samer– ett ursprungsfolk i Sverige - Samer.se
samer– ett ursprungsfolk i Sverige - Samer.se
samer– ett ursprungsfolk i Sverige - Samer.se
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
kom 1913. Den föreskrev att en lärare<br />
skulle vandra runt i fjälltrakterna på sommaren.<br />
Där skulle de minsta skolbarnen<br />
undervisas i familjens flyttkåta några veckor<br />
varje år under de tre första skolåren. Resten<br />
av skoltiden bestod av vinterkur<strong>se</strong>r i fasta<br />
skolor under tre månader om året i tre år.<br />
Undervisningen fick bara omfatta några få<br />
ämnen och den måste ligga på så låg nivå<br />
att barnen inte ”civili<strong>se</strong>rades”. Barn till<br />
nomadi<strong>se</strong>rande samer fick inte gå i allmänna<br />
folkskolor. De som inte kom till<br />
nomadskolan skulle hämtas dit av polis.<br />
<strong>Samer</strong>na protesterade mot denna skolform<br />
och genomförde ibland skolstrejker.<br />
Från början av 1930-talet växte opinionen<br />
för att nomadskolan skulle bli likvärdig<br />
med den övriga svenska skolan. Särskilt<br />
efter andra världskriget blev den allt bättre.<br />
Nomadskolan fick en same som högste<br />
tjänsteman 1944.<br />
Under 1920- och 1930-talen slogs<br />
många samer ut från rensköt<strong>se</strong>ln. Flera<br />
utredningar konstaterade att de levde i svår<br />
fattigdom. Vid den tiden satsade staten<br />
av<strong>se</strong>värda belopp på att befolka Norrlands<br />
inland med kronotorpare. Men samerna<br />
fick nästan inget av d<strong>ett</strong>a stöd. Trots att<br />
många av dem redan hade tagit upp framgångsrika<br />
nybyggen ansåg inte myndigheterna<br />
att samer klarade av sådant arbete.<br />
Ännu 1941 konstaterade lantbruksstyrel<strong>se</strong>n<br />
att samer inte lämpade sig för jordbruksarbete<br />
av ”rasbiologiska skäl”.<br />
Utgången av andra världskriget gjorde<br />
att raspolitik inte blev särskilt gångbar längre.<br />
Nu började en ny tid där problemen för<br />
rensköt<strong>se</strong>ln och samekulturen orsakades av<br />
det moderna <strong>Sverige</strong>s intrång med storskogsbruk,<br />
vattenkraftsutbyggnader, gruvor,<br />
vägar, järnvägar och så småningom storskalig<br />
turism. Mycket av d<strong>ett</strong>a fick även<br />
samerna nytta av, men utrymmet för deras<br />
livsform och deras kultur blev allt mindre.<br />
Lennart Lundmark<br />
Docent i historia<br />
Rasbiologiska institutet hade en egen monter vid Stockholmsutställningen 1930 med sina bilder av<br />
landets ”ra<strong>se</strong>r”.<br />
Rasbiologi som politik<br />
I början av 1900-talet var det många som<br />
trodde på att man kunde lära sig något<br />
av värde genom att studera egenskaperna<br />
hos olika så kallade ra<strong>se</strong>r. Då började<br />
flera vetenskapsmän verka för att <strong>Sverige</strong><br />
skulle inrätta <strong>ett</strong> Statens rasbiologiska<br />
institut. Riksdagen beslutade enhälligt att<br />
inrätta <strong>ett</strong> sådant institut från 1922. Till<br />
chef utsågs medicinaren Herman Lundborg.<br />
Institutet skulle verka för ”en hög<br />
kvalitet på den svenska folkstammen”.<br />
Det gavs ut tjocka böcker på engelska<br />
och tyska och den populärt hållna<br />
”Svensk raskunskap” som spreds i sammanlagt<br />
11 000 exemplar 1927.<br />
Herman Lundborg hade fångats av<br />
tanken att det var skadligt om människor<br />
av olika ”ra<strong>se</strong>r” skaffade barn tillsammans.<br />
Det ville han bevisa genom att studera<br />
blandningar mellan ”svenskar”,<br />
samer och finnar i nordligaste <strong>Sverige</strong>.<br />
Efter några år lades alla institutets resur<strong>se</strong>r<br />
på att undersöka samer, främst genom<br />
att mäta deras skallar.<br />
Något av vetenskapligt värde kom inte<br />
ut av dessa undersökningar. Universitetsforskare<br />
och politiker började protestera<br />
mot Lundborgs fixering vid samer och<br />
rasblandning. Anslagen skars ner, men<br />
Lundborg fick vara kvar till dess han gick<br />
i pension 1935. Sedan ersattes han av en<br />
ny chef som var bestämd motståndare till<br />
alla former av rasforskning. Institutet<br />
övergick <strong>se</strong>dan till att studera ärftliga<br />
sjukdomar, men det behöll sitt namn<br />
ända till 1958 då det gick upp i institutionen<br />
för medicinsk genetik vid Uppsala<br />
universitet.<br />
Lennart Lundmark<br />
Foto: Leif Åberg<br />
15
Change language