Nummer 25 September 2007 - Bondersbyn
Nummer 25 September 2007 - Bondersbyn
Nummer 25 September 2007 - Bondersbyn
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
En tidning för<br />
Kamlunge, <strong>Bondersbyn</strong><br />
och Börjelsbyn med<br />
omnejd<br />
<strong>Nummer</strong> <strong>25</strong><br />
Sept <strong>2007</strong><br />
Sjunde årgången<br />
Utgivare:<br />
<strong>Bondersbyn</strong>s<br />
Hembygdsförening<br />
Innehåll<br />
Ledare 2<br />
Nytt från BHF 2<br />
Lindagen 3<br />
Sågen i Lappträsk, 2 4<br />
Spöksmedjan ... 5<br />
Dagiset på Tallbacken 6<br />
Mariannas trädgård 7<br />
Kosjärvträsket, del 8 8<br />
Stickar-Hilda 10<br />
Korsord 11<br />
Kalender 12<br />
Sikfesten 12<br />
När kattgubben..... 12<br />
Omslag: Micke Johansson och<br />
Erik Enström på Tallbackens dagis<br />
Foto: Karl-Gunnar Hansson<br />
Tallkottarnas Dagis har startat<br />
höstterminen och Bondersbyarn<br />
har hälsat på de två första barnen.<br />
På tal om barn, Patauddens<br />
kattgubbe har blivit mamma!<br />
Läs den sensationella artikeln.<br />
Och vem är det som spökar i<br />
Brattlandssmedjan?<br />
Trevlig höst på er alla!
<strong>Bondersbyn</strong>s hembygdsförening<br />
Styrelse:<br />
Ordförande Lars-Erik Holmberg<br />
Sekreterare Ingrid Widestig<br />
Kassör Gustaf Häggström<br />
Ledamot Annika Gustafsson<br />
Ledamot Birgitta Spets<br />
Ledamot Kalle Söderholm<br />
Ledamot Karl- Gunnar Hanson<br />
Suppleant Tommy Nilsson<br />
Suppleant Jenny Lindgren<br />
Uthyrning av lokaler i Bondersbygården<br />
eller husvagnsplatser:<br />
Annika Gustafsson 27092<br />
Bondersbyarns redaktion:<br />
Huvudredaktör:<br />
Lars-Erik Holmberg 27010<br />
larserik.holmberg@telia.com<br />
Redaktörer:<br />
Olle Björkman 27005<br />
ollebjorkman@spray.se<br />
Karl-Gunnar Hansson<br />
hansson.kg@telia.com<br />
27024<br />
Sten Rönnberg 27082<br />
sten@ronnberg.se<br />
Annika Gustafsson<br />
Kontaktpersoner:<br />
27092<br />
Kjell Rönnbäck, Kamlunge 54031<br />
bastuheden@telia.com<br />
Mariana Andersson,Börjelsbyn 26148<br />
ake.fors@spray.se<br />
<strong>Bondersbyn</strong>s hemsida:<br />
www. bondersbyn.se<br />
Redaktör:Tommy Rönnberg 27045<br />
tommy.ronnberg@bondersbyn.se<br />
Adresser till tidningen:<br />
c/o Lars-Erik Holmberg<br />
Forshaga 97, 95292 Kalix<br />
e-post:bondersbyarn@bondersbyn.se<br />
Prenumerationer och<br />
medlemsavgifter<br />
Bondersbyarn är en medlemstidning för<br />
<strong>Bondersbyn</strong>s Hembygdsförening och ingår<br />
i medlemsavgiften för boende i byn:<br />
Enskild medlem 75 kr<br />
Familj 100 kr<br />
För boende utanför byn:<br />
Enskild medlem(ej tidning) 50 kr<br />
Tidningsprenumeration/år 150 kr<br />
Plusgiro: 928384-7<br />
Bankgiro: 211-7943<br />
Prenumerationen gäller kalenderårsvis<br />
Tidningen utkommer fyra gånger per år:<br />
Mars. Juni, <strong>September</strong> och December.<br />
Material till Bondersbyarn<br />
Redaktionen tar gärna emot skrivet material<br />
och bilder från läsekretsen. Kontakta<br />
gärna någon på redaktionen i förväg.<br />
Grafisk form: Lars-Erik Holmberg<br />
Tryck: GJ Offset, Kalix<br />
Upplaga: 500 ex.<br />
2 Bondersbyarn<br />
Ledare<br />
Vi vill se våran älv!<br />
Vi bor vid en av Europas värdefullaste och<br />
vackraste älvar.<br />
Vi klagar över att de styrande i stat<br />
och kommun inte begriper sig på hur<br />
värdefull den är. Precis som gamla tiders<br />
kolonialister har de utarmat älven på lax till<br />
förmån för en statsunderstödd fiskeflotta i<br />
Östersjön, som tycks ha gett sig f-n på att<br />
utrota den vilda laxen.<br />
Men begriper vi själva hur vacker och<br />
värdefull älven är?<br />
Knappast om man ser på hur illa vi sköter<br />
älvens stränder!<br />
När byns jordbruk stod i full blom och<br />
byn sjöd av liv, då var stränderna nästan<br />
trädlösa och betande kreatur höll slyet<br />
under kontroll. Då kunde man uppleva<br />
älvens skönhet och växlingar på ett helt<br />
annat sätt än idag.<br />
Nu är stränderna igenväxta så till<br />
den milda grad att man måste vara väl<br />
orienterad för att få en skymt av älven.<br />
Skogen står idag grov och överårig i de<br />
branta backarna, och våra vackra holmar<br />
håller på att slya igen. Allt bildar en<br />
oigenomtränglig grön mur kring älven.<br />
Så här skall det naturligtvis inte se ut!<br />
Det är fult och ett kulturarv håller på att<br />
gå förlorat.<br />
<strong>Bondersbyn</strong>s Hembygdsförening<br />
uppmanar alla markägare efter älven att<br />
göra något åt saken. Älvbackarna måste<br />
röjas och gallras så älvens skönhet släpps<br />
loss.<br />
Några markägare har redan startat, och<br />
gett oss fina exempel att ta efter. I nästa<br />
nummer av Bondersbyarn kommer vi att<br />
ge lite tips till markägarna om hur man på<br />
enklaste sätt tar hand om sina älvbackar.<br />
Senaste nytt från BHF<br />
Under sommaren har vi installerat en<br />
värmepump i Bondersbygården och<br />
byggt om entrén så den blir lite vänligare<br />
för besökarna. Tidigare under våren<br />
renoverade vi bastun genom att lägga<br />
klinkergolv och bygga nya väggar i<br />
duschrummet. Det här kostar naturligtvis<br />
lite pengar, men å andra sidan så har vi nu<br />
en hel del hyresgäster i Bondersbygården.<br />
Det är entreprenörer åt Banverket som<br />
hyr husvagnsplatser och tvättmöjligheter i<br />
bottenplanet på gården. Kanske lite plåster<br />
på såren, när vi nu inte fick döpa den nya<br />
hållplatsen på järnvägen till Bondersby<br />
Hållplats!<br />
Skrotinsamlingen har avslutats för den<br />
här gången med ett mycket lyckat resultat.<br />
<strong>Bondersbyn</strong> har blivit 12 280 kilo skrot<br />
lättare och vi får för den ”bantningskuren”<br />
9 824 kronor som sätts in på BHF:s<br />
konto!<br />
Vi skall återkomma nästa år med en ny<br />
Det är också rätt tid att agera, nu när<br />
virkespriserna står i topp och industrin<br />
skriker efter virke. För de som vare sig<br />
kan eller vill avverka själva, finns det<br />
säkert serviceinriktade virkesköpare som<br />
kan hjälpa till ända in i minsta detalj.<br />
Dessutom förutsätter vi att Länsstyrelsens<br />
Naturvårdsenhet och Skogsstyrelsen inser<br />
att detta inte är vanliga skogsavverkningar,<br />
utan en insats för att återskapa det levande<br />
landskap som en gång i tiden fanns här i<br />
byn!<br />
Runt om i Sverige pågår nu en kampanj<br />
för att ta hand om den ”tätortsnära skogen”,<br />
så att de urbaniserade medborgarna skall<br />
kunna ströva omkring i naturen utan att<br />
snubbla på kvistar och gå vilse.<br />
Älvens stränder är vår tätortsnära skog.<br />
Låt oss visa att vi kan ta hand om den på<br />
ett sådant sätt att det uppskattas av både<br />
bybor och besökande från tätorter!<br />
Lars-Erik Holmberg<br />
Ordf. <strong>Bondersbyn</strong>s hembygdsförening<br />
skrotinsamling, så börja redan nu med<br />
att fundera på var alla gamla harvar och<br />
släpräfsor ligger!<br />
Våra arrangemang har flutit bra hittills.<br />
Nog hade man väl hoppats att det skulle<br />
finnas fler ”sikälskare” här i byn som ville<br />
besöka vår sikfest. Men vi får ta nya tag<br />
nästa år.<br />
Nu stundar ett höstprogram med bland<br />
annat besök av teatergruppen Scratch,<br />
och under hösten skall vi även lotta ut en<br />
modern LCD-TV som vi fick i samband<br />
med installationen av värmepumpen!<br />
Entrébyggarna Karl-<br />
Gösta Johansson och<br />
Kalle Nilsson hälsar<br />
alla välkomna till<br />
Bondersbygården
Lindagen<br />
Så kom då onsdagen 8/8 kom med strålande sol, lagom fläktigt, torrt och behagligt Vi kunde vara utomhus<br />
både med linet och med maten. Vår efterlängtade LINDAG stod för dörren, och det blev succé!<br />
Specialisterna på linberedning, byns egna<br />
krafter med flera intresserade, kände sig<br />
välkomna av Ragnhilds inbjudan.<br />
På parad stod också, en bit därifrån,<br />
det blommande linet. Tänk dig det gröna<br />
skira, och blå blomman du har för ögat.<br />
Något extra vackert blir det allt!<br />
Flera tusen år tillbaka - inget experiment<br />
ger mer belägg för linets hållbarhet<br />
- fann man Tutanchamons ädla kvarlevor i<br />
behållna linlindor. Så berättade Lena Eriksson<br />
i en passus, medan vi nyfikna stod<br />
och tittade på redskap och linets tänkta,<br />
utstakade gång från bråka till skäktkniv<br />
till häckla och spinnrock. På ett efter ett<br />
av bråkor, skäktknivar, häcklor och spinnrockar<br />
fanns sedan ett arbetsskift att gå på.<br />
Kristina Lindmark demonsterar linets<br />
egenskaper och uråldriga användning<br />
Ibland behövs två för att spinna! Här Anna Häggström och Gunilla Björkman<br />
Här visade Kristina Lindmark en alldeles<br />
betagande utställning om linnets användning<br />
i vardag såväl som i det konstförfaret<br />
spunna och vävda.<br />
Man upphör inte att fängslas av linvådens<br />
skiftande nyanser, inspirerat och väl<br />
presenterad. Så blir linnet efter en tids<br />
tvätt, nött, kanske vitt, kanske blekt, kanske<br />
svalt och – perfekt. Mindre prestigekrävande<br />
och benämnda och obenämnda<br />
produkter i den lekfulla stilen. På oss klart<br />
imponerade, fanns det ju ett sätt att lätt<br />
och lustigt få fram resultat.<br />
Marie-Louise Andersson hade tagit med<br />
sig rötade brännässlor som hon bråkade<br />
och häcklade. De fibrerna blev kortare<br />
och mjukare än linets. Intressant! De 35<br />
deltagarna, flest kvinnor, fick förutom att<br />
lyssna till linets historia, även se en jättefin<br />
utställning och prova bereda lin. Halstrad<br />
strömming, fil, tunnbröd,kaffe och kaka<br />
smakade bra. Den som blev törstig, kunde<br />
släcka sin törst med kall god björksav,<br />
som en deltagare tagit med sig. Stämningen<br />
var god och alla är tacksamma att det<br />
blev en så fin dag.<br />
Text: Linblommorna<br />
Foto: K-G Hansson<br />
Gunborg Pettersson och Ragnhild<br />
Häggström bråkar med linbråkan<br />
Deltagarna lyssnar intresserat<br />
Fakta om linet<br />
Linet måste rötas, torka, bråkas,<br />
skäktas, häcklas, spinnas och vävas<br />
innan det blir användbart för<br />
oss till kläder, dukar eller annat.<br />
Röta: linet ligger i vatten och rötar<br />
ca 12 dagar. Därefter torka upphängt<br />
i kärvar.<br />
Bråka: Man slår sönder veden i<br />
stjälken så att linfibern friläggs.<br />
Skäkta: Med skäktkniven rensas<br />
linet från skävorna – den sönderslagna<br />
veden.<br />
Häckla: Det skäktade linet dras<br />
genom olika häcklor – nålfält - för<br />
att skilja de långa fibrerna från de<br />
korta – blånorna<br />
Blånor: Korta linfibrer som är rester<br />
från häcklingen kan även spinnas<br />
och användas som t ex effektgarn.<br />
Spinna: Äntligen kan man sätta<br />
sig vid spinnrocken och spinna sitt<br />
garn. Detta kan ha mycket olika<br />
kvalitet beroende av hur man lyckats<br />
med alla de tidigare momenten.<br />
Väva: det blir i framtiden nån gång!<br />
Det här är som svårt att förstå –<br />
men det här är roligt!<br />
Här häcklas nässlor! Marie-Louise<br />
Andersson och Gunilla Häggström<br />
(Nedan) Lena Erksson med sitt egenhändigt<br />
tillverkade linfäste<br />
Bondersbyarn 3
Hyeln<br />
Att åstadkomma ett bra hyvlat virke är i<br />
ännu högre grad än när det gäller klingan<br />
en fråga om precision och noggrannhet.<br />
Ovanför kvarnen fanns en slipsten där<br />
Larsson slipade hyvelstålen till perfekt<br />
precision. Jag brukade se med respekt på<br />
den där slipstenen.<br />
Förutom ägarn själv så var Bertil en av de<br />
betrodda när det gällde att ställa in hyveln.<br />
Det levererades mycket hyvlat virke. Det<br />
var vanligt att allt virke till ett husbygge<br />
levererades direkt från sågen, såväl ohyvlat<br />
i olika dimensioner som golvvirke, paneler<br />
och klenspont.<br />
Innan spånplattan kom bestod ju innerväggarna<br />
av 3/4 tums råspont på vilken<br />
man sedan spände papp. För hyvling gick<br />
det åt två man. Mottagaren mätte och<br />
skrev längder på brädan ev. med avdrag<br />
för skada eller för stor valkant, för att sedan<br />
läggas till ett upplag för inmätning<br />
och transport. Hanteringen var inte lätt att<br />
effektivisera.<br />
Vid ett tillfälle hyvlade Bertil och jag ett<br />
parti som skulle iväg på lastbilen dagen efter.<br />
Jag tog emot bakom hyveln och ställde<br />
mig frågan om det var allt jag kunde göra.<br />
Jag började summera i huvudet de mätta<br />
bräderna och skrev av på en bräda varje<br />
hundratal meter. Det resulterade i att när<br />
partiet var hyvlat var det också mätt och<br />
summerat. Där blev Larsson överraskad.<br />
Han brukade annars stå med räknemaskinen<br />
och slå in längden på vare bräda.<br />
Vid lämpliga partier använde också Bertil<br />
därefter direktmätning. Det var väl inte<br />
alltid helt riskfritt att ta en helleverans till<br />
ett bygge. Byggherren är kanske en ful<br />
fisk eller kommer sig själv oförskyllt på<br />
obestånd. Att sågen råkade ut för förlustleveranser<br />
var väl svårt att vara helt garderad<br />
mot. Larsson var ju en bottenärlig<br />
person och bedömde andra efter sig själv.<br />
Det kunde bli förluster, en del jobbiga kan<br />
man nog tänka sig.<br />
Kapen<br />
Det var långt före det jag började jobba i<br />
sågen som jag upplevde industri- och sågmiljön.<br />
Timmer bogserades i stora flottar<br />
från avverkningar runt sjön och flottades<br />
genom dammbäcken och över sågtjärn<br />
och till sågbäcken. Där las det inom bom<br />
och var redo för klingan. Det var hela tiden<br />
ett syfte med verksamheten och man<br />
kunde följa den och överblicka.<br />
Med drivningarna under vintern var det<br />
en hel del som hade sin utkomst från sågen.<br />
Själv upplevde jag egentligen inte i<br />
min ungdom att jag saknade pengar.<br />
4 Bondersbyarn<br />
Sågen i<br />
Lappträsk<br />
Vi hade ju ett nyodlingsprojekt som gav<br />
mycket kastved av björk och dessutom var<br />
det nog normalt att man började hugga på<br />
förtjänst när man var förhållandevis ung.<br />
En sak var väl att utbudet och därmed behoven<br />
var små. Vassholmen och älvflottningen<br />
var utkomstmöjlighetema i andra<br />
byar, för oss var det sågen.<br />
När det sågades var jag bakhalare, oftast<br />
då med Martin Larsson. Det krävdes väl<br />
inte någon specifik skicklighet för detta<br />
annat än att det inte fick hänga upp sig<br />
med servicen till sågbänken. Särskilt inte<br />
när Hjalmar eller Fredrik var sågare.<br />
Det är möjligt att man tog matrasten till<br />
hjälp men jag mins att jag vid rännilen<br />
vid dasset kunde hålla igång ett vattenhjul<br />
med diverse trissor och remmar. Vi hann<br />
också bära iväg spinken åt Bertil.<br />
Bertils uppgift var ju kantverket men<br />
han kunde också ägna tid åt justeringar<br />
på kantverket. De som sågade måste ju<br />
ligga i hela tiden. Därför märkte man ju<br />
att sågarna nog tyckte att Bertil borde<br />
själv bära bort spinken. Det gjorde han<br />
ju också ibland. För oss var det bara ett<br />
nöje. Det hände att man spiksågade och då<br />
måste man stoppa för att fila och justera<br />
till klingan.<br />
Då kunde vi, Martin och jag, passa på<br />
att laga till landgångarna för bakakärran<br />
och kärra vidare de eventuella bakalass<br />
som hamnat på sidan. Det var också alltid<br />
timmer att rulla fram från upplag eller<br />
flotta fram från bommen ovanför vägen.<br />
Bertil Larsson bär spink<br />
Det fanns också alltid skräp från stockama<br />
och från bakarna att rensa undan. En sak<br />
var säker, det fanns alltid att göra och sådant<br />
som behövde göras när man jobbade<br />
vid sågen.<br />
Jag började i sågen när jag var 18. Men<br />
mitt första inhopp gjorde jag tidigare. Sixten<br />
hade börjat där och jag hade fått vara<br />
med vid nedtagning av 3/4 tums brädstaplar.<br />
Staplarna togs ned inför hyvlingssäsongen<br />
på hösten. Därvid sorterade man<br />
så att varje brädpaket man skickade ned<br />
hade samma bredd. Den som tog emot<br />
travade varje bredd för sig. Min timpenning<br />
var hälften nämligen 50 öre. Det var<br />
bra betalt och Larsson (Arvid) tyckte att<br />
vi gjorde ett bra jobb. Det tror jag också<br />
att vi gjorde. Vi var ju unga och viga och<br />
snabba. Och att vara vig kom till sin rätt<br />
när det gällde att plocka ned trekvarttumsstaplar.<br />
De torra bräderna var ju lätta och<br />
man kunde skjuta ihop hela varvet, sortera<br />
och skicka ned.<br />
Å andra sidan var det nog ingenting som<br />
fallerade med styrkan heller. Jag kommer<br />
ihåg att jag kunde hålla en 15 liters hink<br />
full med vatten på rak arm när jag var 15<br />
år. Det var det ingen som kunde. Efter det<br />
att stapeln var nertagen och sorterad täcktes<br />
den mot regn. Nästa fas inför hyvling<br />
var justering av snedändar och vankant.<br />
När vi bar in bräderna för hyvling och<br />
alltid när jag bar var jag noga med att<br />
träna med båda axlarna så att jag växlade<br />
bära än på den ena än på den andra axeln.<br />
Det gjorde att jag bar utan att känna någon<br />
skillnad med vänster eller höger axel. Det<br />
är den metod jag använt gentemot arbetsställningar,<br />
att jag skall kunna växla vara<br />
allsidig. Det gällde när jag fällde med<br />
svans eller bågsåg eller när jag filade sågarna,<br />
jag skulle kunna växla från den ena<br />
eller andra sidan och växla händer eller<br />
armar utan problem, så har jag medvetet<br />
tränat mig att alltid göra.<br />
Förmodligen startade impulsen att göra<br />
så när jag före 10 medvetet fast med visst<br />
besvär tränade mig att hugga med yxan<br />
från vilket håll som helst. Man bör ju då<br />
växla grepp på yxskaftet. Nyodlingsprojektet<br />
baki heden innebar mycket hanterade<br />
av gräftyxan och spaden. Självklart<br />
kunde jag obehindrat lägga upp dikesjorden<br />
åt det håll som var lämpligast genom<br />
att växla grepp på spaden. En inspirationkälla<br />
vid den här tiden var Ernst Idla med<br />
sin isometriska, allsidiga träning.<br />
Hästen<br />
Vår häst köpte far när jag var 7, hästen och<br />
jag var jämnåriga. Köpet av hästen kunde<br />
försvara ett särskilt kapitel. Far lånade de<br />
800 den kostade av Arvid Larsson, sågverksägaren.<br />
Annars hade han helt säkert<br />
inte kunnat köpa den hästen. Den gick fort<br />
och det var bra när far var ute på säljturer.<br />
Men den glömde inte på många år finska<br />
Lappträsk, där Vestin bodde. Vestin sålde<br />
hästar och var till oss med hästen flera<br />
gånger innan köpet. Far hämtade hästen<br />
flera gånger hos Vestin de första åren, då<br />
hade den sprungit dit.<br />
Text och gamla foton: Holger Rönnqvist<br />
I nästa nummer avslutas artikeln om sågen<br />
i St. Lappträsk
Ogästvänlig arbetsmiljö<br />
Inne i smedjan finns bälgen, ässjan och<br />
städet kvar tillsammans med en massa<br />
smidestänger och annan bråte. Bälgen är<br />
trasig, men själva grundkonstruktionen<br />
är hel. Innertaket är alldeles svart av sot<br />
och märkvärdigt nog finns ingen rökgång!<br />
Tydligen fick röken leta sig ut bäst den ville<br />
genom springor och öppna dörrar. Detta<br />
var ingen vanlig lösning, ty i andra smedjor<br />
i byn fanns det rökgångar! Invid ässjan<br />
Spöksmedjan på Brattlandet<br />
Den gamla smedjan vid färjstället på Brattlandet står nu öde och övergiven. Men här var det en gång i<br />
tiden liv och rörelse. Förutom smide till den egna gården arbetade man ofta på uppdrag av Flottningsföreningen.<br />
Och här vid smedjan skall en gång Petrus Lindgren ha mött en vålnad!<br />
I gamla tider hade all större bondgårdar<br />
sina egna smedjor. <strong>Bondersbyn</strong> var inget<br />
undantag. Här fanns smedjor bl.a. hos Nygården,<br />
Isigården, Ipigården, Åtigåln och<br />
på Holmen. Smedjan på Brattlandet är en<br />
av de få som finns kvar. Påverkad av tidens<br />
tand, men ändå så intakt att en besökare<br />
kan få en uppfattning om hur arbetet<br />
bedrevs därinne.<br />
Ingen vet när smedjan byggdes<br />
Johannes Isaksson-Fors (Fors-Jotta),<br />
föddes 1840 i Hålskatan som en av fem<br />
bröder. Han flyttade till Fors-hemmanet<br />
i Brattlandet och gjorde sig känd som en Spökar det fortfarande i den gamla smedjan på Brattlandet?<br />
duktig smed. Han drev också med kolning<br />
tillsammans med lejt folk. I sitt an- finns ett litet fyrkantigt hål i timringen.<br />
dra gifte med Anna–Greta Strömbäck från Troligtvis för att kunna smida långa järn-<br />
Rian föddes bland annat sonen Arvid som stycken. Man frapperas dessutom att allt<br />
tog över gården. Också Arvid var en god är så lågt inne i smedjan. Hyllor, ässja<br />
smed, liksom hans son Einar. Smedjan m.m. tvingade smederna bokstavligen att<br />
kom sedan att tillfalla den andre sonen kröka rygg. Å andra sidan slapp de ju lyfta<br />
Johan.<br />
det tunga järnet så högt.<br />
Smedjan står till hälften på samfälld Petrus mötte en vålnad!<br />
byamark, vilket kanske kan indikera på Det sägs att Petrus Lindgren, farfar till<br />
att den byggdes före 1870 då Laga Skifte Arne Lindgren, en gång skall ha mött en<br />
genomfördes i byn. Den är idag stadd i vålnad vid smedjan. Ett riktigt smedspö-<br />
förfall och ett försök för ett antal år sedan ke!<br />
att engagera Länsstyrelsen i en renovering<br />
Text o foto: Lars-Erik Holmberg Många av de gamla smedtängerna<br />
misslyckades i brist på medel!<br />
finns kvar och ligger redo på städet<br />
Mitt för dörren vid smedjans norrvägg<br />
finns en sten som visar att samfällighetsgränsen<br />
går rakt genom smedjan<br />
Den låga assjan ligger kall sedan<br />
många år...<br />
Bälgen kan ännu pusta, men behöver<br />
lappas för att ge full kraft<br />
Den gamla smedjan står i förfall och borde rustas upp för eftervärden ...<br />
Bondersbyarn 5
För mer än 10 år sedan började<br />
småbarnsföräldrarna arbeta för ett dagis<br />
i byn. Då det inte var möjligt att starta ett<br />
dagis i kommunal regi, ville man starta<br />
eget. Efter en studiecirkel ”Vårt dagis”<br />
och besök på andra anläggningar var man<br />
redo att söka tillstånd. På hösten 1996<br />
lämnades ansökan in till kommunen om<br />
att få starta ett föräldrakooperativt dagis<br />
i <strong>Bondersbyn</strong> sedan en särskild förening<br />
– Tallbackkottarnas förening – bildats för<br />
att driva verksamheten.<br />
I sept 1997 avslog BU-nämnden ansökan.<br />
Vid föreningens årsmöte 1998 beslöt man,<br />
trots avslaget, att fortsätta verksamheten.<br />
Då valet hösten 1998 innebar maktskifte<br />
i kommunen skickades en ny ansökan om<br />
dagis in till BU-nämnden. Dom tjänstemän<br />
som förberedde ärendet föreslog avslag<br />
på grund av för svag ekonomisk kalkyl.<br />
Nämnden beslöt dock att ge tillstånd och<br />
stöd att bedriva försöksverksamhet i 2 år<br />
med barn 1 till 5 år. Beslutet togs i maj<br />
2000.<br />
Ett historiskt avtal<br />
Under sommaren pågick intensivt arbete<br />
med att få fastigheten på Tallbacken,<br />
som ägs av Tallbackens ekonomiska<br />
förening, klar till höstterminen.<br />
Dagis hyr lokalerna. Den 6 juni 2000<br />
skrevs det ”historiska” avtalet mellan<br />
Barn- och Grundskolenämnden samt<br />
Tallbackkottarnas förening om den första<br />
kooperativa förskolan i Kalix kommun.<br />
En barnskötare och en förskollärare<br />
anställdes. Den 14 aug började personalen<br />
och den 15 aug började barnen skolas in.<br />
Den 26 aug var det ”öppet hus” med kaffe<br />
och tårta. Kommunalrådet Peter Eriksson<br />
och BU-ordf Sivert Holmberg var där<br />
tillsammans med många många bybor.<br />
Verksamheten går bra<br />
Verksamheten har utökats och från 2001<br />
har man tillstånd att bedriva daghem och<br />
fritidshem för 19 barn.<br />
Som mest har man haft 10 dagisbarn plus<br />
7 på fritids. I år blir det minst 5 barn på<br />
dagis och 7 på fritids. Antalet anställda<br />
är 1,75 och förutom från <strong>Bondersbyn</strong><br />
kommer barnen från Marieberg, Kamlunge<br />
och Börjelsbyn. Skulle barnantalet minska<br />
blir det svårare att klara ekonomin och<br />
föreningen ser fram emot att barnfamiljer<br />
flyttar in i upptagningsområdet.<br />
Tallbackkottarnas ek. förenings styrelse<br />
består av: Börje Ragnarsson ordf, Maria<br />
Bucht sekr, Yvonne Enström kassör, Helena<br />
Tegelid Persson, Kent Johansson och<br />
Douglas Broström.<br />
Billigare än kommunens dagis<br />
För barn under 4 år kostar en dagisplats<br />
800 kr, för barn över 4 år 600 och för barn<br />
6 Bondersbyarn<br />
Dagiset på Tallbacken<br />
När man besöker Tallbackens dagis, kommer man osökt att tänka på författaren Mark Twain, som dementerade<br />
rykten om sin död, med följande telegram: Ryktet om min död är betydligt överdrivet! Detta gäller<br />
också Tallbackens Dagis som i åt kommer att ha minst 5 dagisbarn och sju barn i Fritidsverksamhet!<br />
Erik Enström trivs bra på dagiset där man är utomhus så mycket som möjligt<br />
på fritids <strong>25</strong>0 kr per månad. Det är lägre<br />
än på kommunala dagis.<br />
Föräldrarnas arbete med städning och<br />
underhåll håller kostnaderna nere.<br />
Utomhusverksamhet prioriteras<br />
Det är Jenny Strömbäck och Mikaela<br />
Floodh som svarar för verksamheten på<br />
Tallbacken och målsättningen är att så<br />
mycket som möjligt skall ske utomhus. Om<br />
vädret blir alltför dåligt har man en egen<br />
”sporthall” att tillgå. Det är Tallbackens<br />
gamla hölada som är renoverad och där<br />
man kan bedriva alla möjliga aktiviteter.<br />
Klåddabak på schemat<br />
Närheten till skog och äng och älv gör det<br />
möjligt att syssla med sånt som många andra<br />
dagis inte kan. Bärplockning, trädgård med<br />
plantförsäljning, pimpelfiske, tillverkning<br />
och uppsättning av fågelholkar och<br />
klåddabak, är sånt man sysslat med under<br />
åren. Barnen tillsammans med personal<br />
och föräldrar har också gjort kortare och<br />
längre utflykter inom länet.<br />
Jenny och Mikaela ser gärna att dagiset<br />
blir ”fullsatt”, och dom går in för att<br />
”Dagisfröknarna” Mikaela Floodh och<br />
Jenny Strömbäck hoppas att det skall<br />
komma fler barn till Tallbackens dagis-<br />
och fritids<br />
resultatet blir lika bra som tidigare år<br />
Det finns platser kvar och det är inte för<br />
sent att anmäla barn för det här läsåret.<br />
Text: Olle Björkman och K-G Hansson<br />
Foto: K-G Hansson
Mariannas fantastiska trädgård<br />
Med envishet, hårt arbete och ett brinnande intresse har Marianna Hansson byggt upp en fantastisk trädgård<br />
runt om sitt och Karl-Gunnars hem i Marieberg. Alla som någon gång sviktar i tron om att lyckas med sin<br />
odling bör besöka hennes trädgård för att finna inspiration och kraft att fortsätta!<br />
Marianna är född i Polen och uppvuxen på<br />
en bondgård med hästar och kor, där man<br />
odlade spannmål, sockerbetor och potatis<br />
för avsalu till staten. För eget behov odlades<br />
köksväxter och dessutom födde man upp<br />
ankor, höns, kalkoner och får. Barnen fick<br />
hjälpa till så snart de blev stora nog. Här<br />
föddes hennes odlingsintresse, ett intresse<br />
som nu fått blomma ut i full skala och<br />
resulterat i ett sevärt exempel på vad man<br />
kan åstadkomma på våra breddgrader.<br />
Marieberg var en spännande utmaning<br />
– Innan jag kom hit hade jag bott i en liten<br />
lägenhet, där jag bara hade möjlighet att<br />
odla i ett litet växthus och en begränsad<br />
jordplätt. När jag sedan kom till Marieberg<br />
upplevde jag det som ett paradis med<br />
obegränsade möjligheter att odla.<br />
Marianna berättar att den första tiden här<br />
innebar en del spänningar när hon började<br />
flytta Karl-Gunnars blommor och buskar.<br />
Men det löste sig och efter en tid fann hon<br />
också Karl-Gunnar på knä i rabatterna!<br />
Inte så stor skillnad från Polen<br />
Gurkorna har ett eget växthus och<br />
börjar nu ge skörd<br />
– Visst finns det växter som jag inte klarar<br />
att odla här. En stockros som jag tog från<br />
Polen klarade tyvärr inte vintern. Bland<br />
köksväxter så klarar jag heller inte vitlök<br />
och selleri. Nej, det handlar nog mera om<br />
att sköta jorden på rätt sätt. Till exempel<br />
att spada om den inför nästa säsong. Sedan<br />
tror jag att vi har ett bra läge vid älven och<br />
mot solen.<br />
Hotar växterna med komposten<br />
Marianna tillämpar en del okonventionella<br />
metoder också i sin odling.<br />
– Om en växt dör som jag planterat, skaffar<br />
jag en ny och söker upp et nytt ställe att<br />
plantera den på. Så där håller jag på till<br />
växten överlever! Och om det ändå ser ut<br />
att misslyckas, då hotar jag med att den<br />
kan hamna på komposten!<br />
Och visst ser det ut som om hennes<br />
envishet och hot bär frukt. Blommor, träd<br />
och buskar frodas i sensommarsolen. En<br />
annan av hennes hemligheter är att hon<br />
driver upp sina blommor själv, ty då får<br />
hon starkare växter som blommar länge.<br />
Från Mariannas vindsfönster ser man hennes blommor på husets sydsida. Men<br />
detta är bara en del av hennes trädgård!<br />
En vampyr vaktar grönsakerna<br />
Efter en sväng förbi hennes två växthus<br />
fyllda med mognande gurkor och tomater<br />
vandrar vi ner till köksträdgården. Mitt<br />
bland vitkålshuvuden, palsternackor,<br />
morötter, purjolök, ärtor och gud vet allt,<br />
står den hemskaste fågelskrämma jag<br />
någonsin sett! Den har långa hörntänder<br />
och torde hålla de flesta fåglar på avstånd.<br />
Hur ser den kråka ut som törs utmana<br />
denna ”vampyrskrämma”<br />
Vitkål stora som fotbollar, man känner<br />
ett sting av avund<br />
Till höger: Mariannas ek från Polen<br />
– Smaka de här sockerärtorna säger<br />
Marianna, och sträcker mig ett par baljor.<br />
- Jag odlar alla grönsaker vi behöver. Det<br />
grämer mig dock att jag inte lyckas med<br />
rotselleri. Men jag får försöka vidare.<br />
Har en av Sveriges nordligaste ekar<br />
– Jag har tagit många plantor från Polen<br />
och fått dem att trivas här, säger Marianna<br />
och går fram mot en lite ek som står i<br />
södra delen av tomten. Den här eken<br />
är från Polen, men den får kämpa hårt<br />
med vintrarna. Den överlever men växer<br />
knappt på höjden!<br />
Och visst känns det egendomligt att se<br />
en liten ek i Marieberg. Enligt ett gammalt<br />
talesätt går eken och adelsmannen inte<br />
norr om norrlandsgränsen!<br />
Kan sitta hela natten med blommorna<br />
Vi vandrar runt hennes fantastiska<br />
blomrabatter. När vi står där omgivna av<br />
alla blommor, säger Marianna:<br />
– Jag kan sitta nästan hela natten här bland<br />
blommorna, sedan jag kommit hem från<br />
arbetet. Karl-Gunnar brukar komma och<br />
ropa efter mig när jag förlorat tid och<br />
rum.<br />
Ja, det är lätt att förstå henne då man<br />
står mitt i all blomprakt en vacker<br />
sensommardag. Och faktiskt, visst känner<br />
man sig en smula avundssjuk också!<br />
Text o foto: Lars-Erik Holmberg<br />
Bondersbyarn 7
Text o foto: Lars-Erik Holmberg<br />
Kosjärvträsket<br />
- ett utdikningsprojekt utan motstycke. Del 9<br />
En sammanräkning visar att man lägger<br />
ner det största arbetet på att gräva i<br />
Kosjärvgraven. Med dagens mått lägger<br />
man ner närmare fyra (4) årsverken på<br />
detta. Märgen och kanalerna på träsket<br />
kräver tydligen mycket mindre insatser,<br />
liksom hagarna. I summeringen ovan skall<br />
man naturligtvis inte glömma bort den tid<br />
det tar att hugga alla hagastörar, men insatsen<br />
är ändock jämförelsevis låg.<br />
Timersättningen för att gräva i graven<br />
eller arbeta ute på träsket varierar mellan<br />
17-40 öre. Ersättningen varierar troligtvis<br />
beroende på svårighetsgraden. Det kan<br />
dock ej vara arbetsförmågan som avgör, ty<br />
samme person kan ha olika ersättningar. I<br />
en del stämmoprotokoll anges olika ersättningar<br />
under olika årstider. På sommaren<br />
är timpenningen störst!<br />
Av sammanställningen framgår också att<br />
vissa delägare väljer att betala sin andel,<br />
eller delar av den kontant. De tre sista<br />
namnen i sammanställningen är inte delägare,<br />
med de ingår av någon anledning i<br />
arbetsbokens summering.<br />
Under de år som arbetet på Kosjärvträsket<br />
är som intensivast, kan det jämföras<br />
med ett företag som har 4-5 helårsanställda<br />
arbetare, enbart sysselsatta med<br />
investeringsarbeten och underhåll. Därtill<br />
kommer den enorma insatsen som krävs<br />
för att bärga allt hö!<br />
I kallkällan mellan Toholmen och<br />
Långrå har många stillat sin törst<br />
Gärdsgårdarna<br />
Gärdesgårdarna runt träsket kräver mycket<br />
arbete. Speciellt till en början när alla<br />
hagar skall nyanläggas. Eftersom korna<br />
går på skogen och lapparna också har sina<br />
renar i området, måste skörden skyddas.<br />
Första gången gärdesgårdarna nämns i<br />
protokollen är 1877, då man beslutar att<br />
en gärdesgård skall uppsättas å Norra<br />
sidan av Norra Kalfven. 1878 beslutar<br />
stämman att under nästkommande vår<br />
uppföra en gärdesgård, 3 rindor hög, från<br />
Bjumisån utefter stranden till Småholmarna<br />
i Kosjärv. Arbetet auktioneras bort<br />
till Anders Gustaf Hällström i Bjumisträsk<br />
som lovar att bygga gärdslet för 7 öre per<br />
famn (1 famn är tre alnar, dvs. 180 cm)<br />
på bästa sätt och av bra virke. Från 1884<br />
finns följande delningslängd som anger<br />
8 Bondersbyarn<br />
Delningslängd över hagen från Lill Finnviken samt sträcker sig till Nordkalfven<br />
samt söder om Kalfven till träsket som utgör 86 famnar per lott.<br />
Kosjärv den 30/4 1894<br />
Delägare Antal famnar gärdesgård Lotter<br />
P. Nilsson , Småkvarn 86 1<br />
Johan Engman, <strong>Bondersbyn</strong> 43 ½<br />
C.F. Andersson 72 2<br />
Chrispin Hällström, Bjumisträsk 86 1<br />
Anders Gustav Granström, Bjumisträsk 86 1<br />
Johan Olof Hällström, Bjumisträsk 86 1<br />
L.A. Lindgren 86 1<br />
L.O. Sandström, Töre 86 1<br />
Petter August Isaksson , <strong>Bondersbyn</strong> 129 1½<br />
Jacob Jakobsson 86 1<br />
Nils Petter Fors (Avskedad fältjägare) 43 ½<br />
Anders Wilhelm Hellström 430 5<br />
A. Johansson 86 1<br />
N. H. Henriksson 86 1<br />
Carl Fredrik Rönnqvist 43 ½<br />
C. Stenmark 86 1<br />
Summa 1720 famnar 20 lotter<br />
hur lång sträcka gärdesgård de olika lottägarna<br />
skall bygga:<br />
Gärdesfrågan var alltid under diskussion,<br />
eftersom lottägarna misskötte underhållet.<br />
Varje lottägare hade tilldelats en viss<br />
sträcka gärdsel att underhålla. Gärdena<br />
runt träsket stängde ute korna, emedan<br />
renarna lätt hoppade över hagarna och<br />
kunde ställa till skador på vinterhässjor av<br />
myrhö. År 1900 orsakade Sunnarenarna<br />
en hel del skador på träsket, och vid stämman<br />
beslutar man att kräva Sunnalapparna<br />
på 800 kronor vid nästa renräkning. Stämman<br />
anser att summan är ”lågt” ansatt,<br />
och utifall de ej betalar, skall stämning till<br />
Häradsrätten utfärdas å samtliga delägare<br />
i Renbolaget. Nu blev det ingen renräkning<br />
så man kunde diskutera skadan med<br />
lapparna och skadorna fortsatte. Stämman<br />
1902 beslutar att ytterligare yrka 200 kronor<br />
i ersättning, och utifall renägarna ej<br />
betalade, skall man gå till länsstyrelsen<br />
för att få ut sin rätt.<br />
Frågan behandlas ej mer i stämmoprotokollen,<br />
och man kan ana att dikningsföretaget<br />
inte får ut någon ersättning. Sunnalapparna/Renbolaget<br />
har vid den här<br />
tiden sitt högkvarter nära Storträsket i<br />
Månsbyn, och det sägs att spanska sjukan<br />
nära nog raderade ut gruppen i början av<br />
1920-talet!<br />
Under större delen av 1900-talet fungerade<br />
Herman Karlsson som uppsyningsman<br />
för gärdesgårdarna, för ett arvode om<br />
8 kronor per år. Han brottades också med<br />
tredskande delägare. När Utgrävningslägenheten<br />
skulle in under ny lagstiftning<br />
och företagets tillgångar lades under ”en<br />
hatt”, spelade också gärdesgårdarna en<br />
viss roll. Det var inte alla som tyckte att<br />
de skulle ägas och bekostas av föreningen.<br />
Nu löste sig frågan efterhand när korna<br />
togs från skogen och intresset för träskets<br />
rikedomar svalnade.<br />
Gärdesgårdarna kring träsket skulle vara tre rindor höga. Numera finner man<br />
bara rester av dem, ofta förstärkta med ”modern” taggtråd
Ägarbilden skiftar under åren<br />
Under åren förändras delägarskapet en hel del. Lotterna delas efterhand upp i mindre delar och ägandet sprids till byarna runt omkring.<br />
Det här sker naturligtvis på bekostnad av de forna storägarna, och 1889 har exempelvis Chrispin Hellströms andelar minskat<br />
från 5½ till 1 lott. Dessutom försvinner till slut inspektor A. Törnqvist helt som delägare. Man kan konstatera att utgrävningsföretaget<br />
nu i allt högre grad styrs av bönderna och deras intressen. 1889 träder den första bonden från <strong>Bondersbyn</strong>, Ipigårds-Pet, in som<br />
ägare. Han kommer med åren att följas av många flera.<br />
<strong>25</strong> år senare upptar ägareförteckningen 37 delägare, och antalet<br />
delägare ökar stadigt. Under slutet av 1920-talet när skördarna<br />
är goda har skaran delägare i träsket mångdubblats jämfört med<br />
starten 1869. 1926 års delägareförteckning nedan visar att nu delar<br />
54 delägare på träskets rikedomar!<br />
Delägare 1926 By Lotter<br />
Emil Andersson Bjumisträsk ¾<br />
A.W. Hellström Bjumisträsk ¼<br />
Karl Hellström Bjumisträsk ¼<br />
N.J. Nilsson Kosjärv ½<br />
K.A. Andersson Kosjärv ½<br />
Anders Johanssons stbh. Kosjärv ½<br />
Oskar Eriksson Kosjärv ½<br />
Emil Eriksson Kosjärv ½<br />
L.A. Rönnqvist Kosjärv ½<br />
Johan Granström Kosjärv ½<br />
Elis Lindgren Kosjärv ¼<br />
Oskar Nilsson Kosjärv ¾<br />
Emil Larsson Kosjärv ¼<br />
Herman Karlsson Kosjärv ¾<br />
Gustaf Rönnqvist Kosjärv ¼<br />
David Berlin Kosjärv ¼<br />
Matilda Granström Kosjärv ¼<br />
Albin Larsson Kosjärv ¼<br />
Hjalmar Larsson Kosjärv 1/5<br />
L.O. Sundström Ökvattnet 9/40<br />
Albert Sundström Ökvattnet 1/40<br />
L.O. Sandström Töre ½<br />
Herman Lindgren Töre ¼<br />
J.A Häggström <strong>Bondersbyn</strong> ½<br />
Arvid Johansson <strong>Bondersbyn</strong> ½<br />
N.J. Hansson <strong>Bondersbyn</strong> ½<br />
A o M Vallgren <strong>Bondersbyn</strong> ¼<br />
P.A. Fors <strong>Bondersbyn</strong> ¼<br />
Hendrik Enström <strong>Bondersbyn</strong> ½<br />
Isak Enström <strong>Bondersbyn</strong> ½<br />
N.J. Nilsson <strong>Bondersbyn</strong> ¼<br />
K.A. Johansson <strong>Bondersbyn</strong> ¼<br />
Oskar Engman <strong>Bondersbyn</strong> ¾<br />
Verner Nilsson <strong>Bondersbyn</strong> ¼<br />
Simon Johansson <strong>Bondersbyn</strong> ½<br />
K.A. Hansson <strong>Bondersbyn</strong> ½<br />
Herman Fors <strong>Bondersbyn</strong> ¼<br />
J.O. Enström <strong>Bondersbyn</strong> ¼<br />
Johan Forslund <strong>Bondersbyn</strong> ¼<br />
Helge Svanberg <strong>Bondersbyn</strong> ½<br />
Gustav Karlsson <strong>Bondersbyn</strong> ½<br />
Emil Karlsson <strong>Bondersbyn</strong> ¼<br />
Verner Johansson <strong>Bondersbyn</strong> ¼<br />
H.A. Rönnberg <strong>Bondersbyn</strong> ¼<br />
K.A. Lindgren <strong>Bondersbyn</strong> ½<br />
Lars Albert Karlsson Börjelsbyn ¼<br />
Hjalmar Johansson Börjelsbyn ¼<br />
J.O. Johansson Småkvarnarna ½<br />
Karl Bäckman Småkvarnarna 1/5<br />
J.A. Rönnqvist Månsbyn ¾<br />
Knut Burman Rian ¼<br />
August Nilsson Sören 1/40<br />
Karolina Strand Sören 3/40<br />
Delägare 1889 By Lotter<br />
Chrispin Hellström Bjumisträsk 1<br />
J.O. Hellström Bjumisträsk 1<br />
Anders Wilhelm Hellström Kosjärv 2½<br />
Anders Gustav Granström Kosjärv 1<br />
Oskar Sandström Kosjärv ¼<br />
N.O.Larsson Kosjärv 1<br />
C.F. Andersson Kosjärv 2½<br />
Johan Petter Granström Kosjärv ¾<br />
C.J. Rönnqvist Kosjärv ½<br />
N.H. Henriksson Kosjärv 1<br />
Anders Andersson Långsel 1<br />
J.P. Andersson Långsel ½<br />
Lars Olof Sandström Töre 1<br />
Jakob Jakobsson Sören 1<br />
Brukskass. Knut Stenmark,<br />
ombud Törefors Bruk 2½<br />
Knut Stenmark,<br />
omb. för C.O. Lindgrens arv Töre 1<br />
Petter Isaksson, Ipigål-Pet <strong>Bondersbyn</strong> 1½<br />
David Berlin och<br />
Gunnar Berlin (med<br />
höbördan) bärgar<br />
träsket för sista<br />
gången i början av<br />
1950-talet<br />
Foto: Holger Berlin<br />
Om ägareförteckningen från 1926 finns mycket att säga. Söner<br />
till tidigare ägare har nu tagit över sina fäders lotter. Hellströmmarna<br />
i Bjumisträsk är inte längre så dominerande ägare. De två<br />
sönerna till Johan Olof Hellström äger nu bara ½ lott tillsammans.<br />
Intressant att notera att David Berlin på den tiden bodde<br />
i Kosjärv och att andelen ägare från <strong>Bondersbyn</strong> nu dominerar<br />
i ägarregistret!<br />
Herman Fors, en son till indelte soldaten Karl Fredrik Fors<br />
har nu också blivit ägare till en ¼ lott i träsket. Lotten köpte<br />
han av sin bror Arvid Fors den 21 maj 19<strong>25</strong> för 1200 kronor.<br />
Drygt en månad senare köpte han också genom en jordavsöndring<br />
sin fars gård och livstidsjord på Potasvirja (Forshaga). Den<br />
här träsklotten hade tidigare ägts av P.A. Fors, morfar till Folke<br />
Fors, Potaswirja, och såldes 1922 den 3 juli till Arvid Fors för<br />
1800 kronor. Om den här värdeminskningen på 600 kronor under<br />
tre år för en kvartslott var reell, är svårt att säga eftersom<br />
andra faktorer kan ha spelat in köpet. Värdet på kvartslotten<br />
skall under alla omständigheter ställas mot att man på den tiden<br />
fick ca 10 skrindor hö (5000 kg) på en kvartslott!<br />
Forts. nästa nummer....<br />
Bondersbyarn 9
Text: AG<br />
Foto: K-G Hansson<br />
10 Bondersbyarn<br />
Stickar-Hilda<br />
-ett porträtt av en strävsam kvinna<br />
Stickar-Hildas levnadsöde är en<br />
fascinerande historia om en arbetssam<br />
kvinna som ensam fick<br />
försörja tre barn sedan hennes<br />
man tagit till ”schappen”!<br />
Det finns och har funnits många kreativa<br />
kvinnor i våra byar. På 40- och 50-talet<br />
hade vi en etablerad teko-industri i byn<br />
specialiserad på stickade yllekläder.<br />
Det var ”Stickar-Hilda” som försåg oss<br />
i <strong>Bondersbyn</strong> med varma kalsonger,<br />
undertröjor, vanliga tröjor och västar.<br />
Hilda bodde i en stuga på östra sidan om<br />
vägen som går genom byn, strax söder om<br />
infarten till Salkostudden.<br />
Mannen rymde och var borta i nio år!<br />
Hon föddes 1887. Gifte sig 1911 med<br />
Johan Anton Andersson från Forsbyn. Hon<br />
fick tre barn och hade även ett fosterbarn,<br />
Hilda blev änka 1948 och maken dog i<br />
mitten av 1940-talet. 1962 avled hon kort<br />
tid efter att ha flyttat till Töre.<br />
Strax efter att sista barnet föddes, i mitten<br />
av 1910-talet, deserterade hennes man Johan<br />
Anton Andersson från militärtjänsten<br />
och försvann. Efter nio år kom han tillbaka<br />
och uppgav då att han bland annat varit på<br />
Spetsbergen. Vissa källor uppgav att han<br />
också varit i Sverige och Amerika under<br />
bortavaron. När han kom hem var han alkoholiserad<br />
och tidvis psykiskt sjuk.<br />
Johan Anton byggde stugan<br />
När Johan Anton kom hem byggdes den<br />
lilla stugan och de försökte få ordning på<br />
livet. Men när de kommit på fötter, då söp<br />
Johan Anton bort allt ihopa, och de fick<br />
börja om från noll igen.<br />
Hildas stickning blev räddningen<br />
En stickmaskin inskaffades och den<br />
stora orderingången säkrade familjens<br />
försörjning. Maskinen var tungmanövrerad<br />
så hennes man konstruerade om den så<br />
blev det lättare för Hilda att använda den.<br />
En slags motor och någon pedal tillfördes<br />
minns ”barnbarnet” Allan (nu i Sören)<br />
Först stickades underkläderna mest i grått<br />
tunt garn. Sen fanns det, för flickor i beige<br />
och även svagt rosa garn. Det var linnemodeller<br />
samt tröjor med kort eller lång<br />
ärm. Hon gjorde även sockar och strumpor,<br />
mössor och vantar på beställning.<br />
Hilda hade två kor och Allan berättar<br />
att han var ofta med i höbärgningen<br />
åt mormor när han var pojke. Hennes<br />
övriga intressen var blommor och<br />
jordgubbsodling. Allan minns henne som<br />
en mycket snäll och arbetsam kvinna.<br />
Hilda var personifieringen av den snälla,<br />
arbetssamma och tåliga kvinnan som<br />
försökte tyda allt till det bästa.<br />
Stickar-Hilda och hennes lilla stuga där flitens lampa brann dag och natt
Höstkryss nr <strong>25</strong><br />
Kryss 24<br />
Första rätta lösningen till kryss 24 var inskickad av Erik Häggström, Boden. Grattis! En lott kommer per post!<br />
De som ej vill klippa ur krysset kan kopiera lösningen och sända in den till oss.<br />
Dessutom finns krysset att skriva ut på <strong>Bondersbyn</strong>s Hemsida: www.bondersbyn.se.<br />
Namn: ...........................................................................................................................<br />
Adress:...........................................................................................................................<br />
Postnummer:............................................. Ort:...........................................................<br />
Lösningen skickas senast den 1 november till:<br />
c/o Lars-Erik Holmberg<br />
Forshaga 97, 95292 Kalix<br />
e-post:bondersbyarn@bondersbyn.se<br />
Bondersbyarn 11
Arrangemang i Bondersbygården<br />
Lör 22 Sept kl 18.00 Teater Scratch ger: Pessimisten och jag<br />
Lör 6 Okt kl 18.00 Älgfest för byn<br />
Fre 9 Nov kl 18.00 Fars Mårtenspaj, knytkalas<br />
Lör 8 Dec kl 16.00 Jul(Nobel)middag<br />
Sön 13 Jan kl 16.00 Tjugondagknut, ”Knutkalas”<br />
Lör 23 Febr kl 16.00 Lakasoppa (Obs LakaVM den 22 febr i Kamlunge)<br />
Sön 9 Mars kl 18.00 BHF Årsmöte med kaffe och bulle<br />
OBS! Ingen tävling detta nummer. Rätt svar i förra tävlingen var Nystvinda. Det<br />
svarade också Britta Häggström i <strong>Bondersbyn</strong> som får en trisslott som belöning.<br />
Smaklig första sikfest<br />
<strong>Bondersbyn</strong>s första sikfest i modern<br />
tid startade försiktigt med ett trettiotal<br />
deltagare. Kalle Söderholm svingade<br />
halstret med sedvanlig elegans och<br />
smakkänsla. K-G Hansson och Herbert<br />
Häggström assisterade med saltning och<br />
paketering och Monika Söderholm basade<br />
över kaffe och tilltugg. Som en liten spets<br />
på festen presenterade undertecknad sin<br />
kåtarökta sik för en tänkt marknad.<br />
Arrangemanget gav mersmak och till<br />
nästa år räknar arrangörerna med en större<br />
publiktillströmning när ”älvens silver”<br />
åter ligger på tallrikarna!<br />
Text o foto: Lars-Erik Holmberg<br />
Halstrad sommarsik, en delikatess...<br />
Arne Lindgren och Martin Häggström<br />
smörjer kråset med nyfångad sik<br />
t.v: Kalle Söderholm halstrar sik med<br />
smak och finess...<br />
Hembygdsföreningens sikfest lockade ett trettiotal sikälskare. Nästa år räknar<br />
vi med en flerdubbling<br />
När kattgubben<br />
blev mamma!<br />
Under sommaren inträffade en<br />
biologisk sensation på Pataudden.<br />
Bamse II, kattgubben hos Per<br />
Enström, nedkom med välskapta<br />
kattungar. Händelsen är dubbelt<br />
sensationell, eftersom Bamses<br />
partner är den sirliga kattdamen<br />
Isis, hemmahörande hos Sten<br />
Rönnberg.<br />
Det hela började med att Sten tog Isis<br />
under armen och besökte Pataudden. Där<br />
släpptes Isis och Bamse II tillsammans för<br />
att tillverka kattungar. De båda katterna<br />
störtade till skogs och försvann helt döva för<br />
Stens lockrop. Efter några dygn tvingades<br />
Sten tillkalla Ingrid Widestig som efter<br />
en heroisk insats inne i Patauddens djupa<br />
skogar med en kattmatsburk i ena handen,<br />
kunde beveka Isis att flytta hem igen.<br />
Isis förenades med sin snöpte bror Osiris<br />
och Sten började spana efter tecken på<br />
havandeskap. Döm om Stens förvåning<br />
då det under juli månad kom bud från<br />
Pataudden att Bamse II fått ungarna!<br />
Förvirringen i skrivande stund är total och<br />
Isis vägrar kommentera händelsen.<br />
Isis vägrar kommentera den pinsamma<br />
händelsen och upphörde omedelbart<br />
att löpa<br />
Det finns ingen naturvetenskaplig<br />
forskning som kan förklara det skedda,<br />
utan sanningen måste nog sökas inom<br />
andliga eller ockulta sfärer. Visserligen<br />
är Stens tänkta kattmamma uppkallad<br />
efter den egyptiska gudinnan Isis som<br />
var trollkunnig och som innehade rollen<br />
som modersgudinna. Hon framställdes<br />
ofta ammande en manlig gud som barn.<br />
Redaktionen kan dock konstatera att<br />
sommarens händelse på Pataudden<br />
också ger den pågående diskussionen<br />
om samkönade äktenskap (patrnerskap)<br />
en ny dimension och de inblandade<br />
paren en möjlighet att påverka<br />
befolkningsutvecklingen!<br />
Text:Lars-Erik Holmberg<br />
Foto: Sten Rönnberg