Sinnenas samspel - en artikelsamling av David Brown - Skolporten

10 Sinnenas samspel
Proprioceptorerna
Receptorerna i det proprioceptiska sinnet, proprioceptorer, är lokaliserade till
musklerna och lederna i hela kroppen. De är känsliga för musklernas sträckning,
sammandragning och böjning. När detta sinne arbetar effektivt har hjärnan hela
tiden en medvetenhet om var de olika kroppsdelarna befinner sig i rummet, om
de rör sig eller inte och hur snabbt och i vilken riktning de rör sig. Denna konstant
rullande medvetenhet meddelas hjärnan beroende på vilka proprioceptorer
som blir uttänjda eller sammandragna, den kraft som används och riktningen på
sträckningen eller sammandragningen samt även på vinkeln i varje led. Vi talar
om att detta sinne möjliggör för oss att känna var våra kroppsdelar är. Men det
betyder inte att vi känner genom beröring av en kroppsdel med en annan – det är
enbart en inre och invärtes känselupplevelse.
Varför blir det fel och vad händer när det blir det?
En normal muskeltonus, muskelspänning, behövs för att detta sinnesystem ska
fungera effektivt och fullständigt, så allt som orsakar en onormal muskeltonus
kommer att påverka det effektiva arbetet i proprioceptorerna. Skador, operationer,
artritis, cerebral pares och andra hjärnskador, dålig cirkulation och muskler som
antingen är för slappa eller för spända eller har växeltonus, kan resultera i minskad
proprioceptisk perception och medvetenhet. Svagheter i det proprioceptiska sinnet
blir värre när det också finns svagheter i balanssinnet och det taktila sinnet – ett
förhållande som är vanligt i gruppen barn med dövblindhet. Vi har alla någon
gång upplevt en tillfällig förlust av den proprioceptiva perceptionen när ett ben
somnar sedan vi suttit länge i en position där blodcirkulationen till benet har blivit
avskuren. För ett kort ögonblick kan vi inte känna benet eller foten alls och det blir
mycket svårt att stödja på det eftersom vristen eller knät vägrar att bli stabilt och
hålla oss upprätta. Vi använder en mängd olika sätt som att skaka benet, gnida det
hårt med händerna eller försöka stampa med foten i golvet – vilka alla är starka
proprioceptiska stimuli – för att återställa normal känsel och funktion så fort som
möjligt.
När barnet har ett proprioceptiskt sinne som inte fungerar på rätt sätt kan det
resultera i följande:
• En oförmåga eller motvillighet att resa upp huvudet när han eller hon ligger på
magen beroende på låg muskeltonus och oförmåga att känna och kontrollera
fingerlederna, handlederna och skuldrorna.
• En oförmåga eller motvillighet att stå och bära upp tyngden beroende på låg
muskeltonus och en oförmåga att känna och kontrollera lederna i tårna,
vristerna, knäna och höfterna samtidigt som man ska hålla en vertikal stabilitet
i ryggraden.
• Ofta förekommande användning av armar och händer för att stötta huvudet
eller överkroppen, behov av att luta sig mot möbler, väggar, lyktstolpar, träd
eller andra personer.
• Tungt stampande med foten, ibland flera gånger på varje steg, när man ska gå
– detta för att känna fötterna genom en kombination av taktil sinnesupplevelse
och en stark proprioceptisk signal.