Varmt välkomna! - Tidningen Extra

GÄSTKRÖNIKA
14
En ny dörr har öppnats
NäR miN mAmmA var 24 år klev
hon en decemberdag in i ett nybyggt
hus i Heden. Om någon månad
fyller hon 80 år och om några
dagar tar hon steget från ett hem
som dallrar av minnen. Vemodet
finns hos henne samtidigt som det
lyser glädje och förväntan över att
bo i en lägenhet i centrala Boden.
Mina föräldrar har tillsammans en
stor släkt, och vännerna var många
under deras aktivaste dagar. Som
barn kommer jag ihåg att det för det
mesta var liv och rörelse. Alltid högt i
tak och de flesta ansåg att de på något
sätt hade rätt i diskussionerna. Alla
dessa tillställningar, jul, nyår, midsommar,
påsk och övrigt. Den gamla klyschan
att väggarna skulle kunna berätta en hel
del passar väl in.
JAg TyckER ATT det är friskt att
lämna det gamla, vara nyfiken och se nya
spännande möjligheter och utmaningar.
Samtidigt har jag insett att det är lätt att
säga, men svårare att acceptera när min
borg som funnits med sedan jag föddes
snart inte är en naturlig plats för mig.
Tack vare en
kompis har jag
ett vinterlager
av blåbär till
min morgonyoghurt.
Dallas.
MINUS
RogER
Rocky av Martin Kellerman
PLUS
DET vAR DäR jultomten en gång lade
in klapparna i ugnen och slog på. Jag blev
förtvivlad. Och tänk spionkvällarna när de
vuxna hade fest och vinterkvällen när jag
sprang runt varv efter varv i rummen och
till slut med huvudet i ett element. Det
blev många stygn, men i dag är ärret nästan
osynligt. Det är samma med minnena
från uppväxten, de bleknar fort.
Nu väNTAR NyA tider och det ska bli
roligt att få se mamma i en ny miljö. Hon
flyttar till en fräsch och nytapetserad
lägenhet med utsikt över Bodån. Och faktiskt
ligger fastigheten alldeles i närheten
av det trähus där hon för första gången
slog upp sina ögon.
Trappor, snöskottning, gräsklippning
och funderingar på allt som måste göras
kan hon lämna bakom sig. Hädanefter kan
hon bara ha ljuva dagar och njuta utan
känsla av krav. Ja, naturligtvis förväntar
vi oss att det bakas, kokas palt, köttsoppa
och kåldolmar. Klart jag skojar, men jag
EXTRA 6 september 2012
Roger Larsson kan numera titta upp på ett rött tak.
Nästan overkligt efter alla år med en rostig hatt som
varit utnött sedan länge.
känner min mamma. Förövrigt jobbar jag
ju mitt i Boden, så någon lunch då och då
kan också vara ett alternativ.
På TAl om miNNEN så håller jag på att
byta tak. Eller rättare sagt är det en duktig
granne som sköter jobbet tillsammans
med sina medhjälpare. Plåten som suttit
på huset sedan 1940-talet ligger
nu på marken. Vore roligt att
veta vad dessa bitar har sett
och hört från sitt perspektiv
genom åren.
Eller kanske inte.