Sinnenas samspel - en artikelsamling av David Brown - Skolporten

Dövblindhet, självreglering och
tillgänglighet för inlärning: Några
tankar rörande undervisning av
barn med Charge syndrom
Sigmund Freud hävdade att det inte finns någonting sådant som dåligt väder, bara
fel sorts kläder, uppenbarligen råkar de aldrig ut för några tornados i Wien. Ungefär
på samma sätt kan man påstå att det inte finns någonting sådant som ett barn
med Charge syndrom som man inte kan klara av att undervisa på ett bra sätt i den
lokala skolan, bara undervisning som inte har den rätta utformningen för barnet i
fråga. Är det lätt att få till den rätta utformningen? Vanligtvis inte, och det tenderar
att bli en allt större utmaning allteftersom barnet blir äldre och går vidare till
högstadiet och gymnasiet. Emellertid finns det exempel på allt fler situationer där
man har lyckats väl. Dessa vittnesbörd visar både på utmaningarna och på de
attityder och lösningar som kan leda till ett lyckat resultat. Berättelser från ett stort
antal föräldrar och professionella inom skolvärlden under de senaste decennierna,
bekräftar om och om igen vilken utmaning detta kan vara.
De största svårigheterna har ofta att göra med beteendemässiga särdrag hos dessa
barn. Svårigheterna brukar dock ökas på genom olämpliga reaktioner från skolvärlden.
Det som i huvudsak bär skulden för detta, som jag ser det, är bristen på
kreativt tänkande, en fördomsfull och rigid inställning, oändamålsenliga metoder
för utvärdering, vägran eller oförmåga att verkligen observera barn samt feltolkning
av sådant man observerar. Man försöker tvinga in barnen i en mall enligt
tidigare existerande normer, ofta med ett betydelsefullt extra inslag i form av planer
rörande deras beteendemönster. Slutresultatet blir nästan alltid att problemen
förstärks och att man avlägsnar sig ännu mer från möjligheten att överhuvudtaget
uppnå några av de önskade resultaten av undervisningen.
Människor med Charge syndrom måste i allmänhet klara av mycket mer än bara
sina funktionella syn- och hörselproblem, eftersom detta syndrom ofta berör ett
flertal organsystem och alla, eller så gott som alla sinnena. Enligt min erfarenhet
utvecklar de flesta personer med Charge syndrom fantastiska adaptiva beteenden. 1
Det slutar med att nästan alla dessa personer ”lurar” andra människor att tro att
allting är lättare och mer okomplicerat än det i själva verket är. Människor som vill
1 Översättarens anmärkning: I rapporten Mångsidiga intensiva insatser för barn med autism i förskoleåldern, skriver Eric Zander
följande: ”Adaptiva beteenden definieras vanligen som beteenden som behövs för att göra individens interaktion med omgivningen
ändamålsenlig och som ökar delaktighet och självständighet.”
Sinnenas samspel 57