Jobbigt pdf_bok.pdf - På G - Din Studio

Mycket riktigt dröjde det inte länge förrän jag blev kallad för att träffa en
ny arbetsförmedlare som nu var coach. Hade hon inte berättat det så hade jag
inte märkt någon skillnad på före och efter makeovern. Men i det här fallet så
hängde det ett diplom på väggen uttryckt i en färgskrivare och inramat med en
guldram från Gallerix där det stod ”Diplomerad människa”. Jaha, det var så det
gick till att bli coach, man certifierade sig själv genom att skapa ett dokument
med WordArt på datorn och hängde sen upp det på väggen. Men, jag måste
ändå beundra henne, för hon var en av få som visade prov på mänskliga drag
och kunde tänka självständigt, både utanför sin roll och utanför verksamhetens
dörrar. Vår kontakt byggde på en ömsesidig respekt och jag minns särskilt
ett tillfälle när vi möttes för en uppföljning efter en anställningsintervju på
en PR-byrå.
-Hur gick det? undrade hon.
-Det gick sådär skulle jag vilja säga, det kändes som ett stort skämt. Du
kommer inte att tro mig, men jag träffade VD:n och han hade dagen till
ära valt att ha sina blå kalsonger med vit textremsa väl synliga under
hela intervjun.
-Berätta, vad stod det på kalsongerna?
-Ja, jag vet inte, men jag tappade respekten för honom och satt mest och
tänkte att jag kanske skulle ha gjort likadant och haft en bred väl synlig
troslinning med texten ”Skojar du?” på mig.
-Hur gick det sen, förutom det bedrövliga intrycket?
-Ja, den här mannen var påverkad av någonting, för hans pupiller hade
svårt med samspelet. Han kunde inte fokusera och upprepade samma
frågor ett flertal gånger trots att jag redan hade besvarat dem mer än
en gång.
-Var han full?
-Skulle nog tro att det var något starkare än alkohol, men det är inte mitt
134