Sinnenas samspel - en artikelsamling av David Brown - Skolporten

54 Sinnenas samspel
På detaljplanet behöver vi ögonmuskler som inte bara effektivt kan flytta, ställa
in och fixera blicken, utan också kan hjälpa ögonlinserna att ändra form så att
föremål vi tittar på förblir tydliga och hålls kvar i fokus, på vilket avstånd de än
befinner sig.
Medan alla dessa rörelser pågår behöver vi också ha god kontroll över kroppshållningen,
så att detta att flytta blicken och vrida på huvudet och bålen inte får oss
att tappa balansen och ramla omkull. För de flesta av oss sker allt detta omedvetet
och lätt och ledigt när vi väl har passerat spädbarnsåldern. För många personer
med Charge syndrom är detta emellertid en komplex färdighet som innebär stora
utmaningar, och som kan vara omöjlig att bemästra utan betydelsefulla anpassningar
för att minimera dessa utmaningar.
Ständigt låg muskeltonus är kännetecknande för många personer med Charge
syndrom. Det kan finnas flera möjliga orsaker, bland annat allvarliga vestibulära
problem, nedsatt synförmåga, slapp bindväv, hjärtfel, andningssvårigheter, dålig
nutrition och en allmänt reducerad förmåga att ta emot sensoriska impulser, och
allt detta medför reducerad uppmärksamhet. Problemet blir dessutom ytterligare
förstärkt genom brist på motivation att röra sig och den uteblivna träning som
blir följden av detta. Fallreflexer, förmågan att kontrollera ställningen på huvudet
och förmågan att stå och gå utan stöd brukar utvecklas mycket sent hos små barn
med Charge syndrom. I genomsnitt lär de sig gå vid tre till fyra års ålder. Därför
bör man inte bli förvånad över att det kanske verkar som om vissa barn med
Charge syndrom ”blir blinda”, om olika omständigheter gör det alltför svårt för
dem att behålla sin stabila kroppshållning. Däremot kan de överraska en genom
att uppvisa en del väl utvecklade visuella och andra färdigheter när de ligger platt
på rygg eller på sidan på ett fast underlag med ordentligt stöd för huvudet. Vi
borde inte bli överraskade över denna skenbara paradox, då Jean Ayres för länge
sedan talade om för oss att näst efter luft att andas, är förmågan att behålla en
stabil kroppsställning, snarare än användandet av synförmågan, det vi prioriterar i
första hand. Utan förmågan att behålla en stabil kroppshållning skulle ingen av oss
kunna koncentrera sig och fästa uppmärksamheten på att titta på tv, på att läsa
en tidning eller på att utföra någon komplex finmotorisk uppgift som att sy eller
skriva. Vi omorganiserar oss först för att hitta en stabilare och mer fysiskt bekväm
kroppsställning eller, i de mest extrema lägena, skyddar vi oss från att falla och
först därefter ägnar vi oss åt att titta på tv, läsa eller sy. Alla våra sinnen är avsedda
att fungera samtidigt och understödja varandra, och detta att ha god balans,
eller jämvikt, är i själva verket beroende av samspelet mellan tre sinnen som bildar
jämviktstriaden.
På grund av det ömsesidiga beroendet mellan dessa sinnen, kan vissa personer
med Charge syndrom, allteftersom de blir äldre, utnyttja synförmågan till hjälp
för att hålla balansen och för att hålla sig upprätta. De kompenserar för sitt dåliga
vestibulära sinne, eller för att detta sinne helt saknas, genom att använda sig
av de starka synintryck som utgörs av de horisontella och i synnerhet de vertikala
linjerna i ett rum, till exempel hörn, samt kantlinjerna runt fönster, dörrar, bordsskivor
och tavlor uppsatta på väggarna. Dessa synintryck talar om för hjärnan
vilket håll som är upp, eftersom det sinne, det vestibulära som i normala fall gör
detta, saknas. Om dessa personer alltså helt eller delvis hindras från att utnyttja
synförmågan, exempelvis när de går omkring utomhus i starkt ljus, eller i mörkret,
kan det hända att de får mycket sämre balans eftersom dessa starka synmarkörer
till stor del försvinner. Det kan vara så att de utan avbrott måste fokusera på att