Sinnenas samspel - en artikelsamling av David Brown - Skolporten

• Paradoxalt nog – efter månader och år av tung gång på hela foten vid inlärning
en – börjar vissa barn utveckla och föredra en barfota tåspetsgång. De bara
fötterna ger maximal taktil upplevelse och att gå på tåspetsarna maximerar
den proprioceptiva upplevelsen genom fötterna, vristerna, knäna, höfterna och
bakdelen. Det blir en förstärkt känselupplevelse av musklerna i benen och
fötterna genom att de spänns hårt så att hjärnan vet exakt var de är och vad de
gör.
• Klumpighet och dåligt koordinerade rörelser så att barnet ibland måste göra
flera försök för att uppnå det önskade resultatet. Barnen kan ha speciella själv-
inlärda strategier för att minimera fel, såsom granskande utforskning på nära
håll med olika sinnen som lukt, smak, känsel och syn. De kan låta handen glida
utefter en vägg eller ett bord för att kunna nå fram till en sak, vilket ger barnen
taktil information om sina rörelser och hjälper till att stabilisera armen i
rörelsen framåt.
• Användande av dåligt avvägda rörelser som för lite kraft eller alldeles för
mycket kraft när de rör vid, klappar på, griper, knuffar eller skjuter fram och
drar, lyfter eller sätter ner saker. Barnet kan använda abnormt hög muskeltonus,
överdrivna rörelser, alltför hårt grepp och överdriven kraft i umgänget med
personer eller saker. Allt det kan misstolkas som aggressivt, hårdhänt, klumpigt
eller ouppmärksamt beteende av andra.
• Barnet söker efter starka tryck- och sträckningssignaler. Exempel på det kan
vara att pressa sig in i trånga utrymmen, som en papperskartong eller under en
stol, att korsa eller tvinna ihop armar och eller ben, binda upp kroppsdelar med
tyg, snöre eller gummiband, dra tänderna och underkäken neråt, gnissla
tänder, slå med saker mot tänderna, slå sig själv i ansiktet eller huvudet, klappa
eller flippra med händerna, pendla med benen när man sitter, hänga dubbel över
en stång eller en gunga, hoppa upp och ner med vrister och knäleder så stela
som möjligt, hamra med en sak mot golvet eller bordet, sparka på tunga föremål
som möbler och dörrar.
Extremt hög- eller låg muskeltonus är vanligtvis förknippat med dåligt anpassade
taktila och proprioceptiva sinnen hos dessa barn, taktil överkänslighet kan också
finnas med och medvetenheten om beröring, smärta och temperatur kan vara svag
eller skiftande. Barnen antar ofta speciella kroppsställningar som att ligga på ryggen
med benen böjda och en vrist vilande på det andra knäet, ha benen surrade
runt ett stolsben, fingrarna korsade eller sammanflätade, händerna hårt knutna
eller armarna tätt surrade framför eller bakom kroppen. Dessa olika kroppsställningar
ger väsentlig extra taktil och proprioceptiv information till hjärnan om var
barnets kroppsdelar befinner sig och de bekräftar också för barnet att dess kropp
är säkert fixerad och inte är i rörelse eller flyter omkring.
Vad kan vi göra för att ge stöd och anpassningar?
• Konsultera en arbetsterapeut eller en sjukgymnast, som är tränade i sinnenas
samspel (Sensory Integration Therapy) och delge dem de observationer du har
gjort av sådana beteenden som nämnts ovan. Terapeuterna kan ge speciella råd
både om terapi och om miljöanpassningar, som kan underlätta för bättre
kontroll av rörelser. De kan också ha idéer som gör det lättare för barnet att
Sinnenas samspel 11