Parallellprocesser i grupphandledning

More documents

Recommendations

Info

processerna i individualhandledning. Han beskriver “...det förekommer säkert fler uttryck i en grupp men som handledare är det svårare att hålla koll på det i ett gruppsammanhang än i det enskilda då måste jag samtidigt ha mycket idéer kring grupp processen i övrigt.” Handledare C tar upp, liksom Handledare A att gruppen kan vara till hjälp i det att hitta paralleller. Samtidigt menar han att det generellt är enklare att upptäcka de parallella processerna i individualhandledning. Han menar vidare att det förekommer fler uttryck i en grupp, vilket jag också hävdar att det kan göra dock menar Handledare C att det är svårare att förstå dessa uttryck pga andra aspekter gällande gruppens inre dynamik, process mm. Handledare C påtalar vidare att gruppen kan bete sig icke -konstruktivt och bla kritisera terapeut och handledare. En situation kan uppstå där terapeut och handledare känner sig “förlamade”, utsatta och bärare av svåra känslor. Ogden (1982[1987]) beskriver hur icke-önskvärda känslor i en grupp kan placeras hos någon i gruppen pga att övriga gruppmedlemmar ej vill kännas vid dem. Jag tänker att olika personer i en grupp kan känna sig utsatta för gruppen, de kan bli bärare av svåra känslor vilka ursprungligen kan härröra från patienten. Ibland kan det vara så, vilket beskrivits ovan, att handledaren blir utsatt, det kan också vara så att terapeuten som tar upp en patient känner sig ansatt. 4. Patientens problematik - dess uttryck i gruppen Hur förhåller sig gruppen till patientens problematik om den är av neurotisk, borderline respektive psykotisk karaktär? Handledare A hävdar att det är skillnad i kvalitet vad gäller olika problematik hos patienten, hur patientens problematik upplevs av terapeuten och gruppmedlemmarna. Hon menar att “där det finns mer psykotiska inslag så är ju det här mycket starkare ofta, en våldsam ton, då vi talar om de här avsplittrade delarna som projiceras över på något sätt och som terapeuten kan identifiera.” Hon menar att gruppen kan känna av styrkan i de känslor som terapeuten bär i relation till sin patient. Gruppen kan på olika sätt agera ut eller avspegla den problematik patienten förmedlar via terapeuten. Handledare C beskriver hur en neurotisk konflikt kan komma till uttryck i gruppen. Att en låsning kan uppstå som handlar om att terapeuten måste få hjälp att sätta ord på den aggressivitet som patienten sitter med. Konflikten innebär att det finns en förbjuden aggressivitet. Låsningen som skapas kan både gruppen och handledaren känna av. Han påtalar också hur en “borderlineproblematik” kan ta sig uttryck i gruppen. Han menar att konflikter kan uppstå och starka känslor kan ageras ut av gruppmedlemmarna. Som tidigare nämnts kan både terapeut och handledare känna sig utsatta i gruppen. Han säger “Det uppstår en parallell även på handledningen för då har vi en handledare som sitter och tänker - “hur fan skall jag kunna hjälpa den här terapeuten!””. 20
Båda handledarna ger uttryck för att patientens problematik kan komma till uttryck i gruppen. Handledare C menar att en typisk neurotisk konflikt kan komma till uttryck i gruppen som en låsning där den bakomliggande konflikten handlar om förbjuden aggressivitet. Vidare menar han att även sk “borderlineproblematik” visar sig i gruppen i form av starka känslor, konflikter vilka kan ageras ut av gruppmedlemmarna. Handledare A talar om en “våldsam ton” där det finns mer psykotiska inslag i handledningsituationen som förmedlas av terapeuten. Handledarna hävdar att patientens problematik avspeglar sig i gruppen, att den tar sig olika uttryck beroende på vilken problematik patienten har. Jag tänker att handledaren försätts i skilda situationer beroende på vilken patient som tas upp, de får hantera gruppens spegling likväl som de måste hantera egna känslor som väcks. Om starka känslor framträder i gruppen kan det vara problematiskt för handledaren att hantera situationen. 5. <strong>Parallellprocesser</strong> - ett svårgreppbart fenomen Samtliga handledare beskriver att det kan vara svårt att se parallellprocesser i gruppen. De beskriver bla att det kan vara lättare att se dem i efterhand om de får tid att reflektera kring handledningen. Handledare A uttrycker att “...så kan jag känna och tänka ja, det här borde jag kanske sett förut eller kunnat, men det är ju så vi tänker om de här sakerna och terapeuten i sin tur kan tänka och känna också men jag menar hur mycket som kan bero på att jag faktiskt kunde gjort det tidigare, eller att jag har några hinder i vägen för det, eller att det på något sätt måste ha sin gång det vet jag inte men så är det ju alltid, så är det i terapi, som terapeut också, varför kom jag på detta nu? Det vore löjligt att formulera sig kring detta efter så lång tid i terapi men det är ofta inte så, sedan vet vi inte, vi har inte full kontroll över det här och det är klart att det handlar om oss som personer också, var vi har våra blinda fläckar eller inte. Visst, det enda vi kan göra är att jobba med det på något sätt, tänker jag. Och som sagt det är säkert parallellprocesser som pågår som jag inte uppmärksammar heller, det är mina blinda fläckar på något vis.” Handledare B förklarar att han vid flertal tillfällen har haft svårt att fånga upp parallellprocesser. Han säger “...ofta är det ju en lite fånig situation därför att man insåg för sent att det var en del av processen.” Han menar att det kan vara lättare att se parallellprocessen i efterhand och på distans om man skapar utrymme för det. Handledare B menar att utrymmet kan skapas under handledningstimman om man har tillräckligt med tid. Han säger att “...man ser dem för sent, efteråt när man kommer ur trycket va, man funderar på hur det blev den här handledningen eller varför gjorde jag inte så eller det dröjer sig kvar någonting va, det är samma råd som man kan ha till en terapeut, spara tio minuter efter timman då du inte går ur rummet utan sitter och kastar ned lite fraser och formuleringar från terapi tiden och fundera över hur det kändes och då kommer man på väldigt mycket va, att på väg från ett möte så kommer man på viktiga saker man kanske löser det problemet i rummet, det är samma sak med handledning, efteråt så känns det mycket spännande att ägna lite tankar åt läget va, var man befann sig..” “...jag har en sådan fras jag skrattar åt ibland -jaget kommer alltid för sent, vi kommer för sent med vad vi förstod eller hur vi kände eller hur vi skulle gjort, men då får vi väl använda det till nästa tillfälle. Det är skönt att gå in i en session och veta det att plötsligt på ett emotionellt sätt har man förstått någonting...” Han poängterar att handledning och terapi är en form av lek, att man inte skall känna krav på sig att uppnå något specifikt utan att tillåta sig själv att vara i processen. 21
Page 1 and 2: Parallellprocesser i grupphandledni
Page 3 and 4: Innehållsförteckning Sammanfattni
Page 5 and 6: Utgångspunkten för mig i uppsatse
Page 7 and 8: Motöverföring Det finns idag inge
Page 9 and 10: Ekstien och Wallerstein (1958) skap
Page 11 and 12: interaktionen inom gruppen, bla ber
Page 13 and 14: Till slut, i min osäkerhet, ville
Page 15 and 16: Handledare C uttalar sig också om
Page 17 and 18: Parallellprocesser kan ta sig uttry
Page 19: Handledare B menar att man kan se
Page 23 and 24: Handledare A och C menar att man so
Page 25 and 26: tänker jag mig att också material
Page 27: Litteraturförteckning Arlow, J.A.

Parallellprocesser i grupphandledning

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?