Sinnenas samspel - en artikelsamling av David Brown - Skolporten

– sensoriskt försvar.
Barnen drar sig till exempel alltid undan från beröring av mjuka och eftergivliga
material eller vänder bort blicken från starkt ljus.
– onormalt låg eller hög smärttröskel.
Barnen avvisar till exempel vissa former av sensorisk stimulering som om det
gjorde ont. Däremot verkar de inte uppmärksamma vissa andra sensoriska
stimuli, som av andra personer kan upplevas som smärtsamma. Dessutom
gråter de aldrig och verkar inte göra sig illa oavsett vad som händer med dem.
– uppenbara växlingar eller motsägelser med avseende på den sensoriska
perceptionsförmågan.
Dessa barn spottar till exempel ut all mat som stoppas i munnen på dem, och
som inte är i puréform, medan de däremot känner med munnen på alla slags
föremål och material som inte utgörs av mat, till exempel stenar, trä, tyg eller
jord. Ett annat exempel är att barnen inte tuggar mat i fast form eller biter på
den, men tuggar och biter överdrivet på föremål och material som inte utgörs av
mat, ofta under det att de ihärdigt gnisslar tänder.
– ovanliga kroppsställningar.
Dessa barn behöver exempelvis regelbundet inta horisontalläge eller uppochned-
vänd ställning, med armar och ben tätt lindade om varandra. Ett annat exempel
är att barnen alltid behöver ha stöd för huvudet.
– distraktibilitet 1 .
– ständiga sömnrubbningar.
– problem med regleringen av vakenhetsgraden.
Barnen är ofta för dåsiga eller för exalterade och kan uppvisa extrem överakti-
vitet som växlar med extrem utmattning.
Under de tidigaste åren har dessa barn extremt svårt att behålla en stabil
kroppshållning när någon vuxen placerar dem i sittande eller stående ställning,
eller när någon utan förvarning flyttar dem från en plats till en annan. De reagerar
dock med välbehag på upplevelser i samband med starka rytmiska rörelser,
till exempel vaggande, studsande eller gungande rörelser, under förutsättning
att de har gott stöd för kroppen och huvudet.
Barnens rörelser är generellt dåligt avpassade vad gäller kraft och rörelseutslag,
och de använder för mycket eller för litet tryck, när de rör vid eller griper efter
föremål med händerna, på ett sätt som inte stämmer överens med eller är
ändamålsenligt för vad situationen kräver. Detta beskrivs ofta med att barnet är
mycket ”hårdhänt”, ”klumpigt” eller ”aggressivt”.
1 Översättarens anmärkning: Distraktibilitet kan beskrivas som ”en oförmåga att hålla uppmärksamheten koncentrerad på den
uppgift man just håller på med, så att uppmärksamheten i stället alltför ofta avleds genom ovidkommande och oviktiga stimuli från
omgivningen”.
Källa: Miller-Keane, Encyclopedia and Dictionary of Medicine, Nursing, and Allied Health, Seventh Edition.
Sinnenas samspel 37