Sinnenas samspel - en artikelsamling av David Brown - Skolporten

Balanssinnet, syn- och hörselnedsättning eller dövblindhet
När vi tittar på listan ovan är det är det lätt att föreställa sig att många barn med
kombinerad syn- och hörselnedsättning eller dövblindhet kommer att ha svårigheter
med sin vestibulära perception. Antingen på grund av dåligt fungerande eller
avsaknad av balansorgan, vilket exempelvis är vanligt i Charge syndrom, eller på
grund av andra orsaker på listan. Eftersom balanssinnet spelar en så viktig roll
när det gäller att samordna sinnesupplevelser från alla de övriga sinnena har detta
problem en djupgående effekt på alla funktionsområden och beteenden för barnet
under hela dess liv. Balanssinnets betydelse är emellertid vanligtvis förbisett och
nedvärderat, särskilt när barnet väl en gång lärt sig gå.
Jane Ayres insåg för länge sedan att kunskap om balanssinnets funktion är synnerligen
viktigt när det gäller att ta hänsyn till barnets visuella svårigheter. 1981 skrev
hon att så tidigt som på 60-talet ”kunde vi se att en den visuella perceptionen hade
en central påverkan på inlärningen och eventuella svårigheter, men vi blev tvungna
att se bortom synförmågan. Om vi bara tittar på barnen ur beteendesynpunkt, gör
beteendeobservationer och försöker förändra beteendet, kommer vi aldrig upptäcka
att grunden för visuella perceptionsstörningar är balanssinnet och att det
proprioceptiska sinnet och att även andra sinnen bidrar”.
Hon fortsatte att upptäcka mer om den centrala betydelsen av detta sinne som vi
alla behöver studera och förstå om vi ska kunna arbeta på ett lyckat sätt med barn
som har dövblindhet, syn- eller hörselnedsättning. Nedan följer några av de viktiga
sambanden.
Synen
Som vi redan förklarat finns det starka länkar mellan balanssinnet och synen. Problem
med balanssinnet kan påverka förmågan att bibehålla ett stadigt synfält, men
det gör det också svårt att följa ett objekt med ögonen när det rör sig och att skilja
på om det är objektet eller jag själv som rör sig. Vissa barn tycks ”bli blinda” om
deras kroppsställning är osäker eller hotad. Men de kan förvåna oss med att visa
välutvecklad synförmåga, och annan förmåga, när de har stöd för kroppen och
till exempel ligger på rygg, har stöd för armarna eller sitter i en stol, med rygg-,
arm- och fotstöd. Det kan tyckas som en paradox men ska inte göra oss förvånade
då Jane Ayres för länge sedan upplyste oss om att efter luften vi andas är det näst
viktigast att känna säkerhet i kroppsställningen. Utan kroppslig säkerhet kan ingen
av oss fokusera på att läsa en tidning, lyssna uppmärksamt på radio eller utföra
komplexa finmotoriska rörelser som att sy eller skriva. Först måste vi säkra oss
själva från att falla eller ändra på kroppen till en mer säker och fysiskt sett bekväm
position varefter vi kan ta oss an uppgiften.
När barnen blir äldre kan de använda synrester för att få hjälp med att sitta upprätt
– tänk på jämviktstriaden. De kompenserar den dåliga balansen genom att
använda sig av starka visuella intryck från horisontella och i synnerhet vertikala
linjer i rummet som hörn, fönsterkarmar, dörrar, bordsskivor och tavlor. De kan
ha mycket sämre balans utomhus där dessa starka visuella markeringar saknas
eller är bortom deras syn. Ett resultat av det kan vara att barnen inte gärna vill
gå ut på raster och att de inte kan utföra vissa uppgifter utomhus som de lätt kan
klara av inomhus. För de barn som kan läsa kan det vara underlättande att använda
en ram runt en rad eller mening i taget i en text som ska läsas. På liknande sätt
Sinnenas samspel 17