Sinnenas samspel - en artikelsamling av David Brown - Skolporten

70 Sinnenas samspel
Det finns starka kopplingar mellan balanssinnet och synförmågan (Glimcher,
1999). Problem med balansen kan påverka förmågan att upprätthålla ett stabilt
synfält, förmågan att lätt följa föremål med blicken medan de rör sig och förmågan
att skilja mellan huruvida det är föremålet eller man själv som rör sig (Gregory,
2001). Det kan verka som om vissa barn ”blir blinda”, om olika omständigheter
gör det alltför svårt för dem att behålla sin stabila kroppshållning. Däremot kan
de uppvisa en del väl utvecklade visuella och andra färdigheter när de ligger platt
på rygg eller på sidan på ett fast underlag. Allteftersom barnen blir större, kan det
hända att de använder sig av sina synrester som en hjälp för att hålla sig upprätta,
tänk på jämviktstriaden. De kompenserar för att de inte har något balanssinne
genom att använda sig av de starka synintryck som utgörs av de horisontella och i
synnerhet de vertikala linjerna i ett rum, till exempel hörn, samt kantlinjerna runt
fönster, dörrar, bordsskivor och tavlor uppsatta på väggarna. Deras förmåga att
hålla balansen kan vara betydligt sämre utomhus där dessa starka synmarkörer
till stor del saknas eller befinner sig utanför deras synfält. Detta kan leda till att de
ogärna går ut utomhus, till exempel under rasterna i skolan. Det kan också resultera
i en oförmåga att utföra vissa uppgifter utomhus, uppgifter som de utför på ett
utmärkt sätt inomhus. För barn som läser kan det vara till hjälp att använda en
läslinje på datorn eller en läslinjal, en ram som i formen påminner om ett brevinkast,
som isolerar en textrad i taget. Likadant kan det vara till stor hjälp för en elev
att använda sig av storstil på en dator, inte därför att synskärpan är dålig, utan
därför att eleven i fråga behöver hjälp att isolera den textrad som det är meningen
att han eller hon ska fixera blicken på.
Det kan även finnas kopplingar mellan balanssinnet och förmågan att bearbeta
ljud och utveckla talat språk (Colby Trott et al., 1993). Hos barn med Charge
syndrom får detta ytterligare konsekvenser utöver de övriga hörselproblem som
kan finnas. Det borde då vara till stor hjälp med en samarbetsstrategi där man
sammanför en hörselpedagog, en logoped och en arbetsterapeut med utbildning i
sensorisk integrationsterapi, eller vilken som helst kombination av dessa. Svårigheter
med att bearbeta hörselintryck utgör en bidragande faktor till problem med
minnet och med att tillägna sig vissa grundläggande akademiska färdigheter.
I viss mån behöver vi alla röra på oss för att kunna lyssna, men barn med balansproblem
kan behöva det i ännu högre grad för att kunna lyssna och förstå. Alltså
kan det motverka sitt eget syfte att säga åt dem att: ”Stå still och lyssna”.
För alla barn med Charge syndrom är det mycket viktigt med regelbundna insatser
från en sjukgymnast. Dessa terapeuter behöver dock informeras om att det inom
denna grupp kan finnas allvarliga balansproblem och om vilka konsekvenser detta
kan få (Blake & Brown, 1993; Admiraal et al., 1998; Gregory, 2001).
Utöver de synsvårigheter som kan härröra från ett dåligt fungerande balanssinne
finns det specifika ögondefekter som har samband med Charge syndrom, och som
också på ett markant sätt inverkar på synförmågan.
Näthinnekolobom orsakar visst synfältsbortfall, för det mesta i det övre synfältet.
Som en följd av det kan det först förefalla som om barnet är helt blint, eller så kan
det hända att han eller hon bara tvångsmässigt stirrar rakt in i starkt ljus. Det kan
också vara så att barnet gärna vill titta på föremål ”upp och ned” – i ryggläge med
huvudet bakåtlutat och med föremålet ovanför hjässan. Senare, när barnet befinner
sig i upprätt ställning och kan förflytta sig själv, kan det hända att han eller hon