Interference - Discordia

Detta kunde inte Malkuth tolerera. Därför lät hon sitt sändebud
i USA, Caroline Rosenbaum, påbörja konstruktionen av ett bioelektroniskt
chip som på olika sätt höjer både immunförsvaret och
medvetandet hos de som får det inplanterat.
1992 tog arbetet med projekt Phoenix ordentlig fart. Malkuth
beordrade då att Alibekov skulle hoppa av till USA. Så fort han
anlänt började han och Rosenbaum samarbeta i ett ännu snabbare
tempo.
1995 kunde de första testen med chipet genomföras på
mänskliga försöksobjekt. 12 soldater, yrkesmilitärer, valdes ut för
att få chipen inplanterade. Man fokuserade speciellt på personer
som på ett eller annat sätt var mottagliga för att se igenom illusionen.
Man var inte bara ute efter att skapa en immuniseringseffekt.
Man ville även ge soldaterna en god knuff i uppvaknandets
riktning. För att tillfredsställa de “icke-initierade” personer som
ingick i projektet antog man även en kontrollgrupp på 12 personer.
Dessa hämtades från gatan. Under en 24-dagarsperiod fi ck dessa
personer god vård, mat och omsorg för att bättre nå upp till de
redan välnärda och vältränade soldaternas standard.
Denna period användes även till att inplantera chipet i de tolv
soldaterna. Man påbörjade även en drogkur som skulle underlätta
den kommande hjärntvätten.
Till en början gick allt enligt planerna. Chipet accepterades av
soldaternas kroppar utan problem och de återhämtade sig snabbare
än väntat från ingreppet. Dock började chipets illusionsbrytande
egenskaper att ge sig till känna snabbare än väntat. En
av försökspersonerna var dessutom gravid. Ett fösök att avlägsna
chipet ledde till att man upptäckte chipets totala integration i
ryggmärgen och omgivande vävnad. Ett avlägsnande skulle innebära
delvis förlaming eller i värsta fall döden.
Testets andra del inleddes. Soldaterna injicerades med levande
agenter, som smittkoppor, mjältbrand och tularemi. Ingen blev
sjuk, men många utav patienterna upplevde hallucinatoriska episoder
när chipet blev mer och mer aktivt. Rosenbaum och Alibekov
insåg att deras chip agerade snabbare om sjukdom fanns i kroppen
på personen med chipet.
Försöken fortsatte, med allt mer sadistiska applikationer av den
något vridna Rosenbaum. Hon tillät bland annat att man spände
fast försökspersonerna, både soldaterna och kontrollgruppen, i
sängarna. Därefter beordrade hon att Marburg skulle injiceras
direkt i blodomloppet på samtliga personer som ingick i försöket.
Alibekov blev minst sagt förbannad och avslutade sin inblandning
i projektet. Malkuth placerade honom på ett annat projekt, och
Rosenbaum fi ck fria händer att fortsätta.
De personer med chipet inplanterat kunde med nöd och näppe
kämpa ner infektionen. Ett par undantag fanns. Harry Henderson
och Mary Rouse avled i sjukdomen, tillsammans med samtliga
personer i kontrollgruppen. Patientjournaler fördes över samtliga
fall, och Rosenbaum ansåg att det var ett lyckat projekt. Dock
hände något hon inte kunnat förutse under natten då samtliga
interference
[11]