Jobbigt pdf_bok.pdf - På G - Din Studio

Jag reste mig och satte på datorn. Det tog en halv evighet för den att vakna
till, den var ju inte direkt ny och vässad. Jag surfade in på Monster, Man­
power, Stepstone, Adecco, Proffice och alla de andra, men insåg snabbt att det
inte kommit in nåt nytt sen igår. Hittills hade jag provat att skicka en massa
ansökningar, en del i form av en tidning, en kontaktannons, i form av vykort,
memorandum, telegram – allt för att ”synas i mängden” utan resultat. Jag
hade tagit kontakt med företag jag tyckte verkade intressanta, berättat om
mig själv och vad jag skulle kunna tänkas tillföra och en del hade svarat och
tyckt det var kul men ”just nu har vi inget behov”. Jag hade ringt till företag,
jag hade besökt dem, jag började skriva böcker, jag skrev noveller, jag fun­
derade på olika sätt att få in svarta pengar, som att baka frukostbröd och sälja
i området, gå ut med hundar, vara samtalspartner eller rådgivare/lyssnare
och starta en betallinje för telefonsamtal, och även om någon enstaka novell
blev såld var det inget som gjorde att det lossnade. Jag funderade på om jag
kunde köpa någon existerande verksamhet men förstod ju att jag inte hade
en chans att få något lån och att chansen att någon skulle vilja skänka bort en
lönsam verksamhet var obefintlig.
Jag gick fram till stereon och satte på en Robbie Williams-cd. När livet fort­
farande var ett liv hade jag alltid kunna få igång livsandarna genom att sätta
på lite bra musik och dansa en stund. Jag höjde volymen, kände hur musiken
gick in i kroppen och började dansa. Jag överlämnade mig till dansen tills
jag kände hur svetten bröt fram i pannan. Då, utan förvarning kände jag hur
tårarna bröt fram och det var som om all frustration, alla besvikelser, all ilska
och all maktlöshet frigjordes från en plats djupt inom mig och kom ut i form
av gråt. Jag satte mig på golvet, satte händerna framför ansiktet och grät,
grät som jag inte har gjort sedan jag var barn. Kroppen riste i hulkningar och
tårarna flödade som en stilla bäck över ansiktet. Det var skönt, skönt att få
släppa taget en stund, skönt att få släppa den krampaktiga viljan att se ut som
49