Press Judicata nr 1 2010 - Juridiska Föreningen i Uppsala

32
och konkret. Dessutom tror hon att arbetet
på myndigheten har gett henne större
möjligheter att styra sin tid än hon hade haft
annars, vilket passar bra när man har familj.
Samtidigt vet hon att det i grunden
främst handlar om vad man själv väljer
att prioritera, och att ett arbete inom den
privata sektorn kanske därför passar andra
bättre.
Ingenting är dock svart eller vitt och hon
kan medge att hon ibland kan sakna farten
och kickarna som till exempel fanns inom
affärsjuridiken.
Och hon är överhuvudtaget osäker på
om hon verkligen har lyckats hitta det som
hon vill göra för resten av sitt liv.
– Det svåra för mig har alltid varit att
hitta rätt.
– Min man är servicetekniker på ABB
och när han kommer in i sitt jobb så är det
bara det som gäller och han glömmer att
äta eller gå på rast. Och om hela världen
försvinner runt omkring en – då känns det
som om man har hittat rätt.
Hon fortsätter:
– Under små stunder kan jag känna
likadant, när jag till exempel får skriva ett
beslut eller hjälpa handläggarna med något
problem, men det är ändå inte riktigt samma
sak.
Just nu känner hon att det kanske är
dags att prova på någonting nytt och allra
helst skulle hon vilja hjälpa människor; kanske
som jurist på någon hjälporganisation.
På skämt säger hon att hon är rädd
för att fastna i den klassiska bitterhet som
tenderar att drabba dem som har arbetat för
länge på samma ställe.
För ett tag sedan fikade Frida med en
kollega och klagade över Skatteverkets senaste
omorganisation.
De såg på varandra en kort stund innan
de skrattandes kom på sig själva:
– Nu har vi blivit som dom!
Text och foto: Rikard Samuelsson (T6)