Jobbigt pdf_bok.pdf - På G - Din Studio

Den här gången blev de direkt visade till hissen och åkte upp för att träffa
Östbom och Falck. På samma sätt som gången innan kom Klas och mötte
dem vid hissarna. De hängde av sig ytterkläderna och gick med honom in på
hans rum. Där satt Fredrik Östbom, en ganska ung kille som lös upp något
när kvinnorna klev in. Efter hälsningsfraserna tog Pernilla ordet.
-Som vi berättade för Klas förra veckan har vi båda blivit helt bestörta när
vi ser vad skattepengarna används till. Tusentals människor tvingas att
vistas i undermåliga lokaler med ännu mer undermåliga ”lärare” i vad som
kallas arbetsmarknadsåtgärder. De är fråntagna all frihet under den tid de
spenderar i dessa utbildningsinsatser och en del får inte ens gå på toaletten
utan att få tillåtelse. De som håller i dessa vuxendagis verkar enbart vara
skolade i översitteri och maktmissbruk och det är oacceptabelt att det här
pågår med er och Arbetsförmedlingens välsignelse.
-Vi är medvetna om att inte alla insatser håller hög klass, men många är
jättenöjda med de åtgärder som anvisas. Fredrik satte sig upp lite mer
upprätt och försökte se myndig ut.
-Jag kan sätta mina sista pengar på att du inte kan hitta en enda som är
nöjd, sa Paula med eftertryck, om det nu inte är så att du tar fram någon
som är så till den milda grad skrämd av alla hot och som så fullständigt
förlorat både självrespekt och självbevarelsedrift att hon eller han behöver
professionell psykvård. Det här är vad ni tröstar er med, någon slags gene­
rell tanke om att det ”är nog ok” eftersom inte protesterna är starkare.
Om du har läst tidningarna så har du säkert sett att det är många som
reagerar, det är inte för inte som artiklar som har rubriker som ”trAMS”
och ”Arbetsförnedringen” och som beskriver olika personers upplevel­
ser av den här idiotin och har publicerats de senaste åren. Egentligen
borde det räcka med att en enda människa råkar ut för den här typen
av sanktionerade trakasserier för att ni skulle reagera, men då kommer
198