Glimtar från 150 år - Polisen

Glimtar från
150 år
POLISEN I UPPSALA
1858 - 2008

Utgivare: Staben information, Polismyndigheten i Uppsala län.
Produktion och samordning: Peter Lundvik.
Redaktion: Solveig Öijeberg, Christer Nordström och Magnus Hjärtström.
Layout: Peter Lundvik.
Foto omslagsbilder: Juan Luis Sanchez.
Källor: Polisarkivet, intervjuer med nuvarande och f.d. anställda, Upsala Nya Tidning, Tidningen
Upsala, Stockholmstidningen, Personaltidningen C-UPP, Svensk Polis, Polishunden,
Minnesanteckningar - Med Uppsalapolisen från Stora Torget till Salagatan, Polisen i Uppsala
1858-1958, 60 år med Luftfartsinspektionen och Uppsala stadsarkivs bildsamling.

Uppsalapolisen firar 150 år
I år är det 150 år sedan den första stadsfästa
poliskåren bildades i Uppsala även om olika
former av polisverksamhet funnits sedan medeltiden.
Jubileumsfirandet ger möjligheter till tillbakablickar
och reflektioner inför framtiden.
Denna skrift är tänkt att på ett lättsamt sätt fånga
det viktigaste i myndighetens historia, både när det
gäller händelser och utvecklingen av det polisiära
arbetet. Det finns mycket som har hänt under dessa år
och polisens roll i samhället har stärkts under denna tid.
Trots att mycket förändrats, lever många av de grundläggande
värderingarna om polisers uppträdande kvar. I instruktionen från
den tiden står att polisen alltid bör uppträda på ett sådant sätt att man skapar
förtroende hos allmänheten. Precis som idag var ett korrekt bemötande en
viktig del i polisarbetet.
År 1858 var det ca 10 000 invånare i Uppsala stad. Den nya poliskåren
bestod av en kommissarie och åtta heltidsanställda konstaplar. Dessutom
fanns det 16 extra poliskonstaplar med polisyrket som bisyssla. Idag omfattar
polismyndigheten hela Uppsala län och vi är ca 700 anställda.
Polisens arbetsuppgifter har inte förändrats så mycket de senaste 150 åren.
Det är misshandel, skadegörelse, inbrott och fylleri som då liksom nu är de
vanligast förekommande brotten och ordningsstörningarna. Både brottslingarnas
och polisens tekniska förutsättningar har dock förändrats. Som exempel
kan nämnas att vi fick vår första polisbil 1949.
Nu, liksom då, är en synlig och aktiv polis det viktigaste för att förebygga
brott och att öka människors trygghet. Som varande polischef nr. 17 är min
uppfattning att Polismyndigheten i Uppsala län är en fin myndighet med en
stor framtidspotential. En myndighet med en personal som inte räds att ta sig
an kommande utmaningar.
Erik Steen
Länspolismästare

Medeltiden
Kämnärsrätten, stadens underdomstol, fungerar
i viss mån som polisiär myndighet. Man har
endast nattbevakning till skydd mot eldsvådor
och brottslingar.
1587
Uppsala stads första ordningsstadga utfärdas
av kung Johan III.
1626
Uppsala universitet får egen jurisdiktion av
Gustav II Adolf och får domsrätt över akademiska
medborgare och studentkåren. Akademin
anställer en egen chef för dess vaktkarlar. Efter
några år följer staden exemplet. Ordningen
inom staden är inte den allra bästa och det
förekommer ständiga strider mellan hantverksynglingar
och studenter.
1695
Poliskåren består av en stadsvaktmästare
(polischef), fyra stadstjänare, vårdkarlar och
drängar, sammanlagt nio man. Akademin har
en lika stor uppställning. Uppsalas befolkning
är ca 3 000 personer.
1785
Kvartersmän införs som ska se till att inga
”försvarslösa eller oförsörjda bosatte sig i
kvarteret”.
1809
En polisuppsyningsman och polisgevaldiger anställs.
Fortfarande är det nio befattningshavare.
1831
Stadens första polisinstruktion kommer till. Staden
delas in i 57 kvarter, eller polisområden. 48
kvartersmän anställs där akademin svarar för
19. Kvartersmännen är helt oavlönade medan
vaktkarlarna är de egentliga poliserna.
1842
Uppsala delas in i fyra distrikt under distriktschefer
där två tillhör akademin och två är
borgare och rådmän.
1851
En polisöveruppsyningsman anställs och dag-
och nattbevakning införs. Man ingriper mot
tiggare, lösdrivare och lösaktiga kvinnor. Man
har kontroll av stadens 28 krogar och ingenting
vållar så stora problem som fylleriet.

Flera faktorer låg bakom det förslag till ny polis-
och brandvaktsinrättning i Uppsala som
fastställdes i augusti 1858. Bland annat hade
stadens invånarantal börjat närma sig 10 000
och ordningsmakten kunde därför inte längre
utgöras av oavlönade medborgare. Tiden hade
också sprungit förbi det dittillsvarande systemet
där staden och universitetet hade varsin
polis- och brandvaktsinrättning.
Den förstärkning av ordningsmakten som den
nybildade Polisen i Uppsala stad medförde
sågs inte med blida ögon av alla. I ett flertal
tidningsartiklar kom svidande kritik både på
förslagsstadiet och när den nya organisationen
hade trätt i kraft.
I november 1856 kunde man i en av stadens
tidningar läsa:. […] ”hafwa nu engång fått den
manien att de skola ega en stor, dyr och grann
konstapelkorps posterande och bugande i gathörnen
för dem som likt och olikt inblandade
sig uti enskiltas angelägenheter, som på alla
sätt skulle trakasseras. Stor polis medför owillkorligen
stort polistrassel och godtycke och
bäggedera synes man kunna saklöst undwara
[…] en sysslolös och öfwerflödig polisstyrka
som för det mesta endast skulle gå och mäta
våra gator.”
I oktober 1858 står följande: ”Ett ej ringa antal
poliskarlar promenera dag och natt gata upp
och gata ned, men se mägta snopne och dystra
ut öfver den här rådande ordning, som beröfvar
dem all sysselsättning.”
Med tanke på att åtta heltidsanställda ordinarie
konstaplar och sexton deltidsanställda ext-
ra poliskonstaplar skulle tjänstgöra inom ett
område som i princip begränsades av Skolgatan
i norr, Kungsgatan i öster, Bäverns gränd/
Munkgatan i söder och Botaniska trädgården
– Observatorieparken i väster, så är det inte så
konstigt att bemanningen kunde ses som tilltagen
i överkant.
Uppsalaborna vande sig dock ganska snabbt
vid sin Polis, de kritiska rösterna i tidningarna
tystnade och den polisiära vardagen kunde
mera ostört finna sina former.
1858
Ett kungabrev föreskriver att poliscorpsen i Uppsala
ska ombesörja såväl dag- som nattpatrullering.
Den första stadfästa poliskåren bildas med
en kommissarie och åtta konstaplar. Dessutom
anställs 16 extra konstaplar med polisyrket som
bisyssla. Uppsala poliskår har bildats.

§ 12 ”I öfrigt skall patrullerande konstapel öfvervaka:
• att oljud eller annat oskick, hvarigenom allmänna ordningen störes, såsom att
skrika, ropa, högljudt svärja, kasta sten eller snöboll, aflossa skott med pilbåge
eller s.k. smällare öfva spel, såsom att slå kronvägg eller singla med mera dylikt
varder å gator och allmänna platser förhindrat;
• att ingen far öfverdådigt fram å väg, gata eller torg eller å sådana platser kör
eller rider ovarsamt eller vid vändningar i gathörn eller vid färd emellan
gård och gata kör eller rider annorledes än med stor varsamhet;
• att på och vid gator och andra allmänna platser icke något, som
sårar sedlighet eller anständighet, eger rum;
• att kälkbacksåkning ej eger rum å andra än
härför anvisade platser”
3 § ”Polisman bör
alltid ihogkomma att,
därest han på ett humant,
men tillika bestämdt och värdigt
sätt fullgör sina tjensteåligganden
samt sålunda tillvinner sig
allmänhetens välvilja och förtroende,
han härutinnan eger ett
godt stöd och ett nästan nödvändigt
vilkor för möjligheten
att med framgång verka i
sitt kall.”
§ 8 ”Under patrullering
är det konstapel
ovilkorligen förbjudet: att röka
tobak, bära käpp eller paraply; att
hålla händerna i byxfickorna eller
rockens bakfickor; och att sätta sig
eller lägga sig att hvila; att ingå å
värdshus eller utskänkningslägenhet,
derest det ej sker i tjensteärenden;
att vid trängsel
begagna trottoar.”
1875
Instruktion för polispersonalen I Uppsala
Den tidigast kända instruktionen för hur en polis
i Uppsala ska uppträda utfärdas 1875. En del i
paragraferna kan vi känna igen oss i, annat verkar
mycket avlägset.
”Plåtslagaren Axel Fred. Edv. Sundberg från Stockholm hade
den 30/8 inne på ölförsäljningsstället inom No 8 Klostergatan
lockat arbetskarlen Gustaf Wallin att ur en butelj förtära
koncentrerad svafvelsyra deraf Wallin skadats, och blev
Sundberg i dag af Stadsfiskalen till cellfängelset införpassad.”

Den 16 mars 1884:
”Negerrinnan Miss Katy Jansson som jemte en
annan qvinsperson af samma rase hyr butik i
gården no 20 Waksalagatan för att der mot biljett
låta sig förevisas har i går afton under förevisningstiden
under det att flera personer varit inne
derstädes uppfört sig på ett högst opassande
sätt derigenom att de högljudt utfarit i otidigheter
såväl mot deras biljettförsäljare som ock mot
Tapetseraren C. A. Bross, af vilken de för tillfället
hyrt butiken och hvilken förehöll dem deras
opassande uppträdande och att de dessutom
begick en skamlig osnygghet på golfvet i butiken
derstädes.”
Ytterligare polismän anställs 1875 och nu består kåren av en
kommissarie, tre överkonstaplar, tio poliskonstaplar och tio
extra konstaplar. Kommissarien tjänar 3000 riksdaler per år,
överkonstapeln 850 och poliskonstapeln 750 riksdaler.
Instruktionen stadgar också att man vid vaktkontoret ska
föra en rapportbok över:
”a) alla af polispersonalen anmälda förbrytelser och förseelser
med fullständigt upptagande af den tilltalades yrke, för- och tillnamn
samt bostad, brottets eller förseelsens beskaffenhet jemte
den bevisning, som var att tillgå; b) enskilde personers angifvelser
angående sådana mål och ärenden, med hvilka det tillkommer
polisen att taga befattning; c) inom staden i öfrigt inträffade
förhållanden, hvilka äro af beskaffenhet att de böra till
Polismästaren rapporteras.”
I rapportboken (som med tiden blev närmare 300 böcker!)
antecknas såväl stort som smått, ibland påfallande
smått. I nedanstående och kommande rödfärgade
citat återges ett antal utdrag från de första
50 årens noteringar.
1878
”Ingenting annat passerat än att
fattighjonet ’Calle’ från Läby anträffats
kringdrifvande i staden.”

1879
Polismästare Nils
Edvard Axelsson
Raab tillträder sin
befattning.
Denne stadens utan jämförelse mest kände polismästare
föddes 1841 i småländska Vissefjärda,
blev polismästare 1879 och avled 1901 på sin post.
Edward Raabs ryktbarhet – även långt utanför Uppsala
- bygger dock inte på polisiära gärningar utan
på hans tankevurpor och språkliga kullerbyttor. Dessa
tillsammans med hans övriga framtoning gör honom till en
mycket sannolik förebild för poliskonstapeln Paulus Bergström
i Grönköping.
Mycket av det som han sägs ha varit upphovsman till är uppen-
bart tillrättalagt av andra, men han har författat skrivelser
som visar att det ofta inte behövdes någon särskilt omfattande
bearbetning för att resultatet skulle nå oanade höjder.
Vi ser några exempel på detta på nästa sida.
1881
”Telegrafisten Hamberg boende n:o
16 Klostergatan, anmäler att deras
tjenstepiga Augusta ofta springer
ute om qvällarna och anhåller
derföre att om hon träffas af någon
polis, tages och hemföres.”
1887
Man tillsätter två detektivkonstaplar som ska
”spana efter förbrytare, övervaka ordningen
på utskänknings- och andra allmänna ställen,
samt öva uppsigt å för brott straffade och
misstänkta personer jämte prostituerade kvinnor”.
De har en årslön på 1 200 riksdaler vilket
är 200 mer än vad överkonstaplarna har.

- ”Vackra Hulda” i Gummessons
Cigarrbod var
för studenterna en av sevärdheterna
i Uppsala, och det
uppstod då och då en del oreda när
de samlades där kring stängningsdags.
Boden var därför på polismästarens order under
en period stängd, och när den skulle öppnas igen förespråkade
Raab följande: ”Vi skola, bäste herr Gummesson, för att undvika
den naturligtvis väntade och för eder affär synnerligen gynnsamma
starka rusningen, komma överens om att hålla stängt den första dagen
cigarraffären åter skall öppna.”
- I ett gatureglemente stadgades: ”När ny snö fallit skall genast den
gamla undanskaffas.”
- Vid en brottsplatsundersökning fastslogs att ”Av hålets i staketet
storlek synes framgå att endast en person varit gärningsmannen.”
- Hur följande order ska kunna efterlevas är fortfarande höljt i dunkel:
”Anonyma brev skola oöppnade returneras till avsändaren.”
På bilden ser vi polismästare Raab inspektera ordningen utanför
Domkyrkan vid firandet av 300-årsminnet av Upsalamöte 1593.
1888
”Doctor L. Dintler boende Drottninggatan
n:o 12 har i dag till konstapeln
n:o 39 Wahlund anmält att åtskilliga
hus på Luthagen äro onumrerade
deribland 25 och 27 på Sturegatan
samt 27 och 29 å Sysslomansgatan.”
1890
”[…] Engström tros ej skola återkomma till staden vidare.
Han lärer i sitt enskilda lif hafva varit mycket oordentlig.”
Red:s anm: En from förhoppning och en koncentrerad
levnadsbeskrivning efter att man i det rum som Engström
(med förnamnet Albert och sedermera berömd humorist och
konstnär) lämnat hade funnit bl.a. en stulen skvallerspegel.

1892
”Gamla torget befanns idag vara
gräsbeväxt. Anmäldt af NR 7
Sandberg. Borttages samma
dag, säger Sandberg senare.”
1898
”Fröding, Gustaf, författaren boende Dragarbrunnsgatan No 51 anmäles för
det han den 26 dennes kl. 6.30 em. å Nybron då konstapeln No 13 Winberg civilklädd
derstädes kommit gående i sällskap med sin hustru hade Fröding gått
fram emot fru Winberg och på ett i hög grad brutalt och oförskämt sätt tilltalat
henne samt framställt begäran om att få ’lägra’ henne hvarför fru Winberg blef
mycket rädd och äfven illamående. Fröding aflägsnade sig strax därefter.”

”
Andersson, Engla Gustafva, ogift boende Dragarbrunnsgatan N:r 13 har anmält att hon den
23 sistl. Maj månad då hon kommit åkande på velociped å allmänna landsvägen, som leder
från Munkgatan förbi Akademiska sjukhuset fram mot sandgropen kommit midtför vägen som
leder förbi Sjukhusets vaktstuga blifvit öfver och omkull körd af Guldsmedsarbetaren Knut Eklöf
boende Kungängsgatan N:r 36 hvilken kommit åkande sistnämnda väg med en förfärlig fart utan
att gifva signal och utan gifva akt på ogifta Anderssons upprepade signaler hvarpå han åkte
rakt på hennes maskin med den påföljd att hon föll af maskinen och skadade sig ganska illa
i ena sidan och i ryggen. Maskinen blef fullständigt ramponerad ramen hopklämd styrstången
bruten m.m. Den maskin som ogifta Andersson för tillfälle åkte var hyrd af
firma Nyman Svartbäcksgatan N:r 8 hvilka hava begärt 18 kronor i ersättning
för den skada som tillfogats maskinen. Eklöf har vid anfordran
vägrat att ersätta skadan.
1900
Sekelskiftescykeldrulleri
Denna detaljerade rapport
antecknas i rapportboken
den 14 juni 1900.
Vid sekelskiftet har poliserna dålig lön och deras sociala
ställningen är inte mycket att skryta med. Kåren
består av en poliskommissarie, tre överkonstaplar,
två inspektionskonstaplar, 28 poliskonstaplar och 18
extra poliskonstaplar.

1912
I dag kl. 7.38 em. inträffade en olyckshändelse å Kongl.
Upplands Artilleriregementes exercisplats. I det studeranden
Tord Ångström skriven i Uppsala, hvilken å förutnämnde plats
hade uppvisning i flygning. Råkade strax efter en uppstigning
kl. 7.37 em. jemte sin maskin falla mot marken från en höjd
af omkring 40-50 met. Ångström ådrog sig i fallet skador på
olika delar af kroppen såsom flera skrubbsår i ansiktet och å
vänstra benet, så att han i en anskaffad automobil från åkaren
Åkerlund af Detektivöfverkonstapel Danielsson måste forslas
till Akademiska sjukhusets kirurgiska afdelning, där han
mottogs af Dokt. von Holst, hvilken förklarade att Ångström
måste stanna därstädes.
1917
Luftburen notering i rapportböckerna
Tord Ångström kräver ”För polisens uppmärksamhet när han den
att få full pension som
12 augusti 1912 får problem med vingarna. Tord är flygutbil- polis fordras 30 tjänsteår.
dad hos Louis Blériot (den förste som tog sig över engelska Pensionsåldern är 55 år.
kanalen med flygplan) i Paris och blir sedermera chef för
luftfartsinspektionen.

1919
”Ett synnerligen groft nidingsdåd förövades på tisdagkvällen mot persontåget n:r 117
från Stockholm till Upsala. Då tåget som avgick från centralen kl. 9,32 passerade
ingångsväxeln till Norrvikens station iakttogs av lokpersonalen en kraftig stöt som
skakade hela loket och som kom en av lokets lyktor att kastas av och krossas. Man
stoppade omedelbart tåget och undersökte saken varvid man hittade ett par grova
järnspett underbäddade med makadam som med infernalisk beräkning blivit placerade
i spårkorsningen för att få tåget att urspåra. |...| ortens polismyndigheter som
ingångsatt energiska spaningar ha i går afton fått vissa spår att följa. Man antar att
det är plundringsnotiserna från Vigerslev som värkat inspirerande.” UNT 5/11 1919
År 1919 har polisstyrkan vuxit
till 51 man med en särskild kriminalavdelning
på fyra man och
en ordningsavdelning på 46 man.
Det första kvinnliga skrivbiträdet
anställs. En överkonstapel
tjänar 3 300 kronor per år
och en poliskonstapel
2 500 kronor.
1930
Polisen växer...
...och polisman
Dahlberg mitt i
gatan står.

1938
En polisstation mitt i
händelsernas centrum
Tre glada konstaplar utanför
polisstationen på Stora torget.
Gösta Göteby, Erik Brunnqvist
och Nils Åkhagen.
1939
”En kriminalkonstapel biter i april 1939 sin antagonist så kraftigt i
näsan att den håller på att följa med i munsbettet. Allt sker vid en
brottningsmatch i en port nära polisstationen. Matchen utkämpas efter
en tämligen fuktig fest och konstapeln, som varit avstängd för liknande
tidigare, hävdar att han företog sin underliga handling i självförsvar.”
Stockholmstidningen och UNT 6/4 1939

1941
”Fyra tattare i våldsamt slagsmål. Bröderna hade kommit till Upsala för
att göra hästaffärer. Det gjordes väl också en och annan affär, ty under
den följande pilsnerronden kom man ihop sig om affärerna. |...| Något
anhållande blev det icke nu, men när sällskapet samlades på nytt på
gården Kungsängsgatan 31 brakade det lös på allvar. Man slogs med
knytnävarna, och blodet rann, men så småningom kallades polisen till
platsen och då avblåstes striden och färden ställdes till polisstationen.
Där ämnade bröderna fortsätta slagsmålet.” Tidningen Upsala 6/8 1941
Lokaliteterna var inrymda i rådhuset
med ordningspolisen längst
in i nordöstra hörnet av Stora torget
på nedre botten. Förutom ett antal
fyllericeller mot rådhusgården
fanns det ett yttre rum med massiva
träbänkar efter väggarna. Där
satt den polispersonal som hade
inre tjänst. Det fanns också ett
rum för överkonstapeln. Allmänheten
avskiljdes med
hjälp av en disk.
1944
Under året ansöker 52
Uppsalabor om pass. Pass-
ansökningar utreds av
kriminalavdelningen precis
som bl.a. nykterhetsintyg för
körkort, efterspaning av värnpliktiga,
utskänkningstillstånd
och lösdriveri.

Vårfirandet i Uppsala präglades varken av den väntade fredsyra eller den
vårsol, man hade hoppats på. Uppsalapolisen, välkänd sedan sekler för det
förnuftiga sätt, på vilket det brukat behandla vårglada ungdomar, visade
inte heller den smidighet och sans, som man hade kunnat vänta sig.
|...| Det var meningen att man skulle hålla till i Odinslund, men samlades
istället i en kompakt massa kring Carolinabacken. |...| När så studenterna
skulle dra sig ned för Carolinabacken till staden, hade polisen bildat kedja
vid Nedre Slottsgatan, där Drottninggatan börjar. Studentmassan trängde
på och poliserna drog blankt på order av polismästare Eriksson. Det var
då, det tråkiga inträffade, att en student blev sabelhuggen, så att han fick
plåstras om på Akademiska sjukhuset.
1945
Sabelhugg stoppar ej stormande studenter
Polisen gör chock på Valborg. I Uppsala möter
studenterna våren på Drottninggatan. Det var
förbjudet detta år och polisen drog blankt. En
student får föras till sjukhus och flera andra får
blessyrer. Stockholmstidningen rapporterar.
1948
Ett nytt tjänstereglemente för polisen träder i kraft
den 1 januari 1948. Detta innebär bl.a. att: 1) polisen
får samtala med allmänheten. 2) småförseelser inte
behöver rapporteras. 3) polisen skall förebygga brott
genom upplysning. 4) beväpningen skall reduceras till
en väl dold batong 5) polisen skall aktivt intressera sig
för folkrörelserna och bryta sin isolering.

Polisverket i Uppsala
har nu efter många om
och men fått sin radioanläggning.
Ärendet har genom mellankommande
hinder dragit långt ut på tiden, men sedan
några dagar är två radiobilar i bruk, appa-
raturen och masten är monterade på slottet,
och centralanläggningen inne på polisstationen
fungerar fint.
|...| Från centralanläggningen på polisstationen
har man redan haft förbindelse per
radio med andra poliskårer såsom Stockholms,
Västerås och Eskiltunas. Det säger sig självt att
detta arrangemang ger polisen förbättrade möjligheter
i spaningstjänsten. Sin största användning får
radiobilarna givetvis för patrulleringen inom staden. I
ytterområdena har tidigare bevakning och patrullering
inte kunnat ske effektivt, eftersom staden sträcker sig
från Flottsund i söder och Gamla Upsala i norr. Med
bilar kan man göra ett par svep varje natt och om
allmänheten per telefon från ytterområdena anmäler
ett förhållande, som fordrar polisingripande, kan en radiopatrull,
som befinner sig i närheten, mycket snabbt
vara på platsen.
1949
”Denna platsannons kan läsas i UNT:
Uppsalapolisens radiobilar nu i bruk
Kommissarie Herman Käll vid ratt och mikrofon avger en
rapport till kommissarie Josefsson och konstapel Näslund
vid centralanläggningen på polisstationen. Så här
beskriver UNT denna tekniska nyhet den 26 nov. 1948.
Kvinnliga. En befattning såsom extra skrivbiträde
i 5:te lönegr. (månadslön inkl. rt 342:72)
vid Polisverket i Upsala är till ansökan ledig.
Sökanden bör hava avlagt realexamen samt
äga mycket god färdighet i maskinskrivning.
Kunnighet i stenografi ger företräde.

1952
Alltiallo med de rätta takterna
Det är vinter och iskallt ute. Sjukvårdsbiträdet
Dagmar Thorén har precis lyckats
ta blodprov på en stökig brottsling. De
närvarande poliserna blir imponerade.
”
1958
”Du har de där rätta takterna, du skulle
jobba nere hos oss”. ”Ja fixa ett jobb
då” sa jag.
Och jag fick börja 10 mars 1952 på poliskommissariens
expedition. Min första
arbetsuppgift innebar att jag skulle ge
lön till de cirka 40 polismännen. Då skulle
de komma upp och skriva under en lista och
kvittera ut sina pengar den 15:e och den sista.
Sen skulle jag hjälpa poliskommissarien med att ha
hand om cykelkassan. Den innehöll cykelnummer som
varje person som hade en cykel var tvungen att köpa.
Först skrev jag ned deras namn och deras adress och
sen fick de ett nummer, och en sån registreringsskylt
kostade 2:25.
När det gällde tillstånd, så hade poliskommissarien hand
om det. Till exempel vid sista april så var det bara vissa
personer som fick stå uppe vid Gunillaklockan. Det skulle
skrivas särskilda passerkort för de personer som fick
ställa sig där. Det var cirka 300 stycken varje år som fick
detta.
När det kom nya poliser till oss fick de alla komma och
träffa mig. Jag hälsade dem välkomna och sa att om
jag kunde hjälpa dem med något så skulle de tala om
det. Och för det mesta var det ju faktiskt lägenheter och
praktiska frågor.
Polisen i Uppsala firar 100 år med buller och bång. Den kommunala
poliskåren består nu av ca 100 befattningshavare, en
statspolisavdelning och 20 civilanställda. Förutom fotpatrullering
finns en ”motoriserad grupp”. Radion har gjort intåg och blir ett
viktigt hjälpmedel. De första kvinnliga poliserna finns i tjänst.

Vi patrullerar tillsammans med äldre
kollegor och vi som är yngst kallas
”rävar”. Patrullering sker så man går
i tre timmar och vilar en timme och
går i tre och vilar en. Då på vilotimmen
skall man sköta receptionen
och även ha matuppehållet. På natten
går vi dubbelpatrull två timmar och
vilar i två osv.
Beväpningen på dagtid är sabel och på
natten byts den mot en Walterpistol 6,5
mm. Någon radio finns inte och vill stationen ha
kontakt med patrull som ”bladade”, så kan de blinka
på brandskåpen. Var man än var i centrum kan en
lampa ses. När det blinkar tar man fram brandsskåpsnyckeln
och öppnar skåpet och ringer in och
frågar vad som gäller.
När man börjar ett pass skall man vara klädd och
i ordning och då börjar man med samling hos ÖK,
överkonstapeln, för att utsättas i olika delar av
staden. ÖK kan göra inspektioner och då är det
lugnast att vara på plats i sitt område. Efter varje
pass så ska man lämna av och detta sker hos ÖK
och man får inte komma in före passets sluttid och
gör man det åker man ut igen och får vänta.
1962
1964
Fotpatrullering ”Efter flera utredningar fattar riksdagen beslut om förstat-
Lars Waldrén, nybliven polis, berättar om ligande av polisen. Den 1 juli 1964 bildas det centrala för-
hur det är att patrullera i Uppsala 1962. På valtningsorganet Rikspolisstyrelsen, RPS, under ledning av
bilden ser du konstapel John Alfzon ringa Carl G. Persson. Den 1 januari 1965 träder hela förstatligan-
in från ett tidstypiskt brandskåp.
det i kraft och landet delas in i 119 polisdistrikt.

1965 1966
Tekniska gruppen bildas
Uppsala satsar på kriminalteknik när den tekniska
gruppen bildas 1965. Värdet av teknisk
bevisning i alla brottsmål blir alltmer påtaglig i
takt med att brotten blir mer svårutredda. Den
nya gruppen jobbar med ny fotoutrustning, laboratorieutrustning,
väskor med spårsäkrings-
material och bandspelare. Saker som kanske
är en självklarhet på 2000-talet men
en lyx för poliser med rötter i den
kommunala eran.
På eftersommaren 1966 lånade Uppsalapolisen in sex bärbara radioapparater
från Rikspolisstyrelsen för att öka sambandet mellan poliserna som kontrollerar
genomfartstrafik och rödljuskörning på Kungsgatan. På lilla bilden ses
inspektionskonstapel Sten Sterning med en av apparaterna. Bussen i fonden
befinner sig på Vaksalagatan vid korsningen mot Kungsgatan. Det stora huset
bakom bussen finns fortfarande kvar. Övriga hus har ersatts av nya.

1967
Dagen H
Vi har hamnat på den folk- och fordonstomma
Kungsgatan tidig morgon den 3 september 1967. Om
en stund ska trafiken släppas på, men då till höger.
Klockan
1 natten till söndagen
den 3 september
1967 införs totalstopp i trafiken.
Det är dags för Högertrafikomläggning.
Stoppet varar till kl 5 och under
tiden sker förberedelser och avtäckning
av nya skyltar. På söndagen går Uppsalaborna
man ur huse för att uppleva ”Dagen
H”. Det gäller att vara med redan från början
och det är nästan karnevalsstämning.
Många gator blir helt igenkorkade och polisen
får hjälp av militär för trafikövervakning
och dirigering. Cirka 200 man är
utkommenderade och allt går över
förväntan utan någon olycka
rapporterad dag 1.

1969
Vad driver en kriminalutredare att
fortsätta i sin tunga vardag?
Ella Andersson, familjevåldsutredare,
beskriver situationen.
”
1970
Många gånger har jag tyckt att det inte är klokt vad jag
håller på med, baksidan av samhället. Man ser saker
som man inte vill se. Nä! Nu orkar jag inte mer, nu vill
jag inte vara med längre. Och så bestämde man sig
för att göra något annat.
Så hände det plötsligt när man kom till jobbet en
dag. Det sitter en människa där, som är helt knäckt.
Och så börjar man och är plötsligt inne i det där och
ser hur den där människan mår bra av att jag pratar
med henne. Och man tycker att man kan hjälpa
henne en bit påväg. Tycker att det i alla fall finns en
mening med det jag gör.
Det finns många människor som jag ser har växt framför
mig, därför att jag har lyckats hitta koden att öppna
dom. Jag tror att detta är något som vem som helst kunde
ha gjort om man bara hade lyssnat och tagit sig an. Inte haft
så bråttom utan låtit människan få ta den tid det tar att våga
berätta.
Och en del människor har ju stannat kvar. Jag minns en person
som var mycket intressant, vid en stor utredning. Hon skriver
varje år till mig fortfarande. Det var flera år innan jag slutade
som vi hade ett nära samarbete. Jag vet ju vad den utredningen
betydde för henne.
Natten till den 5 april mejar en galning, beväpnad med kulsprutepistol,
ned fem ungdomar utanför restaurang Profeten på Sysslomansgatan.
Kulhål och splittrade fönster runt gatan markerar den 26-årige juris studerandens
flyktväg. Han ska ha skrikit: ”Revolutionen är här, vad väljer
ni, höger eller vänster? Svara innan jag räknat till tre, annars skjuter jag”

”
Distriktet förlorar personal som väl behövs. Inte heller räknar
man med att den polis som kommenderats till tjänstgöring utom
distriktet tar igen övertiden av ordinarie tjänstgöringstid. Vad som
är ännu allvarligare är att man bortser från den enskilde polismannens
förlust av en fritid som han enligt arbetstidslagen har
anledning att räkna med. Det är kanske förlusten av en midsommar
som han, hustru och barn med glädje sett fram emot. En
midsommarledighet han väntat på i sex år. Men han skall
väl trösta sig med att om sex år infaller det åter
en tjänstefri midsommar.
Alarmerande personalbrist
I en intervju med UNT går Uppsalas polismästare Nils Åkhagen den 4
augusti 1970 till attack mot Rikspolisstyrelsen. Han menar att deras sätt
att komma till rätta med personalbristen kan jämföras med Potemkins
berömda kulisser. Rikspolisstyrelsen förespråkar att polispersonal med
kort varsel kan sändas vart som helst i landet.

Våra expeditioner var
placerade nära de centrala delarna
av respektive område. Vi cyklade oftast ut till våra
områden eller åkte stadsbuss och på det viset hjälpte vi till
med ordningshållningen också under resans gång. Vi satsade
mycket på skolorna inom våra områden och undervisade i lag,
rätt och trafik. Detta var ett effektivt sätt att få kontakt med barnen
och genom dem få så att säga kontakten med de vuxna gratis.
Många barn saknade vuxenkontakter och ibland blev kvarterspolisen
den enda riktiga kontakten med vuxenvärlden. Vi hade bra koll på
brottsligheten i vårt område och ofta kunde vi, tack vare vår personkännedom,
meddela namn på misstänkta gärningsmän till krim.
1973
Den förste kvarterspolisen
Den 1 juli 1973 får områdena Salabacke-Årsta, Gränby-Kvarngärdet, Valsätra-
Gottsunda och Knivsta kvarterspoliser. De första i sitt slag i Uppsala. ”Inget
riktigt polisjobb” och ”sandlådekonsulenter” menar kritikerna men Urban Jonasson
i Salabacke-Årsta känner sig som en pionjär.

Som ung, grön och kvinnlig polis kom jag
till Uppsala på 70-talet för att göra min
alterneringstjänstgöring (två års praktik).
Det var mycket spännande. På polisskolan
i Ulriksdal hade vi fått vår första
uniform, som var mycket väl inprovad av
en skräddare. Jag kände mig stolt, glad och
mycket förväntansfull att äntligen vara färdig
med skolan.
Ett av mina första minnen från Uppsalatiden var när
en kvinna i lite underliga och udda kläder hade blivit
omhändertagen och befann sig på polisstationen. Jag
kom precis in på ordningsavdelningen när en annan
manlig kollega uppmärksammade mig. Han sa: ”O
så bra en kvinnlig polis. Nu får du visitera av den här
kvinnan”. Kvinnan satt i en av ”apburarna”. Ja visst
tänkte jag, inga problem, ett ganska lätt jobb för mig.
Oerfaren som jag var tittade jag på kvinnan igen och
tänkte att hon var verkligen annorlunda, mest för hennes
klädsel. Inte riktigt min stil, men i detta udda yrke
kan man möta människor från alla möjliga kategorier.
Det blev lite fniss i bakgrunden av de manliga
kollegorna och till slut förstod jag att denna kvinna
var en man. Snopen upptäckt!
1974
Kvinna i ett mansdominerat yrke
Som nybliven polis får Berit Rhune ganska snart uppleva att
det inte alltid är så enkelt att vara kvinna i detta yrke.

”
Äntligen - efter sju sorger och åtta bedrövelser, som det brukar heta har Uppsalapolisen begåvats
med ett nytt polishus. I slutet på maj strålade distriktets enheter samman under ett tak, efter att
tidigare huserat på hela 15 adresser i stan! ”Obeskrivligt underbart”, kommenterade polismästare
Nils Åkhagen när han hälsade press och polisstyrelse välkomna till husesyn. Lokalproblemen i
Uppsala har inneburit många praktiska svårigheter i det dagliga arbetet |...| Att notera är kanske att
en stad av Uppsalas storlek tidigare endast haft 4 fylleriarrester. Antalet i nybyggnaden uppgår till
17, så - som en av gästerna vid visningen skojade - ”nu kanske ambitionsnivån höjs, så
studenterna får väl passa sig i fortsättningen”.
1975
Äntligen - Uppsalapolisen har lämnat 15
adresser och flyttat in i nytt polishus
Det blir Salagatan 18 nästa för polisen i maj
1975. Tidningen Svensk Polis beskriver flytten
i en artikel.
Mitt under invigningscermonin av polishuset den 14 maj 1976
rånades postkontoret i Järlåsa av en beväpnad 30-årig man. Han
var sannolikt medveten om att polisen just då var upptagen av
annat. Rånarbytet blev ca 30 000 kr. Mannen försvann i en mörkgul
Volvo ur 140-serien och polisen fick aldrig fatt i honom.

I den aktuella lägenheten anträffades den
42-årige huvudmannen sittande som
spindeln i nätet. Där tog han emot telefonbeställningar
och därifrån dirigerade
han sina medhjälpare, de som distribuerade
sprit till kunderna med allra bästa
service. Spriten levererades snabbt till
köparens bostad eller till annan överenskommen
plats. Men smakar det så
kostar det. Priserna var dubbelt upp
mot Systembolagets och utbudet var inte
heller så märkvärdigt. I regel bara vodka
och renat. Vid tillslaget som skedde på
flera platser runt om i stan anträffades bl.a.
60 flaskor sprit, 20 000 kronor i kontanter,
listor på kunder och förteckning av registreringsnumren
på polisens spanarbilar. Så här
berättar spanaren Lars-Eric Söderström om
tillslaget:
1979
När påskspriten togs i beslag
Spritlangning tillhör den typen av brott som inte är så där alldeles
lätta för polisen att avslöja. Varken köpare eller säljare vill berätta
något och själva affären sker oftast på undanskymd plats. Efter
lång och omfattande spaning gjorde polisen ett tillslag mot en
lägenhet på Verkmästargatan på självaste påskdagen 1979.
Flera försök hade tidigare gjorts att få bukt med verksamheten.
Jag och Lasse Jardemyr hade ansvaret för
ärendet. Tillslaget på påskdagen ledde till 14 anhållna
sittande samma kväll. Huvudmannen dömdes till maxstraff
och betalning av 1,2 miljoner till staten. Tisdagen
efter påsk bjöd den känslosamme chefen för spaningsroteln
på morgonkaffe. Han var mycket nöjd och rörd
till tårar och sa: ”Grabbarna har varit duktiga”. Därefter
snöt han sig i gardinen.
”1980
Länet blir ett kärnkraftslän när reaktor
1 på Forsmarks kärnkraftsanläggning
tas i kommersiell drift 1980. Sedan
dess har det varit polisens uppgift att
skydda kärnkraftsanläggningen mot
hot eller direkt angrepp.

När Svensk Kärnbränslehantering kommer till Kolsjöområdet vid
Almunge med sina maskiner den 22 oktober 1985 finner de vägen
spärrad av bilar och människor. Ett 40-tal demonstranter är där
för att förhindra provborrningar om förvaring av kärnbränsleavfall.
Polisen är förvarnad och på plats. När deras skingringsbefallning
inte hjälper, tillkallas den förstärkning som väntat i buskarna och
får order om att bära bort dem som vägrar flytta på sig. En del av
dem rusar dock tillbaka och sätter sig återigen i vägen, varför
de får bäras bort på nytt. Poliserna som var med säger
efteråt att åtgärden genomförts lugnt och med största
hänsyn till de motiv som drev demonstranterna, som
ju många bara var hyggliga människor som ville
att deras hembygd skulle lämnas i fred.
Detta lyckas då borrningarna
efter en tid avbryts.
1984
Kvart över fyra på eftermiddagen den 20 juni 1984 skjuts en
26-åring till döds på Stora torget i Uppsala. Vittnen pratar om
en ren avrättning av den mördade som var PKK-avhoppare
och hade gömt sig i Sverige i två år. När gärningsmannen grips
påstår han att han hade det kurdiska folkets uppdrag att avrätta.
1985
Provborrningar i Almunge
Polisen bildade kedja för att försöka bereda
väg för borrningsföretagets arbetsmaskiner.

1989
När påven kom till stan
Polisens planering av arbetet med alla säkerhetsarrangemang började månader i förväg. Inget ont fick vederfaras
Påven eller någon i hans stora följe av 80-talet personer. Fredagen den 9 juni står så Uppsala värd för det kyrkliga
besöket. Många poliser från den egna myndigheten deltar tillsammans med inlånad personal. Men polisbevakningen
får inte bli alltför dominerande, utan ska utföras på ett mjukt, vänligt och värdigt sätt. Påven hinner besöka domkyrkan,
ärkebiskopen, universitetsaulan, S:t Lars katolska kyrka och en friluftsmässa i Gamla Uppsala med 8 000 besökare.

1993
Devil - årets polishund
Hundbefälet Roger Zetterberg berättar
i tidningen Polishunden om hur norra
Europas fulaste polishund blir årets
polishund i Sverige.
Benny Andersson hade fått ett löfte om en hundförartjänst i
Uppsala 1988. Förutsättningen var att han hade med sig en
hund till kursen på hundskolan. Tiden var knapp och av en
slump fick Benny nys om schäfern Devil. Hunden bodde
på en gård utanför Uppsala. Den var 3 år, hade aldrig haft
vare sig koppel eller halsband på sig. Hunden var svårt
sargad och utmärglad efter en lång tids sjukdom, öppna
sår på höfter och bröst. Benny tyckte att han måste ge
hunden ett bättre liv och tog hand om den.
När Benny för första gången visade upp hunden på en
hundträning, fick vi andra oss ett gott skratt. Fulare hund
hade sällan skådats. Smal, spinkig och med öron som
parabolantenner. Hunden kunde till en början inte klara
det lättaste skogspår. Spårarbetet var en bedrövlig syn och
hade fått vilken förare som helst att tappa sugen. Men inte
Benny. Han bara ökade träningsdosen. Hela familjen engagerades.
Efter en hundträningsdag styrde han raka vägen ned till
kiosken. Köpte en godispåse och en serietidning och skickade
ut ett av barnen på ett av de många spår han tidigare snitslat.
Alla fridagar ägnades åt spårträning.
Framgångarna i tjänsten lät inte vänta på sig. Benny och Devil
har alltid toppat statistiken över antal gripanden. I år har man
fått fatt i 62 personer enbart med Devils hjälp. Övervägande
delen på spår, en del helt fantastiska där spårningen gått från
gator och torg, i hus och kulvertar och trapphus med gripanden
på slutet. Att han kastat sig efter en biltjuv på P-däck och
fallit 5 meter ned i betongen med gipsning som följd och fått
svansen amputerad vid ett ingripande har inte minskat hans
kapacitet, tvärtom. Att Benny och Devil är värdiga utmärkelsen
årets polishund 1993, är jag den första att skriva under på.
Uppsalamaffian sätter skräck och fasa i dem som kommer i
vägen för deras bedrägerier och illegala inkassoverksamhet.
Polisen har problem med brottens geografiska spridning, att avgränsa
vilka som ingår i ligan och ligans juridiska expertis. Flera
av medlemmarna grips till slut och döms till långa fängelsestraff.

1995
Ett nytt blad läggs till
Silverbibelns historia
Lättade miner från länspolismästaren
Lars Nylén, spaningsledaren
Kjell Söderberg och
teknikern Bo Andersson när den
stulna Silverbibeln kan återställas till
Carolina Rediviva. Silverbibeln stjäls
mitt på ljusa dagen den 5 april 1995
av två maskerade män. Stöldgodset
hittas senare i en förvaringsbox
på Stockholms central och
gärningsmännen grips den
14 juni efter tips och
idoga spaningar.
Kriminalunderrättelsetjänsten (KUT) i Uppsala bildas. Chefen Kjell Söderberg
leder KUT Uppsala till att snabbt bli en av de främsta i landet. Underrättelseverksamhet
handlar om att få ihop bitar och lägga pussel. Man
sammanställer information och gör bedömningar. Det är en kunskapsbank
om personer, trender och fenomen av brottslig natur i samhället.

1996
Den 1 juli 1996 övergår Uppsala
läns tre polismyndigheter (Enköping,
Tierp och Uppsala) till en länsmyndighet,
Polismyndigheten i Uppsala
län. Antalet anställda blir nu 550.
2001
Cykelstaden Uppsala
Förarna av tätbilen i cykelloppet Postgirot Open 2001 lägger upp strategierna
för årets lopp. Strax dags för start vid Vaksala torg. Uppsala var startstad
för tävlingen 15 gånger under de år den hölls 1982-2003. Eftersom Uppsala
var startstad fick vår polis leda eskorten genom hela landet.

Slitna möbler, murriga väggar och en lång grå betongkorridor
inramad av tunga plåtdörrar ger känslan
av att det här inte är ett ställe man uppsöker för
skojs skull. Ingen är här frivilligt. Och konflikter är
en del av jobbet i arresten – de frihetsberövade
är ofta upprörda, arga och ledsna eftersom de
känner sig ”utsatta för kränkande behandling”.
Och självklart anser de sig ”oskyldiga”;
det är alla här!
En intagen ”kund” har visat sitt missnöje genom
att kissa på golvet och en ström av ljusgul
urin letar sig fram under dörren och ut i korridoren.
Det här är arrestantbevakarnas vardag och
Fredrik pekar bara och säger lugnt att ”Där vill
du inte kliva”.
Arrestantbevakarnas uppgift är att garantera ordning
och säkerhet för de intagna, men också för egen del
och för alla som möter dessa personer. Det farligaste i
arresten är inte hotet om våld utan risken för smitta. Och
mot farliga situationer finns det bara ett skydd, att alltid
vara försiktig och bestämd.
– Det ställs stora krav på våra arrestantvakter berättar Pål
Andersson som är deras chef. Och jag tycker att de är
fantastiska! De är mästare på att lösa konflikter och organisera
kaos. De är observanta människokännare och är
till stor hjälp för vakthavande och andra. Det är en utsatt
tjänst med jobbiga arbetsförhållanden. Men jag är otroligt
nöjd med de stabila tjejer och killar vi har i arresten idag!
2002
Hösten 2001 håller 26-åriga Fadime Sahindal tal i Riksdagen under ett seminarium om
våld mot kvinnor, där hon berättar om hur släktingarna, sen de flyttat till Sverige, vaktade
henne mot hennes ”västerländska” sätt att leva. På kvällen den 21 januari 2002 i Uppsala,
på väg hem från sin syster, blir hon skjuten till döds. Hennes far erkänner mordet
dagen efter. Motivet: Hon hade vanhedrat familjen, bl.a. genom att ha en svensk pojkvän.
2003
Bakom lås
och bom
Vi gör ett besök i
arresten i Uppsala
en vanlig dag.

I början av september 2004 flyttar Polisen,
Åklagarna och Kriminalvården in i kvarteret
Blanka. Byggnaden är på 25 000 m 2
och har 1 000 rum. Med sina 10 våningsplan
blir polishuset en ny del av Uppsalas
siluett. Marken under huset består av
minst 80 meter lera och 1800 pålar har
slagits ner i 600 hål för att göra grunden
stadig. Det tog 10 månader att få grundplattan
färdig. Stommen monterades
på 24 veckor av två kranar som
arbetade parallellt. Polisen hyr 75
% av ytorna, Kriminalvården
20 % och Åklagarna 5 %.
2004
Tidigt på morgonen den 10 januari får polisen larm om att en kvinna skjutits till döds och en man skott-
skadats svårt i Knutby. De tillhör båda ortens pingstförsamling. Den mördade kvinnans f.d. barnflicka grips som
misstänkt dagen efter och några dagar senare kvinnans man, pastorn. De närmaste veckorna dyker det upp
omständigheter som leder till en av de mest uppseendeväckande utredningarna i den svenska kriminalhistorien.
”Knutbydramat” innehåller bitar om otrohet, en toppstyrd församling och två dödsfall i en och samma familj.
Tingsrätten väljer att tro på barnflickans berättelse om hur pastorn förmått henne att begå brottet. Hon döms till
rättspsykiatrisk vård för mord och mordförsök och pastorn till livstids fängelse för anstiftan till de båda brotten.

TIll Barnahus kommer barn och ungdomar
som utsatts för brott i nära relation.
Här finns all personal som barnet
behöver träffa i samband med en utredning,
samlad på ett ställe. Miljön är
anpassad, trygg och påminner om en
vanlig lägenhet. Barnahus ligger också
några kvarter från polishuset, i en neutral
miljö.
Förutom polis finns personal från socialtjänst,
åklagare, ungdomspsykiatrin och
ibland även den misstänktes försvarare. När
barnet förhörs av polisens barnutredare kan
alla andra följa detta via TV-skärm från ett medhörningsrum.
På så vis behöver inte barnet träffa så
många på en gång och inte upprepa sin berättelse.
I Barnahus kan även medicinska undersökningar
göras och här kan också socialtjänsten bedöma
barnets behov av skydd och fortsatt behandling.
Barnahus är ett samarbete mellan polismyndigheten,
socialtjänsten, åklagarkammaren, rättsmedicinska
avdelningen, barnpsykiatriska och barnmedicinska
avdelningarna och Kvinnofridsmottagningen
inom landstinget samt länsstyrelsen.
Blanka - stadens nya landmärke
I september 2004 flyttar Polisen
från Salagatan till det nybyggda
huset i hörnet av Svartbäcksgatan
och Råbyvägen.
2006
Alla kommer till barnet i Barnahus
Barnahus slår upp portarna i oktober 2006, med barnets
bästa i åtanke. Ett samarbete som underlättar arbetet för
polisens barnutredare men framförallt på ett bättre sätt tar
hand om barn och ungdomar som utsatts för brott.

- Vad är det som händer här?
Den unge mannen tittar sig omkring och får till svar att det
bara är att slå sig ner på bänken. Han befinner sig då i herrarnas
omklädningsrum på Lundellska skolan i Uppsala. I bakgrunden
hörs rytmen och musiken från reggaefestivalens artister.
Den unge mannen tittar sig lite osäkert omkring när han plötsligt
får se två uniformerade poliser komma in i omklädningsrummet
med en annan yngling. Paniken sprider sig i hans ansikte då han
inser att han befinner sig på helt fel plats. Han gör en ansats och
försöker springa ut samma väg som han kom in men hinns ifatt av
en civilklädd polis.
Den unge mannen gjorde ett stort misstag när han narkotikapåverkad
och med en bit hasch i fickan förirrade sig in i Uppsalapolisens
tillfälliga polisstation som upprättats i Lundellska skolans gymnastiksal.
Precis som närmare 270 andra personer lagfördes han för
eget bruk av narkotika och likt ett 70-tal personer även för innehav.
Beskrivningen av den unge mannen kan te sig dråplig men är ett
tydligt exempel på hur vanligt förekommande narkotikan är på och
omkring festivalen.
När jag jobbade vid en tidigare festival blev jag och min kollega
tillfrågade om vi hade en ficklampa. Killen som frågade oss satt i
skräddarställning i mörkret på campingen. När vi välvilligt lyste upp
området hittade han den haschbit som han tappat när han satt och
skulle meka i ordning festivalens sista joint.
2007
Polis i reggaetakt
Magnus Hänström, chef för polismyndighetens gatulangningsenhet,
berättar om hur det är att jobba under Reggaefestivalen i Uppsala.

2008
”
Jag tror att poliserna för 150 år sen kunde sina områden väldigt
bra, de hade väl kanske nå’t kvarter att patrullera. Men jag tror
inte de hade så många olika uppgifter som vi har idag. Man var
kvarterspolis, tog hand om lite fyllor och höll ordning på folk. Idag
har vi allt ifrån djurärenden och trafikolyckor till misshandel och
andra vanliga brott. Som ordningspolis idag måste man vara bra på
det mesta egentligen.
Det bästa med jobbet är ju om vi kan hindra brottet innan.
Att hindra någon från att bli utsatt för brott, att man hinner
komma. Det är skönt att få ta hand om den som blivit utsatt,
gripa gärningsmannen, köra in, lagföra, han sitter
kvar. Då känns det riktigt bra faktiskt. När man
gör skillnad.
Idag och för 150 år sedan
150 år har gått sedan polisen i Uppsala bildades. Vilka är egentligen skillnaderna mellan
att vara polis idag och då? David Elmqvist, ordningspolis anno 2008, resonerar.

www.uppsala.polisen.se