Parallellprocesser i grupphandledning

More documents

Recommendations

Info

Handledare C menar att mycket av de parallella processer som finns är man inte alltid så medveten om. När jag sitter i en handledningssituation har jag inte alltid full koll på processen patient/terapeut och handledningsprocessen eftersom jag är involverad.” Han beskriver att “...det är ju samma fråga som terapeut, det är svårt att dels vara i en dialog i rummet samtidigt skall man kunna sitta i taket och se sig själv göra det här och det är det som är så svårt tycker jag och det är ännu svårare i en grupp. Att ha koll på olika nivåer samtidigt.” Vidare säger han att “...jag måste vara närvarnade i gruppen, sedan när jag åker hem i bilen då kan jag titta lite ovan - upp i från och se, vad i helvete var det som hände egentligen och vem som gjorde vad och hur blev det här och varför blev det så och ägna mig mer åt det.” Han förklarar att han, i bilen hem efter en handledningssession, många gånger kan komma på saker han tycker han borde ha kommit på under timmens gång. Handledare B och C uttrycker att det kan vara lättare att se parallella processer i efterhand och på distans. Det tycks som om det i stunden kan vara svårt att uppmärksamma parallellprocesser i <strong>grupphandledning</strong> för handledaren. Jag tänker, om det handlar om ett omedvetet material som terapeuten förmedlar, kan det också för handledaren vara svårt att medvetandegöra vad som utspelar sig. Om handledaren blir bärare av skilda känslor i stunden är det förståligt att det kan vara svårt att verbalisera, medvetandegöra det som sker. Att som handledare i efterhand fundera kring egna känslor som väcks under handledningen och gruppens reaktioner är troligtvis värdefullt. 6. Handledarens inställning till egen handledning De intervjuade psykoterapihandledarna har ingen egen handledning. Den enda som har haft egen handledning under en period är Handledare A. Handledarna uttrycker att det är få handledare som har egen handledning. Handledare A anser att man absolut har användning för egen handledning. Hon har periodvis haft det och upplevt att det varit väldigt spännande. Hon anser det vara värdefullt för de terapeuter hon handleder att hon får egen handledning. Handledare A beskriver “...det är en väldigt spännande, positiv erfarenhet att vara flera handledare tillsammans och lyssna till varandra och få lov att släppa det lite grann, på motsvarande sätt som terapeuter behöver handledning.” Handledare C är något kluven till frågan om egen handledning, Han säger “...har jag som handledare en egen handledningssituation är det en hjälp för mig att kunna arbeta med de här processerna.” Han beskriver att han själv funderar kring den handledning han ger, att han inte har någon egen handledning. Vidare menar han att “...hade jag varit noggrann så hade jag haft fem timmar handledning varje vecka och ägnat trettiofem åt att ta mig an det, då hade jag varit en bra handledare. Nu funkar det inte av många skäl, framför allt inte ekonomiskt.” Han hävdar att vi får fler än en chans att förstå något gällande patienten. Om det finns något centralt i det patienten vill förmedla till sin terapeut kommer det att upprepas gång på gång. Handledare C förmedlar att “...jag inbillar mig alltså att i de stora linjerna förr eller senare blir jag varse det som jag måste bli varse.” 22
Handledare A och C menar att man som handledare har användning för egen handledning. Trots det har de inte kontinuerlig handledning, eller handledning under perioder. Handledare C uttrycker bestämt att det inte, av olika anledningar, skulle vara möjligt för honom att ha egen handledning. För mig framstår det som konstruktivt att som handledare ha egen handledning. Även om man som handledare inte har möjlighet att ta upp alla fall eller har tillfälle att ha kontinuerlig handledning vore det, enligt mig, fruktbart att åtminstone ha handledning vissa perioder. Det skulle då vara möjligt att ta upp problematiska fall som man har svårt att hantera som handledare. Som handledare skulle man få möjlighet att bli mer “tränad” att se och hantera parallellprocesser i grupp. Enligt Caligor (1981) fortplantar sig parallella processer vidare från dyaden terapeut/handledare till dyaden handledare/superhandledare. Om man som handledare har möjlighet att få egen handledning tänker jag mig att den medvetna kunskapen skulle öka i förhållande till det som ageras, existerar på ett omedvetet plan. 7. Utformandet av handledningen - förhållningssätt till gruppen Vad har handledarna för tankar kring hur handledningen kan utformas tillsammans med de skilda gruppmedlemmarna? Hur tänker de sig att de som handledare kan förhålla sig till gruppen? Handledare A menar att “...det jag vill åstadkomma är ju ett fritt associerande i gruppen. Att det blir möjligt att tänka, att det blir kreativt på det sättet och att jag hela tiden använder mig av den tankeprocess som är i gruppen.” Hon menar att “...jag som handledare går ju mycket på min känsla, emotionella värdet på något sätt, handledarens upplevelse som Searls sa, det är där man får börja att ta det på allvar.” Handledare B beskriver att han brukar ge instruktionen i handledning att den handledde alltid eller gärna börjar dragningen med “...säga hur det känns och vad som är svårt och vad de vill ha hjälp med. Och då riktar det ju in all uppmärksamhet på det olösta kapitlet det som upprepar sig och det som går igen va utanför medvetande och språk.” Han berättar vidare att en dragning (terapeuten berättar om patienten) oftast brukar ta ca 30-40 minuter därefter krävs ytterligare tid för reflektion och diskussion. Ett fall kräver en timme, helst en timme och en kvart, menar han. Efter dragningen brukar han låta gruppen stanna upp och reflektera “...alla ger sina första slags tankar och kommentarer från magen ungefär va utan att sortera och tänka på att det skall vara så klokt...” “...terapeuten får ju hela tiden sitta i fokus som den som har blivit förändrad av patienten, berätta om patienten via sig själv, det är ju två moment dels att terapeuten skall förstå sin djupa delaktighet eller indragenhet i interaktionen, hur mycket man förändras av patienten och blir den terapeut som de, ibland närmast söker eller ibland närmast behöver och sedan att se hur gruppen kan illustrera interaktionen...” Handledare B menar att det är viktigt att skapa ett gott klimat i gruppen där alla får en känsla av att de kan uttrycka sig fritt. Handledare A och B använder sig av gruppen, de tankar och känslor som kommer upp. De beskriver att gruppen får associera eller “ge tankar från magen” gällande det material terapeuten förmedlar. Det tycks vara viktigt att skapa ett gott klimat, att möjliggöra ett fritt associerande som kan användas i ett skapande syfte. 23
Page 1 and 2: Parallellprocesser i grupphandledni
Page 3 and 4: Innehållsförteckning Sammanfattni
Page 5 and 6: Utgångspunkten för mig i uppsatse
Page 7 and 8: Motöverföring Det finns idag inge
Page 9 and 10: Ekstien och Wallerstein (1958) skap
Page 11 and 12: interaktionen inom gruppen, bla ber
Page 13 and 14: Till slut, i min osäkerhet, ville
Page 15 and 16: Handledare C uttalar sig också om
Page 17 and 18: Parallellprocesser kan ta sig uttry
Page 19 and 20: Handledare B menar att man kan se
Page 21: Båda handledarna ger uttryck för
Page 25 and 26: tänker jag mig att också material
Page 27: Litteraturförteckning Arlow, J.A.

Parallellprocesser i grupphandledning

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?