Nummer 25 September 2007 - Bondersbyn

More documents

Recommendations

Info

Hyeln Att åstadkomma ett bra hyvlat virke är i ännu högre grad än när det gäller klingan en fråga om precision och noggrannhet. Ovanför kvarnen fanns en slipsten där Larsson slipade hyvelstålen till perfekt precision. Jag brukade se med respekt på den där slipstenen. Förutom ägarn själv så var Bertil en av de betrodda när det gällde att ställa in hyveln. Det levererades mycket hyvlat virke. Det var vanligt att allt virke till ett husbygge levererades direkt från sågen, såväl ohyvlat i olika dimensioner som golvvirke, paneler och klenspont. Innan spånplattan kom bestod ju innerväggarna av 3/4 tums råspont på vilken man sedan spände papp. För hyvling gick det åt två man. Mottagaren mätte och skrev längder på brädan ev. med avdrag för skada eller för stor valkant, för att sedan läggas till ett upplag för inmätning och transport. Hanteringen var inte lätt att effektivisera. Vid ett tillfälle hyvlade Bertil och jag ett parti som skulle iväg på lastbilen dagen efter. Jag tog emot bakom hyveln och ställde mig frågan om det var allt jag kunde göra. Jag började summera i huvudet de mätta bräderna och skrev av på en bräda varje hundratal meter. Det resulterade i att när partiet var hyvlat var det också mätt och summerat. Där blev Larsson överraskad. Han brukade annars stå med räknemaskinen och slå in längden på vare bräda. Vid lämpliga partier använde också Bertil därefter direktmätning. Det var väl inte alltid helt riskfritt att ta en helleverans till ett bygge. Byggherren är kanske en ful fisk eller kommer sig själv oförskyllt på obestånd. Att sågen råkade ut för förlustleveranser var väl svårt att vara helt garderad mot. Larsson var ju en bottenärlig person och bedömde andra efter sig själv. Det kunde bli förluster, en del jobbiga kan man nog tänka sig. Kapen Det var långt före det jag började jobba i sågen som jag upplevde industri- och sågmiljön. Timmer bogserades i stora flottar från avverkningar runt sjön och flottades genom dammbäcken och över sågtjärn och till sågbäcken. Där las det inom bom och var redo för klingan. Det var hela tiden ett syfte med verksamheten och man kunde följa den och överblicka. Med drivningarna under vintern var det en hel del som hade sin utkomst från sågen. Själv upplevde jag egentligen inte i min ungdom att jag saknade pengar. 4 Bondersbyarn Sågen i Lappträsk Vi hade ju ett nyodlingsprojekt som gav mycket kastved av björk och dessutom var det nog normalt att man började hugga på förtjänst när man var förhållandevis ung. En sak var väl att utbudet och därmed behoven var små. Vassholmen och älvflottningen var utkomstmöjlighetema i andra byar, för oss var det sågen. När det sågades var jag bakhalare, oftast då med Martin Larsson. Det krävdes väl inte någon specifik skicklighet för detta annat än att det inte fick hänga upp sig med servicen till sågbänken. Särskilt inte när Hjalmar eller Fredrik var sågare. Det är möjligt att man tog matrasten till hjälp men jag mins att jag vid rännilen vid dasset kunde hålla igång ett vattenhjul med diverse trissor och remmar. Vi hann också bära iväg spinken åt Bertil. Bertils uppgift var ju kantverket men han kunde också ägna tid åt justeringar på kantverket. De som sågade måste ju ligga i hela tiden. Därför märkte man ju att sågarna nog tyckte att Bertil borde själv bära bort spinken. Det gjorde han ju också ibland. För oss var det bara ett nöje. Det hände att man spiksågade och då måste man stoppa för att fila och justera till klingan. Då kunde vi, Martin och jag, passa på att laga till landgångarna för bakakärran och kärra vidare de eventuella bakalass som hamnat på sidan. Det var också alltid timmer att rulla fram från upplag eller flotta fram från bommen ovanför vägen. Bertil Larsson bär spink Det fanns också alltid skräp från stockama och från bakarna att rensa undan. En sak var säker, det fanns alltid att göra och sådant som behövde göras när man jobbade vid sågen. Jag började i sågen när jag var 18. Men mitt första inhopp gjorde jag tidigare. Sixten hade börjat där och jag hade fått vara med vid nedtagning av 3/4 tums brädstaplar. Staplarna togs ned inför hyvlingssäsongen på hösten. Därvid sorterade man så att varje brädpaket man skickade ned hade samma bredd. Den som tog emot travade varje bredd för sig. Min timpenning var hälften nämligen 50 öre. Det var bra betalt och Larsson (Arvid) tyckte att vi gjorde ett bra jobb. Det tror jag också att vi gjorde. Vi var ju unga och viga och snabba. Och att vara vig kom till sin rätt när det gällde att plocka ned trekvarttumsstaplar. De torra bräderna var ju lätta och man kunde skjuta ihop hela varvet, sortera och skicka ned. Å andra sidan var det nog ingenting som fallerade med styrkan heller. Jag kommer ihåg att jag kunde hålla en 15 liters hink full med vatten på rak arm när jag var 15 år. Det var det ingen som kunde. Efter det att stapeln var nertagen och sorterad täcktes den mot regn. Nästa fas inför hyvling var justering av snedändar och vankant. När vi bar in bräderna för hyvling och alltid när jag bar var jag noga med att träna med båda axlarna så att jag växlade bära än på den ena än på den andra axeln. Det gjorde att jag bar utan att känna någon skillnad med vänster eller höger axel. Det är den metod jag använt gentemot arbetsställningar, att jag skall kunna växla vara allsidig. Det gällde när jag fällde med svans eller bågsåg eller när jag filade sågarna, jag skulle kunna växla från den ena eller andra sidan och växla händer eller armar utan problem, så har jag medvetet tränat mig att alltid göra. Förmodligen startade impulsen att göra så när jag före 10 medvetet fast med visst besvär tränade mig att hugga med yxan från vilket håll som helst. Man bör ju då växla grepp på yxskaftet. Nyodlingsprojektet baki heden innebar mycket hanterade av gräftyxan och spaden. Självklart kunde jag obehindrat lägga upp dikesjorden åt det håll som var lämpligast genom att växla grepp på spaden. En inspirationkälla vid den här tiden var Ernst Idla med sin isometriska, allsidiga träning. Hästen Vår häst köpte far när jag var 7, hästen och jag var jämnåriga. Köpet av hästen kunde försvara ett särskilt kapitel. Far lånade de 800 den kostade av Arvid Larsson, sågverksägaren. Annars hade han helt säkert inte kunnat köpa den hästen. Den gick fort och det var bra när far var ute på säljturer. Men den glömde inte på många år finska Lappträsk, där Vestin bodde. Vestin sålde hästar och var till oss med hästen flera gånger innan köpet. Far hämtade hästen flera gånger hos Vestin de första åren, då hade den sprungit dit. Text och gamla foton: Holger Rönnqvist I nästa nummer avslutas artikeln om sågen i St. Lappträsk
Ogästvänlig arbetsmiljö Inne i smedjan finns bälgen, ässjan och städet kvar tillsammans med en massa smidestänger och annan bråte. Bälgen är trasig, men själva grundkonstruktionen är hel. Innertaket är alldeles svart av sot och märkvärdigt nog finns ingen rökgång! Tydligen fick röken leta sig ut bäst den ville genom springor och öppna dörrar. Detta var ingen vanlig lösning, ty i andra smedjor i byn fanns det rökgångar! Invid ässjan Spöksmedjan på Brattlandet Den gamla smedjan vid färjstället på Brattlandet står nu öde och övergiven. Men här var det en gång i tiden liv och rörelse. Förutom smide till den egna gården arbetade man ofta på uppdrag av Flottningsföreningen. Och här vid smedjan skall en gång Petrus Lindgren ha mött en vålnad! I gamla tider hade all större bondgårdar sina egna smedjor. <strong>Bondersbyn</strong> var inget undantag. Här fanns smedjor bl.a. hos Nygården, Isigården, Ipigården, Åtigåln och på Holmen. Smedjan på Brattlandet är en av de få som finns kvar. Påverkad av tidens tand, men ändå så intakt att en besökare kan få en uppfattning om hur arbetet bedrevs därinne. Ingen vet när smedjan byggdes Johannes Isaksson-Fors (Fors-Jotta), föddes 1840 i Hålskatan som en av fem bröder. Han flyttade till Fors-hemmanet i Brattlandet och gjorde sig känd som en Spökar det fortfarande i den gamla smedjan på Brattlandet? duktig smed. Han drev också med kolning tillsammans med lejt folk. I sitt an- finns ett litet fyrkantigt hål i timringen. dra gifte med Anna–Greta Strömbäck från Troligtvis för att kunna smida långa järn- Rian föddes bland annat sonen Arvid som stycken. Man frapperas dessutom att allt tog över gården. Också Arvid var en god är så lågt inne i smedjan. Hyllor, ässja smed, liksom hans son Einar. Smedjan m.m. tvingade smederna bokstavligen att kom sedan att tillfalla den andre sonen kröka rygg. Å andra sidan slapp de ju lyfta Johan. det tunga järnet så högt. Smedjan står till hälften på samfälld Petrus mötte en vålnad! byamark, vilket kanske kan indikera på Det sägs att Petrus Lindgren, farfar till att den byggdes före 1870 då Laga Skifte Arne Lindgren, en gång skall ha mött en genomfördes i byn. Den är idag stadd i vålnad vid smedjan. Ett riktigt smedspö- förfall och ett försök för ett antal år sedan ke! att engagera Länsstyrelsen i en renovering Text o foto: Lars-Erik Holmberg Många av de gamla smedtängerna misslyckades i brist på medel! finns kvar och ligger redo på städet Mitt för dörren vid smedjans norrvägg finns en sten som visar att samfällighetsgränsen går rakt genom smedjan Den låga assjan ligger kall sedan många år... Bälgen kan ännu pusta, men behöver lappas för att ge full kraft Den gamla smedjan står i förfall och borde rustas upp för eftervärden ... Bondersbyarn 5
Page 1 and 2: En tidning för Kamlunge, Bondersby
Page 3: Lindagen Så kom då onsdagen 8/8 k
Page 7 and 8: Mariannas fantastiska trädgård Me
Page 9 and 10: Ägarbilden skiftar under åren Und
Page 11 and 12: Höstkryss nr 25 Kryss 24 Första r

Nummer 25 September 2007 - Bondersbyn

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?