Jobbigt pdf_bok.pdf - På G - Din Studio

-Jobbar du här?
-Nej, svarar jag i vänlig ton.
-Men du ser inte ut som en sån, en sån där arbetslös.
-Nähä och hur ser de ut då? Undrar jag.
-Ja, de ser i alla fall inte ut som du, jag har stått här hela dagen, så jag vet.
Jag blev mållås och kände hur ordförrådet sakta började lämna mig. Här satt
jag på nytt som en katt bland hermelinerna, affärsmässigt och korrekt klädd i
kjol, skjorta och kavaj och var tydligen drabbad av ett trovärdighetskomplex.
Jag såg inte ut som en ”en sån” (arbetslös) och det här var visserligen första
men långt ifrån sista gången som detta omdöme skulle fällas. Det här fick mig
att börja undra hur arbetslösa egentligen ser ut? Vilken bild har allmänheten
och vilken bild är verkligheten?
Det kom att ta lång tid för mig innan jag förstod att det fanns en karikatyrbild
av en arbetslös person som var politiskt och allmänt spridd. I denna bild ingick
att personen ifråga skulle ha en taskig kroppshållning, vara ovårdad, outbildad
och ha en drivkraft som gränsade till det obefintliga. Personen skulle andas
lathet, viljelöshet och passivitet och inte vara särskilt trevlig vilket samman­
taget togs som anledningen till att ingen anställt honom eller henne.
Jag skruvade på mig i besöksstolen, tittade på klockan och började låta blick­
en flacka runt som i ett försök att bringa klarhet i varför det nu dröjde. Fortfar­
ande ingen människa mer än hantverkaren som stod och grejade med sitt. Jag
vänder mig mot honom och frågar:
-Har du sett till någon personal?
-Ja, de brukar komma hit ut och hämta sina patienter. Han log åt sitt eget
skämt.
Jag svalde och började känna hur jag satte orden i halsen. Men istället för att
öppet visa min allergiska reaktion fortsatte jag kallpratet med hantverkaren:
-Vad är det ni bygger?
114