Jobbigt pdf_bok.pdf - På G - Din Studio

Jag kände mig tom, inte ledsen, inte arg, ingenting. Det var annorlunda.
Kanske var det bra, kanske inte, jag kunde inte avgöra det just nu. Tankarna
gick till Arbetsförmedlingen till allt det omöjliga jag upplevt under min tid
som arbetslös. Hur kom det sig att vi här i Sverige hade ett sånt förakt för
”arbetslösa”. Det var ju inte som om jag inte jobbade för att jag inte ville,
eller var lat eller tyckte att jag hade det så bra. Det var ett helvete att vakna
varje dag och inte veta om jag skulle ha råd att köpa mat till mig och mitt
barn, varje inköp gjorde risken större att de fasta räkningarna i slutet av
månaden inte skulle kunna betalas. Som att gå på lina över en oändligt djup
ravin, varje dag, varje timme, varje minut. Hur kom det sig att politiker och
därmed myndigheter tyckte sig ha rätt att i regler, bestämmelser och påbud
ständigt tala om för de som inte hade en anställning att de var helt utan
rättigheter. När jag varit på AF senast träffade jag en man som berättade att
han på ”fritiden” hade velat gå en kvällskurs i gitarrspel, dels för att det var
gratis, dels för att träffa lite andra människor och dels för att han alltid drömt
om att kunna spela gitarr och fått beskedet från akassan att han inte fick ”stu­
dera” medan han gick på akassa – då skulle han bli avstängd. Det hade alltså
kommit till den sjuka gränsen att arbetslösa enligt det svenska samhället inte
hade någon rätt att göra något som gav dem glädje, de skulle ständigt känna
piskan vina över ryggen så att de inte för ett ögonblick skulle känna att de
trivdes i sin situation som arbetslös. Att politiker och övriga samhället kunde
vara så fullständigt befriade från intelligens och kunskap om hur en människa
fungerar gjorde mig mörkrädd. För i själva verket är det ju så att de personer
som orkade företa sig något som gav dem ett andrum och därmed lite kraft
var de som hade störst chans att överleva, klara sig och inte bli så depri­
merade eller frustrerade att de blev farliga för sig själva eller sin omgivning.
Jag funderade över det svenska temperamentet och såg framför mig hur
mer än en miljon människor i samma situation som jag, vände ilskan inåt
51