Interference - Discordia

Drom 9
Fragment. Du rullas in i en operationssal. Du ligger på mage. Du
sövs, någon sätter en mask framför ansiktet på dig. Färger snurrar,
och du känner en svag doft av nyponrosor. I mörkret känner du hur
ett nytt medvetande kommer till dig. Ett medvetande som är helt
igenom främmande. Det tar över dig, tar över din kropp, och därigenom
skapar det något helt nytt. Du vaknar med ett ryck...
Drom 10
Tyst. Det är tyst runtomkring dig. Mörkret ligger som en mjuk
matta över dina ögon. Det smärtar oerhört i din nacke. Det känns
som om nålar drivits in i hjärnar på dig. Som om något håller på
att ta över det som egentligen är du. Det luktar desinfektionssprit
och papperskläder. Plötsligt rör du dig, men det är inte du som rör
dig, det är saken i din nacke som förfl yttar dig och du känner dig
maktlös. Stanken av sprit blir starkare och plötsligt står du öga
mot öga med någon. En kvinna i 40-årsåldern. Hon ler mot dig och
viskar “du klarade det. Du klarade av infektionen. Du har överlevt
pesten.”
Drom 11
Runtomkring är det människor som stönar och vålar av smärta.
Stanken av sjukdom och förruttnelse ligger tung i luften, som en
fi lt över dina sinnen. Till höger om dig ser du någon du vet att du
känner men inte kan placera. Personen blöder ur öronen, näsan,
munnen. På hans ansikte ligger en tunn fi lm av blodig svett. Han är
döende och luktar fruktansvärt illa. Du önskar nästan att han skall
dö, att han skall dö så att du slipper stanken.
Drom 12
Caroline lutar sig över dig. Hon doftar svagt av nyponrosor. Hon
ber dig vända dig och inspekterar din nacke. “Det ser bra ut. Imorgon
startar vi behandlingen.” Du känner hur det ömmar i nacken,
hur det hettar som av en infektion men ändå inte.
Drom 13
Du och dina vänner står utanför USAMRIIDs anläggning i Fort
Detrick. Ni är allvarliga men ändå förväntansfulla. Brevet var viktigt.
Du minns det. Att bli uttagen till något sådant här. Det var
viktigt. Plötsligt går solen i moln. Byggnaden framför er förändras,
förvrids till ett betongtorn. Muller hörs i bakgrunden. Ut ur tornet
kommer en kort, smal kvinna. Hon doftar nyponrosor. “Välkommen”
säger hon. “Välkommen till min värld.”
Drom 14
Du passerar illusionen, rör dig mot verkligheten. Verkligheten
är grym, inte alls som den saga du trodde att den var. Verkligheten
är staden. Verkligheten består i smärta och död och förintelse.
Plötsligt kommer en bekant fi gur emot dig. Det är Rosenbaum. Hon
ler stort. “Välkommen hit, jag hoppas att du skall trivas.” Hon
kliver på ett dött spädbarn och går fram till en säng som plötsligt
materialiserats bredvid dig. Du ligger ner. I sängen ligger Harry.
Han kämpar emot när Caroline ger honom sprutan. Det är Marburg
i sprutan.
interference
[67]