samer– ett ursprungsfolk i Sverige - Samer.se

Foto: Michael Teilus
Minnets, mytens och
traditionens landskap
Den samiska historien går ända tillbaka till
den förhistoriska jakt- och fångstbefolkningen.
Under århundradenas gång lämnar
människan spår efter sig, till exempel stigar
och vägar, härdar, kåtor och förrådsbyggnader
och stängselstolpar.
Många gånger fordras ett tränat öga för att
upptäcka de samiska lämningarna. En stor
mängd lämningar har återgått till naturen.
Oftast finner man lämningar utefter de
gamla flyttlederna. Det kan vara visten
(boplatser) med eller utan kvarstående
byggnader, källargropar och rengärden.
Detta väldiga land, som sträcker sig över
hela fjällkedjan och långt ner i skogslanden
mot kusten, är det samiska kulturlandskapet.
Turistbroschyrernas tal om vildmark är
det samiskt förvaltade landskapet med de
betespräglade fjällen som exempel. De
mänskliga behoven av värme, föda, vila och
samvaro har utvecklats i samspel med
natur och landskap. Ett livsrum som måste
fungera.
Det samiska kulturarvet är också ett sjä-
lens landskap, fyllt av minnen, myter och
muntliga traditioner, ibland förknippade
med religiösa innehåll. Den samiska namnsättningen
på sådant som terräng, platser,
berg och sjöar tillhör således också den
samiska kulturmiljön. De senaste topografiska
kartorna med sina samiska namn börjar
nu stämma med verkligheten. Ibland talar
man om det samiska rummet i landskapet.
Under de senaste decennierna har man
på många håll insett hur skört och utsatt
det samiska kulturarvet är. Det är inte bara
naturen som återtar. Samiska lämningar riskerar
helt enkelt att städas bort vid exploateringar
genom skogsbruk, utbyggnad av
vägar, anläggningar och samhällen. Turismens
störningar och slitage kan vara ytterligare
ett hot i känsliga områden. Mot denna
bakgrund har det blivit bråttom att undersöka,
dokumentera och renovera samiska
kulturmiljöer. Det händer också att man i
dag helt enkelt bygger upp på nytt efter
äldre förebilder. Samtidigt är det också viktigt
att lyssna på de allt färre så kallade traditionsbärarna
och nedteckna deras minnen
för att förstå kulturarvets själsliga dimensioner.
Genom olika initiativ har nu hundratals,
kanske tusentals, olika samiska byggnader,
anläggningar och miljöer kunnat bevaras.
Ett äldre hantverkskunnande har kommit
till heders igen. Över hela Sápmi utförs nu
arbetet med entusiasm från såväl samernas
som myndigheternas och museernas sida.
Olika former av samhällsstöd har utvecklats,
likaväl som för slott och herresäten.
Värdet för hela Sveriges kulturhistoria har
uppmärksammats.
Kultur och kulturarv ses i dag allmänt
som en resurs för ekonomisk och social
utveckling. Exempelvis börjar man tydligt se
resultat inom området kulturturism. Det är
en god idé att träna sitt sinnelag genom att
besöka en samisk kulturmiljö. Många objekt
är lättillgängliga för dig som besökare.
Lapplands världsarv – Laponia
FN:s organ för kultur, utbildning och vetenskap,
UNESCO, utser världsarv. Det är ett sätt
att slå vakt om oersättliga natur- och kulturvärden.
Ett världsarv anses viktigt för hela
mänskligheten och ska därför skyddas och
bevaras för kommande generationer. Det
”samiska” världsarvet Laponia är ett sådant
exempel. Grunderna för utnämningen var i
korthet dess rika biologiska liv, dess historiska
värde för den samiska kulturen och dess
värde som samiskt kulturlandskap. Sarek,
Padjelanta, Stora Sjöfallet och Muddus nationalparker
ingår i området.
Endast ett fåtal av alla världsarv har en
levande närvaro av ett ursprungsfolk. Laponia
är ett sådant. Sju samebyar är verksamma
inom Laponia och driver renskötsel både
inom och utanför världsarvets gränser.
Genom en av Sveriges så kallade Agenda 21processer
har de sju samebyarna arbetat
fram ett eget program, ”Samebyarnas Laponiaprogram”,
för miljö- och näringsutveckling,
kulturfrågor, kunskap och information.
Dessutom ingår förslag för Laponias förvaltning
som föreslås vila på en samisk majoritet
i förvaltande organ.
31