Sinnenas samspel - en artikelsamling av David Brown - Skolporten

34 Sinnenas samspel
funktionsnedsättningar, krampattacker och betydande hälsorelaterade problem.
Varför tycker jag då att det är så viktigt att känna till Ayres arbete och hur det har
vidareutvecklats av andra terapeuter?
a. Genom att inrikta oss på det taktila, proprioceptiva och vestibulära sinnet, får
vi först och främst tillgång till ett ovärderligt verktyg, när vi betraktar barn med
grav syn- och hörselnedsättning och försöker ta reda på vad som verkligen
händer med dem, vilka sinnesintryck de uppfattar och hur de gör det, hur de
bearbetar dessa intryck och vad som verkligen kan motivera dem. Detta hjälper
oss att undvika att alltför ensidigt fokusera på synen och hörseln, vilket har
varit tradition inom det dövblindpedagogiska området.
b. Erfarenheten visar att man i praktiska sammanhang kan ha stor nytta av teorin
om att dessa tre sensoriska system utgör en grund, för att synen och hörseln ska
kunna fungera effektivt, även, eller särskilt, när det gäller barn med grav
sensorisk flerfunktionsnedsättning och stora medicinska behov och behov av
omvårdnad. Den kunskap vi har skaffat oss genom dessa erfarenheter hjälper
oss att göra bättre prioriteringar i samband med våra bedömningar och upplägg
av undervisningen. Kunskapen hjälper oss också att lyckas bättre med att bistå
barn i utvecklingen av deras förmågor vad gäller syn, hörsel och beröring.
c. Både inom teorin och terapin använder man sig av begrepp som sensorisk kost,
sensorisk överbelastning, sensoriska hierarkier, sensoriska trösklar, vakenhets-
grad och självreglering. Alla dessa begrepp kan hjälpa oss att förstå barnens
beteendemönster, som annars skulle verka helt paradoxala eller oförklarliga.
Detta hjälper oss att undvika att alltför ensidigt fokusera på kognitiva färdig-
heter, något som mycket ofta förekommer inom det specialpedagogiska området.
d. Hos inflytelserika undervisningsteoretiker inom vårt område, som till exempel
Jan van Dijk och Lilli Nielsen, finner man ett synsätt som går ut på att ”följa
barnet”. Detta synsätt stämmer väl överens med uppfattningen att varje barn
har sina egna behov och preferenser, och att dessa bör vara bestämmande och
vägledande för våra insatser, om vi bara är kunniga, tålmodiga och villiga nog
att se och förstå dem.
e. Ur sensorisk synpunkt har var och en av oss områden där vi har vår styrka eller
där vi har behov av att utvecklas. Var och en av oss upplever också, under olika
perioder i livet och av olika anledningar, att vår sensoriska integration på vissa
sätt inte fungerar som den ska. Ayres synsätt fokuserar på ”människor” snarare
än på ”människor med funktionsnedsättningar”. Det hjälper oss på så sätt att
minnas det gemensamt mänskliga och de gemensamma utmaningar som vi alla
delar med barn med grav syn- och hörselnedsättning.
Här finns alltså en teori och en behandlingsstrategi som grundar sig på aspekter
av människors erfarenheter och beteendemönster. Både teorin och behandlingsstrategin
är allmänt erkända, även om det inte är så många som har förstått dem.
Liksom alla teorier, är denna bara bra och användbar om man använder sig av det
som fungerar för en själv och barnet i fråga och låter resten vara. Det förekommer
allt fler berättelser som vittnar om, att mycket av det som sensorisk integrationsterapi
erbjuder, i form av bedömning och behandling, har varit till verklig nytta
för många barn med grav syn- och hörselnedsättning. Geegee Larrington sammanfattar
den förändring som har ägt rum, när hon skriver att: