Press Judicata nr 1 2010 - Juridiska Föreningen i Uppsala

More documents

Recommendations

Info

30 Vad vill du göra sen då? De flesta har nog fått frågan. Få brukar kunna svara helt säkert. Det brukar dock vara många som uppskattar juristutbildningen just för sin bredd och för de många karriäralternativ som automatiskt följer. Paradoxalt nog så kan valmöjligheterna ibland också visa sig skapa ett slags utbudsöverflöd. Känslan av att allting är möjligt kan framkalla en vilsenhet inför karriärvalet som i sin tur leder till en ångest över att man inte har framtiden utstakad. När man frågar Frida Alsterlund varför hon valde juridik från första början så svarar hon att det egentligen inte finns någon bra förklaring. Tänker hon efter närmare så kommer hon fram till att mycket nog var en slump. Visserligen är hennes pappa nog att beteckna som en respekterad jurist i den akademiska världen, men det handlade ändå aldrig om att hon kände någon slags press över att behöva gå i hans fotspår. Att hon skulle plugga vidare med någonting var i alla fall självklart – i vart fall för henne själv. Möjligen var det från början ett socialt arv: Döttrar till akademiker har en tendens att läsa vidare efter gymnasiet. När hon därför hade gått runt på utbildningsdagarna i Stockholm i jakten på någonstans att placera sig själv, så var det juridiken som i slutändan tilltalade henne mest. Hon tyckte att presentationen från Juridicum i Stockolm lät intressant – och hon lockades av skrivandet. Senare skulle därför också uppsatsen visa sig vara det roligaste momentet under tiden på juristutbildningen. Hon vet att några kanske tycker annorlunda och skrattar därför när hon förklarar det, men hon trivs med att sitta själv och formulera sina tankar. Trots att hon gillade uppsatsen så var Frida ganska trött på att läsa när hon väl hade tagit sig igenom och närmat sig slutet av utbildningen. Hon hade växt upp utanför Stockholm, och med undantag för ett års utbytesstudier i Frankrike, tillbringat all sin tid i huvudstaden. Stockholm erbjöd inget riktigt studentliv och efter fem och ett halvt år längtade hon efter någonting nytt. Dessutom var hon trött på betygshetsen som gjorde att ”man blev lättad av att få ett AB och helt förstörd om man fick någonting annat”. Genom kontakter till sin pappa blev hon erbjuden en extrainsatt traineeplats på en mellanstor affärsjuridisk byrå. Hon tyckte det lät spännande. Och direkt efter examen fanns naturligtvis inte tanken att tacka nej till ett jobb. Frida bor i en värld som är vit. Tem- peraturen har letat sig ner till under tjugo minusgrader och har gjort luften kristallklar. Tillsammans med solskenet skapas ett ljus som känns väldigt nordiskt. Det är en nästan sagolik vinterdag, men i det nybyggda huset är det varmt. Det finns också en tystnad och ibland bryts den av ljuden från den åtta månader gamla Ida som ligger på en filt på golvet. Frida sitter vid köksbordet när hon försöker sammanfatta sina erfarenheter från traineetjänsten. Och hon kommer fram till att hon inte riktigt trivdes. Hon säger att det fanns ett utpräglat prestigetänkande som hon själv hade svårt att identifiera sig med. – Jag upplevde det som att det inte fanns någonting annat i deras värld, och
att de såg ned på allting som låg utanför, förklarar hon, och fortsätter: – För mig är inte det enda som betyder någonting var man äter, var man bor eller vad man har på sig. Det passar inte mig. Hon är dock noga med att understryka att hennes erfarenheter inte behöver spegla den affärsjuridiska branschen som sådan. Och hon säger att mycket antagligen berodde på otur – och att hon råkade hamna ”i ett slags mellanläge”. – Det var ingen liten byrå, men inte heller en av de största. Ibland tror jag att de större byråerna kanske är bättre. Där finns fler människor, och då vidgas ju automatiskt perspektiven. Jag hamnade i en bubbla. – Till exempel så har jag många komp- isar på större byråer som trivs jättebra, säger hon. Hon förklarar hur svårt det var att som nyexaminerad erkänna att hon egentligen inte trivdes med det hon gjorde. Och att hon kände sig misslyckad för att hon inte ville fortsätta när den tidsbegränsade traineeplatsen hade löpt ut. – Man vill ju gärna vilja det där. Men efter ett tag så insåg jag att jag faktiskt inte måste. Och då kändes det bara skönt. Innan traineetjästen var avslutad hade Frida redan bestämt sig för att söka tingstjänstgöring. Betygen var bra, men inte tillräckligt bra för en tingsplats i Stockholm. Istället fick hon en plats i Södermanlands län, vid Nyköpings tingsrätt. Det var en liten domstol med sex domare och sex notarier, och trots att hon fick pendla de dryga tio milen från sin bostad i Solna utanför Stockholm, så stormtrivdes hon. I jämförelse med byrån så var arbetet lugnt och strukturerat, och eftersom hon ”är strukturerad som person” så passade det henne bättre. Hon tyckte om gemenskapen med de andra notarierna och gillade den avslappnade miljön. Dessutom fick hon skriva. Var det i själva verket här, inom myndighetsväsendet, som hon skulle kunna hitta sitt drömjobb? Tänkte hon. Hon var trött efter sin tid vid byrån och domstolen. Det närmaste hon hade kommit en långresa var ett års utbytesstudier under tiden vid universitetet. Hon längtade bort. Och hon bestämde sig för att resa iväg. Hon kom tillbaka efter ett år och sökte sig, med sin nyvunna smak för myndigheter, till den numera nedlagda Utlämningsnämnden. Ganska så snart insåg hon dock att hon inte hade det utrikespolitiska engagemang som hon själv tyckte krävdes ”för att sitta och bestämma över människors liv”, och när hennes nuvarande arbetsplats Skatteverket skulle nyrekrytera handläggare så tog hon chansen. – Jag ville ju jobba inom myndighetsvärlden, det hade jag ju insett på både domstolen och Utlämningsnämnden. Och då tänkte jag att Skatteverket måste vara den perfekta myndigheten, säger hon. Hon förklarar att hon tilltalades av myndighetens storlek, som i sig gav en möjlighet till olika karriärvägar internt. Genom en kompis hade också fått höra om den ”avslappnade arbetsmiljön” och att det var ”väldigt högt i tak”, vilket personligen passade henne bra. – Nu kan det ibland nästan kännas lite för mycket, säger hon skämtsamt och skrattar. – Visserligen har man lite mer kavaj vid föredragningar och liknande, men det är inte alls lika uppstyrt som exempelvis vid domstolen. Frida blir på sätt och vis ett exempel på att karriärvägen ibland är långt ifrån självklar. Hon trivs visserligen väldigt bra med sin nuvarande tjänst som ”rättslig kontaktperson” där hon ansvarar för att bistå handläggarna med olika processrättsliga råd och förfarandefrågor. Överhuvudtaget så gillar hon arbetssättet på Skatteverket och hon tycker om skatterätten för att den är systematisk 31
Page 1 and 2: Press Judicata nummer 1 2010 Juridi
Page 3 and 4: Chefredaktör Rikard Samuelsson, T6
Page 5 and 6: Huvudsamarbetspartners: Medsamarbet
Page 7 and 8: vittnesuppgifter som lämnats av de
Page 9 and 10: - en av Sveriges ledande affärsjur
Page 11 and 12: Konflikten som skulle ge upphov til
Page 13 and 14: Något om ett utskriftssystem Den t
Page 15: Internationell karriär som affärs
Page 18 and 19: 18 kände att det jag gjorde faktis
Page 20 and 21: 20 | KVOTERING Lika som bär - Rät
Page 22 and 23: Nybliven jurist till hyresgästens
Page 24 and 25: 24 | HYRESGÄSTFÖRENINGEN förenin
Page 27 and 28: SAKER OCH TING På Facebook finns i
Page 29: Nämen tjena på dig jurist! Gratti
Page 33 and 34: - Jaha, och vad gör du nu då, Fan
Page 35 and 36: arbetsgivare anser vara i särklass
Page 37 and 38: Helena Söderberg, Ordförande för
Page 39 and 40: Ordförandens spalt Ordförande Jur

Press Judicata nr 1 2010 - Juridiska Föreningen i Uppsala

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?