Jobbigt pdf_bok.pdf - På G - Din Studio

är betydligt större än det där, jag pekade på det belopp hon skrivit ned.
-Lånet räknar vi inte med, det tas inte med i uträkningen.
-Det tas inte med?!?! Vad tas inte med?
-Näe, lån tar vi inte någon hänsyn till, såna är bestämmelserna. Och vad
gäller de rörliga kostnaderna så är de uträknade, de schabloner vi använ­
der gäller för alla.
-Schabloner, vem fan är det som räknat ut dom? Vet du hur mycket det
kostar med dagisavgifter, mat och kläder till en sexåring? Det här belop­
pet är ju rena skämtet.
-Det är det här som gäller. Gunilla såg på mig med samma torra döda
blick som innan.
Jag höll Lina hårdare där hon satt i mitt knä. Jag kände hur halsen snördes
ihop, hur gråten närmade sig med stormsteg, maktlösheten la sig som en blöt
filt runt hela min varelse. Helt plötsligt var jag reducerad till ”ett ärende”, till
och med ett ”standardärende”. Det handlade inte om att hjälpa mig under den
här perioden så att jag kunde överleva, det handlade om att pricka av ärendet,
om jag klarade mig eller inte togs inte med i beräkningen.
-Du menar att ni inte tar någon som helst hänsyn till att jag under hela
mitt liv aldrig bett om en krona, att jag har arbetat och försörjt mig och
min dotter, att jag skulle ha större chans att söka och få ett jobb om jag
får behålla bilen, att det du erbjuder i stöd inte räcker på långa vägar, att
schabloner är viktigare än verklighet. Jag kände hur rösten svek mig och
tårarna började rinna utför kinderna. Lina såg upp på mig och jag hade i
den stunden givit vad som helst för att hon skulle sluppit se mig så här.
-Du kan uttrycka det hur du vill, så här är det och om du kommer tillbaka
och visar mig att du sålt bilen är det här det du kan få.
Aldrig förut i mitt liv hade jag känt mig så liten, så obetydlig, så maktlös.
Här gällde inte verkligheten, här gällde inte mänsklighet, här gällde inte att
18