Nummer 25 September 2007 - Bondersbyn

En tidning för
Kamlunge, Bondersbyn
och Börjelsbyn med
omnejd
Nummer 25
Sept 2007
Sjunde årgången
Utgivare:
Bondersbyns
Hembygdsförening
Innehåll
Ledare 2
Nytt från BHF 2
Lindagen 3
Sågen i Lappträsk, 2 4
Spöksmedjan ... 5
Dagiset på Tallbacken 6
Mariannas trädgård 7
Kosjärvträsket, del 8 8
Stickar-Hilda 10
Korsord 11
Kalender 12
Sikfesten 12
När kattgubben..... 12
Omslag: Micke Johansson och
Erik Enström på Tallbackens dagis
Foto: Karl-Gunnar Hansson
Tallkottarnas Dagis har startat
höstterminen och Bondersbyarn
har hälsat på de två första barnen.
På tal om barn, Patauddens
kattgubbe har blivit mamma!
Läs den sensationella artikeln.
Och vem är det som spökar i
Brattlandssmedjan?
Trevlig höst på er alla!

Bondersbyns hembygdsförening
Styrelse:
Ordförande Lars-Erik Holmberg
Sekreterare Ingrid Widestig
Kassör Gustaf Häggström
Ledamot Annika Gustafsson
Ledamot Birgitta Spets
Ledamot Kalle Söderholm
Ledamot Karl- Gunnar Hanson
Suppleant Tommy Nilsson
Suppleant Jenny Lindgren
Uthyrning av lokaler i Bondersbygården
eller husvagnsplatser:
Annika Gustafsson 27092
Bondersbyarns redaktion:
Huvudredaktör:
Lars-Erik Holmberg 27010
larserik.holmberg@telia.com
Redaktörer:
Olle Björkman 27005
ollebjorkman@spray.se
Karl-Gunnar Hansson
hansson.kg@telia.com
27024
Sten Rönnberg 27082
sten@ronnberg.se
Annika Gustafsson
Kontaktpersoner:
27092
Kjell Rönnbäck, Kamlunge 54031
bastuheden@telia.com
Mariana Andersson,Börjelsbyn 26148
ake.fors@spray.se
Bondersbyns hemsida:
www. bondersbyn.se
Redaktör:Tommy Rönnberg 27045
tommy.ronnberg@bondersbyn.se
Adresser till tidningen:
c/o Lars-Erik Holmberg
Forshaga 97, 95292 Kalix
e-post:bondersbyarn@bondersbyn.se
Prenumerationer och
medlemsavgifter
Bondersbyarn är en medlemstidning för
Bondersbyns Hembygdsförening och ingår
i medlemsavgiften för boende i byn:
Enskild medlem 75 kr
Familj 100 kr
För boende utanför byn:
Enskild medlem(ej tidning) 50 kr
Tidningsprenumeration/år 150 kr
Plusgiro: 928384-7
Bankgiro: 211-7943
Prenumerationen gäller kalenderårsvis
Tidningen utkommer fyra gånger per år:
Mars. Juni, September och December.
Material till Bondersbyarn
Redaktionen tar gärna emot skrivet material
och bilder från läsekretsen. Kontakta
gärna någon på redaktionen i förväg.
Grafisk form: Lars-Erik Holmberg
Tryck: GJ Offset, Kalix
Upplaga: 500 ex.
2 Bondersbyarn
Ledare
Vi vill se våran älv!
Vi bor vid en av Europas värdefullaste och
vackraste älvar.
Vi klagar över att de styrande i stat
och kommun inte begriper sig på hur
värdefull den är. Precis som gamla tiders
kolonialister har de utarmat älven på lax till
förmån för en statsunderstödd fiskeflotta i
Östersjön, som tycks ha gett sig f-n på att
utrota den vilda laxen.
Men begriper vi själva hur vacker och
värdefull älven är?
Knappast om man ser på hur illa vi sköter
älvens stränder!
När byns jordbruk stod i full blom och
byn sjöd av liv, då var stränderna nästan
trädlösa och betande kreatur höll slyet
under kontroll. Då kunde man uppleva
älvens skönhet och växlingar på ett helt
annat sätt än idag.
Nu är stränderna igenväxta så till
den milda grad att man måste vara väl
orienterad för att få en skymt av älven.
Skogen står idag grov och överårig i de
branta backarna, och våra vackra holmar
håller på att slya igen. Allt bildar en
oigenomtränglig grön mur kring älven.
Så här skall det naturligtvis inte se ut!
Det är fult och ett kulturarv håller på att
gå förlorat.
Bondersbyns Hembygdsförening
uppmanar alla markägare efter älven att
göra något åt saken. Älvbackarna måste
röjas och gallras så älvens skönhet släpps
loss.
Några markägare har redan startat, och
gett oss fina exempel att ta efter. I nästa
nummer av Bondersbyarn kommer vi att
ge lite tips till markägarna om hur man på
enklaste sätt tar hand om sina älvbackar.
Senaste nytt från BHF
Under sommaren har vi installerat en
värmepump i Bondersbygården och
byggt om entrén så den blir lite vänligare
för besökarna. Tidigare under våren
renoverade vi bastun genom att lägga
klinkergolv och bygga nya väggar i
duschrummet. Det här kostar naturligtvis
lite pengar, men å andra sidan så har vi nu
en hel del hyresgäster i Bondersbygården.
Det är entreprenörer åt Banverket som
hyr husvagnsplatser och tvättmöjligheter i
bottenplanet på gården. Kanske lite plåster
på såren, när vi nu inte fick döpa den nya
hållplatsen på järnvägen till Bondersby
Hållplats!
Skrotinsamlingen har avslutats för den
här gången med ett mycket lyckat resultat.
Bondersbyn har blivit 12 280 kilo skrot
lättare och vi får för den ”bantningskuren”
9 824 kronor som sätts in på BHF:s
konto!
Vi skall återkomma nästa år med en ny
Det är också rätt tid att agera, nu när
virkespriserna står i topp och industrin
skriker efter virke. För de som vare sig
kan eller vill avverka själva, finns det
säkert serviceinriktade virkesköpare som
kan hjälpa till ända in i minsta detalj.
Dessutom förutsätter vi att Länsstyrelsens
Naturvårdsenhet och Skogsstyrelsen inser
att detta inte är vanliga skogsavverkningar,
utan en insats för att återskapa det levande
landskap som en gång i tiden fanns här i
byn!
Runt om i Sverige pågår nu en kampanj
för att ta hand om den ”tätortsnära skogen”,
så att de urbaniserade medborgarna skall
kunna ströva omkring i naturen utan att
snubbla på kvistar och gå vilse.
Älvens stränder är vår tätortsnära skog.
Låt oss visa att vi kan ta hand om den på
ett sådant sätt att det uppskattas av både
bybor och besökande från tätorter!
Lars-Erik Holmberg
Ordf. Bondersbyns hembygdsförening
skrotinsamling, så börja redan nu med
att fundera på var alla gamla harvar och
släpräfsor ligger!
Våra arrangemang har flutit bra hittills.
Nog hade man väl hoppats att det skulle
finnas fler ”sikälskare” här i byn som ville
besöka vår sikfest. Men vi får ta nya tag
nästa år.
Nu stundar ett höstprogram med bland
annat besök av teatergruppen Scratch,
och under hösten skall vi även lotta ut en
modern LCD-TV som vi fick i samband
med installationen av värmepumpen!
Entrébyggarna Karl-
Gösta Johansson och
Kalle Nilsson hälsar
alla välkomna till
Bondersbygården

Lindagen
Så kom då onsdagen 8/8 kom med strålande sol, lagom fläktigt, torrt och behagligt Vi kunde vara utomhus
både med linet och med maten. Vår efterlängtade LINDAG stod för dörren, och det blev succé!
Specialisterna på linberedning, byns egna
krafter med flera intresserade, kände sig
välkomna av Ragnhilds inbjudan.
På parad stod också, en bit därifrån,
det blommande linet. Tänk dig det gröna
skira, och blå blomman du har för ögat.
Något extra vackert blir det allt!
Flera tusen år tillbaka - inget experiment
ger mer belägg för linets hållbarhet
- fann man Tutanchamons ädla kvarlevor i
behållna linlindor. Så berättade Lena Eriksson
i en passus, medan vi nyfikna stod
och tittade på redskap och linets tänkta,
utstakade gång från bråka till skäktkniv
till häckla och spinnrock. På ett efter ett
av bråkor, skäktknivar, häcklor och spinnrockar
fanns sedan ett arbetsskift att gå på.
Kristina Lindmark demonsterar linets
egenskaper och uråldriga användning
Ibland behövs två för att spinna! Här Anna Häggström och Gunilla Björkman
Här visade Kristina Lindmark en alldeles
betagande utställning om linnets användning
i vardag såväl som i det konstförfaret
spunna och vävda.
Man upphör inte att fängslas av linvådens
skiftande nyanser, inspirerat och väl
presenterad. Så blir linnet efter en tids
tvätt, nött, kanske vitt, kanske blekt, kanske
svalt och – perfekt. Mindre prestigekrävande
och benämnda och obenämnda
produkter i den lekfulla stilen. På oss klart
imponerade, fanns det ju ett sätt att lätt
och lustigt få fram resultat.
Marie-Louise Andersson hade tagit med
sig rötade brännässlor som hon bråkade
och häcklade. De fibrerna blev kortare
och mjukare än linets. Intressant! De 35
deltagarna, flest kvinnor, fick förutom att
lyssna till linets historia, även se en jättefin
utställning och prova bereda lin. Halstrad
strömming, fil, tunnbröd,kaffe och kaka
smakade bra. Den som blev törstig, kunde
släcka sin törst med kall god björksav,
som en deltagare tagit med sig. Stämningen
var god och alla är tacksamma att det
blev en så fin dag.
Text: Linblommorna
Foto: K-G Hansson
Gunborg Pettersson och Ragnhild
Häggström bråkar med linbråkan
Deltagarna lyssnar intresserat
Fakta om linet
Linet måste rötas, torka, bråkas,
skäktas, häcklas, spinnas och vävas
innan det blir användbart för
oss till kläder, dukar eller annat.
Röta: linet ligger i vatten och rötar
ca 12 dagar. Därefter torka upphängt
i kärvar.
Bråka: Man slår sönder veden i
stjälken så att linfibern friläggs.
Skäkta: Med skäktkniven rensas
linet från skävorna – den sönderslagna
veden.
Häckla: Det skäktade linet dras
genom olika häcklor – nålfält - för
att skilja de långa fibrerna från de
korta – blånorna
Blånor: Korta linfibrer som är rester
från häcklingen kan även spinnas
och användas som t ex effektgarn.
Spinna: Äntligen kan man sätta
sig vid spinnrocken och spinna sitt
garn. Detta kan ha mycket olika
kvalitet beroende av hur man lyckats
med alla de tidigare momenten.
Väva: det blir i framtiden nån gång!
Det här är som svårt att förstå –
men det här är roligt!
Här häcklas nässlor! Marie-Louise
Andersson och Gunilla Häggström
(Nedan) Lena Erksson med sitt egenhändigt
tillverkade linfäste
Bondersbyarn 3

Hyeln
Att åstadkomma ett bra hyvlat virke är i
ännu högre grad än när det gäller klingan
en fråga om precision och noggrannhet.
Ovanför kvarnen fanns en slipsten där
Larsson slipade hyvelstålen till perfekt
precision. Jag brukade se med respekt på
den där slipstenen.
Förutom ägarn själv så var Bertil en av de
betrodda när det gällde att ställa in hyveln.
Det levererades mycket hyvlat virke. Det
var vanligt att allt virke till ett husbygge
levererades direkt från sågen, såväl ohyvlat
i olika dimensioner som golvvirke, paneler
och klenspont.
Innan spånplattan kom bestod ju innerväggarna
av 3/4 tums råspont på vilken
man sedan spände papp. För hyvling gick
det åt två man. Mottagaren mätte och
skrev längder på brädan ev. med avdrag
för skada eller för stor valkant, för att sedan
läggas till ett upplag för inmätning
och transport. Hanteringen var inte lätt att
effektivisera.
Vid ett tillfälle hyvlade Bertil och jag ett
parti som skulle iväg på lastbilen dagen efter.
Jag tog emot bakom hyveln och ställde
mig frågan om det var allt jag kunde göra.
Jag började summera i huvudet de mätta
bräderna och skrev av på en bräda varje
hundratal meter. Det resulterade i att när
partiet var hyvlat var det också mätt och
summerat. Där blev Larsson överraskad.
Han brukade annars stå med räknemaskinen
och slå in längden på vare bräda.
Vid lämpliga partier använde också Bertil
därefter direktmätning. Det var väl inte
alltid helt riskfritt att ta en helleverans till
ett bygge. Byggherren är kanske en ful
fisk eller kommer sig själv oförskyllt på
obestånd. Att sågen råkade ut för förlustleveranser
var väl svårt att vara helt garderad
mot. Larsson var ju en bottenärlig
person och bedömde andra efter sig själv.
Det kunde bli förluster, en del jobbiga kan
man nog tänka sig.
Kapen
Det var långt före det jag började jobba i
sågen som jag upplevde industri- och sågmiljön.
Timmer bogserades i stora flottar
från avverkningar runt sjön och flottades
genom dammbäcken och över sågtjärn
och till sågbäcken. Där las det inom bom
och var redo för klingan. Det var hela tiden
ett syfte med verksamheten och man
kunde följa den och överblicka.
Med drivningarna under vintern var det
en hel del som hade sin utkomst från sågen.
Själv upplevde jag egentligen inte i
min ungdom att jag saknade pengar.
4 Bondersbyarn
Sågen i
Lappträsk
Vi hade ju ett nyodlingsprojekt som gav
mycket kastved av björk och dessutom var
det nog normalt att man började hugga på
förtjänst när man var förhållandevis ung.
En sak var väl att utbudet och därmed behoven
var små. Vassholmen och älvflottningen
var utkomstmöjlighetema i andra
byar, för oss var det sågen.
När det sågades var jag bakhalare, oftast
då med Martin Larsson. Det krävdes väl
inte någon specifik skicklighet för detta
annat än att det inte fick hänga upp sig
med servicen till sågbänken. Särskilt inte
när Hjalmar eller Fredrik var sågare.
Det är möjligt att man tog matrasten till
hjälp men jag mins att jag vid rännilen
vid dasset kunde hålla igång ett vattenhjul
med diverse trissor och remmar. Vi hann
också bära iväg spinken åt Bertil.
Bertils uppgift var ju kantverket men
han kunde också ägna tid åt justeringar
på kantverket. De som sågade måste ju
ligga i hela tiden. Därför märkte man ju
att sågarna nog tyckte att Bertil borde
själv bära bort spinken. Det gjorde han
ju också ibland. För oss var det bara ett
nöje. Det hände att man spiksågade och då
måste man stoppa för att fila och justera
till klingan.
Då kunde vi, Martin och jag, passa på
att laga till landgångarna för bakakärran
och kärra vidare de eventuella bakalass
som hamnat på sidan. Det var också alltid
timmer att rulla fram från upplag eller
flotta fram från bommen ovanför vägen.
Bertil Larsson bär spink
Det fanns också alltid skräp från stockama
och från bakarna att rensa undan. En sak
var säker, det fanns alltid att göra och sådant
som behövde göras när man jobbade
vid sågen.
Jag började i sågen när jag var 18. Men
mitt första inhopp gjorde jag tidigare. Sixten
hade börjat där och jag hade fått vara
med vid nedtagning av 3/4 tums brädstaplar.
Staplarna togs ned inför hyvlingssäsongen
på hösten. Därvid sorterade man
så att varje brädpaket man skickade ned
hade samma bredd. Den som tog emot
travade varje bredd för sig. Min timpenning
var hälften nämligen 50 öre. Det var
bra betalt och Larsson (Arvid) tyckte att
vi gjorde ett bra jobb. Det tror jag också
att vi gjorde. Vi var ju unga och viga och
snabba. Och att vara vig kom till sin rätt
när det gällde att plocka ned trekvarttumsstaplar.
De torra bräderna var ju lätta och
man kunde skjuta ihop hela varvet, sortera
och skicka ned.
Å andra sidan var det nog ingenting som
fallerade med styrkan heller. Jag kommer
ihåg att jag kunde hålla en 15 liters hink
full med vatten på rak arm när jag var 15
år. Det var det ingen som kunde. Efter det
att stapeln var nertagen och sorterad täcktes
den mot regn. Nästa fas inför hyvling
var justering av snedändar och vankant.
När vi bar in bräderna för hyvling och
alltid när jag bar var jag noga med att
träna med båda axlarna så att jag växlade
bära än på den ena än på den andra axeln.
Det gjorde att jag bar utan att känna någon
skillnad med vänster eller höger axel. Det
är den metod jag använt gentemot arbetsställningar,
att jag skall kunna växla vara
allsidig. Det gällde när jag fällde med
svans eller bågsåg eller när jag filade sågarna,
jag skulle kunna växla från den ena
eller andra sidan och växla händer eller
armar utan problem, så har jag medvetet
tränat mig att alltid göra.
Förmodligen startade impulsen att göra
så när jag före 10 medvetet fast med visst
besvär tränade mig att hugga med yxan
från vilket håll som helst. Man bör ju då
växla grepp på yxskaftet. Nyodlingsprojektet
baki heden innebar mycket hanterade
av gräftyxan och spaden. Självklart
kunde jag obehindrat lägga upp dikesjorden
åt det håll som var lämpligast genom
att växla grepp på spaden. En inspirationkälla
vid den här tiden var Ernst Idla med
sin isometriska, allsidiga träning.
Hästen
Vår häst köpte far när jag var 7, hästen och
jag var jämnåriga. Köpet av hästen kunde
försvara ett särskilt kapitel. Far lånade de
800 den kostade av Arvid Larsson, sågverksägaren.
Annars hade han helt säkert
inte kunnat köpa den hästen. Den gick fort
och det var bra när far var ute på säljturer.
Men den glömde inte på många år finska
Lappträsk, där Vestin bodde. Vestin sålde
hästar och var till oss med hästen flera
gånger innan köpet. Far hämtade hästen
flera gånger hos Vestin de första åren, då
hade den sprungit dit.
Text och gamla foton: Holger Rönnqvist
I nästa nummer avslutas artikeln om sågen
i St. Lappträsk

Ogästvänlig arbetsmiljö
Inne i smedjan finns bälgen, ässjan och
städet kvar tillsammans med en massa
smidestänger och annan bråte. Bälgen är
trasig, men själva grundkonstruktionen
är hel. Innertaket är alldeles svart av sot
och märkvärdigt nog finns ingen rökgång!
Tydligen fick röken leta sig ut bäst den ville
genom springor och öppna dörrar. Detta
var ingen vanlig lösning, ty i andra smedjor
i byn fanns det rökgångar! Invid ässjan
Spöksmedjan på Brattlandet
Den gamla smedjan vid färjstället på Brattlandet står nu öde och övergiven. Men här var det en gång i
tiden liv och rörelse. Förutom smide till den egna gården arbetade man ofta på uppdrag av Flottningsföreningen.
Och här vid smedjan skall en gång Petrus Lindgren ha mött en vålnad!
I gamla tider hade all större bondgårdar
sina egna smedjor. Bondersbyn var inget
undantag. Här fanns smedjor bl.a. hos Nygården,
Isigården, Ipigården, Åtigåln och
på Holmen. Smedjan på Brattlandet är en
av de få som finns kvar. Påverkad av tidens
tand, men ändå så intakt att en besökare
kan få en uppfattning om hur arbetet
bedrevs därinne.
Ingen vet när smedjan byggdes
Johannes Isaksson-Fors (Fors-Jotta),
föddes 1840 i Hålskatan som en av fem
bröder. Han flyttade till Fors-hemmanet
i Brattlandet och gjorde sig känd som en Spökar det fortfarande i den gamla smedjan på Brattlandet?
duktig smed. Han drev också med kolning
tillsammans med lejt folk. I sitt an- finns ett litet fyrkantigt hål i timringen.
dra gifte med Anna–Greta Strömbäck från Troligtvis för att kunna smida långa järn-
Rian föddes bland annat sonen Arvid som stycken. Man frapperas dessutom att allt
tog över gården. Också Arvid var en god är så lågt inne i smedjan. Hyllor, ässja
smed, liksom hans son Einar. Smedjan m.m. tvingade smederna bokstavligen att
kom sedan att tillfalla den andre sonen kröka rygg. Å andra sidan slapp de ju lyfta
Johan.
det tunga järnet så högt.
Smedjan står till hälften på samfälld Petrus mötte en vålnad!
byamark, vilket kanske kan indikera på Det sägs att Petrus Lindgren, farfar till
att den byggdes före 1870 då Laga Skifte Arne Lindgren, en gång skall ha mött en
genomfördes i byn. Den är idag stadd i vålnad vid smedjan. Ett riktigt smedspö-
förfall och ett försök för ett antal år sedan ke!
att engagera Länsstyrelsen i en renovering
Text o foto: Lars-Erik Holmberg Många av de gamla smedtängerna
misslyckades i brist på medel!
finns kvar och ligger redo på städet
Mitt för dörren vid smedjans norrvägg
finns en sten som visar att samfällighetsgränsen
går rakt genom smedjan
Den låga assjan ligger kall sedan
många år...
Bälgen kan ännu pusta, men behöver
lappas för att ge full kraft
Den gamla smedjan står i förfall och borde rustas upp för eftervärden ...
Bondersbyarn 5

För mer än 10 år sedan började
småbarnsföräldrarna arbeta för ett dagis
i byn. Då det inte var möjligt att starta ett
dagis i kommunal regi, ville man starta
eget. Efter en studiecirkel ”Vårt dagis”
och besök på andra anläggningar var man
redo att söka tillstånd. På hösten 1996
lämnades ansökan in till kommunen om
att få starta ett föräldrakooperativt dagis
i Bondersbyn sedan en särskild förening
– Tallbackkottarnas förening – bildats för
att driva verksamheten.
I sept 1997 avslog BU-nämnden ansökan.
Vid föreningens årsmöte 1998 beslöt man,
trots avslaget, att fortsätta verksamheten.
Då valet hösten 1998 innebar maktskifte
i kommunen skickades en ny ansökan om
dagis in till BU-nämnden. Dom tjänstemän
som förberedde ärendet föreslog avslag
på grund av för svag ekonomisk kalkyl.
Nämnden beslöt dock att ge tillstånd och
stöd att bedriva försöksverksamhet i 2 år
med barn 1 till 5 år. Beslutet togs i maj
2000.
Ett historiskt avtal
Under sommaren pågick intensivt arbete
med att få fastigheten på Tallbacken,
som ägs av Tallbackens ekonomiska
förening, klar till höstterminen.
Dagis hyr lokalerna. Den 6 juni 2000
skrevs det ”historiska” avtalet mellan
Barn- och Grundskolenämnden samt
Tallbackkottarnas förening om den första
kooperativa förskolan i Kalix kommun.
En barnskötare och en förskollärare
anställdes. Den 14 aug började personalen
och den 15 aug började barnen skolas in.
Den 26 aug var det ”öppet hus” med kaffe
och tårta. Kommunalrådet Peter Eriksson
och BU-ordf Sivert Holmberg var där
tillsammans med många många bybor.
Verksamheten går bra
Verksamheten har utökats och från 2001
har man tillstånd att bedriva daghem och
fritidshem för 19 barn.
Som mest har man haft 10 dagisbarn plus
7 på fritids. I år blir det minst 5 barn på
dagis och 7 på fritids. Antalet anställda
är 1,75 och förutom från Bondersbyn
kommer barnen från Marieberg, Kamlunge
och Börjelsbyn. Skulle barnantalet minska
blir det svårare att klara ekonomin och
föreningen ser fram emot att barnfamiljer
flyttar in i upptagningsområdet.
Tallbackkottarnas ek. förenings styrelse
består av: Börje Ragnarsson ordf, Maria
Bucht sekr, Yvonne Enström kassör, Helena
Tegelid Persson, Kent Johansson och
Douglas Broström.
Billigare än kommunens dagis
För barn under 4 år kostar en dagisplats
800 kr, för barn över 4 år 600 och för barn
6 Bondersbyarn
Dagiset på Tallbacken
När man besöker Tallbackens dagis, kommer man osökt att tänka på författaren Mark Twain, som dementerade
rykten om sin död, med följande telegram: Ryktet om min död är betydligt överdrivet! Detta gäller
också Tallbackens Dagis som i åt kommer att ha minst 5 dagisbarn och sju barn i Fritidsverksamhet!
Erik Enström trivs bra på dagiset där man är utomhus så mycket som möjligt
på fritids 250 kr per månad. Det är lägre
än på kommunala dagis.
Föräldrarnas arbete med städning och
underhåll håller kostnaderna nere.
Utomhusverksamhet prioriteras
Det är Jenny Strömbäck och Mikaela
Floodh som svarar för verksamheten på
Tallbacken och målsättningen är att så
mycket som möjligt skall ske utomhus. Om
vädret blir alltför dåligt har man en egen
”sporthall” att tillgå. Det är Tallbackens
gamla hölada som är renoverad och där
man kan bedriva alla möjliga aktiviteter.
Klåddabak på schemat
Närheten till skog och äng och älv gör det
möjligt att syssla med sånt som många andra
dagis inte kan. Bärplockning, trädgård med
plantförsäljning, pimpelfiske, tillverkning
och uppsättning av fågelholkar och
klåddabak, är sånt man sysslat med under
åren. Barnen tillsammans med personal
och föräldrar har också gjort kortare och
längre utflykter inom länet.
Jenny och Mikaela ser gärna att dagiset
blir ”fullsatt”, och dom går in för att
”Dagisfröknarna” Mikaela Floodh och
Jenny Strömbäck hoppas att det skall
komma fler barn till Tallbackens dagis-
och fritids
resultatet blir lika bra som tidigare år
Det finns platser kvar och det är inte för
sent att anmäla barn för det här läsåret.
Text: Olle Björkman och K-G Hansson
Foto: K-G Hansson

Mariannas fantastiska trädgård
Med envishet, hårt arbete och ett brinnande intresse har Marianna Hansson byggt upp en fantastisk trädgård
runt om sitt och Karl-Gunnars hem i Marieberg. Alla som någon gång sviktar i tron om att lyckas med sin
odling bör besöka hennes trädgård för att finna inspiration och kraft att fortsätta!
Marianna är född i Polen och uppvuxen på
en bondgård med hästar och kor, där man
odlade spannmål, sockerbetor och potatis
för avsalu till staten. För eget behov odlades
köksväxter och dessutom födde man upp
ankor, höns, kalkoner och får. Barnen fick
hjälpa till så snart de blev stora nog. Här
föddes hennes odlingsintresse, ett intresse
som nu fått blomma ut i full skala och
resulterat i ett sevärt exempel på vad man
kan åstadkomma på våra breddgrader.
Marieberg var en spännande utmaning
– Innan jag kom hit hade jag bott i en liten
lägenhet, där jag bara hade möjlighet att
odla i ett litet växthus och en begränsad
jordplätt. När jag sedan kom till Marieberg
upplevde jag det som ett paradis med
obegränsade möjligheter att odla.
Marianna berättar att den första tiden här
innebar en del spänningar när hon började
flytta Karl-Gunnars blommor och buskar.
Men det löste sig och efter en tid fann hon
också Karl-Gunnar på knä i rabatterna!
Inte så stor skillnad från Polen
Gurkorna har ett eget växthus och
börjar nu ge skörd
– Visst finns det växter som jag inte klarar
att odla här. En stockros som jag tog från
Polen klarade tyvärr inte vintern. Bland
köksväxter så klarar jag heller inte vitlök
och selleri. Nej, det handlar nog mera om
att sköta jorden på rätt sätt. Till exempel
att spada om den inför nästa säsong. Sedan
tror jag att vi har ett bra läge vid älven och
mot solen.
Hotar växterna med komposten
Marianna tillämpar en del okonventionella
metoder också i sin odling.
– Om en växt dör som jag planterat, skaffar
jag en ny och söker upp et nytt ställe att
plantera den på. Så där håller jag på till
växten överlever! Och om det ändå ser ut
att misslyckas, då hotar jag med att den
kan hamna på komposten!
Och visst ser det ut som om hennes
envishet och hot bär frukt. Blommor, träd
och buskar frodas i sensommarsolen. En
annan av hennes hemligheter är att hon
driver upp sina blommor själv, ty då får
hon starkare växter som blommar länge.
Från Mariannas vindsfönster ser man hennes blommor på husets sydsida. Men
detta är bara en del av hennes trädgård!
En vampyr vaktar grönsakerna
Efter en sväng förbi hennes två växthus
fyllda med mognande gurkor och tomater
vandrar vi ner till köksträdgården. Mitt
bland vitkålshuvuden, palsternackor,
morötter, purjolök, ärtor och gud vet allt,
står den hemskaste fågelskrämma jag
någonsin sett! Den har långa hörntänder
och torde hålla de flesta fåglar på avstånd.
Hur ser den kråka ut som törs utmana
denna ”vampyrskrämma”
Vitkål stora som fotbollar, man känner
ett sting av avund
Till höger: Mariannas ek från Polen
– Smaka de här sockerärtorna säger
Marianna, och sträcker mig ett par baljor.
- Jag odlar alla grönsaker vi behöver. Det
grämer mig dock att jag inte lyckas med
rotselleri. Men jag får försöka vidare.
Har en av Sveriges nordligaste ekar
– Jag har tagit många plantor från Polen
och fått dem att trivas här, säger Marianna
och går fram mot en lite ek som står i
södra delen av tomten. Den här eken
är från Polen, men den får kämpa hårt
med vintrarna. Den överlever men växer
knappt på höjden!
Och visst känns det egendomligt att se
en liten ek i Marieberg. Enligt ett gammalt
talesätt går eken och adelsmannen inte
norr om norrlandsgränsen!
Kan sitta hela natten med blommorna
Vi vandrar runt hennes fantastiska
blomrabatter. När vi står där omgivna av
alla blommor, säger Marianna:
– Jag kan sitta nästan hela natten här bland
blommorna, sedan jag kommit hem från
arbetet. Karl-Gunnar brukar komma och
ropa efter mig när jag förlorat tid och
rum.
Ja, det är lätt att förstå henne då man
står mitt i all blomprakt en vacker
sensommardag. Och faktiskt, visst känner
man sig en smula avundssjuk också!
Text o foto: Lars-Erik Holmberg
Bondersbyarn 7

Text o foto: Lars-Erik Holmberg
Kosjärvträsket
- ett utdikningsprojekt utan motstycke. Del 9
En sammanräkning visar att man lägger
ner det största arbetet på att gräva i
Kosjärvgraven. Med dagens mått lägger
man ner närmare fyra (4) årsverken på
detta. Märgen och kanalerna på träsket
kräver tydligen mycket mindre insatser,
liksom hagarna. I summeringen ovan skall
man naturligtvis inte glömma bort den tid
det tar att hugga alla hagastörar, men insatsen
är ändock jämförelsevis låg.
Timersättningen för att gräva i graven
eller arbeta ute på träsket varierar mellan
17-40 öre. Ersättningen varierar troligtvis
beroende på svårighetsgraden. Det kan
dock ej vara arbetsförmågan som avgör, ty
samme person kan ha olika ersättningar. I
en del stämmoprotokoll anges olika ersättningar
under olika årstider. På sommaren
är timpenningen störst!
Av sammanställningen framgår också att
vissa delägare väljer att betala sin andel,
eller delar av den kontant. De tre sista
namnen i sammanställningen är inte delägare,
med de ingår av någon anledning i
arbetsbokens summering.
Under de år som arbetet på Kosjärvträsket
är som intensivast, kan det jämföras
med ett företag som har 4-5 helårsanställda
arbetare, enbart sysselsatta med
investeringsarbeten och underhåll. Därtill
kommer den enorma insatsen som krävs
för att bärga allt hö!
I kallkällan mellan Toholmen och
Långrå har många stillat sin törst
Gärdsgårdarna
Gärdesgårdarna runt träsket kräver mycket
arbete. Speciellt till en början när alla
hagar skall nyanläggas. Eftersom korna
går på skogen och lapparna också har sina
renar i området, måste skörden skyddas.
Första gången gärdesgårdarna nämns i
protokollen är 1877, då man beslutar att
en gärdesgård skall uppsättas å Norra
sidan av Norra Kalfven. 1878 beslutar
stämman att under nästkommande vår
uppföra en gärdesgård, 3 rindor hög, från
Bjumisån utefter stranden till Småholmarna
i Kosjärv. Arbetet auktioneras bort
till Anders Gustaf Hällström i Bjumisträsk
som lovar att bygga gärdslet för 7 öre per
famn (1 famn är tre alnar, dvs. 180 cm)
på bästa sätt och av bra virke. Från 1884
finns följande delningslängd som anger
8 Bondersbyarn
Delningslängd över hagen från Lill Finnviken samt sträcker sig till Nordkalfven
samt söder om Kalfven till träsket som utgör 86 famnar per lott.
Kosjärv den 30/4 1894
Delägare Antal famnar gärdesgård Lotter
P. Nilsson , Småkvarn 86 1
Johan Engman, Bondersbyn 43 ½
C.F. Andersson 72 2
Chrispin Hällström, Bjumisträsk 86 1
Anders Gustav Granström, Bjumisträsk 86 1
Johan Olof Hällström, Bjumisträsk 86 1
L.A. Lindgren 86 1
L.O. Sandström, Töre 86 1
Petter August Isaksson , Bondersbyn 129 1½
Jacob Jakobsson 86 1
Nils Petter Fors (Avskedad fältjägare) 43 ½
Anders Wilhelm Hellström 430 5
A. Johansson 86 1
N. H. Henriksson 86 1
Carl Fredrik Rönnqvist 43 ½
C. Stenmark 86 1
Summa 1720 famnar 20 lotter
hur lång sträcka gärdesgård de olika lottägarna
skall bygga:
Gärdesfrågan var alltid under diskussion,
eftersom lottägarna misskötte underhållet.
Varje lottägare hade tilldelats en viss
sträcka gärdsel att underhålla. Gärdena
runt träsket stängde ute korna, emedan
renarna lätt hoppade över hagarna och
kunde ställa till skador på vinterhässjor av
myrhö. År 1900 orsakade Sunnarenarna
en hel del skador på träsket, och vid stämman
beslutar man att kräva Sunnalapparna
på 800 kronor vid nästa renräkning. Stämman
anser att summan är ”lågt” ansatt,
och utifall de ej betalar, skall stämning till
Häradsrätten utfärdas å samtliga delägare
i Renbolaget. Nu blev det ingen renräkning
så man kunde diskutera skadan med
lapparna och skadorna fortsatte. Stämman
1902 beslutar att ytterligare yrka 200 kronor
i ersättning, och utifall renägarna ej
betalade, skall man gå till länsstyrelsen
för att få ut sin rätt.
Frågan behandlas ej mer i stämmoprotokollen,
och man kan ana att dikningsföretaget
inte får ut någon ersättning. Sunnalapparna/Renbolaget
har vid den här
tiden sitt högkvarter nära Storträsket i
Månsbyn, och det sägs att spanska sjukan
nära nog raderade ut gruppen i början av
1920-talet!
Under större delen av 1900-talet fungerade
Herman Karlsson som uppsyningsman
för gärdesgårdarna, för ett arvode om
8 kronor per år. Han brottades också med
tredskande delägare. När Utgrävningslägenheten
skulle in under ny lagstiftning
och företagets tillgångar lades under ”en
hatt”, spelade också gärdesgårdarna en
viss roll. Det var inte alla som tyckte att
de skulle ägas och bekostas av föreningen.
Nu löste sig frågan efterhand när korna
togs från skogen och intresset för träskets
rikedomar svalnade.
Gärdesgårdarna kring träsket skulle vara tre rindor höga. Numera finner man
bara rester av dem, ofta förstärkta med ”modern” taggtråd

Ägarbilden skiftar under åren
Under åren förändras delägarskapet en hel del. Lotterna delas efterhand upp i mindre delar och ägandet sprids till byarna runt omkring.
Det här sker naturligtvis på bekostnad av de forna storägarna, och 1889 har exempelvis Chrispin Hellströms andelar minskat
från 5½ till 1 lott. Dessutom försvinner till slut inspektor A. Törnqvist helt som delägare. Man kan konstatera att utgrävningsföretaget
nu i allt högre grad styrs av bönderna och deras intressen. 1889 träder den första bonden från Bondersbyn, Ipigårds-Pet, in som
ägare. Han kommer med åren att följas av många flera.
25 år senare upptar ägareförteckningen 37 delägare, och antalet
delägare ökar stadigt. Under slutet av 1920-talet när skördarna
är goda har skaran delägare i träsket mångdubblats jämfört med
starten 1869. 1926 års delägareförteckning nedan visar att nu delar
54 delägare på träskets rikedomar!
Delägare 1926 By Lotter
Emil Andersson Bjumisträsk ¾
A.W. Hellström Bjumisträsk ¼
Karl Hellström Bjumisträsk ¼
N.J. Nilsson Kosjärv ½
K.A. Andersson Kosjärv ½
Anders Johanssons stbh. Kosjärv ½
Oskar Eriksson Kosjärv ½
Emil Eriksson Kosjärv ½
L.A. Rönnqvist Kosjärv ½
Johan Granström Kosjärv ½
Elis Lindgren Kosjärv ¼
Oskar Nilsson Kosjärv ¾
Emil Larsson Kosjärv ¼
Herman Karlsson Kosjärv ¾
Gustaf Rönnqvist Kosjärv ¼
David Berlin Kosjärv ¼
Matilda Granström Kosjärv ¼
Albin Larsson Kosjärv ¼
Hjalmar Larsson Kosjärv 1/5
L.O. Sundström Ökvattnet 9/40
Albert Sundström Ökvattnet 1/40
L.O. Sandström Töre ½
Herman Lindgren Töre ¼
J.A Häggström Bondersbyn ½
Arvid Johansson Bondersbyn ½
N.J. Hansson Bondersbyn ½
A o M Vallgren Bondersbyn ¼
P.A. Fors Bondersbyn ¼
Hendrik Enström Bondersbyn ½
Isak Enström Bondersbyn ½
N.J. Nilsson Bondersbyn ¼
K.A. Johansson Bondersbyn ¼
Oskar Engman Bondersbyn ¾
Verner Nilsson Bondersbyn ¼
Simon Johansson Bondersbyn ½
K.A. Hansson Bondersbyn ½
Herman Fors Bondersbyn ¼
J.O. Enström Bondersbyn ¼
Johan Forslund Bondersbyn ¼
Helge Svanberg Bondersbyn ½
Gustav Karlsson Bondersbyn ½
Emil Karlsson Bondersbyn ¼
Verner Johansson Bondersbyn ¼
H.A. Rönnberg Bondersbyn ¼
K.A. Lindgren Bondersbyn ½
Lars Albert Karlsson Börjelsbyn ¼
Hjalmar Johansson Börjelsbyn ¼
J.O. Johansson Småkvarnarna ½
Karl Bäckman Småkvarnarna 1/5
J.A. Rönnqvist Månsbyn ¾
Knut Burman Rian ¼
August Nilsson Sören 1/40
Karolina Strand Sören 3/40
Delägare 1889 By Lotter
Chrispin Hellström Bjumisträsk 1
J.O. Hellström Bjumisträsk 1
Anders Wilhelm Hellström Kosjärv 2½
Anders Gustav Granström Kosjärv 1
Oskar Sandström Kosjärv ¼
N.O.Larsson Kosjärv 1
C.F. Andersson Kosjärv 2½
Johan Petter Granström Kosjärv ¾
C.J. Rönnqvist Kosjärv ½
N.H. Henriksson Kosjärv 1
Anders Andersson Långsel 1
J.P. Andersson Långsel ½
Lars Olof Sandström Töre 1
Jakob Jakobsson Sören 1
Brukskass. Knut Stenmark,
ombud Törefors Bruk 2½
Knut Stenmark,
omb. för C.O. Lindgrens arv Töre 1
Petter Isaksson, Ipigål-Pet Bondersbyn 1½
David Berlin och
Gunnar Berlin (med
höbördan) bärgar
träsket för sista
gången i början av
1950-talet
Foto: Holger Berlin
Om ägareförteckningen från 1926 finns mycket att säga. Söner
till tidigare ägare har nu tagit över sina fäders lotter. Hellströmmarna
i Bjumisträsk är inte längre så dominerande ägare. De två
sönerna till Johan Olof Hellström äger nu bara ½ lott tillsammans.
Intressant att notera att David Berlin på den tiden bodde
i Kosjärv och att andelen ägare från Bondersbyn nu dominerar
i ägarregistret!
Herman Fors, en son till indelte soldaten Karl Fredrik Fors
har nu också blivit ägare till en ¼ lott i träsket. Lotten köpte
han av sin bror Arvid Fors den 21 maj 1925 för 1200 kronor.
Drygt en månad senare köpte han också genom en jordavsöndring
sin fars gård och livstidsjord på Potasvirja (Forshaga). Den
här träsklotten hade tidigare ägts av P.A. Fors, morfar till Folke
Fors, Potaswirja, och såldes 1922 den 3 juli till Arvid Fors för
1800 kronor. Om den här värdeminskningen på 600 kronor under
tre år för en kvartslott var reell, är svårt att säga eftersom
andra faktorer kan ha spelat in köpet. Värdet på kvartslotten
skall under alla omständigheter ställas mot att man på den tiden
fick ca 10 skrindor hö (5000 kg) på en kvartslott!
Forts. nästa nummer....
Bondersbyarn 9

Text: AG
Foto: K-G Hansson
10 Bondersbyarn
Stickar-Hilda
-ett porträtt av en strävsam kvinna
Stickar-Hildas levnadsöde är en
fascinerande historia om en arbetssam
kvinna som ensam fick
försörja tre barn sedan hennes
man tagit till ”schappen”!
Det finns och har funnits många kreativa
kvinnor i våra byar. På 40- och 50-talet
hade vi en etablerad teko-industri i byn
specialiserad på stickade yllekläder.
Det var ”Stickar-Hilda” som försåg oss
i Bondersbyn med varma kalsonger,
undertröjor, vanliga tröjor och västar.
Hilda bodde i en stuga på östra sidan om
vägen som går genom byn, strax söder om
infarten till Salkostudden.
Mannen rymde och var borta i nio år!
Hon föddes 1887. Gifte sig 1911 med
Johan Anton Andersson från Forsbyn. Hon
fick tre barn och hade även ett fosterbarn,
Hilda blev änka 1948 och maken dog i
mitten av 1940-talet. 1962 avled hon kort
tid efter att ha flyttat till Töre.
Strax efter att sista barnet föddes, i mitten
av 1910-talet, deserterade hennes man Johan
Anton Andersson från militärtjänsten
och försvann. Efter nio år kom han tillbaka
och uppgav då att han bland annat varit på
Spetsbergen. Vissa källor uppgav att han
också varit i Sverige och Amerika under
bortavaron. När han kom hem var han alkoholiserad
och tidvis psykiskt sjuk.
Johan Anton byggde stugan
När Johan Anton kom hem byggdes den
lilla stugan och de försökte få ordning på
livet. Men när de kommit på fötter, då söp
Johan Anton bort allt ihopa, och de fick
börja om från noll igen.
Hildas stickning blev räddningen
En stickmaskin inskaffades och den
stora orderingången säkrade familjens
försörjning. Maskinen var tungmanövrerad
så hennes man konstruerade om den så
blev det lättare för Hilda att använda den.
En slags motor och någon pedal tillfördes
minns ”barnbarnet” Allan (nu i Sören)
Först stickades underkläderna mest i grått
tunt garn. Sen fanns det, för flickor i beige
och även svagt rosa garn. Det var linnemodeller
samt tröjor med kort eller lång
ärm. Hon gjorde även sockar och strumpor,
mössor och vantar på beställning.
Hilda hade två kor och Allan berättar
att han var ofta med i höbärgningen
åt mormor när han var pojke. Hennes
övriga intressen var blommor och
jordgubbsodling. Allan minns henne som
en mycket snäll och arbetsam kvinna.
Hilda var personifieringen av den snälla,
arbetssamma och tåliga kvinnan som
försökte tyda allt till det bästa.
Stickar-Hilda och hennes lilla stuga där flitens lampa brann dag och natt

Höstkryss nr 25
Kryss 24
Första rätta lösningen till kryss 24 var inskickad av Erik Häggström, Boden. Grattis! En lott kommer per post!
De som ej vill klippa ur krysset kan kopiera lösningen och sända in den till oss.
Dessutom finns krysset att skriva ut på Bondersbyns Hemsida: www.bondersbyn.se.
Namn: ...........................................................................................................................
Adress:...........................................................................................................................
Postnummer:............................................. Ort:...........................................................
Lösningen skickas senast den 1 november till:
c/o Lars-Erik Holmberg
Forshaga 97, 95292 Kalix
e-post:bondersbyarn@bondersbyn.se
Bondersbyarn 11

Arrangemang i Bondersbygården
Lör 22 Sept kl 18.00 Teater Scratch ger: Pessimisten och jag
Lör 6 Okt kl 18.00 Älgfest för byn
Fre 9 Nov kl 18.00 Fars Mårtenspaj, knytkalas
Lör 8 Dec kl 16.00 Jul(Nobel)middag
Sön 13 Jan kl 16.00 Tjugondagknut, ”Knutkalas”
Lör 23 Febr kl 16.00 Lakasoppa (Obs LakaVM den 22 febr i Kamlunge)
Sön 9 Mars kl 18.00 BHF Årsmöte med kaffe och bulle
OBS! Ingen tävling detta nummer. Rätt svar i förra tävlingen var Nystvinda. Det
svarade också Britta Häggström i Bondersbyn som får en trisslott som belöning.
Smaklig första sikfest
Bondersbyns första sikfest i modern
tid startade försiktigt med ett trettiotal
deltagare. Kalle Söderholm svingade
halstret med sedvanlig elegans och
smakkänsla. K-G Hansson och Herbert
Häggström assisterade med saltning och
paketering och Monika Söderholm basade
över kaffe och tilltugg. Som en liten spets
på festen presenterade undertecknad sin
kåtarökta sik för en tänkt marknad.
Arrangemanget gav mersmak och till
nästa år räknar arrangörerna med en större
publiktillströmning när ”älvens silver”
åter ligger på tallrikarna!
Text o foto: Lars-Erik Holmberg
Halstrad sommarsik, en delikatess...
Arne Lindgren och Martin Häggström
smörjer kråset med nyfångad sik
t.v: Kalle Söderholm halstrar sik med
smak och finess...
Hembygdsföreningens sikfest lockade ett trettiotal sikälskare. Nästa år räknar
vi med en flerdubbling
När kattgubben
blev mamma!
Under sommaren inträffade en
biologisk sensation på Pataudden.
Bamse II, kattgubben hos Per
Enström, nedkom med välskapta
kattungar. Händelsen är dubbelt
sensationell, eftersom Bamses
partner är den sirliga kattdamen
Isis, hemmahörande hos Sten
Rönnberg.
Det hela började med att Sten tog Isis
under armen och besökte Pataudden. Där
släpptes Isis och Bamse II tillsammans för
att tillverka kattungar. De båda katterna
störtade till skogs och försvann helt döva för
Stens lockrop. Efter några dygn tvingades
Sten tillkalla Ingrid Widestig som efter
en heroisk insats inne i Patauddens djupa
skogar med en kattmatsburk i ena handen,
kunde beveka Isis att flytta hem igen.
Isis förenades med sin snöpte bror Osiris
och Sten började spana efter tecken på
havandeskap. Döm om Stens förvåning
då det under juli månad kom bud från
Pataudden att Bamse II fått ungarna!
Förvirringen i skrivande stund är total och
Isis vägrar kommentera händelsen.
Isis vägrar kommentera den pinsamma
händelsen och upphörde omedelbart
att löpa
Det finns ingen naturvetenskaplig
forskning som kan förklara det skedda,
utan sanningen måste nog sökas inom
andliga eller ockulta sfärer. Visserligen
är Stens tänkta kattmamma uppkallad
efter den egyptiska gudinnan Isis som
var trollkunnig och som innehade rollen
som modersgudinna. Hon framställdes
ofta ammande en manlig gud som barn.
Redaktionen kan dock konstatera att
sommarens händelse på Pataudden
också ger den pågående diskussionen
om samkönade äktenskap (patrnerskap)
en ny dimension och de inblandade
paren en möjlighet att påverka
befolkningsutvecklingen!
Text:Lars-Erik Holmberg
Foto: Sten Rönnberg