Jobbigt pdf_bok.pdf - På G - Din Studio

semestern, men nu när omgivningen verkade tro att mitt liv var som en enda
lång semester fast verkligheten var som att leva som ett fattighjon vid sekel­
skiftet, kändes det ändå oerhört avlägset. Mathållningen hade förändrats från
normal mat, med lite extra gott till helgen, till rotsaker, soppor, ännu mer
rotsaker och bröd och ibland om jag verkligen fyndat i veckan någon godisbit
till Lina. Livet som förut innehållit glimtar av glädje och lycka hade färgats
brungrått, den tunga uppgivenheten jag vaknade med varje morgon var nu så
välbekant att jag skulle blivit förvånad om den inte var där.
Från att ha varit en människa med oerhört stor kreativitet, lust och en­
gagemang och en fast övertygelse att allt skulle ordna sig hade jag sakta men
säkert dött bit för bit. Vissa dagar var det till och med jobbigt att komma
ihåg att andas. I brevlådan kom förutom räkningar tonvis med anvisningar
om jobb från Arbetsförmedlingen. Hjärtat sjönk varje gång jag såg ännu ett
kuvert med den förhatliga logan. Man skulle ju kunna tro att det skulle kunna
vara till hjälp att få anvisningar om jobb, men saken var den att varje anvis­
ning inte direkt var en anvisning, om man nu ska vara noga med språkets
innebörd. En anvisning var egentligen: ”Du söker det här jobbet annars stän­
ger vi av dig”. Att ständigt bli hotad med avstängning tär på krafterna. De
flesta av dessa anvisningar som Arbetsförmedlingens system letat fram och
spottat ur sig stämde inte överhuvudtaget med de meriter eller kunskaper
jag hade. Den dummaste var nog den som tvingade mig att söka ett jobb som
cykelreparatör! Men exemplen på dumheter är för många för att räkna upp.
Jag hade vid några tillfällen ringt upp och ifrågasatt intelligensen med att
söka ett jobb hos en arbetsgivare när det var uppenbart att jag inte hade
rätt bakgrund. Kunde det inte vara så att denne arbetsgivare, som kanske en
månad senare, hade ett jobb som jag kunde söka, skulle tycka att jag verkade
osedvanligt korkad om jag först sökte som vaktmästare och i nästa månad
som marknadschef. ”Nej så är det inte, då ser ju arbetsgivaren att du är ivrig”,
28