Jobbigt pdf_bok.pdf - På G - Din Studio

ande, solen sken och vindarna var behagligt ljumma.
-Jag vet inte riktigt, Gert verkade ju aningen virrig, Pernilla log.
-Ja, jag kommer ihåg när jag ammade Lina att det var svårt att fokusera
och att jag fick höra ibland att jag uppträdde lite virrigt och okoncen­
trerat, han ammar ju inte, men män kanske drabbas av hormonpåslag de
också när de går in i papparollen ordentligt….eller så är han bara sån.
Men jag gillade inte att han var så sugen på att få det till mobbning av
de arbetslösa.
-Nej inte jag heller, det är ju precis det vi vill undvika, de är tillräckligt
mobbade som det är utan att behöva bli specialmobbade på tv också. Men
det var kul att Anna var så positiv och lät så säker på att hon ville göra
”nåt” i alla fall. Vi får väl se vad hon återkommer med, om något, och vara
noga med att det inte blir en sån där produktion som bara går ut på att
göra bort folk i tv.
-Nej, men det är konstigt ändå hur inkörda de är i de här hjulspåren, det
är väl Robinson, Big Brother och den typen som har banat väg för det
här, men det borde ju vara kul med lite omväxling kan man tycka.
Det tog ungefär en halvtimme tills de var tillbaka vid Slussen. De satte sig
på en uteservering och tog en snabb fika på Götgatspuckeln innan det var
dags för Pernilla att ta sig till Centralen för att sätta sig på tåget hemåt.
Tre dagar senare ringde Pernilla till Paula och lät upprörd:
-Vi måste ändra bilderna på hemsidan.
-Va, varför då?
-Dels har det kommit ett par mail, fast jag kan inte se från vem för det är
hotmailadresser utan namn, som skriver om bilderna och har en massa
synpunkter på hur vi ser ut och igår ringde en man, som jag träffade på
en sån där dagisverksamhet förra året och han var kritisk och tyckte att
vi såg för flashiga ut för att prata arbetsmarknad. Han berättade att han
223