Innehåll - Sjöhistoriska samfundet

6
friades samtidigt från att sitta med i kollegiet »medan han dessutan nog är
sysselsatt ... ».
Efter Karl XII:s död återgick det mesta till förra ordningen. Amiral Carl
Henrik von Löwen blev nu holmamiral och tillika ekipagemästare.
Närmast under holmamiralen stod holmmajoren. Vid 170o-talets början
innehades sysslan av Mårten Olofsson, vilken synes ha tjänat som major i
flottan redan under 167o-talets krig. Han avgick år 1703, ej enbart på grund
av sin höga ålder utan även för att han råkat stöta sitt vänstra knä mot
en planka och sedan dess besvärats av »en otrolig värk», som nedsatt hans
tjänstduglighet. En hetsig debatt om vem, som skulle bli hans efterträdare,
uppstod i kollegiet. Holmamiralen, stödd av amiral Fredrik Evert Taube,
föreslog den 49-årige kapten Olof Wernfelt, vilken börjat sin sjömilitära
bana som skeppsgosse redan år 1670. Även andra namn nämndes, bl. a.
major Paul Rumpf, vilken fått sin kaptensfullmakt så tidigt som år 1659.
Amiralgeneralen föreslog kapten Johan Rolofsson Palm, och sedan han fått
stöd av den fjärde kollegieledamoten, amiral Cornelius Anckarstierna, genomdrevs
detta förslag trots holmamiralens protester. 4
Redan efter två månader avled Palm och nu gick von Rosenfeldts tidigare
förslag igenom. Anckarstierna rekommenderade visserligen kapten Erik
Anckarfjell, vilken var äldre i tjänsten, men med lika litet framgång som
eftertryck; han förklarade sig vara »lika nöjd vem som därtill bliver befordrat».5
W ernfelt kom ej heller att förbli länge på sin post. Redan i slutet
av året föreslogs han till schoutbynacht. Hans förman holmamiralen protesterade
- förmodligen dock ej på grund av att han ändrat sin mening
om den man har föreslagit till holmmajor utan snarare för att han ej ville
mista sin närmaste medhjälpare. Till Wernfelts efterträdare utsågs kapten
Carl Henrik von Löwen (född 1666).6 Denne hade lett den resultatlösa expeditionen
till Arkhangelsk år 1701 och därigenom synbarligen ådragit sig
konungens misshag. Trots detta men tack vare Wachtmeisters trägna stöd
avancerade von Löwen till schoutbynacht år 1709. Som tillförordnad holmmajor
kom nu den gamle kapten Erik Anckarfjell (född år 1634) att tjänstgöra
tills en ny innehavare av befattningen utsetts. 7 Detta skedde i februari
följande år. Kapten Gustaf Psilander (född år 1669), som kommenderat
skeppet Öland i dess mångbeskrivna strid vid Orfordness, blev utsedd,8 och
slog därigenom ut sin fem år yngre medtävlare, kapten Nils Ehrensköld,
vilken även han skulle bli ihågkommen av eftervärlden för en hjältemodig
och förtvivlad strid mot överlägsna fiender - vid Hangö udd år 17 14.