Medlemsblad 2 2006 - SFOG

MEDLEMSBLADET 

Ansvarig utgivare: Åsa Magnusson 

Tel: 0340-48 10 00 

Layout: Moniqa Frisell 

Adress: SFOG-kansliet, Box 738, 

Besöksadress: Klara Östra Kyrkogata 12 (LRF) 

101 35 Stockholm 

Tel: 08-440 01 75, fax: 08-22 23 30 

Marie-Louise Schyberg, Jeanette Swartz 

kansliet@sfog.se 

Internet: www.sfog.se 

Annonser: Åsa Magnusson 

asa.magnusson@lthalland.se 

SFOGs styrelse 2005: 

Ordförande: Doc Göran Berg 

Barn/Kvinnocentrum 

Linköpings Universitetssjukhus 

581 85 Linköping 

Tel: 013-22 31 32, fax: 013-14 81 56 

E-post: goran.berg@lio.se 

Vice ordförande: Doc Charlotta Grunewald 

Kvinnokliniken, Södersjukhuset 

118 83 Stockholm. 

Tel 08-616 26 25, fax: 08-616 26 40 

E-post:charlotta.grunewald@sodersjukhuset.se 

Facklig sekreterare: Dr Birgitta Segebladh 

Kvinnokliniken, Länssjukhuset Sundsvall- 

Härnösand, 851 56 Sundsvall 

Tel: 060-18 10 00, fax: 060-18 15 57 

birgitta.segebladh@lvn.se 

Vetenskaplig sekreterare: 

Prof Lars-Åke Mattsson 

Kvinnokliniken, Sahlgrenska Universitet/Östra, 

416 85 Göteborg 

Tel: 031-343 40 00, fax: 031-25 83 75 

E-post: lars-ake.mattsson@vgregion.se 

Skattmästare: Doc Jan Rydnert 

Kvinnokliniken, Länssjukhuset 

301 85 Halmstad 

Tel: 035-13 66 10, fax: 035-13 66 28 

jan.rydnert@lthalland.se 

Redaktör: Dr Åsa Magnusson 

Kvinnokliniken, Sjukhuset i Varberg 

432 81 Varberg 

Tel: 0340-48 10 00, fax: 0340-67 92 58 

asa.magnusson@lthalland.se 

Utbildningssekreterare: Dr Lisskulla Sylvén 

Kvinnokliniken, Karolinska sjukhuset 


Tel: 08-517 740 64, fax: 08-31 81 14 

lisskulla.sylven@karolinska.se 

Övriga ledamöter: Doc Anders Lagrelius 

ANDLAG AB/Oxbackskliniken, Kvinnohälsan, 

Lagmansvägen 14, 152 40 Södertälje 

Tel: 08-550 991 00, fax: 08-554 431 20 

anders@lagrelius.com 

Dr Jan Wall 

Kvinnokliniken, Norrlands Universitetssjukhus, 

901 85 Umeå. 

Tel: 090-785 00 00, fax: 090-77 39 05 

E-post: jan.wall@vll.se 

Dr Måns Edlund 

Karolinska Universitetssjukhuset 


Tel: 08-517 700 00, fax: 08-31 81 14 

E-post: mans.edlund@karolinska.se 

Tryck: Elanders Tofters, Östervåla 

ISSN 0284-8031 

Ordförande har ordet 

Kära kollegor och medlemmar i SFOG! 

Trots vårdagjämning när detta skrivs håller 

vintern sitt grepp om Sverige. Jag kan 

inte undlåta att som bild till detta brev 

visa att lite "späck" gör det möjligt för 

somliga av oss att prova vinterbad! Kan 

rekommenderas, förbehandling i form av 

bastu dock en förutsättning! 

Så till lite seriösare ting. Förberedelserna 

för vårens – och sensommarens begivenheter 

är i full gång. Först ut är NFOGkongressen 

www.nfog2006.se i Göteborg 

20 - 23 maj. Programmet är verkligen 

mycket lovande och anmälningarna 

strömmar in. 

Innan dess den 6 - 7 april är vi medarrangörer 

vid Berzelius-symposiet om 

"Reproductive Health and Rights", som 

också har ett mycket spännande program, 

med bl a FIGOs kommande ordförande, 

Dorothy Shaw. ALSO – kursen i akuta förlossningssituationer 

i Skövde genomförs 

24 - 25 april. Under maj månad är det stor 

aktivitet i Lund/Malmö, med såväl "The 

15th Meeting of the Scandinavian Society 

for Genitourinary Medicine" 10 - 12 maj 

som "Vårmöte i Perinatologi i Malmö" 

11 - 12 maj. 

Under sommaren kommer vi alla att 

samla krafter för deltagande i vår andra 

SFOG-vecka, denna gång i Helsingborg, 

v 35 (28/8 - 1/9 2006). Även här är programmet 

klart och ser strålande ut. Gå in 

på vår hemsida, www.sfog.se och gå vidare 

till SFOG-veckan, så kan Ni i detalj se 

programmet, göra anmälning och – inte 

minst – skicka in Era vetenskapliga bidrag. 

Denna gång kommer fler att erbjudas 

muntlig presentation av bidragen. 

Arrangörerna har gjort ett jättefint jobb, 

med en hel del hjälp från förra årets arrangörer 

– allt för att vi undan för undan skall 

utveckla vårt koncept, SFOG-veckan. 

Under årets första månader har det varit 

stor aktivitet inom styrelsen. Just nu är vi 

i full gång med att hitta ny lokal till vårt 

kansli. Som vi tidigare meddelat är vi uppsagda 

från lokalerna i LRF-huset (bredvid 

Läkarsällskapet) till årsskiftet eftersom 

lokalerna sålts till annan ägare. 

Som Ni kan se av brevet av vår utbildningssekreterare 

i detta nummer, pågår 

arbetet med målbeskrivning för ST i vårt 

ämne. Lisskulla har samlat en grupp duktiga 

och intresserade personer kring sig för 

I DETTA NUMMER 

Gynekologisk tumörkirurgi med cancervård – en bakgrund 6 

Subspecialiteten gynekologisk tumörkirurgi med cancervård 9 

Pionjärer inom Obstetrik och Gynekologi: Virginia Apgar 11 

Det går att sänka kejsarsnittsfrekvensen! 12 

Specialistskrivning Obstetrik och gynekologi 2006 

Nyvunnen kunskap i klinisk praxis: Kultursensitiv 

15 

specialistmottagning erbjuds inom kvinnosjukvården 24 

I ringhörnan: Peter Palsternack 27 

Återrapport från Gynopregistret 30 

Ny avhandling 53 

MEDLEMSBLADET 2/ 06 1

att jobba fram ett förslag till målbeskrivning. 

Jag räknar med att vi skall kunna presentera 

förslaget både på möten framöver 

och här i medlemsbladet (+ förstås på vår 

hemsida). 

Under våren kommer vi att sända en 

enkät till alla medlemmar med frågor kring 

arbetssituation, vilken inriktning man har 

samt en hel del andra data. Vi kommer att 

testa enkät via hemsidan, så förbered Er 

på mer information om detta. Vår förhoppning 

är att resultaten kan presenteras 

under SFOG-veckan. 

Jag vill passa på att framföra mitt och 

styrelsens varma TACK till våra representanter 

i EBCOG, Ove Axelsson och Bo 

v Schoultz som i och med EBCOG kongressen 

i Turin avslutar sina uppdrag som 

SFOGs representanter i EBCOG. Från i 

höst inför vi i SFOG samma ordning som 

de övriga nordiska länderna redan har, dvs 

att sittande ordförande och avgången ordförande 

representerar SFOG-styrelsen i 

EBCOG. 

Som Ni alla vet är Kuala Lumpur värd 

för FIGO-kongressen i höst (5 - 10/11 

2006). Även här finns en utmärkt hemsida 

att gå in på för att se vad kongressen 

har att erbjuda. I detta sammanhang kan 

jag meddela att vi i styrelsen ställer oss 

bakom FIGOs Professional and Ethical 

Responsibilities Concerning Sexual and 

Reproductive Rights. Hela det välformulerade 

och i vårt tycke okontroversiella 

dokumentet står att finna på FIGOs hemsida 

www.figo.org. Mer information kan 

också fås av Elisabeth Persson, vår representant 

i FIGO. 

Under Verksamhetsmötet i Uppsala 9 

februari presenterade representanter för 

Socialstyrelsen tankar och riktlinjer kring 

kvalitetsuppföljning av verksamheter, ett 

ämne som är mycket aktuellt och som för 

vår del kommer att stå i fokus framöver. 

Vi har ett unikt verktyg som kan underlätta 

det arbetet –Gynop-registret, som nu 

börjar bli ganska komplett. Ett samarbete 

med Stockholmsklinikernas "Gynop light" 

har inletts, så att vi kan få samlad Sverigestatistik. 

Allt detta tillsammans med vår 

REDAKTÖRENS RUTA 

Till er som undrat kan jag härmed meddela att framsidan av medlemsblad 

nr 1-06 var en vacker vinterbild från Salzburg. 

Åsa Magnusson 

Följande tider gäller för medlemsbladet 2006: 

Nr Deadline Utkommer 

3 14/5 v 24 

4 10/9 v 41 

5 29/10 v 48 

Manus skickas eller faxas till nedanstående adress: 

Redaktör Åsa Magnusson • KK, Varbergs sjukhus • 432 81 Varberg 

Telefon 0340-48 10 00 • Telefax: 0340-67 92 58 

E-post: asa.magnusson@lthalland.se 

Adressändring skall göras till 

SFOG-Kansliet 

Box 738 • 101 35 Stockholm 

eller kansliet@sfog.se 

Ordförande har ordet 

ambition att stödja evidensbaserat synsätt 

utgör en del av vår ambition att vara en 

ledande specialitet. För att ge fortsatt undervisning 

i Evidensbaserad Medicin kommer 

Evidens-ARG att anordna kurs för blivande 

lärare i EBM. Kursen kommer att 

bli späckad med kompetenta inhemska 

och utländska lärarkrafter, allt för att vi 

skall kunna sprida EBM-konceptet än mer. 

Slutligen vill jag slå ett slag för SFOGs 

måldokument. Det är tänkt som ett underlag 

kring de frågor som vi i styrelsen uppfattat 

att Ni medlemmar vill att vi arbetar 

för. För att det skall bli levande vill vi, 

förstås, att Ni uttrycker synpunkter på 

dokumentet och de mål vi satt upp, så 

att vi kan justera målen efterhand. 

Måldokumentet finns på vår hemsida, 

www.sfog.se . 

Så, med dessa ord önskar jag Er alla en 

härlig, spännande vår (som förhoppningsvis 

vädermässigt kommer snart). 

Eder ordförande 

Göran B 

Nya medlemmar 

Anna Ledel, Linköping 

Marion Ek, Stockholm 

Constantinos Michos, Gävle 

Caroline Kjellman Erlandsson, 

Stockholm 

Ragnheidur Arnadottir, Uppsala 

Mårten Strömberg, Göteborg 

Gulnara Kassymova, Borensberg 

Kirsten Åkesson, Degerfors 

Emilia Rotstein, Stockholm 

Tomas Widén, Visby 

Hadel Anwar, Nyköping 

Gustaf Rejnö, Sundbyberg 

Anna Bendix, Sundsvall 

Anna Svanvik, Stockholm 

Rezan Touma, Umeå 

Johanna Tesling, Motala 


Brev från utbildningssekreteraren 

Bästa kollegor, 

Vintermötet i Uppsala bjöd på riktig 

vinter med snö och kyla, men inomhus 

kunde vi bl a värma oss med proteomik, 

mödrahälsovård, dåligt humör före mens, 

oxidativ stress och miljöföroreningar. 

Pernilla Dahm - Kähler, Sahlgrenska 

Universitetssjukhuset, Göteborg, den första 

specialist som genomfört subspecialisering 

i Gynekologisk tumörkirurgi och cancervård, 

fick mottaga sitt diplom. Lycka till 

i fortsättningen Pernilla! Diplom delades 

även ut till de nio som klarade specialistexamen 

2005. Stort grattis till er alla, detta 

har ni gjort bra och ni förtjänade väl auditoriets 

applåder. I skrivande stund har just 

27 unga kollegor skrivit specialistskrivningen. 

Årets skrivning kan ni hitta på 

hemsidan och här i medelmsbladet.Flera 

kliniker har i år låtit sina ST läkare skriva 

skrivningen som ett diagnostiskt prov. Det 

förefaller som att intresset åter börjar öka 

för den frivilliga specialistexamen. 

Vid verksamhetsmötet visade Agneta 

Zellbi att mer än 50% av läkartid åtgår för 

administrativa uppgifter. Önskvärt vore 

att ca 25% av tiden avsattes för detta. Får 

man sedan höra att 211 nya öppenvårds 

DRG tillkommit och det totalt finns 8800 

åtgärdskoder förstår man varför rent patientarbete 

minskat. Agneta berättade vidare 

att en journal 1996 innehöll i snitt fyra 

journalpapper, medan den 2006 innehåller 

30 sidor. Visst var det regnskogar vi 

skulle spara med datoriserade system, men 

att läsa av 30 sidor på en dataskärm och 

bilda sig en god uppfattning om patientens 

tidigare sjukhistoria är tungt och 

många gånger måste vi trycka på ”skriv ut” 

för att kunna vara väl förberedda i patientmötet. 

Datoriseringen har förstås många 

fördelar, inga journalblad försvinner, lätt 

att få statistik på vad vi uträttar både i ekonomiska 

och kvalitativa termer, men det 

betyder också att läkare förväntas att, i 

större utsträckning än hittills, själva skriva 

remisser och även journalanteckningar. 

Utbildningsnämnden har nu påbörjat 

arbetet med den nya målbeskrivningen för 

ST. Nämnden har för detta inkallat ytterligare 

kompetens, från ST läkare till verksamhetschef. 

Våra arbetsgrupper har fått 

en förfrågan om vad som i deras ögon är 

väsentligt att lära innan man kan kalla sig 

specialist och svaren börjar sakteliga 

inkomma. När utbildningsnämndens 

arbetsgrupp kommit fram till sitt förslag 

kommer detta att sändas på remiss till VC, 

professorer, SFOGs styrelse och OGU för 

kommentarer. 

I början av mars hölls ett möte på 

Läkaresällskapet om finansiering av fortbildning 

med och utan sponsring. De närvarande 

specialiteterna var alla eniga om 

att kostnader för fortbildning bör ligga på 

arbetsgivaren, men att detta ansvar ännu 

inte tagits fullt. Eva Nilsson Bågenholm, 

ordförande i Läkarförbundet, framhöll att 

vi vill och skall ha bra relation med läkemedelsindustrin, 

att ”reglerna är tydliga, 

men krångliga”. Varför skall t ex verksamhetschefer 

ge sitt tillstånd för enskild 

läkare att delta i sponsrad aktivitet? Borde 

inte enskild läkare kunna bedöma detta 

själv? Sammanfattningsvis sade Eva Nilsson 

Bågenholm att det som är bra överväger 

och det som inte är bra skall vi åtgärda. 

Ellen Hyttsten, Sveriges Kommuner och 

landsting redogjorde för en enkät bland 

chefstjänstemän och verksamhetschefer 

2005 och resultatet av denna visade att verksamhetschefer 

tycker att riktlinjerna är 

klara och har tydliggjort att ansvaret för 

kompetensutveckling ligger på arbetsgivaren. 

SFOG som specialitetsförening är 

ett föredöme för andra, genom att vi årligen 

anordnar ett trettiotal fortbildningskurser, 

har 16 arbetsgrupper, fyra 

intresseföreningar och har producerat 53 

ARG rapporter. Andra specialitetsföreningar 

arbetar för att nå upp till vår standard! 

Var stolt över att vara medlem i 

SFOG. 

Jag vill även passa på att påminna alla 

som önskar att anordna fortbildningskurs 

bör gå in på SFOGs hemsida och kontrollera 

när kursanmälan senast skall 

inkomma. Pressläggningstiden för medlemsbladet 

är ca fyra veckor och det gäller 

att inkomma i tid med ansökan för att 

kunna vara med. Kurserna kommer i fortsättningen 

att annonseras i Medlemsblad 

nr 1 och 4. 

För er som planerar att delta i den 

muntliga delen av specialistexamen vill 

jag även påminna om att examensarbetet 

måste vara inlämnat senast den 15 maj. 

Den muntliga tentamen äger rum den 

19 oktober på Kvinnokliniken Karolinska 

Universitetssjukhuset Solna. 

Ännu är det vinter och snö, men ljuset 

har i alla fall återvänt, så det finns hopp. 

Lisskulla Sylvén 


Gynekologisk 

tumörkirurgi med cancervård 

– en bakgrund 

Obstetrik och gynekologi – ej egentligen en kirurgisk organspecialitet 

Obstetrik och gynekologi är inte en kirurgisk 

organspecialitet i vanlig mening, utan 

en tvärmedicinsk specialitet med reproduktion 

i vidaste mening som huvuduppdrag. 

Problemet med de små kirurgiska 

volymerna har accentuerats av det 

faktum att vi i vårt land gått från att vara 

drygt 400 yrkesverksamma specialister 

yngre än 65 år vid mitten på 1970-talet 

till cirka 1600 idag. Som en jämförelse 

kan nämnas att urologerna som har att 

hantera samma mängd tumörkirurgi som 

vi är ca 350 stycken. Vårt vanligaste, icke 

obstetriska ingrepp är uterusexstirpation, 

en operation som utförs på benign indikation 

på cirka 8000 patienter/år. Var och 

en inser att den kirurgiska volymen per slutenvårdsgynekolog 

blir mycket liten. Detta 

problem ställs på sin spets när den gynekologiska 

tumörkirurgin skall hanteras. 

Gynekologisk cancer är relativt ovanliga 

sjukdomar och utgör sammantaget ej 

mer än 7% av maligniteterna i vårt land. 

Dessa förhållanden har lett till att man i 

de allra flesta länder i den industrialiserade 

världen har en organiserad specialutbildning 

inom ramen för den gynekologiska 

specialiteten, som leder fram till att man 

på heltid ägnar sig åt omhändertagande av 

cancerpatienterna, inte bara kirurgiskt utan 

att man även har det samordnande ansvaret 

visavi de mestadels adjuvanta behandlingsformerna 

radiologi och medicinsk 

onkologi. Denna specialiseringsform är 

etablerad i USA sedan sent 1970-tal och 

i Storbritannien sedan 1984. Det föreligger 

även en "EU-relaterad" utbildningsmall. 

6 

MEDLEMSBLADET 2/ 06 

Gunnar Silfverstolpe, docent, 

gynverksamheten, SU/Sahlgrenska 

Kort historik 

Fortfarande i början på 1960-talet var 

gynekologisk onkologi i Sverige en sammanhållen 

behandlingsspecialitet, där man 

även bedrev den kirurgi som var nödvändig. 

På denna tid sågs emellertid kirurgin 

vid endometrie- och cervixcancer i Sverige 

mest som en adjuvant behandling för hindrande 

av lokalrecidiv. Man hade inte tid 

på våra gynonkologiska enheter att ägna 

sig åt detta, varför det delegerades ut till 

så gott som samtliga svenska kvinnokliniker. 

Vi fick i praktiken en ostrukturerad 

decentralisering. Detta sker ungefär samtidigt 

som ett paradigmskifte sker inom 

den gynonkologiska vården internationellt, 

i det att primärkirurgi etableras som 

den allmänt accepterade behandlingen 

istället för primär radiologi. När de primärkirurgiska 

principerna internationellt 

blev helt etablerade under 1980-talet har 

samtidigt svensk gynonkologi förvandlats 

till en väsentlig ickekirurgisk specialitet. 

Överlevnadsresultaten är vid denna tid 

goda, men en systematisk radiologisk överbehandling 

sker. 

På grund av organisationen sitter vi i 

början på 1990-talet fortfarande kvar i ett 

primärradiologiskt förhållningssätt i vårt 

land. En diskussion i SFOGs styrelse i maj 

1992 ledde fram till att en utredningsgrupp 

skall kartlägga förhållandena vad 

gäller cancervården inom vår specialitet. 

En detaljerad kartläggning av verksamheten 

vid samtliga kvinnokliniker genomfördes 

1993. Arbetsgruppen tvingades konstatera 

att gyncancerkirurgin, den mer krävande, 

i för hög utsträckning var decentraliserad, 

samt att någon formaliserad 

utbildning eller formaliserat ansvar för 

gyncancervården inom obstetrik och gynekologi 

ej existerade. Det lades 1996 även 

fram en mall för en utbildning i gynekologisk 

cancervård med tumörkirurgi (internationellt 

sett gynonkologi). Styrelsen återremitterade 

efter denna rapport ärendet till 

gynekologiska tumörarbetsgruppen, där 

frågan sedan diskuterades i ytterligare 

tre år. I december 1999, under Bo von 

Schoultzs ordförandeskap i SFOG, kunde 

styrelsen fastställa en subspecialitetsutbildning 

i gynekologisk tumörkirurgi med 

cancervård. Denna utbildning anknyter i 

sina målsättningar till den brittiska, men 

är även i överensstämmelse med den senare 

framtagna "EU-mallen" för utbildningsprogrammet. 

Frågan hanterades 

sålunda under sju år i vår specialitetsförening, 

en tidsrymd mera lämplig för en 

gammaldags försvarsutredning än en uppgift 

av detta slag. En del av tidsusträckningen 

kan förklaras med den motsättning 

som råder inom vår specialitet mellan 

regionklinikerna och övriga vad gäller 

vilken verksamhet som skall bedrivas var. 

Våra kollegor i den radiologiska gynonkologin, 

alltid ängsliga på det smala näset 

mellan den stora specialiteten obstetrik 

och gynekologi och den, jämfört med deras 

egen, mycket större onkologiska specialiteten, 

har ej bromsat, men ej heller påskyndat 

utvecklingen.

Nulägesbeskrivning 

En förnyad kartläggning av den gynekologiska 

tumörkirurgins bedrivande inom 

vår specialitet utfördes 2001 och gav möjlighet 

att jämföra med situationen 1993. 

Man tvingades konstatera ett väsentligen 

status quo. Antalet kliniker som utförde 

mindre än 20 canceroperationer per år 

hade ökat från 16 till18. Antalet kliniker 

som utförde mer än 40 canceroperationer 

per år hade minskat från 25 till 21. Antalet 

ovarialcanceroperationer per operatör/år 

hade från 1993 till 2001 gått från 7 till 8 

på regionenheterna, respektive från 6 till 

7 på länssjukhusnivå. Det kanske mest 

nedslående i denna information är att den 

mest krävande tumörkirurgin ej alls har 

blivit centraliserad i regionerna, men tyvärr 

ej heller hållits på tillräckligt få händer på 

regionenheterna. Mig veterligt har sedan 

2001 inget genomgripande skett för att 

centralisera omhändertagandet av ovarialcancerpatienterna 

till rätt professionell 

nivå. Ett uttalande från tumörarbetsgruppen 

om att ovarialcancerpatienter med 

ett högt RMI (risk of malignancy index) 

bör omhändertagas av gynekologer med 

speciell tumörkirurgisk träning torde ej ha 

någon praktisk konsekvens så länge denna 

träning ej definieras. 

Framtid 

Som nämnts är gynekologiska cancersjukdomar 

endast 7% av våra maligniteter, 

sålunda en relativt liten sjukdomsgrupp. 

Specialiteten obstetrik och gynekologi 

ansvarar, ej bara för den för prognosen 

allt avgörande diagnostiken, utan 

även för den för behandlingsplaneringen 

allt avgörande stadieindelningen och för 

den kurativa behandlingen, nämligen kirurgin. 

De flesta patienter med gynekologiska 

tumörsjukdomar som botas, botas med 

kirurgi som enda åtgärd. Radiologisk och 

medicinsk behandling är i grundschemat 

för de flesta patienter den adjuvanta. Vi 

har alltså huvudansvaret för diagnostik 

och behandling. Detta ansvar kan vi ej 

förlägga någon annanstans. Våra svenska 

radiologiskt inriktade gynonkologer har 

lyckats med konststycket att få sin önskan 

att bli en särskild grenspecialitet inom 

onkologin accepterad av höga vederbörande. 

Man har alltså lyckats tillskapa en 

behandlingsspecialitet för 7% av våra maligniteter 

utan att kunna vidtaga de för de 

flesta patienter kurativa åtgärderna. Detta 

är imponerande som lobbyarbete, men 

inte ur någon annan synpunkt. Denna ur 

internationell synpunkt aparta specialitet 

bör bli kortlivad. 

Den utbildning som Pernilla Dahm- 

Kähler nu genomgått är alltså en utbildning 

i vad som internationellt kallas gynekologisk 

onkologi. Vi måste hoppas på 

många efterföljare till Pernilla vid våra 

regionenheter. Gynekologisk tumörkirurgi 

med cancervård måste bli ett heltidsyrke 

i vårt land, liksom det är internationellt. 

Enligt undertecknads bedömning måste 

behandlingsmodaliteterna vid gynekologisk 

cancer integreras i en organisation 

precis så som verksamheten bedrivs vid 

framstående internationella centra och 

som den bedrevs i Sverige under svensk 

gynonkologis glansperiod under 1950och 

1960-talen. Vid måhända fyra centra 

bör kirurgi, radiologi och medicinsk onkologi 

verka i en organisation med gemensam 

ledning – administration – budget. 

Det faller sig nog naturligt att någon/några 

av våra nuvarande gynonkologer inledningsvis 

leder dessa centra. Svensk gynekologisk 

cancervård saknar idag en tyngdpunkt. 

Dessa integrerade centra skulle med 

en självklar auktoritet leda den nationella 

utvecklingen, men även få en internationell 

betydelse. 

Före sommaren planeras i SFOGs regi en 

WEB-BASERAD MEDLEMSENKÄT 

Detta för att få en bättre överblick över vår åldersstruktur, framtida 

rektyteringsbehov, forskningsintresse mm 

För att få en bra svarsfrekvens är det viktigt att nå så många 

medlemmar som möjligt. 

Meddela (eller uppdatera) därför gärna omgående Din e-mail adress 

till SFOGs kansli jeanette.swartz@sfog.se eller ml.schyberg@sfog.se 

Mer information angående enkäten kommer i nästa medlemsblad. 

Resultatet planeras redovisas vid SFOG-veckan i höst. 


Subspecialiteten 

gynekologisk tumörkirurgi 

med cancervård 

Mitt namn är Pernilla Dahm Kähler och jag har således fullgjort 

subspecialiseringen till gynekologisk tumörkirurg med cancervård. 

Här följer en beskrivning av själva utbildningen samt mitt 

personliga perspektiv angående subspecialiseringen. 

I mitt fall så startade intresset 

för kirurgi tidigt under läkarutbildningen 

och valet av specialitet 

stod mellan kirurgi och 

gynekologi med kirurgisk 

inriktning. Som för så många 

andra blev det lite av en slump 

att jag fick mitt första vikariat 

inom gynekologin/obstetriken 

och jag stortrivdes omedelbart 

med specialiteten. 

Mitt intresse för den gynekologiska 

kirurgin växte och 

under ST-utbildningen vidareutbildade 

jag mig ett fullt år 

på en stor kirurgklinik. När jag 

erhöll min specialistlegitimation 

våren 1999, så var jag fast 

besluten att försöka subspecialisera 

mig inom gynekologisk kirurgi. Ett 

år senare fick jag förfrågan om jag var 

intresserad av gynekologisk tumörkirurgi. 

Tillsammans med min dåvarande chef 

Gunnar Silfverstolpe beslutades att jag 

enbart skulle ägna mig åt gynekologisk 

tumörkirurgi under ett halvår, för att därefter 

ha ett nytt samtal huruvida jag var lämpad 

för subspecialiteten och hur jag trivdes 

med tillvaron på tumörteamet. Kirurgin 

tilltalade mig, men jag var givetvis fundersam 

hur jag skulle orka med att enbart 

se och behandla potentiella gynekologiska 

cancerpatienter. Efter ett halvår hade jag 

sett och behandlat många patienter och 

förstod att det svåra med tumörkirurgin 

Pernilla Dahm Kähler mottager diplom och blommor från 

utbildningssekreterare Lisskulla Sylvén. 

inte var den kirurgiskt tekniska biten utan 

omhändertagandet av patienterna, både 

före och framför allt efter operationerna. 

Jag kände dock att jag hade både kraft, ork 

och vilja att fortsätta med den gynekologiska 

tumörkirurgin och att jag fick oerhört 

mycket tillbaka från patienterna. Det 

gynekologiska tumörteamet var också nöjda 

med mig och min insats och jag fick starta 

min subspecialisering november 2000. 

Subspecialiseringen till gynekologisk 

tumörkirurg med cancervård omfattar 

åtminstone fyra år. Utbildningen innefattar 

en målinriktad gynekologisk tumörkirurgisk 

utbildning, ett års tjänstgöring 

på gynekologisk onkologisk enhet och ca 

6 månader på kolorektalkirurgisk 

enhet samt gynekologisk 

patologisk utbildning, forskning 

och utvecklingsansvar. Sammanställning 

av olika sidoutbildningar 

utformades för att kunna 

ge den gynekologiska tumörpatienten 

bästa möjliga vård 

och omhändertagande vid både 

diagnossättning, behandling och 

uppföljning. 

Jag startade med ca två års 

gynekologisk tumörkirurgi vid 

kvinnokliniken på Sahlgrenska 

Universitetssjukhus (SU). 

Under denna tid gick jag även 

Svenska Läkarsällskapets utbildning 

i samtalsmetodik för läkare 

som behandlar cancerpatienter, 

som pågick under två terminer. Denna 

utbildning kan jag varmt rekommendera 

för alla läkare som behandlar cancerpatienter 

för att förbättra sin samtalsmetodik 

och lära sig nya verktyg i sitt patientsamtal. 

Det svåra samtalet kring exempelvis 

cancerbeskedet kan nog för de flesta behöva 

förbättras, så att både patienten, hennes 

anhöriga och läkaren själv upplever samtalet 

som ett bra samtal. På det gynekologiska 

kirurgiska planet blev jag prioriterad 

till operation när det gällde förhållandevis 

sällsynta fall såsom vulvacancer och 

cervixcancer, så kraven ställda för antalet 

gynekologiska tumöroperationer uppfylldes 

tämligen enkelt. 


Efter dessa två år tjänstgjorde jag ett år 

vid den gynonkologiska enheten på 

Jubileumskliniken (JK) vid SU. Under 

detta år träffade och behandlade jag oerhört 

många patienter, då det är en stor 

genomströmning av gynonkologiska patienter 

till JK, och jag lärde känna mina 

gynonkologiska kollegor på ett mycket bra 

sätt. Detta goda samarbete har fortsatt och 

byggs på än idag. 

Efter min tjänstgöring på gynonkologen 

på JK återvände jag till kvinnoklinikens 

tumörteam och kände mig klart 

säkrare i hanteringen av den gynekologiska 

cancerpatienten. Jag kunde på ett 

säkert och på ett mer precist sätt informera 

och stötta patienten i hennes cancerbesked 

och kommande efterbehandling. Man 

kan väl diskutera hur lång denna tjänstgöring 

på en gynonkologisk enhet skall 

vara och jag har inte något exakt svar. Jag 

tycker dock att det är av stor vikt att tjänstgöra 

fullt ut på en gynonkologisk enhet 

under subspecialiseringen för att lära sig 

efterbehandlingens principer, effekter och 

biverkningar samt att lära känna sina kollegor 

på gynonkologiska enheten för att 

skapa förutsättningar för ett gott samarbete. 

Tjänstgöringen på den kolorektalkirurgiska 

enheten utförde jag våren 2005 vid 

Sahlgrenska Universitetssjukhus (SU), 

Östra där all kolorektalkirurgi inom SU 

bedrivs. De första veckorna bestod mest 

av att informera mina kirurgiska kollegor 

vem jag var och att jag var klar specialist 

med inriktning på gynekologisk tumörkirurgi. 

Även om den informationen hade 

gått fram till vederbörande verksamhetschef, 

tog det flera veckor att få alla att för- 

stå att jag kunde operera och var genuint 

intresserad av deras kolorektalkirurgiska teknik 

och postoperativa omhändertagandet. 

På en kirurgisk enhet idag roterar många 

olika slags läkare såsom AT-läkare, STläkare 

inom kirurgi, ortopedi, urologi, narkos, 

allmänmedicin och gynekologi, vilket 

givetvis förvirrar när en ny kategori klara 

specialister anländer och vill som alla andra 

få ut så mycket som möjligt av sin tjänstgöring. 

Möten med de kirurger, som jag 

hade träffat på i andra sammanhang tidigare, 

var oerhört mycket mer givande och 

lärorikt jämfört med andra kirurger. Jag 

försökte vara kontinuerligt proaktiv under 

min tjänstgöring och när jag slutade så 

hade jag opererat tillfyllest, fått erfarenhet 

av det postoperativa omhändertagandet 

av stomipatienter, re-operationer och 

bukkatastrofer samt skapat ett gott sam-

arbete med kolorektalkirurgerna. Samarbetet 

har resulterat i att en av deras specialistläkare 

som subspecialiserar sig till 

kolorektalkirurg skall tjänstgöra på vår 

gynekologiska tumörkirurgiska enhet under 

två–tre månader under hösten 2006. Vi 

hoppas givetvis att samarbetet skall fortsätta 

och i slutändan förbättra för den 

gynekologiska tumörpatienten. 

Efter min tid på den kolorektalkirurgiska 

enheten återvände jag till min tjänstgöring 

på tumörteamet på kvinnokliniken 

och den nya kirurgiska erfarenheten 

märktes både i såret och framför allt säkerheten 

i omhändertagandet av stomipatienter 

och bukkomplikationer. I april månad 

2005 beslutade min nya verksamhetschef 

Mats Brännström och min handledare Pär 

Hellberg att jag fullgjort målbeskrivningen 

för subspecialiseringen till gynekologisk 

tumörkirurg med cancervård, vilket medförde 

att jag i början av maj 2005 skickade 

jag in mitt curriculum vitae till SFOG för 

certifiering. Vid vintermötet i Uppsala den 

10 februari 2006 blev jag tilldelad ett 

diplom angående fullgjord subspecialisering 

och jag är mycket tacksam, stolt och 

prioriterad att jag har fått denna möjlighet 

att fördjupa mig inom den gynekologiska 

tumörkirurgin. Precis som när man 

blivit nybliven specialist eller nyligen disputerat, 

så börjar det hårda arbetet att 

därefter förvalta sin kunskap och arbeta 

vidare och utveckla. Jag är dedikerad min 

subspecialitet och hoppas att jag kan fortsätta 

länge inom detta gebit och utveckla 

samt arbeta vidare med att förbättra för 

den gynekologiska tumörpatienten. 

Tack för ordet! 

Pernilla Dahm Kähler 

Pionjärer inom Obstetrik och 

Gynekologi 

Virginia Apgar 

Nästan inget nyfött 

barn har i den 

civiliserade världen 

under de senaste 

40 åren undgått att 

bli bedömt och 

poängsatt med 

Apgar’s score. 

Begreppet Apgar 

torde vara lika välkänt 

som Celsius och Fahrenheit. 

Virginia Apgar levde mellan 1909 och 

1974. Hon föddes i Westfield, New Jersey 

under knappa ekonomiska förhållanden. 

Delfinansierade sina medicinstudier i 

New York genom att fånga och sälja vildkatter 

till fysiologen. Tidigt visade hon sin 

musikaliska talang och lärde sig traktera 

flera stråkinstrument. Hon spelade med i 

flera orkestrar bl a The Catgut Acoustical 

Society. Apgar utbildade sig till allmän 

kirurg på The Presbyterian Hospital och 

visade stora framsteg, men utsikterna att 

göra akademisk karriär som kirurg var 

dåliga för en kvinna. Hon bytte då inriktning 

och utbildade sig till narkosläkare på 

30-talet, innan specialiteten fanns. Återkom 

till Columbia University som chef för 

en nyinrättad narkosavdelning 1938, där 

hon var enda läkare framtill mitten av 40talet. 

År 1949 blev hon ”full professor” vid 

Columbia University College of Physicians 

and Surgeons, som första kvinna i fakultetens 

historia. Hennes intresse för obstetrisk 

anestesi förde henne naturligt in i 

uppgiften att återuppliva nyfödda. 

”A proposal for a New Method of 

Evaluation of the Newborn Infant” presenterades 

på en narkosläkarkongress i 

Virginia (!) Beach,Virginia (!) år 1952 och 

trycktes följande år. 

APGAR score beskrevs i ett arbete på 

sex sidor; en författare, sjutton referenser, 

ingen evidens (men common sense!). 

Dåförtiden betydde p-värde enbart pro- 

Jörgen Sigurd, Gynmottagningen, 

Piteå Älvdals Sjukhus 

cent. Genialt är enkelt. Apparatbehov: en 

klocka. Resten av historien känner vi till. 

Tala om genomslag! 

Dr Apgar var flitig och assisterade personligen 

vid 17000 förlossningar. Som om 

detta inte räckte lärde hon sig till instrumentmakare 

vid mogen ålder. En kvinnlig 

patient lånade ut en egenhändigt byggd 

violin till dr Apgar vid en preoperativ konsultation. 

Fascinerad av den sköna klangen 

beslöt Apgar att själv lära sig bygga stråkinstrument. 

Den lilla lägenheten fick bli 

verkstad. Hon lär ha hämtat virke (lönn) 

till bakstycket till en viola från en telefonkiosk 

på sitt sjukhus. Än i dag finns en 

stiftelse, Apgar Memorial String Quartet, 

som tillhandahåller en komplett instrumentuppsättning, 

violin, mezzoviolin, viola 

och cello, samtliga instrument tillverkade 

av Virginia Apgar. 

Damens energi och humor var legendarisk. 

”One of the few things she could 

not do was talk slowly. Some people believed 

she had another hole for breathing”. 

Favorithistorien: “How do you tell the 

sex of a chromosome? You pull down it’s 

genes!” 

Under en “semester” 1959 tog hon som 

avkoppling en masterexamen i public 

health. Tvärslutade som narkosprofessor 

och ägnade sig därefter åt hälsoupplysning 

och ”fund raising” för National Foundation 

for Infantile Paralysis. Att Apgar tog flygcertifikat, 

var ivrig filatelist och baseballfantast 

kompletterar bilden. Familj fanns 

det liksom inte plats för. 

Hon hade hyvelbänk i 

sovrummet. Att postumt 

hedras med ett frimärke 

är inte fy skam. 


Det går att sänka 

kejsarsnittsfrekvensen! 

– ett kvalitetsutvecklingsarbete i Gävle 

Bakgrund 

I början av 1990-talet var kejsarsnittsfrekvensen 

i Gävle ca 10%. Andra hälften 

av 90-talet låg den på 12-13%. F om 2000 

steg frekvensen snabbt för att vara uppe i 

18% 2003. Samtidigt hade sugklockefrekvensen 

alltid legat högt i Gävle, 10-11% 

jämfört med ca 7% i medel för Sverige. 

Nu var det dags att försöka ändra detta 

och bryta trenden. Vid samtal med förlossningsrädda 

kvinnor (Aurorasamtal) 

återkom ofta följande orsaker till rädsla: 

Inger Blomberg, 

förlossningsöverläkare i Gävle 

Eva Wingårdh, avd chef för 

förlossningsavdelningen i Gävle 

jobbig latensfas, långdragen förlossning, 

akut/urakut kejsarsnitt och otäck sugklocka. 

Målsättning 

Sänka kejsarsnittsfrekvensen till 16%. 

Sänka frekvensen sugklockor till 8%. 

Metod 

Arbetssättet var aktiv obstetrik. Den kvinna 

som behövde det skulle få god smärtlindring 

och hon skulle ges möjlighet att orka 

under hela förlossningen. God hjälp hade 

vi av en anestesiläkare på vår klinik, Susanne 

Ledin-Eriksson, som disputerade 2004 

på ett arbete om förlossningsepiduraler. All 

personal på förlossningen (barnmorskor, 

undersköterskor och läkare) blev engagerade 

och bidrog till att göra arbetet 

möjligt.

För att kvinnan ska orka med ett värkarbete 

behöver hon få i sig näring. Här blev 

vi mycket mer aktiva att se till att hon fick 

i sig olika klara näringsdrycker under det 

aktiva förlossningsarbetet. Om hon hade 

svårt att dricka, kanske tom kräktes, satte 

vi istället glukosdropp med 100ml/timme. 

Om latensfasen blev smärtsam hade vi 

redan tidigare erbjudit kvinnan att komma 

till förlossningsavdelningen och få sk "sovdos", 

dvs smärtstillande tabletter (paracetamol 

och dextropropoxifen) samt en värkhämmande 

tablett (terbutalin). Ibland gavs 

även en sömntablett (zopiklon). När latensfasen 

blev utdragen, ibland flera dygn, 

hände det att kvinnan fick flera "sovdoser". 

Om cervix var utplånad och öppen 

2-3 cm gavs kvinnan ofta injektion morfin, 

eftersom EDA inte skulle läggas vid 

en öppningsgrad på mindre än 4 cm pga 

rädsla för påverkan på värkarbetet. Från 

den här gruppen rekryterades många kvinnor 

till sugklocka, kejsarsnitt och Auroramottagning. 

Många gånger fick de dålig 

smärtlindring i inledningen av förlossningen. 

Senare var de ibland svåra att 

smärtlindra, även när de väl fick sin EDA, 

och blev relativt snabbt uttröttade. 

Nu blev vi mer aktiva i vår handläggning 

av patologiskt förlängd latensfas/primär 

värksvaghet. Under latensfasen är det 

viktigt att kvinnan vilar och får i sig näring 

för att orka med det aktiva förlossningsarbetet 

senare. I möten med MVCpersonal 

började vi prata kring detta och 

vikten av information till kvinnorna. Till 

förlossningsrädda kvinnor hade vi gjort 

undantag och givit dem EDA även i tidigt 

skede. Det hade oftast gått bra. Dessutom 

hade dr Ledin-Eriksson infört PCEA (patientkontrollerad 

EDA) på avdelningen. Nu 

införde vi på prov ett nytt koncept. När 

en kvinna kom in med patologiskt förlängd 

latensfas erbjöds hon en PCEA. Hon fick 

en startbolusdos (bupivakain och sufentanil) 

på 8 ml och den kunde räcka i flera 

timmar. Vid behov kunde kvinnan själv 

administrera ytterligare bolusdoser på 4 ml. 

Under tiden kunde hon vila och få i sig 

näring. Om cervix var utplånad gjorde vi 

amniotomi och satte syntocinondropp Om 

hon var förstföderska och det var litet kvar 

på cervix lade vi 1 mg prostaglandingel först. 

Konceptet föll mycket väl ut. När kvinnorna 

fick tidig effektiv smärtlindring bröts 

de onda smärtcirklarna och de fick krafter 

att genomföra en normal förlossning. 

Oftast gick förlossningsarbetet helt normalt 

eller snabbare än genomsnittet. Dessa 

observationer stöds av en amerikansk studie 

(ref). Även för kvinnor med vanlig 

EDA blev vi mer aktiva att optimera dosen 

och vid behov få den omlagd om den inte 

hade tagit. 

För att undvika långdragna förlopp i 

det aktiva skedet av förlossningen införde 

vi action line på partogrammet. Det innebär 

att om det inte sker någon progress på 

två timmar så passeras action line och det 

rör sig om en primär eller sekundär värksvaghet. 

Det i sin tur innebär att man ska 

vidta åtgärder som amniotomi och syntocinondropp. 

Man bör också fundera över 

andra orsaker som näringsbrist och onormal 

inställning av fosterhuvudet. I det 

senare fallet kan det finnas anledning att 

ändra läge på kvinnan. 

Sedan gällde det gruppen med CTGförändringar. 

I Gävle har vi ännu inte 

STAN, så vi propagerade för att att man 

skulle vara aktiv med skalpblodprov (laktat, 

pH). Vi hade redan något år innan 

infört metoden med amnioinfusion vid 

oligohydramnios med gott resultat. Nu 

blev vi mer aktiva att diagnostisera detta 

tillstånd även när det inte var känt från 

början. Vid variabla deccelerationer gjordes 

ultraljud. Om orsaken var oligohydramnios 

gjordes amnioinfusion. Om det 

var vidöppet läge eller tryck på navel- 

strängen ändrades läget på mamman, gärna 

till knästående framåtlutad. Vid kejsarsnitt 

på indikation hotande fosterasfyxi blev vi 

mer aktiva att ta med CTG in på operationsavdelningen 

för att undvika en stressad 

situation och urakut snitt om 

möjligt. 

Slutligen införde vi också veckovisa 

genomgångar av förlossningar som slutat 

med kejsarsnitt eller sugklocka eller andra 

svåra fall. En längre sittning genomfördes 

på förlossningen varje måndag eftermiddag 

och en kortare med läkargruppen i samband 

med ett morgonmöte. 

Resultat 

•Kejsarsnittsfekvensen minskade från 18% 

2003 till 16% 2004 och resultatet höll i 

sig 2005. Det var ffa de akuta kejsarsnitten 

som minskade. På sikt hoppas vi också 

på en effekt på de planerade snitten för 

sekundärt förlossningsrädda kvinnor. De 

urakuta snitten minskade från 11% av 

alla snitt 2001 till 4% 2005. 

•Sugklockefrekvensen minskade från 10% 

2003 till 9% 2004 och 8% 2005. 0 tänger. 

•Dessutom minskade sfinkterrupturerna 

från 2,7% 2003 till 1,8% 2005, vilket 

sannolikt sammanhängde dels med 

mindre utdragna förlossningsförlopp dels 

med minskad sugklockefrekvens. Ca hälften 

av rupturerna var med sugklocka. 

Referens: The risk of cesarean delivery with 

neuraxial analgesia given early versus late 

in labor; Wong et al; the New England Journal 

of Medicine; feb 17, 2005; vol 352; no 7. 


Specialistskrivning 

Obstetrik och gynekologi 

2006 

Skrivningen består av kortare eller längre s.k. 

MEQ (modified essay questions) frågor. Totalt 

omfattar skrivningen 90 poäng. Poäng och antal 

sidor per fråga anges nedan. Skrivningstiden är 

max 6 timmar. 

Instruktioner: till vänster om dig ligger frågorna. 

När skrivningen börjar tar du det första bladet 

Fråga Antal Antal 

sidor poäng 

Gynekologi Fråga 1 7 10 




Reproduktion Fråga 5 6 10 

Obstetrik Fråga 6 7 10 



Statistik Fråga 9 5 10 

GYNEKOLOGI 

Fråga 1 

Gudrun är en 72 årig I-gravida, 0-para 

med diabetes typ II. Gudrun opererades 

för bröstcancer för 10 år sedan och alla kontroller 

har varit bra. Annars är hon frisk 

och mycket aktiv både fysiskt och intellektuellt. 

Hon använder inga hormoner eller 

några mediciner. Gudrun söker på grund 

av nytillkomna brunaktiga flytningar sedan 

ungefär tre veckor. 

Hur tycker du att denna patient bör undersökas? 

(2 p) 

Svar: 

Du gör en vanlig gynekologisk undersökning, 

tar ett smear och gör ett vaginalt ultraljud. 

Vid spekulumundersökning hittas en del 

gammalt blod i vagina men inget annat 

anmärkningsvärt. Vid bimanuell palpation 

finner du inga suspekta utfyllnader i 

lilla bäckenet samt en normal uterus. Med 

vaginalt ultraljud konstateras ett endometrium 

som är 7-8 mm tjockt och lite 

svårt att avgränsa i fundus. 

Vilken är den tillåtna övre gränsen för 

ett postmenopausalt endometrium utan 

pågående systemisk hormonbehandling 

(HRT/ERT)? (1p) 

Svar: 

Endometriet bör inte vara tjockare än 4-5 

mm på det tjockaste stället. 

Patienten är orolig och önskar en diagnos 

snarast möjligt. Du tar en endometriebiopsi 

med en pipelle. När PAD-svaret 

kommer efter två veckor visar det sig att 

provet inte innehöll tillräckligt med material 

för att ställa någon diagnos. 

Vad gör DU nu? (2 p) 

Svar: 

Du planerar fraktionerad abrasio och palpation 

i narkos. Eventuellt även hysteroskopisk 

inspektion av uteruskaviteten. 

Vilken information kan Du få genom att 

göra en fraktionerad abrasio? (2 p) 

Svar: 

Cervix skrapas först för sig och därefter 

och vänder det rätt. Besvara frågan och lägg 

bladet upp och ner på bordet till höger om dig. 

Vänd upp nästa blad och fortsätt. Du får inte ta 

tillbaka ett besvarat papper till höger om dig. 

Den gamla informationen står kvar på varje nytt 

blad men har av utrymmesskäl redigerats bort i 

medlemsbladet. 

skrapas corpus uteri vilket ger möjlighet att 

bedöma om eventuell cancer växer i både 

cervix och corpus eller i bara den ena lokalisationen. 

Vid skrapningan kan man bedöma 

konturen i uteruskaviteten, eventuell avvikande 

skrovlighet etc. Som regel är det 

inget problem att få tillräckligt med material 

ett konklusivt PAD. Med ögletång kan 

evetuella polyper fångas upp. 

PAD-svaret visar högt differentierad corpuscancer 

med diploida celler. 

Vad rekommenderar du patienten nu? 

(2p) 

Svar: 

Hysterektomi då hon i övrigt förefaller vara 

väsentligen frisk och kontraindikationer för 

kirurgi saknas. 

PAD-svaret visar högt differentierad corpuscancer 

med diploida celler och ett maximalt 

infiltrationsdjup på ca 1 mm där 

myometriet var 6 mm tjockt. Patienten 

undrar hur prognosen är, dvs hur stor risk 

det är att cancern kommer tillbaka. 

Vad svarar du? (1 p) 

Svar: 

Prognosen är god. (Det är ungefär 10% risk 

att hon får recidiv, dvs. får tillbaka sin 

cancer.) 


Fråga 2 

Du arbetar som underläkare på kvinnoklinikens 

mottagning. 

Elin 22 år söker för sveda, smärta och klåda 

i underlivet. Hon har läst om vestibulit och 

är orolig att hon drabbats av detta. 

Det finns kriterier (Friedrichs) för att 

ställa diagnosen vestibulit. De är viktiga 

att tänka på både vid anamnestagning 

och undersökning. Vilka är kriterierna? 

(2 p) 

Vilka differentialdiagnoser till vestibulit 

överväger du? (2 p) 

Svar: 

Kriterierna är: 1. Smärta vid penetration 

(samlag, gyn undersökning); 2. erythem baktill 

i vestibulum, kring Bartholinikörtlarnas 

mynningar 3. kraftig smärta vid beröring 

(swabtest) föreligger och 4. besvären skall 

ha varat i > 6 månader. Ofta uppvisar 

patienten också vaginism. 

Du överväger före undersökningen (förutom 

vestibulit) svampinfektion, dermatit (eksem), 

kondylom, herpes, hidroadeniter, vulvasår. 

Det visar sig dock att Elin endast haft 

besvär i en månad, och att hon dessförinnan 

kunnat ha samlag med pojkvännen 

utan problem. Undersökning går lätt att 

genomföra och du finner inga tecken på 

vestibulit. Huden i vulva är dock lätt förtjockad 

och rodnad. Du ser också rivmärken. 

I vagina ses en vit tjock flytning. 

Elin blir mycket lättad när du säger att hon 

inte har vestibulit. 

Vilka diagnoser överväger du nu? (2 p) 

Vilka undersökningar gör du och vilka 

prover tar du? (2p) 

Svar: 

Du överväger svampinfektion och/eller dermatit 

(eksem). I första hand tittar du på ett 

wet smear i både NaCl och KOH, men hittar 

inga säkra tecken på svampinfektion. Du 

tar därför en odling från vagina med frågeställningen 

svamp? Man kan också göra en 

stansbiopsi för att få PAD och säkrare diagnos. 

Du tror nu mest på dermatit (eksem) 

men känner dig lite orolig för att det även 

kan finnas en svampinfektion med i bilden. 

Föreslå patienten lämplig behandling! 

(2 p) 

Svar: 

Du ger patienten lokalbehandling med en 

kräm innehållande en medelstark/stark steroid 

(grupp 2-3) kombinerad med ett antimykotiskt 

medel. Du kan också överväga 

peroral behandling med antimykotiskt preparat 

(förutom steroid lokalt). 

Fråga 3 

Lovisa 25 år söker dig på gynmottagningen. 

Hon har tidigare sökt upp sin husläkare 

vid ett flertal tillfällen de senaste åren pga. 

smärtor nedtill i buken. Husläkaren vet 

inte säkert varför Lovisa har ont i magen. 

Lovisa har fått smärtstillande utskrivet 

samt försökt med urinvägsantibiotika och 

Losec i några omgångar utan att bli bättre. 

Vilka differentialdiagnoser ligger närmast 

till hands att verifiera eller förkasta med 

hjälp av en fördjupad anamnes och klinisk 

undersökning? Nämn minst åtta 

stycken. (2p) 

Svar: 

Dysmenorre, ovarialcysta, ovulationssmärta, 

endometrios, Mb Crohn, ulcerös colit, IBS, 

psykosociala orsaker såsom våldtäkt eller 

tidigare sexuellt utnyttjad, myoma uteri, kronisk 

cystit, uterusmissbildning, njurstensbesvär, 

neurogen smärta, smärta utlöst från 

bäckenets muskler, leder eller ligament, etc. 

Vilka ytterligare frågor skulle du vilja 

ställa för att försöka verifiera eller förkasta 

de differentialdiagnoser DU nämnt? (1p) 

Svar: 

Typ av smärta? När har hon ont? Hur länge 

brukar smärtan vara? Hur länge har hon 

haft den här typen av smärtor? Vilka smärtstillande 

mediciner har hjälpt? Har smärtan 

en relation till menscykeln? Djup smärta 

vid samlag? Smärta vid vattenkastning? 

Smärta vid tarmtömning? Har hon använt 

p-piller och blev hon i så fall bättre då? Vilken 

typ av p-piller? Avföringsvanor? Periodvis 

blodig och/eller slemmig avföring? Buksmärtor 

i relation till kostintag? Rörelserelaterat? 

Sexuellt utnyttjad? Smärtutstrålning? 

Trötthet? etc. 

Smärtan varierar både till intensitet och 

karaktär. Smärtan har en relation till var 

i menscykeln hon befinner sig. Hon har 

även djup smärta vid samlag och vid vattenkastning. 

Ibland blir tarmen orolig när 

hon har som mest ont och ibland har hon 

då flera lösa avföringar utan blod eller slem. 

Ibland gör det mer ont när hon sitter eller 

sätter sig. Under de perioder hon använt 

p-piller har besvären möjligen inte varit 

lika stora. Ipren och Diklofenak hjälper 

ibland relativt bra mot smärtan. Hon har 

haft dom här besvären sedan ca 10 år, mer 

eller mindre. Under mer besvärliga perioder 

har hon varit trött och orkeslös samt 

känt sig sjuk. 

Vilken diagnos är mest sannolik med den 

anamnesen? (1p) 

Svar: 

Endometrios. 

Du gör nu gynekologisk undersökning och 

vaginalt ultraljud. Vilka undersökningsfynd 

skulle ge stöd för din misstanke att 

orsaken till Lovisas buksmärtor beror på 

endometrios? (1p) 

Svar: 

Fynd av blåskimrande eller röda några 

millimeter stora förändringar i vaginalslemhinnan 

i bakre fornix. Cervix ligger 

devierad åt endera sidan. Vid palpation är 

det ruckömt och ömt åt sidorna samt att det 

finns stråkighet och induration över septum 

rektovaginale, sidofornices, sakrouterinligament 

eller att hela bäckenbotten känns hård 

och stel. Vi vaginalt ultraljud ses ovarialcystor 

som har utseende som vid endometriom. 

Du finner inga förändringar i vagina. Dock 

är hon palpationsöm i lilla bäckenet och 

det finns indurationer och stråkighet över 

övre delen av septum rectovaginale, sakrouterinligament 

och adnexa. Vaginalt ultraljud 

visar ett sannolikt ovarialendometriom 

på höger sida. 

Kan du i detta läge vara säker på att Lovisa 

har endometrios? (1p) 

Svar: 

Nej! 

Hur säkerställer du diagnosen? (1p) 

Svar: 

Laparoskopi eller laparotomi samt px av 

misstänkta lesioner för PAD. 

Vilka smärtstillande läkemedel rekommenderar 

du och hur rekommenderar du 

att hon skall ta dem? (1p) 

Svar: 

Paracetamol och NSAID kontinuerlig under 

några veckor för att försöka dämpa den 

inflammatoriska aktiviteten och på så sätt 

minska smärtan. Därefter kan de tas vid 

behov. 

Det finns idag tre etablerade hormonellt 

baserade behandlingsalternativ för 

behandling av endometrios. Vilka är de? 

(1 p) 

Vilka två mekanismer är det man vill 

uppnå med dessa läkemedel för att minska 

aktiviteten hos endometriosen och därmed 

den smärta patienten besväras av ? 

(1 p) 

Svar: 

P-piller, gestagener och GnRH-analoger. 

Amenorre och nedreglering av ovarierna 


Fråga 4 

Anna 32 år kommer för första gången till 

din mottagning. Hon har precis förlovat 

sig och slutat med p-piller för 6 månader 

sedan, men inte fått tillbaka mensen. Hon 

jobbar som jurist på en stor juristfirma 

och är ”jättestressad” över att mensen inte 

kommit igång. 

Vad vill Du veta mer i anamnesen? (2 p) 

Svar: 

Det framkommer att hon arbetar ca 60 timmar 

i veckan. Hon har aldrig blivit opererad. 

Hon har lättare pollenallergi och tar 

Bricanyl vid behov. Anna var gravid för 10 

år sedan och gjorde då medicinsk abort, inga 

kända könssjukdomar. Hon har haft p-piller 

sedan dess och minns inte riktigt hur mensen 

var innan, ”kanske lite oregelbunden”. 

Hon tränar regelbundet 3 gånger i veckan 

(joggar), inte haft några stora svängningar 

i vikt. Hon väger 55 kg och är 170 cm (BMI 

19). Hon upplever att hon alltid varit lite 

”hårig”. Hon har graviditetsönskemål om ca 

1 år, efter bröllopet, (viktiga uppgifter på jobbet 

nu). Anna gjorde uppehåll med p-piller 

nu för att se att ”allt fungerar”. 

Vilken är definitionen av sekundär amenorré 

och när skall den utredas? (1 p) 

Svar: 

Mensuppehåll mer än 3 månader, utredning 

tidigast efter 6 månader. 

Vad vill Du göra utredningsmässigt, och 

varför? (2 p) 

Svar: 

Gynekologisk undersökning + ultraljud – se 

behåring, vaginalslemhinnan normal?, mäta 

endometrietjocklek/tillväxt, uterus storlek, 

ovariernas storlek och follikelbild, cystor? Se 

om tecken på endometrios, PCO, cystor, 

endometrietillväxt (indirekt mått på östrogen). 

Labprover: TSH, fritt T4, FSH, LH, 

prolaktin, testosteron, SHBG; utesluta 

thyreodeasjukdom, ovarialsvikt, prolaktinom 

och testosteronproducerande tumör 

Gravtest; utesluta graviditet 

Vid undersökningen finner Du en normalstor 

livmoder, för åldern normal vaginalslemhinna, 

ultraljudsmässigt endometrium 

6 mm-homogen ekogenicitet, bilat ovarier 

som är multifollikulära (10-15 folliklar 

per ovarium ca 3-6 mm stora), inga 

randstående folliklar. Nyvaxad bikinilinje, 

lår och ben. 

Thyroideaprover normala 

FSH 6 ( 3-12 E/l) 

LH 8 (1-20 E/l) 

prolaktin 14 ( 0-15 ug/l) 

testosteron 2,2 ( 0-6 nmol/l) 

SHBG 22 

gravtest negativ 

Hur tolkar du svaren? Kan Du ställa någon 

diagnos, och i så fall vilken? (1 p) 

Svar: 

Pat har PCO. testosteron/SHBG > 0,05 

stärker diagnosen. Inga prover för övrigt visar 

tecken på avvikelse. 

Vilka diagnoskriterier krävs för att ställa 

diagnosen PCO? (1 p) 

Svar: 

2 av 3 följande: 

1. Oligo- eller anovulation 

2.Klinisk och/eller biokemiska tecken på 

hyperandrogenism* 

3.PCO bild på ultraljud** 

*= hirsutism, acne eller androgen alopeci, förhöjt 

testosteron, sänkt SHBG, testosteron/ 

SHBG kvot >0,05, ev LH/FSH kvot >2 

**= 12 eller fler folliklar och/eller ovarialvolym 

> 10 ml (behöver inte vara randställda 

eller ha ökat stroma) 

Du berättar för Anna vid återbesöket att 

hon har PCO. Hon vill veta ”allt” och frågar 

om vad det innebär nu? Kan man sätta 

igång mensen? Vad innebär det för fertiliten 

nu och på sikt? Vad innebär det för 

framtiden? 

Vad svarar Du henne? (2 p) 

Svar: 

Troligen kommer hon ha en tendens att ha 

glesa eller oregelbundna menstrationer fram- 

över. Med hänsyn till detta svårare att 

”pricka” ovulation och bli gravid. Amenorrén 

i nuläget är dock ingen säker preventivmetod. 

Det går inte att ”trigga” igång ovulationen, 

man kan dock ge clomifen för enstaka 

ovulationer såsmåningom om det behövs vid 

graviditetsönskan. PCO kvinnor behåller 

fertiliteten länge och har oftast en god ovarialreserv, 

med tilltagande ålder ofta mer 

regelbundna menstruationer. 

Viktigt att ha minst fyra blödningar per 

år (annars risk för endometrieförändringar), 

därför viktigt med cykliskt gestagen eller 

p-piller om inte blödningar inträffar. 

Trots låg vikt finns risk för diabetes typ 

2 och graviditet diabetes. Därför är det är 

viktigt att inte bli överviktig, samt träna 

regelbundet. 

Anna har också hört att det ”kan vara 

farligt för skelettet” att vara utan mens och 

undrar över bentäthetsmätning. 

Vad säger och gör Du? (1 p) 

Svar: 

Det stämmer att långvarig amenorré är en 

riskfaktor för osteoporos. Bentäthetsmätning 

görs tidigast efter 1 års amenorré. Rekommenderar 

bra kost inkluderande mjölkprodukter. 

Inte indikation för tillskott av calcium 

och D-vitamin i så unga år. 

REPRODUKTION 

Fråga 5 

Emma 32 och Per 37 har bott ihop i ett 

par år och vill nu ha barn tillsammans. 

Emma slutade med p-piller för 2 år sedan. 

Då hon hört att det kan ta lång tid att bli 

gravid efter p-piller har ingen av dem oroat 

sig förrän nu. 

Vilken anamnes tar du på Emma respektive 

Per? (2p) 

Svar: 

Du frågar Emma efter hennes livsstil, bruk 

av alkohol och tobak, tidigare sjukdomar, 

barnlöshet eller sjukdomar i närmaste familjen, 

menscykel, tidigare graviditeter, tidigare 

preventivmedel och nuvarande samliv. 

Du frågar Per om samma saker. (Utelämna 

menscykeln.) 

Emma är frisk och jobbar heltid som sjukgymnast. 

Hon röker inte och har tagit 

kombinerade piller sedan 20 års ålder. 

Hon hade regelbunden mens före 20 årsåldern 

och har aldrig varit gravid. Sedan 

hon slutade med pillrena har mensintervallen 

varierat mellan 25 och 35 dagar. 

Regelbundenheten i samlivet har också 

växlat. Både mamma och moster har haft 

någonting med sköldkörteln. Per är frisk 

men har haft påssjuka som barn. Han arbetar 

heltid som säljare och reser mycket i 

sitt arbete. Han har inga syskon. Han 

har inte gett upphov till några graviditeter 

tidigare. 

Hur startar du utredningen på Emma 

resp Per? Innebär Pers genomgångna påssjuka 

någon risk? (2p) 

Svar: 

Du gör gynundersökning inklusive ulj och 

och tar s-TSH, fritt T4 samt s-Prolaktin och 

s-progesteron i lutealfas. Ett FSH i follikelfas 

är aldrig fel. 

Du undersöker Pers genitalia och ber 

honom återkomma med ett spermaprov. 

Påssjuka före puberteten ger inte några 

skador på genitalia. 

Gynekologiskt status inklusive ultraljud 

är normalt hos Emma. S-TSH 4.5 mIU/l 

(0,4-4,0), T4 12 nmol/l (12-22) Prolaktin 


150 mIU/l (< 350), s-progesteron cykeldag 

21 är 15 nmol/l .FSH är normalt. Vid undersökning 

av Per finner man att båda testiklarna 

är något mindre än normalt men 

oömma. Och utan förändringar i övrigt. 

Svaret på Pers spermaprov har ännu inte 

kommit. 

Hur fortsätter du utredningen ? (2p) 

Svar: 

Du misstänker att Emma har en subklinisk 

hypothyreos som kan inverka på fertiliteten 

så du tar antikroppar mot tyreoperoxidas 

TPO. Då hennes progesteron ligger i underkant 

tar du 3 progesteron under lutealfas 

efter att ha verifierat LH insöndringpeak 

med LH sticka. 

Emma uppvisar kraftigt förhöjd titer av 

TPO antikroppar. 

S-progesteron kurva i lutealfas efter 

utslag av LH-sticka cd 14 visar på cykeldag 

20, 22 och 24: 12, 14 respektive 8 

nmol/l. 

Pers spermaprov uppvisar totalt 9 miljoner 

rörliga spermier i standardanalysen 

Ejakulatmängd 3 ml och sammanfattningsvis 

grav oligoastenozospermi . 

Vad gör du nu ? (2p) 

Svar: 

Du startar behandling med Levaxin 50 

mikrogram (eventuellt efter konsultation av 

endokrinolog) med kontroll av TSH och fritt 

T4 och dos höjning vid behov. Förhoppningsvis 

normaliseras också lutealfasen med detta. 

Paret informeras om att de med största 

sannolikhet behöver hjälp av provrörsbefrukning 

och sätts på väntelista. 

Vård garantin är fullt utförd så väntetiden 

förväntas bli ca 3 mån. 

Är det någon mer hänsyn som skall tagas 

till fynden i utredningen. Någon mer 

analys eller undersökning som bör utföras 

på Per eller Emma? (Överkurs 1p 

generös rättning.) 

Svar: 

Då Per har en grav oligozoospermi bör kromosom 

analysutföras. 

Den visar en mindre deletion på Y-kromosomen. 

Preparation inför provrörsbefrukning 

visar lågt anal rörliga spermier efter 

såkallad ”swim up”. Emma bör genomgå 

rutinmässig kavitetsundersökning av livmodern 

(alternativt högkvalitativt ultraljud i 

follikelfas) men det är inte fel att avstå från 

kontrastundersökningav äggledarna då IVF 

medICSI, intracytoplasmal spermieinjektion 

är planerad. 

20 


Man bör avvakta med behandling c:a ett 

halvår efter att Emmas värden på TSH och 

T4 normaliserats. 

Per undrar över betydelsen av sin kromosomavvikelse 

och över riskerna i stort 

med IVF behandling? (Överkurs: 1 p om 

du kan något om detta.) 

Svar: 

Pers kromosom avvikelse kan innebära att 

hans son ärver svårigheten att få barn i övrigt 

känner man inte till några risker med avvikelsen. 

När det gäller IVF generellt finns alltid 

en risk (c:a 5-8% )för OHSS, överstimulering 

vid äggstocksstimuleringen av Emma 

och när det gäller barnet en ökad risk för 

födsel före fullgången tid. När det gäller ICSI 

behandlingen har den kopplats till lättare 

missbildningar av typen hypospadi. Detta 

bedöms dock ej orsakat av metoden som sådan 

utan av genetisk belastning hos den manliga 

parten. 

OBSTETRIK 

Fråga 6 

Sofia, 37 år, kommer till förlossningsavdelningen 

tillsammans med sin sambo 

p g a värkar. Hon är II-gravida, I-para med 

PN –03. Tidigare frisk. Nu gravid i vecka 

37 + 0. Värkarna har pågått i en timma 

och hela tiden ökat i styrka och kommer 

nu allt tätare. Fostervattnet avgick för 15 

minuter sedan och var blodtillblandat. 

Sofia tycker att det gör ont hela tiden. 

Vad gör Du? (2p) 

Svar: 

Bedöma AT, sätta infartskanyl, kontrollera 

fosterljud, palpera buken och konstatera 

fosterläge, speculumundersökning, ultraljud 

för att kontrollera placentaläget, CTG. 

Du bedömer att Sofia är cirkulatoriskt stabil. 

Med ultraljud ser Du ett foster med 

god hjärtaktivitet (150 slag/min). Vid palpation 

ömmar Sofia till höger i buken som 

är mjuk mellan värkarna. Föregående fosterdel 

huvud i bäckeningången. Placenta sitter 

i fundus och är ej föreliggande. Rikligt 

med blodblandat fostervatten ses vid speculumundersökningen. 

CTG normalt. 

Vilken diagnos måste uteslutas? (1p) 

Svar: 

Ablatio placentae. 

Efter 40 minuter blir Du tillkallad av barnmorskan 

då hon oroar sig över att CTG 

har ändrat karaktär. När Du kommer in 

på förlossningsrummet ser Du att Sofia ser 

mera allmänt påverkad ut och klagar över 

smärtor i buken. Barnmorskan berättar 

att hon sett rent blod på bindan. 

Hur tolkar Du detta CTG? (2p) 

Vilka åtgärder vidtar Du? (1p) 

Svar: 

CTG visar tachycardi, nedsatt variabilitet 

och decelerationer. Gör yttre och inre palpation. 

Tar skalp PH eller laktat. 

Vid den yttre palpationen känns inga segment 

utifrån. Vaginalundersökning: Cervix 

utplånad, modermunnen öppen för 9 cm. 

Föregående fosterdel huvud nedom spine. 

Blodigt fostervatten rinner. Ph 7,16 (laktat 

5,0). Du palperar buken som nu är 

hård och ömmande. Uterus slappar ej mellan 

värkarna. 

Vad gör Du nu? (1p) 

Svar: 

Vill avsluta förlossningen. Då cervixstatus 

är gynnsam beslutas om att förlösa med sugklocka. 

Efter tre dragningar med sugklocka framskaffas 

barnet som initialt är något taget 

men hämtar sig snabbt. Placenta kommer 

strax efter att barnet är ute. Vid inspektion 

av placenta ser Du ett handstort koagel 

i ena kanten som talar för att det förelegat 

en placenta avlossning. När Du är 

på väg därifrån kommer barnmorskan 

springande och säger att patienten har börjat 

blöda kraftigt. 

Vilka orsaker till post partum blödning 

bör Du ha i åtanke när Du undersöker 

patienten? (2p) 

Svar: 

Uterus atoni. Ruptur av cervix, vagina eller 

perineum. Koagulationsrubbning hos mamman 

(med tanke på ablatio att hon redan 

blött en del). 

Du bedömer placenta fullständig och misstänker 

att det föreligger en uterus atoni. 

Vilka åtgärder vidtager Du? (1p) 

Svar: 

Aortakompression, uterus massage, förstärkt 

oxytocin dropp.

Fråga 7 

En 26-årig I-gravida i vecka 27 intas på 

förlossningsavdelningen med intervallsmärtor 

i buken. Barnmorskan har känt 

på buken och bedömer att patienten har 

värkar. CTG-kurvans utseende tyder på 

sammandragningar vart 10:e minut. Fosterkurvan 

är normal. 

Vilka undersökningar vill du göra för att 

avgöra om det föreligger hotande prematur 

förlossning? (2p) 

Svar: 

Vid speculumundersökning ser du inget fostervatten 

i vagina. Cervix palperas mjuk, 

kort, men sluten. Ultraljudsmässigt mäts cervix 

till 1 cm. 

Vill du undersöka något annat eller ta 

några prov, och i så fall vilka? (2p) 

Svar: 

Kvinnans temperatur är 38ºC. CRP = 45 

mg/L. Du tar odlingsprov för Grupp B streptokocker 

från vagina. Du antar patienten 

har chorioamnionit. 

Vad talar för och vad talar emot att försöka 

få värkarna att upphöra? (2p) 

Svar: 

Talar för: om förlossningen kan utsättas vinner 

man tid och kan uppnå bättre 

lungmognad innan barnet föds. Talar emot: 

fostret riskerar få hjärnskada (periventrikulär 

leukomalaci) om det ligger kvar i uterus 

vid chorioamnionit 

Hur vill du behandla patienten och varför? 

(2p) 

Svar: 

Du bedömer att risken för omogna lungor 

överväger.Du ordinerar kortisoninjektioner 

för att påskynda lundmognaden, samt Bricanyl 

eller Tractocil för att stanna värkarna. 

Antibiotika ges för att minska risken för barnet 

att få GBS-sepsis efter eventuell vaginal 

förlossning om modern är koloniserad. 

Trots dina ansträngningar fortskrider förlossningen 

och cervix öppnar sig. Vid förnyad 

undersökning upptäcker barnmorskan 

att fostret ligger i sätesbjudning och 

cervix är 5 cm. 

Vad vill du göra nu? (2p) 

Svar: 

Du gör akut kejsarsnitt 

Fråga 8 

Anna Panna är 35 år III gravida, I-para 

med sectio v.26 pga. svår preeklampsi 

1998. Barnet vägde 650 gram. Två spon- 

tana missfall 2001 och 2003 i grav. vecka 

9 resp.12. Kommer till Dig på spec. MVC 

för rådgivning inför ny graviditet. Pga 

hypertoni sedan två år behandlas hon fn 

med Renitec ® (ACE-hämmare). Uppger sig 

vara frisk i övrigt. 

Vilken viktig information vill Du ge patienten 

i samband med hennes besök? (1p) 

Vill Du utreda denna patient inför eventuell 

kommande graviditet? I så fall hur? 

(2p) 

Svar: 

ACE hämmare utsättes vid besked om graviditet 

(ger oligo/anuri hos fostret). 

Tidig och svår PE samt 2 spontana aborter 

leder tanken till ett misstänkt antifosfolipidsyndrom. 

Därför bör kardiolipin antikroppar 

samt lupusantikoagulans kontrolleras. 

Pga underliggande kronisk hypertoni bör 

även njurfunktionen kontrolleras (kreatinin, 

urea, urat, albuminutsöndring). Pat. uppmanas 

kontakta spec. MVC vid bekräftad 

graviditet 

Utredning visar pos. lupusantikoagulans 

samt en måttlig stegring av IgG mot kardiolipin. 

Njurfunktion u.a. Utsöndrar ej 

albumin. Tre månader senare ringer Anna 

Panna till spec. MVC och berättar att hon 

är gravid i v. 10+2 och att hon har satt ut 

Renitec. Hon får en tid till Dig 2 v. senare. 

Vid detta besök mår patienten litet illa 

men iö väl. BT vid besöket hos Dig 135/80. 

Föranleder resultaten av provtagningen 

för c:a tre månader sedan någon åtgärd? 

I så fall vilken? (1p) 

Svar: 

Ja, hon har en svår och tidig PE i anamnesen 

samt Ak mot kardiolipin och lupusantikoagulans 

och således sannolikt ett antifosfolipidsyndrom 

och skall därför behandlas med 

Heparin/lågmolekylärt heparin i komb. med 

ASA 50-100 mg dagl. 

Hur vill Du mot bakgrund av den information 

Du nu har fortsättningsvis övervaka 

denna graviditet? (1p) 

Svar: 

Regelbundna kontroller av BT och urin (cirka 

varannan vecka från grav.vecka 20). 

Fosterviktuppskattning med u-ljud v. 28- 

32. Ev. uterinartärdoppler v.20-24. 

Anna Panna återkommer till Dig i v.28. 

Hon mår subjektivt väl. Hennes BT har 

varit normalt hittills under graviditeten 

och är idag 140/85. Urinsticka visar spår 

av proteinuri. Ultraljud visar viktdevia- 

tion på -20%. AFI 70 mm, Doppler visar 

BFK 0. CTG svårbedömt pga livligt 

foster. 

Hur blir Din fortsatta handläggning? (1p) 

Svar: 

Nytt u-ljud efter två v. beroende på obstetrisk 

anamnes och antifosfolipidsyndrom. 

U-ljud i grav. v. 30 visar viktdeviation på 

-29 %, AFI 65, Doppler BFK0, CTG u.a. 

BT 145/95, urinsticka visar protein 2+. Pat 

uppvisar inga subjektiva preeklampsisymtom. 

Vilken/vilka åtgärder vidtar Du nu? (2p) 

Svar: 

Patienten inlägges eftersom hon uppfyller kriterierna 

för PE diagnosen. Dessutom förefaller 

nu fostertillväxten ha påverkats. Du 

kontrollerar leverenzymer, njurprover,Hb 

koagulationsprover (i 1:a hand trombocyter) 

samt albuminutsöndring över dygnet. Täta 

kontroller av BT, fortsatt övervakning av 

fostret med CTG, AFI, Doppler. Överväg 

att ge steroider för induktion av fostrets lungmognad. 

Under två veckors vistelse på avdelningen 

är patienten fortfarande asymtomatisk. BT 

har varierat mella 140-150/85-100. 

Proteinuri: 1.6 g-2.0 g/dygn. Övriga 

blodprover har ej nämnvärt förändrats 

under vårdtiden och var senast (grav.längd 

31+5 d.): ASAT 0.45 µkat/L (

Operation och postop. Förlopp u.a. Barnet 

mådde bra från början och vägde 1 450 g 

(32+4 d) återkommer till Dig efter tre 

veckor. BT sänkande behandling utsatt 

före hemgång. Vid återbesök. är BT 130/70. 

Mår utmärkt. 

Pat. undrar om sin egen och barnets framtida 

hälsa kan påverkas. Vad gäller ? (1p) 

Svar: 

Anna Panna själv löper en ökad risk för kardiovaskulär 

sjukdom senare i livet och bör 

därför kontrollera sitt BT någon gång per 

år. Barnet som föddes tillväxthämmat löper 

risk för en påverkad psykomotorisk utveckling 

samt senare i livet ökad 

risk för typ 2 diabetes, hyperlipidemi, 

hypertoni (metabolt 

syndrom) 

STATISTIK 

Fråga 9 

Två stora kliniska studier 

angående risker och fördelar 

med hormonbehandling i klimakteriet 

har de senaste åren 

rönt stor uppmärksamhet, 

nämligen ”WHI (Women’s 

Helth Initiativet)”, som är en 

randomiserad kontrollerad studie (RCT) 

och ”Million Women Study (MWS)”, som 

är en observationsstudie (i detta fall kohortstudie). 

Det finns vissa principiella skillnader 

mellan dessa två sorters kliniska 

studier. 

Hur avgörs om patienterna skall erhålla 

aktiv behandling (eller placebo) i dessa 

två typer av studier? (2p) 

Vilken av studierna tror du innebär mest 

etiska problem? Varför? (2p) 

Svar: 

Vid en randomisera kontrollerad studie (RCT) 

lottas patienterna slumpvis till aktiv behandling 

(eller placebo). I en kohortstudie avgör 

patienterna själva om de skall ha aktiv 

behandling. Randomiseringsförfarandet vid 

en RCT (ex WHI) innebär ju ett etiskt problem 

eftersom behandlingen med HRT förmodas 

ha betydelse för patienternas hälsa och 

sjukdomsrisk. Eftersom patienterna själva 

avgör om de skall behandlas eller ej vid 

observationsstudier föreligger ju inget etiskt 

problem. 

Nedan ser du en sammanställning av riskratios 

(RR) och 95% konfidensintervall 

(CI) från den del av WHI studien 

som avsåg kombinerad behandling 

med östrogen och gestagen. 

Från början presenterades de (nominala) 

konfidensintervall som du ser 

i den vänstra kolumnen. Senare 

presenterades även de justerade 

(adjusted) konfidensintervallen som 

du ser till höger. Dessa är vidare och 

anledningen är att man vill kompensera 

för att man gjort multipla 

jämförelser. 

2:1 Hur kan du med hjälp av konfidensintervallen 

avgöra om det finns en signifikant 

riskökning eller riskminskning (på 

95 % sannolikhetsnivå)? (1p) 

2:2 Vilka slutsatser om risker/fördelar 

kan man dra av data i den vänstra kolumnen? 

(2p) 

2:3 Vilka slutsatser om risker/fördelar 

kan man dra av data i den högra kolumnen? 

(2p) 

Svar: 

Konfidensintervallet får inte innefatta ’1’ för 

att skillnaden skall vara signifikant. 

Om man använder de nominala konfidensintervallen 

medför kombinerad behandling 

med östrogen och gestagen ökad risk för: 

CHD (koronarsjukdom), stroke och VTE 

(venös tromoembolism), samt minskad risk 

för coloncancer, höft- och totala frakturer. 

Globalt index visar också ökad risk. 

Om man justerar (breddar) konfidensintervallen 

kvarstår endast ökad risk för VTE 

och minskad risk för totala frakturer. 

Nedan ser du en presentation av resultat 

från Million Women study (MWS): 

Health event RR (nominal CI) (Adjusted CI) 

• CHD: 1.29 (1.02-1.63 • (0.85-1.97)) 

• Breast cancer: 1.26 (1.00-1.59) • (0.83-1.92) 

• Stroke: 1.41 (1.07-1.85) • (0.86-2.31) 

• VTE: 2.11 (1.58-2.82) • (1.26-3.55) 

• Colon cancer: 0.63 (0.43-0.92) • (0.32-1.24) 

• Hip fracture: 0.66 (0.45-0.98) • (0.33-1.33) 

• Total fractures: 0.76 (0.69- 0.85) • (0.63-0.92) 

• Total cancer: 1.03 (0.90-1.17) 

• Total mortality: 0.98 (0.82-1.18) 

• Global index: 1.15 (1.03-1.28) 

3:1 Med anledning av dessa resultat skrev 

Organons medicinske chef ett brev till 

Sveriges alla gynekologer och hävdade att 

vi borde överväga att skriva ut Tibolon 

istället för kombinerade preparat med 

östrogen och gestagen, som visat sig öka 

risken för bröstcancer. Håller du med 

honom eller inte? Motivera! (1p) 

Svar: 

Bortsett från att det finns mycket allmän kritik 

mor Million Women Study (MWS), så 

ser man ju att även Tibolon ger ökad risk 

för bröstcancer, låt vara att den är mindre 

än för kombinationsbehandling med östrogen 

och gestagen. Därför bör man vara kritisk 

mot brevets innehåll. 

SFOG-veckan i Helsingborg. 28 augusti – 1 september 2006 

Nytt preliminärt program på sidan 43 


NYVUNNEN KUNSKAP I KLINISK PRAXIS: 

Kultursensitiv 

specialistmottagning erbjuds 

inom kvinnosjukvården 

Det translationella forskningssamarbetet 

som presenteras i artikeln har lett till 

ett nytt perspektiv inom kvinnosjukvården 

och reproduktiv hälsa; nämligen att 

ta med migrationsaspekten vid handläggning 

av patienter med utländsk bakgrund. 

Med translationell forskning avses den 

forskning, som bedrivs i ett nära samarbete 

mellan grundforskare och kliniker i 

sökandet efter tillämpbar kunskap för sjukvården. 

Att koppla samhällsvetenskaplig 

teoribildning till medicinsk kunskap inom 

gynekologi och obstetrik har starkt bidragit 

till att patientnära frågeställningar om 

känsla av vanmakt eller missförstånd hos 

invandrade kvinnor nu kan handläggas 

inom ramen för ett vårdprogram. Exempel 

på förbättrad integration av såväl patientgrupper 

inom vården som antropologiska 

forskningsansatser vid ett universitetssjukhus 

diskuteras i artikeln. 

Bakgrund 

Under flera år har vi bedrivit forskning inom 

reproduktiv hälsa, både internationellt och 

i ett migrationsperspektiv. Som klinisk 

läkare (BE) i Malmö under mitten av 90talet, 

noterades att många kolleger och 

andra medarbetare hade bestämda uppfattningar 

om förlossningsutfall inom olika 

etniska grupper. Vid närmare litteraturgenomgång 

fann vi få studier om hur patientens 

bakgrund påverkar barnafödandet, 

jämfört med det enorma kunskapsutbud 

om effekter av t ex preeklampsi, diabetes 

eller rökning. 

Efter några års forskning framlades 

avhandlingen ”Perinatal mortality among 

immigrants from Africa’s Horn. The 

importance of experience, rationality, and 

tradition for risk assessment in pregnancy 

24 


Författare och forskningsledare är: 

Förlossningsläkare Birgitta Essén, Med.dr, vid institutionen för kliniska 

vetenskaper/obstetrik och gynekologi vid Universitetssjukhuset MAS i Malmö 

För närvarande bedrivande postdoktoral forskning om mödradödlighet bland invandrade 

kvinnor, i samarbete med Department of Health, UK Government och London 

School of Hygiene and Tropical Medicine. Honorary Consultant vid Northwick Park 

Hospital och Guy’s and St Thomases’ Hospital. 

Socialantropolog Sara Johnsdotter, Fil.dr vid Malmö Högskola, Hälsa och 

Samhälle, avdelningen för socialt arbete. 

and childbirth” (Essén 2001). Sammanfattningsvis 

kunde den högre incidensen 

av perinatal dödlighet förklaras bl a av 

sociokulturella faktorer (Essén 2000). 

Olyckliga interaktioner mellan de specifika 

graviditetsstrategierna hos kvinnor 

från Afrikas Horn och missförstånd som 

i sin tur leder till suboptimal perinatal vård 

i Sverige. Kvinnornas graviditetsstrategier 

kan kopplas till såväl erfarenhet som rationellt 

tänkande, t.ex att vägra kejsarsnitt. 

Att vägra kejsarsnitt är en rationell strategi 

för att överleva en förlossning i Afrika, 

men inte alls rationellt i Sverige. En omedvetenhet 

och bristande kunskap hos vårdpersonal 

om patientens strategier kunde 

kopplas till undermålig vård hos flertalet 

av de studerade dödsfallen till kvinnor från 

Afrikas Horn. Om doktorn känt till kvinnans 

föreställning om vad som är en säker 

förlossning och om barnaföderskan varit 

bekant med doktorns resonemang omkring 

kejsarsnitt hade de olyckliga utfallen med 

perinatalt döda barn inte uppstått (Essén 

2002). Forskningsmetoderna som användes 

var baserade på såväl kvantitativa metoder 

i samarbete med socialmedicinska institutionen 

som kvalitativa i samarbete med 

socialantropologiska institutionen vid 

Lunds universitet. 

I litteraturen kan man finna många 

påståenden om att kvinnlig könsstympning 

skulle orsaka försvårad förlossning, som 

leder till att barnet dör. Vi kunde inte 

påvisa ett samband mellan könsstympning 

och perinatal dödlighet hos de kvinnor 

som födde barn på ett sjukhus i Sverige 

med utarbetade rutiner för handläggning 

av könsstympade kvinnor (Essén 2002, 

2004, 2005, Johnsdotter 2002). Detta är 

ett exempel på att forskningsresultat från 

en miljö (u-land i detta fall) inte alltid kan 

överföras när den studerade populationen 

migrerar (exempelvis till ett i-land ). 

Kultursensitiv mottagning 

Det blev en utmaning att omsätta nyvunnen 

kunskap i klinisk praxis när den nya 

kunskapen handlade om att ändra sociokulturella 

strategier och traditioner och 

inte enbart att behandla biologiska faktorer. 

Mottagningen vid Kvinnokliniken i 

Malmö fick benämningen ”Mottagning för 

migrationsrelaterade frågeställningar inom 

reproduktiv hälsa och kvinnosjukdomar”. 

Syftet med mottagningen som öppnades 

för tre år sedan är att kunna erbjuda en 

högkvalificerad sjukvård för kvinnor med 

specifika migrationsrelaterade problem 

och erbjuda professionell rådgivning till 

olika yrkesutövare inom offentlig och 

privat verksamhet.

Vilka patienter handläggs på 

mottagningen? 

Grupperna av somalisktalande kvinnor är 

en stor grupp. Ansatsen är att handlägga 

de svensksomaliska kvinnornas besvär och 

att inte projicera hennes subjektiva besvär 

till enbart det faktum att hon omskars som 

ung flicka (Essén 2003, Hogberg 2004). 

Studier från västvärlden visar att gravida 

somaliska invandrade kvinnor söker sig 

till obstetriker som har en låg kejsarsnittsfrekvens 

eller på andra sätt undviker 

att förlösas med kejsarsnitt (Vangen 2000, 

Harper Bulman 2002, Beine 1995). Dessa 

fynd stärker våra resultat som visade att 

en orsak till den höga perinatala dödligheten 

bland barn till somalier, var att mamman 

vägrat kejsarsnitt i akuta situationer 

(Essén 2002). 

HIV-positiva kvinnor från högendemiska 

områden som Afrika, är en patientgrupp 

som blivit vanligare i Europa idag 

(Cocroft 2002). Infektionskliniken i 

Malmö samarbetar med mottagningen i 

syfte att få kvinnorna med bakgrund i 

Afrika att acceptera och se fördelar med 

den svenska formen av behandling och 

prevention när det gäller smittosamma, 

sexuellt överförbara infektionssjukdomar. 

Vår erfarenhet är att det är omöjligt att 

samtala om sex och samlevnad på det ”svenska 

viset” med unga kvinnor som kommer 

från länder där sex är tabubelagt. Preliminära 

resultat från vår pågående forskning 

talar för att också fördomar och missuppfattningar 

råder i dessa grupper trots 

att de unga flickorna med afrikanskt ursprung 

behärskar det svenska språket väl. 

Vid den kultursensitiva mottagningen 

försöker vi även finna preventivmedelsrådgivning 

som på ett bättre sätt är individanpassat. 

I de flesta kulturer är sexualitet 

ett tabubelagt område som sällan diskuteras 

öppet. Invånare med utländsk bakgrund, 

men som växer upp i Sverige, hamnar 

ofta i kläm och i ett dilemma mellan 

å ena sidan det svenska samhällets mer 

liberala sexualsyn, å andra sidan den mer 

restriktiva traditionella (religiösa och sociokulturella) 

synen på sex och samlevnad 

från deras ursprungsländer. Fokusgrupper 

och individuella djupintervjuer med somaliska 

ungdomar utförs av såväl en gyne- 

kolog (BE) som en antropolog (SJ). Ungdomarna 

befinner sig i ett spänningsfält 

mellan en kulturell ideologi, vilken klassificerar 

sexualiteten som ett tabubelagt ämne 

och en annan ideologi som i sin offentliga 

form accentuerar sexualitet och öppenhet 

kring sexuella fenomen (Johnsdotter 2004, 

2005). Många unga invandrarflickor står 

inför sin sexuella debut utan vägledning 

då sexualitet är något som traditionellt 

inte berörs i deras familjer. Samtidigt exponeras 

de från det svenska samhällets sida 

för en öppenhet kring sex, med ofta 

bestämda uppfattningar om invandrade 

mäns och kvinnors sexuella mönster samt 

preventivmedelsanvändning. 

En stor patientgrupp på mottagningen 

är de som utsatts för någon form av våld 

(sexualiserat eller hedersrelaterat). Ofta 

kommer de från krigsdrabbade områden 

och har fått diagnosen post-traumatiskt 

stressyndrom (Sundquist 1995, Bayard- 

Burfield 1999, Ekblad 1998). Deras 

behandlande psykiatriker eller terapeut 

som arbetar med rehabilitering av tortyroffer 

hänvisar kvinnor med somatiserade 

besvär relaterade till buk och genitalia till 

vår mottagning. Bland dessa kvinnor finner 

vi ofta ett obearbetat trauma efter våldtäkt 

vilket kan ha inträffat för många år 

sedan. 

I ett av våra forskningsprojekt har vi testat 

ett vårdprogram baserat på icke-kirurgiska 

strategier för att möta unga flickor 

med oro inför oskuldsproblematiken eller 

som upplever sig vara vanärade och hotade 

av ”hedersvåld”. Den största gruppen utgörs 

av flickor med frågor och oro över oskuld 

(Shalhoub-Kevorkian 2005). För att underlätta 

för kollegor att förstå bakgrunden till 

vårdprogrammet drog vi paralleller med 

den stora gruppen av kvinnor med tidiga 

cellförändringar som upptäcks vid cellprovsscreening 

i syfte att förebygga för tidig död 

i cervixcancer. Mottagningens vårdprogram 

med riktad screening-verksamhet 

syftar på att förebygga en våldsam, för tidig 

död i hederns namn på unga flickor 

(Hadidi, 2001) - ett mycket ovanligt, men 

allvarligt tillstånd precis som cervixcancer 

i Sverige. Våra resultat har visat att unga 

flickor blivit avvisade från kvinnokliniker 

eller ungdomsmottagningar när de pre- 

senterat ovan nämnda problem. Orsaken 

till detta är ofta att personalen inom vården 

väljer att inte tolka detta som ett specifikt 

vårdproblem, i rädsla för att man ska 

förstärka det ”patriarkaliska kvinnoförtrycket”. 

Vår hypotes är att risken med 

avvisning av flickorna innebär en mycket 

större risk för individen. Vårdpersonalens 

fokusering på fenomenet som en kulturell 

problematik - och inte en hälsoproblematik 

- förhindrar det förebyggande arbetet 

med våldsoffer. Mottagningen erbjuder 

nu ett utvärderat vårdkoncept för att 

möta unga invandrade flickor med frågor 

om oskuld, preventivmedel, sex, samlevnad, 

skam och vanära. 

En annan grupp av patienter utgör kvinnor 

som ofta har en diger anamnes och 

som ”vandrat runt” bland olika vårdinstanser 

utan att egentligen ha fått en tillfredsställande 

lösning på sina problem 

(Hjelm 1999). Många gånger har patienten 

förbättrats via den kultursensitiva mottagningen 

genom att tid satts av till att lyssna 

och reda ut missförstånd från tidigare vårdmöten 

samt att upprätta en individuell 

vårdplan. Självklart kan tyckas, men genom 

att använda kulturtolk minskas oro och 

irritation mellan patient och doktor 

(Momoh, 2001). 

Rutiner på mottagningen 

jämfört med en 

”vanlig” mottagning? 

Vi har strävat efter att mottagningen skall 

vara så tillgänglig som möjligt för patienterna 

och att de själva skall kunna boka 

tid utan remisstvång. Läkaren finns tillgänglig 

per telefon när mottagningen inte 

är öppen. Till mottagningen är även knutna 

så kallade ”culture-brokers” eller kulturtolkar. 

Förutom att rent språkligt tolka, 

fungerar kulturtolken som en ”brobyggare” 

mellan vårdgivare och vårdtagare. 

Det handlar inte om att ändra de svenska, 

medicinska råden eller behandlingsmetoderna 

för varje etnisk grupp. Menstruationsvärk 

hos en turkisk kvinna behandlas lika 

som hos en svensk kvinna. Konsten är mer 

att ställa diagnos utifrån hur kvinnan beskriver 

sina besvär eller sin sjukdomsbild. Det 

som krävs är, att vi inser och har kunskap 

om vilka missförstånd som kan uppstå 

samt att förutfattade meningar kan finnas 


på båda sidor vid ett möte (Wiklund 2000, 

Owusu-Daaku 2005, Sachs 1986). Den 

skolmedicinska sjukdomsbilden, i vilken 

vi är upplärda, måste ibland transformeras 

i termer och förklaringar till andra sjukdomsmodeller 

som finns i världen. Kulturtolken 

kan, genom läkaren, förklara för föräldrarna 

att det nyfödda barnets skada 

beror på kromosomförändringar. Samtidigt 

är kulturtolken lyhörd för föräldrarnas 

tolkning att, t ex ”onda ögat” drabbat 

patienten (sjukdomsuppfattning enligt 

’affliction model’). Det handlar inte om 

att undanhålla information eller risker utan 

att sätta in sjukdomar i dess rätta kontext 

så att både vårdtagare och vårdgivare blir 

nöjda. De kulturtolkar vi arbetar med kan 

således på ett kultursensitivt sätt översätta 

råd och medicinska förklaringar till patienten 

så att de upplevs meningsfulla för 

henne och familjen (Sachs 1986). På så 

sätt ökar vi den sk ”compliance”. 

När flyktingar från resurssvaga länder 

kommer till det rika Sverige så uppstår 

ibland en förväntan att ”alla besvären” 

skall botas med medicinsk behandling 

(Sachs 1983). För att möta den kvinnliga 

patientens, ibland något orimliga, förväntningar 

på vården, hjälper vi till 

att utvidga hennes sociala nätverk. Flera 

socialmedicinska studier visar, att just 

ensamhet vid migration (förlust av socialt 

kapital) är förknippat med sämre hälsa 

och sjukdom (Dejin-Karlsson 2000, 

McMichael 2004). 

Undervisning i fysiologi och i kroppskännedom 

är ett annat exempel på komplement 

till de traditionella behandlingsmetoderna 

som vi hämtat från sexologernas 

erfarenhet. Flickor med vaga kunskaper 

om anatomi och ”tilltufsad” självkänsla 

kan få sin självbild förbättrad genom att 

aktivt medverka i den gynekologiska undersökningen 

och inspektera sitt eget underliv 

med en spegel. 

Referenser 

Essén B. Perinatal mortality among immigrants from 

Africa's Horn - The importance of experience, rationality, 

and tradition for risk assessment in pregnancy 

and childbirth. [Dissertation], Lunds universitet, 

2001 

Essen B, Bodker B, Sjöberg N.O, Langhoff-Roos 

J, Greisen G, Gudmundsson S, Östergren, P.O. Are 

some perinatal deaths in immigrant groups linked 

to suboptimal perinatal care services? Br J Obst Gyn, 

2002;109(6):677-82 

Essen B, Friedman J, Johnsdotter S, Gudmundsson 

S, Hovelius B, Sjöberg N-O, Östergren P-O. Br J 

Obst Gyn. Qualitative study of pregnancy and child- 

26 


Remisser erhålles bl a från primärvården, 

skolsköterskor, psykiatrin, infektionskliniken, 

ungdomsmottagningar, MVC, 

barn- och ungdomspsykiatri och andra 

specialiteter. Migrationsverket och Röda 

Korset är några av de andra ickemedicinska 

organisationerna som använder sig av mottagningens 

tjänster, t ex vid undersökning 

av flickebarn i asylärende där familjen åberopat 

risken för att flickan ska utsättas för 

barnmisshandel (läs könsstympning) i sitt 

ursprungsland. 

Utbildning, fortbildning och 

forskning 

Förra året inrättade medicinska fakulten 

vid Lunds universitet en professur i obstetrik 

och gynekologi med inriktning på 

reproduktiv hälsa i ett migrationsperspektiv. 

Enligt dåvarande dekanus professor Jan 

Nilsson, utgjorde verksamheten vi beskriver 

i artikel, den viktigaste anledningen till 

att den nya professuren inrättades just med 

migrationsforskning som profil. Mottagningsverksamhet 

är en naturlig klinisk 

länk till universitetet och läkarkandidater 

har möjlighet att deltaga på mottagningen. 

Undervisning av yrkesgrupper på olika 

nivåer om mångfalden i våra behandlingsstrategier 

erbjuds också. Etnocentrismen 

kan motverkas genom att vi lär oss mer 

om kulturbegreppen. Psykiatrikern Sofie 

Bäärnhielm vid Transkulturellt Centrum 

i Stockholm, har beskrivit hur kulturbegreppet 

bör tillämpas i den kliniska vardagen: 

Användningen av kulturbegreppet 

inom en klinisk verksamhet är inte ett 

begrepp för att förklara eller tillskriva en 

viss åkomma, utan snarare ett begrepp för 

att förbättra förståelsen och att utforska 

komplexa sjukdomsfenomen Att arbeta i 

mångkulturell vård innebär inte bara att 

möta patienten, utan även att förmedla kunskap 

till vårdpersonalen för att öka deras 

egen förståelse och bli mer medvetna om 

egna värderingar. Antropologen, Unni 

birth experiences in Somalian Women resident in 

Sweden. Br J Obst Gyn , 2000;107(12):1507-12. 

Johnsdotter S. Created by God: How Somalis in 

Swedish exile Reassess the Practice of Female 

Circumcision [Dissertation]. Lund: Lund University; 

2002. 

Hogberg U. An "American dilemma" in Scandinavian 

childbirth: unmet needs in healthcare? Scand 

J Public Health 2004;32(1):75-7. 

Vangen S, Stoltenberg C, Skrondal A, Magnus P, 

Stray-Pedersen B. Cesarean section among immigrants 

in Norway. Acta Obstet Gynecol Scand 

2000;79(7):553-8 

Wikan, förklarar kulturbegreppet med att 

kultur inte är vad man ser utan vad man 

ser med. Oberoende av om man är vårdgivare 

eller vårdtagare agerar vi utifrån kulturspecifika 

föreställningar om handlingsmönster. 

I stället för att diskutera vem som 

har tolkningsföreträde, strävar mottagningsverksamheten 

efter en pluralism i 

vårdutbudet genom att samarbeta och förhandla, 

dvs. ett givande och ett tagande 

”med två experter i rummet” (Sleath 2004). 

På ett universitetssjukhus är det fortfarande 

naturligt att forskning pågår parallellt 

med den kliniska verksamheten. 

Forskningsresultat har bland annat lärt oss 

att använda professionell tolk och att arbeta 

i flerdisciplinära och multikulturella team 

för att lösa komplexa, medicinska, sociala 

och kulturella frågeställningar (Essén 2002, 

Darj 2002, Jeppesen 1988, Johansen 2002). 

För att finna svar på problemställningar 

är det också viktigt att forskare använder 

metoder som även fångar upp icke-svensktalande 

deltagare. Risken finns annars att 

resultaten blir snedvridna och inte speglar 

den svenska verkligheten. När det gäller 

afrikanska kvinnor, har de ofta i den 

tidigare litteraturen framställts på ett reduktionistiskt 

sätt. I första hand utmålas de 

som passiva offer och sällan som aktörer. 

Även i svensk massmedia har en stereotyp 

bild av afrikanska kvinnor i exil varit framträdande 

(Johnsdotter 2004). 

Specialistläkarmottagningen vid 

Kvinnokliniken i Malmö arbetar som 

nämnts ovan främst individinriktat, men 

forskningsresultaten delges även beslutsfattare 

och media i syfte att bredda kunskapen 

om kvinnors reproduktiva hälsa i 

Sverige. Det translationella forskningssamarbetet 

har lett till ett nytt perspektiv 

inom kvinnosjukvården samt förbättrad 

integration av såväl patientgrupper inom 

vården som antropologiska forskningsansatser 

vid ett universitetssjukhus. 

Harper Bulman K, McCourt C. Somali refugee 

women's experiences of maternity care in west 

London: a case study. Critical Public Health 2002; 

12(4):365-380 

Essén B, Johnsdotter S. Brister i handläggningen 

av könsstympade gravida kvinnor i svensk vård. 

Dags att skifta fokus från enbart underliv till hela kvinnoliv. 

Läkartidningen 2004;101(39):3003-3006 

Hadidi M, Kulwicki A, Jahshan H. A review of 16 

cases of honour killings in Jordan in 1995. Int J Legal 

Med 2001;114(6):357-9 

Dejin-Karlsson E, Hanson BS, Ostergren PO, 

Lindgren A, Sjoberg NO, Marsal K. Association of

a lack of psychosocial resources and the risk of giving 

birth to small for gestational age infants: a stress hypothesis. 

Bjog 2000;107(1):89-100 

Essen B, Bodker B, Sjoberg NO, Gudmundsson 

S, Ostergren PO, Langhoff-Roos J. Is there an association 

between female circumcision and perinatal 

death? Bull World Health Organ 2002;80(8):629-32. 

Essén B, Sjöberg N, Gudmundsson S, Östergren 

P, Lindqvist P. No association between female circumcision 

and prolonged labour: a case control study 

of immigrant women giving birth in Sweden. Eur J 

Ob Gyn Reprod Biol, 2005;121:182-185. 

Essen B, Wilken-Jensen C. How to deal with female 

circumcision as a health issue in the Nordic countries. 

Acta Obstet Gynecol Scand 2003;82(8):683-6. 

Beine K, Fullerton J, Palinkas L, Anders B. 

Conceptions of prenatal care among Somali women 

in San Diego. J Nurse Midwifery 1995;40(4):376-81. 

Cocroft JR, Hauck WW, Cosler L, Turner BJ. The 

effect of ethnicity and maternal birthplace on smallfor-gestational-age 

deliveries to HIV-infected women. 

J Urban Health 2002;79(1):147-60. 

Johnsdotter S, Aregai R, Carlbom A, Moussa K, 

Essén B. "Aldrig mina döttrar" - En studie om attityder 

till kvinnlig omskärelse bland etiopier och eritreaner 

i Sverige. Stockholm; 2005. Report No.: ISBN 

91-7321-161-3. 

Johnsdotter S, Essén B. It is only a tradition: making 

sense of Swedish Somalis' narratives of female circumcision 

and avoiding submission to hegemonic 

political discourse. Critical Social Poilicy - a journal 

of Theory and Practice in Social Welfare Department 

of Social Anthropology;2005; 25(4):577-589. 

Sundquist J, Iglesias E, Isacsson A. Migration and 

health. A study of Latin American refugees, their exile 

in Sweden and repatriation. Scand J Prim Health 

Care 1995;13(2):135-40. 

Bayard-Burfield L. Migration and mental health. 

Epidemiological studies of immigrants in Sweden 

[Dissertation]. Malmö: Lund University; 1999. 

Ekblad S, Hannestrand B. [Migration medicine in 

primary health care--somatic and mental symptoms]. 

Lakartidningen 1998;95(20):2345-7. 

Shalhoub-Kevorkian N. Imposition of virginity testing: 

a life-saver or a license to kill? Soc Sci Med 

2005;60(6):1187-96. 

Hjelm K, Nyberg P, Isacsson A, Apelqvist J. Beliefs 

about health and illness essential for self-care practice: 

a comparison of migrant Yugoslavian and 

Swedish diabetic females. J Adv Nurs. 1999;30(5): 

1147-59. 

Momoh C, Ladhani S, Lochrie DP, Rymer J. Female 

genital mutilation: analysis of the first twelve months 

of a Southeast London specialist clinic. Bjog 

2001;108(2):186-91. 

Wiklund H, Aden AS, Hogberg U, Wikman M, 

Dahlgren L. Somalis giving birth in Sweden: a challenge 

to culture and gender specific values and behaviours. 

Midwifery 2000;16(2):105-15. 

Owusu-Daaku F, Smith F. Health-seeking behaviour: 

perspectives of Ghanaian women in London 

and Kumasi. IJPP 2005;13:71-76. 

Sachs L. Fertility and birth in an unfamiliar environment: 

The case of Turkish migrant women in 

Sweden. Ethnos 1986;51:2-3. 

Sachs L. Evil eye or bacteria. Turkish women and 

Swedish health care. [Dissertation]. Stockholm: 

Stockholm university; 1983. 

McMichael C. Somali Women and Well-Being: 

Social Networks and Social Capital among Immigrant 

Women in Australia. Human Organization 2004. 

Sleath BL, Williams JW, Jr. Hispanic ethnicity, 

language, and depression: physician-patient communication 

and patient use of alternative treatments. 

Int J Psychiatry Med 2004;34(3):235-46. 

Darj E, Lindmark G. [Not all women use maternal 

health services. Language barriers and fear of the 

examination are common]. Lakartidningen 2002;99(1- 

2):41-4. 

Jeppesen EZ, Tamer F. [The experience and attitudes 

of Turkish immigrant women with regard to 

labor in Denmark]. Ugeskr Laeger 1988;150(27):1668- 

71. 

Johansen RE. Pain as a Counterpoint to Culture: 

Toward an Analysis pf Pain Associated with Infibulation 

among Somali Immigrants in Norway. In: Association 

AA, editor. Medical Anthropology Quarterly; 2002. 

p. 312-340. 

I ringhörnan 

Roy och Roger 

hade 

en mack ihop 

Vad jag kunde förstå var de ganska lyckliga 

med det. Min chef och jag hade en 

klinisk prövning ihop. Vi genomgick nog 

hela känsloskalans palett. Vi var smickrande, 

glada, hoppfulla, oroliga, nedslagna 

och uppgivna, men till slut hade 

känslosvallet reducerats till en någorlunda 

trygg vardag där vi strävade på. Efteråt 

slår det mig att känslosvallet nog påminner 

om allt en kvinna kan känna under 

en graviditet. Jag tänkte mig inte så då, 

men det gör jag nu. Min huvudsakliga 

tveksamhet när jag blev tillfrågad om jag 

ville delta gällde att sätta mig in i ett nytt 

datasystem. Jag har fullt upp med våra 

olika befintliga datajournalsystem. Min 

optimistiska chef skulle därför ta huvudansvaret 

för det, och jag i stället lite fler patientbesök. 

Jag var väldigt nöjd med den 

överenskommelsen, och allt nöjdare blev 

jag ju längre studien pågick. Vi skulle 

jämföra ett nytt antibiotikum mot den 

tvåpreparatsbehandling som var regel på 

kliniken. Det var en jättelik multicenterstudie 

med minst tio länder representerade. 

Det hela lät ganska enkelt. Det 

skulle visa sig vara helt fel. Allt dokumenterades 

dubbelt, dels på data, dels i 

pärmar som svällde som anacondor som 

slukar smågrisar. Det blev hundratals 

sidor som trycktes in i pärmarna som till 

slut knappast gick att stänga. Jag tänkte 

på sagans "koka, gryta" när det svämmade 

över alla bräddar. På de misstänkta 

salpingitpatienter som ville vara med i studien 

tog vi en oerhört omsorgsfull anamnes, 

odlade högt och lågt, vägde och mätte 

både längd och blodtryck, kollade puls 

och kontrollerade LPK och CRP. Första 

veckan inkluderade vi två patienter och 

var oerhört nöjda. Vi kände att en lockande 

kongressresa låg inom räckhåll. Det 

var då vi var allra mest hoppfulla. Tre dagar 

efter det att den andra patienten hade 

inkluderats fick hon symptom som möjligen 

skulle kunna ha med medicinen att 

göra. Det bedömdes följaktligen som ett 

SAE, serious adverse event. En massa 

uppgifter skulle helst omedelbart faxas inte 

bara till Sverigekontoret utan också till 

huvudkontoret. Bråttom, bråttom. 

Randomiseringen skulle brytas, och jag 

som inte hade lärt mig datasystemen 

ordentligt kunde bara ringa till min chef, 

som för en enda gångs skull hade gått hem 

i tid. Dock kunde jag strax efter inkludera 

ytterligare en patient och kände att 

jag bidrog med något mycket väsentligt. 

Varje patient skulle komma på besök 

fyra gånger. Det var VAS-skalor hit och 

illamående dit, och alla frågor om vilken 

grad av samlagssmärta kvinnorna hade. 

En kvinna hade blivit inkluderad utan 

något aktuellt samliv, och hon verkade 

bli allt ledsnare varje gång jag upprepade 

just den frågan. Från Sverigekontoret fick 

vi entusiastiska mail med mycket beröm. 

Vår klinik inkluderade flest patienter av 

alla. Det var i själva verket sju stycken 

och kanske inte så heroiskt, men vi undrade 

förstås vad de andra klinikerna hade 

för sig. Vår belåtenhet grundlades dock 

av fler AE och SAE som krävde snabbare 

insatser av framför allt min chef. 

Själv ställde jag frågor och mätte blodtryck 

och försökte muntra upp mig 

med att tänka på om ersättningen 

skulle räcka till någon riktig 

kongressresa. 

Peter Palsternack 


Registret är underställt SFOG. Rapporten är distribuerad december 

2005. 

Data finns från 8 245 patienter som sedan början av år 2000 

till och med år 2004 har fått sin livmoder bortopererad med 

abdominell (öppen kirurgi), vaginal (via slidan) eller laparoskopisk 

(titthålsoperation) teknik på grund av godartade besvär vid kliniker 

som är anslutna till Gynop-registret. 

INLEDNING 

Denna rapport innehåller tre separata delar. 

Första delen avser samtidigt avlägsnande av äggstockar då livmodern 

opereras bort. Resultaten avseende de senaste två åren 

visar jämfört med resultaten från perioden dessförinnan som publicerades 

sommaren 2003, att det skett en betydande minskning 

av antalet borttagna äggstockar hos kvinnor över 50 år där inga 

sjukliga förändringar på äggstockarna noterats. Denna minskning 

är höggradigt statistiskt säkerställd. Även skillnaderna mellan 

sjukhusen har minskat. Det är emellertid relativt få kvinnor 

över 50 år som opereras med avlägsnande av livmodern utan att 

misstanke om allvarlig sjukdom (cancer) finns. Detta gör att antalet 

patienter per sjukhus är så få att det på sjukhusnivå finns en 

betydande osäkerhet pga slumpvariationen (± 20%). Inga säkra 

slutsatser kan därför dras avseende rangordningen av sjukhusen 

efter frekvensen avlägsnade ovarier. 

Andra delen avser östrogenbehandling vid klimakteriella 

besvär. Arbets- och referensgruppen inom SFOG för endokrinologi 

önskade analys huruvida yngre kvinnor som före klimakte- 

30 

Återrapport från Gynopregistret 

ÅTERRAPPORT GYNOP-REGISTRET NOVEMBER, 2005 

Hur ofta opereras 

äggstockarna bort samtidigt 

med livmodern? 

Hormonell behandling i 

klimakteriet samt övervikt 

och hysterektomi 

Nationella data från Gynop-registret år 2000 till 1 januari 2005 


Mats Löfgren, universitetslektor, Norrlands 

Universitetssjukhus, Umeå. 

Jan-Henrik Stjerndahl, docent, överläkare, Sahlgrenska 

Universitetssjukhuset, Göteborg. 

Fredrik Nordenskjöld, överläkare, Kärnsjukhuset, Skövde. 

Birgitta Renström, registerassistent, Gynop-registret, 

Norrlands Universitetssjukhus, Umeå. 

riet fått äggstockarna avlägsnade pga sjukdom erhöll hormonsubstitution 

i mindre omfattning än tidigare. Gruppen yngre kvinnor 

före klimakteriet skall erhålla hormonsubstitution och analyserna 

kan inte påvisa någon ökad restriktivitet i den åldersgruppen. 

Däremot finner man att östrogenbehandlingen totalt minskat till 

hälften fram till år 2004 jämfört med år 2000, vilket överensstämmer 

med rapporter från andra källor. Jämfört med tidigare 

rapporterar kvinnor mindre klimakteriebesvär och att rädslan för 

biverkningar av östrogenbehandling har ökat markant. 

Tredje delen avser riskerna med att operera överviktiga kvinnor, 

övervikt och hysterektomi. De olika operationsmetoderna 

för att avlägsna livmodern har jämförts och om det finns skillnader 

när de används på kvinnor med övervikt jämfört med kvinnor 

med normalvikt. Inga skillnader i risker har med säkerhet 

kunnat påvisas för överviktiga kvinnor jämfört med normalviktiga. 

Titthålskirurgi (laparoskopi) kan ha fördelar framför 

öppen kirurgi när patienterna är överviktiga.

Registrets redovisning gäller nedanstående kliniker. 

Kod Sjukhus Kod Sjukhus 

CLV Växjö NUS Umeå 

Eksjö Eksjö NÄL Trollhättan/Uddevalla 

Falun Falun Sbyn Sunderbyn 

GVE Gällivare SiL Linköping 

Hborg Helsingborg SiV Varberg 

JönK Jönköping Skeå Skellefteå 

KS Stockholm, Karolinska SU S/Ö Göteborg/SU+Östra 

KSS Skövde SöderT Södertälje 

LiH Halmstad UsiL Lund 

LiM Motala ViN Norrköping 

Lse Lycksele Vmo Värnamo 

LSGS Gävle Vvik Västervik 

LäkGrÖ Örebro, Läkargruppen Ösund Östersund 

Mora Mora 

Hur ofta opereras äggstockarna bort 

samtidigt med livmodern? 

Föregående återrapport avseende hur ofta äggstockarna 

togs bort (ooforektomi) samtidigt som livmodern 

avlägsnades distribuerades september 2003 

(www.gynop.com/Återrapporter/Nyare återrapporter/äggstockarnas 

bevarande och förebyggande 

blodproppsbehandling när livmodern opereras bort. 

Nationella data från operationer år 2000 till juni 

2003). Den rapporten gjordes delvis pga den då pågående 

debatten att äggstockarna avlägsnades i onödan 

ffa hos kvinnor före klimakteriet i åldersintervallet 

45 – 50 år. Rapporten visade att i praktiken avlägsnades 

äggstockarna mycket sällan (< 3%) utan att 

det fanns någon medicinsk orsak hos kvinnor under 

50 år. Däremot visade rapporten en stor spridning i hur ofta 

klinikerna avlägsnade äggstockarna hos kvinnor som var äldre än 

50 år. Detta faktum ledde till debatt både i massmedia och inom 

professionen angående ooforektomins plats, då livmodern avlägsnas 

hos kvinnor över 50 år pga. godartade orsaker och då äggstockarna 

inte visar några sjukliga förändringar. 

Det har nu gått drygt två år sedan denna rapport presenterades 

och det finns därför anledning att ånyo följa upp vad som 

har hänt vad gäller attityden att avlägsna äggstockarna hos denna 

grupp kvinnor. Har frekvensen avlägsnade äggstockar minskat 

och är skillnaderna mellan klinikerna mindre? 

Vad som sällan framkommer i debatten är att efter klimakteriet 

har de vanligaste orsakerna till varför livmodern avlägsnas 

försvunnit, nämligen rikliga menstruationsblödningar, menssmärtor 

och även muskelknutor, som oftast krymper efter klimakteriet. 

Då livmodern opereras bort efter klimakteriet är det 

relativt sett vanligare att bidragande orsak är att finna bland farhågor 

för en bakomliggande gynekologisk cancer dvs. det finns 

en stark medicinsk anledning att avlägsna även äggstockarna. Det 

mest korrekta vore kanske att jämföra frekvensen avlägsnade 

äggstockar i relation till indikationen varför livmodern avlägsnas. 


Patientmaterialet har delats upp utifrån ålder, inte utifrån 

menopaus eller klimakteriet, eftersom en så stor andel kvinnor 

använder hormonsubstitution i klimakteriet varvid tidpunkten 

för sista menstruationen blir osäker. Vidare har materialet delats 

upp i två tidsintervall, ett från millennieskiftet fram till det tillfälle 

strax före resultaten från förra rapporten började presenteras 

sommaren 2003 och ett tidsintervall därefter som valts från 

1 oktober, 2003 till 1 januari, 2005. 

Resultat 

I totalmaterialet ses en höggradig, statistiskt signifikant minskning 

av andelen avlägsnade ägg-stockar från 19% till 11% hos 

kvinnor över 50 år, när inga klara förändringar registrerats hos 

äggstockarna (p < 0,001). Som tidigare sker hos yngre kvinnor i 

praktiken inget borttagande av äggstockarna utan att dessa är förändrade. 

Bild 1. I totalmaterialet ses en höggradig, statistiskt signifikant ökning 

jämfört med tidigare av andelen bevarade äggstockar (från 81% till 

89%, p < 0,001) när livmodern opererats bort hos kvinnor 

opererade efter sommaren 2003. 

Delas patientmaterialet upp i åldersgrupper om 10 år blir bilden 

ännu tydligare. Den förändring som skett med minskad frekvens 

borttagna äggstockar utan förändringar finner man hos kvinnor 

som opereras efter klimakteriet/menopaus. Medelåldern för menopaus 

är 52,5 år. 

Hos kvinnor som opereras före klimakteriet sker i praktiken 

inget borttagande av till synes normala äggstockar. Förväntat 

registreringsfel är 1,5 – 2% så värden mellan 100% – 98% kan 

förklaras med rena registreringsfel. För kvinnor yngre än 35 år 

och ålder 35 – 45 år finner man inga skillnader i de två jämförda 

tidsperioderna före respektive efter sommaren 2003. Efter 55 års 

ålder har majoriteten av kvinnorna passerat klimakteriet och hos 

kvinnor som opereras när de är äldre än 55 år finner man en 

säkerställd minskning av andelen avlägsnade äggstockar från 19% 

till 11% i samband med att livmodern avlägsnas. 


Bild 2. Andelen operationer där äggstockarna inte har tagits bort 

samtidigt med livmodern. Två tidsperioder jämförda, före respektive 

efter sommaren 2003. Den största förändringen har skett för kvinnor 

i åldersintervallet 55 - 75 år. 

I föregående rapport från september 2003 avseende hur ofta 

äggstockarna togs bort i samband med att livmodern avlägsnades 

hos kvinnor över 50 år redovisades stora skillnader mellan klinikerna. 

Denna skillnad har nu markant minskat. I början av den 

senaste jämförande tidsperioden (oktober 2003) hade debatten 

och resultaten i den förra rapporten knappast hunnit få fullt 

genomslag, varför man kan anta att de faktiska skillnaderna mellan 

klinikerna och andelen avlägsnade äggstockar i själva verket 

nu är ännu lägre än de här redovisade. En begränsning av materialet 

till senare period ger dock en så stor reduktion av patientmaterialet 

att slutsatserna då blir alltför osäkra. Det sjukhus i registret 

som avlägsnade störst andel äggstockar i samband med att livmodern 

togs bort hos kvinnor över 50 år under tidsperioden före 

juli 2003 gjorde det i 52% av fallen att jämföra med 37% vilket 

är den högsta andelen avlägsnade äggstockar vid enskilt sjukhus 

under den senast observerade tidsperioden. 

Bild 3. Andelen operationer per sjukhus 

där äggstockarna inte avlägsnats samtidigt 

som livmodern opererats bort. Två tids- 

perioder jämförs, före resp. efter sommaren 

2003. De inlagda horisontella 

linjerna visar hur lägsta nivån bevarade 

äggstockar har ökat från 48% till 63%. 

Den registrerade förändringen är säkerställd 

med konfidensintervall ± 2,5% 

på hela patientmaterialet (619 kvinnor). 

På sjukhusnivå är dock antalet 

patienter så få (10 till 25 patienter) att 

konfidensintervallet är ± 20% för alla 

sjukhus med andel avlägsnade äggstockar 

överstigande 20% dvs. den rent slumpmässiga 

inverkan på siffrorna är stor. 

32 



Slutsats 

Vi kan i denna rapport med högsta möjliga statistiska 

säkerhet visa att sedan föregående rapport har andelen 

avlägsnade, till synes friska äggstockar samtidigt med 

att livmodern tas bort minskat kraftigt hos kvinnor över 

50 år. Det medicinska kunskapsläget förändras pågående 

och en glidning sker för närvarande mot (Ref 1) 

att de medicinska fördelarna med att bevara äggstockarna 

överväger nackdelarna, men att skillnaderna mellan 

att ta bort respektive att behålla äggstockarna för 

de postmenopausala kvinnorna är marginella. I denna 

situation har kvinnans egen önskan stor och avgörande 

betydelse (Ref 2). Ämnet har tidigare diskuterats i eget 

symposium den 23/8 2005 vid SFOG:s kongressvecka. 

Den uppfattning som för närvarande torde vara rådande angående 

om äggstockarna skall tas bort eller ej i samband med att 

livmodern avlägsnas hos kvinnor över 50 år är att saklig medicinsk 

information alltid skall ges angående för- och nackdelarna 

med att bevara respektive avlägsna äggstockarna och om inga 

sjukliga förändringar finns hos äggstockarna: 

1) kan för närvarande ingen entydig rekommendation ges ur ett 

medicinskt perspektiv 

2) skall kvinnans egen önskan vara avgörande och respekteras 

3) om kvinnan inte har någon klar egen uppfattning skall restriktivitet 

med att avlägsna äggstockarna iakttas. 

ÖSTROGENBEHANDLING VID 

KLIMAKTERIELLA BESVÄR 

Medförfattare: Doc. Marie Bixo, Enheten för obstetrik och gynekologi, 

Umeå Universitet. 

Inledning 

Hormonell substitutionsterapi har under senare år ifrågasatts, 

speciellt efter rapporter om ökad risk för bröstcancer (ref 3). Det 

har även varit en omfattande massmedial debatt med övervägande 

negativa förtecken gentemot hormonell substitutionsterapi. 

Förskrivningen och användandet av östrogenpreparat har minskat 

både i Sverige 

och internationellt. 

Information från 

Gynop-registret angående 

kvinnors 

inställning till östrogensubstitution 

har 

därför efterfrågats 

av Endokrin-ARG. 

I registrets preoperativa 

enkät samt 

postoperativt efterfrågas 

användning 

av hormonell substitution, 

om man 

slutat och i så fall

varför man slutat. De siffror vi redovisar gäller kvinnor uppsatta 

för hysterektomi. Vald ålderskategori som analyserats är 45-60 

år. Medelvärde 50,6 år, SD 4,2. 

Resultat 

Bild 1. Användandet av östrogen har minskat från 29% år 2000 

till 14,5% år 2004. 

Behandling med östrogen har i det närmaste halverats från år 

2000 till 2004, vilket är samstämmigt med övriga rapporter avseende 

östrogenbehandling de senaste åren. 

Bild 2. Inga statistiskt säkerställda skillnader finns mellan totalmaterialets 

medelvärde och enskilda sjukhus. 

Förändringen har skett ffa efter år 2002. Inga statistiskt säkerställda 

skillnader gentemot totalmaterialets medelvärde finns mellan 

de olika sjukhusens upptagningsområde i östrogenförskrivning 

(år 2003-2004). Mellan sjukhusen varierar förskrivningen 

från 73 – 89 % av kvinnorna. En stor del av östrogenförskrivningen 

sker av allmänläkare varför de befintliga skillnaderna inte 

behöver vara bundna till gynekologernas förskrivning. 


Bild 3. Andelen kvinnor som provat östrogen vid klimakteriella 

besvär är oförändrad från 2000 till 2005. 

Oförändrat under dessa fyra år är att cirka var femte kvinna provat 

men sedan slutat med östrogen. Det finns följaktligen inga 

tecken på att kvinnor med klimakteriebesvär nekats att prova östrogensubstitution. 

I tabellen nedan redovisas vilka skäl kvinnorna uppgivit till 

att de slutat med östrogenbehandling (% av alla som slutat). 

Tabell 2: Varför patienter slutat med östrogenbehandling, uppdelat 

på uppgiven orsak. 

Rädd för Behövs Läkares Upplevt Slutat av Gav för Uppgift 

biverkan inte upp- biverkan annan lite/ingen saknas 

maning orsak hjälp 

2000 3,3 5,4 37,8 19,5 20,3 12,4 1,2 

2001 5,7 4,6 30,9 19,5 23,7 12,6 3,1 

2002 5,7 5,7 30,5 21,9 21,1 13,3 1,8 

2003 9,8 9,8 25,3 19,3 23,3 9,5 3,0 

2004 12,1 12,4 27,3 16,1 15,2 14,6 2,2 

Under de gångna tre åren har en förändring skett vad 

gäller orsakerna till att kvinnor slutat med östrogensubstitution. 

Två-tre gånger så många kvinnor har slutat pga 

rädsla för biverkningar och/eller att man inte behöver det 

i slutet av perioden jämfört med i början. Läkarna har 

dock i minskad omfattning avrått kvinnor från att fortsätta 

använda östrogen i slutet av perioden. 

Det finns farhågor om att även hormonsubstitution till 

premenopausala kvinnor efter ooforektomi skall ha minskat 

till följd av rapporteringen om den ökade bröstcancerrisken. 

Rådande rekommendation är att dessa kvinnor skall erbjudas 

östrogensubstitution. Detta gäller dock ett fåtal kvinnor. I registret 

har rapporterats ett tiotal kvinnor per år under 45 år, som 

ooforektomerats i samband med hysterektomi. Vanligaste indikationen 

för ooforektomi var endometrios. En majoritet (60 – 

80%) hade 6 månader postoperativt östrogensubstitution. Någon 

förändring kan ej ses under de gångna fyra åren. 


Slutsats 

I registrets data kan man detektera den attitydförändring som 

skett hos kvinnor efter riskdebatten om östrogen. Många kvinnor 

slutar pga. att de är rädda för risker/biverkningar eller för att 

de inte tycker sig behöva behandling. Att kvinnor i mindre 

utsträckning anger att de slutat på läkarens inrådan kan man möjligen 

tolka som att slentrianförskrivningen minskat samt att kvinnorna 

redan själv slutat. Vid ooforektomi hos premenopausala 

kvinnor tycks rekommendationerna efterlevas eftersom de flesta 

har östrogensubstitution 6 månader postoperativt. 

ÖVERVIKT OCH HYSTEREKTOMI 

Sammanfattning 

Vilka är riskerna och hur påverkar adipositas operationsresultaten 

vid de olika metoderna då livmodern avlägsnas? Är titthållskirurgi 

eller vaginal kirurgi att föredra framför öppen kirurgi? 

Inledning 

Det har tidigare hävdats att titthålsteknik bör undvikas på adipösa 

patienter då operationsriskerna relativt sett är större än vid 

öppen kirurgi. Senare tids vetenskapliga studier visar en något 

annorlunda bild. På flera områden och vid många sjukdomstillstånd 

där kirurgi behöver tillgripas på adipös patient är titthålstekniken 

att föredra framför öppen kirurgi, då den förra ger bättre 

resultat och är säkrare. Orsaker till detta har kopplats till bättre 

övervakningsmöjlighet under narkos som den tekniska utvecklingen 

lett fram till, mindre postoperativ smärta, mindre analgetikabehov 

samt kortare konvalescenstid jämfört med öppen kirurgi. 

Adipositas i sig utgör en riskfaktor vid all typ av kirurgi, men speciellt 

vid uttalad adipositas (BMI > 45) kan öppnandet av bukväggen 

i sig, med efterföljande risk för ärrbråck, sårinfektion och 

blodpropp, medföra betydande sjuklighet, som kan undvikas 

med titthålskirurgi. 

Betydande erfarenhet finns nu vad gäller obesitaskirurgi med 

titthållteknik, där magsäckens kapacitet att tillgodogöra sig föda 

kraftigt begränsas. I två nyligen publicerade jämförande studier 

från USA (ref. 4, 5), en prospektiv med 70 patienter och en retrospektiv 

med 779 patienter med BMI > 40, jämförs resultaten 

mellan öppen kirurgi och titthålskirurgi. Resultaten visar att titthålskirurgi 

medför kortare operationstid, mindre peroperativ 

blödning, kortare intensivvård, kortare vårdtid, lägre frekvens ärrbråck 

och färre sårinfektioner. 

Inom den gynekologiska kirurgin har den minimalinvasiva tekniken 

relativt sett blivit allt vanligare och andelen ingrepp som 

sker med öppen kirurgi har minskat. I början av 1990-talet utfördes 

över 98% av alla operationer för att avlägsna livmodern pga. 

godartade besvär via öppen bukkirurgi. Idag har andelen som 

utförs med öppen kirurgi minskat till 64%, resten sker vaginalt 

eller via titthålsteknik. Cirka hälften av operationerna pga 

utomkvedshavandeskap skedde 1994 med titthålskirurgi, idag utförs 

över 90% av dessa operationer med titthålsteknik. Frågan är om 

samma trend har skett vid motsvarande operationer på adipösa 

patienter. Frågan kan utvidgas till huruvida det finns evidens för 

34 



att man bör undvika kirurgi hos adipösa patienter som medför 

att bukväggen öppnas med stort buksnitt om annan kirurgisk 

metod kan användas istället. 

I studie gällande operationer där livmodern togs bort pga slemhinnecancer 

fann man att fler lymfkörtlar var avlägsnade, det var 

mindre blödning, mindre smärta, kortare vårdtid men längre 

operationstid vid titthålskirurgi jämfört med öppen kirurgi (ref. 

6). Undersökningar som studerat huruvida adipositas påverkar 

resultatet när livmodern opererats bort med titthålsteknik är inte 

konklusiva (ref. 7, 8, 9). Senaste årens data pekar dock på att titthålstekniken 

kan vara att föredra vid dessa operationer. Den tycks 

inte innebära någon ökad komplikationsrisk om patienten är adipös 

och fördelarna som titthålstekniken i sig innebär jämfört med 

öppen kirurgi, när det gäller mindre smärta och kortare konvalescens, 

kan utnyttjas fullt ut (ref. 8, 9). Det finns även vetenskaplig 

evidens för att adipositas i sig självt inte innebär någon 

ökad risk för allvarliga komplikationer eller utgör någon kontraindikation 

hos i övrigt friska patienter för att vaginalt avlägsna livmodern 

(ref. 10). 

Denna del av rapporten fokuserar på att redovisa nationella 

data ur Gynop-registret från de senaste fyra åren, huruvida adipositas 

påverkar resultaten vid de olika operationsmetoderna som 

används när livmodern tas bort i jämförelse med de internationella 

resultat som redovisats ovan. 

Resultat 

Då materialet delas upp i respektive operationsmetod och i BMI 

mindre än resp. större än 30 fås resultatet att oberoende av operationsmetod 

ligger andelen patienter som är adipösa (BMI > 30) 

mellan 12 till 15%, dvs adipositas i sig själv tycks inte innebära 

att en specifik operationsmetod används framför en annan. 

(Bild 1). 

Bild 1. Fördelning BMI 

< 30 resp >30 vid hysterektomi 

uppdelat på operationsmetod. 

Man skulle kunna förvänta sig att operationstiden och blödningsmängden 

under operation skulle vara betydligt högre för 

adipösa patienter, som fick livmodern bortopererad med titthålsteknik, 

jämfört med normalviktiga patienter men så är inte 

fallet. Det är överraskande små skillnader med obetydligt längre 

operationstid och blödningsmängd hos de adipösa patienterna. 

Vårdtiden på sjukhus, sjukskrivningstiden och tiden fram tills 

patienterna kan utöva normala dagliga aktiviteter skiljer sig mycket 

lite åt mellan överviktiga och normalviktiga patienter. (Bild 2).

Bild 2. Kliniska data vid 

laparoskopisk hysterektomi 

från år 2000 t o m år 

2004. 

Jämför man de olika operationsmetoderna som används när livmodern 

avlägsnas, finner man att för patienter som inte är adipösa 

är operationstiden kortast vid operationsmetod där livmodern 

avlägsnas via slidan och längst vid titthålsteknik. Det blöder 

mest vid operationer som görs via större buksnitt. Vårdtiden, 

tidsåtgången fram tills patienten har förmågan att utföra vardagliga 

aktiviteter och sjukskrivningstiden är kortast för operationer som 

görs med titthålsteknik och längst efter operationer som görs via 

större buksnitt. (Bild 3). 


hysterektomi och BMI < 30, 

uppdelat på operationsmetod. 

Data i bild 3 har 

tidigare presenterats på 

totala patientmaterial där 

uppdelning inte skett efter 

BMI. 

Om man selekterar fram patienter som är adipösa (BMI > 30) 

finner man att vad som gäller för patienter med BMI < 30 i stor 

utsträckning också gäller för de adipösa patienterna. Resultaten 

är i stort de samma för ovanstående parametrar vid de olika operationsmetoderna 

och skillnaderna gentemot normalviktiga patienter 

överraskande små (Bild 4). 


hysterektomi och BMI 

> 30, uppdelat på operationsmetod. 

Sedan år 2002 har i Gynop-registret införts mer differentierade 

data vad gäller komplikationer som sker vid de olika operationsmetoderna 

som används då livmodern avlägsnas. Materialets 

storlek är på grund av den korta registreringsperioden fortfarande 

begränsat och slutsatser är svåra att dra när det gäller allvarliga 

och sällsynta komplikationer och för att göra jämförelser mellan 

de olika operationsmetoderna. 


Man kan ändå få en uppfattning huruvida fetma i sig utgör 

någon ökad riskfaktor av betydelse för att komplikation skall ske 

under operationen genom att jämföra andelen patienter där förloppet 

varit okomplicerat vid de olika operationsmetoderna för 

normalviktiga respektive adipösa patienter. 

Bild 5. Andel hysterektomier, 

okomplicerade 

peroperativt, uppdelat 

på BMI < 30 och BMI 

>30. 

När det gäller det peroperativa förloppet, dvs vad som har registrerats 

ha skett under operationen, finner man att andelen patienter 

med okomplicerat förlopp, dvs varken allvarliga eller 

lindriga komplikationer har registrerats, ligger kring 90% oberoende 

av operationsmetod och att denna andel inte påtagligt 

skiljer sig från patienter som är adipösa (Bild 5). 

Bild 6. Andel hysterektomier, 

okomplicerade postoperativt, 

uppdelat på BMI 

< 30 och BMI > 30. 

När det gäller det postoperativa förloppet, dvs vad som ytterligare 

har registrerats av komplikationer som man noterat under 

vårdtiden fram till utskrivningen från sjukhuset, finner man som 

förväntat att andelen patienter med okomplicerat förlopp är något 

lägre än vad som upptäckts peroperativt, men även här är andelen 

patienter med okomplicerat förlopp likartad mellan de olika 

operationsmetoderna och ligger mellan 80 - 90% för patienter 

som inte är överviktiga. 

När det gäller patienter med övervikt är andelen med helt okomplicerat 

förlopp snarast ännu högre, med tendensen att högst andel 

okomp-licerat förlopp får man hos patienter som inte opereras 

med öppen bukkirurgi (Bild 6). 

Slutsatsen av dessa data blir att adipositas i sig inte utgör någon 

större operationsrisk och att den minimalinvasiva kirurgins fördelar 

gentemot öppen kirurgi i minst lika stor utsträckning kan 

tillgodogöras av de adipösa som normalviktiga patienterna. 

Laparoskopisk och vaginal kirurgi vid hysterektomi kan jämfört 

med öppen kirurgi vara en fördel och innebära lägre morbiditet 

vid adipositas. 

Rent generellt gäller att laparoskopisk kirurgi på adipös patient 

kräver erfaren och skicklig kirurg och att speciella förberedelser 

krävs samt att alternativa metoder behärskas för säker 

ingång till bukhålan. 



AKTUELL INFORMATION TILL BRUKARE AV 

GYNOP-REGISTRET 

Det sista halvåret har arbetet med att iordningställa registerdelarna 

för tumör-, urininkontinens- och prolapskirurgi prioriterats. 

Det har bedömts som synnerligen angeläget att kunna starta 

kvalitetsregistret avseende dessa operationer. 

Under 2005 t.o.m. september har sjukhusen Borås, Kalmar, 

Ljungby, Malmö, Sundsvall, Visby och Örnsköldsvik rapporterat 

data till registret men ingår inte i analyserna som omfattar 

tidsperioden t.o.m. 1/1 2005. Dessa sjukhus kan via rapportgeneratorn 

delvis få tillgång till gjorda analyser. Under hösten 2005 

har ytterligare tre sjukhus anmält sin anslutning till registret. 

Registerversionen Gynop 3.0 är nu tillgänglig och omfattar 

all väsentlig gynekologisk kirurgi, Hysterektomi, Adnexkirurgi, 

Endometrieablationer, Tumörkirurgi, Inkontinens och Prolapskirurgi. 

Registret bör nu användas för direktinmatning. Att fylla 

Referenser 

1. Parker WH, Broder MS, Liu Z, Shoupe D, Farquhar C, 

Berek JS. Ovarian conservation at the time of hysterectomy 

for benign disease. Obstet Gynecol. 2005 Aug;106(2):219- 

26 

2. Aziz A. Prophylactic oophorectomy at elective hysterectomy. 

Effects on sexuality and psychological well-being. Thesis 

Department of obstetrics and gynecoöogy Sahlgrensa academy 

at Gothenbourg University, Sweden 2004 ISBN 91-628- 

6354-1 

3. Odlind V. Hormonbehandling under klimakteriet – från hallelujakör 

till rekviem. Läkartidningen 2005;101:2264-69 

4. Nguyen NT, Ho HS, Palmer LS, Wolfe BM. A comparison 

study of laparoscopic versus open gastric bypass for morbid 

obesity. J Am Coll Surg. 2000 Aug;191(2):149-55; discussion 

155-7. 

5. Smith SC, Edwards CB, Goodman GN, Halversen RC, 

Simper SC. Open vs laparoscopic Roux-en-Y gastric bypass: 

comparison of operative morbidity and mortality. Obes Surg. 

2004 Jan;14(1):73-6 

36 


i pappersformulär för senare registrering av sekreterare är ett 

andrahandsalternativ. 

I registerversionen 3.0 har den postoperativa uppföljningen 

minskat till postoperativa enkäter 8 veckor och 1 år efter operation. 

Textgenereringen med förslag till journaltext har förbättrats 

så överföring med ”klipp-och-klistra” nu är möjlig för alla 

av oss testade elektroniska patientjournalsystem. Programmeringsarbete 

utförs för närvarande inom Systeam Cross (BMS) för integration 

av registret i BMS. Förhoppningsvis kan det arbetet snart 

starta inom Siemens Medical System (Melior). Allt förarbete är 

utfört med kravspecifikation, offentlig upphandling och säkerställande 

av ekonomin. 

Registerversionen Gynop 3.0 är förberedd för Internetbaserad 

datainmatning av patientenkäterna. Institutionen för Pedagogiska 

mätningar, Umeå Universitet, har uppdraget att utforma och validera 

Internetenkäterna. 

6. Eltabbakh GH, Shamonki MI, Moody JM, Garafano LL. 

Hysterectomy for obese women with endometrial cancer: 

laparoscopy or laparotomy? Gynecol Oncol. 2000 Sep;78(3 

Pt 1):329-35. 

7. Holub Z, Jabor A, Kliment L, Fischlova D, Wagnerova M. 

Laparoscopic hysterectomy in obese women: a clinical prospective 

study. Eur J Obstet Gynecol Reprod Biol. 2001 

Sep;98(1):77-82. 

8. O'Hanlan KA, Lopez L, Dibble SL, Garnier AC, Huang GS, 

Leuchtenberger M. Total laparoscopic hysterectomy: body 

mass index and outcomes. Obstet Gynecol. 2003 

Dec;102(6):1384-92. 

9. Heinberg EM, Crawford BL 3rd, Weitzen SH, Bonilla DJ. 

Total laparoscopic hysterectomy in obese versus nonobese patients. 

Obstet Gynecol. 2004 Apr;103(4):674-80. 

10. Rasmussen KL, Neumann G, Ljungstrom B, Hansen V, 

Lauszus FF. The influence of body mass index on the prevalence 

of complications after vaginal and abdominal hysterectomy. 

Acta Obstet Gynecol Scand. 2004 Jan;83(1):85-8.

SYMPOSIUM 

FÖR ATT HEDRA TVÅ PIONJÄRER 

INOM ASSISTERAD 

REPRODUKTIONSTEKNOLOGI 

Fredagen den 12 maj 2006 kommer Professor Robert Edwards att 

promoveras till hedersdoktor vid Karolinska Institutet, Stockholm. 

Samtidigt lämnar Professor Lars Hamberger, Göteborg, sin kliniska 

karriär som skandinavisk nestor inom assisterad reproduktionsteknologi. 

Professor Robert Edwards 

Professor Lars Hamberger 

Båda har många kollegor, elever och vänner i Norden och deras insatser 

kommer att uppmärksammas vid ett symposium i Stockholm på 

Karolinska Institutet, Tomtebodavägen 6, Solna i Samuelssonsalen 

dagen före promotionen, torsdagen den 11 maj 2006 kl 14.00. 

Alla hälsas hjärtligt välkomna att övervara symposiet. Programmet innehåller 

en översikt av ämnesområdets framväxt och blickar in i framtiden. 

De som önskar deltaga anmäler detta till lisbeth.lofstrand@ki.se före 

den 7 maj 2006. 

Symposiet är kostnadsfritt och den som även vill deltaga i efterföljande 

middag anmäler detta samtidigt. 

Hjärtligt välkomna till ett unikt symposium i svensk gynekologis historia. 

För organisationskommittén 

Outi Hovatta - Britt-Marie Landgren 

Nils-Otto Sjöberg - Magnus Westgren 


Dear friends and colleagues, 

You are cordially invited to attend the XXXV Congress of the Nordic Federation of Societies 

of Obstetrics and Gynecology (NFOG) which is to be held on May 20-23 2006 in the city of 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

leading event cities, beautifully situated on the west coast of Sweden. It has a well known 

University and it also has rich cultural attractions such as the Swedish National Orchestra and 

 

 

 

 

 

 

For further information about the congress such as how to register, etc, please visit 

our home page: www.nfog2006.se. 

 

 

 

 

 

 

 

 

www.nfog2006.se

12.00-13.00 

 

 

Congress Registration is open from 12.00 

and throughout the congress 

13.00-16.45 

NFYOG Symposium 

Chair: Marie Søgaard 

Doctors are always leaders, whether they 

want it or not 

Charlotte Wilken-Jensen 

Nordic Menopause Society Meeting 

The Nordic approach to Climacteric Medicine 

An open forum for the discussion of Nordic 

perspectives of the EMAS position on best clinical 

practice and the IMS ”The Adult Womens Health 

and Medicine project” 

Chair: Sven Skouby and Morris Notelowitz 

 

 

 

 

08.00-09.30 

Welcome address. Ian Milsom 

Young Scientist Award. Seija Grenman and Peter 

Hornnes 

Best ACTA article award. Per Olof Janson and 

Peter Hornnes 

Opening Symposium 

Current concepts in PCOS 

Chair: Per Olof Janson and Marie Søgaard 

Ovarian Function and Folliculogenesis in PCOS 

Stephen Franks 

Long-term Health risks of PCOS 

Eva Dahlgren 

Effects of acupuncture and physical exercise 

Elisabet Stener-Victorin 

09.30-10.30 

Break/Exhibition 

 

 

08.00-09.30 

The problem of obesity in obstetrics 

and gynecology 

Chair: Ulla-Britt Wennerholm and Lone Hvidman 

Fertility fears in obese women. Size matters 

Hans Evers 

Contraception. Size does not matter? 

Ian Milsom 

Obstetrics. Size matters a lot 

Tore Henriksen 

Modern pelvic surgery 

Chair: Gunilla Tegerstedt and Eva Dahlgren 

Indications for prolapse surgery 

Lone Mouritsen 

The use of synthetic Mesh in prolapse surgery 

Christian Falconer 

 

Jonas Gunnarsson 

09.30-10.30 


10.30-12.00 

10.30-12.00 

The Malmström lectures 

Intrauterine growth restriction - management 

of the moderate preterm fetus with IUGR 

Chair: Karen-Elise Højberg and Henrik Hagberg 

Chair: Ingrid Borthen and Karel Marsal 

Vaccuum extraction 50 years. A tribute to Tage Intrauterine growth restriction - diagnosis and 

Malmström 

clinical relevance 

Risto Erkkola 

Karel Marsal 

Preterm IUGR: the case for conservative 

Anal sphincter injury: occurrence, management 

management 

and clinical consequences 

Jim Thornton 

Jan Zetterström 

Preterm IUGR: the case for timely delivery 

Are we gynecologists responsible for unneces- Jason Gardosi 

sary surgery? 

The NFOG symposium 

–Dubious indications? 

Simulation in training and Specialist training 

–Intimate surgery. Pros and Cons? 

in the Nordic countries 

Chair: Rolf Kirschner 

Chair: Barbro Edén and Jens Gudmundsson 

Female sexual functioning and urogenital surgery How to get good practical training in Norway 

Lotti Helström 

Kjell Å Salvesen 

Individually structured mentoring 

Creation of neovagina - without tears and blood Kevin Sunde Oppegaard 

Mette Haase Moen 

360 degree feedback in specialist training - a challange 

for everyone! 

The normal vulva - acceptability and complaints Gitte Eriksen 

Anny Spydslaug 

How to become an specialist in/on Island 

Snorri Einarsson 

Contribution from Finland 

Jatta Tuohimaa 

Education in leadership during specialist training in 

Göteborg 

Åsa Johansson 

Free communications: 

1 session with 8 presentations 


Chair: Göran Berg and Satu Suhonen 


Chair: Gunvor Ekman and Thue Bryndorf 

09.00-10.30 

Hormone Therapy 

Chair: Britt-Marie Landgren and Ole-Erik Iversen 

Hormone therapy and risk of breast cancer 

Valerie Beral 

Hormone therapy and rheumatic illnesses 

Hans Carlsten 

Why is intrahepatic cholestasis dangerous? 

Chair: Thora Steingrimsdottir and Lars-Åke Mattsson 

Pathophysiology in cholestasis of pregnancy 

Rolf Olsson 

Maternal and fetal features in ”obstetric cholestasis” 

Anna Kenyon 

Intrahepatic cholestasis of pregnancy: Epidemiological 

and treatment results in the Swedish study 

Anna Glantz 

10.30-11.00 


11.00-12.30 

How do we deal with fertility aspects of women 

and men before and after chemotherapy? 

Chair: Outi Hovatta and Tom Tanbo 

What are the indications and the therapeutic options? 

Outi Hovatta 

Cryopreservation of follicles in human cortical tissue 

Julius Hreinsson 

What damage occurs in the male gonad? 

Aleksander Giwercman 

ART in male cancer survivors 

Kirsten Tryde Schmidt 

NFOG lecture- update on prenatal screening 

programs in the Nordic countries 

Prenatal screening in 

Norway 

Finland 

Sweden 

Denmark and Iceland 

Chair: Margareta Wennergren and Sturla Eik-Nes 

Pekka Taipele 

Charlotta Grünewald 

Ann Tabor 

Hildur Hardardottir 

Selected poster presentations- 

12 presentations 

Chair: Kristina Gemzell Danielsson 

and Martin Stjernqvist 

12.00-13.30 

12.00-13.30 

12.30-14.00 

Sponsored symposia with lunch 

Sponsored symposium with lunch 


Sponsor ASTELLAS PHARMA 

Sponsor ORION PHARMA 

Sponsor NOVO NORDISK 

Achieving success in the management of OAB 

Right HRT for the right woman - 

Turning clinical trials into clinical practice 

Updating HRT 

Chair: Ian Milsom 

Chair: Sven Skouby 

Chair:Lars-Åke Mattsson 

Introduction 

Ian Milsom 

Can I make her feel better? 

HRT and quality of life 

HRT in the nordic countries 

Lars-Åke Mattsson 

Effective management of OAB 

Joan Pitkin 

Endometrial safety with HRT 

Søren Brostrøm 

Which HRT is best for her? 

David Sturdee 

Measuring treatment success in OAB 

Linda Cardozo 

Vascular risk assessment in clinical practice 

Sven Skouby 

HRT and prevention of bone loss 

Timing makes the difference 

Tomi Mikkola 

The challenge of mixed incontinence 

Carl Gustaf Nilsson 

Questions encountered in gynecological practice 

Olavi Ylikorkala 

14.00-14.30 

Panel discussion 

HRT in 2006: where do we stand? 

Bo von Schoultz 


14.30-16.00 

Sponsor ORGANON 

Modern hormonal contraception 

13.30-15.00 

Genetics in obstetrics and gynecology 

Symposium misuses and use of ultrasound in 

obstetrics and gynecology 

Chair: Inger Bryman and Torbjörn Hillensjö 

Chair: Sven Eric Olsson 

Chair: Kristiina Aittomäki and Henrik Hagberg 

Obesity, thrombosis and oral contraceptives 

An update 

Øjvind Lidegaard 

Genetics in infertility 

Kristiina Aittomäki 

Genetic analysess of pregnancy outcome such as 

preterm birth 

Misuse and Use of Ultrasound in Obstetrics 

Sturla Eik-Nes 

Misuse and Use of Ultrasound in Gynecology 

Lil Valentin 

Clinical experiences on the vaginal concept 

Scott Williams 

Diagnostic and functional aspects on 

Ulla Ågren 

Use of implants- pros and cons 

Sven Eric Olsson 

Gene Therapy in gynecological oncology 

Seppo Heinonen 

New concepts in gynecological oncology surgery. 

ultrasound in infertility 

Matts Wikland 

Hot topics in obstetrics 

Hormonal contraception and breast feeding 


Discussion 

13.30-15.00 

Single embryo transfer 

Chair: Christina Bergh and Svend Lindenberg 

Single embryo transfer-results from Cochrane review 

Chair: Seija Grenman and Mats Brännström 

Why is it important to be radical in surgery for 

ovarian cancer 

Julian Schink 

Controversies in surgical management of endometrial 

cancer 

Janusz Marcickiewicz 

Sentinel node detection in vulvar cancer 

Ate van der Zee 

Chair: Margareta Hellgren and Jens Langhoff-Roos 

Thrombophilia and obstetric complications 

Isobel D Walker 

Group B Streptococcus - a clinical challenge 

Bo Jacobsson 

500 000 maternal deaths and 4 million newborn 

deaths per year: a major health inequity of our 

times 

Mario Merialdi 

Siladitya Bhattacharya 

NFOG General Assembly 12.00-14.00 

Implementation of SET in Finland 

Visit Posters 

Aila Tiitinen 

The effect of SET on pediatric outcome 

Ann Thurin Kjellberg 

15.00-15.30 


Free communications: 1 session with 


Chair: Britt-Ingjerd Nesheim and Niels Uldbjerg 

Consequences of new knowledge on HPV 

15.30-17.00 

Chair: Eva Rylander and Jorma Paavonen 

Evidence based medicine 

Chair: Annika Strandell och Christina Bergh 

HPV Vaccine 

Joakim Dillner 

Hint and pitfalls in practicing EBM 

Bob Phillips 

Perinatal and familiar transmission of HPV 

Marjut Rintala 

PCOS, insulin resistance and the evidence for 

metformin 


Björn Strander 

Adam Balen 

Interactive session 

Free communications: 1 session 

with 8 presentations 

Annika Strandell and Christina Bergh 

Chair: Thora Steingrimsdottir and Juha Mäkinen 

Sponsor SCHERING NORDISKA 

15.00-15.30 

Levonorgestrel - IUS in different stages of a 

woman´s life 



15.30-17.00 

Mirena and young nulliparous women 

Modern aspects of preterm delivery 

Kristina Gemzell Danielsson 

Chair: Ida Vogel and Bo Jacobsson 

Preterm delivery - a Scandinavian perspective 

Bo Jacobsson 

Mirena after abortion and childbirth 

Oskari Heikinheimo 

 

in the treatment of menorrhagia 

The placenta pathologist`s points of view on preterm Ian Milsom 

delivery 

Harvey J Kliman 

Endometrial protection in estrogen replacement 

therapy 

The diagnosis of true preterm labor - A molecular 

genetic approach 

Régine Sitruk-Ware 

Craig Pennell 

Management of the imminent preterm delivery 

Discussion, closing words and take home message 

Hanns Helmer 

19:00 

19:00 

Welcome Reception 

Gala Banquet

12.00-13.00 

 

 

Congress Registration is open from 12.00 

and throughout the congress 

13.00-16.45 

NFYOG Symposium 

Chair: Marie Søgaard 

Doctors are always leaders, whether they 

want it or not 

Charlotte Wilken-Jensen 

Nordic Menopause Society Meeting 

The Nordic approach to Climacteric Medicine 

An open forum for the discussion of Nordic 

perspectives of the EMAS position on best clinical 

practice and the IMS ”The Adult Womens Health 

and Medicine project” 

Chair: Sven Skouby and Morris Notelowitz 

 

 

 

 

08.00-09.30 

Welcome address. Ian Milsom 

Young Scientist Award. Seija Grenman and Peter 

Hornnes 

Best ACTA article award. Per Olof Janson and 

Peter Hornnes 

Opening Symposium 

Current concepts in PCOS 

Chair: Per Olof Janson and Marie Søgaard 

Ovarian Function and Folliculogenesis in PCOS 

Stephen Franks 

Long-term Health risks of PCOS 

Eva Dahlgren 

Effects of acupuncture and physical exercise 

Elisabet Stener-Victorin 

09.30-10.30 


 

 

08.00-09.30 

The problem of obesity in obstetrics 

and gynecology 

Chair: Ulla-Britt Wennerholm and Lone Hvidman 

Fertility fears in obese women. Size matters 

Hans Evers 

Contraception. Size does not matter? 

Ian Milsom 

Obstetrics. Size matters a lot 

Tore Henriksen 

Modern pelvic surgery 

Chair: Gunilla Tegerstedt and Eva Dahlgren 

Indications for prolapse surgery 

Lone Mouritsen 

The use of synthetic Mesh in prolapse surgery 

Christian Falconer 

 

Jonas Gunnarsson 

09.30-10.30 


10.30-12.00 

10.30-12.00 

The Malmström lectures 

Intrauterine growth restriction - management 

of the moderate preterm fetus with IUGR 

Chair: Karen-Elise Højberg and Henrik Hagberg 

Chair: Ingrid Borthen and Karel Marsal 

Vaccuum extraction 50 years. A tribute to Tage Intrauterine growth restriction - diagnosis and 

Malmström 

clinical relevance 

Risto Erkkola 

Karel Marsal 

Preterm IUGR: the case for conservative 

Anal sphincter injury: occurrence, management 

management 

and clinical consequences 

Jim Thornton 

Jan Zetterström 

Preterm IUGR: the case for timely delivery 

Are we gynecologists responsible for unneces- Jason Gardosi 

sary surgery? 

The NFOG symposium 

–Dubious indications? 

Simulation in training and Specialist training 

–Intimate surgery. Pros and Cons? 

in the Nordic countries 

Chair: Rolf Kirschner 

Chair: Barbro Edén and Jens Gudmundsson 

Female sexual functioning and urogenital surgery How to get good practical training in Norway 

Lotti Helström 


Individually structured mentoring 

Creation of neovagina - without tears and blood Kevin Sunde Oppegaard 

Mette Haase Moen 

360 degree feedback in specialist training - a challange 

for everyone! 

The normal vulva - acceptability and complaints Gitte Eriksen 

Anny Spydslaug 

How to become an specialist in/on Island 

Snorri Einarsson 

Contribution from Finland 

Jatta Tuohimaa 

Education in leadership during specialist training in 

Göteborg 





Chair: Göran Berg and Satu Suhonen 


Chair: Gunvor Ekman and Thue Bryndorf 

09.00-10.30 

Hormone Therapy 

Chair: Britt-Marie Landgren and Ole-Erik Iversen 

Hormone therapy and risk of breast cancer 

Valerie Beral 

Hormone therapy and rheumatic illnesses 

Hans Carlsten 

Why is intrahepatic cholestasis dangerous? 

Chair: Thora Steingrimsdottir and Lars-Åke Mattsson 

Pathophysiology in cholestasis of pregnancy 

Rolf Olsson 

Maternal and fetal features in ”obstetric cholestasis” 

Anna Kenyon 

Intrahepatic cholestasis of pregnancy: Epidemiological 

and treatment results in the Swedish study 

Anna Glantz 

10.30-11.00 


11.00-12.30 

How do we deal with fertility aspects of women 

and men before and after chemotherapy? 

Chair: Outi Hovatta and Tom Tanbo 

What are the indications and the therapeutic options? 

Outi Hovatta 

Cryopreservation of follicles in human cortical tissue 

Julius Hreinsson 

What damage occurs in the male gonad? 

Aleksander Giwercman 

ART in male cancer survivors 

Kirsten Tryde Schmidt 

NFOG lecture- update on prenatal screening 

programs in the Nordic countries 

Prenatal screening in 

Norway 

Finland 

Sweden 

Denmark and Iceland 

Chair: Margareta Wennergren and Sturla Eik-Nes 

Pekka Taipele 

Charlotta Grünewald 

Ann Tabor 

Hildur Hardardottir 

Selected poster presentations- 


Chair: Kristina Gemzell Danielsson 

and Martin Stjernqvist 

12.00-13.30 

12.00-13.30 

12.30-14.00 

Sponsored symposia with lunch 



Sponsor ASTELLAS PHARMA 

Sponsor ORION PHARMA 

Sponsor NOVO NORDISK 

Achieving success in the management of OAB 

Right HRT for the right woman - 

Turning clinical trials into clinical practice 

Updating HRT 


Chair: Sven Skouby 

Chair:Lars-Åke Mattsson 

Introduction 

Ian Milsom 

Can I make her feel better? 

HRT and quality of life 

HRT in the nordic countries 

Lars-Åke Mattsson 

Effective management of OAB 

Joan Pitkin 

Endometrial safety with HRT 

Søren Brostrøm 

Which HRT is best for her? 

David Sturdee 

Measuring treatment success in OAB 

Linda Cardozo 

Vascular risk assessment in clinical practice 

Sven Skouby 

HRT and prevention of bone loss 

Timing makes the difference 

Tomi Mikkola 

The challenge of mixed incontinence 

Carl Gustaf Nilsson 

Questions encountered in gynecological practice 

Olavi Ylikorkala 

14.00-14.30 

Panel discussion 

HRT in 2006: where do we stand? 

Bo von Schoultz 


14.30-16.00 

Sponsor ORGANON 

Modern hormonal contraception 

13.30-15.00 

Genetics in obstetrics and gynecology 

Symposium misuses and use of ultrasound in 

obstetrics and gynecology 

Chair: Inger Bryman and Torbjörn Hillensjö 

Chair: Sven Eric Olsson 

Chair: Kristiina Aittomäki and Henrik Hagberg 

Obesity, thrombosis and oral contraceptives 

An update 

Øjvind Lidegaard 

Genetics in infertility 

Kristiina Aittomäki 

Genetic analysess of pregnancy outcome such as 

preterm birth 

Misuse and Use of Ultrasound in Obstetrics 

Sturla Eik-Nes 

Misuse and Use of Ultrasound in Gynecology 

Lil Valentin 

Clinical experiences on the vaginal concept 

Scott Williams 

Diagnostic and functional aspects on 

Ulla Ågren 

Use of implants- pros and cons 

Sven Eric Olsson 

Gene Therapy in gynecological oncology 

Seppo Heinonen 

New concepts in gynecological oncology surgery. 

ultrasound in infertility 

Matts Wikland 

Hot topics in obstetrics 

Hormonal contraception and breast feeding 


Discussion 

13.30-15.00 

Single embryo transfer 

Chair: Christina Bergh and Svend Lindenberg 

Single embryo transfer-results from Cochrane review 

Chair: Seija Grenman and Mats Brännström 

Why is it important to be radical in surgery for 

ovarian cancer 

Julian Schink 

Controversies in surgical management of endometrial 

cancer 

Janusz Marcickiewicz 

Sentinel node detection in vulvar cancer 

Ate van der Zee 

Chair: Margareta Hellgren and Jens Langhoff-Roos 

Thrombophilia and obstetric complications 

Isobel D Walker 

Group B Streptococcus - a clinical challenge 

Bo Jacobsson 

500 000 maternal deaths and 4 million newborn 

deaths per year: a major health inequity of our 

times 

Mario Merialdi 

Siladitya Bhattacharya 

NFOG General Assembly 12.00-14.00 

Implementation of SET in Finland 

Visit Posters 

Aila Tiitinen 

The effect of SET on pediatric outcome 

Ann Thurin Kjellberg 

15.00-15.30 


Free communications: 1 session with 


Chair: Britt-Ingjerd Nesheim and Niels Uldbjerg 


15.30-17.00 

Chair: Eva Rylander and Jorma Paavonen 

Evidence based medicine 

Chair: Annika Strandell och Christina Bergh 

HPV Vaccine 

Joakim Dillner 

Hint and pitfalls in practicing EBM 

Bob Phillips 

Perinatal and familiar transmission of HPV 

Marjut Rintala 

PCOS, insulin resistance and the evidence for 

metformin 


Björn Strander 

Adam Balen 

Interactive session 

Free communications: 1 session 

with 8 presentations 

Annika Strandell and Christina Bergh 

Chair: Thora Steingrimsdottir and Juha Mäkinen 

Sponsor SCHERING NORDISKA 

15.00-15.30 

Levonorgestrel - IUS in different stages of a 

woman´s life 



15.30-17.00 

Mirena and young nulliparous women 

Modern aspects of preterm delivery 

Kristina Gemzell Danielsson 

Chair: Ida Vogel and Bo Jacobsson 

Preterm delivery - a Scandinavian perspective 

Bo Jacobsson 

Mirena after abortion and childbirth 

Oskari Heikinheimo 

 

in the treatment of menorrhagia 

The placenta pathologist`s points of view on preterm Ian Milsom 

delivery 

Harvey J Kliman 

Endometrial protection in estrogen replacement 

therapy 

The diagnosis of true preterm labor - A molecular 

genetic approach 

Régine Sitruk-Ware 

Craig Pennell 

Management of the imminent preterm delivery 

Discussion, closing words and take home message 

Hanns Helmer 

19:00 

19:00 

Welcome Reception 

Gala Banquet

42 

SFOG-veckan i Helsingborg – sundets pärla 

28 augusti – 1 september 2006 


Call for abstracts 

Kvinnoklinikerna vid Universitetssjukhuset i Lund och Helsingborgs Lasarett 

inbjuder till den andra SFOG-veckan. Det blir en vecka med ett fullspäckat 

vetenskapligt, fackligt och socialt program! 

Under SFOG-veckan är hela 4 sessioner reserverade för fria föredrag/posterpresentationer. 

Ingen av sessionerna konkurrerar med parallellsymposier. 

Du som presenterar nya data kommer därmed att ha allas uppmärksamhet. 

Pris till bästa föredrag och poster kommer att utdelas. 

Anmälan av föredrag eller poster skall vara inkommen senast den 31 maj 2006 

Anmälan, bokning av hotellrum och inlämnande av abstrakt görs på 

SFOG-veckans hemsida www.sfogveckan.se 

Välkommen!

Preliminärt program 

Fria föredrag och posterutställning dagligen 

Måndag 28 augusti 2006 

Plenarföreläsning: Infektioner och prematuritet 

Henrik Hagberg 

Symposium 1: Dystoci – den moderna obstetrikens största 

kliniska problem? 

Moderator: Gunvor Ekman 

Symposium 2: Multietnisk obstetrik i svenska sammanhang 

Moderator: Birgitta Essén 

Symposium 3: Graviditet till varje pris? Interkurrenta 

sjukdomar och obstetriska risker 

Moderator: Margareta Wennergren 

Symposium 4: När skall prematura värkar behandlas? 

Moderator: Andreas Herbst 

ST-workshop Trombosprofylax 

Moderator: Pelle Lindqvist 

OGU årsmöte 

Tisdag 29 augusti 2006 

Plenarföreläsning: Epidemiologisk registerforskning 

– möjligheter och begränsningar 

Bengt Källén 

Symposium 5: Gynekologisk hälsokontroll i framtiden 

Moderator: Joakim Dillner 

Symposium 6: Fosterdiagnostik i Sverige: Hur skall den 

bedrivas? 

Moderator: Lil Valentin 

Symposium 7: Perimenopaus: en brytningstid 

Moderator: Marie Bixo 

Symposium 8: Obstetriskt etikforum 

Moderator: Tore Nilstun 

ST-workshop Riskgraviditeter 

Moderator: Anna Berglund 

Verksamhetsmöte 

Onsdag 30 augusti 2006 

Plenarföreläsning: Blir världen bättre? 

Hans Rosling 

Barnmorske- Långsam progress – tålamod eller Syntocinon? 

symposium: Vad säger vetenskapen? 

Symposium 9: ”Hot topics” i gynekologi 

Moderator: Kristina Gemzell-Danielsson 

Symposium 10: Riskanalys inom sjukvården 

Moderator: Jon Ahlberg 

ST-workshop: Blödning och smärta i tidig graviditet 

Moderator: Elisabeth Epstein 

SFOG årsmöte; SFOG-symposium; Information från Stiftelsen 

Torsdag 31 augusti 2006 

Plenarföreläsning: Polycystic ovarian syndrome: Diagnosis, 

pathogenesis and therapy 

Stephen Franks, London, UK 

Symposium 11: 1. Psykiatrisk sjukdom och graviditet. 

2. Diskussion om tvångsinläggning av gravida 

missbrukare 

Moderator: Lars Häggström 

Symposium 12: Fertilitetsbevarande åtgärder inför 

gonadotoxisk behandling 

Moderator: Outi Hovatta 

OGU-symposium Bestraffning eller bot? – Kan vi ersätta HSAN 

med äkta skadeprevention? 

Moderator: Magnus Hagmar 

Symposium 13: ”Hot topics” i obstetrik 

Moderator: Magnus Westgren 

Symposium 14: Minimalinvasiv kirurgi vid gynekologisk cancer 

Moderator: Christian Ottosen 

ST-workshop Prolaps: När, vad, hur? 

Moderator: Gunilla Tegerstedt 

Riks-ARG 

Fredag 1 september 2006 

Plenarföreläsning: Prolaps 

Anthony Smith, Manchester, UK 

Symposium 15: Endometrios och adenomyos: utredning och 

behandling 

Moderator: Matts Olovsson 

Symposium 16: VIN är inte lika farligt som CIN 

Moderator: Inga Sjöberg 


Preliminärt program 

Fria föredrag och posterutställning dagligen 

Måndag 28 augusti 2006 

Plenarföreläsning: Infektioner och prematuritet 

Henrik Hagberg 

Symposium 1: Dystoci – den moderna obstetrikens största 

kliniska problem? 

Moderator: Gunvor Ekman 

Symposium 2: Multietnisk obstetrik i svenska sammanhang 

Moderator: Birgitta Essén 

Symposium 3: Graviditet till varje pris? Interkurrenta 

sjukdomar och obstetriska risker 

Moderator: Margareta Wennergren 

Symposium 4: När skall prematura värkar behandlas? 

Moderator: Andreas Herbst 

ST-workshop Trombosprofylax 

Moderator: Pelle Lindqvist 

OGU årsmöte 

Tisdag 29 augusti 2006 

Plenarföreläsning: Epidemiologisk registerforskning 

– möjligheter och begränsningar 

Bengt Källén 

Symposium 5: Gynekologisk hälsokontroll i framtiden 

Moderator: Joakim Dillner 

Symposium 6: Fosterdiagnostik i Sverige: Hur skall den 

bedrivas? 

Moderator: Lil Valentin 

Symposium 7: Perimenopaus: en brytningstid 

Moderator: Marie Bixo 

Symposium 8: Obstetriskt etikforum 

Moderator: Tore Nilstun 

ST-workshop Riskgraviditeter 

Moderator: Anna Berglund 

Verksamhetsmöte 

Onsdag 30 augusti 2006 

Plenarföreläsning: Blir världen bättre? 

Hans Rosling 

Barnmorske- Långsam progress – tålamod eller Syntocinon? 

symposium: Vad säger vetenskapen? 

Symposium 9: ”Hot topics” i gynekologi 

Moderator: Kristina Gemzell-Danielsson 

Symposium 10: Riskanalys inom sjukvården 

Moderator: Jon Ahlberg 

ST-workshop: Blödning och smärta i tidig graviditet 

Moderator: Elisabeth Epstein 

SFOG årsmöte; SFOG-symposium; Information från Stiftelsen 

Torsdag 31 augusti 2006 

Plenarföreläsning: Polycystic ovarian syndrome: Diagnosis, 

pathogenesis and therapy 

Stephen Franks, London, UK 

Symposium 11: 1. Psykiatrisk sjukdom och graviditet. 

2. Diskussion om tvångsinläggning av gravida 

missbrukare 

Moderator: Lars Häggström 

Symposium 12: Fertilitetsbevarande åtgärder inför 

gonadotoxisk behandling 

Moderator: Outi Hovatta 

OGU-symposium Bestraffning eller bot? – Kan vi ersätta HSAN 

med äkta skadeprevention? 

Moderator: Magnus Hagmar 

Symposium 13: ”Hot topics” i obstetrik 

Moderator: Magnus Westgren 

Symposium 14: Minimalinvasiv kirurgi vid gynekologisk cancer 

Moderator: Christian Ottosen 

ST-workshop Prolaps: När, vad, hur? 

Moderator: Gunilla Tegerstedt 

Riks-ARG 

Fredag 1 september 2006 

Plenarföreläsning: Prolaps 

Anthony Smith, Manchester, UK 

Symposium 15: Endometrios och adenomyos: utredning och 

behandling 

Moderator: Matts Olovsson 

Symposium 16: VIN är inte lika farligt som CIN 

Moderator: Inga Sjöberg 


46 


ST-LÄKARE! 

Har Du lust att lära dig mer om 

grannlandet på andra sidan Sundet och 

kanske julshoppa på Strøget. 

I slutet av november är det åter dags för ENTOG*s auskultationsutbyte 

och i anslutning till detta det årliga ENTOG-mötet. 

I år är det Danmark som är värdland. Två ST-läkare från Sverige får deltaga 

under utbytet som arrangeras på kliniker över hela landet, mellan 

den 27-30 november. ENTOG-mötet hålls i Köpenhamn den 1 december. 

Deltagarna får stipendium på 5000 kr som skall täcka resa och logi i 

Köpenhamn. Boende under auskultationen ordnar danska kollegor. 

Intresseanmälan eller frågor angående utbytet mailas till Åsa Wahlberg, 

Internationellt ansvarig i OGUs styrelse på asaulrika73@gmail.com. 

Sista anmälningsdatum är den 20 augusti. 

Utlottning av auskultationsplatser sker under OGUs årsmöte under 

SFOG-veckan v 35. 

För specificering av motkrav från den som erhåller ett stipendium, var 

god se OGUs hemsida. 

*European Network for Trainees in Obstetrics and Gynaecology

Grundkurs i 

obstetriskt 

ultraljud 

Kursledning: Lars-Åke Mattsson, Rose-Marie Holst och 

Hans Bokström 

Kurstid: 20-24/11 (mån-fredag v 47) 2006 

Kursort: Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Östra sjukhuset, 

Göteborg 

Avsedd för: 20 blivande specialister inom obstetrik och 

gynekologi, specialister med behov av vidareutbildning 

och barnmorskor som arbetar med rutinultraljud 

Program: Kursen är en grundkurs för läkare och barnmorskor 

som arbetar eller ska arbeta med obstetrisk ultraljudsdiagnostik. 

Kursen innehåller både teoretiska och 

praktiska moment och avslutas med teoretisk examination. 

Dessutom planeras praktisk examination c:a sex 

månader efter kursens avslutande, vilket medför certifiering 

att utföra ultraljudsundersökning under graviditet. 

Kursen belyser ultraljudsfysik, teknik och säkerhet samt 

biologiska effekter av ultraljud samt apparatkännedom. 

Dessutom ger kursen kunskaper om undersökningsteknik 

samt normal fosteranatomi. Ultraljudets plats i graviditetsövervakning 

kommer också att belysas i form av 

fetometri, biofysisk profil och flödesmätning med dopplerteknik. 

Dessutom ges en orientering kring invasiva 

ingrepp som amniocentes, chorionvillibiopsi och chordocentes. 

Man kommer också att orientera om etiologi, diagnostik 

och handläggning av vanliga fostermissbildningar. 

Etiska aspekter på ultraljudsdiagnostik kommer att belysas. 

Typiska patologiska fynd kommer att demonstreras 

med videoteknik och diskussion av fynden göres i anslutning 

till dessa demonstrationer. 

Kursavgift: 12500 kr (inklusive avgift för examen) 

CME-poäng: 40 

Kontaktperson: hans.i.bokstrom@vgregion.se 


Kalendarium 

Mer detaljerad information kan erhållas på SFOGs hemsida www.sfog.se 

48 

2006 

22 - 29/4 

24/4 - 25/4 

10 - 12/5 

11 - 12/5 

20-23/5 

24-27/5 

2-3/6 

14-17/6 

18-21/6 

25 -27/8 


Kurs: Bröstsjukdomar, Hormoner, Diagnostik och 

Terapi 

En kurs specialkomponerad för gynekologer, 

radiologer och onkologer 

Mallorca, Spanien 

American Academy of Family Physicians och 

ALSO-Scandinavia and Greenland 

Kurs i akuta förlossningssituationer 

Skövde 

SSGM 2006 in Lund/Malmö 

The 15th Meeting of the Scandinavian Society for 

Genitourinary Medicine 

Vårmöte i Perinatologi 

Malmö 

35th Nordic Congress of Obstetrics and 

Gynecology 

Göteborg 

The XXth European Congress of Perinatal and 

Neonatal Medicine 

Prag, Tjeckien 

Berzelius symposium 68. 1st Nordic Symposium on 

Placental/Umbilical Cord Blood (P/UCB) 

Lund 

Drugs and Children 

The 10th biannual ESDP Congress 

European Society for Developmental Perinatal & 

Paediatric Pharmacology 

Stockholm 

Welcome to ESHRE 2006 - Prague 

2nd Nordic Congress of Endometriosis in 

Svendborg, Danmark 

Kursinformation: 

http://www.geocities.com/mammoteach 

Kontaktperson: Docent E Azavedo 

För mer information: http://www.also-scandinavia.com 

För mer information och anmälan http://www.ssgm.se/ 

Deadline för abstracts är 1 mars 206 

För mer information kontakta Malmö Kongressbyrå 

www.malmokongressbyra.se 

För mer information: http://nfog2006.se/ 

Lillehammer Stipendium 22 maj 06. För ansökan och 

mer information (senast 30/3 06) www.sfog.se 

För merinformation och anmälan: 

http://www.ecpm2006.cz/ 

För mer information och anmälan: 

http://www2.svls.se/cs-media/xyz/000007365.pdf 

Sista anmälningsdag är den 2 maj 2006 

För mer information http://www.esdpstockholm.org/ 

För mer information: http://www.eshre.com/ 

För mer information: www.nce06.com

28/8-1/9 

3-7/9 

20-22/9 

9-10/10 

och 

11-12/10 

14-18/10 

5-10/11 

SFOG-veckan 2006 

Helsingborg 

16th World Congress on Ultrasound in Obstetrics 

and Gynecology 

London, UK 

BERZELIUS SYMPOSIUM 67 

Developmental origins of adult disease 

- fodus on stress response, glucose metabolism and 

cardiovascular risk 

Stockholm 

American Academy of Family Physicians och 

ALSO-Scandinavia and Greenland 

Kurs i akuta förlossningssituationer, Skövde 

International Gynecologic Cancer Society 

Santa Monica, Californien, USA 

FIGO 2006 Congress 

Kuala Lumpur, Malaysia 

För mer information: 

http://www.isuog2006.com 

För mer information, program och registrering: 

www.sfog.se 

För kursanmälan: madeleine.bjurman@vgregion.se 

Sista anmälningsdag är den 26 maj 2006 

Mer information: http://www.also-scandinavia.com 

website: http://www.igcs.org/futmeet.htm 

För mer information: www.figo2006kl.com 


Arbets- och Referens- 

grupperna inom SFOG 

Perinatologi PERINATAL-ARG 

Ordförande: Ellika Andolf 

KK, Danderyds sjukhus 


Tel: 08-655 50 00 

Fax: 08-622 58 33 

ellika.andolf@ds.se 

Sekreterare: Anders Björklund 

BB Stockholm, Danderyds sjukhus 


Tel: 08-587 103 90 

Fax: 08-587 101 90 

anders.bjorklund@ptj.se 

Minimalinvasiv Gynekologi 

MIG-ARG 

Ordförande: Svein-Erik Tronstad 

KK, Kärnsjukhuset 

541 85 Skövde 

Tel: 0500-43 10 00 

Fax: 0500-43 14 54 

svein-erik.tronstad@vgregion.se 

Sekreterare: Katarina Englund 

KK, Södersjukhuset 


Tel: 08-616 26 38 

Fax: 08-616 43 93 

katarina.englund@sodersjukhuset.se 

Obstetriska och Gynekologiska 

Infektioner 

INF-ARG 

Ordförande: Mats Bergström 

KK, Södersjukhuset 


Tel: 08-616 10 00 

Fax: 08-616 26 40 

Mats.Bergstrom@sodersjukhuset.se 

Sekreterare: Ingrid Wikström 

KK, Akademiska sjukhuset 

751 85 Uppsala 

Tel: 018-611 00 00 

Fax: 018-55 97 75 

ingrid.wikstrom@kbh.uu.se 

50 


Familjeplanering FARG 

Ordförande: Jan Brynhildsen 

KK, Universitetssjukhuset 

581 85 Linköping 

Tel: 013-13 22 00 

Fax: 013-14 81 56 

jan.brynhildsen@lio.se 

Sekreterare: Kristina Gemzell- 

Danielsson 

Inst f Kvinnors och Barns Hälsa 

Karolinska Universitetssjukhuset, Solna 


Tel: 08-515 521 28 

Fax: 08-517 743 14 

Kristina.Gemzell@kbh.ki.se 

Tonårsgynekologi TON-ARG 

Ordförande: Lena Marions 

KK, 

Karolinska Universitetssjukhuset, Solna 


Tel: 08-517 766 55 

Fax: 08-31 81 14 

lena.marions@karolinska.se 

Sekreterare: 

Karin Edgardh 

Läkarmottagningen Munkbron 


Tel: 070-794 11 48 

karinedgardh@yahoo.se 

Urogynekologi och vaginal 

kirurgi UR-ARG 

Ordförande: Maud Ankardal 

KK, SU/Sahlgrenska 


Tel: 031-342 10 00 

Fax: 031-41 87 17 

maud.ankardal@vgregion.se 

Sekreterare: Gregor Larsson 

KK, Centrallasarettet 

721 89 Västerås 

Tel: 021-17 42 16 

Fax: 021-17 52 22 

gregor.larsson@ltvastmanland.se 

Cancerprevention C-ARG 

Ordförande: Bengt Andrae 

KK, Gävle/Sandviken Länssjukhus 

801 87 Gävle 

Tel: 026-15 41 68 

Fax: 026-15 41 56 

bengt.andrae@lg.se 

Sekreterare: Björn Strander 

Gynekologmottagningen, 

Kungsbacka Sjukhus 

434 80 Kungsbacka 

Tel: 0300-565 000 

Fax: 0300-565 393 

bjorn.strander@swipnet.se 

Psykosocial Obstetrik och Gynekologi 

samt Sexologi POS-ARG 

Ordförande: Inga Bodil Melinder 

KK, Sjukhuset i Arvika 

671 90 Arvika 

Tel: 0570-71 20 00 

inga-bodil.melinder@liv.se 

Sekreterare: Katri Nieminen 

KK i Östergötland, Lasarettet i Motala 

591 85 Motala 

Tel: 0141-770 00 

Fax: 0141-777 61 

katri.nieminen@lio.se 

Ofrivillig Barnlöshet FERT-ARG 

Ordförande: Lars Nilsson 

KK, SU/Sahlgrenska 


Tel: 031-342 10 00 

Fax: 031-41 87 17 

lars.b.nilsson@vgregion.se 

Sekreterare: Claes Gottlieb 

Fertilitets- och IVF-kliniken 

Sophiahemmet 

Box 5605 


Tel: 08-406 20 00 

Fax: 08-10 16 21 

claes.gottlieb@kbh.ki.se

Endokrinologi ENDOKRIN-ARG 

Ordförande: Inger Sundström-Poromaa 



Tel: 018-611 57 64 

Fax: 018-55 97 75 

inger.sundstrom@kbh.uu.se 

Sekreterare: Eva Innala 

KK, Norrlands universitetssjukhus 

901 85 Umeå 

Tel: 090-785 21 61 

eva.innala@vll.se 

Gynekologisk Tumörkirurgi med 

Cancervård 

TUMÖR-ARG 

Ordförande: Christer Borgfeldt 

KK, Universitetssjukhuset Lund 

Tel: 046-17 10 00 

Fax: 046-15 78 68 

christer.borgfeldt@gyn.lu.se 

Sekreterare: Agneta Axelsson 

KK, Centrallasarettet Västerås 

721 89 Västerås 

Tel: 021-70 30 00 

Fax: 021-17 52 22 

agneta.axelsson@ltvastmanland.se 

Ultraljudsdiagnostik ULTRA-ARG 

Ordförande: Elisabeth Epstein 

KK, Universitetssjukhuset MAS 

205 02 Malmö 

Tel: 040-33 21 68 

Fax: 040-96 26 00 

elisabeth.epstein@med.lu.se 

Sekreterare: Katarina Tunon 

KK, Östersunds sjukhus 

831 83 Östersund 

Tel: 063-15 30 00 

Fax: 063-15 45 17 

katarina.tunon@jll.se 

Hemostasrubbningar HEM-ARG 

Ordförande: Aino Fianu-Jonasson 

KK, Karolinska Universitetssjukhuset, 

Huddinge 


Tel: 08-585 800 00 

Fax: 08-585 875 75 

aino.fianu-jonasson@karolinska.se 

Sekreterare: Pelle Lindqvist 

KK, Universitetssjukhuset MAS 

205 02 Malmö 

Tel: 040-33 20 81 

Fax: 040-96 26 00 

pelle.lindqvist@obst.mas.lu.se 

Vulva VULV-ARG 

Ordförande: Ingela Danielsson 

KK, Länssjukhust Sundsvall/Härnösand 

851 86 Sundsvall 

Tel: 060-18 10 00 

Fax: 060-18 15 57 

ingela.danielsson@lvn.se 

Sekreterare: 

Elisabet Nylander Lundqvist 

Hud- och STD-kliniken/Norrlands 

Universitetssjukhus 

901 85 Umeå 

Tel: 090-785 00 00 

Fax: 090-14 36 73 

Elisabet.nylanderlundqvist@vll.se 

Arbets- och Referens-Grupp-Utvecklings-Samordnare 

ARGUS 

Professor Lars-Åke Mattsson 

KK, Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Östra 416 85 Göteborg 

Tel: 031-343 40 00 • Fax: 031-25 83 75 

E-post: lars-ake.mattsson@vgregion.se 

SFOG-Kansliet 

Marie-Louise Schyberg, Jeanette Swartz 

Box 738, 101 35 Stockholm • Tel: 08-440 01 75 • Fax: 08-22 23 30 

kansliet@sfog.se • www.sfog.se 

Evidens-ARG 

Ordförande: Kerstin Nilsson 

KK, Örebro Universitetssjukhus 

701 85 Örebro 

Tel: 019-602 10 00 

Fax: 019-12 65 90 

kerstin.nilsson@orebroll.se 

Sekreterare: Annika Strandell 

Reproduktionsmedicin, SU/Sahlgrenska 


Tel: 031-342 10 00 

annika.strandell@vgregion.se 

Endometrios-ARG 

Ordförande: Matts Olovsson 



Tel: 018-611 57 64 

Fax: 018-55 97 75 

matts.olovsson@kbh.uu.se 

Sekreterare: Margita Blomberg 

KK, SU/Östra 


Tel: 0031-343 40 00 

Fax: 031-25 43 87 

margita.blomberg@vgregion.se 


Antibody responses 

in genital secretions and 

serum after mucosal 

vaccination in humans 

The overall aim of this thesis was to study 

the induction of genital and systemic 

B-cell immune responses after mucosal 

vaccination in women. An oral inactivated 

B subunit whole-cell (B-WC) cholera 

vaccine and recombinant cholera toxin B 

subunit (CTB) alone were used as model 

immunogens. 

Cervical secretion was shown to be a 

suitable specimen for determination of 

IgA and IgG antibodies in the genital tract. 

Three vaginal doses of B-WC vaccine 

induced prominent CTB-specific IgA antibody 

responses in cervical secretions in 

6 of 7 women, and 5 of 7 individuals 

responded with IgG antitoxin titer rises. 

Only 3 of 7 orally vaccinated women 

demonstrated genital tract antibody responses. 

Nasal vaccination was superior in 

inducing CTB-specific IgA antibody 

responses in vaginal fluids, whereas only 

modest responses were seen in the cervix. 

These findings indicate that there is a compartmentalization 

within the genital tract, 

and that the induction of specific antibodies 

in cervical secretion is regulated in 

a different manner from that in vaginal 

fluid. Systemic antibody responses were l 

ess frequent and weaker than those 

displayed in genital secretions after vaginal 

vaccination. 

Two vaginal doses of B-WC vaccine 

were found to be far more efficient than 

a single dose in generating IgA and IgG 

antitoxin responses in cervical secretions, 

Lotta Wassen, Departments of 

Obstetrics and Gynecology and 

Medical Microbiology and 

Immunology 

Sahlgrenska Academy at Göteborg 

University, Göteborg, Sweden 

Ny avhandling 

and a third dose did not further increase 

the responses. Twelve months after vaccination, 

increased IgA and IgG antitoxin 

levels could still be detected in half of the 

women who had initially responded to the 

vaccine. 

Biweekly vaginal vaccination on days 

10 and 24 of the menstrual cycle induced 

stronger CTB-specific antibody responses 

in cervical secretions than biweekly 

vaccination initiated at random time. 

Exogenously administered steroid hormones 

did not seem to have any impact 

on the production of specific antibodies 

in the genital tract. A majority of women 

using monophasic oral contraceptives, 

progesterone-containing intra-uterine 

devices and women without hormonal 

contraceptive methods exhibited strong 

CTB-specific IgA and IgG antibody responses 

in genital secretions after vaginal 

vaccination. 

In conclusion, vaginal vaccination was 

superior to both oral and nasal vaccination 

in generating local IgA and IgG 

antibodies in cervical secretions. The effective 

induction and long-term duration 

of cervical antibodies suggest that CTB 

and probably also other antigens linked to 

CTB may be used for vaginal vaccination. 

Our observations may be of relevance for 

the development of vaccines against 

sexually transmitted diseases as well as 

human immunodeficiency virus in the 

future. 


Intressegrupper inom SFOG 

54 

Privatgynekologerna 

Ordförande 

Gunnar Möllerström 

Oxbackskliniken 

Lagmansv 14 

152 40 Södertälje 

Tfn: 08-5509 9100 

Fax: 08-5544 3120 

E-post: gunnar.mollerstrom@tyfon.com 

Håkan Forsgren 

Lovisa Läkarmottagning 

Saltängsgatan 15 

602 22 Norrköping 

Tel: 011-16 44 00 

E-post: hakan.forsgren@lovisalakarmott.nu 

Olof E. Löfgren 

Gynhälsan i Trelleborg 

Gamla Torget 3 A 

231 63 Trelleborg 

Tfn: 0410-407 60 

Fax: 0410-407 60 

E-post: tremottab@swipnet.se 

Mödrahälsovårdsöverläkargruppen 

Ordförande 

Pia Collberg 

Centrala Mödra-barnhälsovården 

Östersunds sjukhus 

831 83 Östersund 

Tfn: 063-15 37 35 

Fax: 063-15 45 29 

E-post: pia.collberg@jll.se 

Sekreterare 

Margareta Goop 

MHV-enheten, plan 4, VC Gripen 

Box 547 

651 12 Karlstad 

Tfn: 054-67 67 07 

Fax: 054-61 66 91 

E-post: margareta.goop@liv.se 


Obstetriker och gynekologer under 

utbildning (OGU) 

Ordförande 

Sara Törnblom 

KK 

Karolinska Universitetssjukhuset Solna 


Tfn: 08-663 63 90 

Fax: 08-31 81 14 

E-post: sara.tornblom@karolinska.se 

Sekreterare 


KK 

Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Östra 


Tel: 031-343 40 00 

Fax: 031-25 43 87 

E-post: aasa.j@hotmail.com 

Gruppen för öppenvårdsgynekologi 

Ordförande: Vakant 

Sekreterare 

Peter Krug 

Gyn. mott., Sjukhuset 

Box 113 

311 22 Falkenberg 

Tfn: 0346-560 44 

Fax: 0346-581 83 

E-post: peter.krug@lthalland.se

SFOG 

ANMÄLNINGSBLANKETT 

Svensk Förening för Obstetrik och Gynekologi är en förening för alla läkare som är verksamma inom specialiteten, specialister 

såväl som icke-specialister. SFOG är en specialitetsförening inom Sveriges Läkarförbund och den äldsta sektionen 

inom Svenska Läkaresällskapet. 

Medlem av SFOG bör tillhöra Sveriges Läkarförbund, som är den fackliga huvudorganisationen. Man bör också vara 

medlem i Svenska Läkaresällskapet. Alla medlemmar i SFOG är anslutna till Nordisk Förening för Obstetrik och Gynekologi 

(NFOG) och Fédération Internationale de Gynécologie et d’Obstétrique (FIGO), Union Européenne des Médecins 

Spécialistes (UEMS) samt European Board and College of Obstetricians and Gynecologists (EBCOG). 

I medlemsbladet, som publiceras fem nummer per år, dryftas angelägenheter som berör specialiteten. Där annonseras 

också fortbildningskurser, möten och symposier. Man får också ACTA Obstetricia et Gynecologica Scandinavica, 

som utkommer med 9-12 nummer per år. 

Föreningen har ett antal arbets- och referensgrupper (AR-Grupper) som är öppna för alla. Dessa grupper bevakar 

olika delar av specialiteten, ger ut ARG-rapporter och medverkar till vidareutbildning. Som medlem i SFOG är man 

abonnent på ARG-rapporterna till en reducerad kostnad (300:-/år). 

Årsavgiften till föreningen är 800 kronor. Prenumeration på ARG-rapporter är avdragsgill i deklarationen. I och med 

Din anmälan registreras Du i SFOGs datoriserade medlemsregister. 

För medlemmar i SFOG anordnas fortbildningskurser. SFOG ansvarar för det vetenskapliga programmet inom obstetrik 

och gynekologi vid den medicinska riksstämman. 

De flesta som söker nytt medlemskap är fortfarande under utbildning. Obstetriker/Gynekologer under Utbildning 

(OGU) är en av flera intressegrupper inom SFOG. OGU vänder sig till alla under specialistutbildning men även till 

vikarierande yngre kolleger med intresse för specialiteten och yngre specialister. Aktiviteterna går bl a ut på att bevaka 

specialistutbildningens utformning och innehåll, att försöka underlätta för internationellt utbyte som del av utbildningen 

och att arrangera en årlig konferens för utbildning och debatt om utbildningsfrågor inom specialiteten. 

Bli medlem i SFOG, så kan Du hålla Dig välinformerad om vad som händer inom Din specialitet. 

Skickas/faxas till 

SFOG-Kansliet, Box 738, 101 35 Stockholm 

Telefax: 08-22 23 30 • Anmälan via internet: www.sfog.se 

Jag vill bli medlem i SFOG: 

Namn .................................................................................................................................................... 

Adress bostad ......................................................................................................................................... 

Adress arbete.......................................................................................................................................... 

Telefon bostad ........................................................ Telefon arbete.................................................. 

Mailadress.............................................................................................................................................. 

Personnummer _ _ _ _ _ _ - _ _ _ _ 

Medlem i Sveriges Läkarförbund Ja Nej 

Medlem i Svenska Läkaresällskapet Ja Nej 

NEJ TACK! Jag vill inte ha medlemsförmånen att vara ARG-rapport abonnent för en kostnad 

av f.n. 300 kr/år (motsvarande tre rapporter). 

Jag önskar bli medlem i OGU Specialist Icke specialist 

Datum: ..................................................Namnunderskrift: .............................................................. 


56 

Svensk Förenings för Obstetrik & Gynekologi Arbets- och Referensgruppers rapportserie 

Namn ___________________________________________________________________________________ 

Adress ___________________________________________________________________________________ 

Postnummer och postadress __________________________________________________________________ 

________________________________________________________________________________________ 


BESTÄLLNINGSBLANKETT 

ARG-RAPPORTER 

Alternativ I 

Jag anmäler mig t v som ständig abonnent på ARGs rapportserie. Varje 

ny rapport som publiceras i serien skall automatiskt tillsändas mig 

mot betalning enligt bifogad faktura (rabatt 50:-/rapport), intill dess 

jag skriftligen anmäler annorlunda. Jag förbinder mig att 

betala de rapporter jag fått tillsända intill dess jag uppsäger mitt abonnemang. 

Jag vill beställa följande redan utgivna ARG-rapporter: 

Nr 1-16 och 18-26, 35-36 har utgått Pris/st exkl. moms, porto & exp.avg 50:- 

Nr 17 Prolaps. 1989 100:- 

Nr 27 Abort i Sverige. 1994 100:- 

Nr 28 Sexuella övergrepp mot barn och ungdomar. 1994 100:- 

Nr 29 Komplikationer vid Obstetrisk & Gynekologisk kirurgi. 1995 100:- 

Nr 30 Genitala infektioner hos kvinnan. 1996 100:- 

Nr 31 Assisterad befruktning och preimplantatorisk diagnostik i Sverige. 1996 100:- 

Nr 32 Gynekologisk endoskopi - del 1. 1996 100:- 

Nr 33 Sexologi ur gynekologisk synvinkel. 1996 100:- 

Nr 34 Att förebygga cervixcancer samt vaginal- och vulvacancer. 1997 100:- 

Nr 37 Ofrivillig barnlöshet. 1998 100:- 

Nr 38 Substitutionsbehandling i klimakteriet -aktuella synpunkter. 1998 100:- 

Nr 39 Kvinnlig urininkontinens. 1998 100:- 

Nr 40 Ungdomsgynekologi. 1999 100:- 

Nr 41 Cancer,graviditet och fertilitet. 1999 100:- 

Nr 42 Gynekologisk ultraljudsdiagnostik. 2000 100:- 

Nr 43 Infektioner hos gravida kvinnor. 2000 100:- 

Nr 44 Vulvacancer. 2000 100:- 

Nr 45 Gynekologisk endoskopi - del 2. 2001 100:- 

Nr 46 Anal inkontinens hos kvinnor. 2001 100:- 

Nr 47 Intrauterin fosterdöd (IUFD).2002 100:- 

Nr 48 Vulvasjukdomar. 2003 200:- 

Nr 49 Hemostasrubbningar inom obstetrik och gynekologi. 2004 200:- 

Nr 50 Metodbok för evidensbaserad obstetrik och gynekologi. 2004 200:- 

Nr 51 Förlossningsrädsla. 2004 200:- 

Nr 52 Perinatalt omhändertagande vid extrem underburenhet. 2004 200:- 

Nr 53 Bröstet. 2005 200:- 

Insändes till: 

SFOG-Kansliet • Box 738 • 101 35 Stockholm • Fax: 08-22 23 30 

E-post: kansliet@sfog.se • Internet: www.sfog.se 

Alternativ II 

Jag beställer nedanstående rapporter (markerade med kryss 

i vederbörande ruta) att tillställas mig per post. Betalning 

sker mot medsänd faktura. 

OBS! Glöm ej ange alternativ

Medlemsblad 2 2006 - SFOG

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?