Sinnenas samspel - en artikelsamling av David Brown - Skolporten

2. ”Sensorisk integration” är också en teori som utvecklades på 60-, 70- och
80-talen av arbetsterapeuten Jean Ayres. Hon gjorde det i ett försök att exakt
förklara hur de olika informationerna, som inkommer från vart och ett av
sinnena, kopplas ihop och förenas med varandra, för att vi ska kunna fung-
era på ett effektivt sätt. Ayres arbetade med barn med inlärningssvårigheter,
som uppvisade vissa problematiska beteendemönster. De var ouppmärksamma
och distraherades lätt av ovidkommande företeelser. De var även ovanligt över-
eller underaktiva och tafatta, hade svårt att skriva för hand och hade också
andra problem som verkade hämmande på deras teoretiska prestationer. Hon
betonade den viktiga roll som det taktila, proprioceptiva 2 och vestibulära sinnet
spelar, när det gäller att bilda en stabil grund för att man ska kunna använda
synen och hörseln på ett effektivt sätt. Hon undersökte även förhållandet
mellan den information som inkommer via en individs sensoriska system och
det sätt varpå hjärnan tolkar och sedan svarar på denna information (med det
som kallas ”anpassade reaktioner”). Ayres definierade sensorisk integration som:
”... den neurologiska process, som organiserar sinnesupplevelser från den egna
kroppen och från omgivningen, och som gör det möjligt att använda kroppen i
denna omgivning på ett effektivt sätt. Rums- och tidsaspekterna av impulser
från olika sensoriska modaliteter tolkas, förenas och sammanställs till en
helhet. Sensorisk integration är informationsbearbetning ... Hjärnan måste välja
ut, förstärka, hämma, jämföra och sammanfoga den sensoriska informationen
i ett flexibelt, ständigt växlande mönster. Med andra ord, hjärnan måste inte-
grera informationen.”
3. Det är en behandlingsstrategi, känd som Sensorisk Integrationsterapi, som
Ayres har utvecklat med hjälp av sin teori. I samband med denna strategi
tittar man på hur sensorisk information tas emot av en individ och vilka
anpassade reaktioner vederbörande svarar med. Efter Jean Ayres död 1988 har
dessa idéer utvecklats vidare av andra arbetsterapeuter och sjukgymnaster med
utbildning i sensorisk integrationsterapi. I detta sätt att gripa sig an problemen
ingår numera att man tar hänsyn till många företeelser som hör ihop, däribland
sensorisk perception, sensorisk bearbetning, motorisk planering, vakenhets-
grad och självreglering av känslouttryck, sensorisk överbelastning och sen-
soriskt försvar. Nuförtiden är många lärare 3 inom det specialpedagogiska fältet
bekanta med vissa aspekter av denna behandlingsteknik. Detta beror på att
de har sett den användas i samband med behandling av barn och också på att
de själva har ombetts ta hand om delar av terapiprogrammet. De får dock sällan
någon utbildning i denna behandlingsstrategi eller i den bakomliggande teorin.
Geegee Larrington har skrivit ett alldeles utmärkt kapitel om sensorisk integra-
tionsterapi i ”Understanding Deafblindness”, vilket ger en kortfattad men utför-
lig översikt över de grundläggande principer som terapin bygger på. På det
begränsade utrymme som här står till buds, vill jag nu helt kort undersöka
Ayres teori och därefter vissa aspekter av det terapeutiska tillvägagångssättet,
vilka är särskilt relevanta när det handlar om barn med grav syn- och hörsel-
nedsättning.
2 Översättarens anmärkning: Det proprioceptiva sinnet kallas ibland även för muskel- och ledsinnet.
3 Översättarens anmärkning: Brown nämner här både lärare och ”teaching assistants”. Det senare syftar på ett slags ”hjälplärare”
eller personer, som inte nödvändigtvis är utbildade lärare, men som ändå håller i delar av undervisningen, självständigt eller tillsammans
med den ordinarie läraren.
Sinnenas samspel 31