samer– ett ursprungsfolk i Sverige - Samer.se

Ole Henrik Magga
– ger en röst åt ursprungsfolken
De skandinaviska länderna är förebilder för många i världen och måste vara det även när det
gäller ursprungsfolken. Därför ställer Ole Henrik Magga från norska Sápmi, ordförande i FN:s
permanenta forum för ursprungsfolk, höga krav på regeringarna och samepolitiken.
Ole Henrik Magga växte upp med sina
morföräldrar i Guovdageaidnu (Kautokeino)
i nordligaste Norge eftersom hans mor
arbetade i Finland. Så småningom återvände
Ole Henriks mor hem till Norge, gifte
sig med en renägare och Ole Henrik fick
sju syskon. Efter befälsutbildning i Norge
fortsatte han med universitetsstudier i biologi,
kemi och matematik.
– Jag insåg då att jag måste göra något
för den samiska kulturen och ändrade
inriktning för att studera samiska språk.
Han doktorerade i samisk lingvistik
1986, var professor i finsk-ugriska språk vid
Oslo universitet 1988–1989 och sedan
1990 är Ole Henrik Magga professor i
samiska språk vid Samiska högskolan i
Guovdageaidnu. Internationellt har han
arbetat för ursprungsfolken i mer än 25 år
och i Norge var han Sametingets förste
ordförande 1990–1997, och är numera
ledamot.
Men det är det internationella arbetet
som fört Ole Henrik Magga ut i rampljuset.
Han blev Permanent forums första ordförande
när det bildades 2002. Permanent
forum är ett FN-organ för ursprungsfolk.
Därför företräds mayaindianer från Centralamerika,
inuiter från Grönland, aboriginer
från Australien, pygméer från Kongo
och alla de andra ursprungsfolken runtom
i världen av en same från Norge.
– Jag känner starkt, inte minst i det
internationella arbetet, att det finns en
gemenskap mellan världens ursprungsfolk.
Särskilt när det gäller principiella frågor,
säger Magga.
Samma mekanismer drabbar alla
Några säger att vi från Skandinavien borde
vara tysta eftersom vi har det så bra jämfört
med andra ursprungsfolk.
– Vi utsätts inte för mord och liknande
men det är samma mekanismer som drabbar
oss, oavsett levnadsstandard. Och det är
löjligt att vi inte skulle ha en talan bara för
att vår levnadsstandard är högre, säger
Magga. Det är som att säga till LO att de
inte ska kämpa för lönekrav eftersom arbetarna
i Centralamerika bara tjänar en hundradel
av LO:s medlemmar.
Enligt Ole Henrik Magga försämras
ursprungsbefolkningarnas situation i världen
dramatiskt, för var dag.
– Bland världens regeringar finns en
mycket begränsad vilja att förbättra situationen.
Sedan tio år har vi arbetat med
deklarationen om ursprungsfolks rättigheter
– som inte ens väger lika starkt som en
konvention. Även om vissa framsteg har
gjorts är det osäkert om deklarationen blir
klar. Det handlar ju i grunden om ekonomiska
intressen. Det är mycket, mycket
nedslående, menar Magga.
Han är väl medveten om att handlingsutrymmet
för FN:s forum är starkt begränsat.
Som mellanstatlig organisation är det
medlemsstaternas regeringar som till sist
bestämmer, samma regeringar som på hemmaplan
förtrycker sina ursprungsfolk, konstaterar
Magga. Men forumet har ändå givit
en röst åt ursprungsfolken.
– Regeringarna ser inget problem med
att vi har fått en rådgivande församling för
ursprungsfolken. De har ju den politiska
kontrollen i alla fall. Vårt forum är mycket
skört men det är det lilla utrymme som vi
har fått i FN. Jag hoppas trots allt att vi kan
utgöra en sådan drivande kraft att vi kan
åstadkomma något. Det är det enda vi har.
Utvecklingen går långsamt framåt
Efter mer än 25 års engagemang för samernas
rättigheter konstaterar han att det går
långsamt framåt. Norge går i dag i spetsen
när det gäller samernas rättigheter. Sedan
följer Sverige, Finland och sist Ryssland.
Men så har det inte alltid varit. De norska
samerna utsattes för en långt driven diskriminering
i början av 1900-talet, enligt
Magga. Det skulle dröja till långt efter
andra världskriget innan man i Norge
erkände samernas kultur.
– Diskrimineringen var en del av tidsandan,
i socialdarwinismens högre och lägre
stående folk. I Norge fick den dessutom
7