samer– ett ursprungsfolk i Sverige - Samer.se

36
Med jakten som levebröd
Om man befinner sig i norra Västerbotten
och passerar Sorsele så hamnar man på
vägen till Ammarnäs. Där mobiltelefonen
tystnar tar man till höger och kör en liten
skogsväg i några kilometer. Vägen slutar vid
en sjö och man möts av tystnaden och
Torsten Jonsson. Han brukar möta besökarna
och ta över dem till sitt hem med båt.
Tvärs över den fiskrika lilla sjön Vosträsk.
Runt sjön ligger några hus utspridda, de
allra flesta är i dag tomma sommarstugor.
Torstens hus ligger på en kulle vid stranden.
Bakom huset finns några uthus, ladugårdar
och vallar. Trots sina sjuttio år så är
det en livfull och pratsam styrman. Torsten
säger sig ha ett problem som inte är så allvarligt.
Hans hörsel är något nedsatt.
– Därför, säger han, om du får fel svar så
beror det på hörseln, inget annat.
– Det var när någon av mina förfäder en
vinter blev helt utan renar som han bosatte
sig här, berättar Torsten. Framåt vårkanten
lånade han en härk som drog hans tillhörig-
heter. Och när han kom fram hit, till den
här trakten, så släppte han lös härken och
sade att här slår jag mig ner.
Levde på jakten
Förfadern och generationerna som följde
kunde bärga sig bland dessa skogar. De
hade några kreatur, fisk i sjön och så det
viktigaste, det som gav pengar till hushållet
– jakten. När jakt på varg och järv gav
skottpengar så var det de fastboende som
jagade. Renskötarna hade själva varken tid
eller tillfälle att göra detta, menar Torsten.
Småviltet, tjäder, orre, ripa, hare, ekorre
och mård gav både mat och inkomster. En
älg på hösten gav mat för en stor del av
vintern. Med tiden blev marken och sjöarna
kring Vosträsk skrivna som hemman. Livet
kring sjön var gott.
Det var för ett bra tag sedan som saker
började gå snett, enligt Torsten. De fastboende
samerna hade med hjälp av lagar blivit
bortdefinierade som folk. De var varken
bönder eller renskötare. Den rennäringslag
som kom 1928 definierade samer som
renskötare. Några andra samer fanns inte.
Antalet fastboende samer var litet och de
levde utspridda från Härjedalen och norrut.
De hade heller aldrig organiserat sig som de
renskötande samerna gjort genom bland
annat SSR (Svenska Samernas Riksförbund).
Björnjakt vid 13 år
– Jag var tretton år då jag för första gången
fick låna fars gevär och bege mig på björnjakt
ensam. Mor var orolig men jag for iväg.
Jag gick långt och hade tänkt övernatta i
skogen, men när skuggorna började bli
längre insåg jag att att det nog skulle vara
bättre att sova i sängen än under en gran.
Så jag skyndade mig springande hemåt i
skymningen. Väl hemma var mor lättad
medan far bara tittade på mig och sade att
han väntat länge på att jag skulle komma.
Torstens liv som ung var jakt och fiske.
De kunde ligga ute veckovis på sina jaktresor.
Varje säsong hade sin jakt, under hösten
älg och björn, under vintern ripa och annan
fågel.
– En dag hade vi skjutit mer än tjugo
ekorrar, och för varje skinn fick vi fem kronor.
Då hade det gått riktigt bra för oss!
Och fanns det inget kött i huset så lade
man ut några nät.