Interference - Discordia

Visionen
Helt plötsligt rycks du ur sätet på fordonet. Det är som om
giriga händer griper tag i hela ditt väsen och du vet att du inte
fi nns kvar i det du mer och mer har börjat tänka på som illusionen.
Slöjan som täcker över allas ögon. Allas ögon utom dina.
En vedervärdig stank slår emot dig när du landar på knä i mjuk
geggig sörja. Det luktar metalliskt och blodigt. Dina händer sjunker
ner i geggan som glider upp mellan dina fi ngrar. Du känner igen
känslan från när du var liten och hjälpte din mor att baka bullar.
Men det här är en smutsigare känsla, ett äckeltillstånd.
Bakom dig hör du vrålande djur, vars dunsande, klickande steg
kommer närmare, och du inser att du måste springa. Runtomkring
dig ser du sönderslitna människor. Geggan du har landat i är blodblandad
lera.
Du springer, springer, springer... jakten verkar inte ta slut, men
något händer på vägen. Jeremiah och Mr. Boone smälter samman
till en person. Och Mr. Boone får tillgång till alla Jeremiahs visioner
och minnen.
Du minns att ni under 1995 blev utsatta för ett medicinskt
experiment. Det handlade om att stärka immunförsvaret. Försöksledaren
var Caroline Rosenbaum, kvinnan med nyponrosdoften.
Hon planterade in något i era nackar, ett chip som delvis bestod av
levande vävnad. Du minns att ni fi ck se chipen innan operationen.
De såg sjukligt levande ut, grå cellmassa på grönt silikon, etsat
med kopparslingor.
Du minns också att ni alla blev utsatta för biologiska agenter,
men att ni inte fi ck reda på vilka. Du minns att mannen med den
tjocka ryska brytningen upprört grälade med Rosenbaum och att
han stormade därifrån, utan att komma tillbaka. Det var den kvällen
ni spändes fast i era sängar.
Språngmarschen har lämnat dig helt andlös och du snubblar.
Vid en korsning framför dig ser du gruppen stå och ropa, leta. Du
förstår att de letar efter dig. Det är dags att gå tillbaka till illusionen...
interference
[65]