Sinnenas samspel - en artikelsamling av David Brown - Skolporten

måste luta huvudet bakåt för att kunna se framför sig. Denna kroppsställning kan
vara till hjälp när man ska orientera sig med hjälp av synen medan man går, men
den hindrar barnet från att se var han eller hon sätter fötterna. Dessutom innebär
det en stor utmaning att kunna behålla denna kroppsställning samtidigt med
en stabil jämvikt och god kroppshållning i sittande och stående. Det kan uppstå
extremt motstridiga behov med avseende på huvudets ställning när man går. Både
behovet av att hålla jämvikten och behovet av att tydligt kunna se var man sätter
fötterna, samt fotofobi, 4 är företeelser som kan tvinga barnet att böja huvudet
framåt och hålla ansiktet nedåtvänt. Samtidigt behöver barnet luta huvudet bakåt
med ansiktet uppåtvänt för att riktigt kunna se vad som finns i omgivningen.
Om det förekommer näthinnekolobom som är belägna i makulan (gula fläcken)
eller i anslutning till synnerven, kommer synskärpan att påverkas. Som en följd av
ett kombinerat synfältsbortfall och dåligt centralseende, kan det hända att barn
inte tittar rakt på föremål eller människor, även om de faktiskt tittar.
Näthinnekolobom medför hög risk för näthinneavlossning, och därför är aktiviteter
som inbegriper kraftiga slag och stötar inte att rekommendera. Man måste
också vara extra försiktig när man utsätter dessa barn för stora rytmiska rörelser,
eller när barnen utför rörelser i samband med idrottsundervisningen. När det gäller
äldre elever måste man ta hänsyn till riskerna med vissa idrotter som att hoppa
på studsmatta och att hålla på med boxning, dykning, brottning, fotboll, och så
vidare. När man utreder en dramatisk förändring av hur ett barn fungerar, bör en
ögonundersökning automatiskt ingå i utredningen (Pagon, 1999).
Iriskolobom bör inte ha någon inverkan på synskärpan och synfältet. Däremot kan
denna anomali sannolikt ge upphov till problem när det gäller att stå ut med ljus
av viss styrkegrad, fotofobi, problem som ibland även kan förekomma hos personer
som inte har iriskolobom. Tecken på fotofobi kan inbegripa sådant som att man
kisar eller håller för ögonen med armen eller handen, hela tiden håller huvudet
nedböjt och tittar ned i marken när man är utomhus i dagsljus, känner motstånd
mot att gå ut i dagsljus och vägrar att sitta med ansiktet vänt mot fönstren i klassrummet
eller mot starkt upplysta datorskärmar. Situationen i samband med många
av dessa problem kan ofta förbättras med hjälp av färgade glasögon eller en solskärm
eller skärmmössa. Det finns en skenbar paradox i det faktum, att barn som
uppvisar ett fotofobiskt beteende när de har behov av visuell information, vid vissa
tillfällen i stället med flit stirrar rakt in i starkt ljus när de bara behöver visuell
stimulering, vilket skulle kunna vara ett tecken på att de behöver omorganisera
sina sensoriska system, på grund av trötthet, stress eller sensorisk överbelastning.
Med andra ord kan starkt ljus vara fantastiskt bra när det är just det som barnet i
fråga behöver, medan det vid andra tillfällen ställer till oerhört mycket besvär för
vederbörande.
Ansiktsförlamning, kranialnerv vii, är en annan vanligt förekommande anomali
med konsekvenser för synförmågan. Om det föreligger en uttalad ansiktsanomali,
går det ena ögat inte att öppna särskilt mycket, ptos, eller så går det inte att sluta
ögonlocket på den motsatta sidan av ansiktet. Båda dessa anomalier kan också
uppträda samtidigt. Ett barn med ptos måste luta huvudet bakåt och möjligen
också öppna ögat mer genom att skjuta upp ögonlocket med hjälp av ett finger, för
att kunna se någonting, trots det hängande ögonlocket. Om det inte går att sluta
4 Översättarens anmärkning: Fotofobi innebär en ökad känslighet för ljus.
Sinnenas samspel 71