Parallellprocesser i grupphandledning

More documents

Recommendations

Info

Handledare A beskriver att ”...gruppen eller handledaren uppfattar en annan attityd (hos terapeuten) eller en väldigt stark känsla uppmärksammas, det är ofta på det sättet man kommer in, märker, tycker jag.” Hon förklarar vidare att “...det är någonting som inte är förstått och uppfångat...”. Vidare menar Handledare A att “...det som inte förstås i ett system transporteras till ett annat där det ageras på något sätt.” Hon reflekterar vidare och menar att “...om det handlar om en identifikation med patienten eller om terapeutens också försvar.” Handledare A säger att parallellprocesser både kan handla om patientens och terapeutens känslor, försvar och agerande. I handledning menar Handledare A att upptäckten av en parallellprocess gör att man ofta kan få hjälp att upptäcka ett problemområde det ej varit möjligt att tala om. Hon hävdar att det finns en vilja hos oss att förstå vilket gör att vi för saker vidare i form av utageranden. Handledare A fortsätter “...men ändå det som är kännetecknande för just parallellprocesser tänker jag är det här att det är flera som uppmärksammar samma sak och att vi kan känna igen det på något sätt att det är någonting, det får inte vara luddigt på något sätt utan ganska tydligt för att vi skall kunna benämna det som en parallellprocess. Att någonting ageras och tex i en grupp så gäller, är det fler än jag som märker det.” Hon talar om vikten av att utforska relationen mellan terapeut/handledare, att kunna identifiera dynamiken och känslan för att sedan kunna se på processen mellan terapeut/patient. Vidare poängterar hon att “...det svåra med parallellprocesser är där det också blir väldigt starka ageranden i just detta, det paradoxala blir att vi blir låsta i tanken, inte bara handledaren utan fler blir det och det blir ageranden istället.” Handledare A hävdar att parallellprocesser kan ta sig uttryck i gruppen i form av ett utagerande från terapeutens sida. Att terapeuten förmedlar en attityd, känsla som gruppen fångar upp. Något spännande är att ett nytt problemområde kan bli synligt vilket inte har varit möjligt att benämna innan. I den parallella processen finns ett budskap som kan tolkas. Handledare A uppfattar att det handlar om omedvetet material som ej blivit medvetet, verbaliserat. Innan det blivit medvetet eller synliggjort finns risken att det ageras vidare och att vi blir låsta i tanken. Searls (1955) menar också att något omedvetet förs vidare, i en parallellprocess, ursprungligen främst härrörande från patienten, in i handledningssituationen. Han skriver att han vid flertal tillfällen har hört terapeuter presentera fall i skilda grupper. Författaren menar att han blivit varsam med att säga ofördelaktiga uttalanden om terapeuter på basis av deras presentation. Han menar; “With convincing frequency I have seen that a therapist who during an occasional presentation appears to be lamentably anxious, compulsive, confused in his thinking, or what not, actually is a basically capable colleague who, as it were, is trying unconsciously, by this demeanor during the presentation, to show us a major problem-area in the therapy with this patient. The problem-area is one which he cannot perceive objectively and describe to us effectively in words; rather, he is unconsciously identifying with it and is in effect trying to describe it by way of his behavior during the presentation.” (Searls, 1955, s 142) Vidare menar Searls, liksom Handledare A, att det är viktigt att utforska relationen mellan terapeut/handledare och att upptäcka de känslor som väcks i mötet eftersom de kan säga något om patienten och dennes problematik. Handledare A beskriver, liksom Gross-Doerhman (1976) att parallellprocesser inte nödvändigtvis måste komma från patienten, att både terapeut och handledare påverkar skeendena i de parallella systemen. Handledare B menar att parallellprocesser “...de finns alltid där på samma sätt som överföring finns, det är egentligen en dubblering av överföringen eller överflyttning av överföring till en ny situation, patient/terapeut - handledningssituationen, de är parallella.” 14
Handledare C uttalar sig också om parallellprocesser och förklarar “På samma sätt som vi arbetar med överföring/motöverföring med patienten så kan vi säga att vi jobbar med samma processer i handledningssituationen. Det är det vi pratar om som parallellprocess att det är i rummet som vi har problemet. Som handledare har jag ett problem i rummet som jag arbetar med på samma sätt i princip som jag arbetar med patienter där jag behöver kunna tolka skeendet.” Handledare C talar om vikten av att som handledare våga sätta ord på det som terapeuten inte vågar tala om med sin patient (tex aggressivitet). Han menar att terapeuten kan hamna i en låsning med patienten pga det ovan beskrivna, att terapeuten behöver handledarens hjälp att komma ur låsningen. Handledare C påpekar att “..det är för mig ett vanligt uttryck för en parallellprocess som man skulle kunna uttrycka så att jag måste våga det som terapeuten inte vågar och vågar jag inte det, om jag hamnar i samma läge som terapeuten om jag inte vet hur jag skall hantera det här...”, “...kan terapeuten inte få handledningshjälpen att göra så mot sin patient.” Vidare menar Handledare C att “...har vi en terapeut som säger att jag tycker det står stilla så är det ett meddelande till handledaren som väldigt mycket finns i parallellen.” Det är då något som handledaren behöver ta sig an, menar Handledare C för att terapeuten skall kunna hjälpa sin patient. Både Handledare B och C menar att parallellprocesser handlar om en överflyttning av överföring till en ny situation. Handledare C påpekar att parallellprocessen kan ta sig uttryck som en låsning terapeuten behöver hjälp med. Sammanfattningsvis förmedlar de skilda terapeuterna olika bilder av vad en parallellprocess är och hur den tar sig uttryck i en grupp. Belin (1993) menar att parallellprocesser kan ta sig uttryck på flera olika sätt. Han skriver om mönster, låsningar, parallella problem, lösningar och utveckling i de två parallella systemen. Searls (1955) skriver att det inte är bara negativa känslor som förs vidare utan också positiva vilket kan göra att tex en handledare kan känna speciellt mycket uppskattning för en terapeut under en specifik period då liknande känslor uppstått mellan terapeut/patient. Något som de olika handledarna uppmärksammar är att det i en parallellprocess finns ett budskap. Om handledaren kan fånga upp det budskapet och hantera det på ett konstruktivt sätt kan det få positiva konsekvenser i behandlingen av patienten. 2. Berättelser om parallellprocesser En annan kategori som finns i intervjumaterialet är berättelser om parallellprocesser vilka handledarna erfarit under handledning i grupp. Berättelserna presenteras i sin helhet för att ge en sammanhängande bild av hur handledarna uppfattat den parallella processen. Handledare A berättar ”... jag kommer att tänka på en handledning, i ett utbildnings- sammanhang där terapeuten var ganska ovan, terapeuten var ung, detta var alltså ett jobb sammanhang, och fick en äldre patient som var en väldigt, som var i en väldigt svår livssituation som hade cancer överhängande sådär, canceroperationer som var, ensam kvinna som hade haft väldig otur i livet kanske eller hade ett ganska eländigt liv så det var synd om henne och den här terapeuten, jag undrade mycket hur går detta? Hur känns detta? För den unga kvinnan att behöva fångas in i en äldre kvinnas melankoli kan man säga, svårigheter. Men oh! det gick så bra, gång efter annan när det var hennes tur så drog hon det var inga svårigheter tyckte hon. Det gick bra och samtidigt så tyckte inte jag att den här patienten var lätt alltså för det fanns en bitter ton någonstans och naturligtvis, som jag kan tänka mig en väldig avund på den här yngre terapeuten men det var inget. Men så plötsligt en gång så kommer den här terapeuten och säger i gruppen 15
Page 1 and 2: Parallellprocesser i grupphandledni
Page 3 and 4: Innehållsförteckning Sammanfattni
Page 5 and 6: Utgångspunkten för mig i uppsatse
Page 7 and 8: Motöverföring Det finns idag inge
Page 9 and 10: Ekstien och Wallerstein (1958) skap
Page 11 and 12: interaktionen inom gruppen, bla ber
Page 13: Till slut, i min osäkerhet, ville
Page 17 and 18: Parallellprocesser kan ta sig uttry
Page 19 and 20: Handledare B menar att man kan se
Page 21 and 22: Båda handledarna ger uttryck för
Page 23 and 24: Handledare A och C menar att man so
Page 25 and 26: tänker jag mig att också material
Page 27: Litteraturförteckning Arlow, J.A.

Parallellprocesser i grupphandledning

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?