Jobbigt pdf_bok.pdf - På G - Din Studio

sa handläggaren aningslöst från AF. Men jag vidhöll att det var slöseri med
både min och arbetsgivarens tid och kraft att skicka ansökningar som inte
hade någon anknytning till verkligheten. För handläggarna handlade det om
att jag skulle söka 20 jobb i veckan. Därmed var det punkt. Vilka jobb spelade
ingen roll, men listan skulle postas varje fredag och 20 skulle det vara. Först
hade jag sagt att jag då lika gärna kunde söka kirurgtjänster, eller varför inte
pilot eller rörmokare om jag ändå skulle skita i arbetsgivarens kravprofil.
Men då fick jag höra: ”Nu tycker jag du är dum”. Dum, ja var gränsen går
för att det ska vara dumt var tydligen på helt olika platser i min värld och i
AF:s värld.
Nu hade jag ”fått” en ny handläggare, en kille som ringt upp i förra veckan
och presenterat sig som Göran. Han hade till min stora förvåning låtit trevlig
och ganska normal. Det var jag ju inte bortskämd med i kontakterna med
denna koloss till myndighet. Vi hade bokat tid för ett möte och eftersom jag
nu tillhörde de rättslösa i samhället var det bara att infinna sig.
Den förhatliga lokalen i Vällingby mötte mig, som vanligt på sitt anonyma
grå uttryckslösa sätt. Vis från tidigare ”encounters of the third degree” visste
jag att jag måste ta tag i någon med AF:s loggo på bröstet för att det skulle
märkas att jag faktiskt var där. Annars kunde man få sitta och vänta i timmar.
Jag gick fram till en kvinna i trettioårsåldern som var på väg från ena änden
av rummet till den andra.
-Jag ska träffa Göran Nilsson, nu klockan tio, kan du säga till honom att
jag är här.
Hon såg på mig med ett förvånat uttryck som för att säga; are you talking
to me!?!?!? Jag stirrade uppmanande på henne.
-Du får ta en nummerlapp vid ingången, sa hon och skyndade vidare.
Jag tog ingen nummerlapp utan ryckte tag i nästa logga. Han svarade mig
att han skulle säga till Göran och jag satte mig ned för att vänta. Till min
29