Stor, stygg & snedtänd - RFHL

1/2009 oberoende 

■ Stefan Källbäck: 

”Allt handlade om 

att jaga medicin” 

■ Populära piller: 

Därför ska du 

ge Lyrica fi ngret 

1/2009 

Pris: 20 kr 

Ges ut av Riksförbundet för 

hjälp åt narkotika- och läkemedelsberoende, 

RFHL. 

Anabola steroider: Flickvänner och barn ofta första 1offren

Ges ut av Riksförbundet 

för hjälp åt narkotika- och 

läkemedelsberoende, 

RFHL. Utkommer med fyra 

nummer per år. 

oberoende/RFHL 

Lagerlöfsgatan 8 

112 60 Stockholm 

Tel: 08-545 560 60 

Fax: 08-33 58 66 

Besöksadress: 

Lagerlöfsgatan 8 

Prenumeration: 145 kr/år 

PG: 70 93 54-5 

I REDAKTIONEN: 

Per Sternbeck 

Sonja Wallbom 

Camilla Svenonius 

ANSVARIG UTGIVARE: 

Sonja Wallbom 

För insänt, ej beställt 

material ansvaras ej 

MEDLEMSKAP/ 

PRENUMERATIONER: 

Bli medlem i RFHL för 

100 kronor/år och få 

gratis prenumeration på 

oberoende. 

Ring, posta, faxa eller mejla 

in din ansökan till adressen 

angiven ovan. Observera 

att endast privatpersoner 

kan bli medlemmar för 100 

kronor per år. Företag och 

organisationer som vill 

stödja RFHL betalar för ett 

stödmedlemskap valfritt 

belopp över 100 kronor. 

Endast prenumeration 

på oberoende kostar 145 

kr/år för privatpersoner, 

organisationer och företag. 

INNEHÅLL 1/2009 

3 Ledare 

4 Noterat 

6 Massförskrivningen 

av Lyrica tär hårt på 

landstingens ekonomi 

13 Socialhjälp i Fagersta: 

Gärna stöd – men först en 

rejäl motprestation 

21 Anabola steroider 

– livsfarlig fåfänga 

26 Hepatit C dödar på grund 

av sin låga status 

28 

Spruta upp och spruta ner 

– en värksamhetsberättelse 

34 Hemlöshet har med bostäder att göra 

37 Efterklokt 

40 Här fi nner du RFHL 

2 oberoende 1/2009


/ledaren 

Sonja Wallbom, 

ordförande i RFHL 

Låglönepolitikens fattigfabrik 

Jobba gratis. Jobba billigt. Jobba underbetalt. 

Inte jobba alls. Jobb, jobb, jobb 

är regeringens lösning på det man kallar 

utanförskapet. Det som nu pågår är en 

enorm utslagning av människor från arbetsmarknaden 

till arbetsmarknadspolitikens nya 

utanförskap. 

När jobben inte fi nns och allt fl er hamnar utanför 

arbetsmarknaden, eller i den konstruerade 

arbetsmarknad som växer parallellt och sväller ut 

bredvid den ordinarie, blir det bonus för regeringen 

som får draghjälp att genomföra en låglönepolitik 

som Sverige inte sett skuggan av på decennier. 

Socialtjänsten har sin egen arbetsmarknad. Där 

fi nns okvalifi cerade jobb som ska hålla folk i gång 

för att de inte ska tro att socialbidraget är något 

för den late att försörja sig på. Eller den sociala 

ekonomin där man ibland får något vettigt att göra 

men till bottenlöner och ofta med någon form av 

samhällsstöd. 

Det finns nödvändiga jobb som man utför gratis eller 

underbetalt, och det har förstås fackliga konsekvenser, 

eftersom de är ”riktiga jobb” som borde 

tillsättas och avlönas enligt avtal. 

Eller praktikplatser där man jobbar gratis med 

förhoppningen om att få stanna kvar. Det får man 

sällan, men arbetsgivaren har fått gratis arbetskraft 

under en tid. 

I april kommer ett antal tusen människor att vara 

framme vid fas tre i regeringens strategi för att få 

folk i jobb. Det är alla de som inte fått något jobb 

efter 150 dagars coachning och utredning och de 

som efter 450 dagar fortfarande inte fått något jobb 

efter arbetsträning och praktik. Man är då framme 

vid fas tre, och det betyder att man ska erbjudas 

varaktig ”samhällsnyttig sysselsättning” och den 

perioden varar i två år och kan förlängas. Arbetsplatserna 

ska erbjudas inom privat sektor, social 

LEDAREN 

Många av de konstruerade jobben i regeringens jobbpolitik 

leder aldrig över till den ”riktiga” arbetsmarknaden. 

Därtill ger låtsasanställningarna vare sig pensionspengar, 

a-kasseplacering eller sjukförsäkring. 

ekonomi eller organisationer och dessa kommer att 

få 225 kronor per dag för att hålla folk sysselsatta. 

Arbetsförmedlingen konstaterar att det blir kö i 

systemet, för folk kommer inte vidare och det beror 

förstås på att det inte fi nns några jobb, hur mycket 

coachning man än sätter in. Eller de arbetssökande 

har inte de kvalifi kationer som krävs, man är för 

ung eller för gammal eller har andra skavanker 

som gör att inte någon vill anställa en. Här duger 

bara prima vara! 

För den enskilde kan det fi nnas poänger i att inte 

bara lämnas i passivitet och isolering. Det är bra att 

ingå i ett sammanhang och ha arbetskamrater. Men 

det kan också vara en fälla, för många av de konstruerade 

jobben leder aldrig över till den ”riktiga” 

arbetsmarknaden. Man får gå där – underbetald 

– under kortare eller längre tid och kommer aldrig 

över till det andra spåret, det som är den ordinarie 

arbetsmarknaden. 

Till detta kommer att praktikplatser, arbetsträningar, 

ekonomiskt bistånd och andra låtsasanställningar 

inte ger vare sig pensionspengar, akasseplacering 

eller sjukförsäkring. 

I år satsar regeringen svindlande 55,2 miljarder 

på arbetsmarknadsinsatser. Samtidigt skär den 

offentliga sektorn ner och mängder av människor 

får sparken för att sedan hänvisas till regeringens 

så kallade jobbgaranti. Det kanske inte är alldeles 

otänkbart att en sparkad kommunalanställd återvänder 

till sitt gamla jobb efter 150 + 450 dagar för 

sedan få utföra ”samhällsnyttig sysselsättning”, fast 

till lägre lön och utan några socialförsäkringar. 

Det vore rimligare att föra över ett antal miljarder 

från de 52,2 till kommunerna för att de skulle 

kunna behålla anställda som sköter social service, 

snöskottning och kommunala byggnationer till full 

lön och med full skattekraft, i stället för att folk ska 

skotta snö för att få socialbidrag. 

3

NOTERAT 

Svarta gänget på 

insidan – nu även 

på utsidan! 

Det är inbördeskrig i KRIS högsta 

ledning. Skrämmande scener 

från KRIS inre liv blir synliga. 

I en skrivelse som RiksKRIS 

lagt ut på hemsidan skriver förbundsordförande 

Christer Karlsson 

följande: ”Därför brukar 

några ur förbundsstyrelsen göra 

oanmälda bes besök i föreningarna 

och ta urinprov fför 

att kolla att 

alla lever upp till KRIS regel om 

drogfrihet.”. 

KRIS förbundsstyrelse f 

har 

alltså, förmodligen inspirerade 

av kriminalvårdens kriminalv svarta gäng, 

ett eget gäng g som åker runt 

och tar pissprov på p medlemmar 

slumpvis. En fråga fr som infi nner 

sig är vem som tar pissprov på p 

pissprovarna? 

Funktionshindrade 

fattigare än andra 

Personer med funktionsnedsättningar 

har arbete i betydligt 

lägre utsträckning utstr än den övriga 

befolkningen. Bara hälften h av 

personerna i vissa grupper med 

funktionsnedsättning funktionsneds har en 

deklarerad årslön. 

– Olika bidrag jämnar j ut 

skillnaderna i viss mån. m 

Så trots att personer med 

funktionsnedsättning funktionsneds enbart 

har 65 procent av den lön l som 

befolkningen i sin helhet har, är 

deras disponibla inkomst 85 till 

90 procent av befolkningens. 

Men de har ofta betydande 

merkostnader för f olika vård- 

och omsorgsinsatser, ssäger 

Håkan Ceder, överdirektör på 

Socialstyrelsen. 

Första dödliga 

överdoserna av 

amfetamin 

I Stockholm rapporteras att 

nästan allt amfetamin som säljs s 

är metamfetamin. Personer har 

drabbats av cirkulationskollaps. I 

några fall har syrebrist i hjärnan hj 

uppstått vilket lett till koma och 

avsaknad av normal hjärnaktivi- hj 

tet. Flera människor har dött d efter 

att ha injicerat det. 

Detta är troligtvis de första f 

dödsfallen i överdoser av amfetamin 

i Sverige. Metamfetamin 

är ett centralstimulerande medel 

4 oberoende 1/2009

35 

... procent av de som får socialbidrag 

har någon form av psykiska 

funktionsnedsättningar. 

(Socialstyrelsen) 

som liknar amfetamin, men är 

kraftfullare och mer beroendeframkallande. 

Siffror från Rättsmedicinalverket 

pekar också på 

ökat missbruk i hela landet. 

Depression och 

ångest bör behandlas 

med KBT 

Vid depression och ångest bör 

hälso- och sjukvården i många 

fall ge psykologisk behandling 

och framförallt kognitiv beteendeterapi 

(KBT). Det framgår av 

Socialstyrelsens Nationella riktlinjer 

för depressionssjukdom och 

ångestsyndrom. 

KBT ger lika bra resultat som 

läkemedel både när det gäller 

individens symtom och möjligheterna 

att fungera på samma sätt 

som innan personen blev sjuk. 

Till skillnad mot läkemedelsbehandling 

ger KBT-behandling inte 

heller några biverkningar. 


/noterat 

Höftskott 

Varför blir Kriminalvården 

anmäld till JO så ofta? 

Jo, enligt Kriminalvårdens propagandatjä...förlåt, 

jag menar informationstjänst, så beror det inte på att 

det fi nns brister eller att man gör fel. Istället är det 

på följande vis: 

”Många intagna tillbringar en stor del av tiden i 

sina bostadsrum eftersom det inte alltid fi nns lämpliga 

sysselsättningar för alla. Man har då gott om tid 

att ta reda på vilka regler som gäller och se om Kriminalvården 

följer dessa i alla avseenden. Att skriva 

anmälningar till JO kan vara ett sätt att fördriva 

tiden.” 

Ett totalt förnekande av brister och fel. Man fungerar 

ypperligt. Ja det är åtminstone bilden propa... 

förlåt, informationstjänsten försöker förmedla i sina 

kommuniké... förlåt pressmeddelanden. 

Ett axplock ur rubrikerna från kriminalvårdens 

hemsida: 

”Häktade berömmer personal”, ”Ny förbättrad 

statistikrapportering!”, ”Vård för narkomaner framgångsrik”, 

”Samverkan stärker jobbchanser” 

Hur var det han sjöng, Karl-Gerhard: ”Det blir 

bättre och bättre dag för dag.” 

Det är säkert inte lätt att bedriva kriminalvård. Men 

det måste vara mycket lättare att göra det om man 

försöker att vara en lärande organisation som tar till 

sig synpunkter, åsikter och kritik från dem man är 

satt att jobba med. Just nu är kriminalvården en organisation 

som förnekar och förskönar. Det är ingen 

bra förutsättning för förändring. 

På andra håll i samhället förstår man att dialog och 

samverkan förbättrar kvaliteten på verksamheten. 

Det tillsätts brukar- och patientråd inom socialtjänsten, 

på daghem, äldreboenden och på sjukhus. 

Hos Kriminalvården gör man sitt bästa för att 

motarbeta och motverka Förtroenderådens Riksorganisation 

och de lokala förtroenderåden på varje 

anstalt. 

På anstalten Hinseberg förvägrar till och med 

anstaltsledningen de intagna att ha ett förtroenderåd 

överhuvudtaget, helt på tvärs emot den svenska 

grundlagsfästa föreningsrätten. 

Per Sternbeck 

5

Därför vill 

läkarna 

att du ska 

äta Lyrica 

Smart namn och massiv marknadsföring ligger bakom rekordförskrivningen 

av Pfi zers biverkningsrika ”lyckopiller” som blivit 

en dyr affär för staten, landstingen och patienterna. 

Lyrica – ja, det hörs väl på 

namnet vilken bra medicin 

det är. Under år 2006 såldes 

Lyrica för 55 miljoner kronor. 

År 2007 såldes Lyrica för 122 

miljoner kronor. En försäljningsökning 

på 123 %. 

Lyrica godkändes 2004 för behandling 

av nervsmärta och epileptiska 

anfall. 2006 fi ck man 

tillstånd att förskriva Lyrica även 

mot generaliserat ångestsyndrom. 

Sedan dess har förskrivningen 

gått spikrakt uppåt. Det verkar 

som om läkarkåren förskriver Lyrica 

för en rad olika orsaker som 

varken har med smärta, epilepsi 

eller generaliserat ångestsyndrom 

att göra. 

Benny Löfvenhaft, 33, har ett 

dokumenterat missbruk av amfe- 

tamin bakom sig. Han medicinerades 

under en kort period med 

Lyrica. Varför vet han inte: 

– Läkaren sa åt mig att vi skulle 

testa det och jag gick med på det 

till en början. Han förklarade att 

Lyrica bedövade alla känslor och 

att det bara var reptilhjärnans 

funktioner kvar. Jag började titta 

på nätet och såg alla biverkningar 

och då ville jag inte ta det. Jag sa 

6 oberoende 1/2009

dokument 

DYRT Läkare skriver ut Lyrica för allehanda problem från epilepsi till sömnbrist. En burk på 200 tabletter kostar 2 300 kronor. 

det till läkaren som sa ”Jaha, då 

prövar vi något annat då”. 

Lyrica tär på ekonomin 

Den slarviga förskrivningen 

tär hårt på ekonomin för landstingen, 

staten och patienterna eftersom 

Lyrica är ett väldigt dyrt 

läkemedel. Andrea Lundberg, 42, 

äter Lyrica sedan en tid tillbaka: 

– Jag sa till husläkaren att jag 

hade svårt att sova, att jag hade 

slutat med Imovan och därför inte 

ville ha någon bensodiazepin. Då 

skrev hon ut Lyrica istället och jag 

sover jättebra på den. Men 2 300 

kronor för en burk på två hundra 


”Han förklarade 

att Lyrica bedövade 

alla känslor 

och att det 

bara var reptilhjärnan 

kvar. 

tabletter, det är dyrt. Jag har sökt 

pengar från en kyrkoförsamling 

för att kunna hämta ut medicinen. 

Vi får se hur det går. 

Enormt slöseri 

Andra som reagerat på det höga 

priset är landstingens läkemedelskommittéer. 

Sören Hansen är 

ordförande i Jönköpings läkemedelskommitté: 

– Pfi zer har lyckats jättebra 

med att få en bred indikation på 

när läkemedlet ska användas. De 

arbetar på att få den ännu bredare 

genom att få med att den ska 

förskrivas vid fi bromyalgi. I vårt 

7 

▼ 

▼

▼ 

▼ 

VARNAR Staffan Utas varnar för snabb toleransutveckling med Lyrica. 

landsting har de lyckats särskilt 

bra. Försäljningen har ökat med 

över 100 % på ett år. 

Denna ökning bekymrar Sören 

Hansen. Han menar att det är ett 

enormt slöseri att förskriva Lyrica 

istället för en äldre och billigare 

medicin, Gabapentin som 

fungerar lika bra: 

– Vi måste göra något åt det 

här. Kostnaderna för Lyrica har 

stigit från 4 miljoner kronor till 

9 miljoner. Med de breda indikationerna 

ser vi en fara i att förskrivningen 

av preparatet kommer 

att stiga än mer med ökade 

kostnader för landstinget som 

följd. Målet för oss är att Gabapentin 

förskrivs i högre grad. 

Bra marknadsföring 

Sören Hansen menar att namnet 

ligger bakom en del av framgångarna. 

Och så klart en omfattande 

marknadsföring: 

– Vilken patient vill inte hellre 

behandlas med en medicin med 

det välklingande namnet Lyrica 

än med det svåruttalade Gabapentin, 

frågar han sig. 

– Vi har gjort en undersökning 

i vårt landsting över hur läkemedelsindustrin 

arbetar. Den undersökningen 

visar att Pfi zer är det 

företag som haft allra mest informationsträffar 

för läkare av alla 

läkemedelsföretag. Vi vet också 

att dessa informationer mest har 

”En kvinna tog 

en tablett och 

fi ck kraftig 

hjärtklappning, 

svettning och 

blev vettskrämd. 

Potentiell 

storsäljare 

■ Läkemedelsverket skriver om 

Lyrica: 

”…utifrån biverkningsrapporterna 

tycks olika smärttillstånd vara den 

vanligaste orsaken till att pregabalin 

(Lyrica, sic) ordineras. Den 

psykiatriska indikationen (GAD) 

öppnar ju för en potentiellt mycket 

stor patientgrupp, och det återstår 

att se vilken roll pregabalin kan få 

vid sidan av SSRI och bensodiazepiner 

vid ångestbehandling”. 

handlat om Lyrica. 

Mycket talar alltså för att det 

mer är en bra markandsföringskampanj 

som ligger bakom försäljningsframgångarna 

än att Lyrica 

skulle vara ett exceptionellt 

bra läkemedel: 

– Ingen har bevisat, inte Pfi zer 

eller någon annan, att Lyrica är 

bättre än andra jämförbara läkemedel. 

Pfi zer har ett blodfettsänkande 

läkemedel som patentet 

går ut på inom ett år. Man hoppas 

mycket på Lyrica som ersättare 

för det. Mycket pekar på att det 

kommer att bli en jättesuccé. Det 

har varit en omfattande kampanj 

som har pågått och pågår än. 

Läkare förskriver fel 

Att Lyrica förskrivs mot sömnlöshet 

är något som förvånar Sören 

Hansen: 

– Lyrica har ju rätt så strikta 

indikationer: generaliserat ångestsyndrom, 

neuropatisk smärta 

och epilepsi. Det är registrerat 

på dessa och patienter ska ha en 

8 oberoende 1/2009

dokument 

av dessa indikationer. Som läkare 

förskriver man fel om man skriver 

ut Lyrica mot sömnlöshet. 

– Under 2007 började rapporterna 

komma in till oss och det 

handlade om häftiga reaktioner, 

säger Staffan Utas på RFHL-mottagningen 

i Uppsala län: 

– En kvinna tog en tablett och fi ck 

kraftig hjärtklappning, svettning 

och blev vettskrämd då hon började 

uppleva sina armar som mycket 

långa. En svårt deppad och ångestfull 

ung kille fi ck det på beroendekliniken 

och blev ”jättebra” i två dar 

sen var det rakt ner igen. Så fort går 

väl inte toleransutvecklingen, men 

på olika stödfora kan du hitta rapporter 

om ovanligt snabb sådan. 

Har berusningseffekt 

På Lyricas amerikanska hemsida 

fi nns en undersökning redovisad 

där personer som använder centralstimulerande 

medel då och då, 

hobbyknarkare, får testa Lyrica. 

Omdömena är genomgående goda 

ur ett berusningsperspektiv. Testpersonerna 

anger att de blir ”fl ummiga, 

berusade och påverkade”. 

Pfi zer anger alltså själva att man 

kan använda preparatet i berusningssyfte. 

Motsvarande användning 

fi nns inte rapporterad om de 

jämförbara läkemedlen Gabapentin 

och Neuropentin. 

– I USA är Lyrica redan narkotikaklassad, 

så det kommer väl snart 

hit också, menar Staffan. 

– Man får nog dra in statsstödet 

till den för att få bort den. Vår läkemedelskommitté 

har också försökt 

här, men säkert inte lyckats bättre 

än i Jönköping. Jag får fortfarande 

rapporter om psykläkare som tjatar 

om att man skall pröva den. Vi 

skrev fl era gånger till kommittén 

om att vi ville hjälpa dem att föra 

ut beroendebudskapet, men hittills 

är det knäpptyst. Gabapentin 

är också svår att sätta ut. 

Per Sternbeck 


Ville bara sova – blev ofrivilligt påtänd 

9 

▼ 

▼

dokument 

▼ 

▼ 

”LYRICA kan orsaka yrsel, 

sömnighet och nedsatt koncentrationsförmåga.” 

Så står 

det på bipacksedeln. Och det 

är som icke beroendeframkallande 

sömnmedel många 

patienter får läkemedlet förskrivet. 

Trots högst påtagliga 

biverkningar. 

– Jag har fått sämre syn och sämre 

närminne sedan jag börjat äta Lyrica. 

Så säger Veronica som sommaren 

2007 fi ck Lyrica mot ångest, 

istället för Stesolid. Läkarna ville 

pröva en ny medicin och se om 

den fungerade mot hennes ångest. 

Veronica har ett missbruk av 

alkohol och amfetamin bakom 

sig. Hon upphörde med det i 

samma veva som hon fi ck Lyrica. 

Har du andra biverkningar av 

medicinen? 

– Ja, svettningar. Det här med 

närminnet är väldigt påfrestande, 

det påverkar ju min vardag att jag 

glömmer bort saker som jag ska 

göra. 

Hur reagerade du när du började 

äta den? 

– Jag reagerade inte alls men jag 

kunde sluta med Stesolid vilket 

var bra eftersom det är en benzodiazepin, 

de är så beroendeframkallande. 

Ska trappas ut 

Veronicas läkare som är psykiater 

känner till hennes tidigare 

missbruk och skriver även ut en 

antidepressiv medicin till henne. 

Så småningom ska bägge dessa 

mediciner trappas ut. Men Vero- 

nica har fått rådet att vänta med 

det eftersom hon haft ett par återfall 

och en påfrestande relation 

som varit svår att bryta. Veronica 

är ordinerad att äta 450 mg. Lyrica 

om dagen men hon brukar 

bara ta 300 mg. Hon tycker inte 

att hon behöver den där tabletten 

mitt på dagen. 

Lättmanipulerad 

En annan kvinna, Sara, berättar 

att hon fi ck sin nya läkare att tro 

att hon haft Lyrica länge, fl era år. 

Det hade hon inte och hon blev 

förvånad över hur lätt det var att 

manipulera läkaren. Hon hade fått 

Lyrica av en vän och upptäckt hur 

bra hon sov på den. Sara har också 

ett missbruk bakom sig men talade 

inte om det för läkaren. 

– Det står ju inte skrivet i pannan 

på mig, att jag haft ett missbruk. 

Och det läkaren inte såg, 

det behövde hon heller inte få 

veta. Om jag talade om mitt tidi- 

”Det här med 

närminnet är 

väldigt påfrestande, 

det påverkar 

ju min 

vardag. 

gare missbruk, då tror jag inte att 

jag hade fått det utskrivet. 

Sara berättar att det var en 

stark reaktion av ”fl um”, nästan 

likt benzopåverkan, i början men 

att det snabbt övergick i att inte 

känna någonting speciellt. Och 

att hon sov bra. Det var det hon 

ville uppnå, inte något ”fl um”. 

Har du märkt av några biverkningar? 

– Ja, tyvärr. Sämre minne och 

sämre syn. Det är ju läskigt, man 

vill ju fungera som vanligt. Sedan 

har det hänt någonting med 

blodsockret, jag blir hungrig som 

en varg ibland och blir nästan 

svimfärdig om jag inte äter något 

på en gång. Jag har nästan alltid 

med mig en frukt. 

Har inte vågat sluta 

Sara funderar på hur lätt eller 

svårt det skulle vara att sluta med 

Lyrica men hon har inte vågat sig 

på att låta bli dem. Hon tar 150 

mg. per kväll och tar dem inte på 

dagtid. Sara har även haft ett beroende 

av Benzodiazepiner. 

Söker man på Google med 

ordet Lyrica, kommer det upp 

många som skriver hur de använder 

Lyrica, i allt annat syfte 

än vad medicinen är till för. Det 

skrivs om hur de vill uppnå en 

benzoeffekt, att de till och med 

går att bli som ”påtänd” på den. 

Vad det gäller biverkningarna hos 

dessa två intervjupersoner, stöds 

detta av bipackssedelns information 

om biverkningar. 

Sara och Veronica är fi ngerade 

namn. 

Fredrika Jöberger 

TJUVGODS I GÖMMORNA? 

Är du intagen och gör konsthantverk? Tjuvgods.se kan inte garantera att vi kan sälja ditt hantverk, men vi kan försöka! 

Skriv till oss: Tjuvgods.se, Norrbackag. 74, 113 41 Stockholm. 

10 oberoende 1/2009

INTRESSEGRUPP Mona Carlsson, 

Anita Falk-Eriksson, Stefan Carlsson är alla aktiva 

i Intressegruppen Läkemedel och Hälsa. 

En tablett kan räcka 

Mona Carlsson är utbildad sjuksköterska och har jobbat med utbildning 

i hela sitt liv dels som vårdlärare och utbildningsledare. En av de 

frågor hon har utbildat andra i är läkemedelsfrågor. 

Trots sin kunskap fastnade hon i ett beroende av Stesolid. Hon har 

nu varit med och bildat ett nätverk i Västra Götaland som arbetar med 

frågor om läkemedel och hälsa. 

För 28 år sedan fi ck 

sjuksköterskan Mona 

Carlsson en tjänst som 

utbildningsledare i 

landstinget. En av de 

satsningar hon drog igång i den 

rollen var att tillsammans med 

en apotekare diskutera läkemedelsfrågor 

med personalen ute 

på landstingens äldreboende och 


i hemvården. I samband med 

att äldreboendena hamnade hos 

kommunerna 1992 utbildade 

hon tillsammans med en apotekare 

undersköterskor och sjuksköterskor 

i samma fråga. 

– En av de saker som alltid legat 

mig varmt om hjärtat som sjuksköterska 

och utbildare har varit 

att man ska ifrågasätta all medi- 

cinering och ta bort den som inte 

är alldeles nödvändig, berättar 

Mona. 

Nermejad av mediciner 

1999 blev Mona Carlsson sjuk 

i infl uensa. 

– Jag var jättesjuk, fi ck lock för 

öronen som en komplikation efter 

infl uensan och upplevde detta 

11 

▼ 

▼

▼ 

▼ 

som mycket obehagligt. För att 

lindra locket i öronen sattes Rinomar 

in och detta läkemedel 

gjorde mig ännu sämre. Nu i efterhand 

tror jag att det var detta 

läkemedel som gav upphov till en 

panikattack. 

– Läkaren på akutmottagningen 

i Skövde gav mig Stesolid och 

trots att jag egentligen inte ville så 

tog jag medicinen och blev lugn. 

Efter ett par dagar började jag må 

dåligt och sökte upp vårdcentralen 

som skrev ut recept på mer 

Stesolid. Jag åt Stesolid oregelbundet 

under en till två månader, 

slutade själv och blev jättedålig. 

Jag prövade antidepressiva men 

kände mig ännu konstigare. 

– Till slut klarade jag inte av att 

vara hemma utan åkte till sjukhuset 

och där gav de mig en massa 

olika tabletter så att jag blev 

alldeles nermejad. Jag låg hemma 

ett halvår, kom in på sjukhus en 

gång till och såklart gav de mig 

Stesolid igen. Jag åt det under en 

kort period, och började sedan 

trappa ned själv. 

Lyckades trappa ur 

Den här gången gick det bättre. 

2002 träffade Mona en läkare på 

vårdcentralen som hjälpte henne 

med nedtrappandet. Och hon 

fi ck kontakt med TUB- mottagningen 

i Stockholm: 

– Jag hade en fruktansvärd 

värk i ett ben. Ingen visste vad 

det var men personalen på TUB 

berättade att det troligtvis var abstinens. 

Nedtrappningen ledde till att 

hon slutade med Stesolid 2003 

och utbildaren i Mona vaknade 

till liv igen. Hon sökte information, 

tog kontakter och hade 

snart arrangerat ett antal seminarier 

i Tidaholm med Konsumentföreningen 

Kilen och RFHL 

Jönköping som berättade om 

beroendeskapande läkemedel 

för vårdpersonal, intresserad allmänhet 

och inbjudna företag i 

trakten. 

Bildade nätverk 

Sedan ett år är Mona Carlsson 

drivande i Intressegruppen Läkemedel 

och Hälsa. Nätverket har 

medlemmar från Hjo, Falköping 

och Tidaholm. Man arbetar med 

informationsspridning och att 

utbilda sig själva: 

– Vi pratar om det mesta så att 

alla i nätverket får kunskap. Det 

blir ju ringar på vattnet för man 

använder sig av kunskapen från 

nätverket i jobbet. Fotvårdaren i 

Tidaholm pratar med sina kunder 

och arbetskamrater liksom 

apotekaren från Hjo. Kunskapen 

sprider sig. 

Nätverket och Vuxenskolan i 

Tidaholm arrangerar kunskapsdagar 

för allmänheten samt för 

personal inom vård och omsorg. 

Vuxenskolan har också under 

två terminer haft en cirkel om 

läkemedel och hälsa och där har 

”Jag upplevde 

att jag inte fi ck 

mycket hjälp 

av sjukvården. 

Därför vill jag 

berätta för andra 

vad jag har 

lärt mig. 

Mona varit kursledare. Men vad 

driver Mona? 

– Det är nog en frukt av mitt 

gamla arbete som utbildningsledare. 

Jag råkade ut för ett beroende 

själv. Jag upplevde att jag inte 

fi ck mycket hjälp av sjukvården 

i början. Därför vill jag berätta 

för andra vad jag har lärt mig 

under min resa så att andra inte 

ska drabbas av samma öde. Det 

är lätt att sätta in tabletter men 

svårare att sätta ut, därför ska det 

vara en självklarhet att läkarna 

redan från början berättar om 

eventuella utsättningsproblem 

som kan uppstå. 

En tablett kan räcka 

Mona Carlsson menar att sjukvården 

måste lära sig att inte 

skriva ut så mycket mediciner 

men menar att det också ligger 

ett ansvar på patienterna: 

– Vårdpersonal berättar för 

mig att många anhöriga och patienter 

ber om mediciner och vill 

ha dem. Då är det ju inte alltid 

lätt att vara återhållsam. 

En annan viktig kunskap Mona 

vill föra ut är att det inte krävs 

någon längre tids användning av 

bensodiazepiner för att man ska 

bli beroende: 

– Jag har alltid varit återhållsam 

till mediciner och hade aldrig 

använt något innan. Kroppen 

hade inte varit utsatt för några 

mediciner, jag hade jobbat rätt 

hårt och var känslig. Jag fi ck en 

tablett och sedan var det kört. Jag 

förstod inte vad som hände mig, 

men i och med att jag fi ck information 

från TUB samt stöttning 

från vårdcentralen i kommunen 

så hade jag ett bättre utgångsläge 

att sluta med Stesolid. De kunskaper 

jag fått från TUB, Kilen 

och RFHL Jönköping samt egna 

erfarenheter försöker jag nu föra 

vidare. Per Sternbeck 

12 oberoende 1/2009

ENKEL REGEL ”Målet är att få deltagarna 

trygga. Regeln är enkel går man inte till 

jobbet blir det inget betalt”, säger Risto Haapala. 

I Fagersta fi nns hjälp att få – för den 

som mäktar med en motprestation 


▼ 

▼ 

13

▼ 

▼ 

Fagersta kommun har tillsammans 

med grannkommunerna 

ett system som bygger på att 

personer som befi nner sig 

i missbruk och som vill ha 

hjälp att sluta, snabbt ska få 

det. Man fokuserar mycket 

på arbete och sysselsättning 

men erbjuder även stödboenden 

och öppenvårdsbehandling. 

För att få försörjningsstöd 

måste man ställa upp i de aktiviteter 

kommunen erbjuder. 

Det är ju ingen här som arbetar 

för de summor du nämnde. Så 

fungerar det ju inte, säger Anne- 

Marie Noppa, fackligt ombud för 

Kommunals sektion 16 i Fagersta. 

Jag har skickat iväg ett mejl till 

Kommunal i Fagersta eftersom 

jag fått reda på att socialbidragstagare 

där får arbeta för drygt 20 

kronor i timmen för att få försörjningsstöd. 

Vi sitter i Kommunals lokaler. 

Med oss är också Risto Haapala, 

avdelningschef på Arbetsmarknadsavdelningen 

(AMA) i Fagersta 

kommun. Anne-Marie har 

köpt en härlig butterkaka som vi 

sitter och smaskar på: 

– Det råder ett unikt samarbete 

mellan Kommunal och IFO i Fagersta 

när det gäller att ta hand 

om missbrukande personer. Det 

fi nns en stor samverkan mellan 

kommun, landsting, fack, arbetsförmedling 

här och det systemet 

är väl jag en stolt far till, säger 

Risto. 

Utvecklingsplan 

– Om man är i ett aktivt missbruk 

så kan man ta vägen via lågtröskelverksamheten 

för att landa 

och få motivation till förändring. 

Verksamheten är rätt så kravlös 

och berättigar till försörjningsstöd. 

Den här gruppen människor 

är välkänd hos oss. Det är 

en fördel när man ska komma 

tillbaka till oss och har en positiv 

utveckling, berättar Risto och 

fortsätter: 

– När man har klarat åtta veckors 

närvaro på lågtröskelverksamheten 

går man till arbetsförmedlingen 

för arbetsprövning och får 

då aktivitetsstöd. Man gör upp en 

utvecklingsplan plus arbetsprövning 

plus anställning (OSA) Man 

fortsätter med jobbsökeri och vi 

stöttar med alkoholterapeut och 

det stöd som krävs. 

– Målet är att få deltagarna 

trygga. Regeln är enkel går man 

inte till jobbet blir det inget betalt. 

Vi jobbar med deltagarna 

hela vägen. Det som är unikt med 

vårt system är att det bara krävs 

åtta veckors drogfrihet för att 

komma till arbetsförmedlingen. I 

resten av landet är det sex månaders 

drogfrihet som gäller. 

Ambitiös apparat 

– Det här leder till att arbetsförmedlingen 

får minskad arbetsbörda 

med personer som 

egentligen inte är kvalifi cerade 

för arbetsmarknaden. Och vi får 

bort människor från socialbidrag 

och in i arbetsförmedlingens rullor 

snabbare. Det är ett treparts- 

”Det som är unikt 

med vårt system 

är att det bara 

krävs åtta veckors 

drogfrihet 

för att komma 

till arbetsförmedlingen. 

system mellan oss, arbetsförmedlingen 

och klienten, berättar 

Risto. 

Det är en ambitiös apparat man 

skapat för att hjälpa missbrukande 

personer i Fagersta. 

Utöver sysselsättningsdelen har 

man en boendekedja med härbärge 

och stödboende samt en 

öppenvårdsbehandling. Det hela 

grundar sig på ett politiskt fattat 

beslut i kommunen: ”Alla som 

vill ha hjälp ska få hjälp.” 

– Systemet fungerar mycket, 

mycket bra, säger Risto Haapala. 

Vill man förändra sin livssituation 

fi nns det hjälp att få. Det tar 

16 veckor allt som allt och sen har 

man kvalat in till en anställning. 

– Lågtröskeln innebär att man 

återhämtar sig fysiskt. Arbetsuppgifterna 

består av enklare arbetsuppgifter 

som yttre fastighetsskötsel. 

En del av försörjningsstödet 

är beroende på att man deltar 

i detta. Lågtröskeln bygger på 

individens förutsättningar. Tanken 

är att man blir anställd inom 

kommunen på en åtgärdsanställning 

för att få arbetsreferenser. 

Vi utbildar folk till snickare och 

fastighetsskötare. 

Inga riktiga jobb 

Anne-Marie Noppa från Kommunal: 

– OSA-lönerna är de lägsta i 

våra avtal. De gör ju ett arbete 

men det är inga riktiga jobb. Det 

är åtgärdsanställningar. Man ska 

komma loss och komma vidare 

och det är därför vi accepterar det 

här. Vi är med och gör skyddsronder. 

Vi har även en del medlemmar 

i verksamheterna. 

– Vi uppmuntrar alla att gå med 

i facket, säger Risto. 

– Ja, fyller Annemarie i, vi skriver 

in dem som medlemmar i 

facket för 77 kronor i månaden. 

För det får de hemförsäkring, 

olycksfalls- och fritidsförsäkring. 

– Sedan betalar IFO fackavgiften 

fram till det att man är berät- 

14 oberoende 1/2009


▼ 

▼ 

15

▼ 

▼ 

OKÄNDA LÖNER Anne- 

Marie Noppa på Kommunal i Fagersta 

känner inte till några 20-kronorslöner. 

tigad till a-kassa, fortsätter Risto. 

Gruppen tunga missbrukare 

i Fagersta är cirka 30 personer. I 

den gruppen finns personer som 

inte klarar av att sluta och som 

inte heller har ambitioner att 

göra det: 

– Hur hjälper man människor 

som inte vill bli hjälpta? Vår princip 

är att de inte ska lida nöd. Vi 

har ett härbärge som är helt kravlöst 

med personal dygnet runt. Vi 

har också ett stödboende där vi 

förväntar oss viss utveckling och 

att missbruket ska minska, säger 

Risto Haapala. 

– Får man rätt stöd och hjälp 

i den här processen har man 

stora chanser. Samtidigt vet alla 

att det ofta är rätt skört och att 

återfall kommer. Men det finns 

en möjlighet att punda färdigt på 

ett återfall och sedan rulla in på 

morgonen för ett nytt försök. Vi 

dömer ingen, vi moraliserar inte. 

Mer morot än piska 

– Vårt system är en blandning 

av piska och morot med tonvikt 

på morot. Å andra sidan, vill man 

fortsätta missbruka i det här systemet 

är det jobbigt. Är man i 

aktivt missbruk är man inte be- 

rättigad till försörjningsstöd. Vi 

har inga passiva försörjningsstöd 

där folk bara kvitterar ut socialbidrag. 

Vi tror inte på det. Vi har individuella 

krav som gäller för alla. 

Vi vill kunna ta tag i personer direkt 

och ta tag i deras motivation. 

Kommunen har en försörjningsplikt 

mot alla medborgare men i 

såna fall är det LVM som gäller, 

säger Risto Haapala. 

Behandla på hemmaplan 

Systemet börjar närma sig tio 

år och har sin utgångspunkt i erfarenheterna 

från Kottmossen, ett 

kategoriboende för missbrukare 

som fanns uppe skogen ovanför 

Fagersta. För 20 år sedan sköt en 

företagare från bygden ihjäl en 

missbrukare efter upprepade inbrott. 

Händelsen uppmärksammades 

stort. Kommunen beslutade 

då att man måste göra på 

något annat sätt; satsa på boende, 

sysselsättning, behandling och att 

vara målmedveten i detta. Filosofin 

är att man löser problemen på 

hemmaplan och inte skickar iväg 

dem. 

– Fagersta är en så liten ort, berättar 

Risto Haapala, alla vet allt 

om alla. Om vi skickar väg Kalle 

Fagersta 

■ Fagersta har 30 kända tunga 

missbrukare. 

■ Av de som var inne i åtgärder 

förra året har fem personer gått ut 

på öppna arbetsmarknaden. 

■ Fagersta samarbetar med grannkommunerna 

Norberg och Skinnskatteberg 

i de sociala frågorna. 

■ Det finns dagverksamheter för 

människor med psykisk ohälsa/ 

funktionsnedsättningar. 

■ Det finns bostäder och ställen 

att vända sig till för de som söker 

kontakt. 

■ Det finns hemlösa personer i 

Fagersta men de vill inte tillhöra 

systemet. 

■ 30 % kvinnor och 70 % män 

deltar i aktiviteterna. 

på behandling så är han så välkänd 

här att när han kommer tillbaka 

så tror alla att han är samma 

vanliga Kalle och man förväntar 

sig detta av honom också. Men 

om han istället förändras här 

hemma så ser folk också förändringen 

och accepterar den. Systemet 

förändras samtidigt som han 

gör det. 

Bruksandan lever kvar 

Det bor 12 000 invånare i Fagersta. 

På frågan om det inte är 

dyrt för kommunen svarar Risto: 

– Dyrt? Vår kommun säger: 

Det är inte dyrt. Vi ser våra missbrukare 

som fullvärdiga medborgare. 

Behöver man hjälp ska det 

finnas hjälp. Vi har oerhört förstående 

politiker som förstått att 

det här inte handlar om kronor 

eller ören. 

Annemarie fyller i: 

– Det är väl också så att den 

gamla bruksandan lever kvar. 

Den finns inte i storstäderna. Hit 

har det kommit en mängd ensamma 

män invandrade från Finland, 

Italien och Norrland. som 

jobbat på bruket. Det var klart att 

många söp men bruket tog hand 

om dem på ett bra sätt. Lite utav 

det lever nog kvar här övertaget 

av oss nu när bruket inte har råd 

längre. 

Alla är vinnare 

Risto menar att Fagerstas system 

är unikt: 

– Vi har mycket besök från andra 

kommuner för att de vill se 

hur vi gör och arbetar. Det finns 

ingenstans ett så utpräglat system 

för att få hjälp på sina egna villkor 

när man behöver det. 

– Människorna har vinster, 

kommunen har vinster och arbetsförmedlingen 

har vinster. Vi 

satsar oerhört mycket på gruppen 

eftersom vi vet att varje år vi kan 

hålla en människa nykter eller av 

banan, betalar sig, avslutar Risto. 

Text och foto: Per Sternbeck 

16 oberoende 1/2009

Skinnskattebergs kommun samarbetar med Fagersta. Socialbidragstagare 

måste arbeta eller delta i någon av de verksamheter 

som kommunerna anordnar. Annars fryser bidraget inne. Det fi nns 

en stor kritik från klienterna mot innehållet i verksamheterna. ▼ 

▼ 


17

▼ 

▼ 

Varje morgon hämtar 

Anta-bussen socialbidragstagare 

i 

Skinnskatteberg för 

vidare transport in 

till Fagersta och AMA, Arbetsmarknadsenheten. 

Anta-bussen 

som är en minibuss som kommunens 

socialtjänst tillhandahåller 

heter offi ciellt något annat. Men 

med sedvanlig självironi kallas 

den så av passagerarna. Anta-bussen 

kör tre vändor på morgonen 

och tre vändor på eftermiddagen. 

Fagersta och Skinnskatteberg 

samarbetar kring socialbidragstagarna. 

Arbetslinjen ligger fast. 

Inget socialbidrag utan motprestation. 

Slavlöner 

I slutet av maj 2008 fl yttade 

Heikki Kärpälä till Skinnskatteberg 

efter en behandling i familjevård. 

På det första mötet med 

socialen i Skinnskatteberg så gjordes 

det klart att han var tvungen 

att gå med i någon form av aktivitet. 

Efter en och en halv vecka 

ringdes han upp av en person 

från kommunen och placerades 

på AMA som ligger i ett industriområde 

utanför Fagersta. Heikki 

Kärpälä är kritisk mot det mesta 

i verksamheten som bedrivs på 

AMA. 

– Man jobbar där och timlönen 

är 20.50 i timmen. Det är slavlöner, 

säger Heikki. Han visar mig 

en sorts lönespecifi kation från 

socialtjänsten i Skinnskatteberg. 

Där står tydligt och klart att timersättningen 

är 20 kronor och 50 

öre i timmen. 

Men det är inte bara ”lönen” 

Heikki är kritisk emot. Han menar 

att verksamheten saknar 

innehåll, och att bristen på innehåll 

gör att onödigt många människor 

får återfall: 

– Man stämplar in och man 

stämplar ut. Vad du har gjort på 

dagen vet ingen. Ingen har koll 

på det. Personer som får återfall 

blir kvar lång tid eftersom man 

hela tiden får börja om på de åtta 

nyktra veckorna. Det fi nns människor 

som varit på AMA i fl era 

år och arbetat för socialbidrag. 

Det är en sån åtgång på folk här. 

Arbetsledningen ringer inte upp 

och frågar hur det är för dem som 

är borta. Man konstaterar bara att 

de är borta och sedan är det åtta 

veckor igen. 

Sysslolöshet 

Ett annat stort problem på 

AMA är arbetsuppgifterna eller 

rättare sagt bristen på innehåll 

i arbetsuppgifterna. Och att arbetsuppgifterna 

oftast inte räcker 

till. I socialtjänstlagen står det att 

”Socialnämnden får begära att 

den som uppbär försörjningsstöd 

under viss tid skall delta i av 

nämnden anvisad praktik eller 

annan kompetenshöjande verksamhet” 

– Kompetenshöjande verksamhet 

sker inte på AMA, säger 

Heikki. Om det fi nns jobb så är 

det kåkenjobb, sånt man tvingas 

göra när man sitter i fängelse. Det 

handlar om att sätta en plastbit i 

en annan och paketera. Men ett 

ännu större problem är att man 

oftast bara sitter. Det fi nns inget 

jobb och det är så många inskriv- 

”Trots att det inte 

fi nns något jobb 

att göra är man 

tvungen att vara 

där åtta timmar 

om dagen. 

na att stolarna inte räcker till. 

Trots det är man tvungen att vara 

där åtta timmar om dagen i åtta 

veckor. Jag började planera återfall 

vissa dagar när jag var där på 

grund av tristessen. 

Ingen uppskattning 

Det fi nns ingen tid till samtal 

med arbetsledare. 

– Att diskutera motivation och 

18 oberoende 1/2009

SLAVLÖN Heikki anser att AMA betalar slavlöner (se 

infällt ”lönebesked” från kommunen ovan) och efterlyser också 

mer uppskattning och uppmuntran från verksamheten. 

måendet tillhör en rehabilitering 

tycker jag, men det fi nns ingen 

att prata med. Många av de yngre 

måste få prata av sig drogerna och 

drogsuget. De måste få höra att 

det blir bättre men på AMA ska 

man klara av nykterheten själv. 

Det fi nns inget människovärde i 

verksamheten. Ingen uppskattning 

eller uppmuntran. 

Heikki Kärpälä menar också att 


det sker många återfall bland personer 

som en gång kommit ifrån 

systemet: 

– Det är väl självklart att en person 

som har missbrukat länge och 

som är på AMA på ett tolvmånaders 

lönebidrag och sedan bara 

har att åka hem till sin ensamhet 

i lägenheten återfaller. Vad gör en 

person som inte vet annat? 

Trots att Heikki är mycket kri- 

tisk så ser han att systemet fungerar 

för vissa, som han själv: 

– AMA fungerar för de som 

ställer krav och kan tala för sig. 

Det är de som får anställningarna. 

Men när man söker riktiga jobb 

skriver ingen i att man varit på 

AMA. Alla skäms lite grann för 

att ha varit här. 


19 

▼ 

▼

▼ 

▼ 

Oberoende har kontaktat 

fem andra personer som 

arbetar på AMA för att få försörjningsstöd. 

Alla vill vara 

anonyma och alla lämnar i 

stort samma beskrivning. 

Det handlar inte om kompetenshöjande 

verksamhet, det 

handlar om kontroll. 

Fem personer har svarat på ett 

antal frågor om hur de upplever 

AMA. Ingen är särskilt positiv. 

Oberoende har skickat ut en enkel 

frågeenkät till fem personer 

som arbetar på AMA. Den person 

som varit kortast tid på AMA 

har varit där i två veckor, den som 

varit där längst tid har varit där i 

sex månader 

På frågan om man tycker att 

arbetsuppgifterna är utvecklande 

Fredrik har varit sjukskriven 

sedan 2003 på grund av att han 

har kronisk värk i en axel: 

– Försäkringskassans läkare bestämde 

plötsligt att jag inte har ont 

längre så de hävde min sjukskrivning. 

Nu har jag varit på AMA i 

två månader. Jag får jobba lite med 

plastgrejerna och sedan får jag sitta 

på en stol hela dagarna. När man 

har plastgrejerna går det ju bättre. 

Har du tur räcker jobbena en 

dag för en vecka. 

och kompetenshöjande som det 

anges i socialtjänstlagen säger 

samtliga personer nej. 

På frågan om man upplever att 

man har kommit närmare arbetsmarknaden 

med hjälp av AMA 

svarar samtliga nej. 

Andra kommentarer: 

– Jag är inte bättre nu än vad 

jag var 2003 men det spelar tydligen 

ingen roll. Jag går här för 

1840 kronor i månaden. Det här 

utvecklar mig ingenting. De kan 

inte göra någon bedömning av 

vad jag klarar och inte klarar. Det 

här ger mig ingen rehabilitering 

eller möjlighet att komma ut på 

arbetsmarknaden. Allt folk man 

inte vet var man ska göra av hamnar 

på AMA. 


”Nedvärderande arbetsuppgifter” 

”Jag tycker att arbetsuppgifterna 

är ganska nedvärderande för 

integriteten som människa. Jag 

skulle vilja att det var mer varierande 

arbetsuppgifter som främjade 

självförtroendet för varje 

individ...” 

”Slavarna som byggde pyramiderna 

var mer värda” 

20 oberoende 1/2009

De tyngsta samtalen vi får kommer från anhöriga till AAS-missbrukare, 

tycker Ann-Mari Thurelius på Dopingjouren. 

– Männen är oberäkneliga, de slår och många är orimligt bevakande 

och svartsjuka, ofta som en reaktion på att den egna potensen sviker. 

Oberoende besöker Dopingjouren, där man vet vad de livsfarliga 

steroiderna kan innebära för missbrukare såväl som anhöriga. 

Den som vill bli stor 

och stark med hjälp 

av hormonläkemedel 

lever ett farligt liv. 

Han – för det är oftast 

en han – kan vara farlig för 

sig själv, därför att preparaten ger 


allvarliga och ibland livsfarliga 

biverkningar. 

Men han kan också vara farlig 

för sin omgivning. För sina 

anhöriga, fruar, fl ickvänner och 

föräldrar, men också för den som 

råkar komma i närheten av hans 

muskelstyrka när stubinen är 

kort och aggressiviteten ständigt 

ligger på lur. 

Och AAS (anabola androgena 

steroid)-missbrukarna är ganska 

många även om det inte fi nns någon 

säker statistik. Beslagen hos 

21 

▼ 

▼

▼ 

▼ 

tull och polis har mångdubblats 

sedan millennieskiftet liksom anmälningarna 

om brott mot dopningslagen. 

Konsulter åt polisen 

Ann-Mari Thurelius har arbetat 

på Dopingjouren sedan 1999 och 

är en av de sjuksköterskor som 

svarar i telefonen och på webben 

när man har frågor om anabola 

androgena steroider, AAS. 

– Men, säger Ann-Mari, det är 

förstås inte bara de som själva 

använder och missbrukar AAS, 

det är också anhöriga, mest fl ickvänner 

och fruar och en hel del 

myndigheter vi har kontakt med. 

Vi blir ju också konsulter åt rättsväsendet, 

socialtjänsten, sjukvården 

och tull och polis när de söker 

kunskap om AAS. För tullen 

och polisen kan det till exempel 

handla om att de vill ha hjälp att 

klassifi cera olika preparat och för 

vården att de vill veta hur AAS 

påverkar deras klienter och patienter, 

när de träffar på dem. 

Samlar kunskap 

Det är också Dopingjourens 

uppgift att systematisera och 

samla kunskap om dopning. De 

ska också föra ut den till allmänheten 

och samhällets olika sektorer, 

vilket inte alltid är så enkelt 

för en liten verksamhet som är 

rikstäckande. Det fi nns ett stort 

behov av kunskap både hos de 

som använder dem men också 

hos allmänheten och professionen. 

– AAS är farligt att använda och 

kan till och med leda till att man 

dör. Bland kroppsbyggarna fi nns 

också en hel del myter om att det 

går att hantera biverkningarna, 

men det gör det inte, säger Ann- 

Mari. 

– Vad är testosteron? 

– Det är egentligen ett syntetiskt 

framställt könshormon 

som används i mycket liten skala 

inom sjukvården som ersättning 

för dem som saknar eller inte har 

tillräcklig kroppsegen produktion. 

Det kan också förekomma 

i cancervården eller vid njursjukdom 

för att förlänga livet lite. När 

man får det inom sjukvården är 

det alltid i små doser, men missbrukarnas 

doser är mycket stora. 

– Varför tar man AAS och hur 

går det till? 

– Man vill bygga på sig, bli stor 

och få mycket muskelmassa. Man 

tar kurer på 8-10 veckor och man 

kan både ta det som intramuskulära 

injektioner eller äta det. De 

som injicerar tror att kroppen 

tar mindre skada på det sättet 

eftersom preparatet inte behöver 

gå igenom hela kroppssystemet, 

men det stämmer inte. Alla får 

biverkningar. 

Männen får bröst 

– Vilka är biverkningarna? 

– Det varierar mycket mellan 

olika individer. Men alla får 

förstås en påverkan på könshormonsystemet, 

det är ju själva 

idén med att använda AAS. Men 

att det i förlängningen betyder att 

man får svårt att producera eget 

testosteron är förstås en oönskad 

biverkan. Bröstkörtelförstoring 

”Bland kroppsbyggarna 

går 

en del myter om 

att det går att 

hantera biverkningarna, 

men 

det gör det inte. 

tillhör också biverkningarna och 

leder till ömma svullna kulor 

bakom bröstvårtorna, männen 

får ”bröst” som inte alltid försvinner 

efter avslutat missbruk. 

Vanligt är också en mycket aggressiv 

sorts infekterad akne som 

beror på att testoseronet förändrar 

blodfetterna och bakteriefl 

oran på huden. Den kan vara 

smärtsam, är stor och kan ha 

ett blodblandat innehåll och är 

mycket svår att behandla. 

Hjärt- och kärlförändringar 

tillhör de mest allvarliga biverkningarna, 

för de kan vara direkt 

dödliga. Det har rapporterats fall 

av plötslig hjärtdöd, och vi anser 

att det fi nns ett samband till AASmissbruk. 

Preparaten sänker nivåerna 

av ”det goda” kolesterolet 

och höjer nivåerna av ”det onda” 

och det leder till en förfettning 

av kärlen som ger hjärt-och kärlsjukdomar. 

Vi får ofta rapporter 

om att missbrukare drabbas av 

smärta från hjärttrakten, förhöjt 

blodtryck, yrsel och svimningsattacker. 

Misstänksam och aggressiv 

Huvudvärk är också vanligt 

och kan hänga ihop med ett förhöjt 

blodtryck. Man rapporterar 

också om infektioner, leverskador, 

magproblem, njurskador 

och vätskeansamlingar i ansiktet 

och på kroppen. Försöker man 

behandla det med vätskedrivande 

medel kan det leda till rubbningar 

i vätskebalansen och det har rapporterats 

fl era dödsfall i samband 

med sådant bruk. 

– Men trots att de kroppsliga 

biverkningarna är så många och 

allvarliga är nog de psykiska svårast 

ändå, säger Ann-Mari. I början 

har man en känsla av att allt 

går framåt och uppåt. Musklerna 

sväller, träningsresultaten förbättras 

och sexlusten tilltar. Man 

har en känsla av att vara stor och 

stark, för att inte säga oövervinnerlig 

och får respekt av sin om- 

22 oberoende 1/2009

givning. Under nästa fas förlorar 

man kontrollen, man åker upp 

och ner känslomässigt och man 

blir misstänksam, svartsjuk och 

missnöjd. Aggressiviteten ligger 

alldeles under ytan och det resulterar 

ofta i våld. 

Panikångest och psykoser 

Ann-Mari beskriver att det är i 

perioderna mellan kurerna som 

den riktiga nerförsbacken börjar 

och det är ofta i det skedet som 

missbrukarna ringer till Doping- 


jouren. När testosteronnivåerna 

är nedtryckta dyker sömnsvårigheter, 

oro, panikångest, vanföreställningar, 

psykoser, potensproblem 

och depressioner upp. 

Kroppen själv har ingen chans 

att parera svängningarna och 

producerar allt mindre eget testosteron. 

I många fall kan man 

inte längre ha sex och kanske 

dröjer det länge innan kroppen 

förstår att den själv måste sätta 

igång hormonproduktionen. Efter 

långt missbruk gör den inte 

Dopingjouren 

Dopingjouren startade som ett 

projekt 1993 och är en permanent 

verksamhet sedan 2002. 

Dopingjouren är ensamma i 

sitt slag och arbetar genom en 

rikstäckande jourtelefon och 

en webbsida med information 

och rådgivning om dopning. 

Man samlar och systematiserar 

den information man får 

om effekter och biverkningar 

av hormonläkemedel och bedriver 

en del egen forskning. 

Kan vara 

anonym 

Varje år ringer 16–17 000 

personer till Dopingjouren 

för att få råd och stöd. 7–800 

personer ställer frågor på 

Dopingjourens hemsida www. 

dopingjouren.se och sidan har 

c:a 70 000 besökare per år. 

Dopingjourens telefonnummer 

är 020-546 987 och man kan 

vara anonym. 

Olagligt 

Enligt lag SFS 1991:1969 som 

trädde i kraft 1992 är införsel, 

överlåtelse, framställning, 

förvärv i överlåtelsesyfte, 

försäljning och innehav av AAS 

olagligt. Från 1999 är också 

själva bruket av AAS kriminaliserat. 

alltid det, och testiklarna krymper, 

man producerar inte längre 

spermier och kan inte längre få 

barn. 

Blandmissbruk 

Det fi nns bland AAS-missbrukare 

en föreställning om att det 

går att motverka biverkningar 

med hjälp av andra hormonläkemedel. 

– Det gör det inte! säger Ann- 

Mari. Flera preparat används 

i tron att de ska sätta igång den 

23 

▼ 

▼

▼ 

▼ 

egna testosteronproduktionen. 

Andra tar man för att man tror 

att de ska förebygga förstoringen 

av bröstkörtlarna. Inget av det här 

verkar utan ställer snarare till mer 

skada och ger fl er biverkningar. 

– Man blandar också med narkotikaklassade 

medel, berättar 

Ann-Mari. Dels tar man GHB för 

att man tror att det har en positiv 

verkan på muskeluppbyggnaden. 

Man tar också efedrin därför att 

det tar bort kroppens egna varningssystem 

och blockerar hungerkänslor 

och sömnbehov och 

höjer smärttröskeln. Det går att 

träna hårdare utan att man får 

ont och man äter mindre därför 

att det minskar aptiten. Mindre 

”Kvinnor som tar 

AAS får klitorisförstoringar 

som 

kan bli bestående, 

mensen försvinner 

och de 

kan få skägg. 

NERFÖRSBACKE När testosteronnivåerna 

är nedtryckta dyker nedstämdhet, ångest, 

sömnsvårigheter och potensproblem upp. 

aptit gör att man går ner i vikt, 

inte att efedrinet förbränner fettet 

bättre, vilket man ofta tror i 

missbrukarkretsar. 

Vem använder AAS? 

Men med alla dessa biverkningar 

– vem använder AAS och 

varför slutar man inte? 

– Vår statistik visar att unga 

män i dryga tjugoårsåldern som 

tränar för att få mer muskler är 

vår vanligaste kontakt. Det som 

ligger bakom är säkert både en 

bild av hur en ”riktig man” ska 

se ut och en svag självkänsla som 

man försöker bättra på genom att 

bli stor i kroppen. 

– Det fi nns ju förebilder också, 

24 oberoende 1/2009

som Arnold Schwarzenegger och 

Rambo. På senare tid har det dykt 

upp sådana som rapstjärnan 50 

Cent, som både visar upp sina 

muskler och gör låtar där dopningspreparat 

fi nns med. Den som 

börjar träna med de här killarna 

som förebilder upptäcker snart att 

trots hård träning så ökar musklerna 

inte lika snabbt som den gör 

för andra, och så får man tips på 

träningsanläggningarna om hur 

man ska få fart på det hela. 

– Och så får man råd och tips 

om hur man ska hantera biverkningarna 

– som inte stämmer. 

Men man upptäcker att det funkar, 

man blir stor och stark, man 

blir potent som aldrig förr och 


tycker att den egna kroppen är 

precis så alert, muskulös och potent 

som man vill ha den. Också 

aggressiviteten är en härlig känsla 

för den ger krafter till ytterligare 

lite träning, och man är inte medveten 

om att man har för kort 

stubin, att man faktiskt är farlig 

för andra. När biverkningarna 

kommer försöker man hantera 

dem med ytterligare en kur – för 

man minns känslan som den var 

i början. Och så snurrar det på 

Är det inga kvinnor som använder 

AAS? 

– Jo, men de är i minoritet och 

AAS har en grövre effekt på kvinnor. 

Man kan säga att de börjar 

byta kön ganska omgående, säger 

Ann-Mari. Biverkningarna 

är svåra och ofta bestående och 

är en sorts ”förmanligande” av 

kvinnokroppen som effekt av 

testosteronet. Vanligt är att man 

får förminskade bröst, förstorat 

struphuvud och basröst, förändringar 

i muskelfästen och ligament 

så att delar av kroppen, till 

exempel höftpartiet, liknar det 

hos en man. Kvinnorna får också 

klitorisförstoringar, som kan bli 

bestående. Mensen kan försvinna 

och de kan få skäggväxt i ansiktet 

och ökad behåring på kroppen. 

Anhöriga lever farligt 

De tyngsta samtalen vi får till 

Dopingjouren kommer från anhöriga 

till AAS-missbrukare, 

tycker Ann-Mari. 

– De lever väldigt utsatt och 

många av dem har ett ständigt 

hot hängande över sig. Ofta är det 

kvinnor som lever tillsammans 

med missbrukare som ringer 

oss, de är rädda och har all anledning 

att vara det. Männen är 

oberäkneliga, de slår och många 

är orimligt bevakande och svartsjuka, 

ofta som en reaktion på 

att den egna potensen sviker. Vår 

uppgift blir att berätta för dem 

att det är så här man reagerar på 

AAS-preparat och att det faktiskt 

kan vara farligt att leva med någon 

som är så oberäknelig. Det 

fi nns exempel både på dödsfall 

och allvarlig misshandel i sådana 

här relationer. 

Vad ska vården göra? 

Ann-Mari Thurelius menar att 

när andra delar av vården möter 

AAS-missbrukare skjuter de 

ofta från höften. De vet för lite 

om vilka effekter missbruket ger. 

Därför kan de inte upptäcka att 

det är dopiningsskador de har 

framför sig och om de vet det, 

så behövs en bättre kunskap om 

vad som behöver göras. Det fi nns 

inga resurser utan bara enstaka 

enheter som arbetar i projektform 

med detta. 

– Vad de skulle behöva är ordentliga 

fysiska genomgångar så 

att man vet vilka skadorna är. De 

skulle också behöva träffa en psykiatriker 

som kan hjälpa till med 

att reda ut vad som hänt under 

missbruksåren men också arbeta 

med kvarstående depressioner eller 

andra psykiatriska symptom. 

– Eftersom de här preparaten 

fi nns kvar i kroppen lång tid efter 

det man slutat behöver man 

följa värdena en lång tid efteråt. 

De fl esta är oroliga över vilka biverkningar 

de har, och behöver få 

veta hur det ser ut. 

– Vi vet inte tillräckligt om 

AAS, menar Ann-Mari. Det är 

svårt att forska på området därför 

att man av etiska skäl inte kan 

ge folk AAS i så höga doser som 

missbrukarna tar och utifrån det 

kunna ta reda på mer. Vad vi kan 

göra är att öka kunskapen om de 

effekter vi känner till och sprida 

den informationen där vi kan. 

AAS är inte svårt att få tag på. 

Den stora marknadsföraren är 

Internet, där det går att handla 

på många sajter. Sedan några år 

fi nns ”fabriker” inom landet, där 

man skaffar testosteron från exempelvis 

Kina eller Indien. 

Sonja Wallbom 

25

Många svenskar dör en för tidig död eftersom sjukvården inte anser 

sig ha råd att behandla deras hepatit C-infektion. Protesterna uteblir 

eftersom hepatit C är en sjukdom många skäms över. 

Vårt stora problem är 

människors fördomar. 

Vår sjukdom är 

så förknippad med 

missbruk att många 

inte vill berätta att man bär på 

sjukdomen eftersom man då betraktas 

som en knarkare, berättar 

Maj Hellström, ordförande i 

Riksföreningen Hepatit C. Föreningen 

bildades 1998: 

– På den tiden fi ck vi inte tillräckligt 

med information på infektionsklinikerna 

och det fanns 

ett stort behov av att få prata med 

andra i samma sjukdomssituation. 

Tyvärr, fi nns det så många 

som bär på en skuld och skam 

för att man har sjukdomen. Det 

handlar mycket om attityder och 

bemötande. Vi vill förändra attityden 

i samhället till oss och till 

sjukdomen, säger Maj. 

”De är rädda för oss” 

Cirka 40 000 människor har 

diagnostiserats med hepatit C i 

Sverige men mörkertalet är stort. 

Troligtvis fi nns över 60 000 bärare 

av viruset i landet. Det motsvarar 

0.5 % av befolkningen 

vilket gör hepatit C till en folksjukdom. 

Trots det är kunskapen 

om sjukdomen liten hos allmänheten. 

– Det fi nns människor som är 

”56 procent av 

våra medlemmar 

har smittats 

i vården genom 

blodtransfusioner 

eller liknande. 

rädda för oss. Precis 

som med HIV 

fi nns det många 

som inte vågar ta 

oss i hand eller krama 

om oss eftersom 

man tror att Maj Hellström. 

man kan bli smittad. 

Det fi nns så mycket okunskap 

och fördomar, säger Maj. 

Förvånande nog är det illa ställt 

med kunskapen även hos sjukvården: 

– Idag gör infektionsklinikerna 

allt de kan för att underlätta för 

oss men i resten av sjukvården 

är det sämre ställt. Vi skulle vilja 

utbilda sjukvårdspersonal i hur 

man hanterar folk som bär på 

blodsmitta så att patienter slipper 

känna sig diskriminerade och dåligt 

bemötta. 

Får inte behandling 

Sjuk- och hälsovården är en stor 

fråga för föreningen. Det fi nns effektiv 

behandling mot hepatit C 

26 oberoende 1/2009

idag. Trots det behandlas inte alla 

som kan bli behandlade. Skälen 

är inte alltid medicinska: 

– Det råder underbehandling 

av personer med hepatit C, berättar 

Maj Hellström och fortsätter: 

– Tyvärr är det så att den som 

är alltför sjuk inte får någon medicinsk 

behandling, då kostar man 

för mycket för budgeten. Är man 

inte tillräckligt sjuk, får man inte 

heller behandling. Man riktar in 

sig på de som har mellanstadierna 

av sjukdomen och på gruppen 

som kan återgå till arbetslivet. 

Underbehandlingen av hepatit C 

gäller inte bara i Sverige. I Europa 

dör varje år 86 000 personer i sviterna 

av sjukdomen. I världen dör 

1.5 miljoner människor, varje år. 

– Det är en död i tystnad, för 

att de ekonomiska resurserna inte 

fi nns, eller frigörs. 

Låg status, låg ersättning 

Över 500 miljoner människor i 

världen har hepatit B eller C. 40 

miljoner har HIV. Ändå är det 

HIV-epidemin som får mest uppmärksamhet. 

– Anonymiteten beror på att 

sjukdomen har så låg status för att 

den är så starkt förknippad med 

drogmissbruk. Och det fi nns inga 

större karriärmöjligheter för läkare 

och forskare i ämnet. Den här frågan 

måste lyftas fram och poängteras, 

menar Maj. Den låga statusen 

understryks av de resurser Riksföreningen 

Hepatit C får av staten. 

– Vi har kämpat i många år för 

att få statliga bidrag. Förra året 

mottog vi 50 000 kronor från Socialstyrelsen. 

Det är småpengar 

som inte räcker långt. Man blundar 

för problemet. Troligtvis för 

att man saknar kunskap om sjukdomen. 

Kanske är det också den låga 

statusen som gör att ersättningarna 

för de personer som smittas 

av hepatit C i vården är så låga 

som de är: 

– 56 % av våra medlemmar har 


smittats i vården genom blodtransfusioner 

eller liknande, berättar 

Maj. Idag får dessa personer 

ca 2 000 kronor i månaden i 

ersättning under den medicinska 

behandlingen. Blir man inte virusfri 

får man ytterligare 50 000 

kronor. Får man sedan även diagnosen 

skrumplever kan man 

få ytterligare en ersättning på 

100 000 kronor. Sen är det stopp. 

Det är orimligt lågt om man ser 

till konsekvenserna för den som 

smittats. 

Staten vill inte satsa 

Maj Hellström känner sig inte 

särskilt optimistisk inför framtiden: 

– Vi blir inte lyssnade på av 

politikerna. Vi har kommit med 

förslag om att det borde utformas 

en bred hälsoupplysning om 

hepatit C men så länge det kostar 

pengar så är det inte intressant för 

politiker och makthavare. Men 

det borde det vara. Jag tror att vi 

står inför en explosion av levertransplantationer 

inom en 10- 

20 års period. Varje sådan kostar 

mellan 500 000-1 000 000 kronor. 

Man hade sparat på samhällets resurser 

och stora mängder mänskligt 

lidande om man ville satsa på 

information om den här frågan. 

Per Sternbeck 

”Över 500 miljoner 

människor 

i världen har 

hepatit B eller 

C. 40 miljoner 

har HIV. 

Hepatit C 

Hepatit är grekiska för leverinfl 

ammation. Hepatit C orsakas av 

ett virus. 

■ Man kan smittas vid kontakt 

med smittat blod. 

■ I Sverige förekommer hepatit 

C särskilt bland intravenösa missbrukare. 

■ Det tar cirka 1-6 månader från 

det att man blir smittad till dess 

att sjukdomen bryter ut (inkubationstid). 

■ De första symptomen är dålig 

aptit, illamående, muskel- och 

ledsmärtor och lätt feber. Därefter 

sker en snabb förbättring. Sjukdomen 

varar normalt 2-8 veckor. 

■ Symptom på akut hepatit ses 

dock endast hos en av tio smittade. 

De övriga nio märker inte 

att de blivit smittade med hepatit 

C-virus. 

■ Hos cirka 8 av10 smittade blir 

infektionen kronisk. Den kroniska 

hepatit C kan förlöpa helt utan 

symptom eller ge upphov till en 

rad mindre allvarliga symptom 

som trötthet, led- och muskelsmärtor. 

Hos cirka en tredjedel 

utvecklas skrumplever som kan 

leda till förlust av leverns normala 

funktioner och allvarliga komplikationer. 

Det tar i genomsnitt 

minst 20 år från det att man 

blivit smittad till dess att man får 

skrumplever. 

■ Kronisk hepatit C kan behandlas 

med en kombination av 

interferoninjektioner och ribavirintabletter. 

Mer än hälften av de 

behandlade får en förbättrad eller 

helt normaliserad leverfunktion. 

Riksföreningen 

Hepatit C 

En gång om året uppmärksammas 

sjukdomen på den internationella 

hepatit C dagen. Förut inföll den 

på den första oktober varje år. 

Den är nu fl yttad till den 19 maj. 

Läs på Riksföreningen Hepatit C: 

s hemsida: www.hepatitc.nu om 

vad som händer. På hemsidan kan 

du även läsa mer om föreningen. 

27

▼ 

▼ 

28 oberoende 1/2009

Spruta upp 

& spruta ner 

– en värksamhetsberättelse 

Stefan Källbäck förskrevs 

årligen litervis med fl ytande 

morfi n och Stesolid. Sjukvården 

reagerade först efter 19 

år. 

Det är en vanlig morgon i början 

på 2008. I samma ögonblick Ste- 


fan vaknar sträcker han ut armen 

och letar reda på en spruta. Han 

bryr sig inte ens om att byta nålen 

från igår. Istället drar han upp 

morfi n i sprutan från en ampull. 

Innan den första sprutan hinner 

verka har han skjutit i sig nästa. 

Han ligger kvar i sängen ett tag 

och väntar på att skjutsen ska 

komma. När morfi net börjar verka 

har han ro att byta nål. Han tar 

med sig sprutan när han går på 

toa på nedervåningen. Han sätter 

sig framför TV:n och tar en tredje 

dos. 

Stefan Källbäck är 51 år gam- 

29 

▼ 

▼

▼ 

▼ 

mal, bor i villa i Orsa och är fullblodsjunkie. 

Hans liv är helt styrt 

av morfi n. Och det är sjukvården 

som förser honom med det han 

behöver. Hur kunde det bli så 

här? Hur kunde det gå så här? 

Skadar ryggen i bilolycka 

Den 24 oktober1979 står Stefan 

Källbäck på toppen. Han är 23 år 

gammal och har fått sitt drömjobb 

som skogsarbetare. Han tränar 

störtlopp i klubb och siktar 

på landslaget. På kvällarna arbetar 

han extra på Orsa Stadshotell. 

En arbetskamrat på hotellet har 

köpt en ny Alfa Romeo och vill 

visa Stefan hur snabbt den går. 

På vägen mellan Orsa och Mora 

är hastigheten 160 km/h när det 

blir bredställ på bilen. Kraschen 

blir våldsam. Stefan slungas ut 

från bilen. 

Han vaknar upp på Mora lasarett. 

Har ont i ryggen. Han 

märker att han inte kan röra sitt 

vänstra ben. Han ligger inne ett 

par veckor. Det börjar drälla in 

vykort från fjällen och skidsuget 

väcks till liv. 

– Känseln i benet började 

komma tillbaka. Skogen funkade 

inte men jag kände att jag måste 

få igång kroppen så på vårvinter 

-80 åkte jag upp till Riksgränsen 

och arbetade med nöjesbiten där 

uppe. Vänsterbenet hängde inte 

med men jag tränade och tränade 

och så gör jag värsta vurpan och 

slår upp allt igen, berättar Stefan. 

Opereras med ny metod 

Stefans rygg är skadad, kotor är 

Stefan Källbäck har börjat räkna 

på sin konsumtion av Ketogan 

och Stesolid. Mängderna är 

häpnadsväckande. Ett normalår 

förskrevs han och injicerade 

krossade och han har ont. Sjukvården 

kan inget göra. Man har 

inte kunskap. Men 1981 får Stefan 

kontakt med en läkare som varit i 

USA och lärt sig att transplantera 

ben i ryggen. Operationen lyckas 

men man har inte kunnat slutföra 

den. Det kan man bara göra 

framifrån och den tekniken kan 

man inte än, kompetensen fi nns 

inte. 

– Jag åkte hem till normalt liv 

med värk, dålig rörlighet i vänster 

ben och inkontinent. Jag kunde 

hantera värken rätt så väl med tabletter 

men jag tog dem inte kontinuerligt 

utan vid behov. 

– Jag saknade arbetet i skogen 

men kunde inte komma tillbaka. 

Jag utbildade mig skogligt sålde 

sågar och skyddsutrustning. Jag 

jobbade extra på hotell- och hade 

ett eget hotell i skogen skvalpan- 

”Operationen 

misslyckas. 

Värken är kvar. 

Ångesten är 

svår men försvinner 

med 

Ketogan. 

24.4 liter Ketogan och 22.9 liter 

Stesolid. 

Dessa mängder förskrevs i 

drygt 10 år utan att några bromsar 

slog till eller att någon ifråga- 

de i bakhuvudet. Skidåkningen 

släppte jag helt men jag var hela 

tiden intresserad av mental träning. 

Men jag var dålig på att jobba 

med min egen mentala situation 

och min egen värk. Jag hade 

värk hela tiden och tog Distalgesic 

och Fortalgesic. 

Värken tar över 

Trots värken öppnar och driver 

Stefan ett hotell mellan åren 1986- 

89. Men 1989 går det inte längre. 

Värken blir värre och värre och 

han söker hjälp på Mora Lasarett. 

Där får han en epidralkateter inopererad 

och får för första gången 

morfi n: 

– Jag låg inne lång tid och var 

nerdrogad. Det gick ju inte att 

driva ett hotell samtidigt som 

man ligger inne på sjukhus så jag 

gjorde mig av med det. Jag ökade 

på dosen Ketogan för att minska 

ångesten och det hjälpte mig verkligen. 

Morfi net kom verkligen in i 

bilden. Jag blev befriad från ansvar, 

allt kändes bra och jag blev 

hemskickad med tabletter och 

fi ck sköta medicineringen själv. 

Ännu en operation 

Drygt tio år har gått. Sjukvården 

har hunnit lära sig mer. 

Samma läkare som opererade 

hans rygg bakifrån hör av sig 

och berättar att nu kan man slutföra 

operationen. Man ska gå in 

framifrån, plocka bort hjärta och 

lungor och transplantera ben i 

ryggraden. Stefan ser en chans att 

bli av med smärtan och går med 

på operationen. Men operationen 

24.4 liter Ketogan och 22.9 

satte de höga doserna. 

Nu under de senaste veckorna 

har personal på Apoteket i Orsaberättat 

att de var oroliga. Det 

kryper också fram att Stefans 

30 oberoende 1/2009

BLEV AV MED HOTELLET ”Jag låg inne lång tid och var nerdrogad. Det gick ju inte att driva ett hotell samtidigt 

som man ligger inne på sjukhus så jag gjorde mig av med det”, berättar Stefan, som som efter hemgång fi ck sköta medicineringen själv. 

misslyckas. Värken är kvar. Han 

sköter hela tiden sin egen medicinering. 

Ångesten är svår men 

försvinner med Ketogan som han 


nu har börjat injicera själv. 

Får Stesolid utskrivet 

Stefan är impotent sedan bilo- 

liter Stesolid... per år 

kurator innerst inne känt att det 

inte stod rätt till. Stefans läkare 

på vårdcentralen trappade ner 

doserna innan tiden på Ulleråker. 

Nu arbetar han inte längre. 

Många visste. Ingen vågade ifrågasätta. 

– Någonting måste vara riktigt 

fel i sjukvården när det kan gå så 

här, och så länge, säger Stefan. 

lyckan. 1994 opereras han sju 

gånger i underlivet för att få ett 

implantat. Men det är fel på implantatet, 

operationerna miss- 

För Stefan Källbäck börjar nu 

en ny kamp. Han har lämnat 

in en anmälan till landstingens 

Personskadereglering. 

Per Sternbeck 

31 

▼ 

▼

▼ 

▼ 

lyckas. Dessutom smittas han under 

en av operationerna även av 

sjukhussjukan. Han blir sjukpensionär 

på halvtid. Han fl yttar till 

Norge. Försöker arbeta men det 

går inget vidare. Hans föräldrar 

vill att han ska fl ytta tillbaka till 

Orsa och ordnar en liten lägenhet 

i centrum. Han får en jaktkompis 

som personlig assistent. 

En halvliter i veckan 

Han blandar jakt med injicerande 

som avbryts av operationer 

och längre sjukhusvistelser på 

grund av värken. Han är uppe i 

stora mängder Ketogan. Trots det 

tycker Stefan att det inte hjälper. 

Han har ont och han har ångest. 

Han berättar för sin läkare som 

utan att ifrågasätta skriver ut fl ytande 

Stesolid. 

– ”Var tredje timme” stod det 

på förpackningen. ”Ta medicinen 

tills du är smärtfri och håll 

det där”, sa läkaren till mig. Jag 

fi ck det jag ville ha. När det var 

som värst gick det åt en halvliter 

fl ytande Stesolid och en halvliter 

Ketogan i veckan, berättar Stefan. 

En jaktkamrat har berättat 

ENSAMT ”Det sociala livet har blivit 

lidande”, säger Lotta om Stefans besvär. 

för mig att vi åkte bil i fyra mil. 

På den tiden hann jag injicera sju 

gånger. 

Träffar Lotta 

Vi är inne på 2000-talet i den 

här sorgliga berättelsen. Stefan 

är sönderstucken. Han injicerar 

allt oftare i ådrorna eftersom han 

fått celluliter i magen vilket gör 

att Ketoganet inte verkar som det 

ska. Han är uppe i 500 sprutor i 

veckan. Han möter sin nuvarande 

sambo Lotta: 

”Ett dygn 

består av sex 

timmars mekande 

med 

sprutorna. 

– Vi träffades på krogen för åtta 

år sedan. Hon har varit med om 

jättemycket med mig, eller har 

hon inte det? Jag vet faktiskt inte. 

Under hela vår tid tillsammans 

har jag varit fi xerad vid sprutorna 

från morgon till kväll, injicerat 

när jag varit vaken. När jag har 

mått dåligt har jag ökat medicinintaget. 

Utan Lotta hade jag 

inte överlevt. 

Handlar grejer i ruset 

Stefan är totalt uppe i missbruket. 

– Det enda livet handlar om 

är jakten på medicin Det är det 

viktigaste som fi nns. Sju dagar 

i veckan är det, det viktigaste av 

allt. Ringer apoteket mitt i natten 

så att man vet att de har Ketogan 

inne. Sms:ar läkaren så att han inte 

ska glömma att förnya recepten. 

Ett dygn består av sex timmars 

mekande med sprutorna, totalt 

påverkad åtta timmar. Resten av 

dygnet sover man. När jag var vaken 

tog jag telefonen och började 

handla. Det var trösten, då tyckte 

man att man hade gjort något. Jag 

hittade på en massa tok, var i en 

”Nu fi nns 

Lotta Fredriksson träffade 

Stefan år 2000. Hon har funnits 

vid Stefans sida hela 

tiden sedan dess även om 

det har varit otroligt jobbigt 

många gånger: 

– Visst har jag haft förståelse 

för att han har haft värk men 

det blev ju bara värre och värre. 

Men man tänker inte på det 

när man är mitt i det. Man ser 

ju på sig själv som en vanlig familj. 

Sista tiden gick det inte att 

prata med honom, han var inte 

med. Det var en miljon förklaringar 

hela tiden: ”Läkaren som 

32 oberoende 1/2009

helt annan verklighet. 

Sjukvården ifrågasätter inte. 

Man skriver ut det Stefan vill ha. 

När sköterskor ser hur sönderstucken 

han är över hela kroppen 

väljer de att inte ifrågasätta. Och 

Stefan lirar med. 

Vändpunkter 

Under hela tiden har Stefan 

hållit intresset för jakt och skog 

uppe. 2008 är han ute i skogen. 

Självklart är han påverkad. Jaktstugan 

han sitter i fattar eld och 

han håller på att brinna inne. 

Stefan mister dessutom kontakten 

med sin bäste vän Jörgen och 

hans familj. En tid därefter märker 

han hur han är i full färd med 

att lura av en gammal kvinna 

hennes pengar: 

– Jag insåg att jag kunde göra 

vad som helst för egen vinnings 

skull och jag tänkte: ”Nu får det 

fan vara slut”. 

Men den riktiga vändpunkten 

kom när en person i sjukvården 

för första gången tog ett ordentligt 

samtal med Stefan om hans liv: 

– Det var i Falun. Läkaren hette 

Svante. Jag var intagen för en 


infektion i hjärtat och armen. 

Svante kom in till mig, satte sig på 

sängkanten och började prata: 

”Stefan, jag ger dig ett år till att 

leva om du inte slutar med morfi - 

net. Det funkar inte det här.” 

Svante pratade med mig som 

en människa och det var som en 

örfi l. Jag hade aldrig blivit konfronterad 

på det här sättet. 

Fick metadon i Uppsala 

Stefan remitterades från Falun 

till Ulleråkers metadonmottagning 

i Uppsala. Han låg inne i sju veckor 

och ställdes in på metadon. Den 

femte december 2008 kom han 

tillbaka hem till Lotta och Orsa. 

Drogfri. Smärtfri. Återkomsten har 

varit smärtsam på ett annat sätt. 

Han har skulder upp över öronen. 

Känner sorg över år som försvunnit, 

men också en stor ilska: 

– Det jag tänker på är: varför 

inte metadon från början? Det 

har varit en massa kvack: TMS, 

rulla bollar, sjukgymnastik. Jag 

har velat komma igång själv men 

inte hittat motivationen Sjukvården 

är dålig på motivation. Man 

misslyckas i mötet med männis- 

kor. Det är ju rätt enkelt egentligen: 

Att bara prata med patienter 

och förstå problematiken. Man 

borde ha lyssnat igenom mig och 

det jag sa. Många läkare är rädda 

för att trampa andra på tårna. 

Man vill fl y undan problemet istället 

för att tag i det. 

Uppvaknandet 

Långsamt håller Stefan Källbäck 

på att vakna. Morfi net har 

satt sina spår. Han har panikångest 

och sover väldigt grunt. Det 

fi nns också en saknad med i bilden 

– Jag är glad att vara av med 

morfi net men jag är ju inte den 

euforiska människa jag kunde 

vara med sprutorna. Morfi net 

styrde mig helt. Jag handlade 

helt okontrollerat. Jag var euforisk. 

När det var som mest var 

jag tvungen att ta Stesolid för att 

lugna ner mig. Jag var en rackare 

på att manipulera mitt eget liv. 

Spruta upp och spruta ner. 

Stefan har ansökt om skuldsanering. 

Han och Lotta ska fl ytta. Ett 

nytt liv ska påbörjas. 


åtminstone en tråd av hopp” 

gjorde si eller så eller inte”. Det 

enda jag kunde svara var till slut: 

”Jag tycker inte så. Jag har min 

moral. Jag tror inte på det.” Jag 

har ju sagt saker åt Stefan som 

jag kanske... det har varit mycket 

hårda ord. 

– Ekonomin höll inte. Jag ville 

ta ifrån honom kreditkorten 

men han hade tagit sitt liv om 

jag hade gjort det. Det är gräsligt 

att se hur allt går åt helvete utan 

att kunna göra något. Skulle 

jag gå ifrån honom? Vad skulle 

hända då? 

Lotta har narkolepsi. En sjukdom 

som gör att hon alltid är 

väldigt trött men har mycket 

svårt att sova. 

– Det sociala livet har blivit 

lidande, men jag har heller 

inte haft orken att ta emot folk 

på grund av min sjukdom. Det 

kan ta fl era veckor innan jag vill 

träffa folk. 

Vi kommer leva fattigt 

När Stefan las in på Ulleråker 

skötte Lotta hemmet under sju 

månader. 

– Ekonomin kom ikapp oss. Jag 

förstod att jag måste gå igenom 

posten. Vi fi ck ett brev från elverket 

där de sa att de skulle stänga 

av elen i huset. Min värld rasade, 

hur skulle jag göra? Med vatten, 

mat, vad gör jag? Jag gick till sociala 

för att höra om jag kunde 

låna lite pengar där men det fi ck 

jag inte. De sa att jag fi ck sälja en 

massa saker men vad skulle jag 

sälja, vad har jag av värde? 

På något sätt fi ck de ihop 

pengar till elräkningen. Nu är 

Stefan tillbaka. 

– För ett år sedan var vi i verkliga 

problem. Visst kommer vi 

att få leva fattigt men vi får väl 

äta gröt då. Nu fi nns åtminstone 

en tråd av hopp att dra i. 

Per Sternbeck 

33

Hemlöshet har med 

bostäder att göra 

En egen bostad utgör grunden för att en människa ska kunna leva ett 

självständigt liv. Trots det har Sverige avskaffat en medveten politik när 

det gäller bostäder. Bostaden betraktas som en vara bland andra som 

marknaden ska reglera. 

Men vad gör vi med de som inte har råd att köpa? Föreningen Bygg 

din framtid har en hel del svar, men ännu fler frågor. 

Reidar Persson är 69 

år ung och Bygg din 

framtids själ. Han 

bildade föreningen 

efter en aha-upplevelse. 

Innan aha-upplevelsen (eller 

ska man säga uppenbarelsen?) 

var Reidar en vanlig kommunal 

tjänsteman på fastighetskontoret 

i Stockholm. 

En dag kom ett brev från England. 

Det var en ungdomsgrupp 

som ägnade sig åt självbyggeri 

och ville komma på studiebesök 

till Stockholm som ju hade en så 

stolt historia av självbyggeri (se 

faktaruta). 

Reidar svarade på brevet, berättade 

att frågan var död här, men 

att han gärna ville komma på studiebesök. 

Han åkte till London 

-94 och såg ungdomar som spikade 

ihop sina egna bostäder. 

– Det var organiserad utbildning, 

självbyggeri och yrkesskola 

(certifierad utbildning) i ett. 

Regeringen var med och bidrog 

till förmånlig finansiering 

och vi var slagna med häpnad, 

berättar Reidar. Vi såg hur ungdomarna 

sken och var helsålda 

på själva grejen. Vi åkte hem till 

Stockholm, spred informationen 

om detta fantastiska projekt till 

politikerna och i stort sett inget 

hände. 

Ungdomsboende i Skarpnäck 

För att ändå kunna arbeta med 

frågan grundade Reidar föreningen 

Bygg din framtid: 

– Vi hade fortfarande bil- 

34 oberoende 1/2009

derna från England på våra 

näthinnor. Vi letade bl.a. runt 

Skarpnäck efter tomma lokaler 

som skulle kunna byggas om, 

enligt detta koncept och hittade 

gamla daghem, industrilokaler 

och annat men det fanns inget 

intresse av det hela i den kommunala 

apparaten. Vi fick inget 

gehör tills vi fick kontakt med 

stiftelsen Hotellhem, som driver 

Stockholms stads olika alternativboenden. 

– Till slut fi ck vi napp i Skarpnäck, 

en förort i södra Stockholm. 

Stadsdelen var intresserad liksom 

bostadsbolaget som ägde en tom 

kontorslokal som de inte fi ck uthyrd. 

Dessutom fanns ett aktivt 

ungdomsråd som drev frågan 

om bostäder för ungdomar. Bostadsföretaget 

byggde om lokalerna, 

ungdomarna var med och 

målade. Hotellhem fungerade 

som värd. Vi hade en massa idéer 

om att bygga en formell förening 

och annat kring boendet men det 

fungerade inte. Däremot ledde 

måleriet och det gemensamma 

arbetet till en stark social gemenskap 

mellan ungdomarna som 

räckte långt. 

Boendet stod färdigt 2005 och 

har fungerat sedan dess. Man 

tolererar inget drag kring hyresgästerna. 

Trots att det inte fi nns 

någon bevakning så är det lugnt 

tack vare gemenskapen. 

– Under projektets gång har 

stadsdelen Skarpnäck även placerat 

ett par riktiga strulputtar i 

boendet och det har fungerat utmärkt. 

Stadsdelen sparade in så 

mycket på att inte placera dem i 

HVB-hem så att man kunde anställa 

en coach för dem och ändå 

spara pengar. 

Tjock byråkratisk asfalt 

Bygg din framtid har stött på 

mycket motstånd från byråkratin. 

Man har därför inte riktigt kommit 

loss med självbyggeriet. ”Det 

är tjock asfalt inom Stockholms 


kommun” som Reidar formulerar 

det. Bygg din framtid har istället 

engagerat sig på annat håll: 

– Vi och Stiftelsen Hotellhem 

har varit iväg på studieresor till 

England och Tyskland. Där fi nns 

andra modeller av stödboenden 

än de vi har här. Man arbetar 

med ett mer aktivt stöd och försöker 

få in frivilligorganisationer 

i stödboendena för att ge service 

och hjälp till hyresgästerna. 

Lovar arbete och bostad 

– Vi besökte bland annat olika 

Foyerverksamheter. Där fokuserar 

man på anställningsbarhet. 

Man fi lar bort skavanker vad gäller 

hygien, skulder, droger, betala 

hyra, och att stå för ett kontrakt. 

Målet är att den boende ska fl ytta 

ut till ett arbete och en bostad. Ja 

man lovar det till och med. 

– På ett Foyerboende har man 

en reception med stenhård koll 

på inpassering och utpassering. 

Man håller koll på de som fi nns i 

huset och man har kraft att kasta 

ut personer man inte vill ha där. 

Det var en annan situation som 

rådde hos stiftelsen och man hittade 

där en fungerande modell. 

Studieresan ledde till att Hotell- 

”Här låtsas vi 

att allmännyttan 

ska lösa alla 

problem trots 

att den inte gör 

det, och inte 

har gjort det på 

hem började göra experiment på 

olika platser 

Ökad trygghet 

Ett av de boenden man ville förbättra 

var Nybohov, ett ungdomsboende 

med 178 lägenheter: 

– Det här var för fem - sex år 

sedan, på den gamla katastroftiden, 

berättar Reidar. Det fanns 

narkotika i huset. Man rekommenderade 

inte tjejer att fl ytta 

dit. Utlösande faktor för att något 

måste förändras var en ruskig 

våldtäkt som ägde rum vid Liljeholmstorget. 

Gärningsmännen 

bodde i ungdomsboendet. 

Stiftelsen Hotellhem gav Bygg 

din framtid i uppdrag att börja 

patrullera i huset. Bygg din framtid 

timanställde personal och 

satte igång. Parallellt med patrulleringen 

öppnade man ett Infocenter 

och en datahörna. 

– Trygghetspatrullen ronderar 

hela huset varje kvart. Strategin 

är att Trygghetspatrullen ska vara 

trevliga och läsa situationer. Det 

har blivit mycket lugnare sedan vi 

införde systemet. 

På infocentret kan de som vill 

få hjälp med myndighetskontakter. 

Det fungerar bra. 

Nu har det vänt. Tjejer vågar 

fl ytta dit och man betraktar Nybohov 

som centralt och med bra 

kommunikationer. 

Självgod socialpolitik 

Reidar Persson menar att 

Sverige har fastnat i självgodhet 

när det gäller socialpolitik: 

– Det är gamla hjulspår överallt. 

Vi ser hur man jobbar framgångsrikt 

i andra länder med de här 

frågorna, men vi är så jävla nöjda 

med oss själva. Många är pappersvändare 

och vill lämna jobbet 

bakom sig efter arbetstid. Stadsdelar 

betalar dyrt för köpta boenden 

för att deras egna socialarbetare 

ska slippa jobba på obekväma tider 

och med obekväma personer. 

När vi börjar diskutera bostads- 

länge. ▼ ▼ 

35

▼ 

▼ 

PROVA NYTT Reidar Persson tror att 

social housing kan vara värt att prova. 

politik blir han riktigt upprörd: 

– Bostadspolitik är dyrt men 

fi nns inte längre som budgetområde 

i statsbudgeten. För Boverket 

är ventilationskontroll en 

prioriterad fråga - inte hemlöshet. 

Bostadsbyggande behandlas 

på samma sätt som videoapparater. 

Det är marknaden som ska 

bestämma. 

– Här låtsas vi att allmännyttan 

ska lösa alla problem trots att den 

inte gör det, och inte har gjort det 

på länge. Man säger att i Sverige 

stöder vi individerna i stället för 

bostäderna, men det fi nns indi- 

Egnahemsrörelsen och självbyggeriet 

■ Egnahem är ett begrepp som är 

starkt förknippat med statsminister 

Per Albin Hansson och socialdemokraterna, 

som manifestation av 

folkhemstanken. Socialdemokraterna 

såg i egnahemmen en frigörelse 

från hyreshusen som hade vuxit upp 

under 1800-talets industrialisering 

och som kännetecknades av miserabla 

sociala förhållanden och av höga 

hyror. 

■ Egnahemsrörelsen bildades dock 

under slutet av 1800-talet i Sverige 

för att uppmuntra arbetare och andra 

vider som saknar förutsättningar 

för att bo, vad gör vi med dem? 

Särlösningar krävs 

Reidar Persson är anhängare 

av det som i andra länder kallas 

social housing, det vill säga att 

samhället subventionerar vissa 

bostäder så att hyresnivåerna kan 

hållas nere 

– Politikerna går ut i fält med att 

vi inte ska ha några särlösningar. 

Man menar att social housing 

leder till segregation, precis som 

om vi inte har det redan? 

– Det fi nns människor som inte 

personer utan större tillgångar att 

skaffa sig en egen bostad i form av 

ett egnahem. Man byggde sitt eget 

hus och fi ck hjälp med billig fi nansiering. 

■ Egnahemsrörelsen växte i omfattning 

under 1920-talet och många 

kunde skaffa sig egna småhus för 

enfamiljsboende. Byggandet började 

nyttja standardiserade och ibland 

prefabricerade delar. 

■ På 1930-talet blev egnahemsrörelsen 

en politisk angelägenhet. 

Under 1930-talet började egnahems- 

klarar av detta kommersialiserade, 

teknikaliserade samhälle och 

vi måste bara acceptera det. Om 

vi verkligen menar allvar med 

att alla ska med så behövs det 

en nischad bostads- och arbetsmarknad. 

– Visst fi nns det hemlöshet och 

bostadslöshet i Storbritannien. 

Och vi har ett bättre välfärdssystem 

än de. Men jag menar att vi 

hittills inte har klarat av att ta oss 

den sista biten så att alla verkligen 

blir med. Det fi nns lösningar för 

den här sista biten i andra länder, 

men vi är så nöjda med det 

vi åstadkommit så att vi inte vill 

lära oss nåt av andra. 

En riktad miljard 

– Stiftelsen Hotellhem har 800 

billiga gamla lägenheter. Att bygga 

nytt blir för dyrt trots att behovet 

av små billiga lägenheter är hur 

stort som helst. Varför inte prova 

social housing för att bryta detta. 

När staten subventionerade hela 

allmännyttan kostade det 30 miljarder 

om året. En riktad miljard 

nu skulle kunna spela stor roll för 

att utsatta grupper skulle kunna 

få en bostad. För det är faktiskt så 

att hemlöshet har med bostäder 

att göra. 

Text och foto: 

Per Sternbeck 

områden byggas i en allt större skala 

över hela landet, delvis fi nansierade 

av statliga och kommunala medel. 

Det var också nu som en allt större 

standardisering av egnahemmen 

skedde. EPA-villan föddes. 

■ På 1940-talet hade rörelsen växt i 

omfattning och många kunde åtnjuta 

det egna boendets frihet. 

■ Egnahemsepoken tog slut på 

1960-talet i och med den nya bostadspolitiken 

som lanserade miljonprogrammet. 

Källa: Wikipedia 

36 oberoende 1/2009

efterklokt 

Yes we can! 

Jag träffade Kennet första 

gången på juldagen 2008, 

Socialdemokratiska ungdomsförbundetanordnade 

alternativ jul i Borås 

och jag var där eftersom sambons 

dotter är politiskt aktiv. Man behövde 

inte direkt ha en examen 

från socialhögskolan för att se att 

livet hade gått hårt fram med min 

nyfunna vän. 

Kläderna var slitna och benet 

var gipsat, han berättade att det 

skulle varit borttaget i oktober, 

men det hade inte blivit av. Kvällen 

tog sig framåt med köttbullar 

och prinskorv olika människor 

passerade revy i lokalen, det spelades 

sällskapsspel och stimmades 

till tonerna av Bruce Springsteen, 

Lars Kristerz och Band Aid. Det 

var mycket mat och det var värme 

och gemenskap. Klockan nio 

var vi tvungna att stänga. Kennet 

var fortfarande kvar, det var uppenbart 

att han inte hade någon 

bostad att vandra vidare till. Jag 

frågade och han vidimerade mina 

farhågor. 

Vad säger man då? 

■ God Jul! 

■ Lycka till! 

■ Det ordnar sig! 

■ Shit happens 

■ Skaffa dig ett jobb! 

■ Bad luck! 

■ Klipp dig ! 

■ Sats på dig själv! 

■ Gå en starta eget kurs! 

■ Alla skall med! 


■ Jag sköter mitt så får du sköta 

ditt! 

■ Det är väl fan att inte kommunen 

tar sitt ansvar! 

■ Varför är det ingen som gör 

något? 

■ Tänk på barnen i Afrika, de 

hade varit glada för en apelsin. 

På något underligt sätt kändes 

hurtfriska uppmaningar, politiska 

klyschor och välmenande frågor 

något malplacerat. En känsla av 

vanmakt spred sig i min Kropp, 

vi fi rade Jesus födelsedag och en 

medmänniska skulle gå och lägga 

sig i ett trapphus. Jag gav Kennet 

mitt telefonnummer och lovade 

att jag skulle försöka att hjälpa 

honom om jag kunde. 

Vad hade jag nu gett mig in på? 

Varför jag? Hur gör man? Spelar 

”Vi fi rade Jesus 

födelsedag och 

en medmänniska 

skulle gå 

och lägga sig i 

ingen roll han ringer nog inte, 

men det gjorde han. Vi träffades 

i mellandagarna och kunde konstatera 

att socialtjänsten uppenbart 

hade gått på semester och 

om det fanns någon enstaka svart 

dag bland alla de röda i almanackan 

så kallades den klämdag, 

vilket betyder att ingen människa 

fi nns att tillgå då heller. 

Hur som helst, vi började med 

det mest angelägna, kontaktade 

sjukvården, satt i kö på akuten i 

fem timmar, fi ck en tid att komma 

tillbaka på, gick dit på den avtalade 

tiden och gipset avlägsnades. 

Vi kontaktade kommunens 

biligaste vandrarhem och bokade 

ett rum för tre dagar. Jag betalade 

ur egen fi cka, det var kallt 

och min vän kunde inte sova ute, 

socialtjänsten kanske förstår och 

reglerar mitt utlägg i efterskott. 

Vi satte in en annons i lokaltidningen: 

Man med fasta inkomster söker 

bostad. 

Vi fi ck tre svar och en välmenande 

hyresvärd blev rörd av vår 

historia och gav Kennet en bostad 

från februari, han började 

gå i NA-möten och huxfl ux hade 

han varit drogfri en månad, vilket 

belönades med en symbolisk 

nyckelring. 

Efter telefonköer och skriftliga 

ansökningar fi ck vi träffa en socialsekreterare, 

hon hade inte delegation 

att fatta några beslut, men 

ett trapphus. ▼ ▼ 

37

▼ 

▼ 

/efterklokt 

efter att ha konsulterat sin chef, 

beviljade hon boende på vandrarhemmet 

månaden ut. Mina 

utlägg blev dock inte reglerade 

”Hur skulle det se ut om människor 

fattade egna beslut på det 

här viset”. 

Löd den retoriska frågan. Ja det 

hade verkligen inte varit bra blev 

mitt svar, men ironin gick uppenbart 

inte fram. 

Kennet började trevande blicka 

framåt, han bokade tid för tandvård 

och möblerade sina tjugosju 

kvadrat i fantasin. Hyresvärden 

hörde av sig på nytt, nu ville han 

att jag skulle hyra lägenheten och 

att Kennet skulle hyra av mig i 

andra hand. 

Vi träffades ännu en gång och 

upprättade avtalet i enlighet med 

fastighetsägaren önskan. Processen 

drogs härmed ut en månad, 

vi skulle tillträda lägenheten först 

i mars, men det fanns på papper, 

allt var klart, vi var nöjda, stolta 

och glada. Åter på socialtjänstemannens 

kontor, blev det avslag 

på fortsatt boende på vandrarhemmet. 

Våra argument slogs i spillror, 

men vi kunde ju alltid överklaga, 

vilket vi väl kommer att gör så 

småningom. Vi talade med en kyrkans 

man som stolt informerade 

oss om att kyrkorna i Borås inte 

vill gå in och hjälpa till eftersom 

kommunen skulle ta sitt ansvar. 

Det är andra februari, det blåser 

snålt i en snål kommun i ett snålt 

land bland gnidna Knallar som 

fi rade Frälsaren födelsedag, men 

som medvetet strök de svaga och 

sjuka från gästlistan. Det berömda 

skitåret är här, vi känner det 

genom märg och ben, vi ser det 

i socialtjänstemannens misstänksamma 

blick 

Vad gör man när kommunen 

inte tar det berömda och lagstiftade 

ansvaret? Vi kan ju alltid 

överklaga, men vad hjälper det 

när termometern visar minus 

och en medmänniska inte har tak 

över huvudet? 

Mina tillgångar är begränsade 

men om det räcker åt en så kan 

det räcka åt två. I kväll tar vi natttåget 

till Skåne, jag skall arbeta 

där och min vän följer med. Vi 

kommer att bo på ett vandrarhem 

och vi kommer att äta oss 

mätta på ärtsoppa och annan billig 

föda. 

Om två veckor får Kennet en ny 

nyckelring, då har denna hopplösa 

djävul varit drogfri två månader. 

Vi kommer att fi xa detta 

för resan i sig har gjort oss besjälade 

av tro, hopp och kärlek. Visst 

skall den eller den ta sitt ansvar 

men framförallt är det upp till var 

och en att ta sitt allmänmänskliga 

ansvar. Vi lever i ett land som har 

fl er fritidshus än vad det fi nns 

uteliggare, vi köper kattmat för 

miljoner och reser till Thailand 

och skändar nationens döttrar. 

Vi kanske borde skämmas men 

”Vi lever i ett 

land som har 

fl er fritidshus 

än vad det fi nns 

uteliggare, vi 

köper kattmat 

för miljoner ... 

skam har aldrig gjort världen till 

en bättre plats. 

”Yes we can” sa Barack. 

”No we can’t” sa Kyrkan och 

socialtjänsten i Borås. 

Kennet är en av många, han 

kommer troligtvis att klara detta, 

han kommer antagligen att hjälpa 

andra på samma sätt som han 

själv fi ck hjälp. Det fi nns många 

behövande i vårt land, men det 

fi nns långt fl er som skulle kunna 

hjälpa. Mitt bidrag är spott i Mississippi 

ur det perspektivet. Men 

jag minns slutorden då jag med 

tårfyllda ögon såg Schindlers list: 

”Den som räddar en människa 

räddar världen”. 

Du som läser detta erbjuds nu 

denna unika möjlighet. Gör något, 

vad som helst, litet eller stort 

spelar ingen roll, men visa att du 

bryr dig och gör vad du kan. Om 

du ser en människa i nöd så tänk 

att det kunde ha varit din Pappa, 

din syster eller ditt eget barn, då 

blir det mycket svårare att säga 

nej. Engagera dig politiskt, bli 

medlem i en välmenande förening, 

skriv insändare, öppna ditt 

hjärta eller ditt hem. Vi är alla 

olika och våra uttryck kommer 

att bli därefter, pluralismen häri 

är en avgjord styrka. 

De unga idealisterna i SSU gjorde 

sitt, så kanske fi nns det hopp 

om framtiden, men varför vänta? 

Och till politiker och tjänstemän 

i Borås vill jag lämna följande 

uppmaning, lyssna till Barack o 

inget annat så kan ni börja med 

att bygga en barack så att de hemlösa 

får tillfälligt skydd från regn 

och kyla. 

Nu skall vi skynda till stationen, 

önska oss lycka till på vår resa, vi 

lovar att skriva ett vykort från vår 

osäkra framtid. 

Hans och Kennet 

38 oberoende 1/2009

RFHL 

GÖTEBORG 

SÖKER 

ÄNNU FLER 

VOLONTÄRER 

Verksamheten i Göteborg växer. 

Men det behövs fl er personer 

som kan engagera sig i den 

dagliga verksamheten. Har du tid 

över som du vill ägna åt att hjälpa 

andra och dig själv. 

Kontakta Göteborgsavdelningen, 

Tel: 031-82 51 91, 031-82 15 64 

eller mejla: 

kontakt@rfhl-goteborg.com 


RFHL UPPSALAS 

VERKSAMHET 

ALLVARLIGT HOTAD! 

– Vi behöver allt stöd vi kan få, även på riksnivå, säger Staffan Utas. 

Landstinget vill att RFHL Uppsalas stödverksamhet för läkemedelsberoende 

skall upphandlas i konkurrens med andra. 

– Därefter får vi bara ett litet anslag som patientförening, berättar Staffan 

Utas, verksamhetsansvarig på föreningen. Förlorar vi en sådan upphandling 

är verksamheten förbi. Skulle vi vinna upphandlingen kan vi förlora vår ”själ”. 

Så vi kämpar för att påverka landstinget till att göra en ny överenskommelse 

med oss. De tänker nämligen inte spara pengar utan lägga mera på dessa 

patientgrupper i och med upphandlingen. Så lite har de tagit till sig, men vår 

patientorganisation skall alltså inte få del av det vi kämpat för. 

Stöd RFHL i Uppsala län: Skriv under deras namninsamling: 

www.oberoende.info/rfhlups 

39

FÖRBUNDSKANSLI 

Lagerlöfsgatan 8, 112 60 Stockholm, 

tel: 08-545 560 60, fax 08-33 58 66, 

e-post: info@rfhl.se, hemsida: www.rfhl.se 

LÄNSAVDELNING 

RFHL-Norrbotten 

Smedjegatan 1, 972 33 Luleå 

tel: 0920-22 89 49, fax 0920-22 89 49 

e-post: lulea@rfhl.se 

www.rfhl.se/stockholm 

Stockholm Afrikanska systerföreningen c/o RFHL, 

Lagerlöfsgatan 8, 112 60 Stockholm 

tel: 08-54 55 60 60, e-post: camilla.svenonius@rfhl.se 

Tjuvgods Lagerlöfsg. 8, 112 60 Stockholm 

tel: 08-545 560 60 e-post: epost@tjuvgods.se 

Uppsala län Bangårdsgatan 13, 753 20 Uppsala 

tel : 018-12 44 22 

e-post: rfhlu@oberoende.info, www.oberoende.info 

LOKALAVDELNINGAR 

Göteborg Sångspelsgatan 1, 422 41 Hisingsbacka 

tel: 031-82 51 91, 82 15 64, fax: 031-82 16 42 

e-post: kontakt@rfhl-goteborg.com, 

hemsida: www.rfhl-goteborg.com 

Jönköping Svavelsticksgränd 17, 553 15 Jönköping, 

tel/fax: 036-12 39 38 (kansliet) 

036-19 07 76 (läkemedelsfrågor) 

e-post: rfhl.jonkoping@telia.com 

Karlskrona Östra Vittusgatan 36, 371 33 Karlskrona 

tel: 0455-169 64, fax: 0455-188 01 

e-post: blekingegardar.familycare@swipnet.se 

www.blekingegardar.se 

Karlstad RFHL Qvinnoqulan 

tel: 0762-76 89 72 (Lena Båtman) 

e-post: qvinnoqulan@live.se 

OMBUD 

Arboga Dan Karlsson, tel: 070-305 82 00 

Båstad Hans Johansson, hans.johansson@rfhl.se 

Eskilstuna Lennart Clarstedt, 070-37 68 477 

Fagersta Simone Lundh, 0730-39 29 64 

Kalix-Haparanda Anna-Lisa Eckebring, 0923-22136 

Lomma Roland Sjöberg, tel: 040-41 46 88 

Mölndal Sven-Åke Lindgren, tel: 031-16 10 56 

Nyköping Tomas Bengtsson, tel: 070-039 61 48 

Sandviken Rolf Karlsson, rolf.karlsson@rfhl.se 

Skellefteå P O Boström, tel: 076-808 10 39 

Skinnskatteberg Daniella Hassenstien, 

daniella.hassenstein@rfhl.se 

Sundsvall Helene Lundstedt, tel: 060-650 26 89 

Tidaholm Mona Karlsson, tel: 052-41123 

Timrå Jan Lidén, tel 060-57 49 68, 070-576 23 20 

Örebro Erja Lukkarila, erja_lukkarila@hotmail.com 

Kiruna Steinholtzgatan 45, 981 32 Kiruna, 

tel: 0980-15478 

Luleå Smedjegatan 1, 972 33 Luleå 

tel: 0920-22 89 49 (kansliet), 22 74 55 

(läkemedelsfrågor) fax: 0920-22 89 49 

e-post: lulea@rfhl.se www.rfhl.se/lulea 

Oberoende gruppen i Luleå (män): 

Thomas, tel: 073-270 84 67 

Lund Postadress: Bantorget 6, Donyo, 222 29 Lund 

tel: 070-208 72 02 e-post: rfhl.lund@gmail.com 

Läkemedelsgruppen i Tidaholm 

e-post: mona.carlsson@rfhl.se 

Musketörerna i Rågsved Stövargatan 75, 

124 61 Bandhagen, tel: 08-502 160 00, 

e-post: info@musketorerna.se 

BEHANDLINGSHEM 

Iris Utvecklingscenter Mullsjö 

Box 113, 565 23 Mullsjö, (Hablahester Bjurbäck), tel: 

0392-375 00, fax: 0392-37548 

Iris Utvecklingscenter Enköping 

Storgatan 42, 742 59 Grillby, tel 0171-47 12 40, 

fax: 0171-47 12 41 

Iris utvecklingscenter Göteborg 

Götabergsgatan 20, 411 34 Göteborg 

tel: 031-708 32 40, fax: 031-708 32 41 

Iris utvecklingscenter Stockholm 

Västerlånggatan 54, 111 29 Stockholm, 

tel: 08-402 68 61, fax: 08-402 68 69 

e-post: info@irisutvecklingscenter.se 

Malmö Almbacksgatan 18, 211 54 Malmö 

FAMILJEVÅRD 

tel: 040-611 91 35, fax: 040-661 40 08 

RFHL Blekingegårdar Östra Vittusgatan 36, 

Boendekollektiven ComBoe: tel: 070-656 94 94, 371 33 Karlskrona, tel: 0455-169 64 

070-656 99 99, e-post: comboe3@hotmail.com e-post: blekingegardar.familycare@swipnet.se 

Norrköping Qvinnoqulan Repslagarg. 11 

hemsida: www.blekingegardar.se 

602 25 Norrköping, tel: 0762-24 18 01 

RFHL Värmlandsgårdar Kolvgatan 5, 

e-post:qvinnoqulan.norrkoping@hotmail.com 

653 41 Karlstad, tel: 054-18 10 72, 070-20 93 171 

Oberoende Skinnskatteberg tel: 0768-35 32 05, fax 054-18 10 71, e-post: rfhl-vmg@xpress.se 

e-post: daniela.hassenstein@rfhl.se 

Oberoende Väst tel: 0737-69 55 92, 

e-post: hans.johansson@rfhl.se 

hemsida: www.varmlandsgardar.se 

Stockholm Lagerlöfsgatan 8, 112 60 Stockholm 

40 tel: 08-545 560 69 fax 08-33 58 66 

e-post: stockholm@rfhl.se 

oberoende 1/2009

Stor, stygg & snedtänd - RFHL

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?