1 - Sillerud

Bilden visar Muscle Girl.
Textförfattaren kan intyga att
det är en riktigt mysig häst –
imponerande hög i manken men
betryggande lugn i humöret.
Hästkarlen
Svante Karlsson i Fälltakan har hållit på med hästar
så länge han kan minnas. Han fick dem liksom i
arv från pappan Arne, som bl a var med mycket på
istrav på den tiden loppen faktiskt ägde rum ute på
sjöisarna.
Svante har också jobbat som telegrafare under åren 1960 – 1995, men jag får en känsla
av att han föredrar hästarna.
Svante jobbar 7 dagar i veckan från tidig morgon till kväll. Under dagen kan han ta
några pauser från hästarna, men då åker han till Svensbyn och plogar snö (på vintern
alltså). (Jag vill bara nämna, att Svante är 71 år…)
På frågan vad han egentligen tycker om de där fyrfotingarna svarar han, att de numera är
lättskötta och enkla att hantera. De är på flera sätt bättre än förr, t ex mer läraktiga. Idag
är det ovanligt med ”elaka” hästar tack vare att man har avlat fram så bra gener. Man
brukar inte ens behöva kastrera hingstarna för att de ska gå att hantera smidigt.
Svante brukar ha ett tiotal hästar igång, varav hälften i träning och hälften på något
stuteri för att tränas socialt med andra hästar. Han sköter allting själv med vissa
möjligheter till reservarbetskraft inom familjen.
Det är idealiskt att börja träna en häst när den är 1 år gammal. Då får man starta upp
lugnt och harmoniskt. Ston kan tränas hårdare – de tål liksom mer än hingstarna utan att
få skador. Som tränare måste man se hästarna som individer, säger han, och själv vara
trygg, bestämd och inge förtroende. En häst som inte går tillräckligt bra på tävlingar går
ofta till en ridskola i stället. Att hålla en häst i träning idag kostar ofta runt 20 000:- i
månaden, och då är inte veterinär, transporter m m inräknat.
Om man har vuxit upp med hästar och fått mycket rutin samt dessutom ansträngt sig för
att lyssna på andra i branschen har man hyfsade chanser att lyckas med tränarjobbet.
Idag är det dock mer konkurrens än tidigare. Enligt Svante är Stig H Johansson den allra
bäste i branschen och helt suverän som tränare. Han hör dessutom till dem som villigt
delar med sig av sina erfarenheter.
Svante har tävlat en hel del på många av Sveriges travbanor (med amatörlicens). Hans
hästar brukar gå i dryga tjugotalet lopp per år. Topphästen hette Millan Pamela och hon
var som mest aktiv för 7 – 8 år sedan. Den högsta lyckan är att göra ett bra lopp efter ett
dåligt utgångsläge, speciellt just när ens egen häst springer förbi de andra…
Under ett lopp kommer man upp i 40 – 50 km/h, men Svante har faktiskt aldrig råkat ut
för några skador. Det säger nog en hel del om hans kompetens.
Motion får han på jobbet, men enligt Yvonne Jacobsson är han en jäkel på att dansa
dubbelbugg också. På sin lilla fritid ägnar han sig åt friluftsliv eller sköter om sin
skog. Semestrar är ett närmast okänt begrepp – mer än 3 – 4 dagar i taget är inte det
vanligaste. Det längsta han har varit bortrest är 1 vecka… Då brukar sönerna ta över ett
tag.
Någon gång om året åker han över till USA, där han köper hästar ibland. Aveln där är
erkänt bra och ger de bästa hästarna.
Det brukar kännas OK att sälja en häst, säger han, men om det händer en olycka är det
värre. Och ja, han äter hamburgerkött…
Bild: Yvonne Jacobsson
Text: Åsa Strandhem Fredriksson
22 23