Sinnenas samspel - en artikelsamling av David Brown - Skolporten

64 Sinnenas samspel
för denna forskning. Emellertid kan vissa barn med tämligen goda sensoriska
förmågor, tillfredsställande kommunikationsförmåga och, efter vad man kan se,
obetydliga obehag fortfarande uppvisa ett utmanande beteendemönster. Nedsättning
av den kognitiva förmågan har tagits med som möjlig orsak i vissa, men inte
i alla fall. Det verkar troligt att det förekommer vissa neuropsykologiska problem.
Nyare forskning ger stöd åt tesen att det föreligger brister i den exekutiva, verkställande
funktionen eller problem med att växla mellan, initiera, hämma impulser till
eller fortsätta med olika handlingar, vilka har sitt ursprung i aktivitet i prefrontala
kortex. 7
Ett annat område som man håller på att utforska är huruvida det föreligger rubbningar
i reglerande funktioner. Sådana rubbningar gör det svårt för barnet att
reglera komplexa processer, som exempelvis sömn–vakenhet, hunger–mättnad,
förmågan att lugna ned sig och ta sig ur känslolägen av upprördhet och förtvivlan,
förmågan att hantera sina känslor och förmågan att planera motorisk aktivitet.”
(Hartshorne, 2005)
Många problem som man stöter på hos en betydande andel av populationen med
Charge syndrom bidrar således med ytterligare bitar till pusslet: nedsatt förmåga
till självreglering, oflexibelt beroende av rutiner, svårigheter att hantera omställningar,
svårigheter att bibehålla ett anpassat emotionellt perspektiv, omedelbara
men ovanliga behov med avseende på kroppshållningen, sensoriska behov samt
självstimulerande beteendemönster som en följd härav.
Det första steget verkar vara att försöka utröna när dessa problem föreligger och
vilka de är, innan man på ett effektivt sätt kan åtgärda dem. Mina iakttagelser
tyder på att de flesta barn med Charge syndrom inte alltid är tillgängliga för inlärning
och inte heller är det fullt ut på grund av denna flerskiktade uppsättning
problem, och att det är mycket angeläget att ta hänsyn till detta innan man på ett
effektivt sätt kan ta itu med andra aspekter av den teoretiska kursplanen. Vi lär oss
av exempel på kreativt tänkande och lyckade praktiska försök som i stor utsträckning
har varit krisbetingade. Att använda sig av resurspedagoger (se exempelvis
http://intervener.org/, en idé som kommer från det dövblindpedagogiska fältet), har
i många fall visat sig vara mycket effektivt. Det borgar för en mer effektiv fortlöpande
utvärdering och gör kursinnehållet mer tillgängligt för eleven, varigenom
kraven på ett åtgärdsprogram uppfylls. Dessutom underlättar det samspelet med
kamrater och med ständigt växande sociala kretsar samt ger tillförsikt och möjlighet
till bra strategier när det börjar uppstå problem med självregleringen. Vi har
fortfarande lång väg kvar att gå, men nu tycks vi åtminstone ha ett tydligare och
mer ändamålsenligt fokus.
7 Översättarens anmärkning: Prefrontala kortex är en del av pannlobens hjärnbark.