards lista över betydelserna 

av ett hem. De två nämnda teoretikerna, Hayward och Tognoli, har skapat teorier och 

sammanställt varsin lista över begrepp som de på likartade vis kopplar samman med ett 

hem. Den insamlade empirin styrker och bekräftar dessa teorier om att vad som utgör 

ett hem och bekräftar även tanken om att ett hem är en mänsklig konstruktion och 

således är något mer utöver enbart ett boende med tak över huvudet. Under en av 

intervjuerna på Värtahemmet fann vi ett citat där respondenten beskriver vad denne 

tillskriver begreppet hem vilket till stor del överensstämmer med det perspektiv samt 

de teorier vi valt att arbeta utefter. Citatet lyder: 

”Det goda boendet är när man har en egen dörr att stänga, där det står ditt namn på 

dörren, på brevlådan och där man gör de dagliga rutinerna, dina rutiner. Ja, det är ett hem 

för mig, där jag bor där jag kan möblera, där jag kan sätta upp min tavla där, min bild där 

45



och ja, och så vidare… det är ett hem. Värtahemmet är ett ställe att vara på, att sova på, 

att bo.” 

Av detta citat kan vi urskilja stora likheter med de attribut och komponenter de tidigare 

nämnda teoretikerna inkluderar i sina teorier kopplade till hem. I citatet nämner 

respondenten vikten av att man har sitt egna namn på dörren till sitt hem, detta ser vi 

som ett uttryck för vad Tognoli kallar för ”personlig identitet” och vad Hayward kallar 

för ”den enskildes identitet”. Vi ser även detta som ett uttryck för Tognolis attribut ”den 

enskildes plats på jorden”, alltså vikten av att en individ ska känna att denne har en egen 

plats där man hör hemma. Detta resonemang för vi eftersom att ett namn ofta är starkt 

kopplat till en persons identitet. Att respondenten betonar vikten av att ha en egen dörr 

att stänga om sig ser vi som ett uttryck för att ett hem bör ha vad Hayward kallar för 

”fysisk struktur”. Respondenten nämner även ett hem är en plats där man kan ha egna 

dagliga rutiner vilket vi vill koppla till Tognolis attribut ”kontinuitet”. Kontinuitet 

kopplar vi till att individen ska ha återkommande inslag i vardagen vilket kan inge en 

känsla av upplevd trygghet. Något så litet som att sätta upp en tavla eller ej kan tyckas 

vara trivialt för gemene man, men kan vara en avgörande faktor för huruvida en person 

upplever att denne har ”utrymme att uttrycka sin personlighet fritt”, vilket teoretikern 

Tognoli menar är ett attribut som gör att ett hem skiljer sig från ett boende. 

En annan respondent formulerar vad denne menar är viktigt för ett hem på följande vis: 

”Ja men då har man ju ett ställe som man kan sätta sin egen prägel på och känna att man 

kan bjuda hem folk till… och ha en liksom privat tillvaro. Ja, tryggheten att kunna göra 

såna här saker som att... liksom laga mat och sånt där... själv liksom, och har lite egna tider 

man käkar.” 

Tognoli talar om ”privatliv” som ett attribut för vad som kan utgöra ett hem. 

Respondenten ovan talar om att ha en privat tillvaro, vilket vi ser som ett samband 

mellan teorin och empirin. Även Haywards komponent ”hemmet som territorium” ser vi 

illustreras i citatet där respondenten talar om att ha ett eget ställe att sätta sin prägel på 

samt att fritt bjuda hem folk. Vi ser även detta som ett uttryck för behovet att kunna 

använda hemmet som en plats för sociala relationer. Även det Hayward omnämner som 

46



”hemmet som en social och kulturell enhet” avspeglas i citatet då intervjupersonen tar 

upp behovet av att kunna bjuda över folk till sitt hem. 

Detta är ett urval av den insamlade empirin som väl representerar våra respondenters 

svar och resonemang, vi har sökt att noggrant granska empirin i jämförelse med valda 

teoretikers resonemang för att även kunna utröna eventuella avvikelser emellan dessa. 

Vad som då framkommit är en förbluffande samstämmighet emellan dessa, och faktiskt 

inget som kan tolkas som en motsättning. Vi utgick från tanken att skillnader skulle 

framkomma mellan teoretikers definitioner av ett hem och våra respondenters 

definitioner av ett hem och på så vis öppna upp för en diskussion kring de eventuella 

skillnaderna. Så var inte fallet, utan vårt huvudsakliga fynd blev här istället de slående 

likheterna mellan teoretikernas och respondenterna definitioner. Istället finner vi, 

liksom tidigare nämnt, en slående samstämmighet som gör att vi kan se att vår empiri 

bekräftar teorierna. Vi ställer oss frågan vad denna påtagliga samstämmighet kan bero 

på? Vi tänker oss att oavsett hur man lever, vilken typ av människan man är och vilken 

tid man lever i har vi människor samma grundläggande behov av att känna trygghet, och 

i detta fall den trygghet som ett hem medför. Detta är en av anledningarna till att vi 

funnit att ett hem och ett boende inte är samma sak. Oavsett var och hur en människa 

bor finner vi ett tydligt behov av att individen ska kunna råda över och kontrollera sig 

själv och omständigheterna kring sitt hem. Som tidigare nämnt har vi under analysens 

författande funnit samstämmighet mellan vår insamlade empiri och de två teoretikerna, 

Hayward och Tognolis resonemang. Vi ställer oss frågan om att anledningen till denna 

funna samstämmighet kan bero på att de begrepp teoretikerna inkluderat i sina 

förklaringar till vad ett hem innebär är väldigt vida och generaliserande. Begreppen kan 

således inkludera många olika punkter som kan tänkas vara viktiga delar av ett hem. 

Attributen som beskrivits kan vara svåra att inte hålla med om, då de inte är vidare 

specifika eller fasta. Krasst formulerat skulle vi kunna tänka oss att mer eller mindre all 

vår insamlade empiri på något vis skulle kunna passa in i teoretikernas begrepp. Med 

detta sagt menar vi dock inte att teorierna inte är bra eller att vi inte håller med om 

resonemangen de för, dock vill vi ändå påvisa att alla teorier tåls att granska ur en 

vidare vinkel. 

47



Ett intressant verktyg för att vidare analysera den insamlade empirin samt åskådliggöra 

och diskutera utifall att det förhåller sig som så att innehavandet av ett boende 

nödvändigtvis utgör motsatsen till att vara hemlös är Greimas semiotiska kvadrat. Till 

exempel menar en del av de intervjuade männen att deras aktuella boenden inte är ett 

hem, men att de däremot inte är hemlösa. En liten del av respondenterna tyckte sig ha 

både hem och boende och ansåg sig således inte vara hemlösa. Det överhängande 

intrycket var ändock att personerna inte såg detta boende som ett hem, däremot var inte 

samtliga personer ense om i fall de betraktade sig själva som hemlösa eller ej. Detta 

skulle kunna tolkas som en motsägelse. 

Då begreppen hem och boende ofta är sammankopplade kan distinktionen vara svår att 

urskilja dessa emellan, det kan således tyckas svårt att se varför ett boende inte då heller 

skulle motsvara lösningen på hemlöshetsproblematiken? Ponera då att boende är 

motsatsen till hemlöshet, och att detta då åskådliggörs i en uppställning av Greimas 

kvadrat med dessa begrepp som oppositioner. Därpå följer konkretiserandet av dessas 

kontradiktioner, det vill säga dessas exakta motsatser. Utifrån denna bild som skapats 

med kvadraten som verktyg framkommer således en tydlig plattform att fortsätta 

resonera och diskutera utifrån. Alltså kommer Greimas semiotiska kvadrat nu väl till 

pass för att vidare analysera de berättelser och tankar som framkommit via den 

insamlade empirin (se figur nedan). 

På detta vis applicerar vi teorin på vårt forskningsproblem. Vår binära opposition utgörs 

av hemlös och boende. Kontradiktionen till hemlös är i vårt fall icke-hemlös. 

48



Kontradiktionen till boende är i vårt fall ett icke-boende. Således är alltså hemlöshet och 

boende inte varandras motsatser, och man skulle teoretiskt sett kunna ha både ett 

boende och samtidigt vara hemlös. Detta då att ha eller att inte ha ett hem har fokus på 

emotioner mer än på en fysisk plats, vilket ett boende snarare utgör, en fysisk plats mer 

än något annat. 

I allmänhet tänker vi oss att hem och boende används synonymt i vardagligt tal. Vid 

insamlandet av empirin uppenbarade det sig för oss att det är två skilda begrepp med en 

jämförelsevis stor distinktion där emellan. I inledningen till denna studie målade vi upp 

en bild av det som vi tror kan vara en föreställning många har av den hemlöse som ”den 

utslagne mannen på gatan liggandes på marken täckt med tidningspapper”. En del av 

respondenterna för denna studie ser sig själva som hemlösa trots att de har ett boende 

och således har en plats att äta och sova på – vilket är just vad många kanske anser vara 

en lösning på hemlöshetsproblemet. Resultatet av vår studie visade klart och tydligt på 

att det inte enbart är fysiskt och praktiskt man är hemlös, utan även kanske psykologiskt 

och emotionellt. Trots att en del av våra respondenter ser sig som hemlösa uttrycker de 

en stor uppskattning och tacksamhet över att ha ett boende, om än temporärt då 

samtliga har erfarenheter av ett icke-boende. Värtahemmet är för respondenterna ett 

boende – men samtidigt ett icke-hem. När vi som författare reflekterar kring begreppen 

hem och boende upplever vi den signifikanta skillnaden mellan dessa två var att 

hemmet i högre grad baserar sig på individens upplevelser och emotioner medan ett 

boende är något mer konkret och platsbundet (se Haywards lista med begrepp, 

”hemmet som den enskildes plats på jorden”). Dessa slutsatser grundar sig i den tydliga 

distinktion som uppenbarade sig under insamlandet av empirin där även 

respondenterna tydligt uttryckte att en skillnad faktiskt förelåg mellan de två 

begreppen. 

På frågan om en respondent upplevde sig själv som hemlös svarade han följande: 

49



”Ja, tyvärr, det gör jag. Ja, det här är ju då ett övernattningsboende för mig, det är ju inget 

hem, kan jag ju inte påstå. Även om jag nu är skriven här, men det är fortfarande inte vad 

jag kallar hem.” 

Citatet ovan illustrerar hur personen upplever att denne är hemlös – trots sitt 

nuvarande boende på Värtahemmet. Vi ställde oss tidigare frågan om ett boende är 

motsatsen till hemlöshet och ur citatet kan vi här utröna ett svar. Vidare svarar ett antal 

ytterligare respondenter på liknande vis som följer nedan: 

”Det här är ju inte, ser ju inte jag som ett hem i den bemärkelsen.” 

”Bostad... alltså egen bostad har jag ju ingen, men jag hyr ju här ett rum så att jag har ju 

jag har ju ett boende så att... tills vidare. Det är jag glad för, för det hade jag ju inte då när 

jag kom hit. Och då var jag ju glad naturligtvis… och så önskar jag ju hela tiden något 

annat, ja.” 

Utifrån resonemang som dessa konstaterar vi att ett hem inte är att likställas med ett 

boende. Den semiotiska kvadraten hjälper oss att illustrera och konkretisera dessa citat 

samt våra tidigare nämnda antaganden. Grundantagandet är att ett hem och ett boende 

inte är samma sak – därav formuleringen av de binära oppositionerna. Liksom tidigare 

nämnt under avsnittet om teorier och perspektiv är det av stor vikt att de binära 

oppositionerna är exakta motsatser. Den faktiska uppställningen av kvadraten med de 

valda oppositionerna hjälpte oss att tydliggöra var i oppositionerna låg och hur 

skillnaderna tydde sig. I arbetsprocessens början föreföll det sig ej klart och tydligt exakt 

vilka begrepp som utgjorde varandras motsatser, men genom uppställandet av Greimas 

semiotiska kvadrat klarnade skillnaderna och de binära oppositionerna trädde fram. 

Detta gjorde att vi kunde applicera respondenternas svar utefter hur uppställningen såg 

ut. 

I vår tidigare forskning som presenterats under rubriken ”Vad kännetecknar ett hem?” 

finnes Olbers och Holmbergs studie om hemlösa personers uppfattning om vad som 

kännetecknar ett hem. Respondenternas svar i den studien är överensstämmande med 

50



de svar som framkommit under insamlandet av empirin till denna studie. Attribut som 

de båda intervjugrupperna anser känneteckna ett hem är ”egenbestämmande”, ”en dörr 

att stänga om sig”, ”egna rutiner” och ”trygghet”. Då vi funnit mycket snarlika resultat 

från olika typer av källor tänker vi oss att man skulle kunna generalisera dessa 

slutsatser och applicera på gruppen hemlösa personer i en vidare bemärkelse. Då vi 

resonerar vidare funderar vi över om dessa attribut är giltiga även för personer som inte 

befinner sig i hemlöshet, exempelvis upplever även vi författare att dessa attribut är 

viktiga och värdefulla komponenter för vad som kännetecknar ett hem. 

Det är naturligtvis av vikt för människans överlevnad att ha sina basala fysiska behov 

tillfredsställda vilket man få på ett boende som exempelvis Värtahemmet. Däremot drar 

vi slutsatsen av denna studie att avgörande för huruvida man upplever att man har ett 

hem eller ej ligger på en annan nivå än det mest basala och att tyngden för vad som 

upplevs som ett hem finns hos individens egna upplevelser. 

Följaktligen ställer vi oss frågan om det kanske är just ovanstående som delvis är 

Värtahemmets syfte, att man givetvis vill hjälpa människan till en dräglig levnadsnivå 

men inte till den grad att individen tappar drivkraften att på egen hand påverka och 

förbättra sina levnadsvillkor. Vi antar att om den enskilde i ett boende såsom detta 

skulle känna sig hemmastadd i högre grad än våra respondenter gjorde kan antas att 

personen inte upplever det som aktuellt att förändra sin boendesituation. Syftet med ett 

boende som till exempel Värtahemmet har som grundtanke att det skall utgöra ett 

boende under en övergångsperiod och är snarare en akut boendelösning. Detta koncept 

skulle inte vara möjligt att upprätthålla om varje boende på hemmet skulle bli alltför 

hemmastadda och låta boendet utgöra deras permanenta boendelösning. Grovt uttryckt 

skulle kunna sägas att Värtahemmet är inte ett Värtahem utan snarare ett Värtaboende. 

8. Författarnas avslutande reflektioner 

Sammanfattningsvis har denna studie visat oss att en skillnad, och en ganska signifikant 

sådan, föreligger mellan att ha ett hem och ett boende. Att känna att man har ett hem 

51



medför en essentiell känsla av trygghet och autonomi som är grundläggande för att en 

människa ska kunna utvecklas inom övriga områden i livet. 

Vi som författare kan även tycka att hemlöshetsproblematiken har en tendens att hamna 

i skymundan till förmån för andra sociala problem vilka exempelvis kan tyckas mer 

synliga eller aktuella. Hemlöshet då den syns i form av uteliggare på gatan är nog så 

synlig och kan få de flesta att reagera och agera. Men då dessa människor inte längre 

syns på parkbänkar eller trottoarkanter, utan istället har fått en plats på något form av 

boende, så upplever vi som författare inte att problemet prioriteras längre av samhället. 

För den enskilde individen tänker vi oss dock att problemet fortfarande är aktuellt i allra 

högsta grad om än möjligtvis inte akut på samma vis som då man var helt utan boende. 

Hur som haver kvarstår ju alltså problemet, den enskilde är fortfarande hemlös… 

52



9. Referenser 

1. Beijer, U. (2007). Forskning om hemlösa i Sverige: en kunskapsöversikt. Stockholm: 

Forsknings- och utvecklingsenheten, Stockholms stadsledningskontor. 

2. Beijer, U. (2001). ”På männens villkor – om hemlösa kvinnor i Stockholm”. I 

Runquist, W. & Swärd, H., (red.),: ”Hemlöshet. En antologi om olika perspektiv och 

förklaringsmodeller.” Stockholm: Carlsson Bokförlag. 

3. Burr, V. (1995). An introduction to social constructionism. London: Routledge. 

4. Centrum för folkhälsa. Enheten för socialmedicin och Hälsoekonomi (2007). Hälsa 

och livsvillkor bland socialt och ekonomiskt utsatta grupper i Stockholms län. 

Stockholm: Centrum för folkhälsa. 

5. FoU i Väst. (2006). Ett offentligt liv: hemlöshet och hemlöshetsarbete i Göteborg. (1. 

uppl.) Göteborg: FoU i Väst. 

6. Glaser, B.G. & Strauss, A.L. (1967). The discovery of grounded theory: strategies for 

qualitative research. New York: Aldine de Gruyter. 

7. Gren, J. (1996). Etik i socialt arbete. (1. uppl.) Stockholm: Liber utbildning. 

8. Holmdahl, J. (2010). ”Vi finns helt enkelt till för dom” – En utvärdering av 

Värtahemmet, ett hem för vård eller boende för hemlösa män. Stockholm: 

Frälsningsarmén. 

9. Jacobsen, I. D. (2007). Förståelse, beskrivning och förklaring: Introduktion till 

samhällsvetenskaplig metod för hälsovård och socialt arbete. Lund: 

Studentlitteratur. 

10. Jurdell, F. (2010). ”Hemlösa i Stockholm 15 april 2010”. DNR: 3.1-0297/2010. 

Stockholm: Stockholms stad, Socialtjänst- och arbetsmarknadsförvaltningen. 

53



11. Kvale, S. & Brinkmann, S. (2009). Den kvalitativa forskningsintervjun. (2. uppl.) Lund: 

Studentlitteratur. 

12. Larsson, S. (2005). ”En kvalitativ metod”. I Larsson, S., Lilja, J. & Mannheimer, K. 

(red.). Forskningsmetoder i socialt arbete. Lund: Studentlitteratur. 

13. Larsson, S. (2005). ”Teori, metod och empiri”. I Larsson, S., Lilja, J. & Mannheimer, K. 

(red.). Forskningsmetoder i socialt arbete. Lund: Studentlitteratur. 

14. Liskow, B., Powell, B., Penick, E., Nickel, E., Wallace D., Landon, J. et al. (2000). 

Mortality in male alcoholics after ten to fourteen years. Journal of studies on alcohol, 

61(6), 853-861. 

15. Moore, J. (2000). ”Placing home in context”. Journal of Environmental Psychology. 

Volume 20, Issue 3, september 2000, s. 207-217. 

16. Nordfeldt, M. & Olsson, L. (2006). Trösklar och gränshinder på bostadsmarknaden. 

Om välfärdens gränser och det villkorade medborgarskapet: rapport. 

17. Payne, M. (2005). Modern teoribildning i socialt arbete. Stockholm: Natur & Kultur 

18. Regeringens proposition 1993/94:218: ”Psykiskt stördas villkor”. (1994). Stockholm. 

19. Socialstyrelsen. (1993). Hemlösa i Sverige. En kartläggning. Socialstyrelsen följer upp 

och utvärderar. Stockholm: Socialstyrelsen. 

20. Socialstyrelsen. (2005). Hemlöshet i Sverige 2005 – omfattning och karaktär. 

Stockholm: Socialstyrelsen. 

21. Socialstyrelsen. (2009). Boendelösningar för hemlösa personer – en kunskapsöversikt. 

En systematisk kartläggning av internationellt publicerade effektutvärderingar. 

Stockholm: Socialstyrelsen. 

22. Stockholm City. (2011-03-03). ”Värtahemmet – en social sophög”. Stockholm: 

Bonnier Tidskrifter. 

54



23. Stockholms Stadsmission & Swärd, H. (2010). Hemlös 2010: en statusrapport om det 

offentligas stöd till människor som lever i hemlöshet. Stockholm: Stockholms 

stadsmission. 

24. The Salvation Army. (2008). The Seeds of Exclusion. London: The Salvation Army. 

25. Tognoli, J. (1987). Residential environments. I D. Stokols & I. Altman, (red.). 

Handbook of Environmental Psychology. New York: Wiley Interscience. 

26. Vetenskapsrådet. (2002). Forskningsetiska principer inom human- 

samhällsvetenskaplig forskning. ISBN: 91-7307-008-4. 

10. Elektroniska källor 

1. Carlshamre, S. (2011). ”Ferdinand de Saussure”. Hämtad från: 

http://www.philosophy.su.se/kurser/Fakultetskurs/fktexter/semiologi.html#3. 

1. Ferdinand de Saussure, 2011-05-19, 11.20. 

2. Carlshamre, S. (2011). ”Mytens element; Binära motsättningar”. Hämtad från: 

http://www.philosophy.su.se/kurser/Fakultetskurs/fktexter/narratologi.html# 

3.4.5.1. Mytens element; binära motsättningar, 2011-05-19, 11.43. 

3. Dagens Nyheter (DN). (2008). ”Hemlösa åldras i förtid”. Hämtad från: 

http://www.dn.se/sthlm/hemlosa-aldras-i-fortid, 2011-02-23, 11:11. 

4. Dagens Nyheter (DN). (2010). ”Ny grupp unga lever på Plattan”. Hämtad från: 

http://www.dn.se/sthlm/ny-grupp-unga-lever-pa-plattan, 2011-03-14, 17:46. 

5. Frälsningsarmén. (2011). ”Vårt arbete”. Hämtad från: 

http://www.fralsningsarmen.se/dl2/p3/content.nsf/aget?openagent&key=frals 

55



ningsarmen_verksamhet, 2011-02-17, 12:01. 

6. Hyresgästföreningen. (2009). ”Bostadsbristen bland unga ökar – 128.000 bostäder 

saknas”. Hämtad från: 

http://www.mynewsdesk.com/se/pressroom/hyresgastforeningen/pressreleas 

e/view/bostadsbristen-bland-unga-oekar-128000-bostaeder-saknas-301410, 

2011-03-09, 14:36. 

7. International Federation of Social Workers (IFSW). (2005). Hämtad från: 

http://www.ifsw.org/f38000032.html, 2011-02-16, 08:38. 

8. Signo - Theoretical Semiotics on the Web. 

http://www.signosemio.com/greimas/a_carresemiotique.asp, 2011-05-13, 12:43. 

9. Socialdepartementet. (2006). ”Hemlöshet”. Hämtad från: 

http://www.sweden.gov.se/sb/d/6315/a/56360, 2011-02-28, 09:23. 

10. Socialstyrelsen. (2011). ”Hemlöshet”. Hämtad från: 

http://www.socialstyrelsen.se/hemloshet, 2011-03-02, 11:29. 

11. Stadsmissionen. (2009). ”Hemlöshet”. Hämtad från: 

http://www.stadsmissionen.se/Socialverksamhet/Hemloshet/, 2011-03-01, 

22:20. 

12. Stockholms Fria. (2008). ”Hemlösa blir både yngre och äldre”. Hämtad från: 

http://www.stockholmsfria.nu/artikel/75002, 2011-03-09, 16:44. 

13. Svenska Dagbladet (SvD). (2008). ”Unga hemlösa får inget stöd”. Hämtad från: 

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/unga-hemlosa-far-inget-stod_2039669.svd, 

2011-03-09, 15:43. 

56



11. Bildreferenser 

1. ”Den semiotiska kvadraten”. http://www.search.com/reference/Semiotic_square. 

Hämtad: 2011-05-03, 16:48. 

57



12. Bilaga 1 

Intervjuguide för boende 

Personlig bakgrund 

a. Namn och ålder? Utbildningsbakgrund- och arbetslivserfarenhet? Vilket land är du född i 

(om du är född i Sverige, kommer dina föräldrar från Sverige)? Hur länge har du varit 

hemlös? Hur blev du hemlös? Har du barn? 

b. Hur länge har du bott på Värtahemmet? Hur kom du hit? Bor du på stödboendet, det 

aktiva stödboende (drogfria avdelningen) eller i träningslägenhet? 

Om Värtahemmet 

a. Hur skulle du beskriva Värtahemmet (vad är bra respektive mindre bra/dåligt)? Hur är 

det att bo här? Hur är miljön (yttre och inre) på Värtahemmet samt hur det ligger 

(geografiska lokalisering)? Vilka förändringar med Värtahemmet har ägt rum sedan du 

kom hit? Hur kommen den kristna livsåskådningen till uttryck här (när, var, av vem och 

hur)? 

b. Kan du beskriva hur dagarna ser ut för dig? Vad gör du om dagarna? Umgås du med 

personalen, andra boende eller annat? 

c. Finns det några fritidsaktiviteter respektive insatser för er som bor här? Om ja, deltar 

du i dessa fritidsaktiviteter? Är det någon av fritidsaktiviteterna eller insatserna som du 

tycker särskilt om eller som du ogillar, varför? Uppfattar du att det finns en kristet 

budskap inom några av dessa fritidsaktiviteter eller insatser? 

d. Vilka regler och krav har man här på Värtahemmet? Vad tycker du om reglerna (vad är 

bra och mindre bra/dåligt med reglerna). Vad händer om man inte följer dessa krav och 

regler? 

Om personal 

a. Hur skulle du beskriva Värtahemmets personal? Hur ser dina kontakter ut med dem? Är 

det någon skillnad på personalen här mot andra ställen (positivt och/eller negativt)? 

Vad förväntar du dig av personalen? Uppfattar du att personalen är kristen? Om ja, på 

vilket sätt? 

b. Anser du att personalen är kompetent? Är personalen tillgänglig? Hur blir du bemött av 

personalen? Kommer deras tro till uttryck i bemötande mot dig? Om ja, på vilket sätt? 

58



Om stöd och hjälp 

Övrigt 

a. Vad trodde du att du skulle få för stöd/hjälp när du kom hit? Vilket stöd eller vilken 

hjälp tycker du att du har fått (omvårdnad, socialt, praktiskt)? Vad vill du specifikt ha 

stöd och hjälp med? Har du fått tillräckligt med stöd och hjälp? (Om inte, varför?) 

b. Är det någon typ av stöd/hjälp som du saknar eller önskar att du kunde få? 

c. Är det någon typ av stöd och hjälp som du särskilt tycker om (om ja, varför)? Är det 

någon typ av stöd och hjälp som du inte är nöjd med (om ja, hur skulle det kunna göras 

bättre)? 

d. Vilken betydelse har och har vistelsen här haft på ditt liv (sysselsättning, psykisk, fysik, 

andliga och sociala rehabilitering)? Har den kristna tron förändrat din syn på livet eller 

på din livsstil? Hur ser du på framtiden? 

a. Är det något som jag inte tagit upp som du skulle vilja tillägga? 

Kompletterande frågor utefter uppsatsens tematisering 

a. Hur skulle du beskriva hemlöshet? 

b. Definierar du dig själv som hemlös? 

c. Vad är ett hem för dig? Vad kännetecknar det goda boendet för dig? 

d. Gör du någon skillnad mellan ett hem och ett boende? 

59



13. Bilaga 2 

Överenskommelseblankett för boende 

● Maten serveras på bestämda tider – se anslagstavlan! 

● Håll god ordning i ditt rum och andra lokaliteter! Bädda Din säng. 

● Besök kan Du ta emot i dagrummet klockan 9.30 – 20.00. 

● Du får inte inneha eller förtära alkoholhaltiga drycker eller narkotikaklassade 

preparat inom hemmet och på dess tomt. 

● Tillhyggen av olika slag såsom verktyg, vapen, knivar, sprutor, kanyler etc. får Du inte 

införa till hemmet. 

● Alkoholdrycker, preparat, förpackningar samt tomburkar eller tomma flaskor tas 

beslag och är förverkade. 

● Du kan inte neka personalen tillträde till rummet. 

● Du måste acceptera att vid misstanke om missbruk bli visiterad och lämna urinprov 

eller alkotest. 

● Alla mediciner Du använder skall registreras hos sjuksköterskan. 

● Av säkerhetsskäl är sängrökning förbjuden. Hela entréplanet är helt rökfritt. 

● Lämna rumsnyckeln i receptionen när Du går ut. 

● Entrédörren är stängd klockan 24.00 – 6.30. 

● Värtahemmet ansvarar inte för Dina eller besökandes tillhörigheter. 

● Betala din eventuella egenavgift till föreståndaren enligt er överenskommelse. 

● Vi utflyttning skall du städa rummet. Efter utflyttning förvaras Dina eventuellt 

kvarvarande effekter en månad. Därefter skänks de till Myrorna om de inte är 

hämtade. 

● Skadegörelse ersätts av den som orsakat skadan. 

60



● Den som är påverkad av alkohol eller andra droger äger inte tillträde till matsalen eller 

andra allmänna utrymmen. 

● Det är förbjudet för dej att öppna entré dörren för boende på- eller gäster till hemmet. 

Allt insläpp sköts av personal i receptionen. 

● Att bryta mot ordningsreglerna kan leda till utskrivning. Våld eller hot om våld, om det 

fattas som allvarligt menat, leder till omedelbar utskrivning. 

● Du avsäger Dig besittningsrätten till Ditt rum. 

● Sekretess enl. SoL § 69 gäller för gästernas personliga förhållanden 

● Gruppsekretess tillämpas inom personalen, vilket innebär att varje personal är fri att 

dryfta alla aspekter och all information med all övrig personal. 

● Värtahemmet vill ha tillstånd från den ”boende” att ha kontakt med behandlande 

enhet. 

● Värtahemmet vill senast en vecka efter att personen skrivs in ha ett möte med dennes 

behandlingsteam och soc.sekr. 

● Värtahemmet kommer vid misstanke att ta urin- utandningsprov även fast personen 

kontinuerligt lämnar prov på behandlingsenheten. Nekar personen detta ses det som 

att han är påverkad. (Påföljd se info.blad) 

● Synpunkter och klagomål kan lämnas skriftligen i synpunkts- och idélådan, kan även 

framföras till kontaktperson eller verksamhetsansvariga, eller framföras på 

boendemöten. 

Individuell överenskommelse:……………………………………………………………………... 

Jag har tagit del av överenskommelsen ovan och godkänner den. 

Stockholm den……...Namnteckning……………………………………………………………… 

61

EN DÖRR ATT STÄNGA OM SIG” - Frälsningsarmén

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?